Syftet med denna studie var att med hjälp av kvalitativa intervjuer undersöka lärares medvetenhet angående betydelsen av användandet av barnens erfarenheter i skrivundervisningen, för att erbjuda eleverna en god möjlighet till att utveckla sin skrivförmåga. För att uppnå syftet formulerades två frågeställningar, hur lärare beskriver barnens erfarenheter utifrån skrivundervisningen och hur de beskriver att de utformar sin skrivundervising med tanke på elevernas erfarenheter. I studien har framkommit att lärarnas intention är att utgå från barnens erfarenheter. De lärare som intervjuats ser barnens erfarenheter som viktiga och som en förutsättning i skrivundervisningen, men de ser också att olika erfarenheter förbereder eleverna på olika sätt inför den undervisning som ges. Detta gör att de värderar och väljer ut vilka erfarenheter de vill använda i skrivundervisningen. Samtidigt ser lärarna sig själva som viktiga förmedlare av erfarenheter som barnen kan bygga sin skrivutveckling på. Uppsatsen har som teoribakgrund Vygotskijs sociokulturella perspektiv men även Deweys erfarenhetsteori och Bourdieus teori om fält, habitus och kapital. Det är också dessa teorier som Carina Fast, Ann Haas Dyson och Elisabeth Hesslefors Arktoft har som grund i sina avhandlingar, vilka denna studie relaterar till som aktuell forskning i ämnet.

Studiens övergripande syfte är att erhålla kunskap om hur förskollärare upplever att barns tankar om döden kan komma till uttryck, samt hur arbetet med döden kan utformas i förskolan. Syftet med studien är även att vidare diskutera vilka faktorer som kan inverka på hur arbetet ter sig. Studien grundar sig på kvalitativa intervjuer med fem verksamma förskollärare och på tidigare forskning.Ett resultat som redovisas är att arbetet med döden i förskolan är komplext. Detta visar sig genom olika förhållningssätt hos förskollärarna, där hur de tar sig an arbetet främst beror på vad de lägger för innebörd i begreppet döden. Även andra faktorers betydelse, såsom förskollärarnas barnsyn och syn på sitt uppdrag, diskuteras.

Psykisk sjukdom kan påverka känslomässiga och sociala färdigheter vilket i sin tur kan påverka föräldraskapet. Det finns en ökad börda för de barn som lever med en psykiskt sjuk förälder.De anhöriga barnen har rätt till information och stöd, vilket sjuksköterskan kan erbjuda utifrån styrdokument och lagar som visar att barnen har rätt till skydd och omvårdnad. Utifrån barns berättelse kan sjuksköterskan skapa en förståelse för deras behov och erfarenheter. Syfte: Syftet är att undersöka barns erfarenheter av att ha en förälder med psykisk sjukdom. Metod: En litteraturöversikt av nio artiklar med kvalitativ ansats som granskades med en tematisk analys. Resultat: Resultatet är uppdelat i tre huvudteman och sex subteman. Det första huvudtemat som var mest framträdande var att Barnen intog en vuxenroll, med subteman Vårdande roll och Anpassning till förälderns mående. Detandra huvudtemat var Barnens känsla av skam, med subteman Upplevd stigma från samhället och Att känna sig annorlunda. Det tredje och sista huvudtemat var Barnens behov av stöd, med subteman Bristande information och Viljan att dela sina erfarenheter. Resultatet visade att barn som har erfarenheter av att ha en förälder med psykisk sjukdom påverkas på olika sätt, men mestadels negativt. Slutsats: Vården kan bidra med nödvändig information till barn kring innebörden av psykisksjukdom. Med familjefokuserad omvårdnad och ett förhållningssätt utifrån Travelbees omvårdnadsfilosofi kan sjuksköterskan nå de barn som har en förälder med psykisk sjukdom genom att minska barnens lidande och öka deras välbefinnande.

Alla barn har rätt att växa upp i en trygg miljö, få omvårdnad och blir omhändertagna av vuxna som ger dem närhet och skydd. Tyvärr ser verkligheten inte alltid ut så. Föräldrar som lider av psykisk ohälsa eller missbruk kan ha svårt att tillgodose sina barns grundläggande behov. Barn är beroende av sina föräldrar och när föräldern inte mår bra riskerar barnen att fara illa. Syftet med studien var att belysa erfarenheten av att växa upp med föräldrar som lider av psykisk ohälsa. För att få en detaljerad bild av barnens subjektiva upplevelser valdes självbiografier. Genom att ta del av författarnas levda erfarenheter sågs tydligt deras utsatthet under uppväxten. Analys av litteraturen resulterade temat Förlorad barndom och tre huvudkategorier som ger en övergripande bild av författarnas uppväxt: Maktlöshet, Vanmakt och längtan, Ansvar och utsatthet. Alla författarna var under uppväxten i kontakt med vården flera gånger, men då som anhöriga till sin psykiskt sjuka förälder. Trots förälderns ohälsa och oförmåga att klara av vardagen uppmärksammades inte barnens situation och de fick aldrig det stöd de behövde och hade rätt till. Under diskussionen lyfts och förtydligas svårigheten i att inte få vara barn, att vara utlämnad med en vuxens ansvar och frustrationen över att inte bli sedd. Vården måste ha ett övergripande perspektiv, en reflekterande kunskap och alltid ha barnens bästa i åtanke.

Syftet med denna studie är att få en förståelse för barns erfarenheter av lärande i förskola och förskoleklass. Studien fokuserar på vad barnen berättar om sina erfarenheter av lärande och med hjälp av detta skapa en djupare förståelse för vad som är viktiga faktorer och platser för barnens lärande i förskola och förskoleklass. En kvalitativ studie har genomförts genom barnintervjuer där samma barn intervjuats i både förskola och förskoleklass. Resultatet visar att lärande och kunskap upplevs som olika saker för barnen; lärande kan i huvudsak kopplas till vad barnen gör och att jobba med någonting, medan kunskap kan kopplas till att kunna svara rätt på någonting. Det framkommer också att verksamheten i förskolan och förskoleklass är styrda på olika sätt och i olika omfattning och detta upplevs av barnen som att det både kan skapa möjligheter men även reglera och begränsa barnen i deras lärande.

Syftet med vår undersökning är att ta reda på hur och om barn och pedagoger använder tredimensionella material på två förskolor. Vårt intresse för skapande material uppstod då vi gick sidoämneskursen Det tredimensionella konstruerade arbetet inom slöjd/hantverk, då vi själv fick arbeta och bekanta oss med tredimensionella material. Genom våra diskussioner inom ämnet blev vi intresserade av att ta reda på om dessa material fanns ute på förskolorna. För att ta reda på detta gjorde vi en undersökning med kvalitativa observationer och intervjuer med åtta barn och fyra pedagoger. Vi stödjer oss främst på Granbergs, Tragetons och Vygotskijs teorier och forskning om skapande verksamhet.Vår slutsats är att tredimensionella material finns ute på förskolorna, men att de sällan används. Vi tror att detta kan bero på att pedagogerna har lite intresse och erfarenheter kring materialen, vilket kan medföra att barnen inte får möjligheter att få kännedom om materialens egenskaper.

I denna studie beskriver sju förskollärare på lika många förskolor hur de tänker om hur de använder de digitala verktygen på förskolan med barnen. Vilka digitala verktyg och utrustningar har de på sina förskolor? Får barn användning av sina erfarenheter av digitala verktyg på förskolan? Genom semistrukturerade intervjuer har förskollärarna fått delge sina uppfattningar. Är de digitala verktygen en del av barns vardag på förskolan? Med pragmatismen som perspektiv har analysen genomförts. Resultatet visar att det finns icke påverkbara faktorer och påverkbara faktorer i förskolans verksamhet för användning av de digitala verktygen. Några av dessa faktorer är läroplanen, kollegor, föräldrar, förskollärarnas kompetens och hur verkygen används rent praktiskt. Dessa faktorer har stor inverkan på förskollärarnas arbete med de digitala verktygen. Förskollärarna är medvetna om att barn har tidigare erfarenheter av de digitala verktygen från hemmen men det är inget som lyfts i verksamheten.

Syftet med studien var att synliggöra förskollärares språkutvecklande arbetssätt med flerspråkiga barn i vardagliga aktiviteter. Syftet besvarades genom två frågeställningar kopplat till hur förskollärare stöttar och utmanar de flerspråkiga barnen i svenska samt hur barns modersmål tas tillvara. I den aktuella studien användes sociokulturella glasögon där teoretiska begrepp såsom stöttning, dialog, utmaning samt barns intresse och erfarenheter har utgjort studiens teoretiska förståelseram. Utifrån den teoretiska utgångspunkten användes skuggning som metod och där fältanteckningar fördes i loggbok. Under tre halvdagar skuggades tre förskollärare i sitt vardagliga arbete i förskolan. Utifrån den data som samlats in genom skuggningen framkom att förskollärare arbetar aktivt för att stötta och utmana de flerspråkiga barnen med hjälp av olika strategier. Barns modersmål togs tillvara i vissa vardagliga aktiviteter och där vissa språk var mer framträdande än andra. Förskollärarnas intresse för barns olika språk samt deras behärskande av olika språk ses som viktiga ur ett flerspråkighets perspektiv. De slutsatser som dragits i studien är att förskollärarens arbetssätt spelar en stor roll i de flerspråkiga barnens språkutveckling på det vis att de stöttar och utmanar det svenska språket och bekräftar och accepterar barns olika modersmål.

Bakgrund: Trots att barn har ett skyddsnät i form av lagar och riktlinjer har vart tionde barn iSverige någon gång upplevt våld i nära relation. Våldet kan ta sig i uttryck på olika sätt, till exempel fysiskt, psykiskt eller sexuellt. Barns utsatthet påverkades av flera olika faktorer blandannat personliga egenskaper, kultur och normer. Syfte: Studiens syfte var att utforska vilka konsekvenser som kan drabba barn som upplever våld inära relation, ur barnens perspektiv.  Metod: Metoden som tillämpades var en litteraturöversikt. Efter systematiska litteratursökningar inkluderades sju vetenskapliga artiklar i studien. Artiklarna kvalitetsgranskades, analyserades ochsammanställdes i kategorier. Resultat: Resultatet presenterades i två kategorier följt av fem subkategorier. I resultatetframgick det hur barn tänker, känner och agerar i våldsamma situationer. Det framgick även vilka konsekvenser våldet kunde föra med sig över tid. Konklusion: Barn uppgav att de vid den omedelbara våldssituationen att de hade flera olika tankar, känslor och beteenden. De kunde känna sig rädda, ledsna och arga. Våldet visade sig även föra med sig andra konsekvenser som utvecklades över tid till exempel emotionell och beteendemässig problematik, samt sämre prestation i skolan. De utvecklade även överlevnadsstrategier. / Background: Even though children have a safety net in the form of laws and regulations, every tenth child in Sweden has at some point experienced intimate partner violence. The violence can manifest itself in various ways, for example physically, mentally, or sexually. Children's vulnerability is affected by several different factors, including personal characteristics, culture,and norms. Aim: The aim of the study was to explore the consequences that can affect children who experience intimate partner violence, from the children's perspective. Method: The method used was a literature review. After several systematic literature searches, seven scientific articles were included in the study. The articles were quality reviewed, analyzedand compiled into categories. Results: The results were presented in two categories followed by five subcategories. The results showed how children think, feel and act in violent situations. It was also clear what consequencesviolence could bring over time. Conclusion: Children stated that in the immediate situation of violence they had several different thoughts, feelings, and behaviors. They felt scared, sad and angry. The violence also turned out tohave other consequences that developed over time, such as emotional and behavioral problems aswell as poorer performance in school. They also developed survival strategies.

Leken betonas som en viktig del för barns kommunikation, samspel och utveckling. Dock visar forskning en problematik kring lek och lärande då förskollärares rädsla för att ta över barns lek framträder och förskollärare istället väljer att stå utanför lek. Denna problematik står i kontrast med förskollärares möjlighet att använda språkutvecklande arbetssätt i lek tillsammans med barnen. Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur förskollärares metakommunikation med barn i lek kan bidra med potentiella möjligheter att främja barns språkande. Närmare bestämt handlar studiens syfte om att synliggöra hur förskolläraren använder variation i barns lek för att främja barns egna initiativ och möjliga utveckling av nya erfarenheter på ett sätt som kan synliggöra barns språkande. För att besvara studiens syfte genomfördes kvalitativa observationer där tre förskollärare medverkar, valda genom ett subjektivt urval. Studiens empiri analyseras med inspiration från en utvecklingspedagogisk ansats, där interaktion och kommunikation ses som centrala delar i barns lek och lärande. Studiens resultat visar att förskollärarna uppmuntrar barnen till att reflektera om vad som sägs och görs i leken, med strävan efter att öka barns medvetenhet kring handlingar och innehåll i leken. Dessutom visar resultatet att förskollärare använder variation i fråga om anpassning av kommunikation och innehåll utifrån barnen de samspelar med i leken samt att förskollärare lyssnar in barnen genom att utgå från barnens görande i leken med avsikt att främja barnens språkande. Slutsatsen är att förskollärare till stor del interagerar med barn i lek genom olika strategier som främjar barns reflektion, aktörskap och språkande i lek. Detta genom att metakommunicera tillsammans med barn i och om leken, tillföra variation i leken utifrån barnen och lekens innehåll, liksom tillvarata barns erfarenheter genom att vara lyhörd gentemot barns görande i lek.