I följande studie undersöks upplevelser och förväntningar mellan skola och hem gällande 15-åringars skönlitterära läsning. Med en sociokulturell ansats och utvecklingspsykologiska perspektiv studeras hur en grupp elever, lärare och vårdnadshavare upplever 15-åringars skönlitterära läsning, samt vilka förväntningar de uttrycker gentemot varandra i relation till den skönlitterära läsningen. Studien visar en summerande bild av informanternas upplevelse av ungdomarnas läsning, som till stor del stämmer överens med aktuell forskning, främst när det gäller bristen av läsning på fritiden och den digitala konkurrensen från sociala medier. Informanternas upplevelser av den skönlitterära läsning som sker i skolan är generellt positiv. Studiens vårdnadshavare visar dock ingen tydlig bild av ungdomarnas skönlitterära läsning och efterfrågar det inte heller. De beskriver snarare ett starkt förtroende för både elever och lärare. Informanternas förväntningar gentemot varandra är av olika karaktär och visar en tydlig tendens till frigörelse och självständighet mellan framför allt elever och vårdnadshavare. Förväntningarna mellan vårdnadshavare och lärare tyder på att kommunikationen kan stärkas för att både informera och utbilda vårdnadshavare om deras betydelse för elevernas intresse för läsning. Förväntningarna mellan elever och lärare är av mer konkret didaktisk karaktär och lärarna i sin tur ger snarare uttryck för förhoppningar och visioner när det gäller elevernas skönlitterära läsning. Sammanfattningsvis lyfter studien värdet av att vårdnadshavare blir mer medvetna om sin roll som läsande förebilder samt att kommunikationen mellan skola och hem är fortsatt viktig även i tonåren. Genom att se digitala medier som möjligheter kan kommunikationen mellan hem och skola stärkas även i äldre tonåren, vilket i sin tur kan ha positiv effekt på hemmets engagemang i frågan om tonåringars läsning och läsintresse.

Eftersom skolan idag är multikulturell vill vi ta reda på lärares inställningartill translanguaging som ett verktyg för att stödja dessa elever att uppnå kunskapskraven i SO.Syftet med uppsatsen är att undersöka lärares erfarenheter inom undervisning av elever iprocessen att lära sig svenska som andraspråk i SO. Denna uppsats är baserad på bådekvalitativa och kvantitativa metoder, dessa har utförts i form av enkäter respektivesemistrukturerade intervjuer.För att svara på dessa frågor ska vi använda oss av både intervjuer och enkäter. Resultatet ienkätundersökningarna visar att flera av respondenterna inte har fått någon utbildning itranslanguaging under lärarutbildningen. Ändå var det ett stort antal respondenter som kändetill begreppet innan vår studie. Genom intervjuerna kunde vi konstatera att translanguaginginte heller var något som förekom i de intervjuade lärarnas lärarutbildning. Undersökningen isin helhet visade att flera av de verksamma lärare som deltog i vår surveyundersökning tyckeratt translanguaging kan vara ett arbetssätt som hjälper elever i processen att lära sig svenskasom andraspråk att uppnå kunskapskraven i SO. Däremot finns det en önskan, blandundersökningspersonerna, om ytterligare kunskaper i ämnet för att kunna använda sigav translanguaging i undervisningen. Genom intervjuerna framkommer det att det finnspåverkande faktorer som gör att användningen av translanguaging inte är lika lätt i praktiken.

Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare från olika förskolor i Stockholm beskriver arbetet för att göra barn i behov av stöd delaktiga i förskolans verksamhet. Det teoretiska perspektiv som valts till denna uppsats är det sociokulturella, där tyngdpunkten lagts på att synliggöra betydelsen av socialt samspel för att barn i behov av stöd ska få möjlighet att utvecklas. Men även språkets betydelse för barns utveckling är något vi velat belysa i vår undersökning. De centrala sociokulturella begrepp som använts i denna uppsats är samspel, språk, kommunikativa stöttor och den närmaste utvecklingszonen. Metoden som använts är semistrukturerade intervjuer av 6 förskollärare som arbetar på 6 olika förskolor i Stockholm. Ur empirin kunde vi finna två framträdande teman som vi valde att namnge anpassningar och förhållningssätt. Förskollärarna gjorde ständiga anpassningar efter barnens behov i syfte att möjliggöra för dessa barns delaktighet. Det förhållningssätt som nämndes ha betydelse i arbetet med dessa barn var ett relationellt förhållningssätt där en god relation till barnet och att utgå från det specifika barnets behov var det som förespråkades. Slutsatsen vi kom fram till var att arbetet med delaktighet för barn i behov av stöd i förskolan inte vara helt enkelt utan kantades av hinder, som framförallt handlade om bristande strukturella förutsättningar i förskolans verksamhet. Förskollärarna uppgav också att begränsad språklighet hos barnen försvårade arbetet med delaktighet. Utifrån detta menade de även att språket var av stor betydelse i arbetet med delaktighet för barn i behov av stöd.

Följande text behandlar svenska som andraspråkselevers språk- kunskapsutveckling i desamhällsorienterade ämnena utifrån ett sociokulturellt perspektiv på lärande. Andraspråkselever tenderar att prestera sämre i skolan på grund av deras brister i begreppsligförståelse. Syftet med följande arbete är att synliggöra hur sociokulturella arbetssätt kangynna andraspråkselevers språkutveckling. Syftet är även att undersöka hurandraspråkselever kan lyckas bättre inom ramarna för den svenska undervisningen. Metodenför att ta reda på detta har bestått av litteratursökning där olika artiklar samt texter hargranskats och bearbetats. Resultatet påvisar att arbete utifrån sociokulturellt perspektiv pålärande kan stötta eleverna i att lära sig behärska ett språk och utveckla kunskaper i och omspråket för att sedan kunna applicera dessa kunskaper i skolans olika ämnen. Resultatetpresenterar samtal som en viktigt framgångsfaktor för lärande, men även modersmål ochtransspråkande lyfts för att synliggöra hur det bör användas som en resurs i undervisningen.Texten behandlar inre motivation och hur det påverkar språkinlärning. I diskussionen försresonemang som besvarar frågeställningen och resonerar kring hur denna forskningsöversiktkommer påverka framtida yrkesprofession

Dans och drama är viktiga delar i vad estetiska ämnen erbjuder men trots detta uteblir de från många förskolor, används sporadiskt eller bara som hjälpmedel för att undervisa andra ämnen. Syftet med denna studie är att analysera hur förskollärarna och kulturpedagogerna beskriver användningen av estetiska uttrycksformer som dans och drama i undervisningen och varför dessa estetiska uttrycksformer ofta uteblir. Den sociokulturella teorin med tillhörande begrepp som närmaste utvecklingszon, appropriering samt mediering och artefakter står för studiens teoretiska ramverk. Studien grundar sig på intervjuer med förskollärare och kulturpedagoger. Intervjuerna har jämförts och skillnader samt likheter har kategoriserats för att nyansera olika sätt att använda dans och drama i undervisningen samt för att finna orsakerna till varför dessa inte används lika frekvent som andra estetiska uttrycksformer. Det insamlade materialet transkriberades och analyserades utifrån en tematisk analys och delades in i tre olika tematiseringar. Resultatet visade att beroende på tidigare erfarenheter och kunskap påverkas sättet samt i vilken utsträckning dans och drama används i undervisningen. Vidare har den politiska styrningen lett till att kulturella erfarenheter liknande de som kulturpedagogerna utövar blir allt mer sällsynta.

The aim of the study is to investigate the use of linguistic strategies by Swedish high school students in how they use them to identify the meanings of words. The study also aims to discuss a didactic implementation and the potential of discussing words and their meaning. The empirical data consists of two parts: a survey centred around words which encourages the students to show their linguistic strategical solutions, and also a student discussion where they in groups discuss words and their meaning by applying linguistic strategies. The study shows that there exist strategies that are more commonly used, such as a morphological strategy which had different results. There were times during the discussion where the strategy was being used efficiently to solve the meaning of a word, while in other scenarios it would instead misguide the students. In other words: students generally showed a wide linguistic knowledge and could apply different strategies to solve the meaning of words, but the problem was that they in several cases did not know how to use their linguistic knowledge correctly. To have a wide linguistic knowledge and knowing how to use it correctly are two separate things. The result proves that no matter which linguistic knowledge level they master, the students require assistance in order to make use of their knowledge. A discussion about complex words and their meaning could therefore be a useful resource for teachers to identify what each student needs to improve, while also being an effective teaching method where students can discuss and share their knowledge between each other, thus allowing their personal vocabulary to expand. It is however uncertain how efficient the teaching method is practice. Further research and testing is required to prove that students actually learn and improve from it.

Denna essä avser att uppnå en djupare förståelse om vad barns fria lek och fysiska lek innebär i förskolan och på vilket sätt fysisk lek bidrar till barns lärande och värdegrundsarbete, genom reflektioner med hjälp av mina erfarenheter och vetenskapliga teorier. Fokus riktas mot barnens inomhuslek. Till denna essä används Lev S Vygotskijs teorier om barns lärande och utveckling samt fantasi och kreativitet. William Corsaros teorier om barns kamratkulturer används för att reflektera över barnens finess i hur de anpassar sig efter förskolans regler. Förutom detta används två lekperspektiv för att fördjupa förståelsen av barns fysiska lek.   Förskolan omfattas av den fria leken där den karakteriseras av att den erbjuder barnen fria val att välja lek, lekkamrater och vilket material som ska användas i leken. Enligt min erfarenhet har jag dock upplevt att fri lek inte är så fri som det låter. Därför kommer jag att undersöka pedagogiska aspekter av den fria leken. Fysisk lek utmanar och väcker pedagogiska frågor och farhågor bland pedagoger i förskolan. Mina reflektioner har fått mig inse att friheten i barns lek är komplext och kräver kritisk reflektion av mitt och andra pedagogers förhållningssätt inför frågor som uppstår vid fysisk lek. Detta har lett mig till förståelsen att fysisk lek har en stämpel som frambringar negativa associationer. Dessa negativa associationer inverkar på hur pedagoger bemöter barn i den fysiska leken. Till exempel frambringar ”bråklek” associationer till allvarligt bråk som leder till konsekvensen att pedagogen avbryter leken. Denna insikt har bidragit till att jag undersökt andra benämningar på fysisk lek vilket fått mig att se vad som sker bortom det som är synligt i barns fysiska lek.    Med nyfikenhet och respekt för barns intresse för att leka fysiska lekar har jag insett hur givande fysiska lekar kan vara för barnen. För att fysiska lekar ska bli givande för barnen behöver pedagogerna ge dem rätta förutsättningar i leken. / This essay intends to achieve a deeper understanding of what children's free play and physical play means in the preschool and in what way physical play contributes to children's learning and value-based work, through reflections using my experiences and scientific theories. The focus is on the children's indoor play. Lev S Vygotsky's theories on children's learning and development as well as imagination and creativity are used for this essay. William Corsaro's theories of children's peer cultures are used to reflect on the children's finesse in how they adapt to the preschool's rules. In addition to this, two play perspectives are used to deepen the understanding of children's physical play. The preschool is embraced by the free play in which it is characterized by the fact that it offers children free choices to choose play, playmates and which material to use in the play. In my experience, however, I have experienced that free play is not as free as it sounds. Therefore, I will examine the educational aspects of free play. Physical play challenges and raises pedagogical issues and concerns among educators in preschool. My reflections have made me realize that freedom in children's play is complex and requires critical reflection of my and other pedagogues’ attitudes to issues that arise during physical play. This has led me to the understanding that physical play has a stamp that gives rise to negative associations. These negative associations affect how educators encounter children in the physical play. For example, gives “play fighting”rise to associations with serious fighting leading to the consequence that the educator interrupts the play. This insight has helped me to see into other names of physical play which made me see what happens beyond what is visiblein children's physical play. With curiosity and respect for children's interest in playing physical play, I have realized how rewarding physical play can be for the children. For physical play to be rewarding for the children, the educators need to give them the right conditions in the play.

In the following study the author compares two methods of teaching history, the thematic approach and a more traditional chronological approach. Aiming at distinguishing the perceived notions of strength and weaknesses of each method, from the perspective of teaching, the author uses semi-structural interviews with four teachers in order to shed light on the reasons why each method is chosen. The perceptions of the thematical and chronological method in teaching history are further compared with the result in students’ grades. The result shows that the thematic method is perceived as being better at teaching the student about causality and different understandings of changes in history, which would have positive impact on higher grades. However it was also looked upon as being more demanding of previous knowledge for the student. Therefore teachers would choose the chronological approach if they saw that the necessary previous knowledge was lacking in the class. The grades of different classes showed however that the perceived relation between method and learning can’t be confirmed, but that great difference in grades where found among classes of the same method. Even if the classes of the thematic method shows slightly higher grades then the classes of the chronological method it might be the result of difference in previous knowledge among classes which motivates the choice of method, more than it is the result of the method itself.

De talspråkliga färdigheterna har en avgörande betydelse för barns kunskapsutveckling och ligger till grund för både läs- och skrivförmågor. Det är således av vikt att skolan erbjuder elever möjlighet att utveckla dessa. Studiens syfte var att undersöka hur tre lärare i årskurs 1–3 resonerar om och genomför undervisning som stöttar utvecklingen av elevers talspråkliga färdigheter. Forskningsfrågorna berörde vilka aktiviteter och interaktioner lärarna ansåg talspråksutvecklande samt vilka som förekom i den praktiska undervisningen. Materialet samlades in via intervjuer med de tre lärarna samt observationer av deras undervisning med hjälp av det evidensbaserade verktyget Communication Supporting Classrooms Observation Tool (CSCOT). Resultatet visade att lärarna överlag ansåg aktiviteter som arbete i mindre grupper samt strukturerade samtal med klasskamrater och läraren som stöttande för utvecklingen av elevers talspråkliga färdigheter. De interaktionstyper som lärarna beskrev var exempelvis vuxna imiterar och repeterar det som elever säger, vuxna ställer öppna frågor, vuxna agerar förebilder för ett språk som eleverna ännu inte producerar samt elever korrigerar varandra språkligt. Av observationsverktygets fem aktivitetskomponenter iakttogs fyra vid observationstillfället och av verktygets 20 interaktionskomponenter observerades 13 stycken. Stora delar av lärarnas resonemang om samt genomförande av undervisning som stöttar utvecklingen av talspråkliga färdigheter tyder på en medvetenhet om betydelsen av stöttning i elevers närmaste proximala utvecklingszon.

No description available.