I det vardagliga livet normala samspel förutses individer leva som en heterosexuell individ. Filosofiska satser från tidigare forskning visar att heteronormen även kan verka inom svensk och västerländsk vård och omsorg. Syfte med den här studien är att undersöka hur frågor kring HBT och HBT-personer framställs av boendechefer inom särskilt boende för äldre i en medelstor kommun samt undersöka på vilket sätt verksamheten arbetar med dessa frågor. Genom fem semistrukturerade intervjuer på boendechefer framgick det att samtliga delade uppfattningen om alla individers lika värde. HBT-ämnet framgick dock vara osynligt i äldreverksamheten då ämnet var lågt prioriterat och inga diskussioner fördes i verksamheten, vare sig på boendet eller från högre befattningar. Ingen utbildning eller information ansågs ha givits till de anställda och det ansågs heller inte av majoriteten som nödvändigt då de uppfattade att de inte hade personer på boendet som var HBT. Slutligen framgick det att boendecheferna såg ljusare på framtiden för HBT-personer, då den yngre generationen skulle vara mer öppen och fri för andra sexuella läggningar än hetero, men att utbildning då skulle vara mer viktigt för personal än idag. / In everyday social life people are anticipated to live as a heterosexual individual. Previous statements from historical research show that heteronormativity also act in Swedish and Western welfare providers. The aim of this study is to investigate the issues surrounding LGBT and LGBT people and how the subject and people are presented by accommodation managers in sheltered housing for older people. The study is located in a middle sized Swedish city. The study ́s empirical base is gathered through five semi-structured interviews of accommodation managers. The study revealed that all managers shared the view of equal value for all people. However the LGBT topic revealed to be invisible in the organization due to low priority and no discussions on the subject in any level of the organizational structure. No education or information deemed to have been given to the employees, and it was not by the majority necessary to give any education or information in the subject of LGBT because they believed that no persons within the facilities were LGBT. Finally, it appeared that housing managers portrayed the thoughts of a brighter future for LGBT people, the younger generation is thought to be more open and free for other sexual orientations other than heterosexual, but that training would be more important to the staff than today.

Bakgrund: Uppskattningsvis klassar sig 0.03-0.05% av världens befolkning som transpersoner. Att vara transperson innebär att ifrågasätta det könet man tilldelats vid födseln. Som sjuksköterska är det viktigt att aldrig applicera personliga värderingar och alltid förhålla sig professionell i mötet med olika individer i yrket samt att alltid kunna erbjuda patienter en personcentrerad vård. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskestudenters egenskattade kunskap om begreppet transperson inför mötet med dessa personer inom den personcentrerade hälso- och sjukvården. Metod: En enkätundersökning genomfördes på sjuksköterskestudenter i termin 5 vid Blekinge tekniska högskola. Enkäten var kvantitativ och innehöll frågor om sjuksköterskestudenternas egenskattade kunskap. I studien tillfrågades 85 personer att deltaga, 57 personer valde att deltaga.  Resultat: Av studiens deltagande var det 89% som ansåg att de hade tidigare kunskaper om vad begreppet transperson innebär. Majoriteten av de deltagande svarade även att de inte ansåg sig besitta tillräckligt med kunskap för att kunna erbjuda transpersoner en personcentrerad vård. Slutsats: Resultatet av studien visar att majoriteten av sjuksköterskestudenter upplever att de inte har tillräckligt med kunskap för att kunna erbjuda en god personcentrerad vård gentemot transpersoner. Studiens resultat visar även att majoriteten uppfattar att det är svårt att inte kränka dessa individer inom hälso-och sjukvård trots att studenterna påtalar att de besitter en tidigare kunskap om vad begreppet transperson innebär.

Syfte: Syftet med denna studie är att genom en litteraturstudie undersöka hur transpersoner upplever inkludering inom fysisk aktivitet och idrott.  Metod: Litteratursökning i databasen Discovery och manuella sökningar av valda källors referenslista resulterade i tio artiklar som publicerats inom de senaste elva åren. Alla artiklar har analyserats, kvalitetsgranskats och sedan sammanställts.   Resultat: De mest framträdande resultatet för fysiska hinder angående transpersoners upplevelse av inkludering var; svårigheterna med offentliga rum och omklädningsrum samt problematiken med träningskläder. De vanligaste psykosociala hindren för transpersoner inom inkludering i fysisk aktivitet och idrott var; förnekad identitet, missnöje med kroppen, diskriminering, mobbning och utanförskap vilket ledde till depression, ångest och rädslor. De främsta fysiska möjligheterna som framkom i resultatet var fördelen med individuella idrotter och könskorrigerande behandling i kombination med fysisk aktivitet. Det centrala resultatet för psykosociala möjligheter påvisades vara socialt stöd och att fysisk aktivitet och idrott bidrog till minskad ångest och ökad glädje hos transpersonerna.   Slutsats: Det går att konstatera att många transpersoner blir diskriminerade på grund av sin sexuella läggning, köns uttryck och könsidentitet. Detta medför att många transpersoner lämnar idrotten och slutar vara fysisk aktiva. Denna studie kom fram till att många av de problem som presenterades i artiklarna grundar sig i idrottens men framförallt samhällets okunskap. Det framkom även att utvecklingen av transpersoners inklusion och deltagande inom fysisk aktivitet och idrott är ett växande område för idrottsrörelsen att ta i tu med. Riksidrottsförbundet bör arbeta mer aktivt med hbtq- frågor för att öka kunskapen och för att få en djupare förståelse för dagens problematik. Detta skulle kunna bidra till att fler transpersoner kan känna trygghet i idrotten, vilket i sin tur skulle medföra att idrottens värdegrund uppfylls.

Background: Transgender and non-binary people are a stigmatized group within the society. Members of this group often experience a deep sense of exclusion, and are statistically over-representeded in mental healthcare. However, there is a lack of knowledge about how nurses providing care in these situations should appropriately behave and interact in meetings with transgender and non-binary people in healthcare. Aim: The purpose of this study was to describe the lived experiences of transgender and non-binary people in meetings with healthcare providers. Method: The study is based on a literature review with a descriptive design. Literature searches identified ten qualitative studies that met the study’s inclusion criteria. Findings from an analysis of the relevant literature are grouped into two overarching themes and seven further sub-themes. Main results: The findings of this study showed that the majority of transgender and non-binary people have experienced, on at least one occasion, being met with ignorance in healthcare situations. Those self-identifying as non-binary often reported feeling as though they are required to fit into categories they are uncomfortable with. Evidence also suggests that the kind of language used by healthcare providers played an important determining role in how meetings were experienced by transgender and non-binary people. Use of appropriate pronouns and terminology by staff appears to help make feel more accepted. Conclusion: Due to the widespread lack of knowledge, healthcare providers often found it difficult to know how to behave and interact in meetings with transgender and non-binary people. Problems rooted in the lack of understanding  contributed to negatively affect people’s experience with the healthcare system. Therefore education about transgender and non-binary people should be more available for healthcare-providers / Bakgrund: Transpersoner och icke-binära är en stigmatiserad grupp i samhället. Många lever i en känsla av utanförskap och denna grupp är enligt statistik överrepresenterad inom psykisk ohälsa. Det finns kunskapsbrist om hur sjuksköterskan som tillhandahåller vård i dessa situationer på hur ett korrekt sätt kan bemöta transpersoner och icke-binära inom hälso-och sjukvård. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva transpersoners och icke-binäras erfarenheter och upplevelser av hälso-och sjukvården. Metod: Detta är en litteraturstudie med beskrivande design. Studiens databassökning identifierade tio kvalitativa artiklar som överensstämde med studiens syfte och inklusionskriterier. Resultatet som analyserades presenterades i två huvudteman och sju underteman. Huvudresultat: Resultatet visade att majoriteten av transpersoner och icke-binära någon gång känt sig kränkta inom hälso- och sjukvården. Personer som identifierade sig som icke-binär kände ofta att de var tvungna att passa in i en mall som de ej var bekväma med. Resultatet visade att språket som användes av hälso- och sjukvårdspersonal var viktigt i mötet med transpersoner och icke-binära. Genom att använda korrekt språk och pronomen i mötet gav det en känsla av acceptans. Slutsats: På grund av den okunskap som fanns kunde sjuksköterskor ha svårigheter att veta hur de skulle bemöta transpersoner och icke-binära. Det framgick att brist på kunskap oavsiktligt kunde påverkade mötet negativt för personer med könsöverskridande identitet. Därför bör utbildning om denna urvalsgrupp vara mer tillgänglig för hälso- och sjukvårdspersonal.

I alla år har det funnits personer som överskrider det heteronormativa förhållningssätt som råder i dagens samhälle. Litteraturöversikten riktar sig in på transpersoner då de aldrig fått lika mycket plats i samhället som resterande befolkning. Transpersoner har blivit påhoppade, trakasserade och förolämpade av såväl familj som hälso- och sjukvård, på grund av hur de väljer att uttrycka sin könsidentitet. Vi valde att göra en litteraturstudie med syftet att ur ett patientperspektiv få kännedom kring hur transpersoner upplever mötet med hälso- och sjukvård. Resultatet av litteraturöversikten delades in i tre huvudteman: Bemötande, Utbildning och Utsatthet. Dessa huvudteman har totalt åtta underteman. Resultatet belyser att transpersoner upplever att de inte blir rättvist bemötta och att de många gånger själva får undervisa vårdgivare, vilket många beskriver som påfrestande. Resultatet visar även hur transpersoner blir placerade i fack, för att de förväntas vara någon de inte är av hälso- och sjukvården. Slutsatsen är att hälso- och sjukvård har stora brister när det kommer till kunskap om transpersoner och hur de bör bemötas i en vårdande kontext samt att det behövs mer utbildning och forskning inom området.

SAMMANFATTNING Bakgrund Transpersoner rapporterar sämre fysisk och psykisk hälsa än befolkningen i genomsnitt. De drar sig ofta från att söka vård på grund av rädsla för diskriminering och bristande bemötande. Mötet med hälso- och sjukvården påverkar en persons upplevelse av den egna hälsan, välbefinnandet, självförtroendet och gemenskapen med andra. Förbättringsarbete och kvalitetsutveckling ingår i sjuksköterskans kompetensbeskrivning, där sjuksköterskans roll är att fortlöpande utveckla och implementera nya riktlinjer för att utveckla vården och stärka patientsäkerheten. Syfte Syftet var att beskriva faktorer som kan påverka transpersoners möte med hälso- och sjukvårdspersonal. Metod Litteraturöversikt där 15 artiklar har inkluderats och analyserats. Resultat Fyra teman identifierades: Vårdmiljö, Okunskap, Väntan på behandling samt Vårdplanering. Dessa teman bygger på transpersoners vårderfarenheter och hälso- och sjukvårdens möte med patienter som identifierar sig som transpersoner. Resultatet visade att ett bristande bemötande gentemot transpatienter ofta grundade sig i okunskap och osäkerhet hos personalen. Transpatienter upplevde att väntan på utredning och behandling var lång och påfrestande samt att vården och remisshanteringen var okoordinerad, oorganiserad och dåligt sammanhållen. Slutsats Hälso- och sjukvårdspersonal saknar i stor utsträckning kunskap om transrelaterad vård vilket får konsekvenser för de transpatienter som söker vård. Utbildningsinsatser och riktlinjer borde införas på vårdutbildningar och arbetsplatser för att höja personalens transkompetens.

The essay aims to make a theoretical analysis of the consequenses from violence and its constitution of the subject. With the background of vulnerability for transgendered bodies in prostitition the analysis consist of the discussing reasons for the problematic capability to exit prostitution safely while still being able to dream of a social future life, and further the essay attempt to contribute with a discussion of how the mechanics of violence has fatal impacts for these vulnerable bodies. Conclusively, I will adress the importance of a more poststructural understanding of repercussions of violence to be able to offer an adequate social support. With the basis of a queer perspective of the ontology of death, primarily based on Judith Butler and Martin Heidegger, I will suggest a more radical erotogenizing of the body to constitute itself rather than on the basis hegemonic conventions.

Bakgrund: Forskning visar att HBT-personer utsätts för dålig bemötande och att det föreligger en kunskapslucka hos sjuksköterskor att möta deras hälsobehov. Detta medför att fel vård ges och att de eventuellt avstår från att söka vård. Enligt hälso- och sjukvårdslagen ska vården bedrivas genom att respektera alla människors lika värden. Därmed har sjuksköterskan ett ansvar att ge en god omvårdnad och bemöta dem med respekt oavsett deras kön och sexuella läggning.  Syfte: Syftet var att beskriva vuxna HBT-personers upplevelser av sjuksköterskans bemötande inom hälso- och sjukvård Metod: En allmän litteraturöversikt med induktiv ansats. Totalt nio vetenskapliga artiklar med kvalitativ metod analyserades enligt Fribergs analysmodell.  Resultat: Två huvudkategorier identifierades, begränsningar i vården och vårdrelationens påverkan i mötet. HBT-personer upplevde att de hade fått begränsat med information och att det fanns bristande kompetens att möta deras behov. De upptäckte både hinder och positiva upplevelser i mötet med sjuksköterskor.  Slutsats: HBT-personer upplevde diskriminering inom hälso- och sjukvården och detta utgjorde ett hinder för dem att få tillgång till en god vård. Dessa negativa upplevelser skapade en rädsla, vilket ledde till en bristande tilltro till sjuksköterskan. Det är därmed av stor vikt att arbeta personcentrerat och att vara medveten om sin attityd och sitt förhållningssätt.

Bakgrund: Transpersoner är personer vars könsidentitet eller könsuttryck inte stämmeröverens med tilldelat kön vid födseln. Studier visar att transpersoner upplever sämre hälsa äncispersoner, vilket relateras till utsatthet för stigmatisering och diskriminering. Transpersonerhar en försämrad tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster och många undviker att söka vårdtill följd av oro för dåligt bemötande. Sjuksköterskans uppgift är att verka för jämlik hälsa förhela befolkningen, vilket ska ske genom ett bemötande som främjar alla människors likavärde och individens värdighet.Syftet: Syftet var att beskriva transpersoners upplevelse av bemötande inom hälso- ochsjukvården.Metod: En deskriptiv litteraturstudie med systematisk sökning innehållande 16 vetenskapligaartiklar från databaserna Cinahl och PsycInfo.Resultat: Studiens resultat presenteras i tre huvudkategorier. Vikten av kunskap ocherfarenheter beskriver upplevelser av att bemötas med brist på kunskap och erfarenheter. Attbemötas med värdighet skildrar vad som konstituerar ett gott bemötande. Att bemötas medkränkningar beskriver upplevelsen av normativa antaganden och nedvärderande beteenden.Slutsats: Slutsatsen är att bemötandet av transpersoner både minskar och bidrar tillstigmatisering, vilket har betydelse för hälsan. Studien betonar sjuksköterskans ansvar som enförutsättning för en vårdande relation och en jämlik hälsa för transpersoner, vilket kräverfördjupade kunskaper och ett kritiskt förhållningssätt till den egna förförståelsen.

Sammanfattning I dagens sociala klimat är transpersoner brett omtalade inom elitsport. Men hur ser det ut för de transpersoner i vardagslivet som tränar, fast inte tävlar? Syftet med denna studie är att undersöka om transpersoner upplever inkludering i olika träningsverksamheter, samt tränings utrymmen i allmänhet på vardaglig nivå. Genom de teoretiska perspektiven ‘Genus’, samt ‘Hälsa’, har vi studerat tidigare forskning som berör personliga perspektiv från transpersoner gällande området. Med kvantitativ metod i form av enkät, samt totalt 30 transpersoner som respondenter, har vi analyserat deras svar och sett korrelationer i deras upplevelser. I resultaten har vi funnit att omklädningsrum är ett uppenbart återkommande besvär vad gäller transpersoners upplevelse gällande inkludering och trygghet. Dock ser vi även att ett antal av just dessa transpersoner känner av inkludering i sin träningsverksamhet. Utifrån personliga perspektiv mottaget från dessa transpersoner kan vi fastställa att de generellt har goda hälsovanor och goda kunskaper inom träning som ger dem stabila förutsättningar att må bra på eget bevåg, men att det då finns tydliga hinder runt om dom, speciellt för de som upplever att deras träningsverksamheter inte jobbar aktivt för att överkomma dessa hinder. Som slutats är vi överens om att behovet för träningsverksamheter som aktivt jobbar för att inkludera ett mångfald av könsidentifikationer är onekligen stort. Nyckelord: Transperson, Cisperson, Hälsa, Träning, inkludering, omklädningsrum / Abstract In today's social climate, transgender people are widely discussed in elite sports. But what does it look like for the trans people in everyday life who workout, but don't compete? The purpose of this study is to investigate whether transgender people experience inclusion in various training activities, as well as training spaces in general on an everyday level. Through the theoretical perspectives of gender, as well as 'Health', we have studied previous research that concerns personal perspectives from trans people regarding the area. With a quantitative method in the form of a survey, and a total of 30 trans people as respondents, we have analyzed their answers and seen correlations in their experiences. In the results, we have found that changing rooms are an obvious recurring problem in terms of transgender people's experience of inclusion and safety. However, we also see that a number from this group of trans people feel inclusion in their training associations. Based on the personal perspective received from these trans people, we can determine that they generally have good health habits and good knowledge of exercise that gives them sturdy conditions to be well on their own, but that there are clear obstacles around them, especially for those who feel that their exercise activities do not work actively to overcome these obstacles. In conclusion, we agree that the need for training associations that actively work to include a diversity of gender identifications is undeniably large. Keywords: Transperson, Cisperson, Health, Training, inclusion, changing rooms