Den här uppsatsen diskuterar hållbart resande, ett vanligt förekommande begrepp i och med det högaktuella begreppet hållbar utveckling. Hållbart resande undersöks i två mindre kommuner i Östergötland för att undersöka vilka uppfattningar och förutsättningar som medborgare och tjänstemän har. Uppsatsen studerar även vilka faktorer som påverkar vid val av färdmedel. Uppsatsen inkluderar intervjuer tillsammans med tjänstemän och medborgare i kommunerna Boxholm och Ödeshög. För att analysera det insamlade materialet tillämpas teorin social praktik, där begreppen kompetens, material och mening står i fokus. Resultatet visar på en gemensam syn gällande avsaknaden av tillgänglighet i kommunerna, framför allt till kollektivtrafik.  Det finns även en förändringsvilja i handlingsmönstret hos medborgarna till att resa mer hållbart men då kompetens och material saknas är det inte möjligt idag. Från kommunens sida finns det också en pågående förändringsvilja med visioner och ambitioner för att erbjuda medborgarna hållbara resalternativ. / This essay discusses sustainable travel which is a common concept in connection with sustainable development. Two small municipalities have been studied in Östergötland, Sweden to assess what individuals and planners think about sustainable travel in their communities. The method used in this essay was to interview with citizens and planners in the municipalities Ödeshög and Boxholm. To analyse the data collection, we apply the theory social practice which focuses on the three elements: materials, competences, meanings. The results show a lack of accessibility in the municipalities, especially in public transport. Furthermore, the result shows that the citizens have a will towards changing their behaviour to transport in a more sustainable way. From the citizens perspectives there was a lack of competences and materials which prevented them from traveling in a more sustainable way. We also saw a will from the planners to change behaviour in their ambitions towards more sustainable travel options.

De flesta människor reser dagligen till arbete, skola eller för att uträtta ärenden, men dessvärre utgör sätten som vi reser på en belastning på miljön som inte är förenlig med en långsiktigt hållbar samhällsutveckling. I Sverige står transportsektorn för ungefär en fjärdedel av landets energianvändning och cirka 30 procent av landets totala klimatutsläpp. En stor del av utsläppen genereras av persontransporter och forskare menar att en minskad energianvändning genom ett smartare och mer hållbart resande är en viktig utveckling för att minska transportsektorns miljöpåverkan. Då arbetsrelaterade resor utgör hälften av alla persontransporter i Sverige, spelar företag en betydande roll, eftersom de har möjlighet att påverka både arbets- och tjänsteresor. Syftet med examensarbetet är att undersöka hur ett företag och arbetsplats, ÅF i Solna, kan skapa förutsättningar för hållbara arbets- och tjänsteresor. Vidare är syftet att ta fram åtgärdsförslag baserat på ÅF:s mål med att minska miljöpåverkan från resor. Mot bakgrund av utförda litteraturstudier, som redogör för bakgrunden till företags arbete för hållbara resor, som beskriver svenska arbetsmetoder för ändamålet och som diskuterar goda exempel på åtgärder som utförts av organisationer i Sverige, har en studie av platsförutsättningar och en resvaneundersökning genomförts på ÅF i Solna. Resultaten visar att tjänsteresor står för 73 procent av koldioxidutsläppen från resor och arbetsresor för 27 procent. Nästintill samtliga internationella tjänsteresor görs med flyg. Cirka 50 procent av alla nationella tjänsteresor görs med bil, 25 procent med flyg och 25 procent med tåg. Vid lokala tjänsteresor utgör bilresor ungefär 65 procent och kollektivtrafiksresor utgör cirka 30 procent. På ÅF i Solna görs ungefär 40 procent av arbetsresorna med bil, 40 procent med kollektivtrafik och 20 procent med gång, cykel och övriga färdsätt, sett över hela året. Studien visar att de anställda är intresserade av frågor som rör hållbart resande och efterfrågar satsningar på området. I studien konstateras att ÅF i Solna kan underlätta för hållbara arbets- och tjänsteresor genom att informera om hållbara resor och de möjligheter som redan finns på kontoret. Vidare kan ÅF utveckla och förbättra de befintliga förutsättningarna, genom att till exempel genomföra mindre fysiska åtgärder för att se över tillkortakommanden som kan utgöra hinder för förändrade resvanor. Dessutom kan ÅF i Solna utreda möjligheten att införa incitament som underlättar för hållbara resvanor och att arbeta med en grön resplan. / Most people travel to work, school or run errands on a daily basis, but the way that we travel constitute an environmental impact that is not consistent with a long term sustainable development. In Sweden the transport sector accounts for about a quarter of the country’s energy use and about 30 percent of its total carbon emissions. A large share of the emissions is generated by passenger transport and researchers argue that reduced energy usage by smarter and more sustainable travel is important to reduce the transport sector’s environmental impact. Since work related travel accounts for half of all Swedish passenger transport, companies play a significant role, as they can affect both journeys to work and business travel. The purpose of the degree project is to investigate how a company and a workplace, ÅF in Solna, can create conditions for sustainable commuting and business travel. The aim is further to develop action proposals based on ÅF’s goal to reduce its carbon footprint. On the basis of conducted literature studies, which explain the background of companies’ efforts towards sustainable travel, describe Swedish work methods and discuss good examples of undertaken measures by Swedish organisations, a study of site conditions and a travel survey is carried out at ÅF in Solna. The results show that business travel accounts for 73 percent of the carbon emissions from travel and commuting for 27 percent. Nearly all international business travel is made by flight. Approximately 50 percent of national business travel is made by car, 25 percent by flight and 25 percent by train. Cars account for about 65 percent of local business travel and public transport for about 30 percent. At ÅF in Solna approximately 40 percent of commuting is made by car, 40 percent by public transport and 20 percent by walk, bike and other modes of travel, for a full year. The study shows that employees are interested in issues related to sustainable travel and ask for commitments in the field. The study concludes that ÅF in Solna can facilitate sustainable commuting and business travel by providing information on sustainable travel and the opportunities that already exists at the office. Further, ÅF can develop and improve existing conditions, for example by carrying out minor physical measures to revise shortcomings that may prevent changing travel habits. Additionally, ÅF in Solna can investigate the possibility of introducing incentives that facilitate sustainable travel habits and working with a travel plan.

Denna studie syftar till att belysa elsparkcykelns roll i transportplaneringen och arbetet med hållbara transportsystem. Mobilitet och tillgänglighet är faktorer som ligger till grund för människors val av resor och värderas därför högt inom städers transportplanering. Mikromobila fordon är innovativa transportmedel med syfte att främja hög mobilitet och tillgänglighet samtidigt som de bidrar med ett hållbart resande. Studien berör ämnet resebeteende för att undersöka användningen av mikromobilitet för alternativa transportmedel. Det har även gjorts undersökningar baserat på metoden mobility management för att undersöka metoder för beteendepåverkan samt vilka syfte dessa har. Meningen med dessa åtgärder ligger till grund i att minska bilanvändningen samt att människor ska övergå till mer hållbara transportmedel. Studien undersöker fenomenet elsparkcyklar och resebeteenden i Malmö stad, Helsingborg stad och Trelleborg kommun, några av Skånes största kommuner. Malmö och Helsingborg har implementerat elsparkcyklar i deras transportnät och ställer sig i grunden positiva till fordonen men att situationen på flera sätt behöver lösas. Politiken har uttalat sig om att elsparkcyklar är här för att stanna eftersom de ser en potential i att skapa en högre mobilitet och framtidstänk i dessa fordon. Regleringar för elsparkcyklar har tillkommit under senare år efter att fordonen implementerats. Detta på grund av att städerna var oförberedda när elsparkcykelföretagen valde att etablera sina verksamheter. Detta har medfört att städerna halkade efter i utvecklingen och processen att tillämpa regelverk har tillkommit i efterhand. Eftersom det är ett relativt nytt fordon har ingen större studie genomförts kring användningen av dessa fordon vilket har lett till att städer har haft svårt att analysera vilka verktyg som behövs för en bra utveckling av elsparkcyklar i staden. Studiens dokument- och intervjustudie har belyst kommunernas arbete med hållbara transporter och förändrat resebeteende samt deras syn på det nya mikromobila fordonet elsparkcykeln, vilket har bidragit till en bred grund att utveckla studiens analytiska del såväl som resultat. Uppsatsens slutsats kommer fram till att arbetet att uppnå ett hållbart resande kräver ett tillitsfullt samarbete mellan involverade transport- och statliga aktörer, samt tydligt utvecklade strategier för integrering av transportsystemen som underlättar för individer i påverkansarbetet. Men om elsparkcyklar är en del i detta är fortfarande oklart. / This study aims to shed light on the role of electric scooters in transport planning and sustainable transport systems. Mobility and accessibility are factors that underpin people's travel choices and are therefore highly valued in urban transport planning. Micromobile vehicles are innovative means of transportation with the aim of promoting high mobility and accessibility while contributing to sustainable travel. The study addresses the topic of travel behavior to investigate the use of micromobility for alternative means of transport. There have also been studies based on the mobility management methodology to investigate methods for influencing behavior and their purpose. The purpose of these measures is based on reducing car use and encouraging people to switch to more sustainable modes of transport. The study investigates the phenomenon of electric scooters and travel behavior in Malmö city, Helsingborg city and Trelleborg municipality, some of Skåne's largest municipalities. Malmö and Helsingborg have implemented electric scooters in their transport network and are basically positive about the vehicles, but the situation needs to be resolved in several ways. Politicians have stated that electric scooters are here to stay because they see a potential in creating higher mobility and future thinking in these vehicles. Regulations for electric scooters have been added in recent years after the implementation of the vehicles. This is because cities were unprepared when electric scooter companies chose to establish their operations. This has meant that cities have lagged behind in the development and the process of applying regulations has been added afterwards. Since it is a relatively new vehicle, no major study has been conducted on the use of these vehicles, which has led to cities having difficulty analyzing what tools are needed for a good development of electric scooters in the city. The study's document and interview study has highlighted the municipalities' work with sustainable transport and changed travel behavior as well as their view of the new micromobile vehicle the electric scooter, which has contributed to a broad basis for developing the study's analytical part as well as results. The thesis concludes that the work to achieve sustainable travel requires a trusting cooperation between the involved transport and governmental actors, as well as clearly developed strategies for integrating the transport systems that facilitate individuals in the advocacy work. But whether electric scooters are part of this is still unclear.

Sverige behöver öka andelen hållbara resor för att minska den negativa påverkan på miljön. Två positiva effekterna med cykling är den förbättrade folkhälsan och att det är mer energieffektivt än att resa med bil. Idag är omkring 40% av alla bilresor kortare än 5km. Antalet cykelresor är färre under vintern och därför är potentialen som störst att ersätta kortare bilresor vintertid. Cyklister har en högre risk än bilister att skadas eller dödas och därför är det viktigt, i arbetet mot ökad cykling att även förbättrad säkerhet för cyklister. Studier av Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI) visar att fler väljer att cykla vintertid om vinterunderhållet är bra. I den traditionella vinterväg-hållningen används plogning och sand. Sopsaltmetoden har ökat i popularitet. Metoden använder en borste för att sopa bort snön och saltlösning, torrt eller befuktat salt för halkbekämpning. Det leder till barmarksförhållanden vintertid (utan sand som ökar risken för halkolyckor) ökad tillgänglighet och bättre komfort för cyklister. Metoden är dock mer resurskrävande och sprider salt till miljön. Syftet med denna studie är att undersöka hur vinterväghållningen kan utformas i Avesta kommun för att öka det hållbara resandet och få fler att cykla på vintern. Förutsättningarna för att implementera metoden i mindre kommuner diskuteras. Rekommendationerna specifika för Avesta kommun kan användas av andra kommuner som funderar på att implementera sopsaltmetoden. Genom en litteraturstudie sammanställs tillgänglig forskning och erfarenheter från kommuner som använt sopsaltmetoden. För att samla in mer erfarenhet inbjöds kommunerna att delta i en enkätstudie. Även en fallstudie genomförde där Avestas förutsättningar att implementera metoden analyserades. Tre intervjuer hölls, en med Avesta kommun, en med Katrineholms kommun som tidigare använt metoden och en med två av de ledande forskarna inom sopsaltmetoden Anna Niska och Göran Blomqvist från VTI.   19 av de 27 inbjudna kommunerna deltog i enkäten som bland annat visade att 74% av kommunerna valt att förlänga längden på de sopsaltade stråken. Främst till följd av den stora efterfrågan från kommuninvånare och den politiska viljan att prioritera cykling i kommunen. Den empiriska evidensen som samlats in via de använda metoderna användes för att besvara studiens syfte. Trots att flödesmätningar inte kunnat bevisa det i siffror till följd av det begränsade underlaget, anses implementering av sopsaltmetoden öka andelen cykelresor vintertid. Metodens största fördel är den ökade komforten och tillgängligheten som skapas för cyklister. Den högre kostnaden ska sättas i relation till samhällets kostnader för halkolyckor och vinsten i en förbättrad folkhälsa. I kombination med det förändrade klimatet som kräver mer halkbekämpning rekommenderas Avesta kommun att implementera sopsaltmetoden. Huvudcykelstråken som definieras i cykelplanen ska prioriteras i vinterväghållningen. Med de stora investeringar som planeras för Kyrkbron i åtanke, är det lämpligt att implementera sopsaltmetoden på angränsande stråk. Tanken att inkludera värme och kombinera med sopning är intressant och Avesta rekommenderas att ta med det i projekteringen av bron. Med rådande ekonomiska läget kan det förståeligt vara svårt att prioritera implementeringen av en ny, dyrare metod. Då bör metoden ses som en möjlig metod för att prioritera det hållbara resandet i framtiden. En mindre kommun har sina specifika styrkor och svagheter, bland annat är besluts- och kontaktvägar kortare. Den största svagheten är resursutmaningarna som finns i en mindre kommun. / Sweden needs to increase the proportion of sustainable travels to decrease the negative impact on the environment. Among the great effects of cycling are the positive effects on the public health and that it is more energy efficient compared to travelling by car. Today about 40% of all car journeys are shorter than 5km. Bicycle travels decrease during winter and therefor the potential in increasing sustainable travel by replacing shorter car travels is highest during winter. Since cyclists have a higher risk to get injured or killed compared to motorists it is important when working for more bicycle travels to also improve the safety for cyclists. Studies by the Swedish National Road and Transport Research Institute (VTI) shows that more people choose to cycle during winter if the winter maintenance is good. The traditional method is to clear the snow by ploughing and skid control by using grit. The method sweepsalting has increased in popularity. A machine uses a power broom to clear the snow and spreads saline solution or pre-wetted salt for skid control. It leads to bare ground conditions during winter, with no grit that increases risk for accidents, an increased accessibility and it is more comfortable for cyclists. The method is however more resource demanding and salt is spread to the environment. The aim of this study is to investigate how winter maintenance can be designed in Avesta municipality to increase sustainable travel and get more people to cycle in the winter. A discussion of the prerequisites for implementation of the sweepsalting method in smaller municipalities is conducted. The resulting recommendations specific to Avesta can be used by other municipalities thinking of implementing the sweepsalting method. Through a literature review, available research on the sweepsalting method and experiences from other municipalities was compiled. To gather more experience municipalities were invited to participate in a survey study. A case study to analyse the possibility to include sweepsalting in Avesta was also conducted. Three interviews were held, one with Avesta municipality, one Katrineholms municipality which previously used the method and one with two of the leading researchers in sweepsalting Anna Niska and Göran Blomqvist at VTI.  19 of the 27 municipalities invited participated in the survey. For example, the survey showed that 74% of the municipalities have chosen to increase the length of the sweepsalted cycleways mainly due to the high demand from the public and from politicians wanting to prioritize cycling. The empirical evidence gathered by the methods was used to answer the aim of the study. Implementing the sweepsalting method increases bicycle travels during winter, this even though flow measurements have not been able to clearly prove this in numbers due to the insufficient basis. The biggest advantage is the increased comfort and accessibility created for cyclists. The higher cost must be placed in relation to the costs for accidents and to increased public health. This, combined with the changing climate, demanding more slip control, the implementation of sweepsalting is recommended in Avesta. The main cycle routes defined in the cycle plan should be prioritized in the winter maintenance. With the major investments planned for Kyrkbron in mind, it is suitable to combine it with implementing of the sweepsalting method on connecting cycleways. The idea of heating the bridge surface when rebuilding the bridge and combining it with sweeping of the surface is interesting and Avesta is recommended to include it in the planning. With the current economic situation, it can understandably be difficult to prioritize implementing a new, more expensive method. If so, the method should be seen as a possible future method prioritizing and facilitating sustainable travels. A smaller municipality has its strengths and its weaknesses, the decision paths and contact paths are often shorter than in bigger municipalities. The biggest drawback is the resource challenges in smaller municipalities.

No description available.

In contemporary society, a common aim is to increase sustainable travel in order to foster the ecological environment. This is to be made possible by a transformation in travel modes from car to public transport, walking and cycling. Stockholm, which is the city focused on in this study, is currently growing. This further results in increased demands for infrastructure and housing. Municipalities have started to allow real estate actors to include Mobility Management measures in housing development in exchange for lower parking demands, to further support the modal change. Such measures can for example be defined as memberships in carpools, cycle pools, information and knowledge exchange. Thus, such implementations are stated as useful methods, however, the effects are poorly assessed and are difficult to measure. According to this, the purpose of this study is to examine relationships between residents' attitudes and behaviours and Mobility Management measures in newly developed housing projects with low parking numbers. The three projects of Flora, Nor and Kavringen were selected, due to the possibility of comparison. The focus has chosen to be on residents' perspectives, as they are the definitive users of the measures. Theories of attitudes and habits have further been used as a framework in order to obtain a greater understanding of the residents' relationship to the measures and to sustainable travel in general. The results, which are based on surveys and interviews, show a variation in attitudes towards sustainable travel and travel modes among the users between and within the study objects. Many appear to treasure sustainable traveling in order to foster the environment and according to this, they seem to have advantageous attitudes towards such travel modes. More residents seem to also travel with sustainable modes. However, other factors than supporting the environment seem to steer respondents in their modal choices. Several residents do also value car use to a high extent. With regards to the Mobility Management measures, the average usage has appeared to be low. This seems to be a result of a shortage in information, logistics, accessibility and in addition, the measures appear to not be competitive enough to respond to the users' needs. Based on demographic factors, time, economy, comfort, accessibility to service and work and the Covid 19 pandemic, such aspects seem to affect users' modal choices more than for them to travel in a way to support the ecological environment. / I den nuvarande samhällskontexten talas det om att öka andelen hållbara resor för att minska miljöpåverkan, vilket innebär en förändring i färdmedelsval från bil till kollektivtrafik, gång och cykel. Denna studie utgår från ett Stockholmsperspektiv, en stad som växer och där nya behov vad gäller infrastruktur och bostäder behöver tillgodoses. För att stötta dessa förändringar har kommuner börjat låta byggaktörer införa Mobility Management-åtgärder till fördel för lägre parkeringstal. Sådana åtgärder syftar till beteende- och attitydförändringar och kan handla om medlemskap i bilpooler, cykelpooler, informations- och kunskapsspridning. Idag finns ett behov av att studera resultaten av införandet av sådana åtgärder, eftersom de anses vara en bra metod men där effekterna är svåra att mäta. Därför är syftet med denna studie att undersöka förhållandet mellan Mobility Management-åtgärder och boendes attityder och beteenden i tre nya bostadsprojekt med låga parkeringstal. De tre bostadsprojekten Flora, Nor och Kavringen valdes ut, med intentionen att möjliggöra jämförelse dem emellan. Inom ramen för studien har boendes perspektiv fokuserats på, eftersom de som är de slutgiltiga användarna. För att få en djupare förståelse för deras förhållande till sådana åtgärder och slutändan hållbart resande, har teorier om vanor och attityder, samt korrelationen mellan dessa termer använts som ramverk. Resultaten, som baseras på enkäter och intervjuer med de boende, visar att attityderna till både hållbart resande och hållbara färdmedel skiljer sig mellan och inom projekten. Många reser i stor utsträckning med hållbara färdmedel. Dessutom anser en stor andel det vara viktigt att resa hållbart för miljöns skull och därmed har de goda attityder till ett sådant resande. Trots det verkar andra faktorer vara mer avgörande för de flesta än miljöfördelaktiga attityder när det kommer till faktiska färdmedelsval. En stor andel värderar dessutom bilägande högt och använder bil regelbundet. Med avseende på Mobility Management-åtgärderna är användningsgraden låg, vilket verkar bero på informations- och logistikbrister, otillgänglighet samt att de inte är tillräckligt konkurrenskraftiga för att svara mot användarnas behov. Med hänsyn till det sistnämnda verkar andra faktorer som tid, ekonomiska och demografiska aspekter, bekvämlighet, Covid 19-pandemin samt tillgänglighet till stadsmässiga fördelar och innerstaden tillsammans spela större roll för färdmedelsval än att resa hållbart av miljöskäl.

Barn reser mycket, precis som vuxna människor gör. En stor andel av barnens resor går till och från skolan, men utöver det sker även mycket fritidsresor till bland annat föreningsliv och idrottsanläggningar. Hur barn reser i vardagen påverkar både barns hälsa och utvecklande av självständighet. Med anledning av detta handlar detta examensarbete om just barns mobilitet och hållbara vardagsresor. Syftet är att lyfta barns olika resande samt inspirera och ta fram underlag för ett vidare arbete med barns mobilitet. Studien utfördes främst genom litteraturstudier samt enkätundersökningar. En resvaneundersökning gjordes tillsammans med Järfälla kommun för elever och föräldrar på Skälbyskolan, där frågorna undersökte resorna till skolan samt fritidsaktiviteter. En ytterligare enkät skickades ut till kommuner i nätverket ResSmart i Stockholmsområdet, och undersökta huruvida kommunerna arbetar med skol- respektive fritidsresor eller inte samt anledningar till detta. Resultatet av undersökningarna visar att gång och cykel är de vanligaste färdsätten till skolan, oftast själv eller tillsammans med jämnåriga. Skillnaden är dock stor gällande hur många barn som cyklar beroende på årstid, där endast en mycket liten andel cyklar på vinterhalvåret. Till fritidsaktiviteter är det överlägset vanligaste färdmedlet bil, vilket leder till att barnens självständighet kring dessa resor är låg. Anledningen till skjuts till fritidsaktiviteter är främst avståndet men även kopplat till tiden på dygnet och det generella familjepusslet. Vid skjuts till skolan uppgavs anledningen vara tidsbrist och att föräldrarna ändå skulle resa vidare med bilen. Vid jämförelse mellan förortsskolan Skälbyskolan och Gustav Vasa skola i Stockholms innerstad, syns att gång är det vanligaste färdsättet i båda områden. Däremot sker varken skjutsning eller cykling till Gustav Vasa skola, trots att anledningen till skjuts när den väl sker är densamma som vid Skälbyskolan. Gällande det kommunala arbetet är det fler kommuner som arbetar med hållbara skolvägar än barns fritidsresor. Dessutom skiljer sig arbetssättet, och vid arbete med fritidsresor nämns endast fysiska åtgärder och mjuka åtgärder saknas helt. Utifrån resultatet har åtgärdsförslag presenterats för ett utvecklat arbete inom området. För skolresor bör fokus ligga på att påverka föräldrarnas resvanor samt underlätta för vintercyklande. För fritidsresor föreslås istället att mycket åtgärder kopieras från skolvärlden, och där arbetet bör starta med inventering och resvaneundersökningar. Vidare föreslås att mjuka åtgärder ska introduceras, samt att komplexa och långsiktiga åtgärder som fritidsbussar och tätare stadsplanering är nödvändiga. Slutligen menar studien att vidare arbeten och arbete krävs för ett fortsatt utvecklat arbete med barnsresor. Området fritidsresor behöver lyftas både i underlag och information men även i medier och i större forum. / Just like adults, children travel regularly in their everyday life. A major part of children’s travels goes to school, but apart from that children also do leisure travels to club activities and leisure facilities. The everyday travel habits of children affect both their health and independence. For this reason, this thesis will embrace children’s mobility and sustainable everyday travels. The aim is to raise the different travel types of children as well as present a basis for continued work within the topic. The study contains of literature research and questionnaires. One of the surveys was made in collaboration with Järfälla municipality. The two questionnaires, one for the students and one for their parents, investigated the travels habits to school and leisure activities for children in Skälbyskolan. Another questionnaire was sent to municipalities in the network of ResSmart. This survey collected information about if and how the municipalities work with children’s school travels and leisure travels, including also the reason why in some cases nothing was done. The result of the surveys showed that walking and cycling are the most common ways of transport to school. Most of the travels was done alone or with other children. Considering the use of bicycle, the use is dependent on the time of the year, where a large proportion cycle in summer but few in winter. To leisure activities, a great majority of the travels are made by car. Because of this, the independence of children’s leisure travel is generally non-existing. The reason why parents drive their children to leisure activities mainly depends on the distance, but also the time of the day in relation to darkness and the general family life. When driving children to school, the main reasons are lack of time and continued travels by car. When comparing Skälbyskolan with Gustav Vasa skola in the downtown of Stockholm, the result showed that walking is to most popular way of travel for both schools. However, neither cycling nor driving was made regularly to Gustav Vasa skola, even if the reasons when actually driving was the same as in Skälbyskolan. Regarding the municipality planning and actions, it is more common that municipalities work with sustainable school travels than children’s leisure travels. Furthermore, the working methods differ, where only physical arrangements are made within leisure travel routes and the lack of mobility management is a fact. With basis in the literature and survey results, action proposals are presented for a developed work within the area. For school travels, the actions should focus on reaching the parents and affecting their choice of mode, as well as actions for easier and more comfortable cycling during winter season. Considering leisure travels is the proposal to copy actions from the work with school travels, where the work should start off with inventions and travel habits surveys in leisure clubs. Furthermore, mobility management actions should be introduced, but also complex and long-term actions including leisure buses for children as well as compact city planning. Finally, the study mean that further work and surveys are needed for continued and developed work with children’s mobility. The area of children’s leisure travels should be raised both in planning documents and information, but also is media and larger forums.

Examensarbetet är bland annat ett förslag med hållbara riktlinjer för hur planering av en pendlarnod kan gå till samt identifikation av generella servicefunktioner som bör finnas hos en pendlarnod. Arbetet grundas i den ökande användningen av bilen gentemot val av hållbara färdmedel i form av gång-, cykel- och kollektivtrafik. En viktig aspekt i planeringen av pendlarnoder är stadskärnornas attraktivitet samt sammankopplingen mellan landsbygd och tätort. Om bilens framkomlighet begränsas kan hållbart resande gynnas och på så sätt sammankoppla Sveriges vägnät med bättre förbindelser. Förslaget är till för att underlätta för framtida stads- och trafikplanering i Sveriges tätorter. Studien grundas på vad andra städer har gjort för att öka det hållbara resandet. Resultaten visar att genom att placera pendlarnoder i utkanten av Växjö minskas bilanvändningen i centrum och främjar istället människans hälsa och välbefinnande. Pendlarnoderna är även en förutsättning för att alla människor ska ha möjlighet att kunna ta sig till fritidsaktiviteter, arbete och studier oavsett vart de bor. Samtidigt frigörs stora ytor i centrum som kan utformas till gröna områden som uppmuntrar till en mer levande stad och fysisk aktivitet för människorna som bor i den. En pendlarnods attraktion ökar i takt med vad den kan erbjuda. Genom att erbjuda ett utbud av funktioner, tjänster och upplevelser under samma tak kan attraktionen av det hållbara resandet öka i Sveriges tätorter. / This work including a proposal with sustainable guidelines on how to plan a commuter node, as well as identification of general service functions that should be available. The work is based on the increasing use of cars against choice of sustainable transport in the form of pedestrian, bicycle and public transport. An important part of the planning of the commuter hubs is the attractiveness of the city center as well as the interconnection between countryside and urban areas. If the cars accessibility is limited, sustainable travel can benefit and thus better link Sweden’s road network with better connections. This proposal will make urban and traffic planning easier. The study is based on what other cities have done in the past to encourage sustainable travel, use of proven analytical methods and interviews with expert and potential users. The result shows that by placing commuter nodes on the edge of Växjö, car use is reduced in the center and instead promotes human health and well-being. The commuter nodes are also a prerequisite for all people to have the opportunity to access leisure activities, work and studies wherever they live. At the same time, large areas in the center are released, which can be designed into green areas that encourage a more vibrant city and physical activity for people living in it. A commuter node's attraction increases as it can offer. Being able to offer a range of functions, services and experiences is a connection between public transport and land value.

In Sweden according to the planning and building Act municipalities have planning monopoly. The question about shopping centres in the outskirts of cities is a regional issue, because they attract customers from a large area. Municipalities often find it hard to assert themselves against large commercial companies when it comes to their establishing new retail outlets on the outskirts of cities. Without a regional co-operation there is a risk that municipalities can be played up against one another, so that more and more companies are given permits without the municipalities having taken the strategic consideration necessary for a long term sustainable development. The focus in this work is on four municipalities in the Södertörn region (Södertälje, Botkyrka, Huddinge and Nynäshamn). Today there are some out-of-town retail outlets in the first three municipalities. The main aim of this thesis is to explain why there is no co-operation between municipalities in Södertörn concerning out-of-town retailing. The aim is also to connect sustainable city development with the problems of out-of-town retails as well as the municipalities commercial policy. The study uses a hermeneutic approach and a qualitative method with one case-study. The interviews are partly based on standard procedures. Out-of-town retail outlets entail private car use and this is a problem from a city development perspective. To reach a sustainable city development it is important to expand transport options such as walking, biking and public transport. The project Sustainable Travel (Hållbart resande) at Södertörn supports this development. Some of the municipalities in Södertörn are trying to revitalise their local centres and this is positive from a social and ecological perspective. The four municipalities however do not co-operate concerning out-of-town retailing, and this reverts the issue back to a lack of regional planning, and their competing for purchasing power.

Sustainable mobility has been identified as one of the main issues for the Stockholm region in its work to achieve more sustainable urban development. Previous research shows that planning for sustainable mobility is complex, since it involves many actors and a wide range of planning sectors. Moreover, planning practice is often associated with political, organisational and institutional challenges that together cause inertia. As a result, the concrete outcomes of planning frequently reinforce existing car-orientated transport structures, counteracting the ambition of sustainable mobility. This licentiate thesis examines the institutional conditions for more coherent and integrated planning for sustainable mobility in the Stockholm region. This was done by applying institutional capacity as an analytical framework for mapping the collective capacity among planning actors to work in accordance with the principles of sustainable mobility. The analysis shows that participating planning actors share a similar view on the importance of sustainable mobility, but inertias relating to concrete planning practice are visible. For example, it appears as though neither the planning actors nor actual planning projects are sufficiently well organised to enable cooperation between actors or integration of planning sectors or perspectives. Moreover, the methods and practices applied in planning have not been adequately modified to meet the new planning objectives. A lack of facilitating structures in terms of time and economic resources, and of formal planning guidelines, seem to hinder the shift in perspectives and practices required to realise the vision of sustainable mobility. Thus, although there has been a clear change in terms of objectives at the strategic level, the institutional conditions for planning have not evolved to the same extent. Consequently, planning for sustainable mobility is still not the simple, the common or the natural practice in the Stockholm region. / <p>QC 20161026</p> / Metoder och arbetssätt i stadsplanering för transportsnål stad