Studiens resultat omfattar förskollärares reflektioner kring den snabba teknologiska utvecklingen och hur det påverkar barn i förskolan. Samhällets fokus på lärplattan ifrågasätts, där studien visar vikten av att synliggöra digitala resurser som mer än bara lärplattor. Samtliga förskollärare anser att digitala resurser möjliggör för barn att utveckla digital kompetens och delta i meningsfulla aktiviteter. Vidare betonades att digitala resurser bör integreras med analogt material för att främja samspel och barns lärande. Förskollärarna menade att lärplattor och andra digitala resurser inte ska användas avskilt utan som ett komplement till traditionella aktiviteter. Studiens syfte var att öka kunskapen om förskollärares uppfattningar och erfarenheter om hur digitala resurser kan påverka lärandet bland barn i förskolan. Studien bygger på en kvalitativ metod genom intervjuer med sex förskollärare och en tematisk analysmetod har använts. Resultatet har analyserats ur ett sociokulturellt perspektiv med begreppen sociala interaktioner, kulturella redskap, scaffolding, mediering och affordances. I studien diskuteras användningen av digitala resurser i förskolan samt dess möjligheter, utmaningar och tekniska hinder. Studien har bidragit till djupare förståelse om möjligheter och nackdelar kring användandet av digitala resurser i förskolan.

Syftet med denna studie var att, med utgångspunkt i Medieverkstan som case, undersöka betydelsen av digitalt riktade fortbildnings- och experimentcenter för barns lärande och pedagogers undervisning samt dess möjligheter och utmaningar när det gäller förskollärares digitala kompetensutveckling. Studien utgick från pragmatismen och den kvalitativa metoden där semistrukturerade intervjuer med förskollärare använts som datainsamlingsmetod. Resultatet visar att Medieverkstan påverkat om omformat förskollärarnas sätt att interagera digitala verktyg i undervisningen. Resultatet belyser även komplexiteten inom förskolläraryrket och visar på behovet av anpassning och kontinuerlig kompetensutveckling för att möta kraven på adekvat digital kompetens hos barn i dagens samhälle. Slutsatserna överensstämmer med tidigare forskning, vilket betonar barns behov av digital kompetens och förskollärares kontinuerliga krav på kompetensutveckling för att framgångsrikt stödja barnens lärande i det digitala landskapet. Denna studie bidrar således till förståelsen av hur Medieverkstan kan vara en resurs för förskollärare i att främja barns digitala utveckling i undervisningen.

Syftet med denna studie är att undersöka förskollärares syn på sin egen kompetens såväl som sitt förhållningssätt gällande att arbeta med digitala verktyg som en undervisningsresurs i förskoleverksamheten. Studien utgår från ett socialkonstruktionistiskt perspektiv som fokuserar på att våra uppfattningar och erfarenheter om omvärlden konstrueras genom sociala processer. Detta är en kvalitativ studie där semistrukuterade intervjuer hölls med tre yrkesverksamma förskollärare för att synliggöra deras perspektiv på digital kompetens och digitala verktyg i förskolan. Materialet från intervjuerna transkriberades och analyserades genom en tematisk analys. Resultatet i denna studie visade att förskollärarna generellt hade ett positivt förhållningssätt men sakande kompetensen för att kunna rättfärdiga användandet av digitala verktyg som undervisningsresurs och hur de skulle kunna ge barnen en adekvat digital kompetens. Det visade även på en positiv syn till det kollegiala lärandet när det kommer till digital kompetensutveckling. Slutsatser som kunde dras är att det finns en bristande samsyn angående hur arbetet med digitala verktyg ska bedrivas och att arbetet med digitala verktyg blev mer komplicerat än vad det behövde vara.

No description available.

Syftet med vår studie är att undersöka hur förskollärare från olika kommuner arbetar med digitalisering inom sin verksamhet och i det systematiska kvalitetsarbetet (SKA). Studiens frågeställningar har varit att undersöka om det finns några skillnader mellan förskolor som befinner inom kommuner som lyfter fram digitalisering som ett fokusområde och kommuner som inte gör det. Studien intresserar sig även för att undersöka förskollärares uppfattningar om uppdraget i att tillämpa digitala verktyg i sin verksamhet samt hur de använder sig av digitala verktyg inom SKA. För att besvara studiens frågeställningar har det genomförts två delstudier där delstudie ett (1) haft i avsikt att undersöka förskollärares uppfattningar i arbetet med digitala verktyg och SKA som befinner sig i kommuner som har digitalisering som fokusområde. Delstudie två (2) har undersökt förskollärares uppfattningar som befinner sig inom kommuner som inte lyfter fram digitalisering som ett specifikt fokusområde. Datainsamlingsmetoden som använts för insamlandet av data har gjorts med hjälp av kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Med tematisk textanalys har intervjuerna från respektive delstudie sedan analyserats med avstamp i det sociokulturella perspektivet med stöd av begreppen medierande redskap, appropriering och scaffolding.  Delstudiernas resultat har tillsammans bidragit med att synliggöra skillnader i hur förskollärare använder och uppfattar förskolans digitaliseringsarbete. Där förskollärarna från en kommun som inte har digitalisering som fokusområde känner sig mer osäkra och lyfter fram att de saknar stöttning i sitt arbete med digitala verktyg. Förskollärarna från kommuner med ett fokusområde inom digitalisering uttryckte däremot i större utsträckning en säkerhet och positiv förhållningssätt i arbetet med digitala verktyg inom verksamheten och i förhållande till SKA. Resultaten har således synliggjort att kunskapsnivåerna inom det digitala användandet ser väldigt olika ut inom olika kommuner. Det har även synliggjort att det också finns mycket digital kompetens ute bland förskollärarna. Däremot finns det inte alltid de rätta förutsättningarna i förskolorna för att kollegor ska kunna mötas och få ett kunskapsutbyte samt stöttning inom det digitala användandet. Genom att skapa de rätta förutsättningarna inom dessa områden kan det möjligtvis bidra med positiva och främjande effekter för förskollärarnas kompetensutveckling som i sin tur bidrar med att förstärka och säkerställa förskolans kvalité.

Dagens samhälle är väldigt digitaliserat och i skolans styrdokument framgår det tydligt hur viktigt det är att elever får möjlighet att arbete med digitala verktyg. Även tidigare forskning visar att informations- och kommunikationsteknik behöver integreras i utbildningssituationer för att bilda samhällsmedborgare som kan leva och verka i ett globaliserat informationssamhälle. Syftet med denna studie är att bidra med mer vetskap om digitala verktyg i matematikundervisningen. Studien kan ge fördjupad kunskap om hur, i vilken omfattning, med vilket syfte lärare använder digitala verktyg samt beskrivning av lärares uppfattningar om de digitala verktygens påverkan på elevernas kunskapsutveckling. För att undersöka detta har en kvalitativ metod i form av intervjuer använts. Fem lärare från fem olika skolor har intervjuats där resultatet visar att individanpassning är det främsta syftet med att använda digitala verktyg i matematikundervisningen. Vidare framgår det att samtliga lärare anser att elevernas kunskapsutveckling kan gynnas om de i matematikundervisningen får använda digitala verktyg. En skillnad som upptäcktes var i vilken utsträckning de intervjuade lärarna använde digitala verktyg. Fyra av fem lärare använde digitala verktyg ett till tre matematikpass i veckan medan en lärare uppgav att de väldigt sällan använde digitala verktyg. Däremot var samtliga lärare överens om att den digitala undervisningen inte bör ersätta den traditionella, utan en variation mellan traditionella läromedel och digitala verktyg var det bästa både för elevernas motivation och kunskapsutveckling. Det empiriska materialet har analyserats med hjälp av pragmatismen samt det sociokulturella perspektivet och därefter diskuteras resultatet i jämförelse med tidigare forskning. Slutsatserna som framkommit är att digitala verktyg i matematikundervisningen kan underlätta elevernas inlärningsförmåga samt att det är ett enkelt sätt att individanpassa undervisningen. Även elevernas motivation och kunskapsutveckling kan påverkas positivt om de i matematikundervisningen får använda digitala verktyg.

Studiens syfte var att undersöka om personalen på förskolor har de kunskaper i olika digitala appar som behövs för att uppfylla läroplanens mål. Metoden som användes i studien är kvalitativ analys utifrån intervjuerna som utgjorts av totalt åtta förskollärare från två olika kommuner. Att intervjua enbart förskollärare gör det lättare att sammanställa och analysera materialet. Bearbetning och tematisk analys av det insamlade materialet skedde med socialkonstruktivism som teoretisk utgångspunkt. Resultaten visar att förskollärares förhållningssätt och upplevelse till digitala verktyg och digitala appar, är en viktig faktor för att lära barn om digitala appar och digital kompetens. Förskollärares kompetens av användningen av digitala appar i verksamheten är varierad. Förskollärare använder de digital appar de behöver och känner sig trygga med och hjälper varandra om de känner sig osäkra.

Samhällets digitalisering ställer nya krav på att elever uppnår en digital kompetens. Med detta som bakgrund syftar denna uppsats till att undersöka hur digitala verktyg kan nyttjas i svenskundervisningen på skolor som gjort satsningar på digital teknik och digitala verktyg. Undersökningen har utgått från lärares upplevelser angående arbetet med digitala verktyg och har fokuserat på hur digital teknik och digitala verktyg kan nyttjas i svenskundervisningen. Lärarna i undersökningen har även fått besvara vilken digital kompetens de besitter samt vilken attityd de har till arbetet med digital teknik och digitala verktyg i svenskundervisningen. Undersökningen har genomförts genom en kombination av kvantitativ och kvalitativ metod där data samlats in genom en digital enkät som skickats ut till lärare och rektorer på fjorton utvalda skolor i tre kommuner. Det sociokulturella perspektivet och ramverket TPACK har använts som teoretisk bakgrund i undersökningen. Resultatet i undersökningen visade att lärarna som deltagit i undersökningen generellt hade en positiv inställning till arbetet med digitala verktyg i svenskundervisningen. Lärarna kunde även skönja förbättringar i elevers läs- och skrivutveckling genom arbetet med digitala verktyg. Flera lärare i undersökningen hade erbjudits kompetensutveckling inom digital teknik och digitala verktyg. Resultatet indikerade att lärare som inte erbjudits kompetensutveckling inom digital teknik och digitala verktyg upplevde svårigheter att integrera digitala verktyg i svenkundervisningen på ett tillfredsställande sätt.

Syftet med studien var att synliggöra förskolepersonalens inställning till IKT-verktyg samt att synliggöra förskolepersonalens uppfattning om barns användning av IKT-verktyg i förskolan, ur ett sociokulturellt perspektiv. Frågor som lyftes fram i studien var, utbudet av IKT-verktyg som barn möter i förskolan, förskolepersonalens in­ställning till IKT-verktyg och skattning av sin egen digitala kompetens. För att besvara dessa frågeställningar användes en kvantitativ metod, webbenkät­sunder­sökning, som riktade sig till förskolepersonal. Resultatet visade att Ipad var det IKT-­verktyg som dominerade hos barn och förskolepersonal i användandet. Förskole­personalens inställning skattades som positiv och utvecklande, de ansåg sig ha ganska goda och måttliga digitala kunskaper. Resultatet visade en variation mellan förskole­personalen, att möjligheten till digital kompetensutveckling erbjöds delvis eller i hög grad. Slut­satsen av studien belyser vikten av det kollegiala lärandet inom digitalisering, mellan de två yrkesprofessionerna. Utbytet av erfarenheter och kunskaper kring IKT-verktyg kan bidra till att främja barns digitala kompetens och stödja dem till att bli framtidens digitala samhällsmedborgare.

I dagens skola är digitala verktyg såsom datorer ett allt vanligare inslag i svenskundervisningen. En positiv inställning till digitala verktyg kan leda till en större användning av dem vilket i sin tur kan leda till ett ökat lärande. Syftet med studien är att identifiera och redovisa vilka faktorer som inverkar på lärares användning av digitala verktyg i svenskundervisningen i årskurs 4–6. Vi har tillämpat ett sociokulturellt perspektiv för att synliggöra vilka faktorer som inverkar på lärares användning av digitala verktyg. Genom att använda oss av metoden strukturerade intervjuer har vi kunnat samla in data från fem lärare i södra Sverige. Studiens resultat visar olika faktorer som inverkar på hur lärarna i årskurs 4–6 använder digitala verktyg i svenskundervisningen. Resultatet bekräftar att en digital kompetens och ett självförtroende är två faktorer som har en inverkan på användningen av digitala verktyg. Utöver dessa faktorer visar vår studie att användningen av digitala verktyg i svenskundervisningen, enligt lärarna, påverkades av förbättrat lärande för elever, stöd i lärarens arbete, ökad lust att lära, styrande läromedel, teknikproblem och traditionell undervisning. Slutsatsen av studien är att digitala verktyg kan bidra till ett ökat lärande i svenskundervisningen och att det finns olika faktorer som inverkar på användningen av dem i undervisningen.