<p>Denna uppsats undersöker varför vissa blogginlägg får många kommentarer jämfört med mindre kommenterade blogginlägg. Utgångspunkten är att undersöka en dagboksblogg skriven av en tonårig kvinna, då det finns förhållandevis lite forskning inom detta specifika område. Materialet som ligger till grund för undersökningen är en blogg som heter Kenza och de tre mest respektive minst kommenterade inläggen från denna blogg under perioder från 1 januari till 28 februari 2009.</p><p>William Labovs teori om narrativer och Wolfgang Isers reception theory utgör uppsatsens teorier. Metoderna som används är läsbarhetsindex, nominalkvot, narrativ analys och interpersonell analys.</p><p>Resultaten som framkommit ur analyserna visar att i jämförelse mellan de minst och de mest kommenterade blogginläggen har de mest kommenterade få långa ord och en utpräglad verbal stil. Blogginlägg med en tydlig narrativ struktur och ett direkt tilltal fick också fler kommentarer. </p> / <p>This essay examines why certain posts on weblogs get more comments compared to less commented posts. The purpose is to examine an online journal weblog that is written by a teenage girl, since there exists little research within this field. The material is taken from a weblog called Kenza and I examined the three most commented and the three least commented posts during January and February 2009.</p><p>The theoretical background for this essay is William Labov’s theory on narrative and Wolfgang Iser’s reception theory. The methods used are readability analyses, narrative analysis and interpersonal metafunction.</p><p>From the results it can be concluded that in comparison with the least commented posts the most commented posts have fewer long words and a distinct verbal style. Weblog posts with an evident narrative structure and direct address towards the reader also got more comments.</p>

Denna uppsats undersöker varför vissa blogginlägg får många kommentarer jämfört med mindre kommenterade blogginlägg. Utgångspunkten är att undersöka en dagboksblogg skriven av en tonårig kvinna, då det finns förhållandevis lite forskning inom detta specifika område. Materialet som ligger till grund för undersökningen är en blogg som heter Kenza och de tre mest respektive minst kommenterade inläggen från denna blogg under perioder från 1 januari till 28 februari 2009. William Labovs teori om narrativer och Wolfgang Isers reception theory utgör uppsatsens teorier. Metoderna som används är läsbarhetsindex, nominalkvot, narrativ analys och interpersonell analys. Resultaten som framkommit ur analyserna visar att i jämförelse mellan de minst och de mest kommenterade blogginläggen har de mest kommenterade få långa ord och en utpräglad verbal stil. Blogginlägg med en tydlig narrativ struktur och ett direkt tilltal fick också fler kommentarer. / This essay examines why certain posts on weblogs get more comments compared to less commented posts. The purpose is to examine an online journal weblog that is written by a teenage girl, since there exists little research within this field. The material is taken from a weblog called Kenza and I examined the three most commented and the three least commented posts during January and February 2009. The theoretical background for this essay is William Labov’s theory on narrative and Wolfgang Iser’s reception theory. The methods used are readability analyses, narrative analysis and interpersonal metafunction. From the results it can be concluded that in comparison with the least commented posts the most commented posts have fewer long words and a distinct verbal style. Weblog posts with an evident narrative structure and direct address towards the reader also got more comments.

Tilltalsformer och personbeteckningar används olika i svenskan och tyskan och kan därför skapa kulturrelaterade översättningsproblem. I tyskan används idag du i informella och Sie i distanserade relationer medan nästan alla duar varandra i svenskan. I kombination med Sie används Herr/Frau samt efternamn på tyska; på svenska används nästan alltid förnamn. Personbeteckningar skiljer sig åt genom att personens kön oftast specificeras på tyska; på svenska används oftast neutrala beteckningar. Översättaren måste välja mellan att använda tilltalsformer och personbe­teckningar som de är brukliga i källspråket eller som de är brukliga i målspråket. I den här uppsat­sen undersöktes 16 svenska och 16 tyska skönlitterära verk och deras över­sättningar till det andra språket med fokus på om tilltal och personbeteckningar översätts enligt en källtextsorienterad eller en målspråksorienterad översättningsstrategi. Dessutom analyserades tio av skribenten ge­nomförda expertintervjuer med tyska och svenska översättare. Textundersökningen visar att de tyska översättningarna oftast anpassas till de tyska tilltals­konvention­erna och därmed är målspråksnära. I de svenska översättningarna däremot behålls det tyska till­talsbruket genom att Sie översätts till det idag ovanliga ni, de är därmed källspråksnära. Vad som gäller namn riktar sig både tyska och svenska översättningar oftast efter källtexten; för­namn an­vänds i tyska översättningar även där efternamnet skulle vara brukligt i tyskan och herr/fru samt efternamn används i svenska översättningar fastän detta inte förekommer i svenskan längre. Vid könsneutrala svenska personbeteckningar där personens kön inte definieras genom namn eller pronomen måste tyska översättare välja ett kön. Då väljs antingen det stereotypa kö­net (t.ex. vid yrkesbeteckningar) eller, i de fall då sannolikheten om vilket kön det handlar om är lika stor (t.ex. vid ord som ”granne”), väljs en manlig beteckning. I översättningar från tyska till svenska an­vänds i många fall beteckningar med kvinnliga suffix såsom i originaltexten, även om dessa suffix är förlegade i svenskan. Intervjuerna kompletterar textanalysen med översättarnas praktiska erfarenheter och person­liga åsikter. Dessutom blev det tydligt att översättningar även påverkas av förlagens önskemål och föreställningar gällande marknadsföring. Uppsatsen visar att tilltalsformer och personbeteckningar är språkliga uttryck för sin kultur och tid och att dessa kulturspecifika aspekter överförs mer målspråksnära i tyska översättningar och mer källspråksnära i svenska översättningar. / Anredeformen und Personenbezeichnungen werden im Schwedischen und im Deutschen unter­schiedlich angewandt und verursachen daher kulturbezogene Übersetzungsprobleme. Im Deut­schen ist das du in informellen und das Sie in distanzierten Beziehungen üblich, im Schwedischen dagegen duzen sich fast alle. In Kombination mit Sie wird im Deutschen Herr/Frau und Nach­name benutzt, im Schwedischen wird fast ausschließlich der Vorname verwendet. Personenbe­zeichnungen (z.B. für Angehörige bestimmter Berufe) unterscheiden sich darin, dass im Deut­schen meist das Geschlecht der Person eindeutig ausgedrückt wird; im Schwedischen werden meist geschlechtsneutrale Bezeichnungen angewandt. Beim Übersetzen stellt sich die Wahl, An­redeformen und Personenbezeichnungen so zu übersetzen, wie es in der Ausgangssprache oder wie es in der Zielsprache üblich ist. In der vorliegenden Arbeit wurden 16 schwedische und 16 deutsche Bücher verschiedener belletristischer Literaturgattungen sowie deren Übersetzungen in die jeweils andere Sprache im Hinblick auf Anrede und Personenbezeichnungen untersucht. Au­ßerdem wurden zehn von der Verfasserin durchgeführte, Leitfaden-gestützte Interviews mit deutschen und schwedischen Übersetzerinnen und Übersetzern analysiert. Die Textanalyse zeigte, dass die Übersetzungen ins Deutsche meist an die deutschen Anre­dekonventionen angepasst werden; sie richten sich also nach der Zielsprache. Bei den schwedi­schen Übersetzungen hingegen bleibt die deutsche Anrede oft erhalten, indem Sie mit dem heute ungewöhnlichen ni übersetzt wird; sie richten sich also nach der Ausgangssprache. Was Namen angeht, orientieren sich sowohl die deutschen als auch die schwedischen Übersetzungen meist am Ausgangstext, so werden in deutschen Übersetzungen Vornamen benutzt, auch wenn auf Deutsch der Nachname üblich wäre, und in den schwedischen Übersetzungen herr/fru und Nachname, obwohl dies im Schwedischen heute nicht mehr vorkommt. Bei schwedischen Per­sonenbezeichnungen, bei denen das Geschlecht im übrigen Text nicht durch Name oder Prono­men definiert wird, muss in der deutschen Übersetzung ein Geschlecht gewählt werden. Hier fällt die Wahl entweder (z.B. bei Berufen) auf das stereotype Geschlecht oder, bei gleicher Wahr­scheinlichkeit, um welches Geschlecht es sich handelt (z.B. bei Nachbar/Nachbarin), auf die männliche Bezeichnung. In Übersetzungen vom Deutschen ins Schwedische wird bei der Be­schreibung von Personen mit unterschiedlichem Geschlecht oft neben den heute üblichen neut­ralen Bezeichnungen die altmodische weibliche Endung zur Unterscheidung genutzt. Die Inter­views ergänzen die Textanalyse durch praktische Erfahrungen und persönliche Meinungen. Au­ßerdem wurde in den Gesprächen deutlich dass Übersetzungen auch von den Wünschen und Vermarktungsvorstellungen der Verlage geprägt werden. Mit der vorliegenden Arbeit konnte gezeigt werden, dass Anredeformen und Personenbe­zeichnungen sprachlicher Ausdruck von der jeweiligen Kultur, dem Zeitgeist und den gesell­schaftlichen Umgangsformen sind und dass diese kulturspezifischen Aspekte in deutschen Über­setzungen eher an die Zielsprache und in schwedischen Übersetzungen eher an die Ausgangs­sprache angepasst werden.

Individuella vårdplaner för cancerpatienter infördes 2009 i och med den nationella cancerstrategin och syftar till att ge varje patient en samlad bild av besök, behandling och sjukdom. I den här uppsatsen undersöks olika strategier för mottagaranpassning i fyra regioners Min vårdplan för patienter med bröstcancer. Med utgångspunkt i den systemisk-funktionella grammatiken görs en interpersonell analys av tilltal och omtal respektive modalitet, för att dels kunna beskriva vilka mottagare som pekas ut i texten och erbjuds identifikation, och dels undersöka hur avsändarna kommunicerar information av olika karaktär till mottagarna. För att besvara det senare grundar sig analysen även till viss del i indirekthet och artighetsstrategier. Resultatet visar att de fyra vårdplanerna alla har ett relativt konsekvent du-tilltal, särskilt i introduktionsavsnitt som fungerar relationsskapande. Ibland specificeras du:et genom efterställda attribut av typen ”[du] som har fått diagnosen bröstcancer”. Men ibland övergår tilltalet till ett mer distanserat omtal i information av mer känslig eller hotande karaktär, till exempel i beskrivningar av känslor, sociala påföljder eller biverkningar. I sådan information är det även vanligt att använda modalitet av lägre sannolikhets- och vanlighetsgrad, som ett sätt att förmildra det som påstås. Resultatet visar också en skillnad i hur uppmaningar uttrycks: instruktioner av viktigare, och kanske därmed mer hotande, karaktär uttrycks oftare inkongruent med du-tilltal och förpliktelsemodalitet, möjligen som ett sätt att rikta dessa viktiga uppmaningar till mottagaren och med modalitetsmarkörer förklara hur viktigt det är att uppmaningen följs. De största skillnaderna mellan de fyra vårdplanerna visar sig i omtal av kvinnor och män och därmed vem man signalerar att mottagaren av texten är. Det leder till en avslutande diskussion om för- och nackdelar med mottagaranpassning – kan inkludering bli exkluderande?

Syftet med studien är att undersöka retorik i synnerhet språkets kommunikativa egenskaper och textförfattarnas intentioner genom att fokusera på tilltal och modalhjälpverb i sverigefinska jobbannonser. Materialet består av finsk- och svenskspråkiga jobbannonser, där arbetsgivaren vill anställa en finsktalande person. Materialet har publicerats på den svenska arbetsförmedlingens hemsida och på två svenska rekryteringsbyråers hemsidor. På både svenska och finska har det offentliga språket blivit informellt. Resultatet visar att det är vanligt även i de sverigefinska jobbannonserna och att de finska jobbannonserna delvis är översättningar. Olika sätt att tilltala en annan person användes frekvent på båda språk, men eftersom konstruktionerna i den ursprungliga texten alltid delvis översätts till måltexten och svenska texter innehåller sådana former, kan översättningen leda till en generös användning av tilltalets olika former i översatta finska texter. Jobbannonser har också blivit mer krävande, vilket kan bevisas genom att användningen av modala hjälpverb ökat, men även andra sätt användes. / The purpose of the study is to explore the rhetorics of Sweden-Finnish job advertisements, the communicative features of the language and the intentions of the text producer, by concentrating on addressing and modal auxiliaries. The data consists of job advertisements written in Finnish and Swedish, where the employer was looking for a Finnish-speaking employee. These were published on the Swedish employment agency’s homepage and on two Swedish recruitment agencies’ homepages. Both Swedish and Finnish public language has become informal. It is common to address another person using the 2nd person singular pronouns. The study shows that this is usual also in Sweden Finnish job advertisements and that the Finnish job advertisements partly are translations. Different addressing forms were used frequently in both languages but because the constructions of the original text often are translated and Swedish texts include more informal addressing forms, the translation may cause a generous use of different addressing forms in the Finnish language. Job announcements have become more demanding, which can be seen in the increasing use of modal auxiliaries, even though other ways were also used.

Syftet med denna undersökning är att studera hur språket i Skatteverkets broschyr Dags att deklarera har förändrats mellan 1974 och 2014. För att få en bild av förändringen över tid har nio broschyrer, utgivna med fem års mellanrum, undersökts. Svensk språkvård har under lång tid arbetat för ett enklare svenskt myndighetsspråk och denna uppsats ämnar studera om myndighetsspråket har påverkats av detta och förändrats under denna tid. Hypotesen är att språket har förändrats och att det blivit enklare. Undersökningen genomförs i två led: en del som fokuserar på broschyrernas språk och en del som fokuserar på broschyrernas tilltal. Den språkliga undersökningen studerar materialets lexikon, syntax och lix-värden samt hur förändringen i dessa olika språkliga aspekter korrelerar. Resultaten från undersökningen visar att språket har förändrats under den undersökta tidsperioden, men att inga stora skillnader syns mellan 1974 och 2014. Större skillnader uppvisas inom tidsperioden än mellan undersökningens start- och slutår. En möjlig förklaring till detta är att myndighetstexternas ytspråk var i språkvårdens fokus redan på 70-talet. I tilltalsundersökningen har tilltal kategoriseras som antingen direkta tilltal eller omtal. Resultatet visar att tilltalen förändrats mellan 1974 och 2014. Fler omtal användes 1974 och fler direkta tilltal användes 2014. Arbetet med myndighetstexters mottagaranpassning började senare än arbetet med ytspråk, vilket alltså syns i de undersökta broschyrerna.

I den här uppsatsen har tre interpersonella aspekter av språket i Facebooks och Googles användarvillkor undersökts med ett övergripande syfte att öka kunskapen om språket i användarvillkor. Analysen har gjorts utifrån den systemisk-funktionella grammatiken, och de aspekter som har undersökts är språkhandlingar, modalitet samt tilltal och omtal. Av analysen av språkhandlingar framkommer bland annat att påståenden är den dominerande språkhandlingen i båda användarvillkoren, och att uppmaningar i form av uppmaningssatser är ovanliga och främst fungerar läsarvägledande. Frågor förekommer inte alls i användarvillkorens brödtext, och erbjudanden förekommer men är långt ifrån lika vanligt förekommande som påståenden. Modalitet förekommer i Facebooks användarvillkor främst genom modala verb, men också i form av modalitetsmetaforer. Båda dessa varianter förekommer även i Googles användarvillkor men där är fördelningen något jämnare, och även modala satsadverbial förekommer. Användarvillkoren präglas i stort av att mottagaren tilltalas som du, och avsändaren som vi. Dock förekommer även andra sätt att omtala både mottagare och avsändare. Facebook är mer konsekventa i sitt vi-omtal, medan Google är mer konsekventa i sitt du-tilltal. Även om det finns vissa skillnader de två användarvillkoren emellan visar resultatet att texterna har stora likheter, bland annat genom det personliga tilltalet och att uppmaningar främst uttrycks i modifierad form vilket ger en lägre grad av förpliktelse. Detta kan tyda på att Facebook och Google medvetet försöker bygga en relation till användarna genom hur språket används i användarvillkorstexterna.

Denna uppsats har i syfte att analysera tilltalen i fyra samtida ungdomsromaner: Grim (2021) av Sara Bergmark Elfgren, Fula tjejer (2020) av Johanna Lindbäck, Lisa Bjärbo och Sara Ohlsson, Bergtagen (2020) av Camilla Sten och A Good Girl’s Guide to Murder (2019) av Holly Jackson. Metoden och den huvudsakliga teorin är baserade på Barbara Walls The Narrative Voice: The Dilemma of Children’s Fiction från 1991 och hennes användning av narratologiska koncept om berättarperspektiv för att avgöra om en bok är skriven för barn. Analysen visar hur de fyra romanerna använder olika och unika sätt att tilltala de implicita unga läsarna. Den implicita författaren syns ibland via berättarens röst, beroende på vilket berättarperspektiv romanerna har. I slutändan är det dock svårt att försöka definiera ungdomslitteraturgenren på samma sätt som Wall definierar barnlitteratur. Jag menar att man skulle behöva överväga ungdomslitteraturens unika förutsättningar samt dess läsare för att försöka definiera genren ännu tydligare. / This thesis aims to analyse the narrative address of four contemporary novels for young adults: Grim (2021) by Sara Bergmark Elfgren, Fula tjejer (2020) by Johanna Lindbäck, Lisa Bjärbo och Sara Ohlsson, Bergtagen (2020) by Camilla Sten, and A Good Girl’s Guide to Murder (2019) by Holly Jackson. The method and main theory are based on Barbara Wall’s The Narrator’s Voice: The Dilemma of Children’s Fiction from 1991 and her use of narratological concepts of narrative perspective to determine if a book is written for children. The analysis shows how the four novels use unique and different approaches to address their implied young readers. The implied author can sometimes be shown through the narrator’s voice, depending on which narrative perspective the novels have. In the end, however, it is difficult to try to define the genre of young adult fiction in the same way that Wall defines the genre of children’s fiction. I argue that one would need to consider the unique conditions of young adult literature and its readers to try to define the genre even clearer.

Verklighet och fiktion betraktas ofta som varandras motpoler, det verkliga i kontrast till det påhittade. När någon bryter dessa konventioner skapas reaktioner. Den här studien utforskar det filmtekniska greppet direkt tilltal, fenomenet som implicerar att ‘bryta den fjärde väggen’. Syftet med den här studien är att undersöka hur direkt tilltal används i TV-serien Fleabag (BBC, 2016) och hur det fungerar som retoriskt verktyg inom ett narrativ. Genom en kvalitativ metod kommer första tillfället av direkt tilltal, samt sista användningen av fenomenet, analyseras utifrån ett teoretiskt ramverk bestående av visuell retorik: actio retorik, parasociala relationer och teorier kring direkt tilltal. Genom multimodala transkriberingar av vardera scen och respektive retorisk analys resulterar studien i att karaktärens direkta tilltal går att tolkas som retoriska verktyg. Genom actiotillgångar och kvaliteter, samt ethos och pathos, bygger Fleabag upp en autentisk attityd och vinner över åskådaren genom intimitet.

<p><em>“VeckoRevyn – your best friend in good times and bad?” </em>is a BA thesis based on a weekly lifestyle magazine, VeckoRevyn, with a female demographic aged 18-25. Issues of the magazine, published in 2009 and on, is analyzed and dissected to better understand and be able to get answers for the questions of issue. What is said in the magazine, and how does the message reach the audience? Furthermore, the message, as well as the tone used to convey it, is reviewed as part of the discussion about consequence. The goal of this study is to show how, based on the material analyzed, a woman is spoken to in the magazine, and what kind of consequences this might have.</p><p>VeckoRevyn claims it desires tobea close friend to its readers, a friend who enlightens and guides. But the fact is that in every case studied, there is an underlying message on how the readers have the chance to reach something better and more desirable based on her looks and appearance. How is this possible when in fact the magazine creates an artificial reality filled with unattainable ideals? This results in more stress in the lives of women, who constantly long to be “good enough”. The idea of beauty, which is a common theme throughout the issues of the magazine, is unfortunately based on a myth. This in turn results in mental exhaustion, a twisted self- image, low self esteem, anorexia and bulimia among its young female audience.</p><p>Keywords: weekly magazine, VeckoRevyn, content, tone, the beauty myth, ideals, consequences</p>