Detta arbete behandlar upplevelsen av vad den fria respektive styrda leken lär elever på fritidshemmet utifrån elevernas eget perspektiv. Syftet med denna studie var att synliggöra elevers upplevelser av synligt och osynligt lärande i den fria och styrda leken på fritidshemmet. Frågeställningarna för studien var: ”Vad upplever elever att de lär sig under fri lek och vad upplever elever att de lär sig under styrd lek”. Vi valde att göra en kvalitativ studie med fenomenologisk ansats och semistrukturerade intervjufrågor. Urvalet bygger på intervjuer med nio barn i åk tre som är inskrivna på samma fritidshem. Vår teoretiska utgångspunkt har varit pragmatisk lärandeteori samt begreppen explicit och implicit lärande. Resultatet visar att eleverna inte alltid uppfattar sitt lärande i leken oavsett om leken är fri eller styrd. Lärandet är i stora delar osynligt för flera elever i vår studie. Det synliga lärandet handlar främst om praktiskt och socialt lärande. En slutsats av vår studie är att fritidslärare behöver bli bättre på att sätta ord på och synliggöra för eleven vad denne lär i leken.

Denna studie syftar till att undersöka barns meningsskapande process i den fria leken på förskolegården. Vår avsikt är att försöka tolka och skapa en förståelse för vilka meningar barn skapar genom deras handlingar och kommunikation i fri lek. Vidare undersöks vilka kommunikationsformer som är framträdande samt betydelsen av barns tidigare erfarenheter vid meningsskapande. För att undersöka detta har en minietnografisk metodansats valts där barn mellan två och fyra år observerats i deras fria lek på förskolegården. Fri lek innebär i denna studie den lek som barnen själva väljer. Studiens empiriska material består av fältanteckningar där barns verbala- och icke-verbala kommunikation, barns handlingar samt reflektioner systematiskt antecknats. Den teoretiska utgångpunkten är ett pragmatiskt angreppssätt och för att analysera det empiriska materialet har praktisk epistemologisk analys (PEA) använts.Studien beskriver vilken mening barn skapar i temalekar, utforskande lekar och rörelselekar. Resultatet visar att barn använder både tidigare erfarenheter samt språkliga och kroppsliga handlingar för att skapa mening. Dessutom framgår att miljön både påverkar och har betydelse för barns meningsskapande. Genom att synliggöra barns meningsskapande kan pedagoger i förskolan både nå förståelse om hur detta meningsskapande kan gå till och använda denna kunskap för att ta tillvara på barns intressen och meningsfulla lekar i praktiken.

Syftet med vår studie är att studera hur förskollärare uppfattar lärmiljöns betydelse för den fria leken samt hur förskollärare aktivt arbetar med lärmiljön för att främja den fria leken. Vi samlade in det empiriska underlaget genom åtta kvalitativa semistrukturerade intervjuer med frågor utformade till förskollärare. Resultatet visar en samstämmig bild hos informanterna där lärmiljön framstår som betydelsefull i förhållande till barns fria lek, resultatet visar även på att en väl genomtänkt lärmiljö där fokus ligger på barns intressen främjar barns fria lek och därigenom barns utveckling och lärande.

Den fria lekens plats i förskolans vardag har genom ökat lärandefokus kommit att ifrågasättas. Lek sammankopplat med formellt lärande står i kontrast mot fri lek utifrån barns egen lek- och kamratkultur. Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om den fria lekens villkor inom ramen för förskolans verksamhet. Likaså att utifrån dessa villkor vidare belysa hur den fria leken privilegieras. Genom denna observationsstudie, vilket inkluderat tre förskolor i en svensk kommun har vi sökt svar på följande två frågor: På vilka sätt skapas förutsättningar respektive begränsningar för barns fria lek i förskolan? På vilket sätt privilegieras lekens egenvärde respektive dess nyttovärde? Studiens bakgrund ger en historisk tillbakablick med relevans för förskolans institutionella kontext och dess utveckling där barndom, barnsyn samt skilda perspektiv på lek framställs. Studiens teoretiska inramning har utgjort analysredskap för bearbetning av det empiriska materialet, där den sociokulturella teorin används med begreppen omgivning i tid och rum, medierande redskap samt vuxnas kommunikation och interaktion med barn. Studiens resultat presenteras genom dessa tre områden inom den sociokulturella teorin. I resultatet framkom att förskolans institutionella ramar genom fysisk omgivning, tidsmässiga aspekter samt pedagogernas handlingar var avgörande faktorer för den fria lekens förutsättningar och begränsningar. Resultatet visade också att lekens egenvärde privilegierades i den mån att pedagogernas intentioner om ämnesrelaterat lärande i leken uteblev. Lekens nyttovärde privilegierades å andra sidan med hänsyn till pedagogers styrning präglat av normer och värden. Pedagogers medvetenhet kring lekens villkor har genom studien visat sig vara en förutsättning för lek utifrån barns egen lekkultur, präglat av flyt och djup. Studien bidrar med kunskap om den fria lekens villkor samt hur spänningsfältet mellan styrd- och fri lek kan förstås och hanteras i praktiken.

Förskolan är en plats för barn att ta del av sociala sammanhang och lära sig fungera i en gemenskap där bland annat konflikter, regler och sociala koder existerar och där leken har en central och viktig del i barns sociala utveckling. Personal i förskolan ska ge barn stöd och stimulans i deras relationsskapande och bidra till att de får känna en samhörighet i gruppen. Syftet med studien är att fördjupa kunskapen om hur barns exkluderingsprocesser kan se ut och hur förskolans pedagoger förhåller sig till barns olika sätt att exkludera varandra i den fria leken. Semistrukturerade intervjuer med sju förskollärare och flera timmar icke-deltagande observationer har använts som metod för att genomföra datainsamlingen. Sortering av empirin har genererat olika kategorier som har tolkats utifrån det sociokulturella perspektivet. Resultatet visar att verbala, kroppsliga och språkliga exkluderingar är vanligast förekommande och att pedagoger anser sig behöva vara närvarande, ha en god relation och bra strategier för att stötta barnen. Slutsatsen av studien är att personalen behöver vara lyhörda och närvarande för att ha möjlighet att göra exkluderingsprocesser positiva istället för negativa i syfte att stärka barnets självkänsla och relationsskapande.

No description available.

Syftet med den här studien är att undersöka vilka föreställningar det finns hos pedagoger i samband med barns självvalda aktiviteter kopplat till språk- och läsutveckling. Vi har också valt att titta på vilka arbetsmetoder som användes i praktiken för att främja barns språk- och läsutveckling. Studien är utförd i form av en kvalitativ undersökning baserad på intervjuer och observationer. Studien visar att det finns tankar och förhållningssätt hos pedagogerna som utmanar förskolebarnen i deras språk- läsutveckling. Pedagogerna betonar att en viktig utgångspunkt är att bygga vidare på barnens intresse i de självvalda aktiviteterna. De menar också att pedagogerna ska vara närvarande i verksamheten, för att utveckla och gynna barnens språk- och läsutveckling. På de båda undersökta förskolorna uppmuntrar pedagogerna barnens intressen och aktivteter för att främja deras språk- och läsutveckling. Vår upplevelse är att det finns möjlighet att utveckla detta område ännu mer.

Syftet med denna studie har varit att försöka ta del av förskollärarnas syn på den fria leken. Detta har gjorts genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med fyra förskollärare på en avdelning på en större förskola. Utifrån den insamlade empirin så har jag kategoriserat informanternas svar vilket utmynnat i fyra kategorier. Dessa kategorier är: Definition av fri lek, Styrning av fri lek, Miljöns inverkan på barns fria lek, Pedagogers roll i fri lek. Min studie väcker frågor kring styrning av barngruppen genom ordning och reda samt visar på vikten av ett i arbetslaget gemensamt förhållningssätt. Intervjumaterialet har visat att det är stor spridning i arbetslagets förhållningssätt till den fria leken samt barnens användande av miljö och material. Informanternas svar har fått mig att dra slutsatsen att barnen leker olika beroende på vilka pedagoger som är närvarande. Jag har också diskuterat varför och för vem det är viktigt med ordning och reda. Utifrån de funderingarna så har två frågor växt fram som jag gärna skulle se att någon beforskade. De frågorna är dessa: Gynnar kaos och risktagande barns socialiseringsprocess? Är oordning en väg till barns kreativitet? / <p>Godkännande datum: 2017-06-02</p>

The preschool yard - A qualitative study of two preschool playgrounds focusing on children's free play. Studiens syfte är att belysa förskolegårdarnas utformning och vilka möjligheter och begränsningar gårdarna kan ge i relation till barns fria lek, utifrån barns perspektiv samt förskollärares perspektiv. Men också ta reda på vad det förekommer för lekar på förskolegårdarna för att synliggöra gemensamma mönster i barns fria lek på förskolegård 1 och 2. Frågeställningarna är:• Vilka möjligheter och begränsningar finns det för barns fria lek på de två förskolegårdarna utifrån barns perspektiv och förskollärares perspektiv? • Vilka eventuella mönster vad gäller barns fria lek på förskolegården finns det på förskola 1 och förskola 2? De teoretiska ramverken som ligger till grund för vår undersökning är det sociokulturella perspektivet och miljöpsykologi där affordance, mediering och artefakter framkommer, vilket därför är centrala begrepp i undersökningen. Metodvalet för detta arbete är intervjuer med barn och förskollärare, samt observationer av barns fria lek på två olika förskolegårdar. Undersökningen visar både att det uppstår olika lekar beroende på vilken miljö barnen har tillgång till och vilka material som finns på förskolegården, men även att samma lekar till viss del förekommer fast förskolegårdarnas utformning är olika, exempelvis olika typer av rollekar. Det vill säga att beroende på hur förskolegården är utformad både begränsar och möjliggör den barnens fria lek.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur barn konstruerar kön i den fria leken på förskolan och om heteronormativitet påverkar denna konstruktion. Hur använder pojkar och flickor språket i relation till kön i fri lek? Hur kommer heteronormativitet till uttryck i barns fria lek? Föreliggande studie har utgångspunkt ur ett socialkonstruktionistiskt perspektiv. Vi använde oss av produktion av kvalitativa data genom videoobservationer på barn i förskolan, mellan åldrarna tre till sex år gamla. Resultatet visar att pojkar och flickor konstruerar sitt kön genom varierade könsladdade begrepp, språkliga repertoarer och handlingar. Manlig och kvinnlig heteronormativitet kom till uttryck genom dessa uttryck.