Studien behandlar matematiklärarnas syn på de sju matematiska förmågorna och hur förmågorna kommer till uttryck i lärarnas undervisning. Syftet studeras med hjälp av intervjuer av matematiklärare i gymnasieskolan samt observationer av lärarnas lektioner. Resultatet av studien visar på att lärarna är medvetna om hur deras undervisning behandlar de matematiska förmågorna. Vidar visar studien att lösning av rutinuppgifter dominerar undervisningen, vid dessa tillfällen berörs till största del procedur- och begreppsförmågan. I studien framkom att lärarna anser att det finns oklarheter i de matematiska förmågornas definition och att arbetet med förmågorna är tidskrävand. Baserat på undersökningen kan det tänkas att förmågorna anses vara tidskrävande på grund av att det inte finns material som är anpassat för arbete med förmågorna samt att nya områden inom matematiken måste introduceras i ett högt tempo. Lärarna lyfter att en positiv aspekt med de matematiska förmågorna är att de bidrar till en varierad undervisning. / This study´s purpose is to show mathematics teachers view on the seven mathematical competencies and how the competencies reflect the teacher’s teaching. The study is based on interviews of mathematics teachers in secondary schools and observations of the teacher’s lessons. The result of the study shows that teachers are aware of how their teaching covers the mathematical competencies. The study also shows that solving routine tasks dominates teaching. In these occasions mainly the procedural and conceptual competency are involved. It appeared that the teachers are unhappy with uncertainties in the definitions of the mathematical competencies. The teachers highlight that the competencies are a time consuming process. This study reveals that it can depend on that there is no material that is adapted to the work with the competencies and that new areas within mathematics must be introduced frequently. The teachers believe the positive aspects of the mathematical competencies are that the competencies contribute to a variation in the teaching.

La tesina investiga cómo cinco profesores interpretan la norma de Gy11 que indica que todo lo esencial de la enseñanza de lenguas modernas debe realizarse en la lengua meta. Las entrevistas semiestructuradas indican que los profesores interpretan la norma de maneras parecidas, es decir, que los profesores deben usar la lengua meta lo máximo posible en la enseñanza. La mayoría de los profesores están de acuerdo con la norma, sin embargo, tienen varias críticas contra Skolverket y la formulación de la norma. Ninguno de los profesores ha cambiado su uso de la lengua meta en el aula debido a la norma. / This thesis investigates how five teachers interpret the norm of Gy11 that indicates that the education of modern languages primarily should be held in the target language. The semi-structured interviews indicate that the teachers interpret the norm in similar ways, namely that the teachers should use the target language as much as possible in the education. The majority of the teachers agree with the norm, however, they have several critiques of the work of Skolverket and the formulation of the norm. None of the teachers have changed their usage of the target language in the classroom due to the norm.

Gymnasiereformen Gy11 genomfördes hösten 2011 med fem introduktionsprogram för de elever som inte är behöriga till de ordinarie nationella programmen. Syftet med studien är att belysa hur introduktionsprogrammens verksamhet har organiserats vid två gymnasieskolor, samt de beskrivningar som finns av eleverna hos personalen. Artikeln består av två fallstudier där personal har intervjuats med semi-strukturerade intervjuer och dokument har studerats. Studiens teoretiska utgångspunkt är socialkonstruktionism. Studien visar att skolorna håller på att utveckla organisationen, men att det ännu återstår en hel del att göra. Att kombinera teori med praktik ses ofta som en framkomlig väg för många elever. Samtliga deltagare betonar vikten av engagemang, närhet och goda relationer till eleverna för att få dem att växa som människor och stärka elevernas identitet. / Upper Secondary School Reform, Gy11, was carried out in autumn 2011 with five introductory programs for those students who were not authorized to mainstream national programs. The purpose of the study is to illustrate how the introductory programs have been organized at two upper secondary schools, and how the students are described by the staff. The article consists of two case studies where staff has been interviewed with semi-structured interviews, and documents have been studied. The theoretical starting point is social constructionism. The study shows that schools are developing the organization, but there is still a lot to do. Combining theory with practice is often seen as a viable option for many students. All participants stress the importance of commitment, proximity and good relations to make them grow as people, and to work to strengthen the students’ identity.

Syftet med denna studie är att undersöka synen på den högskoleförberedande utbildningen Bild och formgivning hos skolledning och elever - hur inriktningen beskrivs med fokus på status och framtidsmöjligheter för eleverna. GY11 medförde att estetiska färdigheter nedvärderades inom gymnasieskolan och i uppsatsen beskrivs hur kunskapssynen på teori kontra praktik ger avtryck både inom skolan och i världen utanför. Frågeställningen är formulerad med en huvudfråga och en underfråga: Hur konstrueras inriktningen Bild och formgivning diskursivt hos bildelever och skolledare? Vilka tänkbara konsekvenser kan skönjas för hur elever och skolledare värderar inriktningen Bild & Formgivning och hur dess elever ser på sig själva och sin framtid?Det empiriska materialet består två intervjuer med skolledare, en enkätundersökning i tre bildestetklasser, fältanteckningar under bildlektioner, elevdiskussioner, elevbilder och deras bildanalyser. Materialet analyserades med hjälp av diskursanalys och kritisk diskursanalys. För att undersöka estetelevers uppfattning om sina framtidsutsikter och vad deras gymnasieutbildning kan leda till, fick elever i tre klasser gissa vilka (högskole-) yrkesutbildningar de var behöriga att söka. Skolledarnas utsagor om inriktningen, dess elever och effekter av GY11 på det estetiska programmet, stämde delvis överens och skilde sig delvis markant. Estetelever i en klass diskuterade kring "Bildens roll i samhället" och "Inriktningen Bild och formgivning", och arbetade sedan med affischer på samma tema. Som slutuppgift utförde de därefter bildanalyser på varandras bilder. Det finns en diskursiv kamp där olika värderingar tävlar om att fylla "estet" med innehåll som kan ha konsekvenser för den enskilda esteteleven efter genomförd gymnasieutbildning. Språkmedvetenhet kan förändra den sociala praktiken och dess konsekvenser – uppsatsens essens är att det är angeläget att diskutera diskursen "esteter" så att den så småningom får tillbaka den självklart jämlika position i samhället som behövs i ett framtidsperspektiv.

Reformeringen av skolan har inneburit att lärare och annan personal inom skolan har behövt anpassa sig till nya styrdokument. Studiens syfte har varit att studera hur begreppet religion konstruerats i styrdokumenten som har legat till grund för religionsundervisningen i gymnasieskolan efter gymnasiereformen 2011. Det som undersökts är hur skollag, läroplan, religionsämnets ämnesplan och andra dokument såsom regeringens proposition och riksdagens utskottsbetänkande i samband med 2011 års gymnasiereform, använder begreppet religion och vilka diskurser som då framträder. I studien har begreppet diskurs betydelsen ett givet sätt att tala om och förstå världen och begreppet har använts för att synliggöra mönster i beskrivningarna av religion. Metoden som har använts är en kritisk diskursanalys med fokus på att en kommunikativ händelse är tredimensionell: Text-nivå, diskursiv praktik och sammanhang. Dokumenten har analyserats var för sig (textnivå), i relation till varandra (diskursiv praktik) och i relation till dokumentens kontext (sammanhang). Resultatet har visat att sammanhanget har betydelse för hur religionsbegreppet konstrueras. Tre diskurser framträdde: En värderingsdiskurs, där religion (främst kristendomen) har varit förknippat med samhällets värderingar och värdegrund. En rättighetsdiskurs, där religion främst blivit en individuell rättighet. En sekulär religionsämnesdiskurs, där religion framförallt har blivit ett studieobjekt. I alla tre diskurserna framträder begreppet religion som en prototypisk term, det vill säga som ett samlingsbegrepp som inte kan användas för klassificering eller analys av vad som är eller inte är religion. Studien har lett till slutsatsen att religion inte är ett entydigt begrepp i styrdokumenten vilket medför att lärare behöver skapa egna definitioner av vad religionsbegreppet innebär, eller behöver använda andra verktyg för att hantera religion som en prototypisk term.

Studiens syfte har varit att få fördjupad kunskap om hur gymnasielärare förhåller sig till den särskilda betoningen på kunskaper om arbetsmiljöfrågor i Musikproduktion 1 och vad som uppfattas centralt i kursen. För att få en djupare förståelse om vad som kan uppfattas som centralt har begreppet musikproduktion redogjorts med hjälp av tidigare forskning. Detta arbete har genomförts med kvalitativa intervjuer med fyra stycken verksamma gymnasielärare inom ämnet musikproduktion. Fyra olika uttryck för förståelse har framkommit med hänsyn till ämnets syfte, det centrala innehållet och kunskapskraven. För samtliga informanter läggs det huvudsakliga fokuset på skapande och kreativitet i kursen Musikproduktion 1 och detta anses centralt i kursen. Studiens resultat visar att dessa fyra intervjuade gymnasielärare inte lägger särskild betoning på kunskaper om arbetsmiljöfrågor med fokus på elsäkerhet, ergonomi, hörselvård, belysning, arbetstidsregler och arbetsmiljöregler i utformningen eller genomförandet av kursen. De teoretiska utgångspunkterna för denna studie har grundat sig i ett läroplansteoretiskt perspektiv tillsammans med ett ramfaktorteoretiskt tänkande och klassifikation, inramning och makt och kontroll.

Uppsatsen behandlar ett ämne som alltid är aktuellt i skolvärlden, nämligen hur bedömning av elever ska gå till och hur läraren ska få dem att utvecklas. Istället för att beskriva en idag, år 2013, aktuell undervisningsmetod, bedömning för lärande/formativ bedömning, behandlar föreliggande uppsats denna ”metod” som ett diskursivt konstruerat fenomen. Genom att ta utgångspunkt i Norman Faircloughs modell för kritisk diskursanalys behandlar föreliggande uppsats fenomenet på tre nivåer, i text, diskursiv praktik och social praktik. Utgångsläget, enligt denna metod, och teori, är att det ständigt pågår en förändringsprocess i alla sociala sammanhang som påverkas av det språkbruk som används just där och då. Det analyserade materialet består av text, och videos, från tre olika webbsidor samt texter från Skolverket, bland annat läroplanen Gy11. Webbsidorna har analyserats för att hitta den diskurs som finns kring ”formativ bedömning”. Textanalysen leder fram till kunskap om att diskursen i dessa forum är att formativ bedömning skall ses som ett verktyg, en undervisningssyn, som är till för att kunna utveckla elever inlärning genom att synliggöra lärande. Lärare skall också kontinuerligt utvärdera sin undervisning, för att kunna anpassa sig så att alla elever får samma möjligheter till framsteg.

Uppsatsen placerar det historiedidaktiska begreppet historiemedvetande i det sociologiska studiet av aktörskap och undersöker om förändring och kontinuitet i ett urval av historieläroböcker beskrivs på ett sätt som har potential till att utveckla elevers historiemedvetande. Historiemedvetandets funktion är att orientera en i det praktiska livet och definieras i uppsatsen som en underförmåga till egenmakten, som definieras som uppfattningen om ens handlingsutrymme. Det är en kvalitativ textanalys som utförs med en hermeneutisk tolkande ansats. Genom en operationalisering av en läroprocess i vilken historiemedvetandet utvecklas analyseras ett urval av läroböcker. I den undersökta läroprocessen förstås historiemedvetande som basen för förståelse av kontinuitet, förlopp och händelser, samt av hur förändring sker. Tre dimensioner vägleder analysen: Historieskapa(n)de människor, Genealogiskt och genetiskt perspektiv samt Öppenhet. Resultatet visar att det finns en variation av uttryck som har potential att kunna stimulera utvecklandet av historiemedvetandet, men att förhållandet mellan kriterierna som bör uppfyllas innehåller motsägelser. Den kritiska hållningen, som står med i syftesbeskrivningen för ämnet och är en komponent i förmågornas utveckling, försvåras av att händelser inte är tillräckligt redogjorda för och att slutsatserna av historien redan är dragna. Slutsatser som dras är att historieläroböckerna har störst potential till att orientera läsaren i demokratifrågor.

The essay makes a case for the use of the Nobel Prize-winning (1993) author Toni Morrison's novel The Bluest Eye (1970) in the English language classroom. The essay argues that the novel is an excellent reading choice and to what is appropriate according to the learning goals stated in Gy11's course syllabus English 6. Since the course English 6 syllabus is new some aspects different from previous course syllabus English B are mentioned by way of comparison.  In order to develop the arguments for using the novel, different perspectives of reading and the learning process are discussed and how they match the curriculum Gy 11. Some points about how Morrison has managed to voice the former unspoken experiences of African American society are made to make it clear why reading The Bluest Eye is such a superb text in relation to the learning goals that are outlined in Gy11.The essay focuses mainly on mother - daughter relationships because most pupils will easily relate to this theme since they have experiences of this relation themselves, and therefore they will find it easy to find issues to discuss after reading the novel.

I detta examensarbete har en undersökning om hur gymnasielärare resonerar kring begreppenbedömning, betygssättning och likvärdighet genomförts. Avsikten med undersökningen var att ökaförståelsen för hur lärare ser på sin egen bedömning och betygssättning samt vilka underlag deanvänder sig av vid betygssättning. Slutligen var avsikten att undersöka hur lärarna tolkar begreppetlikvärdighet och hur de arbetar för att uppnå likvärdighet i sin bedömning. De centrala frågorna fördenna studie var vilken roll lärare uppfattar att bedömningen har inom det egna ämnet, vilkaunderlag lärare använder sig av vid betygssättning, hur lärare tolkar begreppet likvärdighet ochvilka metoder lärare använder sig av för att uppnå likvärdighet vid bedömning. Studien bestod avkvalitativa intervjuer med fem gymnasielärare verksamma inom mediaområdet. Analysen avintervjuerna gjordes utifrån ett hermeneutiskt perspektiv där läroplanen, kursplanerna ochinformanternas utsagor låg till grund för förståelsen medan den tidigare forskningen sompresenteras i studien låg till grund för analysen. Resultatet visade att informanternas uppfattningarom hur bedömningen och betygen påverkar eleverna varierar. Även synen på vad som ska bedömasskiftar inom informantgruppen. I studien framkom att informanterna definierar begreppetlikvärdighet på olika sätt samt att de i stor utsträckning även använder olika metoder för att ökalikvärdigheten. Förändringarna som läroplan för gymnasieskolan 2011 fört med sig uppfattas avinformanterna som positiva samtidigt som det visade sig att det finns oklarheter kring huruvida dennya läroplanen ökar likvärdigheten i skolan.