Genom en intervjuundersökning med några verksamma ljudtekniker och musiker är syftet med undersökningen att redogöra för viktiga förutsättningar för musikers och ljudteknikers sociala samspel vid scenframträdanden. Problemområdet består av tidigare forskning om musikers och ljudteknikers samspel och arbetsdelning vid inspelningar i studiomiljö. Undersökningens frågeställning är: Vilka förutsättningar för ett socialt samspel anser internationellt aktiva musiker och ljudtekniker vara viktigast under scenframträdanden? Analysen har gjorts med teori om konventioner för konstnärers och hantverkares samspel från Howard Becker (1982) samt hur sociala relationsband stärks i personliga nätverk från Granovetter (1973). Resultatet visar att en bakgrund som musiker var viktigt för ljudteknikerna, medhörning och publikrespons var viktigt för musikerna, samspel kommuniceras med gester och ljudtekniker har idag utökade ansvarsområden än tidigare. Arbetets förutsättningar i och utanför Sverige var liknande när det gällde teknik men skiljer sig på annat sätt. Det sociala samspelet var nödvändigt för ljudteknikernas personliga nätverk. Undersökningens resultat bidrar till kunskapsområdet som är relevant för blivande eller professionella ljudtekniker och musiker för att bidra till vidare undersökningar.

Bakgrund: Tidigare forskning som beskriver hur bedömningen av postoperativ trakeal extubation ska gå till och vad som måste vägas in i bedömningen är begränsad. Existerande forskning berör specifika kriterier för att bedöma extubationstillfället, men få studier sammanställer samtliga. De kriterier som framkommer är anestesidjup, spontanandning, vakenhet, neuromuskulär blockad och temperatur. Anestesiyrket och den tysta kunskapen karaktäriseras av att simultant balansera flöden av formell kunskap från litteratur och kunskap från tidigare erfarenhet. Som nyutbildad och oerfaren anestesisjuksköterska saknas referenser och tidigare upplevelser vilket kan försvåra bedömningen av extubationstillfället. Syfte: Syftet med studien är att beskriva hur anestesisjuksköterskan bedömer postoperativ trakeal extubation. Metod: En kvalitativ ansats med fokusgruppsintervju som metod användes. Två fokusgruppsintervjuer genomfördes med tre respektive fem anestesisjuksköterskor på två sjukhus i Stockholm. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen gav en vidareutveckling av befintliga kriterier utifrån anestesisjuksköterskornas tidigare erfarenheter och kunskaper. Extubation sågs som en process och inte som ett enskilt moment, där datainsamling utfördes kontinuerligt för att bedöma den. I resultatet identifierades åtta kategorier: Fri luftväg, anestesimetod, neuromuskulär blockad, temperatur, väckning, vakenhet, andning och tyst kunskap. Dessa skapade en tydligare bild av hur kriterierna stod i relation till varandra. Slutsats: Den tysta kunskapen hjälper anestesisjuksköterskan i processen att bedöma extubationen. Klinisk betydelse: Studien ökar förståelsen för komplexiteten av bedömningen som utförs av anestesisjuksköterskan inför extubation. / Background: Previous research assessing postoperative tracheal extubation is limited. Existing research refer to specific criteria to assess extubation, but few studies compile all criteria. These criteria were depth of anesthesia, breathing, alertness, neuromuscular blockade and temperature. The profession of anesthesiology and tacit knowledge is characterized by simultaneously balancing formal knowledge from literature and knowledge from previous experiences. A recently graduated and inexperienced nurse anesthetist lacks references and past experiences which can complicate the assessment of extubation. Aim: The aim of this study is to describe how the nurse anesthetist assesses postoperative tracheal extubation. Method: A qualitative approach with focus group interviews was used. Two focus group interviews were carried out with three and five nurse anesthetist in two hospitals in Stockholm. The material was analyzed using qualitative content analysis. Results: The analysis resulted in a further development of criteria by nurse anesthetics previous experiences and knowledge. Extubation was referred to as a process rather than a specific procedure, where the collection of data was carried out continuously in order to assess it. Eight categories were identified: airway, anesthetic regimen, neuromuscular blockade, temperature, awakening, alertness, breathing and tacit knowledge. These created a clearer view of how the criteria were related to each other. Conclusion: Tacit knowledge helps the nurse anesthetist in the process to assess extubation. Clinical significance: The study increases the understanding of the complex assessment of extubation.

The project is a very common form of work in regional growth. Because the business is so oriented project is increased knowledge and a well-functioning project very anxious. Regardless of the role of the region in the external and internal projects, it is in the interest of the organization to benefit from the lessons and experiences in order to develop the internal work and regional roles in the project. The study aims to describe the types of knowledge generated, as well as the knowledge transfer that takes place in the regional projects. The descriptions can be used to disseminate knowledge about the processes used and which are used to a lesser extent, and what affects it. Overall questions for this study are: • What kinds of knowledge generate projects of regional growth? • How is the knowledge of projects in regional growth? The study is based on 12 interviews in three regions, Örebro, Östergötland och Värmland. Four development managers, a department manager, five strategists and two project managers were interviewed. There are factors that affect the types of knowledge that are created and how the knowledge is transferred.  It is the knowledge and skills of the project manager, tacit knowledge and unclear requirements and expectations, organizations' role and function of learning and achievements and challenges related to line operations. The knowledge transfer is the lack of documentation on the results of the project, focusing on target figures more than how to lead and manage projects, structure and processes in organizations. The project manager's role, responsibilities, mandates and powers in relation to other roles and working methods in line organization is perceived as difficult, hierarchical and unclear, and it affects the transfer of knowledge. A major challenge is that the regions must often respond to external financiers' needs and requirements to receive funding. It could involve requiring reporting, financing, models and plans. The conclusion is that the personal knowledge more prominent than others, but all knowledge types involved in different contexts depending on the region's role and function of internal and external projects. Knowledge transfer consists primarily of informal meetings to converse, tell and inform about the project lessons and experiences. Structured transmission occurs primarily through regional reports and plans of various kinds to make it available.

Tyst kunskap definieras oftast som abstrakt och svårdefinierbar eftersom den inte kan uttryckas på samma sätt som teoretisk kunskap, därav namnet ”tyst”. Likväl är den tysta kunskapen högt värderad inom de yrkeskategorier som arbetar i människobehandlande organisationer i direkt kontakt med klienter varje dag. Syfte och frågeställningar kopplade till studien är att undersöka hur medarbetare inom socialpsykiatrin uppfattar begreppet tyst kunskap, om den är möjlig att dela till andra. Arbetet undersöker även hur tyst kunskap värderas i verksamheterna, både från chefs- och baspersonalens perspektiv. I skuggan av den mätbarhetskultur som New Public Management och evidensbaserad praktik gett upphov till har värdet av tyst kunskap och dess användning minskat enligt en del av litteraturen, och studien hoppas kunna ge svar på hur den tysta kunskapen stått sig i sammanhanget. Metoden för vår studie är en kvalitativ ansats där vi intervjuat två team som arbetar som baspersonal inom socialpsykiatrin, samt fyra personer i chefsposition. Vi har valt upplägget utifrån en önskan att se huruvida uppfattningen kring tyst kunskap skiljer sig mellan de som dagligen träffar klienterna, och de som har en arbetsledande position i jämförelse med personalen ”på golvet”. Materialet har transkriberats och analyserats med hjälp av tematisk analys. Resultatet av vår undersökning visar att den tysta kunskapen är en omedveten erfarenhet inneboende hos individen, och de teorier som beskrivs i arbetet fick stöd i undersökningen då det framhölls att tyst kunskap är en del av en själv.  Den mätbarhetskultur som beskrivits i teorin förefaller inte stämma inom socialpsykiatrin. Här arbetar man här med sig själv som verktyg, något som kräver en ansenlig tyst kunskap, men även en teoretisk grund. Metoderna, i sig generella och objektiva, blir genom praktiken till något eget och unikt i samspel med klienten. Kunskapen är svår att verbalisera men kan synliggöras genom reflektion och samtal med andra medarbetare. Att föra den vidare till nya medarbetare kräver ett lärlingskap som låter den oerfarne ta till sig kunskapen och göra den till ”sin”. Att plagiera någon annans tysta kunskap fungerar inte; den måste göras personlig och på det sättet bli ”äkta”. / Tacit knowledge is usually defined as abstract and intractable because it cannot be expressed in the same way as theoretical knowledge, hence the name "tacit”. Nevertheless, tacit knowledge is highly valued within the professions working in direct contact with clients every day in Human Service Organizations. This study aims to examine how social psychiatry employees perceive the concept of tacit knowledge, and whether tacit knowledge is possible to share with others. Our study also examines how tacit knowledge is valued, by the management as well as by the performing staff. According to the literature the value of tacit knowledge and its use has decreased because of the metric culture produced by New Public Management and Evidence-Based Practice. Therefore, our study hopes to answer to how tacit knowledge stood in this context. A qualitative methodology consisting of interviews has been chosen based on the desire to distinguish whether the perception of tacit knowledge differs between those who meet the clients daily, and those in position as manager. We have interviewed two teams working as basic staff in social psychiatry, as well as four people in managerial positions. The data has been transcribed and analysed using a thematic analysis. Findings show that tacit knowledge is inherent within the individual. In social psychiatry measurability as described in theory does not appear to be true. Instead staff require a theoretical base and a considerable amount of tacit knowledge to be able to be successful. The processes, in themselves general and objective, become distinctive by means of practice and interaction with the individual client. Knowledge is difficult to verbalize but can be made visible through reflection and discussions with other employees. Transferring this knowledge onto new employees require an apprenticeship which allows the unexperienced to receive the knowledge and then make it their own. Plagiarizing someone else's tacit knowledge does not work; it must be made personal thus becoming "authentic".

Kunskap anses idag vara den viktigaste faktorn för att skapa konkurrenskraftiga organisationer. I projektverksamheter har kunskap ännu större betydelse, då medarbetarna är uppdelade i fristående projekt och distansen mellan dem är större än i traditionella linjeverksamheter. Detta har resulterat i omfattande forskning kring Knowledge Management (KM) i projekt-organisationer. Forskningen har då utgått ifrån traditionell projektledning som härstammar ifrån tillverkningsindustrin. Inom systemutveckling har nya projektledningsmetoder utvecklats som är anpassade till denna bransch och kallas för agila metoder. Inom detta område saknas det forskning och eftersom systemutveckling är en kunskapsintensiv bransch är det intressant att undersöka hur KM bör anpassas till agila utvecklingsmetoder. Studiens syfte är att skapa förståelse kring hur kunskapsöverföringen kan förbättras hos organisationer som bedriver systemutvecklingsprojekt utifrån agila metoder. Detta har åstadkommits genom en fallstudie på Trafikverkets avdelning för systemutveckling. Data-insamling har skett genom observationer och semistrukturerade intervjuer med tio anställda på Trafikverket samt med tre oberoende experter inom agil systemutveckling. Studien visar att agil projektledning förbättrar resultat och kunskapsöverföring inom systemutvecklingsprojekt (intra-projektlärande), eftersom systemutveckling domineras av tyst kunskap som agila metoder är bra på att ta vara på. För att förbättra kunskapsöverföring för hela organisationen (inter-projektlärande) behövs dock ytterligare stöd. Organisationer bör anta ett holistiskt synsätt med hänsyn till KM-strategi, ledningsstöd, företagskultur, incitament, processer, IT-verktyg, kommunikation, utbildning och mätvärden. Praktiska rekommendationer ges för hur dessa nyckelfaktorer kan förbättras. KM-strategin är den övergripande nyckelfaktorn som bör ha syftet att förbättra nätverkande och interaktion mellan människor. Dokumentation av kunskap bör ske lätt och dynamiskt med syftet att kartlägga var i organisationen kunskap finns. Övriga nyckelfaktorer fungerar som stödjande funktioner för att kunna uppnå KM-strategin.

Syftet med den här rapporten är att få fördjupad kännedom om tyst kunskap i musikläraryrket. Detta genom att studera hur tre erfarna musiklärare går tillväga i olika undervisningssituationer. Detta har undersökts utifrån följande forskningsfrågor: Vad är tyst kunskap i musikläraryrket? På vilket sätt kommer tyst kunskap till uttryck hos erfarna musiklärare? Som metod har använts lektionsobservationer som triangulerats med efterföljande intervjuer. Resultatet analyseras utifrån Michael Polanyis begrepp tyst kunskap, eller tacit knowledge på originalspråk (Polanyi, 2013). I korthet innebär det automatiserat kunnande som utövaren inte behöver fokusera på, utan istället kan använda som redskap för att uppnå något annat. Polanyi exemplifierar själv med hur en synskadad person kan använda sin käpp som ett verktyg för att känna av sin omgivning utan att behöva fokusera på hanteringen av käppen i sig (Polanyi, 2013). I studien undersöks lärarens praktiska yrkeshantverk utifrån det här perspektivet. För en musiklärare kan det yrkeskunnandet vara kopplat till såväl musicerande som pedagogik och ledarskap, ofta om vartannat. Resultatet av studien har sammanställts och grupperats i tio kategorier med relevans utifrån syftet. Dessa analyseras med utgångspunkt i litteraturens beskrivning av tyst kunskap. Studien visar att det finns många lager av aktivitet för en musiklärare i en undervisningssituation och att flera av dem pågår oartikulerat. En del av den här kunskapen är intimt förknippad med lärarens egna personlighet och därför inte okomplicerad för andra lärare att ta efter och upprepa. Delar av musikundervisning är grundade i icke-verbala metoder.

Denna studie är en undersökning av hypotesen om att relationen mellan ackord & text kan an-vändas som pedagogisk metod för att lära eleverna skapa egna poplåtar. Studien är ett försök att etablera en relation, mellan den medierade musikkulturen som eleverna dagligen möter, och den musikpedagogik som skolmiljön står för. Att ta två naturliga och oundgängliga inslag i en poplåt och göra dem till en pedagogisk metod kräver vissa eller särskilda perspektiv för att underlätta elevernas lärande. Ambitionen var att kunna formulera dessa perspektiv som tankeredskap för elevens successivt estetiska lärande. Ett tolkande eller reflekterande över ackordföljdernas inne-börd var tänkt som ett inledande moment då elevens skapande skulle börja. Denna intellektuella utmaning kräver en övertydlighet från lärarens sida för att det skall bli det förväntade innehållet i elevens skapande. Undersökningen är gjord i mellanstadiet, årskurs fem och sex. Genomförandet bestod av två lektioner i vardera årskursen, samt två enkäter efter respektive lektion, enkäter där eleverna fick svara på frågor om lärande, önskemål och synpunkter om innehåll i undervisningen, samt vad som var lätt respektive svårt. Metoden gav empiriskt material för att undersöka hur eleverna lär sig att göra en poplåt och med vilka begrepp och perspektiv som detta lärande kan underlättas och stimuleras. Studien gav möjlighet att formulera de tre punkterna i lärandets process; (i)lyssna, observera och förstå, (ii)använd lyssnandet i ditt egna skapande, (iii)skapa struktur och ramar kring förståelsen. Att det finns flera fördelar med upprepad repetition var ett biresultat. Under studiens gång uppstod flera möjligheter att formulera, betrakta och förstå elevernas successiva process att skapa ett musikkonstverk där texten skulle bidra till att framhäva musikens uttryck.

Att arbeta som danslärare innebär att kunna förmedla yrkeskunskap på hög nivå på ett pedagogiskt sätt så att även erfarenhetsbaserad, ”tyst kunskap”, blir tillgänglig för eleverna. Syftet med studien är att undersöka hur tre danslärare på gymnasiet tolkar och förhåller sig till begreppet rörelsekvaliteter i sin undervisning. Studien har en fenomenologisk utgångspunkt och insamling av data har skett genom semi-strukturerad intervju.  I resultatet beskrivs aspekter av hur danslärarna tolkar begreppet rörelsekvaliteter och hur de arbetar utifrån begreppet i sin undervisning. Resultatet visar på att samtliga danslärare upplever sig ha en förståelse för begreppet rörelsekvaliteter och att de förhåller sig till begreppet i sin undervisning, men att begreppet upplevs komplext och att tolkningen är subjektiv. I studiens diskussion lyfts framgångsfaktorer för att tolka och undervisa rörelsekvaliteter såsom att skapa ett gemensamt språk både på arbetsplatsen och i klassrummet.

Sedan 2010 finns det i Sverige en lag som stadgar att ”Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet” (SFS 2010:800 rev. 2020 5§). I detta arbete undersöks hur begreppen vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet begripliggörs av olika aktörer inom gymnasieskolans styrkedja. I intervjustudien uttrycks en polyfon förståelse av begreppen som utgår ifrån de olika aktörernas uppfattning av sitt uppdrag, och sina möjligheter att handla inom det.  Studien visar att begreppen inte tolkas entydigt inom styrkedjan. Den visar också att lagtextens begrepp ”utbildning” ofta tolkas som läroplanens ”undervisning” vilket innebär att ansvaret för att följa lagtexten läggs på lärarna. Dessutom framstår det som om Skolverkets definition av begreppet beprövad erfarenhet kräver såväl tid som en organisation som i nuläget inte tycks finnas på de skolor som beskrivs av de intervjuade lärarna i studien. Lärarna uttrycker dock ett stort behov av kontinuerliga träffar med kollegor i arbetsvardagen då de kan diskutera små och stora didaktiska frågor för att bygga den beprövade erfarenheten utifrån sin egen kontext.

Denna uppsats handlar om autenticiteten i bokbinderiverkstaden på Skansen som immateriellt kulturarv. I uppsatsen analyseras hur autenticitet förmedlas i hantverket och hur det skapas autentiska upplevelser på platsen. Autenticiteten bevaras i hantverket och förmedlas och kommuniceras av hantverkarna. Detta förmedlingssätt förändras över tid. Autenticiteten överfördes mellan generationer genom de yrkesverksamma hantverkarna. Detta sätt analyseras inom dagens globala kontext, genom att jämföra med överföringen av hantverkskunskap inom japansk immateriellt kulturarv. Skansen är idag mer medveten om hantverkets kunskap och autenticitetsöverföring i museiverksamheten. Deras medvetenhet är ett sätt att bevara hantverkets autenticitet och att anpassa det till förändringar i samhället.