Olika sätt att lära - en utmaning i det pedagogiska uppdraget, av Birgitta Sundström och Caroline Wahlström, är en kvalitativ och beskrivande undersökning av sju lärares åsikter om sin yrkesroll då de tillämpar teorier om lärstilar i sitt arbete.Undersökningens fokus är riktat mot lärarperspektivet då vi saknar detta i de tidigare examensarbeten vi tagit del av. Insamling av datamaterial till vår undersökning har bestått av litteraturstudier samt genomförande av intervjuer med sju lärare som aktivt arbetar med lärstilar som ett redskap i sin undervisning. Av dessa är fem lärare verksamma inom grundskolan, från år tre till år nio, och två är lärare inom gymnasieskolan och KomVux. Vi har också dokumenterat klassrumsmiljöer samt konkret material som används i undervisningen med lärstilar. Syftet med vår undersökning var att söka efter mönster och variationer i de intervjuade lärarnas åsikter om tillämpning av teorier om lärstilar som ett pedagogiskt redskap. Vi ville också få kunskap om vilka faktorer lärarna ansåg påverkar detta arbete. För att uppnå vårt syfte valde vi följande huvudfrågor:*Hur tolkar de intervjuade lärarna sitt pedagogiska uppdrag?*Hur beskriver de intervjuade lärarna sitt arbete med olika lärstilar?*Hur tolkar de intervjuade lärarna begreppet lärstilar?Ett genomgående mönster hos de sju intervjuade lärarna är att de på olika sätt har upplevt sig som sökare i sitt pedagogiska uppdrag att nå varje enskild elev och samtidigt leda hela elevgruppen. De anser också att arbetet med lärstilar som redskap i sin undervisning har underlättat för dem att uppnå målen i styrdokument och läroplaner. I det praktiska arbetet med lärstilar har vi funnit variationer i hur lärarna i grundskolan respektive lärarna i gymnasieskolan och KomVux ser på skolmiljön, undervisningsmaterial och föräldrasamverkan.

Det övergripande syftet är att, om möjligt, undersöka olikheter och attityder som berör resursskolansuppdrag i och omkring de berörda resursskolorna K1 & K2. Vidare att utifrån detta kartlägga ochförsöka lyfta fram uppfattningar om resursskolans uppdrag för att där igenom jämföra och belysakärnpunkter, för att starta en debatt om resursskolans uppdrag. Studien bör betraktas somemancipatorisk därför att arbetet initialt utgår från nyfikenhetsforskning och önskar leda mottillämpning genom kritiskt konstruktiva dialoger. Undersökningens empiri bygger påhalvstrukturerade intervjuer med stöd i fenomenologin. Sju planerade och tre oplanerade respondenterfrån två skilda kommuner har medvetet valts ut därför att alla är direkt anknutna till diskursenresursskola inom olika tjänsteområden. Respondenterna förväntas ha goda erfarenheter av elevstödutifrån olika perspektiv, vilket förväntades klargöra en bredare bild av fenomenet resursskolansuppdrag.Studiens resultat grundas i tre vetenskapsteoretiska perspektiv, skolkod, sociokonstruktivistiskt- ochsociokulturellt-perspektiv. För att söka korrelerande eller divergerande uppfattningar/attityder harsammanställningen av empirin bearbetats genom meningskodning i relation till kategorisering, för attutmynna i meningskoncentration. Tidigare forskning beskriver bl.a. att praxis i särskildundervisningsgrupp verkar oförändrad trots tidigare reformer och regleringar av skolans uppdrag.Kommuner är lämnade åt, att efter egen förmåga, reglera funktionen av verksamheter liknanderesursskolan. Litteratur visar också att ett specificerat uppdrag för ”resursskola” inte existerar.Resursskola utgör en särskild undervisningsgrupp och är en specialpedagogisk angelägenhet.Studien visar att uppfattningar om resursskolans uppdrag varierar mellan de två undersöktakommunerna K1 och K2. Uppfattningen av resursskolans uppdrag varierar även inom den undersöktaenheten K2. De problemområden som tydligast framkommer behandlar hemskolans behov avsärskilda utredande enheter för att om möjligt kunna stödja de elever som uppvisar omfattandesociala- och beteende-avvikelser. Andra område som respondenterna genomgående beskrev är behovetav tydlighet och flexibilitet i det gemensamma elevansvaret vid slussning mellan resursskola ochhemskola. Arbetet avslutas med specialpedagogiska implikationer följt av förslag till fortsatt forskninginom det specialpedagogiska området.Nyckelord: / The taskof resource shool from a special educational perspektiv.

Berntsson, Jennie och Rosell Mughal, Fatima (2007). Konflikthantering i handledning- En fingervisning om specialpedagogens uppdrag. (Handling conflicts in supervision- A hint about the mission of teaching in special needs education.) Skolutveckling och ledarskap. Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning, Lärarutbildningen, Malmö Högskola. Avsikten med vårt arbete var att bidra med kunskap om specialpedagogens syn på sitt uppdrag vad gäller handledningssituationen samt hur specialpedagogen kan agera då en konflikt uppstår i handledningssituationen. Vi har begränsat oss till att endast studera handledning i grupp. Vidare har vi tagit vår utgångspunkt i att specialpedagogen inte i första hand är en konfliktlösare utan främst expert på att hålla samtal. Undersökningen är en kvalitativ studie som bygger på intervjuer med 10 specialpedagoger i handledningsuppdrag. Vi har fått ta del av deras bild av sin roll i handledningsuppdrag samt hur de möter konflikter. Sammanfattningsvis visar resultatet att samtliga specialpedagoger inte har ett tydligt uppdrag. Flertalet arbetar på egen hand fram en arbetsbeskrivning och går även in i konflikterna, men agerar utifrån olika synsätt. Några bryter handledningen för att ta itu med konflikten, andra markerar att handledningssituationen inte är rätta forumet för konflikthantering och lyfter ut konflikten ur handledningen för att lösa den senare. Någon anser att konflikthantering inte är deras uppdrag och lämnar tillbaks det till uppdragsgivaren. Jennie Berntsson har ansvarat för större delen av metodkapitlet och Fatima Mughal Rosell har ansvarat för större delen av litteraturgenomgången. Resultat, analys och diskussion har gjorts gemensamt. Vi står båda som ansvariga för hela forskningsarbetet. Nyckelord: handledning, kompetens, konflikthantering, specialpedagog, uppdrag Jennie Berntsson Fatima Mughal Rosell Handledare: Lena Lang Examinator: Elsa Foisack

Syftet med denna studie är att analysera och söka förståelse för hur genus framträder i bilderboken i både text och bild. Vårt syfte är även att föra en diskussion med pedagoger om deras yttranden och tankar kring genus i bilderboken. Våra frågeställningar i studien blir därför: Hur framträder genus i bilderboken? Vilka tankar uttrycker pedagoger i förskolan om genus och genus i bilderboken? Hur yttrar sig pedagoger i förskolan om bilderboken i förhållande till det formulerade uppdraget om genus i Lpfö 98? Utifrån våra frågeställningar har vi valt att analysera sex bilderböcker i både text och bild, samt intervjuat fyra verksamma förskollärare som arbetar på en förskola i Malmö. Tidigare forskning som vi har använt oss av då vi har fördjupat oss i vårt problemområde är genus, genus i bilderboken och genus i förskolan. Utifrån vår studie gällande de sex bilderböcker som vi har analyserat i text och bild fann vi att många av böckerna inte visar på det traditionellt ”manliga” och ”kvinnliga”. Pedagogerna som vi intervjuat har valt att inte arbeta med genus och motverka traditionella könsroller som det står skrivet om i Lpfö 98. Genus genomsyras i allt och pedagogerna är med och skapar och omskapar genus.

Undersökningen utgår från åtta specialpedagoger som arbetar inom förskoleverksamhet i olika kommuner. Vi har med hjälp av intervjuer undersökt deras syn på och möjligheter att arbeta utvecklingsfrämjande på förskolorna. Genom detta arbete vill vi kunna bidra med kunskap om den specialpedagogiska kompetensen och utvidga användningen av den i skolutvecklinsfrågor i förskolan. / We have interviewed eight specialeducators because we were interested in their vision of and impact on preschools development. The aim of this study is to contribute to an increased usage of the specialeducators compentence and extand the use of it in school development.

Abstract   I Sverige är strävan om en likvärdig förskola fundamental för att kunna uppfylla dess kompensatoriska uppdrag men enligt Skolinspektionens (2018) rapport visar det sig att likvärdigheten inte uppnås. Då brännpunkten för en likvärdig utbildning enligt Persson (2015) är de pedagogiska relationerna blir det en kontrovers eftersom förskollärarna får ett alltmer utökat uppdrag utanför barngruppen. Vi identifierade därmed ett mellanrum vi tyckte var intressant att utforska och vårt syfte blev därför att undersöka förskollärares förutsättningar för att skapa och upprätthålla de pedagogiska relationerna för en likvärdig utbildning. För detta använde vi oss av kvalitativa intervjuer där det relationella perspektivet blev vår ledstång genom analysen. Vi valde detta perspektiv då det är en praktiknära ansats som kunde hjälpa oss att synliggöra möjligheterna för de pedagogiska relationerna.   Vårt resultat synliggör vikten av de strukturella förutsättningar för att skapa den balans som behövs för att kunna uppfylla hela förskolläraruppdraget. Den specifika skepnad som de pedagogiska relationerna enligt Persson (2015) har blev därför bristfällig i empirin. Slutsatsen som föreföll var att de strukturella faktorerna påverkar förskollärarnas möjligheter att utföra hela uppdraget vilket i sin tur leder till svårigheter att upprätthålla de pedagogiska relationerna för en likvärdig utbildning.

Syftet med denna studie är att undersöka arbetet kring sociala relationer i fritidshemmet på verksamhetsnivå och ledningsnivå. Frågeställningarna intresserar sig för att undersöka fritidslärares och rektorers arbeten för att främja sociala relationer i fritidshemmet samt vad rektorer och fritidslärare uppfattar är de viktigaste förutsättningarna för det sociala arbetet i fritidshemmet. Studien är baserad på en kvalitativ design där semistrukturerade intervjuer används som datainsamlingsmetod. Fyra fritidslärare och fyra rektorer har deltagit som informanter i studien. Resultatet förklaras och analyseras utifrån den sociokulturella teorin. I den tematiska analysen av empirin identifierades fem teman. Resultatet visar att det finns arbeten, strategier och verktyg för att främja sociala relationer i fritidshemmet. Fritidslärarna arbetar med bland annat lekgrupper för att elever ska få möjlighet att utveckla sina relationer, träna på sociala förmågor och demokratiska processer. Rektorerna arbetar organisatoriskt för att främja elevers sociala relationer genom att ge fritidslärarna tid för kollegial utveckling på möten. För att arbeta med de sociala relationerna krävs det att det också finns förutsättningar till det. Det som fritidslärare anser är de viktigaste förutsättningarna för att främja elevers sociala relationer är att de har nog tid med elever för att bygga goda relationer till dem samt att arbetslaget har tid med varandra som utgör samsyn. Rektorerna delar delvis uppfattning och anser att den viktigaste förutsättningen är att arbetslaget har samsyn. I och med det är det av vikt att fritidslärarna får tid med varandra för att skapa verktyg och strategier tillsammans genom bland annat gemensam planeringstid.

Vårt examensarbete inbegriper förskollärares inställning till riskfylld lek. Syftet med vår studie är att undersöka förskollärares perspektiv, erfarenheter och upplevelser kring fenomenet riskfylld lek. För att undersöka förskollärarnas inställning till riskfylld lek har vi ställt följande forskningsfrågor:  Vilken förståelse har förskollärare för riskfylld lek i relation till barns utveckling och lärande? Vilket förhållningssätt har förskollärare i relation till riskfylld lek? Vilken ståndpunkt har förskollärare i relation till riskfylld lek? Hur förhåller sig förskollärare till riskfylld lek i relation till uppdraget i läroplanen förförskolan? Vårt examensarbete har en kvalitativ utgångspunkt där vi använt oss av fenomenologiska livsvärldsintervjuer som är semistruktuerade och med öppna frågeställningar. Informanterna i denna studie är utbildade förskollärare och är verksamma i tre olika kommuner. Teorin vi utgått från i denna studie är ett fenomenologiskt perspektiv, där begreppet livsvärld är framträdande och utgör grunden i studien. Resultatet för studien visar att förskollärares inställning till riskfylld lek generellt är positiv, och att förskollärarna visar förståelse för vikten av riskfylld lek. Dessutom visar resultaten även förskollärarnas olika förhållningssätt och ståndpunkt i relation till den riskfyllda leken, som visar en variation av perspektiv. Studiens resultat visar också hur förskollärarna förhåller sig till uppdraget i relation till den riskfyllda leken. I resultatet framgår även flera hinder för den riskfyllda leken då förskollärarna förklarar att riskfylld lek inte lyfts fram i förskollärarutbildningen. Därtill att förskollärarna anser att de inte har tid till att uppdatera sig kring ny forskning inom flera områden. Utan den nya forskning förskollärarna tar del av är kopplad till läsårets fokusområde. Därmed är kunskap, tidsbrist, prioriteringar och fokusområden bidragande faktorer till att förskollärarna i studien anser att de inte kan förhålla sig till den riskfyllda leken i relation till uppdraget.

Denna kvalitativa fallstudie undersöker hur lästesten och provresultatet från de nationella proven i årskurs 3 påverkar lågstadielärares arbete med elever i lässvårigheter, därtill hur resultatet tas emot och används av mellanstadielärare i övergången till årskurs 4. Datainsamlingen gjordes med hjälp av semistrukturerade intervjuer med en skolas rektor, en specialpedagog och fyra lärare i låg- och mellanstadiet.  För att förstå och tolka skolans arbete med de nationella proven tar studien sin utgångspunkt i Ball, Maguire och Brauns (2012) teoretiska ramverk policy enactment. Detta ramverk valdes ut för att synliggöra hur en skola implementerar och arbetar med de nationella proven. Implementeringen och arbetet med de nationella proven kopplades sedan till Ahlbergs (2013) och Nilholms (2012) skrifter om det relationella och kompensatoriska perspektivet. En anledning till att koppla till detta perspektiv var för att synliggöra vilka konsekvenser och effekter provresultatet kan få i arbetet med elever i lässvårighet.  Denna studie visar att det finns olika uppfattningar bland personalen på en skola om de nationella proven. Sammantaget identifierades fem teman provens funktion, tilltro till proven, analys av provresultat, provresultatets funktion och överföring vid stadieövergång. Dessa teman användes för att synliggöra och förstå på vilka sätt de nationella proven användes, påverkade och mottogs bland låg- och mellanstadielärare, en specialpedagog och en rektor på en skola. Utifrån ett större sammanhang synliggör resultatet vikten av rektorers kompetens, delaktighet och ansvarstagande för läsutvecklingsarbetet i relation till de nationella proven. Om rektorer lyser med sin frånvaro i arbetet med de nationella proven är risken att provresultatets effekter stannar av och ger störst vinning för dem som sett och analyserat innehållet på gruppnivå.  Något annat studien visar är att de nationella proven och resultaten tilldelas flera olika användningsområden. Däribland som ett sätt att bekräfta lärares och specialpedagogers farhågor, de fungerar även som ett komplement för lärare i bedömningen av elevers läsförmåga. På den undersökta skolan användes också provresultatet som ett överlämningsunderlag vid informationsutbytet mellan låg- och mellanstadielärare. Däremot tyder studien på att förståelsen och dess effekt avtar allteftersom tiden från provtillfället blir allt längre.

Armstrong, L. & Bajramovic, S. (2024). Vad kompenserar vi för? En studie om ämneslärares uppfattningar om skolans kompensatoriska uppdrag i socioekonomiskt utsatta skolor. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp. Skolverkets (2023) och Skolinspektionens (2021) senaste granskningar visar att grundskolor och gymnasieskolor runt om i landet har allt svårare att klara skolans kompensatoriska uppdrag och möjligheten att erbjuda utbildning av likvärdig kvalité (Skolverket, 2023). Skolans kompensatoriska uppdrag syftar till att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen” (Skollagen, 1 § 4). Skolverkets lägesrapport 2023 belyser särskilt den ojämna fördelningen av resurser för skolor att fullgöra sitt kompensatoriska uppdrag, det vill säga att utjämna skillnader i elevernas bakgrund och förutsättningar. Rapporten framhåller särskilt de utmaningar på skolor där en större andel av eleverna kommer från hem med lägre utbildningsnivå hos föräldrarna, i kontrast till skolor där föräldrarna har en högre utbildningsbakgrund. Vidare lyfts att betydelsen av elevers sociala bakgrund har ökat det senaste decenniet. Rapporten har identifierat bland annat pedagogisk segregation och socioekonomisk bakgrund som orsaker, vilket innebär att elever ur mindre gynnsam socioekonomisk bakgrund får mindre lärarstöd pga att det är svårt att rekrytera behöriga lärare till dessa skolor, till skillnad från skolor med mer socioekonomiskt gynnsamma förhållanden. 2010 och 2023 genomförs två skollagsändringar som har i syfte att stärka elevhälsans roll i skolans löpande arbete, bland annat genom att göra elevhälsan (EHT) mer tillgänglig och praktiknära. Detta innebär att specialpedagoger och övrig EHT personal ska involveras i ett tidigt skede för att stötta lärare i deras övergripande arbete vare sig det gäller undervisningen eller elever i svårigheter. Skolledare och huvudmän får också en tydligare roll eftersom det är de som behöver se till att förutsättningarna finns för att kunna genomföra intentionerna i skollagen (Skott, 2023). Utifrån denna bakgrund ville vi undersöka hur ämneslärare på socioekonomiskt utsatta skolor uppfattar skolans kompensatoriska uppdrag och hur de arbetar med uppdraget i relation till styrdokumenten samt hur samarbetet mellan specialpedagog och skolledning ser ut.Som metod har vi använt oss av halvstrukturerade intervjuer baserat på en intervjuguide, med ett flertal öppna frågor. I analysen har vi utgått från ett organisationsteoretiskt ramverk för att undersöka lärarnas uppfattningar av skolans kompensatoriska uppdrag. Vi har även valt attutgå från ett fenomenografiskt förhållningssätt i vår metod. Fenomenografi undersöker människors olika sätt att uppfatta ett fenomen. Studiens resultat visar att majoriteten av lärarna, fem av sex respodenter, upplever svårigheter i att känna sig framgångsrika och tillräckliga i sitt arbete med skolans kompensatoriska uppdrag. Detta trots att de har tillgång till extra resurser och högre löner. Respondenterna lyfter att samarbetet med specialpedagog inte är tillräckligt bra för att de ska känna av stödet i sitt fortlöpande arbete. Dessutom visar studien att skolledarna saknar struktur och tydlighet i sina riktlinjer för hur lärarna ska organisera och arbeta med skolans kompensatoriska uppdrag. Vi hoppas att föreliggande studie ska kunna bidra till att öka förståelsen för skolans kompensatoriska uppdrag ur lärarnas perspektiv. Resultatet visar att arbetet med skolans kompensatoriska uppdrag kräver hänsyn till flera aspekter från lärare som arbetar på socioekonomiskt utsatta skolor; bland annat ett relationellt förhållningssätt, organisatoriskt stöd och ett bättre samarbete med EHT, i synnerhet specialpedagogen. Styrdokumenten behöver även förtydligas för att omvandla arbetet i praktiken på ett likvärdigt sätt. Utifrån ett specialpedagogiskt perspektiv är det viktigt att förstå den här komplexiteten och kunna bidra med specialpedagogisk kompetens, handledning och analys så att stödet blir lokalt anpassat till den berörda elevgruppen.