Idag ligger ett stort fokus på återbruk och återvinning och hur samhället kan ersätta jungfruligt material med hållbara resurser. Eftersom samhället idag har stort fokus på reducering av koldioxidutsläpp är tillverkningen av cement inom byggindustrin en viktig faktor att prioritera eftersom den genererar stora koldioxidutsläpp. Ett sätt att bidra positivt i klimatomställningen och ställa om till cirkulära flöden skulle för byggentreprenörer och materialtillverkare därför vara att arbeta med återbruk och återvinning av betongstommar. Däremot har forskning inom detta område idag inte kommit så långt och återbruk av betongstommar är inte vanligt förekommande i sektorn. För att lyckas med återbruk och återvinning av betongstommar finns det ett behov av att utveckla dagens byggteknik vilket kräver att byggentreprenörer arbetar fram nya eller utvecklar befintliga arbetsmetoder. Studien syftar därmed till att bidra med ökad förståelse hur byggentreprenörer och materialtillverkare kan arbeta för att främja återbruk och återvinning av betongstommar i byggbranschen. Målet är därför att identifiera ovan nämnda aktörers syn på utmaningar som finns idag och hur dessa aktörer i framtiden kan arbeta för att bättre möjliggöra återbruk och återvinning av betongstommar. Studien baseras på en litteraturstudie och en intervjustudie. Intervjustudien utgörs av två perspektiv varav 8 personer representerar byggentreprenörsperspektivet och 5 personer representerar materialtillverkarperspektivet. Intervjuerna syftade till att undersöka hur ovan nämnda aktörer förhåller sig till återbruk och återvinning av betongstommar idag och vad de ser för utmaningar och möjligheter kopplat till det. Resultaten analyserades genom att intervjuresultaten kategoriserades i teman för att vidare identifiera likheter och skillnader i respondenternas svar. Litteraturstudien gjordes delvis för att få en förståelse för ämnet samt för att kunna jämföra intervjudata med utmaningar och möjligheter som identifierades via litteraturen. Examensarbetet har genomförts med ett fokus på bygg- och projektutvecklingsföretaget Skanska Sverige AB vilket medför att insamlade data baseras på Skanska anställdas kunskaper och erfarenheter. En av de viktigaste utmaningarna som framkom från intervjustudien är brist på erfarenhet och kunskap kopplat till återbruk och återvinning generellt och i faktiska projekt. Litteraturstudien visade att etablerad metod som byggteknik och beräkningsverktyg måste utvecklas och anpassas för återbrukat och återvunnet material. Vad som framkom som en självklarhet i både intervju- och litteraturstudien var att återbruk och återvinning av betong kommer behöva öka framåt på grund av betongtillverkningens stora koldioxidutsläpp. För att främja utveckling av det visade intervjuerna att svensk lagstiftning behöver ses över, samtidigt som exempelvis betongstandarder behöver förändras. Flertalet respondenter menade att dagens lagar och standarder hämmar innovation. Parallellt med kunskapsspridning och motivation till ökat återbruk och återvinning påpekar intervju- och litteraturstudien att det är viktigt att hitta ett fungerade kvalitetssäkringssystem för att garantera att betongen uppnår ställda krav, exempelvis rätt hållfasthet. En möjlighet som lyftes i intervjuerna är att återbruk och återvinning kan möjliggöras genom att nyttja kompetens och samarbeta internt och externt mellan parter. Vid undersökning av vad som är det bästa användningsområdet för en återbrukad betongstomme framkom det från intervjustudien att fokuset borde vara att utveckla betongstommen där den är på grund av betongens fördelar som beständigt material med lång livslängd. Där menade respondenterna att det även bidrar till minskat antal transporter eftersom en ny stomme inte behöver projekteras och levereras vilket också bidrar till lägre koldioxidutsläpp totalt sett för byggprojektet. Vidare visade resultat från intervju- och litteraturstudie att möjligheterna för återbruk och återvinning av betongstommar ökar om tid och resurser kan läggas i projekteringsskedet och om man kan främja desgin för att återbruka. Respondenterna ansåg att en möjlighet är om branschen kan ta fram en gemensam standard för betongelement som förenklar montage och demontage. Slutligen visade intervju- och litteraturstudien på olika vis att en möjlighet är att fokusera på materialinventering av byggkomponenter före rivning av betongkonstruktionen vilket även bidrar till minskad avfallsmängd. Forskningsområdet som har belysts i denna studie är under utveckling och kompletterande forskning behövs. Förslagsvis skulle fortsatta studier kunna undersöka hur betongstommar kan anpassas för att återbruk ska möjliggöras eller hur branschstandarder som gynnar återbruk och återvinning kan utformas. / Today there is a huge focus on reuse and recycling and how the society can replace virgin material with sustainable resources. Since the society today has a strong focus on reducing carbon dioxide emissions, the production of cement is an important factor to prioritise as it generates large carbon dioxide emissions. One way of contributing positively to climate change and to increased circularity in the construction industry would therefore be for contractors and material manufactures to work with reuse and recycling of concrete frames. However, research in this area has not come far and reuse of concrete frames is not common in the construction industry. To succeed with reuse and recycling of concrete frames, there is a need to develop today’s construction technology, which requires contractors to come up with new or develop existing working methods.  The aim of the study is to contribute to an increased understanding of how contractors and material manufacturers can work to promote reuse and recycling of concrete frames in the construction industry. The objective is therefore to identify the above-mentioned actors’ views on the challenges that exist today and how these actors can work in the future to better enable the reuse and recycling of concrete frames. The study includes a literature study and an interview study. The interview study considers the perspectives of two actors- contractors and material manufactures- and comprises 13 interviews in total. The interview study aimed to examine how the two actors relate to the reuse and recycling of concrete frames today and what they see as challenges and opportunities with it. The results were analysed by categorising the interview results into themes to further identify similarities and differences in the respondents' answers. The literature study was done in part to gain an understanding of the subject and to compare interview data with challenges and opportunities identified through the literature. The study has been carried out with a focus on the construction and project development company Skanska Sverige AB, which means that the interviews is based on Skanska employees' knowledge and experience. One of the most important challenges that emerged from the interview study is the lack of experience and knowledge linked to reuse and recycling and the lack of completed projects. The literature study showed that established methods such as construction technology and calculation tools must be developed to better align with reuse and recycling. Both the interview study and the literature study showed that reuse and recycling of concrete will need to increase due to the large carbon dioxide emissions of concrete production. To promote this change, the interviews showed that Swedish legislation needs to be reviewed, while at the same time, for example, concrete standards need to be changed. Most respondents said that current laws and standards inhibit innovation. In addition to knowledge dissemination and motivation for increased reuse and recycling, the interview and literature study points out that it is important to find a functioning quality assurance system to ensure that the concrete meets the set requirements, such as the right structural strength. The interviews showed that success in reuse and recycling can be made possible by using expertise and collaborating internally and externally between companies. It emerged from the interview study that the focus should be on developing existing concrete frames due to the benefits of concrete as a durable material with a long service life. Furthermore, results from interview and literature studies showed that the opportunities increase if time and resources can be invested in the design phase and if design for deconstruction can be promoted. Respondents thinks that the industry should find a common standard for concrete elements that simplifies assembly and disassembly. Finally, the interview and literature study showed that one possibility is to focus on material inventory of building components before demolition of the concrete structure, which also contributes to reduced waste.  The research area in this study is under development and additional research is needed. For example, further studies could investigate how concrete frames can be adapted to enable reuse or how industry standards that promote reuse and recycling can be designed.

In 2020, the meatpacking district of Stockholm (Slakthusområdet) is at the beginning of a period of change. A lot of its buildings are being demolished, or at least gutted, to transform a historical area of industry into a more urban district of housing, offices, trade, and services along with new parks and squares (Stockholms Stad, 2020). This thesis project is specifically about the first building that was torn down as part of the development of the area, Sandhagen 2. We should consider our condemned buildings a precious resource and extract from them rather than from the earth. In every house there is invested energy which is lost the day it is demolished but there is also something else that is lost other than precious resources. The research aims to highlight the importance of reuse not from the more obvious sustainability point of view, but as something that can be aesthetically motivated. The method involves a dissection of Sandhagen 2, extracting interior architectural elements without excessive alterations, and making an organized taxonomy. The taxonomy is then rearranged into a new spatial composition. How can a space be created from a taxonomy defined by an interior architect? How does a material’s earlier life add or take away potential in its future life?  The proposal is a strange space where the tension created by reuse is completely between the elements themselves, a result of having to become the conventional parts of architecture that complete a space; steps, something to sit on, floor, partitions.

2018 startade några boende i Björkhagen söder om Stockholm föreningen ”Björkhagens Hjärta”. De saknade gemensamma lokaler och ville arbeta för ett kulturhus i den nedlagda och rivningshotade panncentralen, fastigheten ”Åskvädret 2” på Halmstadsvägen/ Hässleholmvägen. I en slagning på panncentraler i Stockholm visade det sig att det finns många panncentraler i området som befinner sig i en liknande situation. I och med byte till fjärrvärme uttjänade byggnaderna på 1960- och 70-talen sitt syfte, och blev stående tomma eller uthyrda till verksamheter på korta och tillfälliga kontrakt. Då marken där dessa panncentraler ligger blivit dyrare och kommunen behöver mark till bostäder, finns ofta ett rivningshot kopplat till dessa byggnader. I mitt masterarbete undersöker jag specifikt panncentralen Åskvädret 2 som möjlig gemensam plats för de boende i området Björkhagen men spekulerar även vidare om strategier jag testar skulle kunna användas för att utveckla och skapa gemensamma rum i andra panncentraler. Med rummens storskaliga och industriella karaktär, ofta placerade centralt i ett bostadsområde finns en potential som jag blev nyfiken på att undersöka. Vad händer om man utgår från det befintliga och anpassar verksamheter och arkitektoniska tillägg utifrån det? Genom att med små medel förändra och förvalta det material som redan finns och har funnits på platsen, vill projektet inkludera både social och ekologisk hållbarhet med mål att återaktivera stadens rum för demokrati. Idag ser vi en stadsplanering som mest fokuserar på att maximera antal kvadratmeter boyta. Vi behöver fler bostäder, men var finns platserna för umgänge, dans, lek och debatt? / In 2018, residents in Björkhagen, south of Stockholm, started the association “Björkhagens Hjärta”. The lack of a communal space spurred their desire to develop a community center in a disused abandoned and demolition-threatened local heating plant, the property “Åskvädret 2”. In a Google-search for local heating plants in Stockholm, it became apparent that many others in the area are in a similar situation. These buildings served their purpose in the 1960s and 70s, after the transition to district heating, however, they were left empty or rented out to businesses on short and temporary contracts. As the land where these plants are located has become more valuable and municipalities need land for housing, there is often a threat of demolition linked to these buildings. In my master's thesis I investigate specifically the heating plant Åskvädret 2 as a possible community centre for residents in the Björkhagen area, additionally I speculate further whether the strategies I test could be used to develop and create similar spaces in other disused heating plats. The large scale and industrial character of these spaces, often located centrally in residential areas, was recognized as a potential that I became curious to explore. What happens if we start off with something that already exsist and adapt activities and architectural additions based on that? By using minimal funds to change and manage the material that already exists and has existed on the site, the project wants to include both social and ecological sustainability with the goal of reactivating the city's space for democracy. Today we see an urban planning that focuses mostly on maximizing the number of square meters of living space. We need more housing, but where are the places for socializing, dance, play and debate?

Intro Mitt projekt spänner över många skalor, och sträcker sig från stadsplan till byggnadsdetalj. Det hela utspelar sig på ett lokstalls- och vagnverkstadsområde, som kallas SJ-området och ligger precis utanför Bollnäs stadskärna. Området började utvecklas på 1880-talet och har varit en av de huvudsakliga anledningarna till att Bollnäs har blivit en stad. Idag är SJ-området en isolerad och inaktiv del av staden, som mest känns som en barriär som bidrar till det rådande bilberoendet bland stadens invånare. Min utgångspunkt för projektet var att undersöka hur området kan integreras i staden som en ny stadsdel, och samtidigt bli till en motor för staden att vända avfolkningstrenden, genom att bli en destination för turister. En turistdestination baserad på upplevelse och atmosfär tror jag kan vara ett sätt att ta tillvara områdets kulturhistoriska kvalitéer, samtidigt som den kan stimulera tillväxt och arbetstillfällen, utan att uppmuntra till ökad konsumtion. Under processens gång har jag valt en av byggnaderna på området, att använda som exempel på hur de övriga byggnaderna kan hanteras arkitektoniskt vid en anpassning till de nya funktionerna.   SJ-området När jag har jobbat med stadsplanen har jag utgått ifrån befintliga mönster i strukturen och försökt att förtydliga dem, samtidigt som de barriärer som finns överbryggs; till exempel topografin, stora parkeringsytor och järnvägen. Jag har också jobbat med att koppla samman olika omkringliggande målpunkter med varandra, huvudsakligen med gång- och cykelvägar, och på så sätt mer naturligt koppla SJ-området bättre till sin omgivning. Utifrån de huvudstråk jag har funnit, och de befintliga byggnaderna, har jag skapat kvartersmark. Min strategi är att de vackra befintliga byggnaderna tas i bruk först med program som stärker området som turistupplevelse, som kultur, hantverk, rekreation, sport och mat. Beroende på hur området utvecklas kan de nya tomterna därefter bebyggas efterhand, med program som handel, kontor och bostäder.   Den renande parken Området där spåren går vill jag att inte ska bebyggas, utan att spåren och även stolparna ska få vara kvar. Marken där är också förorenad, så därför har jag planerat en park längs hela det stråket, med växter som renar marken. Den här metoden är inte så beprövad i Sverige, men har visat bra resultat i andra länder som Tyskland och USA. Den går till så att speciella växter, som har bevisad effekt på de olika föroreningarna, planteras i marken som är förorenad. Tungmetallerna tas då upp av växten, som man sedan kan skörda och bränna, därefter separerar man tungmetallerna från askan. Olja och kreosot däremot bryts faktiskt ned i rotsystemet på de speciella växterna. Metoden har visat ge effekt redan efter ett år, men det är svårt att säga hur lång tid det kan ta att få marken helt ren. Jag tänker att det här området kan vara en slags experimentpark för den här metoden, där man kan se vilka resultat de olika växterna ger.   Parken börjar vid tåg- och busstationen, där jag tänker att de flesta turister kommer ifrån, och sveper igenom SJ-området mot älven Ljusnan. När man rör sig i parken går man på spåren som har belagts med trätrall på huvudstråken och ibland vidgas gångytan med grus ovanpå den befintliga marken. Man befinner sig alltså alltid lite upphöjd från den befintliga marken, där växterna växer i fält. Hela promenaden ramas också in av de befintliga stolparna som har hållit upp elledningarna till loken. När man kommer fram till det östra lokstallet möts man av en cirkelformad plats som till hälften är en park och till hälften ett torg med bland annat torghandel. Runt platsen står befintliga belysningsstolpar som jag har flyttat på och spänt vajrar med belysning emellan. Även ett växthus och en nedsänkt scen med gradänger ramar in platsen.   Östra lokstallet Jag bestämde mig för att använda det östra lokstallet som exempelbyggnad, för att det är en vacker byggnad och för att den kändes viktig i den första delen av utvecklingen av området. Ursprungligen användes byggnaden som lokstall, alltså garage och verkstad för loken, med tillhörande personallokaler som omklädningsrum och övernattningsrum för lokförarna. Spåren, loken och dess rörelser har gjort att volymen är en starkt geometrisk form, som utgår ifrån det radiala och cirkulära. Lokstallet har också byggts ut under omgångar från 1917 och framåt, och har till följd av det fått ett ganska komplext tak, och på vissa ställen en mörk interiör.   Lager på lager Jag ser min design och nya användning av byggnaden som ett led i den tidigare och fortsatta utvecklingen av området, där byggnader och utbyggnader hela tiden tillkommer och tas bort. Det mönster som jag har hittat i de här processerna är att teglet är den mest beständiga konstruktionen på platsen, medan strukturer i trä och metall är mer flyktiga och föränderliga. Detta har jag tagit hänsyn till i mina förändringar och tillägg, av kulturhistoriska anledningar, men också för att det är logiskt med tanke på materialens egenskaper gällande återbruk, återvinning och förnyelsebarhet.   Materialen som jag har valt att jobba med i tilläggen i byggnaden är plywood, limträ, durkplåt, gallerdurk, zinkplåt och en starkt orange plåt. Exteriört använder jag mig av orange plåt för att jag tycker att den samspelar bra med teglet, samtidigt som det är en mer samtida kulör som avviker och sticker ut mot det befintliga. Interiört är teglets kulör inte lika dominant eftersom det är kalkputsat i en ljusgrå nyans. Jag valde därför nakna, industriella och ljusa material som plywood och gallerdurk, som fortsätter på samma tema men ändå skiljer sig ifrån det befintliga och är tydligt samtida.   Jag har också försökt att förstärka byggnadens karaktär av att vara i ständig förändring, genom att jobba med lager på lager och fragment av befintligt, återskapat och nytt. För varje del som jag har tagit bort har jag alltid lämnat ett spår av att den en gång har funnits, eller ersatt den med en modernare variant av samma byggnadselement. De övriga tillägg som jag har gjort är antingen fristående från eller skär igenom den befintliga strukturen, eller så bryter de stark emot det befintliga i material och formspråk.   En annan metod jag har använt mig av för att överlagra olika tidsaspekter är att ta objekt som utformats för en väldigt specifik funktion och sedan använda det på ett nytt sätt. Till exempel använder jag den ena traversen för att hänga installationer i konsthallen, och en smörjgrop blir en nedsänkt vinkyl som har ett litet entresolplan ovanpå.   House of food Jag har valt att nästan hela byggnaden ska inrymma program som handlar om mat; restaurang, barer och caféer, saluhall, produktion, matbutik, workshops för matkurser, kompletterat med odling i växthuset. Jag valde mat för att det är en väldigt stor del av vår miljöpåverkan, och jag vill att den här byggnaden ska vara en motor för att ge kunskap och vilja att förändra våra livsstilar, genom att man kan komma närmare de som producerar och säljer råvarorna. Som komplement har jag valt att göra en konsthall, flexibla rum för utställning, workshops och hörsal, och ett vandrarhem i de gamla övernattningsrummen. I val av program har jag också tagit hänsyn till vad som skulle kunna passa de befintliga rummen och inte sänka deras arkitektoniska värden.   De olika programmen som handlar om mat vill jag att ska vara tätt sammanflätade och glida in i varandra, därför har jag förstärkt den bågformade hallen som ett öppet rum som bara avdelas med mindre fristående volymer. Formen på den stora hallens tak har jag förstärkt med en sluten, fristående volym som följer bågens form, och innehåller kök, serviceutrymmen och lager. På volymen bildas ett entresolplan, där jag har placerat kök för matlagningskurser, med god överblickbarhet av hallens aktiviteter. Mot det öppna rummet i den stora hallen har jag placerat chark, produktion av till exempel ostkaka och öppna kök, där besökarna kan sitta vid bardisken och se på när kockarna lagar maten.

Since the beginning of the early 20th century bed rugs have been interesting research objects, but only in passing researchers have paid attention to rugs woven with rags. Noone has taken a closer look upon the reasons why people have woven these rugs. What does the materials of the rag – like recycled garments and interior textiles in the form of clothing rags – have to tell about the times when these rugs were woven? Did the rag rugs have any specific function or were the materials available and therefore used? The main sources of information are 21 rag rugs from Roslagen in Uppland, with a varied amount of rags. They were woven during the latter half of 19th century, and estate inventories from Väddö- and Häverö Ship District have altogether given some answers to the primary question of this paper: in wich way can the examined bed rugs bear witness to the use and value of recycled textile materials and the view of these in the context of the community where they were manufactured and used? This research doesn´t give an answer to whether these rugs have any particular function or not. Instead these rag rugs can be looked upon as representing a general development of the society towards an increasing amount of textiles surplus material. This being due an increasing consumption of factory-made clothing and textiles, manufactured in factories, as well as the paper mills development from producing paper made of cellulose rather than textile waste. To this we can add a principle lingering on from the 19th century, of domestic production and a thrift of resources. This resulted in an obvious recycling of discarded textiles. The home weaving of interior textiles was still strong by the end of the 19th century, and in Rosagen there was also a long tradition of weaving and of using rugs in the beds. At the same time there was, in the coastal regions of Roslagen, a local need for warming covers in boats and boat houses. This demand was related to the shooting of seals and other hunting in the coastal areas, as well as in the fishing- and maritime trades.

As the world's population increase, measures against the climate crisis have not been sufficient to reduce global emissions. Contributing to minimizing climate change is our duty to the earth. As half of our world's population lives in cities, building construction and the process play an important role in urbanization and our society. Therefore, recycling will be a significant contribution, both in the current situation but also for the future. This bachelor thesis explores sustainability within the field of built environment through analysing the recycling process from the perspective of various parties in the construction industry. The aim is to create a deeper understanding for recycling and to gain an insight into its potential for development in the industry. The study uses a qualitative research methods where the data was collected from ten interviews as well as relevant literature searches and reviews. The work provides insight into economic models and concepts such as resilience and theories that discuss raw material shortages and virgin material. Furthermore, the work has highlighted difficulties, development opportunities and developed a theorem for local recycling as a proposal to make recycling easily accessible and aid involved parties in the construction process. It turned out that there was some variation in the view of recycling and that the actors are at different stages of incorporating recycling in their work. The study showed that recycling is in a phase of continuous development where interaction is required from relevant involved parties as well as from the public sector such as municipalities. Recycling is an important part of moving in a positive sustainable direction as it allows us to redistribute our resources rather than extract new material from the earth. / I takt med att världens befolkning ökar har åtgärderna mot klimatkrisen inte varit tillräckliga för att minska de globala utsläppen. Att bidra till att minimera klimatförändringarna är vår skyldighet till jorden. Då hälften av jordens befolkning bor i städer har byggandet och byggprocessen en viktig roll i urbaniseringen och samhället. Där kommer återbruk att vara en betydande insats, både i nuläget men också för vår framtid. Denna kandidatuppsats tar sin utgångspunkt i återbruksprocessen från diverse aktörers perspektiv i byggbranschen och föreslår ett digitalt verktyg för återbruksprocesser. Syftet är att skapa en djupare förståelse för att få en inblick om återbruk och dess utvecklingsmöjligheter i branschen. Studien använder sig av en kvalitativa forskningsmetoder där materialet samlats in från ett tiotal intervjuer samt relevant litteratur och forskningsartiklar. Arbetet ger inblick i ekonomiska modeller, begrepp som resiliens och teorier som diskuterar råvarubrist och jungfruligt material. Vidare har arbetet belyst svårigheter och utvecklingsmöjligheter samt tagit fram ett digitalt verktyg som ett förslag för att lättillgängliggöra återbruk i byggprocessen. Det visade sig att det finns en viss variation på synen av återbruk och att aktörerna är i olika skeden med återbruk i deras arbete. Studien visar att återbruk är i en utveckling där ett samspel krävs från aktörer men också från den offentliga sektorn som kommuner. Att återbruka är en viktig del för att ställa om mot en positiv hållbar riktning eftersom det tillåter att omfördela våra resurser snarare än att utvinna nytt material från jorden.

In this study the medieval re-use of early Christian grave monuments and runestones in church buildings in the Swedish region of Östergötland is analysed in relation to contemporary church imagery and practices. Analysis of the practice show differences in application, especially during the early parts of the medieval period, which suggests differences in meaning. Although no single reason can explain the practice, the re-use of the monuments during the early medieval period is, in several cases, understood as different ways for the local elite to increase their social standing and for the Church to legitimise their new role as centre for social gatherings. During the later parts of the period the practice seems to be more standardised and may have become a local variation of the Church´s broader practice to re-use spolia.

Upcycling of textiles is a well-known method to remake worn textiles and decrease the environmental impact coming from the textile industry. Many fast fashion companies have tried to implement upcycling in their own textile value chains to become more circular. Although the effort is good in theory, there is more to be done to get better efficiency when it comes to upcycling textile fashion products. The purpose of this report was to study the obstacles in the textile upcycling chain for small-scaled actors that are engaged in design driven upcycling. This report partly investigates a specific textile value chain that is based on redesigning home textiles that comes from textile consumer waste. The report investigates the collaboration between supplier, designer and manufacturer in this specific value chain. This was by outlining their current communication and process steps. The report intends to form a ground for creation of communication tools for actors working similarly. Re:textile at Science Park Borås is a project that is working towards developing new design principles, business models and production systems in the textile industry for a better circular flow system. The cooperation with Anna Lidström, Artistic Director at Re:textile, made it possible to investigate the upcycling industry and identify the obstacles in the pre-production and production process. For collecting information for this report, data research and interviews with Swedish companies have been done. The companies that attended the interviews were from different companies in the textile upcycling industry, that were provided with as much information as possible for the analysis. The companies that attended the interviews were from different companies in the textile upcycling industry. The companies were Rave Review, XV Production, Björkåfrihet and SIPTex. The information from the interviews contributed a ground for the analysis. The semi-structured interviews varied from telephone interviews and visits. The compilations from the interviews have been carefully used to answer the reports research questions. Conclusions are presented as obstacles for the textile upcycling chain at design driven small-scaled actors. One obstacle is to cater bigger quantities of textile consumer waste that keeps the same quality. Another obstacle is the way of ensuring the quality of the product through the value chain to consumers. The third obstacle is that the communication tools are not written according to any principles which contribute to mistakes in the manufacturing process. / Återbruk av textilier är en väl omtalad metod för att ta vara på använda textilier för att minska på miljöpåverkan som kommer från textilindustrin. Många snabbt modeväxlande företag har försökt implementera återbruk i deras egna värdekedjor för att bli mer cirkulära. Även om tanken är god, så är det mer som behöver göras för att få en bättre effektivitet när det kommer till att återbruka textila modeprodukter. Syftet med rapporten var att undersöka hinder i den textila återbrukskedjan hos småskaliga aktörer som ägnar sig åt designdriven återbruk. Rapporten utreder dels en specifik textil värdekedja som grundar sig på att omdesigna hemtextilier som kommer ifrån textilt konsumentavfall. Rapporten utreder samarbetet mellan leverantör, designer och tillverkare i denna specifika värdekedja. Detta genom att redogöra för deras nuvarande kommunikation och processteg. Studien avser att ligga till grund för skapandet av kommunikationsverktyg för aktörer som arbetar liknande. Re:textile på Science Park Borås är en verksamhet som jobbar med att utveckla nya designmetoder, företagsmodeller samt produktionssystem i textilindustrin för ett bättre cirkulärt flödessystem. Samarbetet med Anna Lidström, Konstnärlig Ledare på Re:textile gjorde det möjligt för författarna att undersöka återbruksindustrin och identifiera bristerna i förproduktion och produktionsprocessen. För insamling av information till denna rapport har datainsamling och intervjuer med svenska företag gjorts. Företagen som ställde upp på intervju var ifrån olika verksamheter i den textila återbruksindustrin. Företagen var Rave Review, XV Production, Björkåfrihet och SIPTex. Information från intervjuerna bidrog till underlag för en analys. De semi-konstruerade intervjuerna varierade med både telefonintervju samt platsbesök. Sammanställningarna från intervjuerna har med aktsamhet använts för få svar på rapportens frågeställningar. Slutsatser redogörs som hinder för den textila återbrukskedjan hos designdrivna småskaliga aktörer. Ett hinder är bland annat att tillgodose större kvantiteter av textilt konsumentavfall som håller samma kvalitet. Ett annat hinder är att säkerställa kvalitén av produkten genom värdekedjan till kund. Ett tredje hinder är att kommunikationsverktygen inte är skrivna enligt några principer vilket bidrar till misstag i tillverkningsprocessen.

Today, the construction and property sector accounts for close to 40% of the global climate emissions. In Sweden, the waste from the construction industry is almost half of the total waste. That is a major problem and people need to get more aware of and increase the reuse, recycling and circular economy to reduce the climate footprint. The purpose of the study is to establish which materials can be reused to construct a public toilet building. A study has been made to illustrate if a building can be built in only reused materials and products. The goal is thereby to present an illustrated public toilet building with the materials that can be used to construct the building. The goal is also to display obstacles when building with only reused products. Through the use of a case study a public toilet building was designed to be placed in a fairytale world constructed by Aktiebolaget Boll & Stropp. Some of the materials that can be and is reused in the building is brick, glass, wood and procelain products. This case study has proven that it is to a high degree possible to build a public toilet in only reused materials.

Sweden's economy is currently heavily dependent on a linear economy model, where raw material ultimately is discarded as waste. The linear approach is unsustainable for manufacturing companies in the long term. To embrace a sustainable business model and ensure future competitiveness, vehicle manufacturers are actively exploring alternative strategies to reduce emissions. To meet the emission reduction targets established by EU regulations, the industry is actively embracing the adoption of electrification and autonomous vehicles. However, the management of end-of-life for electric vehicles and waste has not kept pace with the industry's growth. To address these challenges, there is a growing recognition of the need to transition towards a circular economy, which focuses on eliminating waste, maximizing the value of materials, and promoting environmental regeneration. This study focuses on identifying the barriers, enablers and opportunities that support the implementation of circular economy strategies within a Swedish vehicle manufacturing company, specifically in the areas of Rethink, Remanufacture, and Repurpose. The research methodology involved conducting literature reviews and interviews with company representatives, research institutes, and external experts in relevant fields. Additionally, an internal survey was conducted to assess employee attitudes and knowledge regarding circular business and the selected strategies. Through the analysis, several barriers and opportunities emerged, including cross-sector collaboration, co-creation, circular design, technology, ownership models, regulations, and organisational considerations. The findings from the literature study, the survey and the interviews were used for the development of the conceptual framework Case Company Circularity Platform. The platform aims to foster cross-sector collaborations through Repurposing vehicle components on a digital platform. To validate the potential of the concept, workshops were conducted with potential customers. The feedback received from the potential customers provided valuable insights, enabling further research and refinement of the concept. The analysis highlights the importance of clear goal-setting and defining objectives within the organisation. It emphasizes the need for cross-sector collaboration, leveraging advanced technologies for component tracking and Repurposing throughout their lifecycle, implementing a Product-as-a-Service ownership model. To achieve the desired legislative changes that promote circular economy, the case company must demonstrate a strong commitment and unified approach alongside the industry. By embracing circular practices and advocating for legislative changes, the case company can play a leading role in promoting sustainability and setting new industry standards. Overall, Repurposing presents an exciting opportunity for the case company to contribute to the way towards a sustainable future. / Sverige präglas av en linjär ekonomi, vilket innebär att råvaror utvinns, produceras, konsumeras, och sedan slängs som avfall. Detta koncept är inte hållbart på lång sikt för att driva ett tillverkningsföretag. I Sverige står transportsektorn för den största andelen av utsläpp i hela landet, där 94% av transportsektorns utsläpp kommer från vägtransporter. EU-förordningar har fastställt mål för att minska utsläppen. För att uppnå dessa mål arbetar tillverkningsföretag aktivt med utvecklingen av elektrifierade och autonoma fordon, medan hanteringen av "end of life" för dessa fordon och deras avfall inte hänger med i branschens tillväxt. Dessa utmaningar möts genom att övergå till en cirkulär ekonomi, som fokuserar på att minska avfall, maximera värdet av material och främja miljömässig återhämtning. Studiens mål är att undersöka hinder och möjligheter för att stödja implementeringen av cirkulära ekonomistrategier för en fordonstillverkare i Sverige, med fokus på strategiområdena "Rethink", "Remanufacture" och "Repurpose". Forskningsmetoden genomfördes genom litteraturstudier och intervjuer med företagsrepresentanter, forskningsinstitut och externa experter inom relevanta områden. En intern enkät genomfördes för att undersöka de anställdas förhållningsätt och kunskaper kring en cirkulär affärsverksamhet samt de valda strategierna. Resultaten från litteraturstudien, enkäten och intervjuerna användes för att utveckla det konceptuella ramverket "Case Company Circularity Platform". Syftet med plattformen är att främja tvärsektoriellt samarbete och en förlängning av fordonskomponenternas "end-of-life" genom utvecklingen av universellamodulära fordonskomponenter. För att validera potentialen i konceptet genomfördes fokusgrupper med potentiella kunder. Återkopplingen från de potentiella kunderna gav värdefulla insikter och förslag för framtida arbete med konceptet. Analysen betonar vikten av tydliga målsättningar inom en organisation. Den understryker också behovet av tvärsektoriellt samarbete och att nyttja avancerad teknik för spårning och återanvändning av komponenter under hela dess livscykel. Produkter som tjänster är en ägandeskapsmodell som anses vara en viktig faktor i en cirkulär ekonomi. Det är nödvändigt för företag inom fordonsindustrin att samarbeta för att uppnå lagändringar som främjar en cirkulär ekonomi. Genom att implementera cirkulära metoder och påverka lagstiftningen kan företaget inta en ledande roll i att främja hållbarhet och etablera nya branschstandarder. Sammantaget ger Repurposing en spännande möjlighet för företaget att bidra till en hållbar framtid.