Denna studie kom till för att vi såg en kunskapslucka av fenomenet våld i nära partnerrelationer hos ungdomar. Syftet var att undersöka hur professionella inom socialt arbete uppfattade ungdomars syn på våld i nära relation. Vid genomförandet av studien intervjuade vi sex personer som var yrkesverksamma inom socialt arbete med ungdomar och/eller våld i nära relation. Ett etiskt övervägande som gjordes innan intervjuerna genomfördes var att intervjua yrkesverksamma och inte ungdomar. Vi bedömde att risken för att en enskild ungdoms sekretess kunde påverkas mer negativt än en yrkesverksam person som kunde tala generellt om flera ungdomar. Vi har i studien använt oss av semistrukturerade intervjuer med hjälp av en intervjuguide. Intervjuguiden innehöll frågor som berörde fyra olika områden - professionell bakgrund och arbetsområde, ungdomar, våld i nära relation samt prevention. Intervjuerna skedde via Zoom. Vi valde att göra ett målstyrt urval som kombinerades med ett snöbollsurval. En del av de yrkesverksamma som tillfrågades upplevde att de inte arbetade inom området som vi ville studera och rekommenderade andra yrkesverksamma som de ansåg mer kunniga, vilket innebar att vårt urval delvis utgjorde ett snöbollsurval. Datamaterialet strukturerades in i olika teman: skillnader och likheter mellan ungdomars och vuxnas relationer, ungdomars spridda definition av våld, digitalt våld, våldsbenägenhet och könstillhörighet och efterreaktion av våldsutsatthet. Resultatet visade att ungdomars relationer bagatelliserades av vuxna samt att det fanns bristande kunskap om våld i unga parrelationer. Våld i unga personers relationer togs inte på lika stort allvar som våld i vuxna relationer, dels på grund av att unga relationer ansågs vara för korta för att tas på allvar, och dels för att digitalt våld var svårt för vuxna att definiera som våld samt att ungdomar talade om sexuellt våld i liten omfattning. Ungdomar kan dock identifiera fysiskt våld och förstår dess innebörd. Vidare är vår slutsats att det inte alltid var uppenbart för ungdomar när en relation var destruktiv eller när ett våldsbrott har skett. I respondenternas svar såg vi att vuxna generellt kan ha bristande kompetens om våld i unga partnerrelationer. / This study was created because we saw a knowledge gap of the phenomenon of violence in close partner relationships in young people. The purpose was to investigate how professionals in social work perceived young people's views of violence in close relationships. When conducting the study, we interviewed six people who were professionals in social work with young people and / or violence in close relationships. An ethical consideration made before the interviews were conducted was to interview professionals and not young people. We judged that the risk that the privacy of an individual youth could be affected more negatively than a professional person who could generally talk about several young people. In the study, we used semi-structured interviews with the help of an interview guide. The interview guide contained questions that touched on four different areas - professional background and work area, young people, violence in close relationships and prevention. The interviews took place via Zoom. We chose to make a goal-oriented selection that was combined with a snowball selection. Some of the professionals surveyed felt that they did not work in the area we wanted to study and recommended other professionals that they considered more knowledgeable, which meant that our sample was partly a snowball sample. The data material was structured into different themes: differences and similarities between adolescents' and adults' relationships, adolescents' widespread definition of violence, digital violence, propensity for violence and gender and post-reaction of violence. The results showed that young people's relationships were downplayed by adults and that there was a lack of knowledge about violence in young couples' relationships. Violence in young people's relationships was not taken as seriously as violence in adult relationships, partly because young relationships were considered too short to be taken seriously, and partly because digital violence was difficult for adults to define as violence and that young people talked about sexual violence on a small scale. However, young people can identify physical violence and understand its meaning. Furthermore, our conclusion is that it was not always obvious to young people when a relationship was destructive or when a violent crime has taken place. In the respondents' answers, we saw that adults in general may have a lack of competence about violence in young partner relationships.

Studien handlar om ett av mig identifierat fenomen inom den sociala barnavården i Sverige som jag benämnt skyddsuppmaning. Studiens syfte har varit att ta del av socialsekreterares förståelse av skyddsansvaret när barnets vårdnadshavare är skilda och en av dem utgör en risk för barnet. Ytterligare ett syfte har varit att ta del av hur socialsekreterare problematiserar fenomenet skyddsuppmaning. Studien bygger på intervjuer med sex socialsekreterare vid olika socialförvaltningar i landet, som alla arbetar med utredningar enligt socialtjänstlagen gällande barn.  Resultatet visar att socialsekreterare uppfattar att det är vårdnadshavarens skyldighet att skydda barnet och att det är ett beslut som endast vårdnadshavare kan fatta. När socialsekreterare kommunicerar skyddsansvaret med vårdnadshavarna uttalar de sig med olika grader av styrka i sin uppmaning. Socialsekreterare anser att skyddsuppmaning främst vilar på det generella föräldraansvaret som finns angivet i föräldrabalken (1949:381). De problematiserar skyddsuppmaning genom att bland annat ange de känslomässiga påfrestningar som uppstår för vårdnadshavarna, samt att skyddsuppmaning späder på en redan konfliktfylld relation dem emellan.  När intervjumaterialet betraktas i ljuset av teorin kan det förstås som att skyddsuppmaningen blivit institutionaliserad och för givet tagen inom den sociala barnavården, vilket återfinns i Bordieus begrepp doxa. Den låga graden av laglig reglering av skyddsuppmaning gör att det finns få likheter med Webers byråkratiska, rättssäkra modell, men däremot utrymme för socialsekreterarnas överväganden. Det öppnar för normerande inslag som finns inom socialt arbete.  En analys av materialet visar dels att socialsekreterarna implicit beslutar om skyddet med förväntan att vårdnadshavaren verkställer det, dels att det finns en växelverkan mellan socialsekreterarnas styrka i skyddsuppmaningen och vårdnadshavarnas responser. Utifrån det kan skyddsuppmaningen leda till fyra olika typer av intagna positioner hos vårdnadshavarna. Dessa är ”De naturliga”, ”De övertalade”, ”De skrämda” och ”De övergivna”.

The aim of this study is to analyze how eight women, through autobiographies, describe their experiences of leaving a relationship with a violent male partner. Furthermore, the purpose was also to illustrate factors that kept women from leaving the relationship and factors that encouraged them to leave. The study is mainly based on a gender perspective. In order to create a deeper understanding for the process of women leaving violent men,we included two theories in the study. The two theories are Eva Lundgren’s (2004) theory of The Normalization Process of Violence and Holmberg och Enander’s (2010) theory of the Process of Leaving Violent Men. The result shows that mens violence against women in intimate partner relationships. The result shows that women from the autobiographies tended to get used to the violence coming from their men and considered it to be a part of the relationship. Furthermore, result shows that men’s control and power over women go hand in hand, which leads to women adapting to the violent relation.

Studiens syfte var att genom en kvantitativ granskning av domstolsfall gällande grov kvinnofridskränkning undersöka om fängelsestraffets längd varit associerat med de olika åtalspunkter som styrkts. Vidare undersöktes eventuella samband mellan vittnesmål om olika typer av våld och huruvida dessa återfanns i de styrkta åtalspunkterna. Olika former av upprepat och systematiskt våld som drabbar kvinnor i nära relationer har bedömts ske i så pass hög utsträckning att det både på internationell och nationell nivå betraktas som en folkhälsofråga. Inom svensk lagstiftning finns en unik möjlighet att ta krafttag mot denna typ av brottslighet i form av brottsrubriceringen grov kvinnofridskränkning. Detta möjliggör att samla flera enskilda och i sig straffbara handlingar och gå till åtal för vad som då kan anses utgöra ett grovt brott och därmed möjliggöra att strängare påföljd döms ut än vad som är möjligt vid enskilda brottstillfällen. Intentionen med lagstiftningen var att ge en samlad bild av kvinnans utsatthet och möjliggöra att även de straffrättsligt lindriga gärningarna inkluderas. Den aktuella studiens resultat visade att trots detta så var det fysiskt våld som hade en avgörande roll i dessa åtal och att man därmed kan ifrågasätta huruvida rättsväsendet lyckas nå upp till det mål som var avsett med brottsrubriceringen. / The aim of this study was, through a quantitative review of court cases concerning serious women’s peace violations, to investigate whether the length of the prison sentence was associated with the various charges that were confirmed. Furthermore, any connection between testimonies of various types of violence and whether they were found in the substantiated charges was investigated. Various forms of repeated and systematic violence affecting women in intimate partner relationships have been assessed to such an extent that, at both international and national levels, it is considered a public health issue. Swedish legislation offers a unique opportunity to take action against this type of violation of women's rights. This means an opportunity to collect several individual and in itself criminal offenses and to prosecute as what can then be considered a serious crime and thereby enable more severe penalties to be sentenced than possible in individual criminal cases. The intention of the legislation was to provide a unified picture of the woman’s vulnerability and to enablethe less severe criminal offences to be included as well. The result of the current study showed that, despite this, it was physical violence that had a crucial role in these prosecutions which in turn raises the question whether one fails to reach the goal that was intended with the criminal classification.

The aim of this study was to highlight and analyze how the understanding of elder abuse is phrased, enunciated and socially constructed by unit managers and care personnel in elderly care. Despite being globally recognized as a social problem, elder abuse is an under-researched field. The data collection consists of eight qualitative and semistructured interviews with unit manager and care personnel in swedish elderly care. The study has been analyzed by applying a theoretical framework consisting of social constructivism, ageism and role concepts. The results of the study shows that unit manager and care personnel has the tools and ambition to notice and perceive elder abuse. The results also shows that the lack of an coherent definition of elder abuse has an influence in how the phenomenon is constructed by care personnel.

Denna studie undersöker hur våld i nära relation i sju fall av grov kvinnofridskränkning kan förstås utifrån Messerschmidts teori om konstruktionen av maskulinitet och brott. Syftet med studien är att undersöka hur orsakerna till våldet beskrivs i fallen samt hur gärningsmännen beskriver offrens roll i våldet. Frågeställningarna som ställs i studien är 1) Hur ser arbetssituationen ut för kvinnan och mannen i de fall som analyseras? 2) Hur beskrivs orsaken till våldet i fallen och hur representerar gärningsmännen kvinnornas roll i våldet? samt 3) Hur kan dessa framställningar förstås utifrån teorin om maskulinitet och brott? Metoden som har använts är en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar på att arbetslösheten hos gärningsmannen har en påverkan men inte en kausal relation till orsaken till våldet. Tre teman framkom i analysen som visade på att kontroll, svartsjuka och bestämmanderätt var centrala vid förklaringarna av våldet. Det framkom även att gärningsmännen försöker lägga över skulden på offren genom att beskriva hur hon har provocerat honom till våldet. Slutsatserna i studien är att de beskrivningar som har analyserats kan förstås och förklaras utifrån konstruktionen av maskulinitet och våldet uppstod främst när den maskulina identiteten uppfattades som ifrågasatt av offret. / This study examines how violence in close relationship in seven cases of gross violation of women's rights can be understood from Messerschmidt's theory on construction of masculinity and criminality. The purpose of this study is to examine the explanations for the violence in the cases as well as how the perpetrators describes the victim’s role in the violence. The problem statements in this study are 1) What does the working situation look like for the woman and man in the analysed cases? 2) How are the violence explained in the cases and how does the perpetrators describe the women's part in the violence? and 3) How can these explanations be understood from Messerschmidt's theory on masculinity and crime? The used method is a qualitative content analysis. The results show that the perpetrators unemployment has an effect, though not a causal relationship, on the occurring of the violence. Three themes emerged from the analysis that showed that control, jealousy and authority are central when describing the violence. It also emerged that the perpetrators tried to place the blame on the victim by describing how she provoked him to violence. Conclusions of this study are that the analysed descriptions can be understood and explained through the construction of masculinity and the violence mainly occurred when the masculine identity was perceived as being questioned by the victim.

Mäns våld mot kvinnor är ett allvarligt samhällsproblem och ett hot mot kvinnors mänskliga rättigheter. Kommunerna har en central roll i det våldspreventiva arbetet, men i dagsläget finns inget lagstöd för hur detta arbete bör bedrivas. För att öka kommunernas ansvar inom det brottspreventiva arbetet, relaterat till våld i nära relation har regeringen påbörjat en utredning av införandet av ett nytt lagförslag. Detta lagförslag skulle innebära att kommunerna får ett större ansvar i att arbeta mer brottsförebyggande. För att undersöka hur det preventiva arbetet avseende våld i nära relation bedrivs i de skånska kommunerna i dagsläget, har en kartläggning utförts i denna studie. Kartläggningen har gjorts genom en triangulering av kommunernas webbplatser, befintliga dokument och enkäter. Utifrån en tematisk analys av denna data framkommer det att samtliga kommuner bedriver ett våldspreventivt arbete av sekundär och tertiär karaktär. Det finns inom kommunerna insatser inriktade mot både offer och förövare, dock riktas insatserna främst till den utsatta. Insatser som oftast erbjuds till den utsatta är skyddat boende, samtalsstöd och ekonomiskt bistånd. Samtalsstöd är den insats som oftast erbjuds den som utsätter. Utifrån resultatet i denna studie kan det utläsas att kommunerna på grund av resursbrist inte har möjlighet att arbeta med primär prevention i större utsträckning, trots en önskan om detta. En lagförändring kring kommunernas ansvar i det våldspreventiva arbetet hade kunnat innebära ökade resurser och därmed ett större fokus kring primär prevention av våld i nära relation. / Men´s violence against women is a serious societal problem and a threat against the human rights of women. Municipalities play a central part in prevention work, but at the moment there is no law in Sweden that regulates how this work should be practiced. To increase the responsibilities of municipalities in the prevention work of intimate partner violence, the government commenced the introduction of a new bill. The implementation of this bill would lead to a greater responsibility for municipalities in working with crime prevention. To examine how the prevention work related to intimate partner violence is conducted in the municipalities of Scania in the current situation, a mapping was conducted in this study. The mapping was done through a triangulation of the municipalities websites, available documents and a survey. Based on a thematic analysis of this data it appears that every municipality conducts their prevention work against violence in a secondary and tertiary way. In the municipalities there are efforts targeting both the victim and the offender, although most of the efforts are developed for the person exposed of violence. The most commonly offered efforts are protected residence, aid through dialog and financial support. Aid through dialogue is the commonest offered effort to offenders. Based on the results of this study it can be understood that municipalities, because of lack of resources, do not have the ability to work with primary prevention, although there is a desire to do so. The implementation of a new bill regarding the responsibilities of municipalities in prevention work, could increase resources and thereby enable a greater focus in primary prevention against intimate partner violence.

Med ett diskursteoretiskt förhållningssätt ämnar den här studien att studera hur kvinnors våld mot män framställs diskursivt i svensk press. Mer specifikt kommer besvara följande frågor att besvaras: “Hur framställs kvinnors våld mot män?”, “Hur framställs män som blivit utsatta för våld av en kvinnlig partner?” och “Hur framställs kvinnor som utövar våld mot en manlig partner?”. För att besvara dessa frågor har trettiofem artiklar från svensk press under åren 2015 till 2020 analyserats med hjälp av en foucauldiansk diskursanalys. Analysens fokus ligger på val av formulering och hur kvinnors våld mot män framställs. Utifrån analysen framträdde tre diskurser: “Det avvikande våldet”, “Det otillåtna offerskapet” samt ”Den sjuka kvinnan”. “Det avvikande våldet” visar att kvinnors våld mot män ses som något ovanligt. “Det otillåtna offerskapet” skapas genom att männen som utsätts för våld inte vill ses som offer, liksom att omgivningen har svårt att se dem som det. “Den sjuka kvinnan” visar att kvinnan som utövar våldet ofta framställs som sjuk. / This study aims to study women’s violence against men with a discourses theoretic approach. More specifically the following questions will be answered: “How is women’s violence against men portrayed?”, “How are men who are subjected to violence by a female partner portrayed?” and “How are women who use violence against a male partner portrayed?”. To answer these questions, thirty-five articles from Swedish media, from 2015 to 2020, was analyzed with a discourse theoretic approach. The focus in the analysis was choice of formulation and how women's violence against men was portrayed. Three discourses emerged: “The deviant violence”, “The illegitimate victimization” and “The sick woman”. “The deviant violence” shows that women’s violence against men is seen as something unusual. “The illegitimate victimization” is created when the man who is subjected to violence does not want to be seen as a victim, as well as the surroundings having a hard time seeing him as such.  “The sick woman” shows a woman who uses violence because she is ill.

Våld i nära relation och hedersrelaterat våld och förtyck är ett samhällsproblem där det finns en kunskapslucka kring analyser av policydokument på kommunal nivå. Kunskapsluckan gäller främst analys kring hanteringen av ärenden gällande hedersrelaterat våld och förtryck inom kommunens socialtjänst. Syftet med studien är att undersöka hur hedersrelaterat våld och förtryck framställs i kommunala handlingsplaner och vilka de potentiella effekterna av detta kan bli för individ och samhälle. Resultatet i studien bygger på analysen av tre kommuners handlingsplaner gällande hedersrelaterat våld och förtryck. Metoden som använts för att analysera policydokument är Bacchi´s kritiska analysmetod (WPR). Handlingsplanerna som analyserats är från tre kommuner med olika befolkningsmängd i olika delar av SVerige eftersom det finns skillnader i kommuners uppbyggnad, resurser och deras arbete med hedersrelaterat våld och förtryck. Skillnaden gäller främst hur mycket resurser kommunen har till förfogande, befolkningsmängd samt möjlighetet till samverkan med andra myndigheter. Studien visar på att hedersrelaterat våld och förtryck framställs på liknande sätt men att det även finns viktiga skillnader i kommunernas policydokument. Resultatet visar att hedersrelaterat våld och förtryck framställs som ett patriarkalt normsystem, kvinnor och flickor beskrivs som målgrupp och gärningspersonen som man. Det framställs även att HRVF till viss del beskrivs som ett kulturellt och kollektivt problem. Det finns vissa skillnader i handlingsplanernas framställning av HRVF, tillexempel i kopplingen mellan HRVF och det kollektiva. / Violence in a close relationship and honor-related violence and oppression is a societal problem where there is a knowledge gap around analyzes of policy documents at the municipal level. The knowledge gap mainly applies to analysis of the handling of cases concerning honor-related violence and oppression within the municipality´s social services. The expectation with the study is to be able to contribute to filling part of this knowledge gap and to generate even more research on this current topic in society. The purpose of the study is thus to investigate how honor-related violence and oppression is presented in municipal action plans and to discuss what the potential effects of this can be for the individual and society. The results of the study are based on the analysis of three municipalities action plans regarding honor-related violence and opression. The method used to analyze policy documents is Bacchi´s Critical Analysis Method (WPR). The material analyzed consists of three municipalities with different populations in different parts of Sweden because there are differences in the minicipalities structure, resources and their work with honor relate violence. The different mainly concern how much resources the municipality has at its disposal, population and opportunity for collaboration with other authorities. The study shows that honor-related violence and oppression are presented in a similar way but there are also important differences in the municipalities policy documents. The results show that honor-related violence and oppression is presented as a patriarchal norm system, women and girls are described as the terget group and the prepetrator as a man. It is also stated that HRVF is to some extent described as a cultural and collective problem. There are some differences in the action plans presentation of HRVF, for example in the connection between HRVF and the collective.

I denna uppsats har vi studerat 12 tingsrättsdomar från åren 2017 - 2019, där tingsrätten avgjort frågan om vårdnad, boende och umgänge där den ena föräldern dömts för våldsbrott (bl.a. misshandel och olaga hot) mot den andre föräldern och/eller deras barn. Vi har studerat hur tingsrätten dömer utifrån föräldrabalken 6 kap. 2 a §, men även undersökt i vilken utsträckning tingsrätten har dömt som socialtjänsten föreslagit i sin vårdnadsutredning och vilka de huvudsakliga skälen har varit när tingsrätten upplöst den gemensamma vårdnaden. Resultatet visar att tingsrätten har lutat sig mot bestämmelserna i FB 6 kap. 2 a § i samtliga domar utom i ett fall. Endast i undantagsfall har tingsrätten haft huvudfokus på det våld som inträffat. I de flesta av domarna har förekomsten av våld verkat vara av underordnad betydelse i jämförelse med barnets behov av en nära och god kontakt med båda sina föräldrar. I vår studie har vi även undersökt hur tingsrätten förhåller sig till barnets vilja, med beaktande av barnets ålder och mognad. Endast i en dom skrev tingsrätten att hänsyn måste tas till barnets åsikt med beaktande av barnets ålder och mognad. I det fallet var barnet 14 år. Då det kommer till tingsrättens resonemang kring om den gemensamma vårdnaden ska bestå eller upplösas, kunde vi se att föräldrarnas samarbetsförmåga har haft en större påverkan på utfallet än faktumet att en förälder är dömd för våldsbrott inom familjen. Vad gäller huruvida tingsrätten dömer som socialtjänsten föreslagit, kunde vi se att tingsrätten mestadels dömde som socialtjänsten föreslagit gällande vårdnaden och var barnet skulle ha sitt stadigvarande boende. Angående frågan om huruvida barnet skulle ha umgänge med föräldern som utövat våld, skiljde sig dock tingsrättens dom från socialtjänstens förslag. I en tredjedel av domarna var socialtjänstens förslag på beslut att inget umgänge skulle ske mellan barnet och föräldern som utövat våld. I samtliga av dessa vårdnadsmål dömde tingsrätten ändå till umgänge mellan barnet/barnen och den förälder som dömts för våldsbrott inom familjen. En av studiens slutsatser är att barn, trots att de i lagens mening har en viss makt och rättigheter, i praktiken i princip saknar makt att påverka sin egen livssituation i vårdnadstvister där frågan om vårdnad, boende och umgänge avgörs. Den makten verkar näst intill uteslutande tillhöra vuxna. / In this essay, we have studied twelve district court judgments from 2017 - 2019, where the district court decided on custody, residence and contact. In these cases, one parent has been convicted of abuse against the other parent and/or their children, which includes assault and unlawful threats. We have investigated the extent to which the district court has ruled in favour of the proposals of social services in its custody investigation and what the main reasons have been when the district court dissolved the legal joint custody. The results show that the district court has relied on the provisions of föräldrabalken chapter 6, 2 a §, in all judgments except one. Only in unique cases, the district court has had its main focus on the violence that has occurred. In most of the judgments, the incidence of violence seems to be of secondary importance compared to the child's need for a close and good contact with both of his/her parents. In our study, we have also investigated how the district court relates to the child's will, taking into account the child's age and maturity. Only in one judgment did the district court write that the child’s opinion must be taken into account, due to the age and maturity of the child. In that case, the child was 14 years old. When it comes to the district court's reasoning on whether legal joint custody should be upheld or dissolved, we could observe the parents' ability to cooperate had a greater impact on the outcome than the fact one parent has been convicted of domestic violence within the family. The district court mostly rules in accordance with what social services had proposed regarding custody and residence. However, regarding the question of whether the child should have contact with the parent who has been violent in the past, the district court has ruled against the proposals of social services. In a third of the judgements, social services advised that no contact should take place between the child and the parent who had been violent. In all of these custody cases, the district court ruled to allow visitation between the child and the parent convicted of domestic violence. One of the study's conclusions is that, although children in the sense of the law both have a certain power and rights, are nevertheless almost powerless to influence their own life situation in custody disputes where the issue of custody, housing and visitation is decided. That power, to influence the child's life, seems to belong to the adults.