Our purpose with this study is to examine free play from a gender perspective. We explore in which ways free play is free, as well as how pedagogues view their own role in free play alongside, their views on gender and how these impact upon their actions. The study seeks, to contribute to a greater understanding of free play and what factors influence it, so that pedagogues may gain a greater understanding and use free play in the best way possible for children. The study is based on the following questions: ·      Free play, how free is it? ·      How is gender expressed in free play when it comes to social interaction and children’s interaction with materials? ·      In what way do pedagogues assumptions about gender reveal themselves when supervising free play? For this study we used qualitative methods combining six interviews with preschool teachers and several observations at two different preschools. The theories used in this study is a combination of sociocultural and poststructuralist perspectives. Our results shows that generally the pedagogues had the same understanding on free play and that they are aware of the opportunities free play may provide for the children. Secondly this study shows how children use the materials provided at the preschool differently. While the boys and girls in this study use the materials to communicate and interact, the boys often did this in a more active way while the girls were more calm. Lastly, all pedagogues interviewed expressed their concerted efforts to strive towards gender equality in preschools.

Förskollärares hantering och reglering av höga ljudnivåer i barns fria lek är något somdet inte finns mycket tidigare forskning kring. Ljudnivån är ofta hög under den frialeken och detta påverkar förskollärares och barnens utveckling i vardagen på olika sätt.En god ljudmiljö påverkar hälsan positivt samt inlärningen och utvecklingen hos barnenvilket även påverkar förskollärares arbetsförmåga och stress. Syftet med studien är attundersöka förskollärares uppfattning om fri lek och dess ljudpåverkan med, hur och vadförskollärare i sin tur gör för att hantera och reglera det höga ljudet som ofta uppstårunder den. Intervjustudie valdes som metod och genomfördes på fyra förskolor med sexförskollärare bosatta i Mellansverige och en bosatt på annan ort i Europa. Valet avhalvstrukturerad intervjustudie föll sig naturligt då det möjliggjorde för vidareföljdfrågor vid intervju av respondent. Resultatet visar att förskollärarna ser på frialeken som viktig från barns egna initiativ och intressen och att barn ofta med sina ljudbehöver bearbeta och samtala om händelser. Ljud som uppkommer i förskolan ansespedagogiska om de kommer från barnen själva och deras känsloyttringar och ickepedagogiska ljud är externa som exempelvis diskmaskin på avdelning. För att hanteraoch reglera ljudet krävs närvarande och engagerade förskollärare. Slutsatsen av studienär att förskollärare i sitt förhållningssätt främst inte ger fokus åt ljudet utan “stänger avhörseln” vid jobbiga ljudmiljöer. Förskollärare bör mer frekvent tänka på ljudetspåverkan och fokusera på det då en miljö med hög ljudnivå långvarigt är skadligt föralla i verksamheten såväl barn som vuxen.

Lek och utevistelse är grundläggande delar i fritidshemmets verksamhet. Tidigare forskning inom området fri lek, utevistelse och pedagogers förhållningssätt i den fria leken beskrivs i bakgrunden. Syftet med studien är att beskriva uppfattningar om den fria lekens betydelse utomhus, som den beskrivs i intervjuer med fritidslärare i fritidshemmet. Studien utgår från en fenomenografisk ansats där sex fritidslärare intervjuades och ger sina uppfattningar inom området fri lek och utomhusvistelse. Vilka uppfattningar om den fria leken utomhus gav pedagogerna uttryck för? En fenomenografisk analys av intervjusvaren ger ett resultat som visar skilda uppfattningar i den fria leken utomhus. Vidare diskuteras resultatet i förhållande till tidigare forskning och avslutas med sammanfattande reflektion och förslag på framtida studier. / <p>Betygsdatum: 21-06-06</p>

Inledning: Språkutveckling är en viktig del i barns vardag eftersom språket utgör en sådan stor del i samspelet med andra människor som exempelvis att kunna lyssna, reflektera och lösa konflikter. De här delarna blir därmed viktiga för barnens kommunikation i leken där förskollärare kan ta vara på det och arbeta med språket i samband med leken. I ett vidare perspektiv kan man även se till barnens framtida förmåga att fungera väl i samhället där det exempelvis är betydande att kunna samarbeta, lyssna och lösa konflikter med andra människor. Tidigare forskning har lyft fram hur arbetet med barns språkutveckling i leken ser ut utifrån den sociala språkmiljön. Dock finns det inte lika mycket forskning som visar en helhetsbild i arbetet utifrån andra aspekter som hur utformning av miljö, val av material samt förhållningssättet tillsammans kan skapa en positiv språkutveckling hos barnen. Syfte: Syftet med den här studien är att skapa en övergripande bild på hur förskollärare resonerar om arbetet med barns språkutveckling i leken, samt hur det här arbetet beskrivs se ut med olika material och i olika miljöer. Metod: Metoden som använts är kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna har skett via zoom och har spelats in och till sist transkriberats. Frågorna har formats utifrån olika teman samt skiftande följdfrågor utifrån de deltagandes svar. Fyra förskollärare har intervjuats till studien. Resultat: Resultatet visar hur den vuxenstyrda leken skapar stora möjligheter för att skapa språkstimulerande aktiviteter medan den fria leken visar hur pedagoger kan ta en mer stödjande roll i kommunikationen. Resultatet indikerar även på att det i den fria leken skapas ett mer naturligt lärande i språkutvecklingen samtidigt som det utvecklar barnens kommunikativa förmåga. Miljön har beskrivits som en stor del i verksamheterna där det betonats vikten av att skapa goda miljöer för att stimulera barnen i deras språkutveckling. Det har också lyfts fram hur pedagogerna kan använda olika material som stöd i arbetet med barns språkutveckling, exempelvis lärplattor, bildstöd och böcker.

I vår studie har vi haft som syfte att undersöka hur pedagogernas kunskaper om anknytning påverkar deras närvaro och förhållningssätt i den fria leken. Tidigare forskning har visat att pedagogernas närvaro i den fria leken påverkar barnets anknytning till sekundära omsorgspersoner, som till exempel i förskolan. Det har framkommit från studier att den kunskap som erbjuds pedagogerna används i bemötandet av barnen i den fria leken. Vår studie utgick från en kvalitativ metod där vi intervjuade tre förskollärare och en barnskötare. Den insamlade empirin har synliggjort pedagogernas tankar kring närvaro med syfte att fungera stöttande och utforskande inom vissa ramar. Resultatet av vår studie har visat att goda kunskaper om anknytning är en förutsättning för att skapa trygga relationer till barnen i den fria leken. I läroplan för förskolan (2018) står det beskrivet hur förskolan ska präglas av omsorg om barnets välbefinnande och trygghet. Det står vidare hur förskolan ska stimulera barnens samspel och ta hänsyn till barnens behov, erfarenheter och det de visar intresse för. Pedagogernas förhållningssätt ska präglas av ett synsätt som uppmuntrar till lek och ge barnen tid, rum och ro att leka de lekar som de själva tar initiativ till (Lpfö, 2018). Lpfö (2018) skriver vidare hur alla barn ska ges möjlighet att delta i gemensamma lekar utifrån sina förutsättningar och att när pedagogerna deltar i leken på ett lämpligt sätt kan det uppmärksamma faktorer som begränsar eller främjar lekens utveckling. För att undersöka hur dessa faktorer påverkar pedagogernas förhållningssätt i den fria leken utefter deras kunskaper om anknytning har vi valt att centrera vår studie inom detta spänningsfält.

Undervisning är ett nytt begrepp i förskolans läroplan (Lpfö, 18). Tillsammans med lek ska det lägga grunden för barns livslånga lärande. I läroplanen står det om hur undervisning ska ske både spontant och planerat. Trots det finns det en osäkerhet bland pedagogerna i förskolan hur och när de bör delta i den fria leken för att undervisning ska kunna ske. Mot den bakgrunden syftar föreliggande studie till att undersöka hur pedagoger utifrån ett maktperspektiv möjliggör eller hindrar undervisning i den fria leken. Det empiriska materialet har samlats in genom intervjuer och observationer. Vi observerade på fyra olika förskolor i Skåne och genomförde observationerna i både inomhus- och utomhusmiljöer med fokus på pedagogerna. Vi använde oss av en semistrukturerad intervju där totalt tio pedagoger med olika lång erfarenhet i branschen deltog. Det insamlade materialet har analyserats utifrån Foucaults olika maktperspektiv. Resultatet av studien visar att leken inte är så fri som pedagogerna anser och att det ständigt sker maktutövande. Utifrån normer, värderingar, övervakning och delaktighet styr pedagoger den fria leken och beroende på vilken styrning de använder påverkar det om och hur undervisning tar sig uttryck i den fria leken. Det framgår också i resultatet att faktorer som påverkar den spontana undervisningen är pedagogers förhållningssätt, tid och miljö.

I studien presenterar vi pedagogernas uppfattning av den fria lekens innebörd och hurden fria leken ser ut i verksamheten samt vilken utveckling och lärande som sker enligt dem. För att ta del av pedagogernas uppfattningar har vi i denna studie använt oss av en kvalitativ metod och genomförst semistrukturerade intervjuer med fyra verksamma pedagoger på en förskola i Malmö stad för att komma fram till vårt resultat. För att kunna besvara våra frågeställningar samt syfte i denna studie har vi utgått från sociokulturella perspektivet och kommunikationsteorin. Resultatet visade att pedagogerna hade samma uppfattning om att den fria leken ska styras och ske på barnens villkor, enligt deras lekregler och inte av en vuxens regler. De fyra respondenterna visade en gemensam uppfattning om barnens utveckling och lärande i den fria leken. De centrala begreppen som var mest förekommande hos pedagogerna var den sociala samt kommunikativa utvecklingen hos barnen, vilket är den mest framträdande utvecklingen som sker i den fria leken. Pedagogerna tydliggjorde sin medvetenhet om att ge barnen utrymme och tid till den fria leken i verksamheten , inte att avbryta den. Även om pedagogerna anser att pandemin har påverkat barnens utveckling och lärande till viss del så har den fria leken fått större utrymme och tagit mer plats sedan pandemin tog sin fart. Detta har dock påverkat de dagliga rutinerna och att hålla sig till de planerade aktiviteterna. i intervjun menade pedagogerna att deras förhållningssätt i den fria leken ska vara stöttande, att finnas där och ge möjlighet till att den fria leken ska fungera på ett bra sätt men samtidigt vara utmanande.

Barns lek kan innehålla riskfyllda moment då individens förmåga utmanas och ibland överstigs. Den riskfyllda leken fyller en viktig funktion för barnets utveckling men kan även vara problematisk för vuxna i barnets närhet. Syftet med denna studie är att undersöka hur riskfylld lek upplevs av personal i svensk förskola samt vilka erfarenheter som finns av barns risktagande. Kvalitativa, semi-strukturerade intervjuer har genomförts i denna studie. Sex förskollärare och två rektorer har intervjuats kring sina upplevelser, erfarenheter och tankar kring barns risktagande i lek. Resultatet visar att förskolepersonal har en positiv attityd till barns riskfyllda lek och bland annat menar att utveckling kräver utmaning. Trygghet ses som en förutsättning för utforskande och i förlängningen risktagande samt att utmana sig och att våga. Pedagogens och förskolans förhållningssätt samt förutsättningar inom organisationen ses lägga grund för vilka valmöjligheter som barn ges i leken. Situationer som av vuxna upplevs vara allt för farliga kan uppstå i leken och strategier som pedagoger använder för att reglera risker i barns lek har identifierats i studien.

Syftet med studien var att studera förskollärares uppfattningar av den fria leken i förskolan. Fri lek är en naturlig del i barnens vardag i förskolan, men begreppet är brett och kan tolkas ur olika perspektiv hos förskollärarna. Studien utgår från en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer med åtta förskollärare i en kommun i mellersta Sverige. Med stöd av Eriksons lekteori och med teorins centrala begrepp identitet, lekhandlingar och konsekvenser och utfall har resultatet analyserats. Resultatet visar skillnader mellan förskollärares uppfattningar om vad fri lek innebär. Samtliga förskollärare menar dock att den fria leken har en central betydelse i barns liv och att den är livsviktig för deras utveckling. En förskollärare menar att barn som inte får leka blir ingen hel människa. Förskollärarna beskriver att den fria leken skapar goda förutsättningar för lärande och utveckling. Resultatet visar att det finns lekhandlingar som förskollärare uppfattar som önskvärda och icke önskvärda. Fri lek som går emot samhällets norm styrs om eller förmildras. Förskollärarna beskriver olika faktorer i förskolan som kan begränsa barnen i deras fria lek; tiden, förskollärares förhållningssätt, icke önskvärda lekhandlingar och den fysiska miljön. Studiens resultat har även visat att det kan uppstå negativa konsekvenser i barnens utveckling om deras fria lek i förskolan begränsas, de kan till exempel hämmas i sin utveckling av identitet. Slutligen kan barnens fria lek i förskolan inte betraktas som helt fri, utan styrs eller begränsas på grund av omgivande faktorer.

In my essay, I describe a situation that happened at a preschool during my service as a replacement childcare worker. There I address some issues that deal with power relations in preschool, exercise of power and how it can affect children in their free play. In my story, a regular staff, claims some local rules that I think are contrary to curriculum rules on children’s development. I myself do participate in the event. I feel at a disadvantage in what’s going on. The purpose of this scientific essay is to analyse power relationships within preschool from different perspectives using some scientific theories. One is the theory of power that Foucault presents in Monitoring and Punishment, a study in everyday life's drama by Goffman and the other is status change concept by Johnstone. I reflect on what has happened and find that I too may have neglected colleagues and been able to make them feel inferior in certain situations. This discovery I will bring with me and act differently in future similar situations.