Syftet med denna uppsats är att undersöka i vilken årskurs det är lämpligt att börja ge elever med franska som B-språk en grammatikundervisning byggd på regelförklaringar. Undersökningen är inspirerad av det svenska projektet STRIMS – Strategier vid inlärning av moderna språk, och metoden för att ta reda på frågeställningen är hämtad härifrån. Sex franskelever i årskurserna 7, 8 och 9 deltog i undersökningen. Genom att låta eleverna resonera kring franska meningar som kunde vara antingen rätt eller fel undersöktes vilka strategier eleverna använde sig av för att lösa problemen. Resultatet blev att eleverna i sjuan inte hittade några av de felaktiga meningarna. Eleverna i åttan löste i de flesta fall meningarna genom att hänvisa till grammatiska regler. Eleverna i nian använde sig inte i lika stor utsträckning av regler som åttorna utan vägleds mer av sin språkkänsla. Slutsatsen är att åttorna och niorna är mottagliga för en grammatikundervisning som bygger på regelförklaringar. Sjuorna har än så länge läst för lite franska för att undersökningen skulle vara verkligt meningsfull i denna årskurs.

Studien syftar till att beskriva och diskutera lärares attityder och tankar kring skrivutveckling samt deras syn på sin egen skrivundervisning. Forskningsfrågan lyder: Hur menar lärare, i grundskolans senare år, att de arbetar med elevernas skrivutveckling? Vilka metoder använder de och hur motiverar lärarna dessa? Forskningsfrågan, som främst har beskrivande ambitioner, besvaras genom kvalitativa halvstrukturerade intervjuer med fyra svensklärare från en och samma skola. Lärarnas svar kopplas sedan till utvald relevant litteratur gällande skrivutveckling. Utifrån vald litteratur redogör jag för inåtriktat kontra utåtriktat perspektiv på skrivande, dialogisk och processorienterad undervisning, explicit skrivundervisning och genrepedagogik, respons och bedömning samt en kort redogörelse för skrivutveckling i läroplanen. Under kapitlet resultat och analys redogör jag först för huruvida diskursiva eller berättande texter är prioriterade i skrivundervisningen innan jag går vidare med vilka metoder lärarna anser sig använda. Det läggs också stor vikt vid lärarnas motiveringar, argument och tankar. Resultatet är att lärarna var oväntat samstämmiga gällande vilka metoder de använder i sin skrivundervisning, även om motiveringar och resonemang ofta varierade. Modelltexter, exempel och förarbete, kamratrespons samt läsning var de metoder, vilka lärarna främst förespråkade. Värt att lyftas fram som särskilt intressant är det berättande skrivandets höga status, trots deras mening att diskursivt skrivande är av mer vikt i elevernas vardag. Intressant var också en kontrast gällande lärarnas syn på grammatikundervisningens värde för skrivutvecklingen, då en av de fyra lärarna ansåg det som helt meningslöst, medan tre ansåg motsatsen. Slutligen vill jag fastslå att ett utåtriktat perspektiv på skrivande står i majoritet och att explicit skrivundervisning och fokus på genremedvetenhet verkar ha fått en relativt stark ställning i skolan ifråga. Ett inåtriktat perspektiv och utveckling av elevens eget språk ges däremot mindre tankar.

Följande examensarbete är en studie av några SFI-studenters språk- och grammatiksyn i relation till undervisning. Detta arbete föranleds av en studie (Carlson 2003) kring kunskapssynen inom SFI (svenska för invandrare). Inom ramen för Carlsons (2003) studie ligger särskilt delen som är relaterad till grammatiksynen inom SFI som grund för detta arbete. Syftet med examensarbete är att utifrån teorier om systemisk funktionell grammatik skapa en vidgad förståelse av studenternas syn på språk och grammatik genom att synliggöra inom vilka kontexter informanterna efterfrågar kunskaper i svenska språket och i grammatik. För att synliggöra kontexten används de funktionella begreppen verksamhet, relation och kommunikationssätt som analysverktyg. Syftet är också att diskutera grammatikundervisning ur ett elevperspektiv med utgångspunkt i forskning kring grammatikundervisningens roll i andraspråksundervisning. Materialet utgörs av intervjuer med fyra SFI-studenter. Resultatet visar att informanterna i stor utsträckning efterfrågar kunskaper i svenska inom verksamheter som rör deras vardag, en verksamhet som av informanterna förknippas med kommunikationssättet att tala. Resultatet visar även att informanterna uttrycker ett glapp mellan deras vardagliga behov och det språk som undervisas i skolkontexten. Resultatet visar också att informanterna har en syn på grammatiken som grunden i språket, men visar att de förknippar grammatik med särskilda kommunikationssätt och en standardiserad språkvarietet. Vad gäller undervisning kan slutsatsen dras att informanterna efterfrågar dels vardagsrelaterad språkkunskap och dels grammatikkunskap.

Syftet med detta arbete är att reflektera över hur lärarna tänker kring grammatik i undervisningen i moderna språk på gymnasiet. Olika begrepp och teorier inom grammatikundervisning och språkinlärning utgör grunden för denna undersökning som utförs genom kvalitativa samtalsintervjuer av fyra lärare i moderna språk. Att språkundervisningens ändamål är att utveckla den kommunikativa kompetensen är alla lärarna eniga om och de anser också att den grammatiska kompetensen är nödvändig eftersom den utgör en del av den kommunikativa kompetensen. De är därmed i överensstämmelse med kursplanens riktlinjer och forskningen. Deras tolkning av hur grammatik bör integreras i en kommunikativ undervisning avviker dock från forskningen. För att utveckla dessa kompetenser använder de intervjuade lärarna sig av olika strategier beroende på deras egen inställning till grammatisk kunskap och grammatikundervisningens effektivitet: antingen en explicit eller en implicit metod. Majoriteten av lärarna ser på den grammatiska kunskapen som nödvändig för att öka den grammatiska kompetensen och använder sig av traditionella metoder (explicit och deduktiv) Dock växlar ibland två av lärarna med en induktiv metod. Grammatikundervisning utgör då oftast en paus i kommunikationen men leder till kommunikativa aktiviteter. Effektiviteten av explicit grammatikundervisning ifrågasätts av en lärare som väljer en implicit metod med grammatik inbäddad i kommunikativa uppgifter eller använder den induktiva metoden, men framför allt undviker explicit grammatikundervisning. Oenigheten bland lärarna reflekterar den i den aktuella forskningen kring effektiviteten av att fokusera på grammatik: debatten handlar om huruvida den deklarativa grammatikkunskapen är nödvändig för att nå den grammatiska kompetensen. Eftersom det inte finns ett tydligt och enigt svar om dess effektivitet lutar forskarna åt en kontinuerlig blandning av metoderna (implicit och explicit, induktiv och deduktiv) - dock med en tendens idag mot en betoning på den induktiva metoden - en blandning som hjälper att nå de flesta elever som har olika inlärningsstilar.

No description available.

Mot bakgrund av debatten om brister i den traditionella grammatikundervisningen i skolan syftar föreliggande kunskapsöversikt till att beskriva hur arbete med funktionell grammatikundervisning kan ta sig uttryck i svenskämnet (eller motsvarande ämnen i engelskspråkiga kontexter) för elever i gymnasieålder. Vidare syftar översikten till att redogöra för de effekter som olika undervisningsformer av funktionell grammatik kan ha på elevernas kunskapsutveckling.    Genom systematisk informationssökning i tre databaser valdes tio empiriska forskningsstudier ut som fokuserar på funktionell grammatikundervisning. En av dessa är svensk och nio internationella. De två frågeställningarna lyder: Hur kan funktionell grammatikundervisning ta sig uttryck i svenskämnet (eller motsvarande ämnen i engelskspråkiga kontexter) för elever i gymnasieålder? samt: Vilka effekter har olika typer av funktionell grammatikundervisning på elevernas kunskapsutveckling?   Genom analysen har fem undervisningsformer identifierats. Resultatet visar att arbete med funktionell grammatikundervisning kan ta sig uttryck genom att utgå från autentiska texter, att koppla språk till genre, att samtala om språk, att leka med språket samt genom att undervisa explicit om grammatisk terminologi. Vidare visar resultatet att effekterna av funktionell grammatikundervisning är att eleverna utökar sin metalingvistiska medvetenhet samt utvecklar sin skrivförmåga. Resultatet påvisar även begränsningar inom funktionell grammatikundervisning vilka innefattar att undervisningen tycks främja skrivande men inte grammatikkunskaperna i sig, samt att den funktionella grammatikundervisningen främst tycks gynna de skriftligt högpresterande eleverna.    Utifrån detta resultat dras slutsatsen att det finns olika sätt för lärare att arbeta med funktionell grammatikundervisning, och att dessa sätt har vissa saker gemensamt, men att de också skiljer sig åt på olika sätt. Funktionell grammatikundervisning ger positiva effekter på elevernas utveckling av metalingvistisk medvetenhet och skrivande. Dock finns en del begränsningar.

Den nuvarande läroplanen ger lärarna stor frihet att utforma undervisningen iklassrummet, utan att ge några tydliga anvisningar om vilka grammatiska moment somundervisningen bör innehålla. Detta kan leda till att nyblivna lärare kan känna sigöverväldigade när de börjar i yrket. Syftet med denna studie är att undersöka ochanalysera hur erfarna högstadie- och gymnasielärare arbetar med grammatik iklassrummet i spanska som modernt språk, för att få en bättre förståelse för de strategiersom lärare använder. Studiens teoretiska grund är Dörnyeis modell för principbaseradkommunikativ språkundervisning som fokuserar på både form och funktion iundervisningen av ett främmande språk. Detta är en kvalitativ studie baserad påicke-deltagande klassrumsobservationer. Studiens resultat visar att grammatik finns medi alla delar av lektionerna. En lärare lade mer fokus på grammatisk korrekthet och attgöra övningar för att klara provet. En annan lärare använde olika strategier, till exempelatt strukturera lektionerna kring ett tema som engagerade eleverna, använda elevernasflerspråkighet som en resurs och erbjuda mycket exponering för målspråket. I studienblev sociokulturella såväl som behavioristiska perspektiv synliga i undervisningen.

Vi behöver språkliga strukturer för att fungera i ett samhälle där vår dagliga kommunikation sker via språk i olika kontexter och ofta publikt i flera medier. Människan påverkas av mediers språkbruk och språkanvändning, därav blir skolans inverkan på elever språkutveckling avgörande. Det är av vikt att eleverna ges möjlighet att i skolan använda och utveckla språket. Föreliggande studie syftar till att belysa de språkdidaktiska metoder och strategier som nio svensklärare i årskurs 4–6 använder sig av i sin grammatikundervisning som stöd för elevers språkutveckling. Studien har en deduktiv ansats med ett konstruktivistiskt ramverk. Semistrukturerade intervjuer har genererat empiri som analyserats med en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att elevers förkunskaper och kognitiva nivå lägger grunden till hur undervisningen bör utformas. Arbetsmetoder och strategier för att lyckas med grammatikundervisningen visar sig vara varierande undervisning för att motivera och aktivera eleverna i sin språkutveckling. Lärare motiverar sin grammatikundervisning med att den ska främja elevers språkutveckling och genom att låta eleverna via ett upptäcktslärande befinna sig i utmanande situationer bygger de vidare på sina befintliga kognitiva förmågor och har möjlighet att utveckla sina metalingvistiska förmågor.

Grammatikundervisning har varit ett omdebatterat och ofta känsligt ämne under de senaste decennierna, både i Sverige och utomlands. Anledningen till denna litteraturstudie är att hitta och sammanställa argument för grammatikundervisning i gymnasieskolan då den länge har ifrågasatts. I studien ingår både nationell och internationell vetenskaplig litteratur, vilket ger ett bredare perspektiv på ämnet. Forskningen och de vetenskapliga skrifterna har analyserats med hjälp av kvalitativ metasyntes där resultaten har jämförts och tolkats för att uppnå en konsensus. Resultaten visar att det finns flera viktiga skäl till att bevara grammatikundervisning både ur lärares, elevers samt forskningsperspektiv. Det ena viktiga och primära skälet är metakognition, medan det andra är att grammatik kan användas som redskap för att uppnå andra mål. Studien indikerar främst att förmågan att reflektera över sitt språk med hjälp av grammatiskt metaspråk gynnar all språkutveckling, vilket i sin tur kan bidra till att elevernas möjlighet till aktivt och jämlikt deltagande i samhällslivet ökar. Det som dock kan verka bekymmersamt är att eleverna ofta inte förstår till vad och hur de kan använda sina grammatikkunskaper, till skillnad från lärarna. Detta tyder på att lärarna skulle behöva förtydliga grammatik-undervisningens förtjänster och utforma sin undervisning med utgångspunkt i dessa. Integrerad grammatikundervisning, som går ut på att grammatikmomenten kontextualiseras genom en meningsfull koppling mellan grammatikmomenten och texter, har visat sig vara mer effektiv än isolerad grammatikundervisning, särskilt för skickliga skribenter, förutsatt att lärarens kunskaper om grammatik är tillräckliga. Utifrån resultaten dras en generell slutsats, nämligen att det finns goda skäl till grammatikundervisning, men att elever behöver förstå de djupare syftena med grammatikmomenten.

<p>Den teoretiska utgångspunkten i denna studie är den skolnära forskning som bedrivs inom grammatikämnet. Denna har mening först när den tillämpas och syftet med denna kvalitativa studie är att undersöka om och i så fall hur svensklärare i grundskolans senare år tar del av forskning som rör grammatikundervisning samt om och i så fall hur forskningen påverkar deras undervisning. Fem svensklärare i grundskolans senare år har intervjuats och resultatet visar att lärarna främst utgår från kursplan, kollegial tradition och läromedel. De söker inte aktivt forskning om grammatikundervisning och denna påverkar inte deras undervisning på något märkbart sätt. Det framkommer också att lärarna inte fått någon grammatikdidaktik i sin lärarutbildning. Dessutom visar undersökningen att den nya funktionella grammatik som sätter undervisningen i meningsfulla sammanhang inte slagit igenom i svensk grammatikundervisning.</p> / <p>The aim of this study is to examine if and how teachers in Swedish secondary school acquaint themselves with research on grammar education and if this research affect their grammar lessons. Five in-depth interviews with teachers have produced information that show that the teachers base their grammar lessons on the curricula, textbooks and collegial tradition. The interviews show that because of insufficient grammar didactics in their teacher education the teachers support their education with this material. The teachers do not actively look for research on grammar and it does not affect their grammar lessons in any obvious way. The new functional grammar which promotes grammar education in a meaningful context has not yet become generally accepted.</p>