Den omstrukturering som detaljhandeln genomgått under de senaste åren i och med digitaliseringens framskridning har även resulterat i en kraftig tillväxt inom e-handeln. Dettahar även inneburit en ökad tillverkning av emballage med en tillväxt som fortsatt förväntas öka även i framtiden. Denna tillväxt sätter ökad press på hur produkter inom e-handeln paketeras samt hur emballagen hanteras och därmed fnns det ett behov av att göra e-handeln mer hållbar. Rapporten ämnar att undersöka om ett pantsystem för återbruk av emballage från e-handeln kan vara en del av det, utifrån de tre aktörerna Konsument, Företag och Transportör och följande fem dimensioner: Organisation, Ekonomi, Beteende, Material och Teknik. Resultatet visar att de tre aktörerna kommer möta både utmaningar och möjligheter samtidigtsom förutsättningar har identiferats för att det utredda pantsystemet ska kunna implementeras. För konsumenten är en av de främsta utmaningarna att få konsumenten att gå och panta sitt emballage. En annan stor utmaning är att hitta en nivå på pantsumman som ger konsumenten tillräckliga ekonomiska incitament att vilja gå att panta samtidigt som den inte kan vara för hög eftersom det kan skapa en ovilja att delta i pantsystemet. Företaget ges en möjlighet att erbjuda konsumenter ett enkelt sätt att göra hållbara val samtidigt som deras lönsamhet till stor del ärberoende på att konsumenter inte ser panten som en extra kostnad och därför väljer att avstå från att handla samt att de faktiskt väljer att panta emballaget över att återvinna. För transportören uppstår en möjlighet att utveckla en ny hållbar tjänst samtidigt som det uppstår kostnader på grund av merarbete. Kostnaderna förväntas att täckas av den vinst som uppstår om en konsument inte lämnar tillbaka sitt emballage - väljer att inte panta. Huruvida det vore möjligt att implementera ett pantsystem och om det är en möjlig dellösning för en mer hållbar e-handel går inte att svara på utifrån denna rapport. Detta eftersom det skulle krävas mer information, djupare analyser samt ett pilotprojekt för att kunna testa pantsystemet. / As retail has been restructured with digitalisation, e-commerce has seen strong growth. This has implied a strong increased production of packaging, and is expected to continue to do so in the future. This growth has increased the pressure on how products in e-commerce are packagedand how packaging is handled, and thus there is a need to make e-commerce more sustainable.This report intends to investigate whether a deposit refund system for reuse of packaging from e-commerce can be part of this, based on the three actors: Consumer, Retailer and Carrier, and five dimensions: Organization, Economy, Behavior, Material and Technology. The results show that the three actors will face both challenges and opportunities at the same time as prerequisites have been identifed for the investigated deposit refund system to be implemented. For the consumer, one of the main challenges is to get the consumer to return their packaging for reuse instead of recycling. Another major challenge is to find a level of the deposit that gives the consumer suffcient financial incentives to be willing to return their packaging. If it is too high it can create a reluctance to participate in the deposit system. The retailer is given an opportunity to offer consumers an easy alternative to make sustainable choices. However their profitability is largely relying on consumers not seeing the deposit as an extra cost and therefore choosing to refrain from shopping. For the carrier, an opportunity arises to develop a new sustainable service at the same time as the costs that arise due to extra work. These costs are presumed to be covered by the profit that occurs if the consumer fails to return their packaging. Whether a deposit refund system would be possible to implement or if it is a possible partial solution for a more sustainable e-commerce, cannot be deduced from this report. More information and deeper analyses would be required as well as a pilot project to test the deposit refund system.

Aldrig tidigare har det varit så aktuellt som det är idag, år 2021, att arbeta hållbart och spara på jordens resurser. Mängden material som finns i omlopp idag är stor. Ett långsiktigt arbetssätt för hållbarhet och cirkulärt byggande saknas. Byggbranschen står idag för en femtedel av Sveriges utsläpp av växthusgaser. Utsläppen måste minska för att kunna uppnå Sveriges uppsatta klimatmål. För att minska på utsläppen och bidra till ett mer cirkulärt samhälle behöver byggbranschen genomföra konkreta förändringar. En av dessa förändringar är att börja använda återbrukat material. Kunskapen om prisbilden av återbrukat material är idag låg bland de intervjuade i rapporten. En resurseffektivitet krävs för att vända branschen till att bli mer hållbar. Ett sätt att lyckas är att arbeta med de material och komponenter som redan finns och att arbeta cirkulärt, vilket resulterar i att arbeta med återbruk. Återbruk innebär att en komponent återanvänds i så ursprungligt skick som möjligt. I denna rapport har intervjuer med hållbarhetschefer, arkitekter, forskningsinstitut och återbrukscentral genomförts, tillsammans med en litteraturstudie och en utbildning om återbruk. Dessa tre tillvägagångssätt utgör metoden för rapporten. För att lyckas ställa om till cirkulärt byggande kommer det krävas ett övergripande engagemang från alla olika parter som är inblandade i byggprocessen. Ett samspel och samarbete genom hela processen, tillsammans med ökad kunskap är viktiga faktorer för att få arbetet med återbruk att utvecklas. De främsta drivkrafter med att arbeta med återbruk som har identifierats är: Minska klimatpåverkan Ekonomiskt fördelaktigt att handla återbrukat material Unika gestaltningsmöjligheter Möjlighet att sticka ut och marknadsföra sig som företag De främsta hindren som har identifierats är: Okunskap, inrutade vanor Saknad av kvalitet- och garantisystem Brist på lagerhållning och logistik Brist på återbrukat material och komponenter En fördjupad del av rapporten fokuserar på arkitektens perspektiv, och hur arkitekten kan arbeta för att öka återbruk och cirkulärt byggande. Ur arkitektens perspektiv behöver följande genomföras för ett främjat återbruk: Återbruk i åtanke från tidigt skede i byggprocessen Längre medverkan och delaktighet för arkitekten Flexibilitet i gestaltningen Kvalitetssäkring av återbrukade komponenter Med hjälp av resultatet föreslås i denna rapport slutligen åtta åtgärder för att främja återbruk: Kunskap och nya tankesätt måste utvecklas Beställaren behöver ta ansvar och hårdare lagar och regler behövs Generationsskifte och nya arbetsroller ger nytt synsätt Materialleverantörer måste ta ansvar för sina nya och gamla produkter Bygg dyrt och med hög kvalitet Materialbudget bör införas för att få kontroll på mängden jungfruligt material som används Planera och bygg för återbruk från ett tidigt skede Arkitekten behöver medverka längre genom byggprocessen / It has never been more relevant than today, in 2021, to work with sustainability and to save the resources of the earth. The amount of material that is in the industry today is large and a long- term program focusing on sustainability and a circular business is missing. The construction industry is responsible for a large part of Sweden’s emissions of greenhouse gases. The level of emissions needs to decrease to be able to achieve the goal of a lower environmental impact. To reduce the gas emissions and to contribute to a more circular society, changes need to be made by the construction industry. One of these changes is to begin to work with reused materials. The knowledge of the price picture of recycled material is currently low among the interviewed in the report. Recourse efficiency is therefore necessary to make the industry more sustainable. One way to make this happen is to work with the materials and components already existing, a circular way of working is to reuse materials. Reuse of materials is when a component is reused with minimal to no reconstruction. In this thesis interviews with sustainability managers, architects, a research institute and a warehouse for reused materials has been conducted, together with a literary study and a course in reused materials. These three techniques outline the method of this thesis. To succeed with the readjustment to circular construction, it will take an overall commitment from all different parties involved in the construction process. A cooperation through the entire process, together with an increased knowledge are two important factors to get the work with reuse of materials forward. Driving forces for sustainable practices that were discovered are: Reduce the environmental impact Economically favourable to use reused materials Unique opportunities when designing buildings Opportinity to stand out and to show your company as a sustainable business Obstacles that were discovered are that the industry is developing slowly: Not enough knowledge and habits that are set Lack of regulation on a national level Lack of a system to store reused materials while waiting to be used again Lack of the materials itself One part of the thesis is focusing more in depth on the architect’s perspective and how the architect can work to include more reused materials when designing buildings. From the architects perspective these following suggestions were made to increase reuse of materials: Reuse needs to be included in the process from day one The architect needs to have a longer participation in the building process Flexibility when designing The quality of the product that is being reused has to be able to be proven The result of this thesis suggests eight ways to include and increase reused materials: Knowledge and new ways of thinking needs to evolve The customer must take its responsibility and laws regulating reuse needs to be made A shift in age groups in the industry will make ways for new systems Grosists producing the materials must take their responsibility Build expensive and with good quality A budget for construction materials and components should be made Planning for reuse of materials early on in the process The architect must be involved longer in the construction process

Planet Earth's climate naturally varies over time, however the rapid change that is now takingplace is due mainly to human influence. Buildings and real estate sector's emissions ofgreenhouse gases is responsible for approximately 20,6% of Sweden’s total emissions ofgreenhouse and 33% of energy used 2018. Therefore, energy efficiency, a reduction in energyand energy supply with a low effect on the environment are necessary to manage environmentalquality objectives. Steel production requires high temperatures, and thus high energy consumption, both for meltingand processing, which in turn produces carbon dioxide emission into the air. Steel recycling isa much-needed innovation to save energy and reduce the amount of emission of carbon dioxide.However, even greater energy savings, and a reduction in the effect on the environment, can beachieved by reusing steel components instead of recycling or producing new steel. Despite thelarge environmental incentive, only a very small proportion of Sweden's total structural steel isreused. To date the process for reusing steel components has been unclear and needs to be clarified. Amajor challenge in the process is to create a marketplace where suppliers and buyers can meet.The purpose of this report is to investigate the possibility of parametric design to develop a toolthat selects suitable reusable steel beams from hundreds of beams which fit into new contextsin accordance with certain desired conditions. This work results in a program or script, where the user specifies his/her values and requirementsthat will apply to the selected beam. Furthermore, the program shows the beams that meet therequirements of users and sorts them in an environmentally friendly order. This program isexpected to help designers select the right reusable beam in the right place in a new project. The script was created to handle I- and H-beams using the program Rhinoceros-Grasshopper asa platform for parametric design and calculation. The program includes calculations for crosssectionalclasses, uniaxial and multi-axial bending without regard to the phenomena of lateraltorsional buckling, and transverse force where shear buckling is considered. However, the scriptdoes not handle beams with cross-section class 4. In conclusion the result of this study, which is the script, shows that it is possible to develop aparametric tool that calculates, analyzes and selects the beams that best suit the user's needs andwhere the selected beams are displayed in an environmentally friendly order. Such a tool canalso facilitate the process of reusing steel beams. It saves time and money as compared toperforming the selection manually. In addition, it opens people’s eyes to new efficient methodsand ways of thinking in the field of reusing. It can also be considered as an incentive forincreased reuse of steel beams while reducing the negative effect on the environment and whilesaving energy and natural resources. / Världens utsläpp av växthusgaser har under en lång period ökat mycket och detta ställer ossinför en global utmaning. Bygg- och fastighetssektorns utsläpp står för cirka 20,6% av Sverigestotala utsläpp av växthusgaser och 33% av energianvändningen år 2018. Därför ärenergieffektivisering, minskad energiförbrukning och energitillförsel med låg påverkan påmiljön nödvändiga för att klara miljökvalitetsmålen. Ståltillverkning kräver höga temperaturer, och därmed hög energiförbrukning, både försmältning och bearbetning, vilket i sin tur ger en del utsläpp i luften. Återvinning av stål är enbra strategi för att spara energi och minska mängden utsläpp av växthusgaser. Men ännu störreenergibesparingar, och minskning av miljöpåverkan, kan uppnås om stålkomponenteråteranvänds i stället för att återvinna eller tillverka nytt stål. Trots det stora miljöincitamentetåterbrukas väldigt liten andel av Sveriges totala konstruktionsstål. Processen för återbruk av stålkomponenter ser otydlig ut och den behöver fastställas. En storutmaning i processen ligger i att skapa en marknadsplats där säljare och köpare kan mötas. Dettahar en stark koppling till syftet med rapporten som är att utreda möjligheten med parametriskdesign att ta fram ett verktyg som väljer ut lämpliga återbrukbara stålbalkar av en databas nedett stort antal balkar, som passar in i nya sammanhang efter vissa önskade förutsättningar. Resultatet av arbetet blir ett verktyg eller skript, där användaren anger sina värden och krav somkommer att ställas på den utvalda balken. Vidare visar skriptet de balkar som klarar av kravenfrån användaren och sedan sorterar dem med avseende på minimal miljöpåverkan. Programmetförväntas hjälpa konstruktörerna att välja ut rätt återbrukbara balk till rätt plats i ett nyttsammanhang. Det framtagna verktyget är skapat för att hantera I- och H-balkar med hjälp av programmenRhinoceros-Grasshopper som en plattform för en parametrisk design och beräkning. Iprogrammet ingår beräkningar för tvärsnittklasser, enaxlig och fleraxlig böjning utan hänsyn tillvippning samt tvärkraft där hänsyn tas till skjuvbuckling. Skriptet hanterar dock inte balkar medtvärsnittklass 4. Resultatet av denna studie, vilket är skriptet, visar att det är praktiskt möjligt att ta fram ettparametriskt verktyg som beräknar, analyserar och väljer ut de balkar som passar bäst föranvändarens behov. Verktyget kan även underlätta processen för återbruk av stålbalkar,eftersom det sparar tid och pengar jämfört med ett manuellt urval. Dessutom öppnar det ögonenför nya effektiva arbeten och tänkesätt inom området återbruk. Det kan även anses vara ettincitament för en ökad återanvändning av stålbalkar och minskning av miljöpåverkan, vilketbidrar till energi- och resursbesparingar.

Inom den svenska bygg- och fastighetsbranschen har frågan om klimatpåverkan och hållbarhet blivit alltmer central. Branschens påverkan på miljön, särskilt i form av koldioxidutsläpp, är väl dokumenterad och utgör en betydande del av Sveriges totala utsläpp av växthusgaser. Trots den historiska påverkan har branschen visat framgång genom att minska växthusgas- och kväveoxidutsläppen de senaste åren. Minskningarna kan relateras till att branschens aktörer har vidtagit åtgärder för att utveckla mer hållbara byggtekniker samtidigt som intresset för återbruk och återvinning ökat. En av de åtgärderna som genomförts för att minska branschens klimatpåverkan är införandet av klimatdeklarationskravet, vilket innebär att den klimatpåverkan som uppstår under uppförandet av en byggnad måste redovisas för alla nybyggnationer. För närvarande omfattas dock inte ombyggnationer av klimatdeklarationskravet. Vilket har medfört att ombyggnationers klimatpåverkan inte är lika utforskad som nybyggnationers klimatpåverkan. Syftet med denna studie är att utreda hur branschens aktörer kan främja klimatarbete vid ombyggnationer av kommersiella fastigheter under byggskedet. Detta genom att kartlägga hur aktörernas nuvarande klimatarbete ser ut vid ombyggnationer, identifiera arbetssätt och material med betydande klimatpåverkan samt vilka utmaningar och möjligheter ett ökat klimatarbete medför. För att besvara studiens forskningsfrågor har en litteratur- och en intervjustudie genomförts. Litteraturstudiens första del ger en bakgrund till ombyggnationer gällande definition, motiv och process. Den andra delen handlar om byggbranschens klimatpåverkan och vilka drivkrafter som finns för att minska den i form av klimatåtgärder, klimatdeklarationer och beräkningsverktyg. Avslutningsvis beaktas klimatarbete vid ombyggnationer utifrån en ekonomisk synpunkt. Den erhållna kunskapen från litteraturstudien låg sedan i grund till intervjustudien som bestod av semistrukturerade intervjuer med tio respondenter med chefsbefattningar inom byggbranschen Resultatet från datainsamlingen visar att klimatarbetet vid ombyggnationer varierar mellan aktörerna. Aktörerna som kommit längre i sitt klimatarbete har lyckats integrera det i sina arbetsprocesser genom exempelvis användning av eget framtagna beräkningsverktyg där koldioxidutsläpp kan jämföras mot pris. I dagsläget ligger det största fokuset för att minska klimatpåverkan på att öka återanvändningen av befintligt byggmaterial. I studien framkom det att främst glas, textilmattor och undertaksplattor är material som prioriteras att sparas och återbrukas. Kombinationen av att de alla är vanligt förekommande, lätta att demontera och återmontera samt att de har en betydande klimatbelastning är de främsta anledningarna. I takt med att medvetenheten om klimatförändringarna ökar, tar bygg- och fastighetsbranschen allt större hänsyn till klimataspekten. Detta skapar incitament för att branschens aktörer vill ligga i framkant och därigenom kunna skapa en affärsmöjlighet genom att kunna påvisa att de kan genomföra ombyggnationer utan stora utsläpp av koldioxidekvivalenter. Det uppstår spänningar mellan befintliga funktionskrav enligt nybyggnadskrav på fastigheter och klimatmål vid större renoveringar, exempelvis när äldre byggelement inte möter nuvarande standarder för tillgänglighet, ljudisolering eller takhöjd. Studien betonar vikten av förstärkt samarbete inom bygg- och fastighetsbranschen för att hantera dessa utmaningar och främja klimatarbete. Genom att utbyta expertis och erfarenheter kan aktörerna gemensamt utveckla strategier för att minska koldioxidekvivalentutsläpp vid renoveringar och förbereda sig för framtida utsläppskrav. / Within the Swedish construction and real estate industry, the issue of climate impact and sustainability has become increasingly important. The industry’s historical impact on the environment, particularly in the form of carbon dioxide emissions, constituted a significant portion of Sweden's total greenhouse gas emissions. In the last couple of years, construction and real estate companies have been making progress in reducing greenhouse gas and nitrogen oxide emissions. These reductions can be attributed to industry actors taking measures to develop more sustainable construction techniques while also increasing interest in reuse and recycling. One of the measures implemented to reduce the industry's climate impact is the introduction of the climate declaration requirement. This means that the climate impact arising during the construction of a building must be reported for all new constructions. The introduction of climate declaration is a step in the right direction, but it is not covering renovation projects. This has resulted in the climate impact of renovations not being as explored as the climate impact of new constructions. The purpose of this study is to investigate how industry actors can promote climate action in the renovation of commercial properties during the construction phase. This will be achieved by mapping out the current climate action of industry actors in renovations, identifying methods and materials with significant climate impacts, and exploring the challenges and opportunities associated with increased climate action. To answer the study's research questions, both a literature review and interviews have been conducted. The first part of the literature review provides background on renovations regarding definitions, motivations, and processes. The second part of the literature review focuses on the construction industry's climate impact and the driving forces for reducing it, such as climate measures, climate declarations, and calculation tools. In the last part of the literature review climate action in renovations are considered from an economic standpoint. The gained literature knowledge was put into practice through semi-structured interviews with ten respondents who are fulfilling management positions in the construction industry. The results from this study show that climate action in renovations varies among industry actors. Those who have made more progress in their climate action have successfully integrated it into their working processes, for example, by using internally developed calculation tools where carbon dioxide emissions can be compared against cost. Currently, the key to reducing climate impact lies in increasing the reuse of existing building materials. The study found that primarily glass, textile carpets, and ceiling tiles are materials prioritized for preservation and reuse. These are all commonly used, easy to dismantle and reassemble, and have a significant impact on the climate.  Tensions arise between existing functional requirements according to new building regulations and climate goals in major renovations when reusing existing material. Think for example about older building elements which do not meet current standards for accessibility, sound insulation, or ceiling height. This research overall emphasizes the importance of enhanced collaboration within the construction and real estate industry to address these challenges and promote climate action. By exchanging expertise and experiences, industry actors can collectively develop strategies to reduce carbon dioxide equivalent emissions in renovations and prepare for future emission requirements.

I’ve made my own currency, created my own wealth. This work is a metaphor for the acquisitiveness that rules and affect our time. I’m thinking about the capitalistic culture where wealth out- weighs everything else. I see it as denial of true values. Money is an illusion that we as a society have let dictate the worlds distribution of rights, as well as its responsibilities. I want to create the same illusion of value, and through that, possibly have created something valuable. The moment when the existing and non-existing blends together. I see it as my mission to bend our conceptions of materiality. I almost exclusively use recycled materials in my practice, because I can. The materials are there, and I see them. This figuration of stacks, made of different materials trough different techniques, might give all materials equal worth and cancel out the hierarchy of values. / <p>Opponent vid examinering: Åsa Elzén</p>

Idag ligger ett stort fokus på återbruk och återvinning och hur samhället kan ersätta jungfruligt material med hållbara resurser. Eftersom samhället idag har stort fokus på reducering av koldioxidutsläpp är tillverkningen av cement inom byggindustrin en viktig faktor att prioritera eftersom den genererar stora koldioxidutsläpp. Ett sätt att bidra positivt i klimatomställningen och ställa om till cirkulära flöden skulle för byggentreprenörer och materialtillverkare därför vara att arbeta med återbruk och återvinning av betongstommar. Däremot har forskning inom detta område idag inte kommit så långt och återbruk av betongstommar är inte vanligt förekommande i sektorn. För att lyckas med återbruk och återvinning av betongstommar finns det ett behov av att utveckla dagens byggteknik vilket kräver att byggentreprenörer arbetar fram nya eller utvecklar befintliga arbetsmetoder. Studien syftar därmed till att bidra med ökad förståelse hur byggentreprenörer och materialtillverkare kan arbeta för att främja återbruk och återvinning av betongstommar i byggbranschen. Målet är därför att identifiera ovan nämnda aktörers syn på utmaningar som finns idag och hur dessa aktörer i framtiden kan arbeta för att bättre möjliggöra återbruk och återvinning av betongstommar. Studien baseras på en litteraturstudie och en intervjustudie. Intervjustudien utgörs av två perspektiv varav 8 personer representerar byggentreprenörsperspektivet och 5 personer representerar materialtillverkarperspektivet. Intervjuerna syftade till att undersöka hur ovan nämnda aktörer förhåller sig till återbruk och återvinning av betongstommar idag och vad de ser för utmaningar och möjligheter kopplat till det. Resultaten analyserades genom att intervjuresultaten kategoriserades i teman för att vidare identifiera likheter och skillnader i respondenternas svar. Litteraturstudien gjordes delvis för att få en förståelse för ämnet samt för att kunna jämföra intervjudata med utmaningar och möjligheter som identifierades via litteraturen. Examensarbetet har genomförts med ett fokus på bygg- och projektutvecklingsföretaget Skanska Sverige AB vilket medför att insamlade data baseras på Skanska anställdas kunskaper och erfarenheter. En av de viktigaste utmaningarna som framkom från intervjustudien är brist på erfarenhet och kunskap kopplat till återbruk och återvinning generellt och i faktiska projekt. Litteraturstudien visade att etablerad metod som byggteknik och beräkningsverktyg måste utvecklas och anpassas för återbrukat och återvunnet material. Vad som framkom som en självklarhet i både intervju- och litteraturstudien var att återbruk och återvinning av betong kommer behöva öka framåt på grund av betongtillverkningens stora koldioxidutsläpp. För att främja utveckling av det visade intervjuerna att svensk lagstiftning behöver ses över, samtidigt som exempelvis betongstandarder behöver förändras. Flertalet respondenter menade att dagens lagar och standarder hämmar innovation. Parallellt med kunskapsspridning och motivation till ökat återbruk och återvinning påpekar intervju- och litteraturstudien att det är viktigt att hitta ett fungerade kvalitetssäkringssystem för att garantera att betongen uppnår ställda krav, exempelvis rätt hållfasthet. En möjlighet som lyftes i intervjuerna är att återbruk och återvinning kan möjliggöras genom att nyttja kompetens och samarbeta internt och externt mellan parter. Vid undersökning av vad som är det bästa användningsområdet för en återbrukad betongstomme framkom det från intervjustudien att fokuset borde vara att utveckla betongstommen där den är på grund av betongens fördelar som beständigt material med lång livslängd. Där menade respondenterna att det även bidrar till minskat antal transporter eftersom en ny stomme inte behöver projekteras och levereras vilket också bidrar till lägre koldioxidutsläpp totalt sett för byggprojektet. Vidare visade resultat från intervju- och litteraturstudie att möjligheterna för återbruk och återvinning av betongstommar ökar om tid och resurser kan läggas i projekteringsskedet och om man kan främja desgin för att återbruka. Respondenterna ansåg att en möjlighet är om branschen kan ta fram en gemensam standard för betongelement som förenklar montage och demontage. Slutligen visade intervju- och litteraturstudien på olika vis att en möjlighet är att fokusera på materialinventering av byggkomponenter före rivning av betongkonstruktionen vilket även bidrar till minskad avfallsmängd. Forskningsområdet som har belysts i denna studie är under utveckling och kompletterande forskning behövs. Förslagsvis skulle fortsatta studier kunna undersöka hur betongstommar kan anpassas för att återbruk ska möjliggöras eller hur branschstandarder som gynnar återbruk och återvinning kan utformas. / Today there is a huge focus on reuse and recycling and how the society can replace virgin material with sustainable resources. Since the society today has a strong focus on reducing carbon dioxide emissions, the production of cement is an important factor to prioritise as it generates large carbon dioxide emissions. One way of contributing positively to climate change and to increased circularity in the construction industry would therefore be for contractors and material manufactures to work with reuse and recycling of concrete frames. However, research in this area has not come far and reuse of concrete frames is not common in the construction industry. To succeed with reuse and recycling of concrete frames, there is a need to develop today’s construction technology, which requires contractors to come up with new or develop existing working methods.  The aim of the study is to contribute to an increased understanding of how contractors and material manufacturers can work to promote reuse and recycling of concrete frames in the construction industry. The objective is therefore to identify the above-mentioned actors’ views on the challenges that exist today and how these actors can work in the future to better enable the reuse and recycling of concrete frames. The study includes a literature study and an interview study. The interview study considers the perspectives of two actors- contractors and material manufactures- and comprises 13 interviews in total. The interview study aimed to examine how the two actors relate to the reuse and recycling of concrete frames today and what they see as challenges and opportunities with it. The results were analysed by categorising the interview results into themes to further identify similarities and differences in the respondents' answers. The literature study was done in part to gain an understanding of the subject and to compare interview data with challenges and opportunities identified through the literature. The study has been carried out with a focus on the construction and project development company Skanska Sverige AB, which means that the interviews is based on Skanska employees' knowledge and experience. One of the most important challenges that emerged from the interview study is the lack of experience and knowledge linked to reuse and recycling and the lack of completed projects. The literature study showed that established methods such as construction technology and calculation tools must be developed to better align with reuse and recycling. Both the interview study and the literature study showed that reuse and recycling of concrete will need to increase due to the large carbon dioxide emissions of concrete production. To promote this change, the interviews showed that Swedish legislation needs to be reviewed, while at the same time, for example, concrete standards need to be changed. Most respondents said that current laws and standards inhibit innovation. In addition to knowledge dissemination and motivation for increased reuse and recycling, the interview and literature study points out that it is important to find a functioning quality assurance system to ensure that the concrete meets the set requirements, such as the right structural strength. The interviews showed that success in reuse and recycling can be made possible by using expertise and collaborating internally and externally between companies. It emerged from the interview study that the focus should be on developing existing concrete frames due to the benefits of concrete as a durable material with a long service life. Furthermore, results from interview and literature studies showed that the opportunities increase if time and resources can be invested in the design phase and if design for deconstruction can be promoted. Respondents thinks that the industry should find a common standard for concrete elements that simplifies assembly and disassembly. Finally, the interview and literature study showed that one possibility is to focus on material inventory of building components before demolition of the concrete structure, which also contributes to reduced waste.  The research area in this study is under development and additional research is needed. For example, further studies could investigate how concrete frames can be adapted to enable reuse or how industry standards that promote reuse and recycling can be designed.

In 2020, the meatpacking district of Stockholm (Slakthusområdet) is at the beginning of a period of change. A lot of its buildings are being demolished, or at least gutted, to transform a historical area of industry into a more urban district of housing, offices, trade, and services along with new parks and squares (Stockholms Stad, 2020). This thesis project is specifically about the first building that was torn down as part of the development of the area, Sandhagen 2. We should consider our condemned buildings a precious resource and extract from them rather than from the earth. In every house there is invested energy which is lost the day it is demolished but there is also something else that is lost other than precious resources. The research aims to highlight the importance of reuse not from the more obvious sustainability point of view, but as something that can be aesthetically motivated. The method involves a dissection of Sandhagen 2, extracting interior architectural elements without excessive alterations, and making an organized taxonomy. The taxonomy is then rearranged into a new spatial composition. How can a space be created from a taxonomy defined by an interior architect? How does a material’s earlier life add or take away potential in its future life?  The proposal is a strange space where the tension created by reuse is completely between the elements themselves, a result of having to become the conventional parts of architecture that complete a space; steps, something to sit on, floor, partitions.

2018 startade några boende i Björkhagen söder om Stockholm föreningen ”Björkhagens Hjärta”. De saknade gemensamma lokaler och ville arbeta för ett kulturhus i den nedlagda och rivningshotade panncentralen, fastigheten ”Åskvädret 2” på Halmstadsvägen/ Hässleholmvägen. I en slagning på panncentraler i Stockholm visade det sig att det finns många panncentraler i området som befinner sig i en liknande situation. I och med byte till fjärrvärme uttjänade byggnaderna på 1960- och 70-talen sitt syfte, och blev stående tomma eller uthyrda till verksamheter på korta och tillfälliga kontrakt. Då marken där dessa panncentraler ligger blivit dyrare och kommunen behöver mark till bostäder, finns ofta ett rivningshot kopplat till dessa byggnader. I mitt masterarbete undersöker jag specifikt panncentralen Åskvädret 2 som möjlig gemensam plats för de boende i området Björkhagen men spekulerar även vidare om strategier jag testar skulle kunna användas för att utveckla och skapa gemensamma rum i andra panncentraler. Med rummens storskaliga och industriella karaktär, ofta placerade centralt i ett bostadsområde finns en potential som jag blev nyfiken på att undersöka. Vad händer om man utgår från det befintliga och anpassar verksamheter och arkitektoniska tillägg utifrån det? Genom att med små medel förändra och förvalta det material som redan finns och har funnits på platsen, vill projektet inkludera både social och ekologisk hållbarhet med mål att återaktivera stadens rum för demokrati. Idag ser vi en stadsplanering som mest fokuserar på att maximera antal kvadratmeter boyta. Vi behöver fler bostäder, men var finns platserna för umgänge, dans, lek och debatt? / In 2018, residents in Björkhagen, south of Stockholm, started the association “Björkhagens Hjärta”. The lack of a communal space spurred their desire to develop a community center in a disused abandoned and demolition-threatened local heating plant, the property “Åskvädret 2”. In a Google-search for local heating plants in Stockholm, it became apparent that many others in the area are in a similar situation. These buildings served their purpose in the 1960s and 70s, after the transition to district heating, however, they were left empty or rented out to businesses on short and temporary contracts. As the land where these plants are located has become more valuable and municipalities need land for housing, there is often a threat of demolition linked to these buildings. In my master's thesis I investigate specifically the heating plant Åskvädret 2 as a possible community centre for residents in the Björkhagen area, additionally I speculate further whether the strategies I test could be used to develop and create similar spaces in other disused heating plats. The large scale and industrial character of these spaces, often located centrally in residential areas, was recognized as a potential that I became curious to explore. What happens if we start off with something that already exsist and adapt activities and architectural additions based on that? By using minimal funds to change and manage the material that already exists and has existed on the site, the project wants to include both social and ecological sustainability with the goal of reactivating the city's space for democracy. Today we see an urban planning that focuses mostly on maximizing the number of square meters of living space. We need more housing, but where are the places for socializing, dance, play and debate?

Intro Mitt projekt spänner över många skalor, och sträcker sig från stadsplan till byggnadsdetalj. Det hela utspelar sig på ett lokstalls- och vagnverkstadsområde, som kallas SJ-området och ligger precis utanför Bollnäs stadskärna. Området började utvecklas på 1880-talet och har varit en av de huvudsakliga anledningarna till att Bollnäs har blivit en stad. Idag är SJ-området en isolerad och inaktiv del av staden, som mest känns som en barriär som bidrar till det rådande bilberoendet bland stadens invånare. Min utgångspunkt för projektet var att undersöka hur området kan integreras i staden som en ny stadsdel, och samtidigt bli till en motor för staden att vända avfolkningstrenden, genom att bli en destination för turister. En turistdestination baserad på upplevelse och atmosfär tror jag kan vara ett sätt att ta tillvara områdets kulturhistoriska kvalitéer, samtidigt som den kan stimulera tillväxt och arbetstillfällen, utan att uppmuntra till ökad konsumtion. Under processens gång har jag valt en av byggnaderna på området, att använda som exempel på hur de övriga byggnaderna kan hanteras arkitektoniskt vid en anpassning till de nya funktionerna.   SJ-området När jag har jobbat med stadsplanen har jag utgått ifrån befintliga mönster i strukturen och försökt att förtydliga dem, samtidigt som de barriärer som finns överbryggs; till exempel topografin, stora parkeringsytor och järnvägen. Jag har också jobbat med att koppla samman olika omkringliggande målpunkter med varandra, huvudsakligen med gång- och cykelvägar, och på så sätt mer naturligt koppla SJ-området bättre till sin omgivning. Utifrån de huvudstråk jag har funnit, och de befintliga byggnaderna, har jag skapat kvartersmark. Min strategi är att de vackra befintliga byggnaderna tas i bruk först med program som stärker området som turistupplevelse, som kultur, hantverk, rekreation, sport och mat. Beroende på hur området utvecklas kan de nya tomterna därefter bebyggas efterhand, med program som handel, kontor och bostäder.   Den renande parken Området där spåren går vill jag att inte ska bebyggas, utan att spåren och även stolparna ska få vara kvar. Marken där är också förorenad, så därför har jag planerat en park längs hela det stråket, med växter som renar marken. Den här metoden är inte så beprövad i Sverige, men har visat bra resultat i andra länder som Tyskland och USA. Den går till så att speciella växter, som har bevisad effekt på de olika föroreningarna, planteras i marken som är förorenad. Tungmetallerna tas då upp av växten, som man sedan kan skörda och bränna, därefter separerar man tungmetallerna från askan. Olja och kreosot däremot bryts faktiskt ned i rotsystemet på de speciella växterna. Metoden har visat ge effekt redan efter ett år, men det är svårt att säga hur lång tid det kan ta att få marken helt ren. Jag tänker att det här området kan vara en slags experimentpark för den här metoden, där man kan se vilka resultat de olika växterna ger.   Parken börjar vid tåg- och busstationen, där jag tänker att de flesta turister kommer ifrån, och sveper igenom SJ-området mot älven Ljusnan. När man rör sig i parken går man på spåren som har belagts med trätrall på huvudstråken och ibland vidgas gångytan med grus ovanpå den befintliga marken. Man befinner sig alltså alltid lite upphöjd från den befintliga marken, där växterna växer i fält. Hela promenaden ramas också in av de befintliga stolparna som har hållit upp elledningarna till loken. När man kommer fram till det östra lokstallet möts man av en cirkelformad plats som till hälften är en park och till hälften ett torg med bland annat torghandel. Runt platsen står befintliga belysningsstolpar som jag har flyttat på och spänt vajrar med belysning emellan. Även ett växthus och en nedsänkt scen med gradänger ramar in platsen.   Östra lokstallet Jag bestämde mig för att använda det östra lokstallet som exempelbyggnad, för att det är en vacker byggnad och för att den kändes viktig i den första delen av utvecklingen av området. Ursprungligen användes byggnaden som lokstall, alltså garage och verkstad för loken, med tillhörande personallokaler som omklädningsrum och övernattningsrum för lokförarna. Spåren, loken och dess rörelser har gjort att volymen är en starkt geometrisk form, som utgår ifrån det radiala och cirkulära. Lokstallet har också byggts ut under omgångar från 1917 och framåt, och har till följd av det fått ett ganska komplext tak, och på vissa ställen en mörk interiör.   Lager på lager Jag ser min design och nya användning av byggnaden som ett led i den tidigare och fortsatta utvecklingen av området, där byggnader och utbyggnader hela tiden tillkommer och tas bort. Det mönster som jag har hittat i de här processerna är att teglet är den mest beständiga konstruktionen på platsen, medan strukturer i trä och metall är mer flyktiga och föränderliga. Detta har jag tagit hänsyn till i mina förändringar och tillägg, av kulturhistoriska anledningar, men också för att det är logiskt med tanke på materialens egenskaper gällande återbruk, återvinning och förnyelsebarhet.   Materialen som jag har valt att jobba med i tilläggen i byggnaden är plywood, limträ, durkplåt, gallerdurk, zinkplåt och en starkt orange plåt. Exteriört använder jag mig av orange plåt för att jag tycker att den samspelar bra med teglet, samtidigt som det är en mer samtida kulör som avviker och sticker ut mot det befintliga. Interiört är teglets kulör inte lika dominant eftersom det är kalkputsat i en ljusgrå nyans. Jag valde därför nakna, industriella och ljusa material som plywood och gallerdurk, som fortsätter på samma tema men ändå skiljer sig ifrån det befintliga och är tydligt samtida.   Jag har också försökt att förstärka byggnadens karaktär av att vara i ständig förändring, genom att jobba med lager på lager och fragment av befintligt, återskapat och nytt. För varje del som jag har tagit bort har jag alltid lämnat ett spår av att den en gång har funnits, eller ersatt den med en modernare variant av samma byggnadselement. De övriga tillägg som jag har gjort är antingen fristående från eller skär igenom den befintliga strukturen, eller så bryter de stark emot det befintliga i material och formspråk.   En annan metod jag har använt mig av för att överlagra olika tidsaspekter är att ta objekt som utformats för en väldigt specifik funktion och sedan använda det på ett nytt sätt. Till exempel använder jag den ena traversen för att hänga installationer i konsthallen, och en smörjgrop blir en nedsänkt vinkyl som har ett litet entresolplan ovanpå.   House of food Jag har valt att nästan hela byggnaden ska inrymma program som handlar om mat; restaurang, barer och caféer, saluhall, produktion, matbutik, workshops för matkurser, kompletterat med odling i växthuset. Jag valde mat för att det är en väldigt stor del av vår miljöpåverkan, och jag vill att den här byggnaden ska vara en motor för att ge kunskap och vilja att förändra våra livsstilar, genom att man kan komma närmare de som producerar och säljer råvarorna. Som komplement har jag valt att göra en konsthall, flexibla rum för utställning, workshops och hörsal, och ett vandrarhem i de gamla övernattningsrummen. I val av program har jag också tagit hänsyn till vad som skulle kunna passa de befintliga rummen och inte sänka deras arkitektoniska värden.   De olika programmen som handlar om mat vill jag att ska vara tätt sammanflätade och glida in i varandra, därför har jag förstärkt den bågformade hallen som ett öppet rum som bara avdelas med mindre fristående volymer. Formen på den stora hallens tak har jag förstärkt med en sluten, fristående volym som följer bågens form, och innehåller kök, serviceutrymmen och lager. På volymen bildas ett entresolplan, där jag har placerat kök för matlagningskurser, med god överblickbarhet av hallens aktiviteter. Mot det öppna rummet i den stora hallen har jag placerat chark, produktion av till exempel ostkaka och öppna kök, där besökarna kan sitta vid bardisken och se på när kockarna lagar maten.

Since the beginning of the early 20th century bed rugs have been interesting research objects, but only in passing researchers have paid attention to rugs woven with rags. Noone has taken a closer look upon the reasons why people have woven these rugs. What does the materials of the rag – like recycled garments and interior textiles in the form of clothing rags – have to tell about the times when these rugs were woven? Did the rag rugs have any specific function or were the materials available and therefore used? The main sources of information are 21 rag rugs from Roslagen in Uppland, with a varied amount of rags. They were woven during the latter half of 19th century, and estate inventories from Väddö- and Häverö Ship District have altogether given some answers to the primary question of this paper: in wich way can the examined bed rugs bear witness to the use and value of recycled textile materials and the view of these in the context of the community where they were manufactured and used? This research doesn´t give an answer to whether these rugs have any particular function or not. Instead these rag rugs can be looked upon as representing a general development of the society towards an increasing amount of textiles surplus material. This being due an increasing consumption of factory-made clothing and textiles, manufactured in factories, as well as the paper mills development from producing paper made of cellulose rather than textile waste. To this we can add a principle lingering on from the 19th century, of domestic production and a thrift of resources. This resulted in an obvious recycling of discarded textiles. The home weaving of interior textiles was still strong by the end of the 19th century, and in Rosagen there was also a long tradition of weaving and of using rugs in the beds. At the same time there was, in the coastal regions of Roslagen, a local need for warming covers in boats and boat houses. This demand was related to the shooting of seals and other hunting in the coastal areas, as well as in the fishing- and maritime trades.