No description available.

Denna studie ämnar undersöka hur två musiklärare på högstadiet arbetar med ämnet sång. Syftet är att undersöka hur sång lärs ut i musikundervisning för årskurs 7–9, med särskilt fokus på metod och genus. Det är genom kvalitativa intervjuer med lärare som empiri har samlats in. Det insamlade materialet analyserades med en metod som är inspirerad av Grounded Theory. De två musiklärarna blev intervjuade med frågor som var baserade på just dessa aspekter av sin undervisning. En kategori för två olika främsta metoder bildades. Lärarna hade två olika främsta metoder för att lära ut sång: en som grundades i kör och ensemble, och en som grundades i digitala verktyg. Genus tog form som en social konstruktion, en könsaspekt samt performativa handlingar. De två främsta metoderna berördes annorlunda av genus. Metoden för digitala verktyg visade sig ha betydligt mindre påverkan av genus medan metoden för kör och ensemble tydligt berördes av genus. Bedömning av sång skedde genom formativ feedback för båda lärarna. Det som skiljde dem åt var snarare hur feedbacken skedde. Metoden för kör och ensemble skedde på plats i klassrummet medan metoden för digitala verktyg kunde ske senare via kommentarer i ett delat projekt. Formativ bedömning användes då av båda lärarna men på olika sätt.

Denna studie syftar till att undersöka vad lärare själva anser att de har för beredskap och behov för att kunna bedriva undervisning om sex och samlevnad som är relevant utifrån de kulturella och sociala omständigheter som elever omges av idag. Vidare syftar den till att belysa lärares beredskap inför att undervisa i sex och samlevnad, vilka förutsättningar som bidrar till en trygg undervisningssituation samt hur lärare fördelar undervisningstiden mellan de biologiska respektive samlevnadsdelarna som ingår i undervisningen. Tidigare forskning har visat att lärarnas utbildning inom området ofta är bristfällig, samt att undervisningen inte alltid möter elevernas behov. För att uppnå studiens syften har en kvalitativ metod använts och semistrukturerade intervjuer med fem behöriga mellanstadielärare har genomförts för att samla in data. Resultatet visar att lärarna inte anser sig ha fått de kunskaper som krävs genom sin lärarutbildning, något som kompenserats med erfarenhet och fortbildning. Resultatet visar även att de intervjuade lärarna idag lägger mer tid på biologidelen även om det framkommer visioner om att samlevnadsbiten ska få ta mer tid i anspråk. En slutsats är att lärare behöver bättre utbildning och kompetensutveckling på området för att kunna skapa bättre förutsättningar för en rättmätig sex- och samlevnadsundervisning, för såväl lärare som elever

Läroplanerna för både grundskolan och gymnasieskolan lyfter hur elever ska få lära sig källkritik genom att tolka källor. Samtidigt befinner vi oss i en tid där internet och digitalisering fått en allt större del i ungdomars liv vilket enligt forskare skapar ännu större behov av källkritisk kunskap hos internetanvändare. I undersökningen intervjuades fem historielärare på högstadie- och gymnasienivå med syfte att studera deras strategier i arbetet med källkritik i historieundervisningen. Frågeställningarna som söktes svar på var vilka metoder och strategier lärarna hade i sin undervisning av källkritik, hur lärarna upplevde elevers källkritiska förmåga när de sökte efter information och hur lärarna går till väga närde bedömer eleverna. Med diskursteori analyserades intervjuerna och undersökningen visade att två olika metoder för källkritik var dominerade bland lärarna. En som såg till kriterier hos källan och en som såg till frågor ställda av forskaren. De flesta lärarna genomförde undervisningen och bedömningen vid ett eller ett fåtal tillfällen medan andra lärare involverade källkritik över hela skolåret. Undersökningen visade även att lärarna upplevde eleverna som svaga i att söka information på internet på egen hand samt att även om källkritik lyftes i lektionssammanhang under hela läsåret så genomförde lärarna oftast sin bedömning vid väldigt enstaka tillfällen.

Försummelse är ett diffust och globalt folkhälsoproblem som medför förödande konsekvenser. Försummelse är svårt att upptäcka och innefattar en oförmåga att tillgodose barnets behov såsom trygghet, omsorg, vård, stimulans och utbildning. Prevalensen är ett mörkertal och försummelse är statistiskt underrapporterat. Distriktssköterskor inom primärvården träffar barn dagligen och har skyldighet att orosanmäla vid blotta misstanke om att barn far illa. Under covid-19 pandemin har samhället blivit utsatt för hård press och mycket talar för att försummelsen har ökat under pandemin. Studiens syfte är att undersöka distriktssköterskor inom primärvård och deras kunskap om försummelse av barn samt om covid-19 pandemin påverkat förekomsten. Studiens metod är en kvantitativ tvärsnittsstudie, baserad på en enkät, med både fasta och öppna svarsalternativ, där de slutna frågorna analyserats kvantitativt och de öppna frågorna tematiseras med inspiration av kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att år av arbetserfarenhet inom primärvården samt specialistutbildning är av betydelse och kan vara avgörande för att upptäcka och upprätta orosanmälning av barn utsatta för försummelse. specialistutbildade sjuksköterskor inom barnhälsovården är bättre på att upptäcka försummelse och upprättar orosanmälningar i högre utsträckning än distriktssköterskor inom vårdcentral. Det föreligger en kunskapslucka inom forskning där mer studier behövs specifikt gällande försummelse. En osäkerhet i bedömning av hur allvarlig situation barnet befinner sig är starkt förknippat med distriktssköterskans erfarenhet. Tydligare verksamhetsrutiner behövs och kunskapsutbyte mellan distriktssköterskor önskas. Pandemin har påverkat samarbetet mellan distriktssköterskor och andra professioner genom att möten blivit mer digitaliserade. Att förebygga försummelse är en viktig åtgärd för en hållbar utveckling.

Background: Transcultural care implies care where the healthcare staff's cultural background differs from their patients by languages, religions, values and customs. Aim: To describe patients’ experiences of transcultural care. Method: This study was based upon the literature study, where twelve scientific articles were analyzed and subsequently presented in synthetized form. Results: Two themes which contained four sub themes were identified. The first theme was the handling of transcultural communication, which featured importance of language and encounter. The second theme was the handling of transcultural healthcare staff, where healthcare staff’s knowledge and background were mentioned. Conclusion: Language barriers and prejudice in transcultural healthcare can lead to misunderstandings, discrimination, inferior experiences of healthcare and lack in patients’ abilities to participate in healthcare process or experience of feeling ignored. Situations in which the healthcare staff’s cultural knowledge was insufficient could lead to discrimination towards the patients. Cultural training could counteract by improving cultural competence among healthcare staff. It’s important to acknowledge that patients’ prejudices and demands on healthcare adjustments could lead to discrimination against healthcare staff in transcultural care. This puts the healthcare staff in a dilemma, considering they must choose between the wellbeing of the staff or the patients.

Kroksbäck är ett delområde i västra Malmö som listats som ett riskområde ipolisens egen rapport om utsatta områden. I dagsläget existerar ingen polisiärkameraövervakning i Kroksbäck, men det är en åtgärd som Polisområde Malmöplanerat att införa i området. Kunskapsläget kring polisiär kameraövervakning ärbåde omfattande samt mångtydig och saknar samtidigt viktiga aspekter.Aspekter såsom de boende och verkandes inställning gentemot polisiärkameraövervakning i bostadsområden. Syftet med aktuell studie är att på uppdragav Polisområde Malmö undersöka medborgarnas samt lokala nyckelinformantersuppfattning av problembilden i Kroksbäck. Vidare ämnar uppsatsen att undersökamedborgarnas samt lokala nyckelinformanters inställning till en eventuellkameraövervakning i Kroksbäck, samt om en eventuell kameraövervakning skulletillföra ökad trygghet i delområdet. Föreliggande studie är genomförd med enabduktiv ansats bestående av en enkätundersökning och semistruktureradeintervjuer. Urvalet har skett genom ett icke-sannolikhets- och målinriktat urval föratt relevanta respondenter skall komma till tals. Enkätundersökningengenomfördes i Kroksbäck med både boende och verkande personer i delområdet.Intervjuerna genomfördes med lokala nyckelinformanter i form av fokusgruppen,fritidsgård Lyktan, hyresvärd MKB samt en områdespolis. Resultatet i studienvisade att majoriteten av de boende och de lokala nyckelinformanterna hade enövergripande positiv inställning gentemot ett eventuellt införande avkameraövervakning i Kroksbäck. Vidare uppgav de flesta respondenterna att ensådan kameraövervakning också hade gett de en ökad upplevd trygghet. Däremotvar de mindre säkra på att enbart kameraövervakning skulle kunna förebyggabrottsligheten utan menade istället att den hade förflyttats. Eftersomkameraövervakning är ett viktigt verktyg i polisens brottsförebyggande- ochtrygghetsskapande arbete är det av yttersta vikt att fortsätta undersöka människorsupplevelser av kameraövervakning eftersom det är medborgarna som skall gynnasav det. / Kroksbäck is a sub-area in western Malmö which is listed as a risk area in thepolice's own report on vulnerable areas. At present there is no police camerasurveillance at Kroksbäck, but it is a measure that the police in Malmö plans tointroduce into the sub-area. The level of knowledge regarding police camerasurveillance is both comprehensive and ambiguous and at the same time lacksimportant aspects such as the residents 'and workers' attitude towards policecamera surveillance in residential areas. The purpose of the current study is toinvestigate, on behalf of the Police Area Malmö, the citizens and local keyinformants perception of the problem picture in Kroksbäck. Furthermore, thestudy intends to investigate the citizens 'and local key informants' attitude to apossible camera surveillance in Kroksbäck, and whether any camera surveillancewould add increased security in the sub-area. The present study has beenconducted with an abductive approach consisting of a questionnaire survey andsemi-structured interviews. The selection of participants has been made throughquota- and targeted selection to enable relevant participants come to speak. Thesurvey was conducted at Kroksbäck with both residents and working persons inthe sub-area. The interviews were conducted with local key informants in theform of the focus group, recreation centre Lyktan, landlord MKB and an areapolice. The result of the study showed that the majority of the residents and thelocal key informants had an overall positive attitude towards a possible insertionof camera surveillance at Kroksbäck. Furthermore, most respondents stated thatsuch a camera surveillance would also give them an increased perceived security.However, they were less sure that only camera surveillance could prevent crime,but instead meant that the crime was being moved. Since camera surveillance isan important tool in the police's crime prevention and security-creating work, it isof the utmost importance that people continue to explore people's experiences ofcamera surveillance as it is the citizens who should benefit from it.

Bakgrund: Samhällsvetenskaplig och sociologisk forskning om BDSM (enparaplyterm för bondage/disciplin, dominans/underkastelse och sadomasochism)är ett växande område sedan slutet av 1990-talet. Forskning som fokuserar påyngre BDSM-utövare saknas dock. Syfte: Studiens syfte är att, utifrån teorin omsexuella script (Simon & Gagnon 1986), undersöka vilka innebörder BDSM kanha för unga vuxna BDSM-utövare i Sverige 2019. Metod: Studien baseras påkvalitativa intervjuer med nio individer, i åldersintervallet 19–24 år, somdefinierar sig som BDSM-utövare. Materialet analyseras tematiskt utifrån teorinom sexuella script och Kenneth Burkes dramatistiska pentad. Resultat: Materialetkategoriseras i tre huvudteman som innefattar sammanlagt nio underteman:Konsonanser (”Kommunikation och utövande”, ”Intimitet och relationer” och”BDSM som den trygga sfären”), Dissonanser (”Dominant och jämställd” och”Negativa upplevelser och övergrepp”) samt Flertydiga harmonier (”Förnuft ochkänsla”, ”Feminisering som väg till njutning”, ”Åldersscript”, och ”Att skära sigmed olika innebörder”). Analysen visar att BDSM kan ha positiva, negativa ochparadoxala innebörder för unga vuxna utövare. Hur BDSM upplevs tycks hasamband med i vilken utsträckning sexuella script på olika scriptnivåer kongruerarmed varandra. Diskussion: Resultaten överensstämmer delvis med tidigareforskning, till exempel hur kommunikationen kan gå till, förekomsten av ensekvens av olika faser i utövandet, förhållningssätt till jämställdhet,iscensättningar kopplade till föreställningar om kön och ålder samt hur BDSMrelateras till intimitet, relationer och ett tryggt sammanhang. Utmärkande iempirin är att strypsex betraktas som vardagligt och vanligt. En analys avbeteendet ”att skära sig själv” i förhållande till självskadande och BDSM visar attbeteendet kan ha flera innebörder. / Background: Social scientific and sociological research on BDSM (an umbrellaterm for bondage/discipline, dominance/submission and sadomasochism) is agrowing field since the late 1990s. However, research focusing on youngerBDSM practitioners is lacking. Aim: Drawing on Simon and Gagnons (1986)concept of sexual scripting, the aim of this study is to examine meanings ofBDSM among young adult practitioners in Sweden 2019. Method: The study isbased on qualitative interviews with nine individuals, in the ages of 19 to 24years, who define themselves as BDSM practitioners. The material is analyzedthematically using sexual scripting theory. Result: The material is categorizedinto three main themes that includes a total of nine sub-themes; Consonances(“Communication and practice”, “Intimacy and relationships,” and “BDSM as asafe sphere”), Dissonances (“Dominant and equal” and “Negative experiences andabuse”), and Ambiguous harmonies (“Reason and emotion”, “Pleasure throughfeminization”, “Age scripts,” and “Different meanings in ‘self-cutting’”). Theanalysis shows that BDSM can contain positive, negative, and paradoxicalmeanings to young adult practitioners. How BDSM is perceived seems to berelated to whether scripts on different levels are congruent or incongruent.Discussion: The results are partly consistent with previous research, e.g. patternsof communication, sequences of events in practice, approaches to gender equality,conceptions of gender and age in BDSM sessions, and how BDSM is related tointimacy and relationships and experienced as a safe environment. A divergentfinding is that breathplay is considered common and ordinary. An analysis of selfcutting,in relation to self-harm behavior and BDSM, shows that self-cutting canhave several meanings.

Syftet med vårt examensarbete har varit att undersöka hur förskollärare beskriver sitt arbete med dokumentationen av barn i behov av särskilt stöd och synliggöra de svårigheter förskollärare har med dokumentationen. Syftet har även varit att granska hur handlingsplaner skrivs fram i verksamheten för att på så sätt analysera vilka stödinsatser som sätts in och vad de egentligen innehåller. Vårt val av ämne har påverkats av avsaknaden av tidigare forskning men även på grund av Skolverkets granskning från 2017 som visat att dokumentationsarbetet av barn i behov av stöd är bristfällig. Empirin samlades in genom intervjuer med sex förskollärare och i form av 24 handlingsplaner som vi begärde ut från förskolor i södra Sverige. Vi har genom att använda Foucaults maktperspektiv men även begrepp som diskurs, subjektspositionering, normer och värderingar analyserat den empiri som vi samlat in. Studiens resultat visade att de flesta förskollärare beskriver att de använder dokumentation av barn i behov av stöd på ett sätt där handlingsplaner oftast ses som ett hjälpmedel i verksamheten. Resultatet visar även att förskollärarna beskriver tiden som ett stort problem när det gäller arbetet med handlingsplaner i förskolan. Dessutom framställde förskollärarna i viss mån en avsaknad av stöd från den ansvarige rektorn. I frågan om uppföljningar av handlingsplaner visade resultatet att de var individuellt knutna till förskollärarna där de själva ansvarade över det kontinuerliga arbetet. Handlingsplanerna visade att vårdnadshavare och barns röster lyste med sin frånvaro och även de externa resurser som ibland kopplades in inte heller gavs så stort utrymme i dokumentationerna.

Förskolan är en arena där många barn, med olika behov, spenderar en stor del av sin tid. Blyga barn finns i varje barngrupp, vår uppfattning är att de blyga barnen ofta faller mellan stolarna då de är tysta och ”duktiga”. Denna studie syftar till att undersöka hur förskollärarna uppfattar blyga barn och på vilket sätt förskollärarna förhåller sig till de blyga barnen i verksamheten. Tre frågeställningar formulerades; ”Vad har förskollärarna för uppfattning om blyga barn i förskolan?”, ”Vad har förskollärarna för föreställning om blyga barn sett ur ett genusperspektiv?” och ”Vilka strategier beskriver förskollärarna att de använder för att hjälpa de blyga barnen i verksamheten?”. Empirin samlades in genom kvalitativa intervjuer med fyra förskollärare, verksamma i förskolan. Empirin transkriberades och sedan analyserades materialet utifrån Foucaults maktperspektiv samt ett genusperspektiv.Resultatet visade att alla förskollärare hade liknande beskrivningar av blyga barn; tillbakadragna, osäkra, tystlåtna, försiktiga och osynliga. Förskollärna var överens om att de blyga barnen behöver extra uppmärksamhet av pedagogerna i förskolan för att slippa sociala problem senare i livet. Det framgår att det finns en oro för de blyga barnens framtid, då de inte vågar göra sin röst hörd. Samtidigt menar förskollärarna att de blyga barnen besitter mycket kunskap, kanske mer än övriga barn. För att inkludera de blyga barnen i verksamheten ansåg förskollärarna att det viktigaste var att pedagogen var närvarande, stöttande, lyhörd, lyfter barnens positiva sidor samt ger de blyga barnen beröm. Informanterna lyfter även vikten av att utforma mindre grupper samt anpassa verksamheten utifrån de blyga barnens intresse.