Enligt tidigare forskning kan algebraundervisning i lågstadiet om obekanta tal utveckla missvisande förståelse hos eleverna att symbolerna för alla variabler bara kan inta ett värde. Syftet med denna studie var att undersöka hur matematiklärare i årskurs 1–3 utformar och diskuterar undervisning för elever i funktionellt tänkande som undersöker variabler med varierande värde. Tre enskilda- och tre par intervjuer med stimulated recall genomfördes med verksamma matematiklärare i lågstadiet. Kvalitativ analys utfördes med hjälp av funktionellt tänkande inom fyra praktiker av algebraiskt tänkande. I resultatet framkom det att algebraiska symboler och samvarierande kvantiteter inom funktionellt tänkande kan undervisas så tidigt som i årskurs 1. Samtidigt att likhetstecknets betydelse kan utmanas och undervisas med hjälp av samvarierande kvantiteter. Slutsatsen av resultaten belyser att om algebraundervisning i lågstadiet utökas med funktionellt tänkande gällande det algebraiska tänkandet kan eleverna vara bättre rustade för algebra i högre årskurser.

Syftet med studien är att, med hjälp av fenomenografi, bidra med kunskap om hur läsläxan upplevs i lågstadiet ur ett elev-, lärar- och föräldraperspektiv. I studien undersöks vad som är utmärkande för hur läsläxan upplevs och hur upplevelserna skiljer sig åt ur olika perspektiv. Intervjuer med lärare och enkäter med svar från lärare, elever samt föräldrar användes för att samla in data på en grundskola i norra Sverige. Samtliga deltagande lärare arbetar som lärare i årskurs 1–3, eleverna återfinns också i dessa årskurser samt att de föräldrar som deltog har minst ett barn i årskurs 1–3. Datamaterialet analyserades sedan med hjälp av fenomenografins analysmetoder, där erfarande och upplevelser av fenomenet läsläxa är det som lyfts fram. Resultaten visar bland annat att syftet med läsläxan uppfattas och upplevs på flera olika sätt inom alla perspektiv. En upplevelse som delas av majoriteten av deltagarna är att eleven, genom läsläxan, ska bli en bättre läsare samt att läsläxan anses vara en viktig del i elevens läsutveckling. Tid är ett begrepp som är återkommande och problematiseras inom flera perspektiv och delområden som studerats. / The aim of the study is to, with the help of phenomenography, contribute with knowledge on how reading homework is experienced in primary school through a pupil perspective, teacher perspective and parent perspective. The study examines what is distinctive for how reading homework is experienced and how the experiences differ through different perspectives. Interviews with teachers and surveys with answers from teachers, pupils and parents was used to collect data in an elementary school in northern Sweden. All participating teachers work as teachers in school years 1-3, the pupils were also found within these schoolyears and the parents participating have at least one child in schoolyears 1-3. The data material was then analysed using phenomenograpic analysing methods, where conceptions and experiences of the phenomenon reading homework is what is brought forward. The results show amongst others that the purpose of reading homework is perceived and experienced in several different ways within all perspectives. One experience shared by the majority of participants is that the pupil, through reading homework, will become a better reader and that reading homework is considered an important part of the pupil’s reading development. Time is a recurring concept and is problematized from several perspectives and sub-areas that has been studied.

Cosmology is an attempt to mathematically describe the behaviour of the universe, the most commonly used models are the Friedmann-Lemaître-Robertson-Walker solutions. These models seem to be accurate for an old universe, which is homogeneous with low anisotropy. However for an earlier universe these models might not be that accurate or even correct. The almost non-existent anisotropy observed today might have played a bigger role in the earlier universe. For this reason we will study another model known as Bianchi Type I, where the universe is not necessarily isotropic. We utilize a 1+3-covariant formalism to obtain the equations that determine the behaviour of the universe and then use a tetrad formalism to complement the 1+3-covariant equations. Using these equations we examine the geometry of space-time and its dynamical properties. Finally we briefly discuss the different singularities possible and examine some special cases of geodesic movement.

Syftet med studien är att beskriva och diskutera småbarns (1-3 år) digitala teknikanvändning i förskolan, med utgångspunkt i förskollärarnas beskrivningar av vilka digitala resurser som småbarnen erbjuds i undervisning och vilka undervisningsmål som förskollärarna knyter till användnningen av dessa. Studien utgår ifrån sociokulturella perspektivtaganden med vikt vid begrepp såsom stöttning och lärande genom sociala samspel. Datainsamling genomfördes med kvalitativa intervjuer där alla tre informanter var yrkesverksamma förskollärare i en barngrupp med barn i åldern 1-3 år. Tidigare forskning tar upp kring området digital teknologi och småbarn att det finns möjligheter i användarvänlig teknik för småbarn samt att småbarn har potential att bli såväl konsumenter som producenter med digitala verktyg. I resultatet framträdde fyra teman: "Småbarnen konsumerar digitala verktyg", "Småbarns kunskapsproduktion med digitala verktyg", "Språkstöd, skapande och naturvetenskapligt utforskande" samt "Samspel och stöttning som värde med småbarn och digitala verktyg" dessa relaterar till småbarn och digitala verktyg i förskolans kontext. Resultatet visar att småbarn dels positioneras som konsumenter, dels blir kunskapsproducenter genom bland annat multifunktionell programvara, digitala böcker och dokumentation. Digitala vertyg för småbarn i undervisning har visat sig göra sig särskilt framträdande som resurs i småbarns lärprocesser när det kommer till förbättrade undervisningsmiljöer, naturvetenskapligt utforskande, spåkutveckling och skapande. Detta sker främst i sociala samspel genom digitala resurser såsom digitala böcker via exempelvis Polyglutt, digitala bibliotek och bibliotekshyllor, mikroskopägg, Youtube samt sökmotorn Google.

Det svenska demokratiska samhället strävar ständigt mot att alla människor ska ha lika värde och rättigheter. I såväl lagar som skolans styrdokument framgår det att jämställdhet ska råda och att ingen ska diskrimineras på grund av sitt kön. Trots detta förmedlas normer och värden genom olika medier, däribland skolans läromedel, som elever möter dagligen. Läseböcker kan därmed förmedla synliga såväl som dolda budskap till eleverna. Syftet med studien är att undersöka hur genus och jämställdhet gestaltas i läseböcker som används i undervisningen i svenskämnet för årskurs 1-3, med avsikt att senare även kunna jämföra respektive läseboks innehåll i relation till dess samtida läroplan. Den teoretiska grund som används i studien är Hirdmans (2003) genusteori samt Nikolajevas (2017) schema för ”manliga” respektive ”kvinnliga” egenskaper. I vår analys av läseböcker används ideologikritisk analys som metod för att kunna analysera läseböckernas såväl framskrivna som dolda värderingar. De tre läseböckerna som analyseras är Djurspanarna (Norlin & Södergren 2001), Nyckeln till skatten (Wänblad & Nygård 2013) och Den gåtfulla tavlan (Genar & Sjölin 2021). Studiens resultat visar att läseböckerna över tid blir allt mer jämställda och fria från könsstereotyper. Även om det i den nyaste läseboken finns några exempel på stereotyper är utvecklingen från den äldsta läseboken stor. Läroplanerna följer även samma utveckling, från Lpo 94 (Utbildningsdepartementet 1994) till Lgr 11 (Skolverket 2011) och Lgr 22 (Skolverket 2022) har det skett en stor utveckling när det kommer till jämställdhets- och genusperspektivet. När läseböckernas innehåll sätts i relation till dess samtida läroplan kan slutsatsen dras att ingen läsebok helt förhåller sig till det som framgår i läroplanen, men att läseböckerna kronologiskt förhåller sig mer och mer till läroplanernas innehåll.

Tidigare studier har noterat en avtagande intressekurva för flickor inom teknikämnet med stigande ålder, och det finns en brist i studier som fokuserar på flickor och teknik i årskurs 1–3. Syftet med denna studie är att ta reda på hur flickor i årskurs tre uppfattar teknikämnet och dess praktiska undervisning. Studien grundar sig på kvalitativa personliga intervjuer med flickor i årskurs tre. De centrala resultaten indikerar att flickor har en begränsad men positiv uppfattning av teknikämnet, särskilt den praktiska undervisningen upplevs som intressant. Studien drar slutsatsen att undervisningen bör organiseras för att utvidga flickors uppfattning av begreppet teknik och inkludera praktiska aktiviteter.

Elever behöver skapa tilltro till sin förmåga att använda matematik, då denna förmåga har betydelse för hur vi tänker och resonerar logiskt i vardagliga sammanhang (Smith & Stein 2014). Lärare har ett ansvar för eleverna i ett resonerande klassrum och behöver därför skapa ett lärandeinnehåll i samspel med eleverna, som ger dem de rätta förut­sättningarna att utveckla matematiska resonemang. Syftet med denna studie är att syn­liggöra lärares uppfattning av samspel i ett resonerande matematikklassrum, som bi­drar till elevernas utveckling i matematik. I undersökningen deltog fem verksamma lärare i årskurs 1–3 och utifrån ett sociokulturellt perspektiv låg studiens fokus på lä­rarnas perspektiv av vad de ansåg vara ett samspel i matematiska resonemang. I denna undersökning var det intervjuer som låg till grund för det insamlade materialet. Tidigare forskning visar på att det behövs en förståelse för samspelet mellan lärare och elever och beroende på vilka elever lärarna möter kan samspelet se olika ut och det är avgörande för elevernas lärande. I undervisning med matematiskt resonemang behövs lärares närvaro och dialog för att samspelet med eleverna ska ge eleverna en matematisk utveckling. I studien ansåg lärarna att samspelet mellan lärare och elever har betydelse, och det är viktigt för elevernas utveckling av matematiska resonemang. Lärarna använde sig av olika anpassningar för att inspirera eleverna i klassrummet.

Studiens syfte har varit att bidra med kunskap om lärare i årskurs 1–3 och deras syn på läs- och skrivundervisning och läs- och skrivsvårigheter. Internationell och nationell forskning lyfter vikten av att kunna läsa för att få möjlighet att delta i samhället, det minskade intresset för läsning bland våra elever samt vilka framgångsfaktorer som skapar ett lyckat arbete kring läs- och skrivinlärning och läs- och skrivsvårigheter. Något som anses avgörande är att läraren har en tydlig undervisningsstruktur där hen utgår från sina akademiska kunskaper i det praktiska arbetet samt att hen skapar goda relationer till sina elever, vilket ger möjlighet att motivera eleverna till arbete. Vår studie har genomförts genom en kvalitativ forskningsmetod, där vi valt att göra semistrukturerade intervjuer med åtta lärare i årskurs 1–3. Vi har sedan med stor noggrannhet transkriberat och analyserat vårt empiriska material utifrån en analysmodell i sju steg med en fenomenografisk ansats. Vår analys har genererat i åtta kategorier; metod och materialval, lära på olika sätt, motivation och relation, kartläggning och kunskapsöversikt, uppmärksammande, samarbete, stöd i undervisningen och utmaningar. Kategorierna analyserades vidare i relation till den didaktiska triangeln och läsmodellen The Simple View of Reading. Lärarna beskriver en strukturerad och varierad läs - och skrivundervisning, med olika arbetssätt och material som skapar möjlighet för eleverna att lära på olika sätt. Trygga relationer samt motivation är centralt i lärarnas arbete. Genom att kartlägga och testa elevers kunskaper kontinuerligt inom läsning och skrivning, får lärarna ett bra underlag för sin planering av undervisningen. Det sker olika former av samarbeten kring elever i läs- och skrivsvårigheter, såsom pedagogiska diskussioner och gemensamma arbetsinsatser för att ge varandra stöd i arbetet.

Mémoire numérisé par la Direction des bibliothèques de l'Université de Montréal.

Denna kvalitativa studie syftar till att undersöka lågstadielärares perspektiv på utomhusundervisning inom de naturorienterande ämnena samt dess påverkan på elevers lärande och känslomässiga band till naturen. Mot bakgrund av minskad utomhusvistelse bland barn och unga, vilket även kan påverka deras känslomässiga band till naturen, skolprestationer samt engagemang för natur och miljö, betonas skolans viktiga roll i att vända denna nedåttrend, eftersom eleverna spenderar en betydande del av sin uppväxt i skolan. Genom semistrukturerade intervjuer och en ramfaktorteoretisk utgångspunkt, visar studien att lärarna anser att elever behöver möjlighet att vistas i naturen för att skapa ett band till den, vilket även främjar ett djupare lärande. Denna studie synliggör även att lärare med erfarenhet av utomhusundervisning även upplever den som främjande för elevers lärande och känslomässiga band till naturen, eftersom de får större möjligheter att förstå naturen på ett konkret sätt. Dock indikerar studien att lärarnas egen inställning till naturen utgör den största begränsande faktorn för utomhusundervisning. Detta visar att skolledningens insatser är centrala för att stödja lärare genom exempelvis fortbildning för att de sedan ska kunna skapa möjligheter för eleverna att bygga upp positiva relationer till naturen redan i årskurs F-3.