Följande undersökning bygger på intervjuer med lärare där deras planering och utformning av historieundervisningen är i fokus. Hur tänker lärare kring historieundervisningen i de tidigare åren, årskurs 1-3? Påverkar elevgruppen lärarens val av metoder och hur tänker lärarna kring elevernas uppnående av ett historiemedvetande med historieundervisningen som grund? Förfrågningarna syftar på lärarnas arbetssätt och för att få svar på detta genomfördes kvalitativa intervjuer som ger respondenterna möjlighet att formulera sina egna svar. Jag intervjuade tre lärare som alla undervisar i någon utav årskurserna 1-3 men även i samma rektorsområde. En svårighet som påträffades när arbetet inleddes var att det inte i så stor utsträckning förekom litteratur med inriktning mot de tidigare åren. Detta medförde att jag även fick titta på litteratur och teorier som avser barn i mellanåldrarna. Den insamlade empirin resulterade i lärarnas olika tillvägagångsätt i historieundervisningen. Olika metoder och material såsom närmiljön, böcker, filmer, bilder och tidslinje m.fl. redogjordes som några viktiga aspekter i historieundervisningen med uppnående av ett historiemedvetande som grund. Två av respondenterna har ett överstämmande arbetssätt vilket tolkningsvis kan kopplas till deras utbildning då de båda är SO-lärare. De båda undervisar även i en årskurs 2 vilket kan påverka deras lika arbetsformer. Den insamlade intervjudata skildrade även elevgruppens påverkan på lärarens metodval. Samtliga respondenter menar att hänsyn måste tas till eleverna, vad vill dem och vad behöver dem för att kunna behandla ämnet historia? Finns det elever med någon diagnos i klassen och vilka åtgärder krävs då? Dessa infallsvinklar måste läraren ansvara för och skildra i sin undervisning. Läraren ansvarar även för elevernas uppnående av målen i läroplanen och i detta fall uppnående av ett historiemedvetande. Empirin synliggör att på bästa sätt få veta såvida eleverna nått målen eller ej behövs frågor som får eleven att reflektera och använda sina nyfunna kunskaper. Dessa frågor utger inte alltid att eleverna nått ett historiemedvetande. Ibland kan elever svara rätt på en fråga men i nästa stund så förstår de inte, menar en respondent. Det är svårt att veta om eleverna har åstadkommit ett historiemedvetande. Slutsatsen i studien är att det finns flera olika sätt att bedriva historieundervisningen i årskurs 1-3 då det är flera faktorer som samverkar.

Syftet med studien är att belysa hur verksamma lärare i förskoleklass och årskurs 1-3 arbetar för att identifiera elever med läs- och skrivsvårigheter i tidig ålder. Vilka stödinsatser lärarna sätter in och varför de använder just de stödinsatserna för att stärka elever med läs- och skrivsvårigheter. Detta är viktigt eftersom läs- och skrivsvårigheter är vanligt förekommande och lärare behöver därför ha kunskap om hur de ska identifiera och arbeta med elever som har läs- och skrivsvårigheter. Genom denna kvalitativa studie kan lärare få ta del av dessa kunskaper. För att få svar på studiens syfte används följande forskningsfrågor:   1. Hur identifierar lärare läs- och skrivsvårigheter hos elever?  2. Vilka stödinsatser använder lärare i sin undervisning för att stötta elever med läs- och skrivsvårigheter, varför?  3. Vilken effekt har stödinsatser i tidig ålder enligt lärare?    Studien använder den kvalitativa metoden semistrukturerade intervjuer som genomfördes med sju grundskollärare. Den insamlade empirin analyserades sedan tematiskt. Den teoretiska utgångspunkt som används i studien är ramfaktorteorin. I analysen sökte vi efter olika ramar som påverkar lärarnas undervisning. Ramarna fanns både som stöd och begränsande för lärarnas arbete. De centrala begrepp som studien använt sig av är stödinsatser och läs- och skrivsvårigheter.   Det studien kom fram till är att lärarna framför allt använder de obligatoriska kartläggningsmaterialen från Skolverket för att identifiera elever med läs- och skrivsvårigheter. Det framkom att lärarna använder många olika stödinsatser beroende på erfarenhet och arbetsplats. Resultatet visade även att lärarna anser att det är viktigt för elever att få stödinsatser i tidig ålder för att de inte ska få problem i senare årskurser. Den tidigare forskning som studien tar upp belyser vikten av att tidigt identifiera elever med läs- och skrivsvårigheter och att läraren har en väsentlig roll för de eleverna. Resultatet av studien bekräftar den tidigare forskningen gällande vikten av att identifiera elever tidigt och att lärarens kompetens är den viktigaste faktorn för att stötta elever. De slutsatser som studien kom fram till är att lärares undervisning styrs av olika faktorer. Dessa faktorer är ledningens beslut, ekonomiska resurser och erfarenheter hos lärarna. Utifrån tidigare forskning och studiens deltagare går det att dra slutsatsen att lärares arbete med identifiering av elever med läs- och skrivsvårigheter är väldigt viktigt. Det är viktigt för att kunna ge elever bättre förutsättningar att lyckas i skolan och för att kunna verka i samhället. Ännu en slutsats är att engagerade och kompetenta lärare och tillgången till effektiva verktyg är de viktigaste faktorerna för framgångsrik läs- och skrivundervisning.

Vi vill undersöka vilka föreställningar matematikintresserade lärare som undervisar i skolår 1-3 har om matematik och ämnesintegration. För att kunna besvara vår frågeställning har vi dels intervjuat och dels använt enkätsvar från två lärare som har matematisk utbildning och två lärare som inte har det. Resultatet visar att lärarna i vår undersökning har en föreställning om att ämnesintegration är att i undervisningen få in flera skolämnen samtidigt, både spontant och planerat. Enligt lärarna, behöver matematik vid en integrering vara konkret och utgå från elevernas verklighet. De anser att bl.a. varierat material, utomhuspedagogik och samtal underlättar ett lärande i en ämnesintegration med matematik. Vi kan inte urskilja några tydliga skillnader i föreställningar mellan de fyra intervjuade lärarna med olika utbildningar.

Vårt problemområde är hur den fria leken ser ut på en 1-3 års avdelning ur ett genusperspektiv. Syftet med examensarbetet är att få en större inblick i hur barn leker med varandra och vilken betydelse barns kön har för deras val av lek, lekkamrat och leksaker. De frågor vi har utgått ifrån är: Leker flickor och pojkar oftast med barn av samma kön eller leker de könsblandat? Är flickorna mest i dockvrån och pojkarna mest i bilhörnan och byggrummet? Vad är det för leksaker flickor och pojkar använder? Vad är det för slags lekar som barnen leker när de är könsblandade och var leks lekarna? Vad vi ville veta var hur dessa lekar såg ut när barnen lekte könsblandat jämfört med när de lekte med barn av samma kön. Detta tog vi reda på genom att göra observationer på en förskola med 13 barn, i en av Lunds kranskommuner. Där var vi under fyra dagar. Under denna undersökning kom vi fram till att barn i denna ålder gärna leker med varandra och gärna med gemensamma leksaker. Våra resultat visade även att barnen oftast vistades i det största rummet men även att barnen redan i denna ålder förstår sig på att samspela, turas om med leksaker och att visa en viss hänsyn till varandra.

Det här arbetet började som ett allmänt intresse för hur vi lyssnar på varandra. Eftersom vi är lärare så blev intresset riktat mot skolan och så småningom mot ämnet svenska i skolan vars ena aspekt är Lyssna. Lyssna är enligt litteraturen den aspekt som får minst utrymme i ämnet svenska. Fokus ligger som regel på läsa och skriva men även tala får som regel större utrymme i undervisningen än Lyssna. Vi har därför valt att undersöka lärares tankar genom att göra sex kvalitativa intervjuer. Vi intresserade oss för hur lärarna resonerar kring lyssnande och hur de jobbar med lyssnande och var de fått sin kunskap om lyssundervisning. Vi såg väldigt tydligt i våra intervjuer att det inte är i vår lärarutbildning som vi får kunskaper om hur man undervisar om lyssnande. Lärarna ansåg istället att de fått sina kunskaper genom sin yrkeserfarenhet. Vi uppmärksammade efter våra intervjuer att flera av lärarna uttryckte att det varit intressant att få diskutera kring lyssnande eftersom det vanligtvis inte görs på skolorna. Vi fick även syn på att lärare gör många bra saker i sin lyssundervisning men att de skedde mer eller mindre reflekterat, något som en del av lärarna också själva fick syn på under intervjun.

AbstractAndersson, Kajsa och Liljeqvist, Marie (2008). En studie av pedagogernas tankar omKorrektion av elevtexter. Malmö högskola: lärarutbildningen.Syftet är att undersöka sex pedagogers tankar om skrivutveckling, och relatera dessa tillelevernas erfarenheter. Våra frågeställningar är:• Hur motiverar de utvalda pedagogerna valet mellan att korrigera eller intekorrigera i elevernas skrivna texter?• Vad anser eleverna om skrivträning och att bli korrigerade?För att få svar på de här frågorna har vi intervjuat sex pedagoger på två olika skolor.Därefter delade vi även ut en och samma elevtext till pedagogerna som de skullekorrigera på sitt sätt. Vi använde oss också av en elevenkät som vi fyllde i samtidigtsom vi intervjuade 60 elever. I arbetet har vi tagit med teoretiskt bakgrund för att viskall kunna få svar på våra frågeställningar och analysera vårt resultat. Läsaren fårinblick om olika litteraturer och vad forskare anser om skrivutveckling och deras syn påkorrektion av elevtexter. Våra viktigaste slutsatser är:• Det inte är rätt att korrigera allt, för då anser vi att skrivlusten kan hämmas. Ivårt resultat har vi fått fram att eleverna på skola B tycker det är roligare attskriva än eleverna på skola A.• Eleverna på skola A får inte lov att skriva fritt i början av sin skoltid. Med hjälpav våra elevenkäter fick vi reda på att de här eleverna tycker mest om att skrivafritt.• Samtliga pedagoger använder sig av skrivstil fast det inte står i kursplanen försvenska. Resultatet visade att många elever tycker skrivstil är det roligaste avvåra alternativ.

Syftet med denna undersökning är att titta på grundskollärares 1–3 uppfattningar av matematikläxor och dess syfte och effekt i undervisningen. Denna undersökning har en fenomenografisk utgångspunkt och använder sig av både intervjuer och enkät som metod. Deltagarna är utbildade grundskolelärare som undervisar årskurserna 1–3 på lågstadiet i Sverige, totalt deltog 31 lärare i undersökningen. Alla 31 lärare deltog i enkäten och från detta urval intervjuades tre av lärarna. Resultatet visar att majoriteten av lärarna i undersökningen använder sig av matematikläxor och uppfattar att syftet med matematikläxor är att de är användbara i situationer där man vill repetera och förstärka ett lektionsinnehåll. Det visar även att lärarna uppfattar matematikläxor som något positiv med en lagom/mittemellan effekt på elever inlärning. Slutsatsen för denna undersökning är att de flesta lärarna uppfattar matematikläxor som något positivt men inte någonting som skall används som något mer än repetition för eleverna. Majoriteten anser också att man skall ha ett syfte med läxan, på grund av de många problem som medföljer användningen av läxor. Dessa problem kan bland annat vara att de påverkar eleverna på ett negativt sätt både mentalt och emotionellt och orättvisan när inte alla elever har en likvärdig möjlighet att utföra läxan och få hjälp hemifrån.

Studien syftar till att vinna kunskap om hur elever i årskurs 1–3 kan utveckla sin förståelse för begreppet tyngdkraft genom lärande lek. För att göra detta planerades, genomfördes och analyserades en lektionsserie bestående av fyra lektioner, samt en förintervju och efterintervju. Lektionerna bestod av undersökande lekaktiviteter och gav eleverna frihet att uttrycka sin nyfikenhet och undersökningsförmåga utan tydliga begränsningar. Studien och undervisningen baserades på variationsteorin, sociokulturellt perspektiv och Learning study som grundar sig i variationsteorin. Fem kritiska aspekter identifierades, och dessa var ”Gravitationskraft är inte samma sak som tyngdkraft”, ”Tyngdkraft verkar på månen”, ”Tunga objekt faller lika snabbt som lätta om man bortser från luftmotståndet (fritt fall)”, ”Tyngdkraft verkar i alla medier” och ”Tyngdkraft påverkar inte ett objekt mer om objektet befinner sig på en högre höjd (längre ifrån jordens mitt)”. Lektionerna utformades därefter för att synliggöra dessa aspekter. Genom att kontrastera vad som är tyngdkraft och vad som inte är tyngdkraft samt skapa generalisering, gavs eleverna möjlighet att urskilja de fem kritiska aspekterna. Med hjälp av detta utvecklade eleverna sin förståelse för begreppet tyngdkraft och kunde beskriva det med vardagliga och naturvetenskapliga termer. Många elever kunde dessutom ge relevanta beskrivningar som gick att koppla till sådant vi gått igenom under lektionerna. Studien visar att lekaktiviteter baserade på variationsteorin kan ge eleverna möjlighet utveckla sina kunskaper inom fysik.

Denna studie har haft som syfte att vinna kunskap om hur elever i F-3 kan utveckla sin förmåga att göra observationer och sortera några vanligt förekommande trädarter i sin närmiljö. I studien har variationsteorin och det sociokulturella lärandeperspektivet använts som ramverk för att besvara de tre ställda forskningsfrågorna om vilka kritiska aspekter som måste synliggöras för att eleverna ska utveckla förmågan att observera och sortera, att känna igen några trädarter i närmiljön vintertid och hur undervisning kan möjliggöra detta.  I bakgrunden behandlas tidigare forskning om naturvetenskaplig undervisning och lärande, elevers förståelse för de naturvetenskapliga arbetsmetoderna, samt elevers förståelse av vanligt förekommande träd- och växtarter i deras närmiljö, samt relevanta styrdokument. Data, i form av intervjuer och observationer, har samlats in från lektioner i en årskurs två bestående av 24 elever och med mig som lärare. Resultatet visar att lärare genom användandet av artefakter, mediering och variationsmönster i undervisningen kan skapa förutsättningar som möjliggör för eleverna att utveckla sin förmåga att observera och sortera. Resultatet visar även på att undervisningen även bidrog till att eleverna utvecklade sina kunskaper och kunde känna igen några vanligt förekommande kvistar från närmiljön.

En utveckling av det matematiska resonemanget spelar en stor roll för elevernas matematiska kunskapsutveckling. Att eleverna får resonera tillsammans ger insikt om att det finns flera synsätt och strategier som kan användas för att lösa matematiska uppgifter och eleverna får möjlighet att relatera sina synsätt med andras. Denna studie har gjorts med syftet att bidra med kunskap om vilka arbetssätt och arbetsformer som kan användas för att utveckla resonemangsförmågan. Forskning om detta på lågstadienivå finns i en mindre omfattning, därför ämnar denna studie bidra till mer kunskap för lärare inom grundskolans 1-3. Studien har genomförts genom semistrukturerade intervjuer med fem lågstadielärare. Studiens resultat visar att lärarna använder sig av varierade arbetssätt och arbetsformer som utvecklar resonemangsförmågan. Resultatet visar också att undervisningen behöver fokusera mer på det kreativa matematiska resonemanget för att utveckla resonemangsförmågan ytterligare.