Samverkan mellan vårdnadshavare och förskolan är viktigt för en likvärdig förskola och för barns utveckling och lärande. Förskolan har ett ansvar att kommunicera utbildningsuppdraget till hemmet för att på så vis ge vårdnadshavarna en insyn i utbildningen. Förskolan ska även skapa kanaler och möjlighet för vårdnadshavare till delaktighet i sitt barns utbildning. Studiens syfte har varit att analysera de konstruktioner av förskolans utbildningsuppdrag som framträder hos vårdnadshavare. Det intagna teoretiska perspektivet har varit socialkonstruktionismen. Totalt har fyra vårdnadshavare medverkat i denna kvalitativa intervjustudie och det resultat som presenteras grundar sig på deltagarnas beskrivningar av uppdraget. Tyngdpunkten i resultatet ligger på vårdnadshavares konstruktioner av undervisning och omsorg där undervisningen av vårdnadshavare beskrivs som oviktig medan omsorgen anses vara ovärderlig. Det framkom genom resultatet också brister både kring förskolans metoder för att kommunicera uppdraget men också bristande kvalitet i det innehåll som kommuniceras. Med stöd av resultatet konstateras ett samband mellan innehållet i förskolans kommunikation och vårdnadshavares konstruktioner av uppdraget.

Studien behandlar fritidslärares kompletterande uppdrag i samverkan utifrån klasslärare i låg- och mellanstadiets beskrivna erfarenheter. Syftet med studien är att undersöka hur klasslärare i låg- och mellanstadiet beskriver fritidslärares kompletterande uppdrag i undervisningen med elever under samverkan i den obligatoriska skolan. Frågeställningarna i studien är följande: Hur beskriver klasslärare i låg- och mellanstadiet att arbetet tillsammans med fritidslärare utvecklats över tid? Vilka faktorer beskriver klasslärare i låg- och mellanstadiet som avgörande för fritidslärares arbetsuppgifter i undervisningen med elever under samverkan? Vilket innehåll beskriver klasslärare i låg- och mellanstadiet att fritidsläraren bör undervisa om under samverkan i klass? Studien är en kvalitativ intervjustudie med klasslärare i låg- och mellanstadiet som genomfördes med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Datamaterialet analyserades genom en innehållsanalys. I resultatet framkommer enligt lärarna att fritidslärare inte enbart ska vara en extra vuxen i klassrummet. Fritidslärarens kompetens, relationen fritidslärare och klasslärare i låg- och mellanstadiet emellan, samt gemensam och individuell planering beskrivs styra fritidslärarens arbetsuppgifter i undervisningen med elever under samverkan. Fritidsläraren kompletterar den obligatoriska skolans undervisning genom praktiskt-estetisk undervisning samt att implementera fritidshemmets pedagogik i skolan.

Denna studie undersöker tjänsteannonser för specialpedagoger, i syfte att ta reda på hur specialpedagogens roll och uppdrag beskrivs i dessa. Likaså vilka egenskaper och kompetenser som efterfrågas, och hur dessa överensstämmer med examensordningen för specialpedagogexamen. De 309 undersökta annonserna består av en stor mångfald av beskrivningar och egenskaper, med konsekvens av ett brett spektrum av vad specialpedagogens roll och uppdrag innebär - sällan överensstämmande med examensordningen. Studien visar bland annat en stor efterfrågan av personliga egenskaper som kan sammanfattas som ambitiösa och stora krav. Att denna efterfrågan är så stor skapar ett dilemma – dels i att specialpedagogen riskerar att ses som något högre stående och dels försätts i en position att acceptera de ambitiösa och kravstarka egenskaperna trots att detta inte ingår i examensordningen. De olika beskrivningarna av specialpedagogens roll och uppdrag i tjänsteannonserna kan också ses som en del av en identitetsproblematik då kombinationen specialpedagog/speciallärare ofta är synlig i annonsernas efterfrågan. Detta kan möjligen vara ett resultat av den bakomliggande historien om skolan och utbildningen till specialpedagog. Att annonserna ibland och relativt ofta inte är tydliga med om de söker en specialpedagog eller speciallärare kan vara en rest av dåtidens ändringar av utbildningen. De beskrivningar och egenskaper som författas i annonserna är också präglade av ett maktperspektiv, eftersom förväntningarna på specialpedagogen troligen formas efter verksamhetens beskrivning av uppdraget. Det innebär en tolkning av att arbetsgivaren besitter makten över specialpedagogens arbete, oavsett vad som står i examensordningen. Beskrivningarna i tjänsteannonserna stämmer sällan eller endast till viss del överens med examensordningen för specialpedagogen. Detta landar i en vidare fråga huruvida landets specialpedagoger arbetar utifrån samma förutsättningar, och om deras arbete och uppdrag tolkas olika. Detta beroende av hur arbetsgivaren beskrivit tjänsten samt utifrån det behov som finns på skolan. Kanske är arbetsgivarna en bidragande faktor till den rådande förvirringen av skillnaden mellan specialpedagoger och speciallärare.

Vi har i denna studie analyserat hur Uppdrag granskning och Kalla fakta strukturerar och förmedlar granskande journalistik. Syftet är att med hjälp av en genreanalys öka förståelsen för hur programmen förhåller sig till sitt demokratiska uppdrag som ingår i genrens ideal, och därmed hur de uppfyller den demokratiska roll de fått samt tillskrivit sig själva. Genom att tillämpa ideologikritiskt perspektiv, myt och symbolisk makt har vi utforskat symbolers betydelse, maktens strukturer, ideologins inflytande och kanalernas intressen. Uppdrag granskning utmärker sig genom noggranna undersökningar, men brister ibland i ifrågasättande. De varierar sin stil och kombinerar medkänsla med professionalism, men visar tendenser att förenkla ämnen. Kalla fakta påvisar noggrannhet, men vissa granskningar saknar djupgående verifiering. De använder dramatiska element och formar narrativ utifrån ideologiska perspektiv. Resultaten utmanar båda programmens roll som objektiva granskare, där tendenser till förenkling, skapande av gemensamma fiender och undvikande av strukturell analys är bekymmersamma för deras demokratiska uppdrag. Uppdrag granskning och Kalla fakta kan inte säga sig helt uppfylla genrekraven för granskande journalistik, och nära skjuter ingen hare. / In this study, we have analyzed how Uppdrag granskning and Kalla fakta structure and convey investigative journalism. The purpose is to, through genre analysis, enhance understanding of how these programs relate to their democratic mission inherent in the genre's ideals, and thus, how they fulfill the democratic role they have been assigned and attributed to themselves. By applying an ideology-critical perspective, myth, and symbolic power, we have explored the significance of symbols, power structures, ideological influence, and channel interests. Uppdrag granskning distinguishes itself through meticulous investigations but occasionally lacks in questioning. They vary their style, combining compassion with professionalism, yet show tendencies to simplify subjects. Kalla fakta demonstrates precision, but some investigations lack in-depth verification. They employ dramatic elements and shape narratives based on ideological perspectives. The results challenge the role of both programs as objective scrutinizers, where trends of simplification, creation of common enemies, and avoidance of structural analysis are concerning for their democratic mission. Neither Uppdrag granskning nor Kalla fakta can claim to fully meet the genre requirements for investigative journalism. Close, but no cigar.

Den här studien syftar till att undersöka åtta förskolors likabehandlingsplaner för att ta reda på hur de talar om ”en förskola för alla” och likvärdighet i den pedagogiska verksamheten. Jag redogör en definition av ”en förskola för alla” som kommer att användas genom min studie. Jag har använt mig av kritisk diskursanalys när jag granskat de olika likabehandlingsplanerna och utifrån den teori och metodiken använt mig av olika begrepp som jag anser tillämpbara i min studie, utifrån definitionen av ”en förskola för alla”. I de olika likabehandlingsplanerna finner jag att det inte finns något klart sätt att tala om hur man ser på ”en förskola för alla” eller hur man talar om likvärdig verksamhet. Resultatet visar olika saker som, för studien relevanta, för att leva upp till ”en förskola för alla” och slutsatsen kretsar kring hur de olika tolkningsmöjligheterna påverkar realiseringen av en likvärdig pedagogisk verksamhet och ”en förskola för alla” i koppling till de granskade likabehandlingsplanerna.

I det här arbetet kommer vi att belysa fritidshemslärarens yrkesroll och fritidshemmets utveckling från 1990-talet fram tills i dag. Vi kommer använda forskning av bland andra Finn Calander och Ann Pihlgren vilka har undersökt och diskuterat fritidshemmets utveckling genom 1900-talet. Teoretiska utgångspunkter för arbetet är socialkonstruktivismen och det sociokulturella perspektivet. Genom dessa teorier har vi försökt beskriva hur fritidshemmet och fritidshemslärarnas arbete har utvecklats och förändrats och vad som har styrt denna utveckling. Vidare kommer vi att diskutera vad fritidshemslärarnas lärarlegitimation har för betydelse i deras arbete. Lärarlegitimationen har lett till en viss förvirring kring frågan om fritidshemslärarnas uppdrag, både på högskolorna där de nya fritidshemslärarna utbildas och bland de fritidshemslärare som redan är ute i arbetet. Vi kommer att koppla vårt resonemang till Lgr 11 och Lpo 94 för att se hur riktlinjer och vägledning för fritidshemslärarna formuleras i styrdokumenten och hur de överensstämmer med fritidshemslärarnas praktik. Av de fyra informanter som intervjuats i arbetet var två fritidshemslärare nyutexaminerade och två med flera års yrkeserfarenhet. Två av skolorna där vi genomfört intervjuer har varit de skolor där vi haft vår verksamhetsförlagda utbildning (VFU) medan de övriga två valdes på grund av sitt intresse att medverka och sitt geografiska läge. Informanterna har berättat om vilka skolor de tidigare har arbetet på och vilka skillnader i arbetet de har sett under sin tid inom yrket. De intervjuade informanterna beskriver att de inte känner sig bekväma i den arbetsroll de har och upplever sig mer som extra lärare snarare än som fritidshemslärare.

Syftet med denna fallstudie är att få en bild av vad specialpedagogens roll i förskolan innehåller och innebär. Studiens ansats är kvalitativ och som empirisk datainsamlingsmetod används kvalitativa intervjuer samt observationer. Studiens analysbegrepp är det specialpedagogiska dilemmaperspektivet samt den sociokulturella teorin. Rapporten beskriver specialpedagogens roll på två olika förskolor. Den beskriver också de förväntningar som finns på specialpedagogen samt specialpedagogens syn på sin egen roll. Studien visar att specialpedagogens uppdrag kan se väldigt olika ut, beroende på flera olika faktorer - bland annat anställningsform och organisation. / The purpose of this case study is to describe the role of the special education needs coordinator (SENCO) in preschools. The study's approach is qualitative. The method used is qualitative interviews and observations. The study's analysis concepts are the special education dilemma perspective and the sociocultural theory. The study aims to describe the role of the SENCOs in two different preschools. It is also aiming to describe the expectations upon the SENCOs and what the SENCOs thinks about their own role. The study shows that the assignments of the SENCO can look very different depending on several factors- including employment status and organization.

<p>Syftet med denna uppsats är att synliggöra hur specialpedagogens uppdrag uppfattas av lärare på både kommunala skolor och friskolor och om man mellan dessa skolformer kan se tydliga likheter eller skillnader. Uppsatsen består av en enkätundersökning med både kvantitativa och kvalitativa svarsalternativ gjord i en storstadskommun. Respondenterna är lärare verksamma i årskurser från f till 5. Vår undersökning har visat att lärarna från kommunal skola fått information från rektorn att specialpedagogen i huvudsak ska arbeta med handledning. Istället arbetar specialpedagogen i större utsträckning med eleverna. Lärare från friskolan svarade att de fått informationen från rektor att specialpedagogen i huvudsak ska arbeta direkt med elever. Trots detta visar det sig - utifrån de svar vi har fått - att specialpedagogen arbetar mer handledande. Respondenterna hade generellt svårt att se skillnad på specialpedagog och speciallärare. Uppfattningarna om uppdragen blandades ihop. Vi frågade lärarna i vår enkät om skolorna där de arbetar hade ett inkluderande arbetssätt. Det visade sig att svarande från den kommunala skolan sa sig veta att de hade det, medan svarande från friskolan inte visste om de arbetade utifrån ett inkluderat arbetssätt. Vi kan inte se att lärarnas svar om specialpedagogens roll och arbetsuppgifter påverkas av om de arbetar inkluderat eller inte. Vår undersökning har visat att lärare oavsett skolform har behov av och önskemål om handledning och behov av att få fördjupade specialpedagogiska kunskaper vilket också syns i de öppna svarsalternativen från lärare i de båda skolformerna. Lärarnas uppfattning är också att specialpedagogen ska arbeta direkt med eleverna i större utsträckning. Det finns en medvetenhet om ”en skola för alla” men lärarna ser sina möjligheter att undervisa begränsade om man inte får hjälp direkt i klassrummet. Under arbetets gång har nya frågeställningar dykt upp som kan stimulera till fortsatt forskning inom detta område. Bland annat frågar vi oss hur man med hjälp av skolverket, forskar-världen, rektorer, lärare, speciallärare och specialpedagoger ska nå målet med att få det inkluderande arbetssättet att fungera tillfredsställande.</p>

Med denna studie undersöks hur specialpedagogerna själva uppfattar att deras kompetens och kunnande tillvaratas inom den organisation de verkar. Kring specialpedagogiken har det ofta funnits olika uppfattningar om dess innehåll och vad det bör innehålla både i teori och praktik. Denna diskussion kan tolkas delvis som kritik mot specialpedagogiken och mot specialpedagogerna. Den kan också tolkas som att specialpedagogiken är en expansiv, föränderlig och diskursanpassat vetenskap. Specialpedagogen ute i verksamheten torde kunna sammanfatta hur uppdraget utförs och hur kompetensen tillvaratas från sitt perspektiv på olika nivåer och inom olika system där hon verkar. Jag vill med denna undersökning rikta fokus och uppmärksamhet på hur specialpedagogen uppfattar olika specialpedagogiska perspektiv i sitt uppdrag. Syftet med mitt arbete är att undersöka hur specialpedagogerna upplever sitt uppdrag och hur det utförs i ett systemteoretiskt perspektiv samt hur de uppfattar att olika aspekter framträder och samverkar i deras uppdrag. Jag vill se hur uppdraget definieras och verkställs av specialpedagogerna själva mot de ramar olika styrdokument ger och undersöka hur specialpedagogernas uppdrag och kompetens kan, bör och vill användas. Jag har genomfört en kvalitativ undersökning med åtta intervjuer av specialpedagoger som är verksamma inom grundskolans, f-9- organisation för att lyfta fram deras uppfattning och syn på hur specialpedagogiken och specialpedagogerna genomför sitt uppdrag i perspektivet kring de styrdokument som anger uppdraget. I undersökningen visar det sig att specialpedagogernas uppdrag ser olika i ut i de organisationer och på de olika nivåer specialpedagogens arbetar. Att dessa uppdragsgivare organiserar specialpedagogernas uppdrag med olika resurser och förutsättningar visar på hur olika aspekter formar uppdraget ur ett praktiskt perspektiv där specialpedagogerna ser och viktar andra delar av uppdraget och kompetensen, t.ex. handledning, att kunna bättre bidra till en hållbar utveckling av specialpedagogisk verksamhet inom de olika system de verkar.

Om någon utför en tjänst å annans räkning utan att det finns ett uppdrag härom, torde det föreligga ett fall av negotiorum gestio – tjänst utan uppdrag. Den som utför tjänsten kallas gestor och hen handlar å huvudmannens vägnar. Frågan som rättsprincipen grundar sig på är huruvida gestor har rätt att kräva ersättning av huvudmannen för de skador och/eller kostnader som har uppstått för gestor i samband med utövandet av tjänsten. Att principen har utvecklats till vad den är idag, är till följd av utländska rättssystems influenser. Det finns ingen generell lagregel om negotiorum gestio i Sverige, utan man får falla tillbaka på rättspraxis och doktrin för att få en förståelse för institutet. Rättskällorna är inte alltid eniga om vad som gäller för att ersättning ska utgå. Doktrin är väldigt spretig i sin framställning och rättspraxis ger en oklar bild angående rättsläget. Eftersom det var 45 år sedan HD tog ställning i en rättsfråga gällande principen är det svårt att veta hur HD skulle tillämpa negotiorum gestio idag. När principen faktiskt har prövats i domstol har ersättning endast tillerkänts gestor två gånger. Domstolarna har i dessa fall, enligt vår uppfattning, antingen gjort fel i sin tillämpning eller inte varit tillräckligt utförlig i sina domskäl. Det nyssnämnda talar för att domstolarna inte riktigt har grepp om hur principen ska tillämpas. Trots praxis och doktrins oklara framställning har vi i vår utredning kommit fram till att två rekvisit ska vara uppfyllda för att gestor ska erhålla ersättning. Handlingen som gestor utför ska vara nödvändig och leda till nytta för huvudmannen samt att huvudmannen ska vara förhindrad från att ta tillvara sina egna angelägenheter. Att huvudmannen ska vara förhindrad innebär även att gestor innan hen påbörjar utförandet av tjänsten måste ha försökt ta kontakt med huvudmannen, men utan något resultat. Negotiorum gestio kan tillämpas i en rad olika situationer: besittning, nöd, medintresse, förtroendeställning med mera. Det finns bestämmelser i svensk lag som till viss del reglerar principens tillämpningsområde (se under rubrik 2.4.2.1). Att dessa delvis regleringar av principen existerar, kan förklara varför det finns så få rättsfall om negotiorum gestio som tas upp i domstol, i och med att lagen tillämpas före principer enligt rättshierarkin.  Sammanfattningsvis anser vi att principen är bortglömd i det svenska rättssystemet. Detta är en aspekt som närmare kommer att analyseras vidare i uppsatsen.