Syftet med denna studie var att undersöka vad undervisning i förskolan innebär för förskolepersonal samt hur de beskriver sitt arbete med undervisning. Detta då det i juli 2019 kom en ny läroplan för förskolan där utbildning har förstärkts samt att begreppet undervisning införts.  Studien har utgått ifrån ett sociokulturellt perspektiv och genomfördes med en kvalitativ forskningsansats och semistrukturerade intervjuer. En tematisk analys genomfördes utifrån resultatet och de teman som identifierades var målstyrda processer, kommunikation och samspel samt organisatorisk och social arbetsmiljö. Resultatet visade att undervisning handlar om att syften och mål definierats i förväg och att kommunikativa processer utgör en viktig del i arbetet samt att den organisatoriska och sociala arbetsmiljön påverkar undervisningen. Slutsatsen är att undervisning i förskolan är medvetna tankar som bidrar till att förskolepersonalen har ett komplext arbete där olika metoder kan användas mot samma syfte och att organisatoriska och sociala faktorer påverkar undervisningen i praktiken.

Hitta matematiken är ett kartläggningsmaterial som har införts och blivit obligatorisk i förskoleklass inför höstterminen 2019. Avsikten är att kartlägga och synliggöra elever i behov av anpassning och stöd. Tidigare forskning visar att genom resonemang och kommunikation här lärare enklare att se vart eleverna befinner sig och kan därefter individanpassa undervisningen (Vennberg, 2015 ss. 78-79). Forskning visar även att grupparbete är gynnsamt för det utmanar eleverna att lösa problem muntligt (Karlsson, 2019, s.185). Detta gör att de teoretiska utgångspunkterna: sociokulturellt perspektiv och närmaste utvecklingszonen, är relevanta för denna studie. Studiens syfte är att undersöka hur förskoleklasslärares tankar om och arbete med kartläggningsmaterialet Hitta matematiken har sett ut, men också hur de upplever att eleverna har tagit till sig materialet. Syftet är också att se hur lärarna har arbetat med elever som är i behov av extra anpassningar/stöd. Studien baseras på sju kvalitativa intervjuer av åtta förskoleklasslärare.  Resultatet visar att lärarna generellt anser att materialet är elevnära och engagerar eleverna till att vilja arbeta med det. Alla lärare kände sig pålästa på materialet och några av lärarna betonade att nätverksträffarna hade varit en stor fördel i den kommande planeringen av kartläggningen. Dokumentationsmatrisen använde alla lärare men på olika sätt, några ansåg att den inte gav eleverna rätt förutsättningar då det är klarar eller klarar inte medan en annan belyste att denna var bland det bästa i kartläggningen. Vissa lärare valde att arbeta vidare med resultaten som kartläggningen gav genom att exempelvis anpassa grupper efter elevernas förmågor. Samtidigt anser alla lärare att de hade kunnat identifiera eleverna i behov av extra anpassning och stöd även utan kartläggningen, men en lärare säger att det är viktigt att göra en dokumentation kring eleverna för att alla ska få en rättvis bedömning.

Det här arbetet undersöker hur bildlärare arbetar med uppgiftskonstruktion inom kategorierna öppna och stängda uppgifter, samt hur de uppgifterna är designade för att möta hela klassens behov oavsett variation av kunskap bland eleverna. Utöver detta undersöks hur lärarna arbetar med anpassningar och justeringar under konstruktionen av uppgifterna, under lektionen samt efter användning. Detta har undersökts utifrån frågeställningarna ”Hur konstruerar, anpassar och tillämpar bildlärare uppgifter med öppen respektive stängd karaktär?” och ”På vilka sätt kan uppgifter av mer öppen respektive stängd karaktär fungera i bildundervisning för elever med varierande kunskapsnivåer?” För att uppnå det har fyra intervjuer med bildlärare från högstadiet och gymnasiet utförts, för att sedan analyseras utifrån ett sociokulturellt perspektiv utifrån koncepten proximala utvecklingszonen och mediering, då de båda relaterar till hur elever utvecklar sina förmågor, sin kunskap och sin förståelse. Resultatet presenterar lärarnas erfarenheter och åsikter om hur de har arbetat med uppgifter genom åren, samt deras förståelse av hur uppgiftskonstruktionen påverkar elevernas inlärning.

Syftet med studien har varit att undersöka förskollärares uppfattningar om arbetet med konflikter i den fria leken. Studien har utgått från tre frågeställningar vilka berör förskollärares uppfattningar om den fria leken, vilka konflikter som förekommer mellan barn i den fria leken och hur förskollärare förebygger och hanterar konflikter mellan barn i den fria leken. Åtta förskollärare från olika verksamheter har intervjuats. Studien har utgått från den kvalitativa forskningstraditionen och halvstrukturerade intervjuer har använts för att samla in data. Det sociokulturella perspektivet har använts som ramverk. Resultatet visar att begreppet fri lek är svårt att definiera men att den fria leken är viktig i barns utveckling då de utvecklar social kompetens och lär sig att samspela med andra. Konflikter är vanligt förekommande i den fria leken och förskollärarna använder sig av olika metoder för att hantera och förebygga konflikter som uppstår. Det har visat sig vara ett arbete som kräver mycket tid och reflektion eftersom konflikter hanteras olika beroende på situation och inblandade barn. Det framkommer även i resultatet att förskollärarna menar att barn utvecklas genom att möta och ta sig igenom konflikter och att man behöver ha förståelse för att konflikter och konflikthantering är en del av livet.

Syftet med föreliggande studie är att belysa både pedagogers och elevers tal kring högläsningen i undervisningen i en årskurs 2. Detta gör vi genom att undersöka pedagogiska metoder kring högläsning i undervisningen och pedagogernas uppfattning om högläsningens effekter. Arbetet grundar sig på ett sociokulturellt perspektiv och genomsyras av psykologen Vygotskijs tankar om lärande. Våra frågeställningar är: Vilka metoder kan användas kring högläsning i undervisningen?, Vilka effekter anser pedagogerna att högläsningen kan ha? samt Hur upplever eleverna högläsningen och arbetet kring denna?Undersökningen baseras på intervjuer med en klasslärare och en fritidspedagog i den aktuella klassen för att kunna belysa hur deras tal om effekterna av de metoder som används under arbetet med högläsningen. För att få ett bredare material att utgå ifrån belyser vi även elevernas perspektiv om hur de upplever högläsning och arbetet kring högläsningen. Eleverna fick genom text och bild besvara två frågor om vad de tycker om högläsningen i skolan. Empirinsamlingen avslutades med två observationer för att få en bild av den dagliga verksamheten. Vi observerade pedagogerna under två olika lektionstillfällen för att få en bild av hur högläsning användes i undervisningen samt för att vi skulle få ett komplement till våra intervjuer med pedagogerna.Det resultat vi kom fram till var de metoder som pedagoger kan använda sig av kring högläsning kan vara grupparbete, återberättande och bokprat. Pedagogerna anser att högläsning bidrar till många positiva effekter, exempelvis ökat ordförråd samt inspiration till egen läsning.. Attityden till högläsning bland eleverna är positiv, då de upplever att högläsning är roligt och meningsfullt. Vår slutsats av studien är att deltagarna i vår undersökning anser att högläsning är ett viktigt och uppskattat moment i undervisningen, där effekterna och metoderna är många.

With a growing demand from the latest curriculum this study aims to investigate what classroom talk looks like at a school in Sweden. Through observations in different classrooms and interviews with experienced teachers I seek to investigate and map out classroom talk structures, how teachers relate to classroom talk, what kind of questions the teachers ask and how they follow up the students´ answers. Inspired by Vygotskij´s “zone of proximal development” the study takes on a sociocultural perspective and focuses on social interaction. Both qualitative and quantitative research methods are used. The focus of the study is on the type of questions the teachers are using and how they follow up the answers from the students. The results tell us that that the teachers are using a lot of open questions and the answers from the students are often long, something which differs from earlier research. The collected data from interviews as well as from observations hints that the teachers are aware and make conscious decisions when they decide what type of questionsthey ask their students. When looking at how the teachers follow up the students´ answers the results shows that it´s rare that the teachers follow up and further develop the students answers.

Sammanfattning/abstraktEldh, Jenny & Mandl, Johanna (2015). Pragmatiska språksvårigheter – Pedagogers uppfattningar om hur en stöttande språk- och samspelmiljö kan skapas. Specialpedagogik, Skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö högskola.Syfte och preciserade frågeställningarSyftet med vår undersökning är att ta reda på hur några pedagoger uppfattar att de skapar en lärandemiljö som utvecklar och stödjer språket för elever i pragmatiska svårigheter. Våra frågeställningar är:-Hur anser pedagogerna att de skapar en miljö som utvecklar och stöttar samspel och kommunikation i lärandemiljön?-Hur ser pedagogerna på sin betydelse för att gynna elevernas språk- och samspelsutveckling? -Hur stöttas pedagoger i sitt arbete med elever i pragmatiska svårigheter?Tidigare forskning, teoretisk ram och specialpedagogiska perspektivUppsatsens resultat ställs mot tidigare forskning inom pragmatiska svårigheter (Nettelbladt, 2013, med flera) och pragmatik i lärandemiljöer (Stockall, 2011, med flera). Resultaten ställs också mot det sociokulturella perspektivet (Vygotskij, 1978, med flera) och de specialpedagogiska perspektiven: det relationella och det kategoriska perspektivet (Emanuelsson, Persson & Rosenquist, 2001), det relationella och det punktuella perspektivet (von Wright, 2000) samt dilemmaperspektivet (Nilholm, 2005).MetodVi gör en kvalitativ studie där vi använder oss av fokusgrupper som metod. En fokusgrupp innebär att en grupp människor samlas och diskuterar ett på förhand givet ämne under en avgränsad tid (Wibeck, 2010, med flera). Vi inhämtar vårt material genom fokusgruppsintervjuer på två olika skolor. Den ena skolan är en F-5 skola med språk- och kommunikationsinriktning och de andra är en högstadieskola annan pedagogisk inriktining. ResultatGenom analys av vår empiri framträder fyra teman. Första temat handla om fysiska artefakter, vilka används i större utsträckning på F-5 skolan än på högstadieskolan. Andra temat rör medierande redskap som beskrivs stöttande. Språket är ett medierande redskap och används som strategi för att ge stöttning i lärandemiljön för både enskilda elever och klasser. Under andra temat framträder hur F-5 skolans pedagoger arbetar med att få eleverna att förstå varandras olikheter. Tredje temat handlar om hur pedagogerna ser på sin betydelse för relationerna med eleverna. Pedagogerna på högstadieskolan uttrycker, till skillnad från pedagogerna på F-5 skolan, en svårighet att se sin betydelse för relationen med eleverna. Under fjärde temat, stöttande organisation, framträder vikten av tillgången till samverkande kompetens för att kunna stötta elever i pragmatiska svårigheter på bästa sätt. Under dessa teman uppfattar vi likheter och skillnader såväl inom som mellan det fokusgruppsdeltagarna diskuterar. Specialpedagogiska implikationerVi ser att ute i skolverksamheter behövs kunskap och förståelse om vad pragmatiska svårigheter kan innebära. Med kunskap och förståelse ökar förutsättningarna för att relevant stöttning ges till elever i pragmatiska svårigheter. Vidare ser vi att skolans organisation med tillgång till och samverkan med specialkompetens har stor betydelse för stöttning av såväl elever som pedagoger. Vi menar att skolans organisation måste byggas utifrån ett helhetstänk där relationen mellan elever och pedagoger är det centrala i verksamheten. Elever och pedagoger är beroende av varandra och går därför inte att ses var för sig. Om inte helhetstänket finns blir det svårare att möta elever i olika svårigheter. NyckelordArtefakter, Den närmaste utvecklingszonen, Mentalisering, Pragmatiska svårigheter, Specialpedagogik, Språkliga svårigheter, Stöttning.

Läroplanen för förskolan har under de senaste årtionden sett olika ut, från början ingick en snabb inblick av förskolan i grundskolans läroplan men vid slutet av 1990-talet fick förskolan sin egen läroplan. Enligt tidigare forskning förekommer en social språkmiljö i förskolan och för att främja språkmiljön finns det olika strategier förskollärare kan använda. Syftet med denna studie är att undersöka hur de sociala samspelen har för betydelse för barns språkutveckling. Syftet kommer besvaras med hjälp utav två frågeställningar som är följande: Vilka strategier anser pedagoger att de använder för barns språkutveckling i förskolan? och Hur påverkar det sociala samspelet barnens språkutveckling utifrån pedagogernas perspektiv? Den metod som valdes i det empiriska materialet är den kvalitativa forskningsmetoden i form av intervjuer. Intervjuerna var mellan forskare och respondent, varav respondenterna i denna studie var förskollärare. Teoretiska utgångspunkter som används i analysen är Jean Piagets teori om kognitiv utveckling samt det sociokulturella perspektivet utifrån Lev Vygotskij.  Enligt sammanställt resultatet från frågeställningarna framhävs det att förskollärare stimulerar barn på bästa sätt genom att låta barn vara i mindre barngrupper, med lyhörd personal som utmanar barnens språk. Skapas det en miljö som är trygg och inbjudande underlättar det barnens språkutveckling. Ytterligare resultat visar på att sociala samspel påverkar barns utveckling genom exempelvis kroppsspråk och rollekar utifrån pedagogens perspektiv.

Sammanfattning Förutsättningar för att skapa lärande i fritidshemslokaler som delas med skolan är ett outforskat område, däremot finns en hel del artiklar och rapporter som belyser miljön och platsens betydelse på fritidshemmet. Fritidshemmet är en plats som ska rymma stora barngrupper i lokaler som många gånger inte lever upp till de rum och ytor fritidshemmet borde ha i relation till antalet barn. Fritidshemsundervisningen får ofta bedrivas utomhus och det beror inte enbart på att det är hälsosamt att vara ute, utan att det är brist på plats inomhus. Detta arbete riktar in sig på lokalernas betydelse för lärande i fritidshemmet, med positiva och negativa aspekter med att dela lokaler med skolan. Syftet med studien är att undersöka vilken betydelse lokalerna har för lärandet i fritidshemmet och om lärarna utifrån sitt uppdrag har rätt förutsättningar att skapalärande i lokalerna. Metod Studien har utgått ifrån en kvalitativ metod med ett sociokulturellt perspektiv. Studien belyser även KASAM, känslan av sammanhang. Insamlingen av empirin har skett genom semistrukturerade intervjuer med narrativa inslag. Vi har genomfört Intervjuer med tio informanter som arbetar på olika skolor som finns representerade i södra och västra Sverige. Resultatet delades in i teman vid analysarbetet. Analysen är av narrativ karaktär. Resultat I resultatet beskriver lärarna att mycket tid får läggas på städning och iordningställande när lokalerna delas med skolan och att tid från verksamheten försvinner till det. Resultatet påvisa ratt eleverna är trygga i lokalerna när de är delade med skolan då de befinner sig i samma lokaler under hela dagen. Resultatet visar även på att om det finns en väl fungerande kommunikation mellan de olika yrkeskategorierna i skolans och fritidshemmets lokaler blir samsynen kring elevernas hela skoldag mer fördelaktig. I diskussionen har studiens resultat avhandlats med kopplingar till tidigare forskning och teoretiska perspektiv.

Syftet med den här kvalitativa studien är att bidra med kunskap om hur förskollärare och barnskötare använder textlösa böcker samt hur dessa böcker kan användas för att stötta barns förmågor att berätta. Studien baseras på fem videoinspelade observationer där en textlös bok används av en förskollärare eller barnskötare tillsammans med två barn. Det sociokulturella perspektivet användes som teoretiskt ramverk under analysen av empirin. Resultatet visar att förskollärarna och barnskötarna använde sig av åtta kommunikativa strategier för att stötta barns berättande: tillåtande klimat, turtagning, tydliggöra och bekräfta, medveten tystnad, kontextualisera handlingen, stötta och utveckla språket, vuxeninitierat berättande samt inlevelse. Slutsatser som dras är att de textlösa böckerna fungerar som medierande redskap där förskollärares och barnskötares kommunikativa strategier stöttar barns berättande. Stöttningen leder till att barn blir aktiva medberättare, vilket kan gynna deras litercyinlärning.