Klinisk blick är en term som frekvent återkommer under sjuksköterskeutbildningen och i klinisk verksamhet. Den återfinns ofta i samband med klinisk bedömning och som en övergripande beskrivning av en patient. Endast antydda betydelser har framkommit och då tätt knutna till andra termer och processer. Syftet med studien var att undersöka komponenterna intuition och tyst kunskap som delar i sjuksköterskans kliniska blick. Studien genomfördes som en litteraturstudie där 17 vetenskapliga artiklar granskades. Resultatet visar att intuition och tyst kunskap är huvudkomponenter i sjuksköterskans kliniska blick. Intuition verkar som en länk mellan kognitiva, affektiva och perceptuella processer. Tyst kunskap sammanbinder intuition och teoretisk kunskap. Intuition och tyst kunskap utvecklas över tid och baseras på personlighet, erfarenhet och teoretisk kunskap. Förslag till vidare forskning är att försöka utveckla och specificera termen och förstå de bakomliggande processerna bättre med syftet att utbilda och stödja sjuksköterskan i hennes professionella utveckling.

.The Whole language program is in Sweden generally referred to as “Kiwimetoden” - “the Kiwi program” (author’s direct translation) partly due to the fact that the Whole language program originates from New Zealand. Whole language is basically a literacy program and approaches literacy from a holistic point of view. Children learning to read and write should do so in the same natural way children learn to speak their native language which is in the context of authentic language as a whole. In Sweden the program is generally practiced together with a commercial and pre-organised material called “kiwi” or “Stjärnsvenska”. The material is basically made up of small- and big book- fiction and fact books organised to meet several different levels of literacy proficiency and interests. The purpose of this study was to identify some key factors that base the choice of the Kiwi program in the classroom. The informants of the study were four teachers with varied experience who practice the Kiwi program along with (or only uses) the pre-organised material. Through interviews the teachers informed about reasons behind their use of the Kiwi program and how they practice it. The study analyses four key factors to why the teachers chose “the Kiwi program” to begin with and why they choose to continue practicing the program which are: the pre-organised material, the methods within the program, colleagues and dissatisfaction with previous practice. The main key factor was the use of the materials. Our conclusion is that the materials are indispensable and essential for the teachers in the study regarding the practice of the Kiwi program. The teachers considered the materials to be all-purposed, fun, individualised, well thought through and able to include children with special needs (as well as children with Swedish as a second language), generating good academic results, reading pleasure and self confidence for the children. Even though the teachers thought that holistic whole language teaching generates good results in literacy, they all had complimentary teaching approaches towards literacy in analyzing letters and sounds. Conclusively, the study finds that the teachers’ choice of the Kiwi program naturally comply with their previous experience and tacit knowledge of teaching literacy. However, the Kiwi program is utterly dependent on good co-operation with teacher colleagues and the use of the pre-organised materials.

Denna studie beslyser de vuxnas lärande i förskoleverksamhet, där personalen hela tiden är inbegripna i ett lärande. Mycket lärande för personalen sker utifrån reflektion och dialog med kollegor.

Problem: Hög personalomsättning är en realitet i många branscher, vilket gör att företag står för utmaningen att framgångsrikt bevara kunskapen inom företaget när de anställda väljer att lämna. Eftersom att kunskapen i ett företag är starkt relaterad till företagets konkurrenskraft är det av stor vikt att ta till vara på och sprida kunskapen som har utvecklats och som existerar hos de anställda. Tyst personlig kunskap är svår att kodifiera, och på så sätt svår att bevara. Syfte: Denna uppsats syftar till att inom ämnet Knowledge Management undersöka hur kunskap överförs via face-to-face processer. Studien ämnar examinera frågan hur tyst kunskap överförs och bevaras i ett kunskapsintensivt företag, och då vilken roll interaktionen mellan individer spelar i kunskapsöverföringsprocessen. Metod: Denna studie antar en kvalitativ ansats, med karaktären av både deskriptiv och explorativ studie. Data har primärt samlats in genom intervjuer på två olika företag inom revisionsbranschen. Slutsatser: Face-to-face processer såsom teamarbete, nätverk och sociala aktiviteter används på de kunskapsintensiva företagen som metoder för överföring av tyst kunskap, flera av dessa processer är dock inte vedertagna kunskapsöverföringsprocesser för medarbetare. Anställda ser sina kollegor som den främsta källan till kunskap på arbetsplatsen, vilket kan förklaras med att det personliga mötet inkorporerar just den tysta dimensionen av kunskap. Företag kan i större utsträckning tydliggöra för sina anställda vilken betydelse social interaktion har för överföring och bevaring av tyst kunskap inom företaget.

Syftet med denna studie är att försöka ta reda på vad ett dramapedagogiskt förhållningssätt är  samt att sprida det till andra som arbetar med drama utan att vara utbildade. Dessutom vill  författaren hitta tydliga exempel från barnlitteraturen för att konkretisera det abstrakta som ett  förhållningssätt innebär.     Frågeställningarna är:  Vad är ett dramapedagogiskt förhållningssätt?  Hur kan man konkretisera det för att göra det mer gripbart och förståeligt?    Det är en kvalitativ undersökning gjord enligt grounded theory och med tankar från symbolisk  interaktionism. Metoden är fokussamtal kombinerat med intervju via e-post. Informanter är  dramapedagogutbildarna på Västerbergs folkhögskola samt verksamma dramapedagoger som har  genomgått utbildningen. Det empiriska materialet har bearbetats enligt grounded theory och har  lett fram till 10 nycklar som alla representerar olika delar av det dramapedagogiska  förhållningssättet. Dessa nycklar presenteras i resultatet samt med barnboksfigurer som aktörer.

Jag är yrkeslärare inom gymnasieskolans naturbruksprogram och har valt detta yrke av en anledning. Jag ville få möjlighet att påverka och motivera unga till att vilja lära. För mig är det viktigt att använda undervisningsmetoder som fångar elevernas intresse. För en tid sedan valde jag att lämna gymnasieskolan för att söka nya utmaningar. Utmaningar som består av att utveckla kunskaper hos personer med AST (autismspektrumtillstånd). Med hjälp av hunden som pedagogiskt verktyg. Detta blev starten för sökandet efter den kunskap som jag omedvetet använder mig av som lärare inom AST/hundverksamheten. Mycket av det jag skriver i detta arbete är grundat på berättelser, mina berättelser och andras. Yrkeskunskap som det tagit år att skapa. Det har varit svårt att sätta fingret på den tysta kunskap som finns inom mitt yrke och att försöka beskriva mitt yrkeskunnande genom det talade språket har varit ännu svårare. Att göra en verbal beskrivning tar tid, det är många detaljer som behöver föras fram i ljuset. Under min magisterutbildning vid Linnéuniversitetet har jag fått verktyg att göra denna beskrivning i en berättelse. Jag har läst många impulstexter, med pennan i hand för att fånga reflektioner kring min egen erfarenhet som efterhand blivit mer och mer tydlig. Jag har genom det skrivna ordet fått möjlighet att föra fram en målande beskrivning. På detta sätt så har jag nått delar som tidigare inte varit synliga för mig och jag har fått ett helt annat djup inom mitt eget yrkeskunnande. Jag har fått många verktyg vid de träffar vid Linnéuniversitetet där vi studenter läst och lyssnat på varandras berättelser. Ett läsande och lyssnande som varit otroligt värdefullt för min utvecklingsprocess på jakt efter den tysta kunskap som jag bär på. Vi har under dialogseminarierna fått lyssna när övriga kursdeltagare läst sina texter. Att sitta tyst och lyssna är viktigt, låta andra människor ta plats och verkligen lyssna på vad de har att säga. För att sedan få göra mina reflektioner hörda och på så sätt få andras erfarenheter att haka i mina och tvärt om. På detta sätt har förmågan att reflektera och kritiskt granska utvecklats och gjort mig mer drivande när det gällde att hitta lösningar i AST/hundverksamheten. Jag har under magisterutbildningens gång upptäckt att för att nå ny och fördjupad kunskap kring mitt yrke handlar det mycket om lyssnande. Både på människor, djur och på litteraturen. Kommunikation mellan människor sker ofta verbalt, men det är också viktigt att se vad kroppsspråket förmedlar, att se de små, fina signalerna som visar på hur en annan människa mår och reagerar. De barn som gillar hundar kommer till oss, de blir motiverade av att träna med hundarna och därmed utvecklar de olika färdigheter under kursens gång. Viktigt att tänka på är att träning med hund som pedagogiskt verktyg inte är en lösning för alla, det är dock viktigt att se de möjligheter som finns.

Konkurrens är ett fenomen som vi alla någon gång utsätts för. Vissa träffar på det på arbetsplatsen, vissa gör det inom idrotten och vissa gör det inom det sociala livet med vänner och familj. Troligen får många bekanta sig med konkurrens på alla dessa platser samtidigt. Syftet med denna studie var att synliggöra hur lärande skapas och vad unga idrottare lär sig i en idrottspraktik med hög konkurrens.  Detta undersöktes med hjälp av intervjuer med unga idrottare som utsatts för konkurrens inom idrotten och även observation av en idrottspraktik där hög konkurrens fanns.  Lärandet inom laget vi undersökte byggde på att man provade sig fram. Ungdomarna formulerade teorier och testade sedan dessa teorier i verkligheten. Det man lär sig handlar oftast om att försöka göra saker som man antar att ledarna uppskattar.  Spelarna uppförde sig mycket disciplinerat då de antog att det var det som ledarna uppskattade. De lärde sig att inte ställa frågor, inte uttrycka sina åsikter och inte bry sig om sina medspelare. Konkurrensen kommer även till uttryck genom att spelarna ignorerar det sociala på uttagningarna och endast fokuserar på att göra sitt bästa på planen. Detta gör att spelarna tenderar att umgås med de spelare som de redan känner sedan tidigare.

Inom en yrkesgrupp finns det en samlad kunskap och ett yrkeskunnande. En stor del av denna kunskap är outtalad och svårdefinierad. När man överför arbetet till en datormiljö kan det vara av intresse att utforma programvaran på ett sådant sätt att användarna får möjlighet att utnyttja detta kunnande även här. Genom att undersöka hur användare arbetar med ett verktyg, som uppenbarligen är designat för att hjälpa användare genom att låta dem utnyttja sin tidigare kunskap inom området, vill vi söka svar på hur detta kan fungera och vilka för- och nackdelar det medför. Det verktyg vi använde för vår undersökning var Reason 2.5, ett musikprogram som erbjuder en simulering av en verklig studiomiljö. Vi har under testerna sett tydliga tecken på att användarna utnyttjar sitt tysta kunnande i stor utsträckning då de arbetar med gränssnittet. Det stora användandet av metaforer och simuleringar gör att användarna känner igen sig, men det innebär också begränsningar i möjlig arbetsgång. Vi har även sett att man med denna typ av gränssnitt kan erhålla en låg inlärningströskel utan att inskränka på experters möjlighet att arbeta effektivt. Den låga inlärningströskeln är dock beroende av användarens tidigare erfarenhet. Ett simulerat gränssnitt bidrar till konserverandet av den traditionella bild av musikproduktion som är djupt rotad inom yrkesgruppen..

Detta arbete fokuserar på dramapedagogikens användningsområde för lärandet och studerar dess tillämpbarhet i en tänkt teaterutbildning. Två väl ansedda pedagoger; Maria Winton och Peter ”Peppe” Östensson har i intervju delat med sig av sina visioner kring en teaterutbildning, vilken ligger till grund för studiens empiriska material. Analys av dramapedagogikens funktion i teaterutbildningens vision har gjorts med hjälp av de didaktiska frågeställningar vad, varför och hur. Resultatet visar på övervägande likheter mellan teorierna kring dramapedagogik och teaterutbildningens vision. Det finns ingen större motsägelse mellan teori och empiri, men begreppet publik utvecklas vidare för att klargöra dess funktion inom dramapedagogik. Dramapedagogik är en metod och en konstform. Dramapedagogik är en metod att nå självständigt konstnärligt skapande. Det konstnärliga, ur ett dramapedagogiskt perspektiv, ligger inte i teateruttrycket, utan i det skapande. Det är skapandet som är det konstnärliga, oavsett om det är ett skapande på scen för dig själv, eller om det är att frigöra eller utveckla ett skapande hos någon annan. Det skapande lärande som gestaltas med teaterutbildningens vision är av den vikt att den förtrogenhetskunskap (även kallad tyst kunskap) i pedagogik som kan nås av deltagarna av teaterutbildningen är eftersträvansvärd för lärares yrkesprofession.

Att utveckla IT-system som löser de problem det är ämnat att lösa är en förutsättning för systemutvecklingen. Trots att detta kan ses som en självklarhet samt att forskning sker inom området klarar inte verksamheterna, som utvecklingen ser ut idag, alltid av att lösa detta problem (Standish Group 1994; Standish Group 2003). Andra exempel på problem som kan finnas i ett systemutvecklingsprojekt är dålig kommunikation i projektgruppen, otydliga mål inom den, dålig grund att stå på och att en helhetsbild av verksamheten saknas (Goldkuhl & Röstlinger 1988). Vi har tagit fram en alternativ lösning för att tillgodose dessa behov, vilket erbjuder ett alternativt arbetssätt med avsikt att minska risken för att dessa problem uppstår. Vi presenterar ett arbetssätt som utgår från metoden Dialogseminarium, en metod för kunskaps- och erfarenhetsutveckling, vilken har som huvudsyfte att: • Etablera ett gemensamt språk • Skapa en yrkespraxis • Utveckla ett reflektivt och analogiskt tänkande • Bygga kunskap • Utveckla erfarenhetsbaserade kunskaper I det presenterade arbetssättet används Dialogseminariet i början och slutet av systemutvecklingsprojekt samt som ett moment inför och mellan dess olika systemutvecklingsfaser där de bäst lämpar sig att användas. Genom att arbeta på detta sätt hoppas vi bland annat att arbetssättet ska kunna generera i en bättre kommunikation inom projektgruppen och att en gemensam förståelse för projektet skapas med Dialogseminariet. Under projektets gång ska kontinuerlig reflektion och bearbetning bland annat bidra till att problem förs upp till ytan och att till exempel grunden inför nästa systemutvecklingsfas läggs. Vi vill även att kunskap och erfarenhet om hur projektet genomförts ska skapas, vilka ska kunna komma att användas vid framtida systemutvecklingsprojekt. Då arbetssättet förutsätter att det finns ett längre investeringsperspektiv krävs ett engagemang från verksamheten. Om verksamheterna får den information som krävs för ett sådan införande tror vi att detta kan bli ett naturligt sätt att arbeta efter. / Developing IT-systems which solve the intended problem is a necessity for systems development. Although this can be seen as obvious and that research is performed within the subject, organisations are not able to handle these problems (Standish Group 1994; Standish Group 2003). Other problems that can occur in a systems development project is bad communication within the project group, ambiguous goals, weak foundation to stand on and that an overall picture of the project is missing (Goldkuhl & Röstlinger 1988). We have developed a possible solution to manage these needs, which should be able to offer an alternative work procedure so that the possibilities of problems occurring will decrease. We will present a work procedure that is based on the Dialogue seminar method, a method for knowledge- and experience extraction, which has the main purposes to: • Establish a common language • Create a work practice • Develop reflective and analogical thinking • Build knowledge • Develop experience based knowledge In our presented work procedure the Dialogue seminar is used in the beginning and at the end of the systems development project and as an element before and in between different systems development phases where the use of it is best suited. By working this way we are hoping that the work procedure will generate better communication within the project group and that a common under-standing for the project will be created. During the project a continuous reflection and refining will contribute to avoid problems and for example build a foundation prior to future system developing phases. We also want to create knowledge and experience about how projects are carried out, which will be used in future system development projects. When the work procedure requires that there is a longer investment perspective, a commitment from the organisation is needed. If the organisation receives the information needed for establishing this work procedure, we believe that this can be a natural way of working.