The climate, the environment and sustainability work are in more focus than ever. With the growing interest in sustainability work, new opportunities with data, and technological progress, opportunities—but also challenges—are created. These new possibilities give market analysis companies an opportunity to foster sustainability work for the better. It has been shown that an important part of successful sustainability work is to communicate it externally to reap competitive advantages. The purpose of this study is to create a greater understanding of what companies that are perceived as sustainable in Sweden communicate today. By examining what companies that are perceived as sustainable communicate, a better understanding of customer demands can be obtained and contribute to knowledge in the process of sustainable work. Companies' sustainability communication is studied from the perspective of what they communicate from Agenda 2030, impact in GRI and what priorities in the materiality principle. It is observed that several Agenda 2030 goals are mentioned slightly more or less frequently than others where goals 12 and 13 could be identified as more communicated. The disclosures in GRI differ between industries although they have some common disclosures communicated more frequently where the publication of greenhouse gas emissions was in focus in the climate dimension, diversity and discrimination in the social dimension, and incidents of corruption in the financial dimension. The materiality principle tends to have certain focus areas with the main focus being on products, the value chain and sustainability in general, which are jointly communicated regardless of industry. / Klimatet, miljön och hållbarhetsarbete är mer i fokus än någonsin. Det finns ett växande intresse för hållbarhetsarbete, nya möjligheter för data och med teknologiska framsteg skapas möjligheter—och utmaningar. Möjligheterna med att arbeta med data i kombination med ökat intresse samt behov av hållbarhetsarbete ger analysföretag en möjlighet att främja hållbarhetsarbetet till det bättre. Det är visat att en del för lyckat hållbarhetsarbete är att kommunicera det utåt för att dra nytta av konkurrensfördelar. Syftet med examensarbetet är att bidra till ökad förståelse över vad en väl kommunicerad hållbarhetskommunikation består av. Genom att undersöka vad företag som upplevs hållbara i Sverige kommunicerar idag kan en ökad förståelse för vad kunderna efterfrågar erhållas och bidra till kunskap i processen för hållbarhetsarbetet. Studien studerar företags hållbarhetskommunikation utifrån vad de kommunicerar som mål i Agenda 2030, vilken påverkan i GRI och vad företagen kommunicerar att de prioriterar i väsentlighetsanalysen. Vidare observeras flera Agenda 2030 mål som nämns något mer frekvent medans andra omnämns i lägre utsträckning. Påverkan kommunicerad i GRI skiljer sig mellan branscher men har vissa gemensamma offentliggöranden och väsentlighetsanalysen tenderar att ha vissa fokusområden som sticker ut. I Agenda 2030 kunde hållbar konsumtion och produktion (mål 12) och bekämpa klimatförändringarna (mål 13) identifieras som mål mer i fokus. Baserat på GRI indikatorerna var det offentliggörande om växthusgasutsläpp avseende klimatdimensionen, mångfalden och diskriminering m.m. i samhällsdimensionen och om incidenter om korruption i den ekonomiska dimensionen. I väsentlighetsanalysen var det främst produkter, värdekedjan och hållbarhet överlag som gemensamt kommuniceras oavsett bransch.

Företag inom slow fashion arbetar mer med hållbarhet, både för konsumenterna och deras anställda. Det är stort fokus på att miljön ska bevaras medan företagen konkurrerar med fast fashionkedjor som massproducerar kläder och säljer till låga priser. Det stora problemet inom industrins produktion handlar om hur man ska försöka minska utsläpp och påverkan på miljön samt hantera överkonsumtionen genom hållbar marknadsföring. Studiens syfte är att utvärdera vilka karaktärsdrag slow fashion företag har gentemot fast fashion företag och hur slow fashion företag inom klädindustrin marknadsför sitt hållbarhetsarbete till konsumenterna. Studien undersöker även hur företagen arbetar med marknadsföring för att nå ut till sina nuvarande och framtida konsumenter. Studien har en kvalitativ ansats och det empiriska materialet samlas in genom semistrukturerade intervjuer med fyra slow fashion företag. Vi har även samlat in empiriskt material genom undersökningar av företagens offentliga material så som hemsidor och sociala medier för att komplettera intervjuerna. Resultatet analyseras med hjälp av tidigare forskning och begreppen slow- jämfört med fast fashion och marknadsföring. Vidare analyseras företagens ansvar med hjälp av begrepp och modeller inom triple bottom line, corporate social responsibility, certifieringar och legitimitet. Det sista inom studien som analyseras är konsumentens ansvar i form av politisk konsumtion samt aktiviteterna bojkott och buycott. Resultaten visar att alla fyra företagen är positiva till att arbeta med hållbarhet för att förbättra miljön och deras arbete kommer inte avta men att företagen vill nå ut till fler konsumenter och minska konsumtionen genom att påverka konsumenterna till att göra färre onödiga inköp. / Slow fashion companies work more with sustainability, both for consumers and their employees. There is a strong focus on preserving the environment while companies compete with fast fashion chains that mass-produce clothes and sell at low prices. The big problem in industrial production is about how to try to reduce emissions and impact on the environment and manage overconsumption through sustainable marketing. The purpose of the study is to evaluate the characteristics of slow fashion companies in relation to fast fashion companies and how slow fashion companies in the clothing industry market their sustainability work to consumers. The study also examines how companies work with marketing to reach their current and future consumers. The study has a qualitative approach, and the empirical material is collected through semistructured interviews with four slow fashion companies. We have also collected empirical material through studies of the companies' public material such as websites and social media to supplement the interviews. The results are analyzed with the help of previous research and the concepts of slow- vs. fast fashion and marketing. Furthermore, corporate responsibility is analyzed with the help of concepts and models within triple results, corporate social responsibility, certifications, and legitimacy. The last thing in the study that is analyzed is the consumer's responsibility in the form of political consumption and the activities boycott and buycott. Results show that all four companies are positive about working with sustainability because the environment and their work will decline, but that the companies want to reach more consumers and choose consumption by influencing consumers to make fewer unnecessary purchases.

Den globala uppvärmningen har lett till allt mer omfattande konsekvenser för klimatet och är ett internationellt problem. Sverige har beslutat att genomföra en omställning till nationell cirkulär ekonomi för att nå klimatmålen i Agenda 2030. Målen syftar till att främja hållbar utveckling i ekonomisk, social och miljömässig bemärkelse för att skapa ett hållbart samhälle. Byggbranschen står för en femtedel av de totala utsläppen av växthusgaser i Sverige och det är därför viktigt att identifiera och implementera nya och innovativa lösningar för att minska klimatpåverkan och bidra till en mer hållbar utveckling. För att återanvända material effektivt är det avgörande att ha en förståelse och planering av projekt som täcker hela processen från början till slut. Syftet med studien är att undersöka om ett producentansvar, liknande bilindustrins, går att tillämpa inom byggbranschen för att minska miljöpåverkan och gynna omställningen till cirkulär ekonomi. För att utforska möjligheterna till det har en semistrukturerad intervjustudie utförts med sju respondenter som har bakgrund i privat samt kommunal sektor inom bygg- och fastighetsbranschen. Tidigare forskning visar att befintliga arbetsprocesser inte är anpassade för att tillämpa den cirkulära modellen, vilket innebär att det är nödvändigt att ändra nuvarande arbetssätt. Resultatet från intervjustudien har jämförts med tidigare forskning och tyder på att de vanligaste hindren för ökad återanvändning är tids- och resursbrist, begränsad kunskap, en outvecklad marknad, outvecklad digitalisering samt otillräckliga garantier på återbrukat material. Branschen behöver hitta effektiva lösningar i arbetsprocessen samt i tekniken för att öka kunskapsnivån. Med ökad kunskap är det troligt att företag i högre grad kommer att vara mer benägna att anta cirkulära arbetsprocesser. Trots de många utmaningarna indikerar tidigare forskning och de genomförda intervjuerna att en omställningen är möjlig. Slutsatser som kan dras efter genomförd studie är att orsaken till att övergången från en linjär till en cirkulär ekonomi inte har genomförts beror på bristande kunskap och erfarenhet. För att främja en mer hållbar byggbransch krävs utveckling och tillämpning av olika tekniska innovationer, i form av digitala program och tjänster som möjliggör enkel delning av BIM-filer mellan aktörer. Det är även nödvändigt att skapa en branschgemensam organisation som tar hand om avfall och distribuerar vidare byggmaterial för återbruk. Branschens komplexitet, med avseende på byggnadens livslängd och antal aktörer, medför att producentansvaret måste anpassas efter branschens specifika utmaningar och behov. Producentansvaret för en färdigställd byggnad bör fördelas mellan aktörer inombyggbranschen under olika skeden av byggnadens livscykel. Tillverkaren av byggmaterial eller byggprodukter åläggs det ursprungliga producentansvaret, vid byggnation tar byggherren över producentansvaret och vid försäljning överförs ansvaret till nästa ägare av byggnaden. Genom att kombinera producentansvar och en total innehållsförteckning för uppförda byggnader skapas tydliga riktlinjer och specifikationer för materialens sammansättning och hantering. En omfattande och tillgänglig innehållsförteckning kan bidra till bättre bedömning av materialens lämplighet för återanvändning och återvinning. / Global warming has resulted in escalating climate impacts, posing an international challenge. The construction industry in Sweden is responsible for one-fifth of the country's total greenhouse gas emissions. Consequently, it is crucial to identify and implement innovative solutions to mitigate climate impact and foster sustainable development. This study aims to investigate the feasibility of implementing an extended producer responsibility, similar to the one in the car industry, within the construction industry to reduce environmental impact and facilitate the transition to a circular economy. To achieve this objective, a semi-structured interview study was conducted, involving participants from the private and municipal sectors of the construction and real estate industry. Prior research indicates that current work processes are not aligned with the requirements of the circular model, necessitating a change in the way work is conducted. The results reveal several common obstacles to increased reuse, including time and resource constraints, limited knowledge, an underdeveloped and immature market, inadequate digitalization, and insufficient guarantees regarding the quality of reused materials. Despite these challenges, all respondents express belief in the feasibility of overcoming them. The industry must find effective solutions within work processes and technology to enhance knowledge and understanding. The study concludes that the transition from a linear to a circular economy primarily hinges on a lack of knowledge and experience. Additionally, it highlights the urgent need for extended producer responsibility to reduce the amount of waste deposited within the construction industry. Given the complexity of the industry, the implementation of producer responsibility must be tailored to its unique characteristics and not treated on par with other sectors. Prior to introducing producer responsibility, numerous steps must be addressed and resolved.

The rapid urbanization of populations from rural areas to cities calls for more sustainable focused urban planning to combat the negative effects of urban sprawl. The United Nations’ Agenda 2030 includes the 17 Sustainable Development Goals (SDGs) and 169 targets that aim to unite both developed and developing countries in transforming humanity and the planet for a more sustainable future. One of these goals is SDG 11, making cities and human settlements inclusive, safe, resilient and sustainable. A large part in achieving the targets of SDG 11 is measuring the current access urban residents have to things such as public green-blue spaces as well as public transportation. This thesis will aim to study Stockholm’s achievement of SDG 11 sub-targets 11.2 and 11.7 of Agenda 2030. In order to meet this aim, the following objectives will be pursued. The first objective is to study the degree to which Stockholm County currently has universal access to green-blue areas and public transportation by conducting a GIS-based analysis. The second objective is to improve our understanding of the socio-economic status of residents who have and do not have accessibility to green-blue areas and public transportation by statistically analyzing correlations between environmental and socio-economic indicators. The methodology included qualitative methodologies such as a literature review, interviews and collaborative focus group meetings with Södertörnsanalysen as well as quantitative methodologies such as spatial analysis and statistical analysis. The results show that while Stockholm has impressively high accessibility for its residents, it has yet to meet Agenda 2030 SDG 11targets 11.2 and 11.7 because the accessibility was not universal. The results also found that people with lower income, people who own their flats/homes and people with children have higher accessibility to green areas. It was also shown that people with higher income, people who rent their flats/homes and have no children have higher access to public transportation.This result can be expected as the bulk of people with higher incomes are living in the innercity where they have high access to urban services and rail stops, but not necessarily green areas. It is important to state that at 300 m from residencies, both access to green areas and access to public transportation is almost 100%. At 500 m from residencies, access to blueareas is close to 35 %, which is not almost complete, but still a high percentage since access to blue areas is a bit of a luxury. This thesis ultimately demonstrates the importance of understanding environmental and socio-economic indicators in urban planning especially if the goals of Agenda 2030 are to be met. This thesis also took steps towards building a methodology for quantifying accessibility and it is recognized that further studies can be conducted to further contribute to sustainable urban planning and development. / Den snabba urbaniseringen där människor flyttar från landsbygden till städer kräver en mer hållbar stadsplanering för att bekämpa de negativa effekterna av stadsutbredningen. FN:sAgenda 2030 innehåller 17 mål för hållbar utveckling (Sustainable Development Goals, SDG) och 169 delmål som syftar till att förena både utvecklade och utvecklingsländer i att omvandla mänskligheten och planeten för en mer hållbar framtid. Ett av dessa mål är SDG 11, vilket ska göra städer och mänskliga bosättningar inkluderande, säkra, resilient och hållbara. En stor del i att uppnå målen med SDG 11 handlar om den nuvarande tillgången stadsborna har till bland annat offentliga gröna och blå ytor samt kollektivtrafik. Arbetet syftar till att studera Stockholms måluppfyllelse när det gäller SDG 11 delmål 11.2 och 11.7 i Agenda 2030. Föratt mäta uppfyllelsen av dessa delmål har studien följande mål. Det första målet är att studera i vilken grad Stockholms län idag har allmän tillgång till gröna och blå områden och kollektivtrafik genom att genomföra en GIS-baserad analys. Det andra målet är att förbättra vår förståelse för den socioekonomiska statusen hos boende som har respektive inte har tillgång till gröna och blå områden och kollektivtrafik genom att statistiskt analysera sambandet mellan miljöinriktade och socioekonomiska indikatorer. Metoden innefattade kvalitativa metoder som litteraturöversikt, intervjuer och samverkande fokusgruppsmöten med Södertörnsanalysen samt kvantitativa metoder som rumslig analys och statistisk analys. Resultaten visar att medan Stockholm har imponerande hög tillgänglighet för sina invånare, har det ännu inte uppfyllt Agenda 2030 SDG 11 mål 11.2 och 11.7 eftersom det visades att tillgängligheten inte var universell. Resultaten visar också att personer med lägre inkomst, personer som äger sina lägenheter/hem och personer med barn har högre tillgänglighet till grönområden. Det visades också att personer med högre inkomst, personer som hyr sina lägenheter/hem och inte har barn har högre tillgång till kollektivtrafik. Detta resultat kan förväntas eftersom en stor andel personer med högre inkomster bor i innerstaden där de har hög tillgång till kollektivtrafik och urban service, men inte nödvändigtvis grönområden. På ett avstånd av 300 m från bostäder, är både tillgång till grönområden och tillgång tillkollektivtrafik nästan 100 %. Vid ett avstånd av 500 m från bostäder är tillgången till blåområden nära 35 % vilket är långt ifrån alla, men fortfarande en hög andel eftersom tillgång till vattenområden och stränder kan ses som lite av en lyx. Denna studie visar dessutom vikten av att förstå miljö- och socioekonomiska indikatorer i stadsplaneringen, särskilt om målen i Agenda 2030 ska uppfyllas. Denna studie tog också initiativ till att bygga en metod för att kvantifiera tillgängligheten, medan vidare studier behöver genomföras för att ytterligare bidra till stadsplanerings- och utvecklingssektorn.

Background: Sustainability reporting has become more important for companies, serving as a tool to describe the company’s commitment to and promotion of sustainable development. As a result of the increasing attention to climate and human rights issues, Agenda 2030 was introduced, consisting of the 17 Sustainable Development Goals (SDGs). This call for action from all countries, through a global partnership, has further increased the importance of sustainability reporting for companies to report on their commitment to and promotion of sustainable development. Therefore, this study aims to contribute to the unexplored area concerning changes in the content of companies sustainability reports before and after the launch of the United Nations Sustainable Development Goals (SDGs). Purpose: The purpose of the study is to increase knowledge about how the implementation of the UN's Sustainable Development Goals (SDGs) has affected car manufacturers' sustainability reporting. The focus is on identifying how sustainability reporting has changed and which SDGs are being emphasized. Finally, the study aims to contribute to the literature on institutional theory and isomorphism, to see if it can explain the similarities between the companies' sustainability reports. Method: To fulfill the purpose of the study, a qualitative research method with a deductive research approach was utilized. The study’s data collection was conducted through content analysis, where each company’s sustainability reports were mapped based on excerpts categorized according to themes related to the UN’s 17 SDGs. Conclusion: After conducting the analysis, the conclusion can be drawn that the launch of the UN’s SDGs has not led to a change in companies’ choice of focus area in their sustainability reports, which is explained by the fact that companies previously followed similar guidelines, such as the GRI, which already included similar guidelines covering both economic, social, and environmental aspects. Despite increased expectations for sustainability reporting after the SDG launch, the scope of content and actions in the reports has increased for companies, without necessarily changing focus. They tend to prioritize goals where they have the greatest impact and which interest their stakeholders the most, to maintain legitimacy and credibility. Furthermore, the compilation of the empirical data shows that there are similarities in the themes companies choose to report on. These similarities are explained by the institutional theory, which suggests that companies are driven by institutional pressures from external actors. / Bakgrund: Hållbarhetsrapportering har blivit viktigare för företag och fungerar som ett verktyg för att beskriva företagets engagemang och främjande av hållbar utveckling. Som resultat av den stigande uppmärksamheten kring klimatet och mänskliga rättigheter introducerades Agenda 2030, som utgörs av de 17 globala målen (SDGs). Denna uppmaning till handling från alla länder, genom ett globalt partnerskap, har ytterligare ökat betydelsen av hållbarhetsrapportering för företag för att rapportera om deras engagemang och främjande av hållbar utveckling. Denna studie har därför som avsikt att bidra till det utforskade området kring förändring av innehållet i företags hållbarhetsrapporter före respektive efter lanseringen av FN:s globala mål (SDGs).  Syfte: Syftet med studien är att öka kunskapen om hur införandet av FN:s globala mål (SDGs) har påverkat biltillverkares hållbarhetsrapportering. Fokus ligger på att identifiera hur hållbarhetsrapporteringen har förändrats samt vilka SDGs som ligger i fokus. Slutligen avser studien att bidra till litteraturen kring institutionell teori och isomorfism, ifall det kan förklara likheterna mellan företagens hållbarhetsrapporter.  Metod: För att uppfylla syftet med studien användes en kvalitativ forskningsmetod med en deduktiv forskningsansats. Studiens datainsamling utfördes genom innehållsanalys där respektive företags hållbarhetsrapports kartlades baserat på utdrag som kategoriserades utifrån teman kopplat till FN:s 17 SDGs.  Slutsats: Efter en genomförd analys kan slutsatsen dras att lanseringen av FN:s SDGs inte har lett till en förändring i företagens val av fokusområde i sina hållbarhetsrapporter, vilket förklaras av att företag tidigare följt liknande riktlinjer, som GRI, som redan innehöll liknande riktlinjer som berör både ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekter. Trots ökade förväntningar på hållbarhetsrapporteringen efter SDG-lanseringen har företagens omfattning av innehåll och initiativ i rapporterna ökat, utan att nödvändigtvis ändra fokus. De tenderar att prioritera mål där de har störst påverkan och som intresserar deras intressenter mest, för att bevara legitimitet och trovärdighet. Vidare visar sammanställningen av empirin att det finns likheter i de teman företagen väljer att rapportera om. Likheterna förklaras med hjälp av den institutionella teorin, som menar på att företagen drivs av institutionella påtryckningar från externa aktörer.

The purpose of this thesis is to analyze the understanding of human rights in Agenda 2030 and the role of companies by adopting a human rights-based approach to sustainable development. It applies a qualitative idea analysis of the primarily material where central concepts are operationalized by constructing a model of analysis based on dimensions. The dimensions of human rights as moral, politics and law, derives from previous research by the ethical theorist Elena Namli. A potential fourth dimension, the economic dimension of human rights, is further developed, applying research of the economists Dan Seymour and Jonathan Pincus. Furthermore, this research considers what Agenda 2030 indicates in terms of human rights obligations for companies and the impacts the perceived role of companies may have for human rights. Therefore, the theoretical framework is complemented by research of the political theorist Thomas Pogge's, and international lawyer Andrew Clapham’s ideas of human rights obligations for companies. The results show that Agenda 2030 encourages a multi-stakeholder approach and addresses companies as partners in order to achieve a sustainable development based on human rights. This can be regarded as an opportunity to enhance the respect, protection and fulfillment of human rights, inviting more actors to contribute in a complementary way to states. At the same time challenges remains in creating policies, accountability and monitoring mechanisms towards companies bothin terms of human rights and companies’ performance on the SDGs. Until there is more legal clarity, the moral question of what is good and fair business practice becomes central.

Submitted by Roberto Cunha (robertocunha63@hotmail.com) on 2017-12-20T00:24:57Z No. of bitstreams: 1 Avaliação dos Aspectos Tributários do Inovar-Auto - Roberto da Cunha - Dissertação de mestrado.pdf: 2462338 bytes, checksum: eef0b2680f7aabb86c33bd44991a336d (MD5) / Approved for entry into archive by Thais Oliveira (thais.oliveira@fgv.br) on 2017-12-20T15:22:50Z (GMT) No. of bitstreams: 1 Avaliação dos Aspectos Tributários do Inovar-Auto - Roberto da Cunha - Dissertação de mestrado.pdf: 2462338 bytes, checksum: eef0b2680f7aabb86c33bd44991a336d (MD5) / Made available in DSpace on 2017-12-21T11:46:41Z (GMT). No. of bitstreams: 1 Avaliação dos Aspectos Tributários do Inovar-Auto - Roberto da Cunha - Dissertação de mestrado.pdf: 2462338 bytes, checksum: eef0b2680f7aabb86c33bd44991a336d (MD5) Previous issue date: 2017-11-27 / O objetivo deste trabalho é avaliar os aspectos tributários do Programa de Incentivo à Inovação Tecnológica e Adensamento da Cadeia Produtiva – INOVAR-AUTO, sob o ponto de vista das empresas destinatárias dos incentivos, em especial, as fabricantes de veículos. O INOVAR-AUTO foi instituído em 2012 no âmbito do Plano Brasil Maior, conjunto de iniciativas de política industrial do governo brasileiro. Tem como metas o estímulo à inovação, o fortalecimento da cadeia de fornecedores e o aumento de eficiência energética e dos padrões de segurança dos veículos comercializados no país. Suas regras têm validade de 2013 a 2017 e seu mecanismo é a concessão de créditos e isenções tributárias aos fabricantes e importadores de veículos, que em contrapartida têm que assumir compromissos de execução no país de atividades fabris, patamares mínimos de dispêndios com pesquisa, desenvolvimento, engenharia e tecnologia, participação em programa de etiquetagem veicular e atingir metas de melhoria nos padrões de consumo e emissões dos veículos. Do ponto de vista metodológico, o presente estudo é um trabalho exploratório sobre práticas jurídicas, que se utiliza primordialmente de fontes primárias. Examina as regras do INOVAR-AUTO para identificar as atividades necessárias para o cumprimento de seus requisitos e os principais riscos e obstáculos para as empresas participantes. A partir deste exame, o estudo trata em maior detalhe de dois temas: primeiro, a complexidade de operação do sistema desenvolvido pelo governo, em conjunto com o setor automotivo, para apuração do conteúdo nacional nos insumos, fator gerador dos créditos. Segundo, a formatação das metas de eficiência energética, os desafios para atingi-las e os riscos por eventual fracasso. O trabalho avalia as opções disponíveis para as empresas do setor, para concluir pela inviabilidade de não adesão ao INOVAR-AUTO. Também faz um balanço dos benefícios e problemas para as empresas, bem como descreve as bases da nova proposta de política para o setor, denominada Rota 2030 e que substituirá o INOVAR-AUTO a partir de 2018. São discutidos os fatores que podem influenciar o novo regime, tais como os resultados de solução de controvérsia na OMC e as novas tendências tecnológicas para veículos. A pesquisa busca antecipar possíveis impactos da Rota 2030 para as empresas automotivas. / The purpose of this work is to evaluate tax aspects of the Program of Incentives to the Technological Innovation and Enhancement of the Production Chain – INOVAR-AUTO from the point of view of the companies contemplated with such incentives, in special the vehicle manufacturers. INOVAR-AUTO was enacted in 2012 as part of a wider range of industrial policies named Greater Brazil Plan (‘Plano Brasil Maior’) implemented by the Brazilian government. This regime has as objectives to incentive innovation, to strenghten the supply chain and to increase the energy efficiency and safety standards of the vehicles marketed in the country. The incentives are valid from 2013 through 2017 and its mechanism is the grant of tax exemptions and credits to the manufacturers and importers of vehicles, which in exchange have to commit themselves to perform certain manufacturing actitivies in the country, to reach minimum thresholds of spending in research, development, engineering and technology, to adhere to a vehicle labeling program and to achieve improvements on the patterns of consumption and emissions of the vehicles. The methodology of this study is the exploratory work of legal practices, using mainly primary sources. The examination of the INOVA-AUTO rules leads to the identification of the activities necessary for the fulfillment of the program requirements and the main risks and obstacles for the participating companies. From this analysis, the research treats two matters in further detail: first, the complexity to operate the system developed to estimate the national content in the components and raw materials, from where the credits are generated. Second, the design of the energy efficiency targets, the challenges to meet them and the risks of a possible failure. The work evaluates the options available to the automotive companies and concludes for the unfeasibility of not adhering to INOVAR-AUTO. There is also a balance of benefits and burdens to the automotive companies, as well as a description of the drivers of a new policy proposed for the sector, named Route 2030 (‘Rota 2030’), which will replace INOVAR-AUTO from 2018 on. The text assess the factors that may influence the new rules, as the results of the dispute resolution panel at the WTO and the new technological trends for vehicles. This research seeks to anticipate possible impacts of Route 2030 to the automotive companies.

In 2020, the world and foremost vulnerable groups are facing “new” challenges. Dual crises of coexisting hazards like natural hazards occurring amid the COVID-19 pandemic has become more than a prediction. Hence, this thesis is a case study of dual crises and of how organisations and actors act upon those crises. With the aim to examine how the United Nations Office for Disaster Risk Reduction (UNDRR) includes vulnerable groups in disaster risk reduction related matters amid the COVID-19 pandemic, a qualitative text analysis has been performed on the selection of five of UNDRR’s publications. Developed from the Sendai Framework for Disaster Risk Reduction’s four ‘Priorities for Action’ guidelines, four analytical questions were asked to the material. The findings suggest that UNDRR does include vulnerable groups by mainly addressing the lack of resilience among vulnerable groups. However, a lack of concrete suggestions on how to strengthen vulnerable groups resilience and effective responses in the long term was noted. Due to the short time frame in which COVID-19 has existed, the research on vulnerable groups in dual crises of various hazards are still scarce, but nevertheless very much needed as to develop responses adapted towards both biological hazard and natural hazard impacts.

Goal number 15 in United Nations Sustainable Development goals, is to halt the degradation of the ecosystems and increase the biodiversity (United Nations, 2015). This work explores the possibility of communicating the subject of biodiversity situated in a botanical garden.  Based in theories of landscape architechture, didactics and storytelling techniques, a user's intrepretations of designs are examined. The goal of the work is to facilitate a narrative around a complex topic using a spatsial elements. The work investigates wich forms of visual elements signal the topic of biodiveristy. / Delmål 15 i FN:s Agenda 2030 är att främja den biologiska mångfalden (FN, 2015). Detta arbete har som uppgift att ta reda på hur ett berättande kring ämnet ’Biologisk mångfald’ kan kommuniceras till en bred allmänhet situerat i en botanisk trädgård. Och mer konkret vilka visuella rumsliga element och symboler som kan signalera ämnet biologisk mångfald. Designförslaget är en prototyp eller modell för hur en kommunikation kring ämnet skulle kunna se ut, med grund i teorier som informationsdesign, didaktik, spatiala förhållanden och berättarteknik. Utifrån dessa teorier har sedan prototyper utformats och testats mot en tänkt målgrupp. Syftet med arbetet är att undersöka hur olika rumsliga element eller symboler kan signalera ett givet ämne, som i detta fall innebär biologisk mångfald. Målgruppen för själva designförslaget är invånare i Västerås stad som dagligdags passerar den botaniska trädgården. En tänkt målgrupp för rapporten är dock människor med undervisande uppdrag inom fältet hållbara ekosystem och biologisk mångfald i en rumslig kontext. Grunden för arbetet är en obsersation där ett fiktivt designförslag presenterats för respondenter som passerat botaniska trädgården. Men hjälp av illustrerade rumsliga elementinnefattande symboler, växter med mera, fick respondenterna möjlighet att berätta vilka kontotationer de upplevde. Då detta är ett arbete med en inriktning mot rumslig kommnuikation är det just dom rumsliga elementen som undersöks. Detta för att skapa en förståelse för elementens betydelse, gentemot andra områden inom informationsdesign. För att vidare kunna utnyttja värdena som en förstärkning och samklang till resurser såsom text och illustration.

Occurrences of extreme weather events are increasing due to the ongoing climate change driven by human actions. In parallel, this triggers a growing need for humanitarian action in the future to help those impacted by disasters. Disaster risk reduction and management has hereby become a central element of today's national and global governance in the aim of preventing and reducing humanitarian crises and minimizing economic loss often resulting from the impacts of natural hazards. The now more global effects from these events has resulted in a collective vision that is constantly concerned with the future and how to reduce the disaster risks it withholds. Due to climate change and a great number of other risks to our societies having been generated through humanity’s own actions, the possible indication of the global society attempting to gain control over uncontrollable risks through collective disaster risk reduction strategies between countries draws attention. This thesis provides a qualitative content analysis of the Sendai Framework for Disaster Risk Reduction 2015-2030, which is the most current international disaster risk reduction policy adopted by the United Nations. The risk society theory by German sociologist Ulrich Beck is applied to this study to examine how the Sendai Framework can be seen as an outcome of a risk society that attempts to gain control over risks from the natural environment, which can be perceived as uncontrollable. The results of this study uncover that the Sendai Framework can be regarded as a product of a risk society through several different aspects, and that it generates an illusion of gaining control over uncontrollable risks.