Utifrån rådande forskning och rapporter från Skolverket framstod det att det funnits och fortfarande finns brister i hur lärare ställer frågor under matematiklektioner. Det finns också studier som visar på hur lärare följer upp elevers svar och skapar diskussioner under lektionerna. Därför syftar denna studie till att studera vilka frågetyper som ställs under matematiklektioner samt hur lärare följer upp elevers svar. För att göra detta genomfördes strukturerade icke-deltagande observationer under 14 lektioner med sex stycken olika lärare. Insamlad data tolkades sedan utifrån Emanuelssons (2001) ramverk där frågor kan delas in i tre olika zoner, stoffzonen, den konceptuella zonen samt den proceduriella zonen. Frågor i stoffzonen behandlar frågor där eleven kan använda sig av memorerade fakta eller presenterar sina tankar i korta svar. Den konceptuella zonen ställer frågor där eleven behöver redogöra för sina tankar kring uträkningar och matematiska problem. Frågor i den proceduriella zonen fokuserar på att elever ska presentera tankar kring val av metod eller presentation. Uppföljning av svar ställdes mot studier där det visades att argumentation och delaktighet kunde skapa motivation och en bättre chans till inlärning hos eleverna. Studien visade att det i likhet med andra studier i samma område ställdes en hög andel frågor inom stoffzonen (93 %) och att inga frågor under matematiklektionerna ställdes inom den proceduriella zonen. Studien visade också att det inom stoffzonen och den konceptuella zonen gick att särskilja underkategorier. Inom stoffzonen är dessa begrepps- och tillämpningsfrågor, uträkningsfrågor samt korta analysfrågor. Inom den konceptuella zonen var kategorierna redogörande analysfrågor och fel svar, hur tänker eleven? Av dessa underkategorier var begrepps- och tillämpningsfrågor och uträkningsfrågor de vanligaste sett till det totala antalet frågor (73 %). Lärarna visade sig följa upp på elevernas svar med ett fokus att föra lektionen framåt. Elevernas svar togs till vara på om svaren var på den nivå som lektionen vid det tillfället handlade om. Det kunde urskiljas fem kategorier av uppföljningstyper, dessa var: att värdera rätt eller fel, förtydligande till elev eller helklass, hålla sig till fokusområde, motfråga till klassen samt ny uppgift. Den sista kategorin ny uppgift skiljde sig från de övriga till utförande men också tack vare att det endast var en av lärarna som arbetade med den metoden. Studiens slutsats var att det i likhet med tidigare studier fortfarande är så att de frågetyper som visar sig under matematikundervisningen är sådan som fokuserar på korta svar där läraren följer upp om det är rätt eller fel.

Hjärtsvikt är ett livslångt syndrom som drabbar många människor i världen och prognosen är dålig. Syndromet är progressivt med successiv försämring, upprepade behov av sjukhusinläggning och hög risk för plötslig död. Att leva med hjärtsvikt innebär att hantera symtom som både fysiskt och psykiskt kan påverka hälsan, farmakologisk och ickefarmakologisk behandling, egenvård och sjukhusinläggningar. Att leva med hjärtsvikt medför begränsningar i det dagliga livet och kan leda till sänkt livskvalitet. Kontinuerlig uppföljning är av stor vikt och bör inrikta sig på ett holistiskt och individualiserat omhändertagande av personer med hjärtsvikt och deras närstående. Rekommendationen är att personer med hjärtsvikt ska följas upp på hjärtsviktsmottagning som styrs av specialistutbildad sjuksköterska för att främja livskvalitet, undvika händelser med försämring av hjärtsvikt och undvika återinläggningar. Syftet var att belysa faktorer som ingår i uppföljningen av personer med hjärtsvikt och hur de påverkar deras livskvalitet.   För att besvara syftet valdes litteraturöversikt som metod. Datainsamlingen ledde till totalt 16 vetenskapliga artiklar med kvantitativ ansats. Databaserna som användes vid datainsamlingen var PubMed och CINHAL complete. Artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades med en integrerad analys.   Resultatet av studierna utmynnade i kategorierna utbildningsprogram, uppföljningsprogram och telemonitoreringsprogram. I de olika programmen utmynnade olika faktorer som undervisning, individualiserad vård, telemonitorering, telefonuppföljning, stödjande strategier, egenvårdshantering och hembesök. Kategorin utbildningsprogram bestod av nio studier, åtta av studierna visade på en förbättrad livskvalitet. En visade endast på en kortsiktig förbättring av hjärtspecifik livskvalitet, interventionen var baserad på grupputbildning. Kategorin uppföljningsprogram bestod av fyra studier där tre av studierna visade på förbättrad livskvalitet. En studie avvek och visade inte på förbättrad livskvalitet, interventionen bestod till stor del av telefonuppföljning. Kategorin telemonitoreringsprogram bestod av tre studier och samtliga studier resulterade i förbättrad livskvalitet.    Slutsatsen är att det i uppföljningen ska finnas individanpassade faktorer för att personen ska kunna leva med så god livskvalitet som möjligt.   Nyckelord: Hjärtsvikt, livskvalitet, uppföljning, intervention

Genom detta arbete ville jag ta reda på varför lärare ger läxor, och hur dessa läxor följs upp. Syftet var sedan att se hur lärarnas uppföljning av läxor stämmer överens med elevernas syn på vad läxor är. För att finna svar på syftet genomfördes kvalitativa intervjuer bland sex lärare som undervisar i de samhällsorienterade ämnena i årskurs sex till nio samt 17 elever ur dessaårskurser. I resultatet går det att urskönja att läxorna övervägande följs upp genom antingen muntliga eller skriftliga förhör. Genom intervjuerna framkom det att både lärare och elever anser att läxor relativt konsekvent följs upp under lektioner, något som båda grupperna menar är viktigt för att eleverna ska kunna befästa kunskaper.

<p>Ändamålet med denna studie är att ta reda på hur biståndsorganisationer går till väga vid utvärdering av biståndsinsatser. Vi undersöker även vem som utför utvärderingar, när de genomförs, samt vad inom biståndsinsatsen som utvärderas. En kvalitativ metod har använts vid insamlandet av det empiriska materialet som ligger till grund för studien. Detta material har erhållits genom fyra djupintervjuer gjorda med personer som besitter erfarenhet om utvärdering. Det teoretiska ramverket innehåller metoder och modeller för utvärdering, som vi finner ha relevans för studien. Dessa har insamlats genom litteratur, handböcker, publikationer och skrifter. En analys har sedan gjorts av det empiriska materialet, såväl ställt detta mot de olika teorierna för att försöka upptäcka likheter och skillnader dem emellan. En beskrivning av biståndets situation, samt hur samarbetet ser ut mellan ett givarland och ett mottagarland, ges kortfattat för att underlätta för läsaren att skapa sig en kännedom om verksamheten. Genom att i analysen föra en diskussion om tillvägagångssätten och strategierna vid utvärdering av biståndsprojekt, leder detta oss fram till slutsatsen att man i biståndsorganisationer till övervägande del anlitar externa konsulter. Konsulterna använder sig av ett väletablerat verktyg kallad Logical Framework Approach, som kan utformas och användas vid utvärdering, vilket antingen sker fortlöpande under projektets gång eller efter avslutat projekt.</p>

Enligt skollag och läroplan är utvärdering och utveckling av skolans verksamhet viktigt (Skolverket, 2011a; SFS 2010:800). Detta gäller ordinarie pedagogiskt arbete, men även det specialpedagogiska arbetet som utförs med och för elever i behov av stöd. Detta examensarbete har som syfte att beskriva och analysera hur det specialpedagogiska arbetet utvärderas och utvecklas på en högstadieskola. Empirin utgörs av lokal dokumentation, enkätundersökning med lärare samt intervjuer med rektor och speciallärare. Studien visar att den granskade skolan inte har utvärderat det specialpedagogiska arbetet på ett strukturerat sätt. Detta innebär i sin tur att vidareutvecklandet av samma arbete saknar riktning och tydlighet. Informanterna ser bristande kommunikation, organisatoriska problem såsom schemaläggning, tidsbrist och otydliga arbetsbeskrivningar som utvecklingsområden. En slutsats är att skolan saknar en specialpedagog som med sin specifika yrkeskompetens hade kunnat vara drivande i arbetet med att utvärdera och utveckla allt pedagogiskt arbete på skolan. Utifrån studiens systemteoretiska perspektiv är det tydligt att skolans system inte fungerar då samarbetet och kommunikationen mellan rektor, speciallärare och lärare är bristfällig i de avseenden som rör utvärdering och utveckling.

Revideringen av förskolans läroplan innebär ett ökat ansvar för att verksamheten utvärderas, följs upp och utvecklas. Pedagogisk dokumentation kan ses som en effektiv metod att använda sig av och därav syftar studien till att undersöka hur förskollärare beskriver sitt arbete med pedagogisk dokumentation som metod för att utveckla verksamheten. Studien utgår ifrån ett sociokulturellt perspektiv med kommunikation och samspel som bärande begrepp. Som datainsamlingsmetod använde vi oss av semistrukturerade intervjuer med förbestämd intervjuguide. Resultatet visar att pedagogisk dokumentation ställer höga krav på personalen, men ses som ett effektivt verktyg i verksamhetsutvecklingen. En mångfald av perspektiv och kunskaper av pedagogisk dokumentation bidrar till synliggörandet av utvecklingsområden, som i sin tur sedan utvecklas med stöd av olika verktyg. Slutsatsen är att pedagogisk dokumentation är en komplex metod som kräver närvarande och intresserad personal samtidigt som det är ett effektivt verktyg för att säkerställa en utveckling av verksamheten. En förutsättning i arbetet med pedagogisk dokumentation är kunskap och förståelse för begreppet.

IT-investeringar har ofta till syfte att stödja verksamheten och att möjliggöra för företaget att producera och förse sina kunder med de tjänster och service som man har för avsikt att leverera. Att göra en IT-investering innefattar inte bara kostnader, utan en omfattande IT-investering innebär även stora förändringar i verksamheten. Därför bör det vara av intresse för företag att identifiera vilka effekter IT-investeringen medför. Sådana effekter kan vara mätbara, men det finns även effekter som är svårare att mäta, vilket kan innebära svårigheter när ett företag vill räkna på nyttan av investeringen. Tidigare studier har visat svårigheter när det gäller att göra lönsamhetsberäkningar av en IT-investering. För att det här ska vara möjligt krävs korrekta värden både vid input och output, för att ge en rättvis bild av de effekterna investeringen medfört. Den här problematiken har lett oss in på våra frågeställningar, där huvudfrågan är ”Hur mäts effekter av en IT-investering”?Syftet med den här uppsatsen är att få en djupare förståelse för om företag mäter effekter av en IT-investering och hur de i sådana fall går till väga. Vi har även för avsikt att undersöka vilka behoven företagen haft som grund för sitt investeringsbeslut.Den metod vi har valt att använda oss av, som undersökningsansats, är en kvalitativ metod. Det företag vi har samarbetat med är DTS Solutions AB, som har försett oss med tre företag, som samtliga, nyligen gjort en IT-investering hos DTS Solutions AB. Vi har på de här tre företagen genomfört intervjuer, samt ställt kompletterande frågor via e-post, och det material vi har samlat in vid intervjuerna, har vi tolkat och analyserat med stöd av redan befintlig teori inom ämnet.Vi har kunnat dra följande viktiga slutsatser. Det är viktigt för företaget att dels identifiera vilka effekter som de förväntar sig av IT-investeringen, samt att formulera mätbara mål av dem, om de ska kunna påvisa mätbara effekter. För att påvisa de mätbara effekterna, har företagen idag möjlighet att använda sig av metoder och modeller för att få stöd i en, i många fall, komplicerad investeringsprocess. Vi har även funnit, att formulera mätbara effektmål och göra uppföljningar på dessa, är av stor vikt för att ha möjlighet att påvisa affärsnyttan och lönsamheten av IT-investeringen. / Uppsatsnivå: C

Att styra en verksamhet med rätt underlag är väsentligt i alla företag. Med detta iåtanke finns det fler olika tillvägagångssätt att säkerställa att rätt beslut tas ochkonkurrenskraften jämfört med liknande verksamheter upprätthålls. Ett moderntföretag kan idag inte uteslutande agera på ett sätt som inte tar hänsyn till externafaktorer såsom konkurrenters affärsstrategi, aktuell marknadssituation och konjunktur.Ett företag måste hela tiden ha ett mål att utvecklas och löpande bli bättre. Detta kanske i olika nivåer; ekonomiska resultat, processer, kundorienterat mm. Det som ärgemensamt med alla dessa är att de förutsätter att det sker en utvärderande- ochjämförandeprocess mot liknande verksamheter eller processer. Detta ärgrundprincipen bakom benchmarking. Detta kan verka självklart för många menstudien visar att trots det faktum att många är medvetna om benchmarking ochfördelarna som kan utvinnas, tillämpas det inte effektivt nog för att fungera fullt ut.Ett problem som återfinns inom verksamheter är en brist på kunskap och tålamod närdet gäller benchmarking. Att arbeta efter målet att bli marknadsledande inom enbransch saknar ofta den tolerans, kunskaps- och viljenivå som krävs för att genomföraen omfattande benchmarkingstudie och utforma verksamhetsmål och handlingsplanerbaserat på resultatet. Därför är det viktigt att sprida kunskap om benchmarking ochminimera misstolkningar av ett begrepp många har hört talas om men få verkligenförstår.Studien består av en kvalitativ undersökning baserat på två stycken detaljhandelföretagi elektronikbranschen (Siba och Expert Sverige). Inom en bred bransch finnsföretag med olika nischar men med gemensamma mål att förstärka sin position ochöka lönsamheten. Med vår studie får läsaren en bild över hur två olika företag, medolik företagsstruktur och affärsidé, arbetar med benchmarking för att i slutändankonkurrera om den stora summa pengar Svenskar spenderar årligen på elektronik. Vifår också insikt i de stora skillnaderna i benchmarking arbetet i jämförelse med vadteorin förespråkar kontra det praktiska arbetet och vad detta beror på. / Uppsatsnivå: C

Forskning har visat att intensivvårdspatienter upplever en mängd problem efter sin vårdtid på intensivvårdsavdelningen. Dessa problem, som ökad stress, sömnsvårigheter, delirium och post traumatiskt stressyndrom kan ge en försämrad livskvalitet efter vårdtiden. Syftet är att utifrån aktuella forskningsresultat beskriva olika sätt för uppföljning av intensivvårdspatienter för att utforma en handlingsplan för uppföljning som syftar till att om möjligt minska lidandet för intensivvårdspatienterna efter utskrivning från IVA. Författarna fann ett flertal olika sätt att bedriva uppföljning efter vård på intensivvårdsavdelning som till exempel att föra dagbok, mottagning, telefonuppföljning och inrättande av tjänst som sambandssjuksköterska samt uppföljningsenhet. De olika uppföljningsenheterna var uppbyggda och fungerade på olika sätt. Den handlingsplan vi konstruerat och presenterar utgår från en kombination av; dagbok som används som en del i ett mottagningsbesök och en sjuksköterska som efter utskrivning från intensivvårdsavdelningen besöker patienten på vårdavdelningen. Handlingsplanen visar enligt författarna på ett sätt att utforma en heltäckande och lyckad uppföljningsverksamhet som angriper problemen från flera riktningar. / <p>Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot intensivvård</p><p>Uppsatsnivå: D</p>

<p>Syftet med denna studie är att undersöka vilka rutiner olika skolor i en kommun har i samband med att upprätta åtgärdsprogram, om det finns likheter och skillnader i specialpedagogers och föräldrars upplevelse av processen, och i upplevelsen av föräldrars delaktighet omkring arbetet med åtgärdsprogram och pedagogers utbildning och kunskaper om åtgärdsprogram. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv beskrivet utifrån Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teorier Studien är gjord som en kvalitativ intervjuundersökning med kvantitativa inslag för att få en tydlig bild av vad intervjupersonerna upplever vara relevant och viktigt i fråga om åtgärdsprogram. I studien ingår sex av kommunens tolv F-9 skolor. Studien är inriktad på skolornas yngre elever, det vill säga år F-5. Urvalet av intervjupersoner gjordes utifrån vilka som skriver och har kunskap och erfarenhet om åtgärdsprogram. Intervjupersonerna var åtta specialpedagoger, en rektor, fem föräldrar och en representant från pedagogiskt centrum i den aktuella kommunen. Resultatet visar att det fortfarande, trots tydliga direktiv i styrdokument och förordningar sedan lång tid tillbaka, finns kunskapsbrister hos specialpedagoger och lärare i hur åtgärdsprogram ska upprättas, hur de ska formuleras och vad de ska fokusera på. Resultatet visar också att när föräldrar är delaktiga i processen leder det ofta till en positiv förändring för en elev i behov av stöd.</p>