Våren 2020 tömdes svenska gymnasiums skolbyggnader och klassrum på både lärare och elever på grund av coronapandemin. Sveriges gymnasielärare skulle nu undervisa sina elever på distans och syftet med denna studie är att studera hur samhällskunskapslärare på två olika Stockholmsskolor upplevde möjligheterna att via denna distansundervisning utföra två av den svenska skolans viktigaste uppdrag: det kompensatoriska och det demokratifostrande. Svensk skola misslyckas sedan tidigare med sitt kompensatoriska uppdrag, då elevers sociala klasstillhörighet spelar allt större roll för deras möjligheter att klara skolan. Detta är ett faktum som också visat sig spilla över på samhällskunskapsämnets demokratifostrande uppdrag. Svenska elevers demokratikunskaper har nämligen också visat sig tätt kopplade till deras socioekonomiska bakgrundsfaktorer, där elever från högre social klass är mycket bättre demokratiskt »fostrade«. Samtidigt pressas denna svenska skola av besparingskrav och en konstant jakt på effektiviseringar, där just en ökad digitalisering ofta ses som en nyckel för att kunna genomföra dessa effektiviseringar i framtiden. Under våren 2020 öppnades en lucka i tiden där jag i detta examensarbete tilläts studera hur svenska samhällskunskapslärare upplevde hur det fungerade att utföra det kompensatoriska och demokratifostrande uppdraget via deras helt digitala distansdidaktik. Genom att undersöka två olika gymnasieskolor i Stockholm, med väldigt olika elevunderlag vad gäller social klass, når denna studie slutsatsen att såväl det kompensatoriska uppdraget som det demokratifostrande uppdraget upplevs försvårat under perioden med distansundervisning. Samhällskunskapslärarna på skolan med elever som har svårare att nå målen upplever att deras möjligheter att nå ut till dessa elever försämrats och att det kompensatoriska uppdraget kommit i kläm. På båda skolorna har lärarna upplevt tydliga problem med att utföra de delar som de brukar prioritera i det demokratifostrande uppdraget, vilket lär kunna förstärka skillnaderna i demokratikunskaper mellan elever från olika sociala klasser, enligt min analys. För att placera in studien i sin skolpolitiska nutidskontext lyfts också lärarnas upplevda arbetssituation in i studien, då det i relativt stor mån påverkat deras val av didaktik. Arbetssituationen upplevs försämrad för de lärare som försökt arbeta på ett kompensatoriskt sätt under distansperioden.

Sverige är ett mångkulturellt land med människor från olika kulturer, religioner, etnicite- ter och språk. På senare år har migrationen ökat i Sverige och detta har lett till att det nu finns fler elever i skolan som har svaga kunskaper i det svenska språket. Skolan har ett kompensatoriskt uppdrag, vilket innebär att alla elever ska ges samma förutsättningar att lyckas i skolan oavsett bakgrund. Syftet med studien är att belysa hur lärare arbetar språk- utvecklande i ämnet samhällskunskap och vilka eventuella hinder det kan finnas. Sam- hällskunskapsämnet upplevs som ett ämne som ställer höga språkliga krav för eleverna, detta eftersom många begrepp anses vara abstrakta. Teorierna i studien är hämtade från fyra olika forskare. Deras forskning har en grund i den sociokulturella teorin. I teoridelen lyfts skillnaden mellan vardagsspråk och skolspråk, språklig stöttning och Cummins (2000, 2017) fyrfältsmodell som har en grund i genrepedagogiken. Studiens material är insamlat via semistrukturerade intervjuer med fem samhällskunskapslärare som är verk- samma på fyra olika skolor. Resultatet i studien tyder på att de flesta lärarna försöker arbeta språkutvecklande. Det finns däremot brister i skolans verksamhet som gör det svårt för lärarna att utveckla den språkinriktade undervisningen.  Språkutvecklingen bör ta en större plats i skolorna, rektorer bör ge lärarna det de behöver för att bedriva en språkutvecklande undervisning. Om lärarna får mer resurser, mer pla- neringstid och kompetensutveckling kan de lyckas kompensera för elevers olika språkliga brister. Slutligen så krävs det även att läraren är motiverad för att effektivisera sin under- visning.

Fritidshemmets samverkan med föreningslivet är trots sin plats i läroplanen inte särskilt prioriterat. I samverkan med föreningslivet kan fritidshemmets kompensatoriska uppdrag lyftas fram. Beroende på fritidshemmets geografiska plats och elevernas olika förutsättningar kan fokus för det kompensatoriska uppdraget skifta. Den teoretiska utgångspunkten bygger på socialt kapital och överbryggning. Barns sociala kapital skapas på olika platser. Det sociala kapitalet byggs av förtroende, normer och nätverk. Det överbryggande sociala kapitalet ger positiva effekter i form av ökad trygghet och demokratisk delaktighet. Syftet med studien är att beskriva regionala skillnader och likheter i fritidshemmets samverkan med föreningslivet. Studien genomfördes kvalitativt genom sex intervjuer jämnt fördelat mellan SKRs tre kommungrupper. Resultatet analyserades tematiskt och visade att en strävan efter att erbjuda en aktiv fritid och mångfald av rörelseformer var gemensamt för respondenterna. Slutsatsen var att särskilda insatser främst riktades mot skolor i områden med låg socioekonomisk status. / <p>Betygsdatum: 21-06-06</p>

Det övergripande syftet med denna studie är att skapa en ökad förståelse för hur lärare i fritidshem upplever att samverkan med föreningslivet fungerar, samt lärarnas erfarenheter av hur en sådan samverkan kan vara en del i undervisningen och det kompensatoriska uppdraget. Studien bygger på semi-strukturerade intervjuer med sammanlagt fem lärare i fritidshem från fyra olika fritidshem. Resultatet visar att samverkan med föreningslivet har en positiv inverkan på eleverna. Särskilt på de elever som kommer från familjer med en lägre socio-ekonomisk status. Där spelar fritidshemmets kompensatoriska uppdrag en viktig roll, ett uppdrag som resultatet visar är viktigt. De möjligheter och hinder för samverkan som resultatet visar är att tiden, fritidshemmets geografiska plats och engagemanget från lärare och föreningsengagerade spelar stor roll.

Syftet med detta arbete har varit att undersöka vilka möjligheter och utmaningar som samhällskunskapslärare upplever i arbetet med det kompensatoriska uppdraget. Vi har tagit del av mycket forskning kring elevers olika förutsättningar i skolan, men en avsaknad av vad lärarna kan göra för att kompensera för detta. Därför valde vi just denna inriktning och intervjuade lärare på två skolor i olika sociala områden med ett utbildningssociologiskt perspektiv. Vi använde oss av semistrukturerade intervjuer som i sin tur bidragit med kunskaper kring de olika skillnaderna i arbetet med det kompensatoriska uppdraget på respektive skola. Resultatet visade på tydliga skillnader mellan de två skolorna som är belägna i olika socioekonomiska områden. Utmaningar som tidigare forskning har konstaterat, exempelvis elevers socioekonomiska bakgrund och dess betydelse för skolprestationer samt segregationens betydelse för homogena klasser, blev väldigt synliga. Skolan som låg i ett socialt utsatt område hade en överbelastning av elever som var i behov av kompensatoriskt stöd medan den andra skolan hade andra former av utmaningar som lärarna fick ta itu med. I vilket socialt område som skolan var belägen och vilken elevgruppens socioekonomiska bakgrund hade alltså betydelse för lärarens arbete med uppdraget. Trots detta visade undersökningen även att det finns många möjligheter att uppfylla det kompensatoriska uppdraget, exempelvis genom olika verktyg lärare kan använda sig av.

Studiens syfte är att undersöka hur gymnasielärare inom samhällskunskap ser på skolans dubbla uppdrag, kunskaps- respektive fostransmålet. Ambitionen är att närmare studera tankar och strategier kring om och hur lärarna arbetar med detta fostransuppdrag enligt läroplanen. Uppdraget benämns på en mängd olika sätt i litteraturen (demokrati, värdegrund, socialisation, medborgarbildning etcetera) men i denna studie kommer begreppet ”andra uppdraget” användas som ett övergripande samlingsbegrepp. Forskningsmetoden som användes är en kvalitativ forskningsansats i form av semistrukturerade intervjuer med fyra gymnasielärare och utgår ifrån följande frågeställningar. Hur ser läraren på skolans dubbla uppdrag och mer specifikt kopplat till det andra uppdraget? På vilket sätt är det andra uppdraget med i planering, genomförande och utvärdering av undervisningsmomentet? Hur används begreppet i undervisningen? Vilket samtalsklimat förespråkas? Ges det möjlighet för elever att ifrågasätta demokratin och dess principer? Resultatet visar att det finns olika synsätt på̊ relationen mellan kunskaps- och fostransuppdraget. Två lärare värderar kunskapsuppdraget högre än fostransuppdraget medans en lärare värderar fostransuppdraget starkare och en värderar båda uppdragen lika mycket. En slutsats som kan dras är att det behövs större tydlighet och klarare riktlinjer för att lärarna ska kunna hantera skolans dubbla uppdrag med ambitionen att mäta och bedöma det andra uppdraget i sin undervisning.

Forskning visar att det specialpedagogiska uppdraget är otydligt och att detta leder till problematik kopplad till specialpedagogens roll och uppdrag. Orsakerna till detta framstår i forskningen vara frånvaron av en formell uppdragsbeskrivning och därav också ett explicit juridiskt mandat. Detta leder till att den specialpedagogiska funktionen är öppen för olika tolkningar och värderingar från aktörer både inuti och utanför skolans organisation. En aktör som är särskilt viktig i att påverka specialpedagogers arbete är rektorer. Därför är det viktigt att studera hur rektorer ser på specialpedagogers uppdrag, vilket denna studie bidrar med. Syftet med studien är att undersöka rektorers perspektiv på specialpedagogens roll och uppdrag. Studien använder en kvalitativ design, med semistrukturerade intervjuer av 10 grundskolerektorer som är verksamma inom årskurs F-9. Materialet har bearbetats utifrån tematisk analys. För att söka svar på studiens syfte och frågeställningar har dilemmaperspektivet och dilemmatic spaces använts som teoretisk utgångspunkt i syfte att systematiskt identifiera och förstå dessa dilemman utifrån den kontext de uppstår i. De teman vi identifierat i studiens empiri visar att rektorers perspektiv och förhållningssätt har stor betydelse för hur specialpedagogens roll och uppdrag utformas. Utifrån detta uppstår en rad olika komplexa dilemman som tar sin utgångspunkt i de kontextuella, relationella och mentala dimensionerna som omger specialpedagogen. Dessa komplexa dilemman positionerar specialpedagogen på flera olika sätt och sätter ramarna och därmed också förutsättningar för yrkesrollen och uppdraget. Denna positionering skapar förväntningar hos rektorer och lärare på vad den specialpedagogiska funktionen ska bidra med. Det framgår även i temana att en ansvarsförskjutning har skett från rektor till specialpedagog gällande skolledning och skolutveckling men att förutsättningarna att motsvara dessa förväntningar ofta saknas, något som leder till ytterligare otydlighet kring specialpedagogens roll och uppdrag. Som konsekvens av detta blir uppdraget gränslöst för rektorer såväl som för specialpedagoger. Frånvaron av tydliga ramar erbjuder stora möjligheter att skulptera uppdraget utifrån skolans behov och specialpedagogen själv. Samtidigt leder otydligheten och gränslösheten till intressekonflikter, prestigefyllda maktkamper, uteblivet mandat och ett uppdrag i skottlinjen mellan olika professioner på skolan.

Föreliggande studie syftar till att utifrån begreppen det kompletterande uppdraget och kvalitet i fritidshemmet undersöka hur respektive fritidslärare upplever detta i sin verksamhet. Det är en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod. Studien bygger på intervjuer med tre fritidslärare med fokus på deras upplevelser av det kompletterande uppdraget, vilka möjligheter och hinder de upplever att uppdraget har samt inverkan på fritidshemmets kvalitet. Det kompletterande uppdraget står skrivet i skollagen (SFS 2010:800) och styrdokumenten (Skolverket 2014) för skolan, men hur detta arbete ser ut variera mellan olika skolor. Enligt styrdokumenten (Skolverket 2014) är kärnan i det kompletterande uppdraget att fritidshemmet ska komplettera skolan genom ett grupporienterat, laborativt och praktiskt lärande. Men enligt tidigare forskning är det ofta som fritidslärare kompletterar genom att arbeta som resurs i klassrummet.   Resultatet av studien visar att fritidslärarna upplever att det finns många möjligheter med det kompletterande uppdraget, men att det finns hinder gällande förutsättningarna för arbetet med uppdraget på ett önskvärt sätt. De hinder som har tagits upp är tidsbrist och elevgruppers storlek i förhållande till personalgruppens storlek. Det är även hinder om möjligheten till inflytande i samverkan med skolan. Resultatet visade också på en upplevd lägre status hos fritidslärarna och en upplevd okunskap från rektorer och lärare i den obligatoriska skolan om fritidshemmets uppdrag och funktion. Detta är i sin tur faktorer som inverkar på fritidshemmets kvalitet.

Syftet med arbetet är att analysera pedagogernas förhållningssätt gentemot barn i svårigheter och vilka påföljder det får för barnens egna möjligheter till delaktighet och inflytande. Med utgångspunkt från dilemmaperspektivet samt KASAM gjordes det här synligt med stöd i kvalitativ forskning. Datainsamlingsmetoden besod av observationer och skriftliga fältanteckningar som genomfördes på två förskolor i Sverige där resultatet kunde urskiljas i två teman, Delaktighet och inflytande möjliggörs samt Delaktighet och inflytande stagnerar. Det som visade sig vara centralt för delaktigheten och inflytandet för barn i svårigheter var pedagogernas närvaro, kommunikation och inlevelse i barnens situation. Osäkerhet och organisation var också påverkande faktorer som spelade in i hur barnens tankar och behov kunde tillgodoses i verksamheten. Det kunde tydliggöras ur två olika synvinklar från förskolorna där deras arbetssätt var relativt olika. Studiens slutsats synliggör att pedagogernas roll är den mest essentiella i förskolans arbete med barn i svårigheter. Det är deras förhållningssätt som tenderar att påverka i vilken mån barnen får utöva delaktighet och inflytande och huruvida barnen blir förstådda i sina olika sätt att vara.

Bakgrund: För att hjälpa psykiskt funktionshindrade att leva ett självständigt liv i samhället trädde 1995 sykiatrireformen i kraft och med den skulle livssituationen för psykiskt funktionshindrade förbättras och deras möjligheter till gemenskap och delaktighet i samhället öka. En strategi för att förbättra stödet till personer med psykiskt funktionshinder var att de skulle få stöd av ett personligt ombud. Deras uppdrag kallas för det trefaldiga uppdraget och innebär att företräda psykiskt funktionshindrade och att se till att olika organisationers insatser för den enskilde samordnas. De personliga ombuden kommer därav att påverka och samspela med de olika offentliga myndigheterna som redan har uppdraget att bistå med stödinsatser. En följd av detta arbete är att man som ombud kommer att se mönster och systemfel i de offentliga organisationernas uppdrag som gör att psykiskt funktionshindrade inte får sina behov tillgodosedda utan ”faller mellan stolarna.”. Personliga ombud har på så vis ett trefaldigt uppdrag: stödja och bistå klienten, skapa kunskap om och förutsättningar för att utveckla det lokala arbetet i de offentliga organisationerna och uppmärksamma systemfel i uppgifts – och arbetsfördelning för dessa organisationer. Det trefaldiga uppdrag gör yrkesgruppen komplicerad och att den skiljer sig från traditionellt arbete i offentliga verksamheter vilket gjorde mig intresserad av att titta närmare på yrkesgruppen.Syfte: Syftet är att ur ett maktperspektiv ta reda på hur några personliga ombud ser på det trefaldiga uppdraget och vilka möjligheter de har att utföra det. Vidare är syftet att ta reda på om möjligheterna att utföra detta uppdrag i två skilda kommuner skiljer sig åt.Frågeställningar: Hur ser ombuden på det trefaldiga uppdraget?Vilka möjligheter har de att utföra detta uppdrag?Skiljer sig möjligheterna åt att utföra det trefaldiga uppdraget mellan de två kommunerna? I så fall på vilket sätt och varför?Metod: Jag har använt mig av kvalitativ metod och har intervjuat fem personliga ombud i två skilda kommuner, deras närmaste chefer samt en representant från Socialstyrelsen.Huvudresultat: Resultatet visade att i arbetet med att bistå klienten med stöd och hjälp har samtliga intervjuade ombud oavsett kommun förutsättningar för att utföra denna del av uppdraget. De beskriver uppdraget som givande men att det också är komplicerat på flera sätt. Det fanns skillnader mellan kommunerna vad gäller möjligheter att utföra uppdraget att rapportera fel och brister. Skillnaderna kan förklara med hjälp av på vilket sätt ombuden samarbetar med de offentliga myndigheterna och hur väl de lyckas med samarbetet. / <p>Ej magisteruppsats</p><p>Uppsats nivå 61-80 poäng enligt äldre ordning</p>