Syftet med denna studie är att undersöka vilka förutsättningar och utmaningar musiklärare upplever i sin undervisning för nyanlända elever på Språkintroduktionsprogrammet (SPRINT). Förhoppningen är att få en djupare förståelse för vilka metoder musiklärarna använder för språkutlärning, vilka pedagogiska möjligheter och utmaningar som finns i undervisningen för nyanlända elever och hur musiklärarnas utsagor kan förstås ur ett interkulturellt perspektiv. Metoderna som har använts är observation och kvalitativ intervju och tre musiklärare deltar som informanter. I resultatet framkommer att informanternas metoder för språkutlärning skiljer sig något men att alla upplever liknande pedagogiska utmaningar som till exempel svårigheter att hinna med allt i kursplanens innehåll och att ge eleverna möjlighet att nå högre betyg. I studiens diskussion lyfts den interkulturella pedagogiken som en möjlighet att bredda kunskapssynen inom musikämnet och ta tillvara på nyanlända elevers erfarenheter samt att motverka reproduktionen av en västerländsk kunskapssyn.

Denna studie syftar till att undersöka hur förskolrektorer och förskollärare beskriver sitt arbete med kulturell mångfald i förskolan, och om dessa beskrivningar går i linje med de riktlinjer som förskolans läroplan påvisar angående ämnet. Genom att analysera respondenternas utsagor har vi undersökt hur yrkeskategoriernas beskrivningar skiljer sig åt. Materialet till studien samlades in genom kvalitativa intervjuer med både förskollärare och förskolrektorer, då vi anser att båda yrkeskategorierna har en väsentlig inverkan på vilket utrymme ämnet kulturell mångfald får i förskolan. Studien har givit oss en inblick i hur fem förskolrektorer och fem förskollärare i en mellanstor kommun i Sverige beskriver och reflekterar över arbetet med kulturell mångfald i förskolan. Empirin har därefter analyserats och diskuterats med utgångspunkt i ett interkulturellt perspektiv, samt med hjälp av centrala begrepp för perspektivet. Studiens resultat indikerar att rektorerna i högre grad än förskollärarna, tycks utgå ifrån ett interkulturellt perspektiv i sina beskrivningar av hur de i sina verksamheter arbetar med ämnet. Rektorerna lyfter bland annat vikten av en verksamhetsförankrad grundsyn eller värdegrund som innefattar synen på människan, bemötande och förhållningssätt. Denna grundsyn sträcker sig utanför ramarna för arbetet med kulturell mångfald och inkluderar också ämnen som genus, normer och demokrati. Beskrivningarna av de arbete som bedrivs visar att arbetet med kulturell mångfald till stor del går i linje med läroplanens riktlinjer, med hänsyn till att inga vidare precisioner om hur arbetet skall genomföras i praktiken ges. Vi fann dock att arbetet med det läroplansmål som lyfter att förskolan ska bidra till att alla barn får utveckla sin kulturella identitet, inte gick i linje med läroplanen då respondenterna uppgav att detta var något som överlämnades till vårdnadshavarna. Rektorerna och förskollärarna var enade om att de båda innehar ett stort ansvar i att ämnet är en del av verksamheten. Vidare utläser vi ett mönster i resultaten som indikerar att flertalet respondenter anser att arbetet med kulturell mångfald främst berör verksamheter med etniskt och kulturellt blandade barngrupper. Vilket följaktligen går emot vad tidigare forskning förespråkar, som istället hävdar att ämnet är något som ska arbetas med oavsett om barngruppen anses vara homogen eller inte.

Denna studie syftar till att med hjälp av kvalitativ metod undersöka hur antisemitism kan ta sig uttryck i skolan och hur historielärare kan arbeta för att motverka detta. Studiens utgångspunkt är att ett arbete mot antisemitism är i linje med såväl skolans övergripande värdegrund som histo-rieämnets syfte och mål. Den kvalitativa undersökningen bestod av semistrukturerade intervjuer med fyra informanter som var och en arbetar med antisemitismfrågor på myndighet, organisation och projekt. Intervjuerna analyserades sedan utifrån teorier om antisemitism som begrepp och fenomen samt historiedidaktiska teorier. Det empiriska materialet visade en övergripande samstämmighet i vad antisemitism innebär som fenomen och hur detta kan yttra sig i skolmiljön. Manifestationerna av antisemitism i skolan kan säkerligen tacklas på olika sätt och historielärare ska inte bära detta ansvar ensamt. Däremot utgår denna studie från att historieämnet lämpar sig för en undervisning mot antisemitism. Infor-manterna har därför fått resonera över vad en historielärare bör undervisa om för detta syfte. Em-pirin visar att informanterna mångt om mycket tar upp samma eller liknande resonemang. En av de mest utmärkande slutsatserna från studien är att undervisningen kräver att antisemitism sätts in i en större historisk kontext, detta gäller både historisk och nutida antisemitiska yttringar. Även undervisning om antisemitism utifrån ett kontinuitets- och förändringsperspektiv framkommer som en viktig del av detta. Fynden överensstämmer med den tidigare forskning som finns om undervis-ning mot antisemitism och Förintelseundervisning. De resultat och slutsatser som studien presenterar kan inte ses som fullt generaliserbara för undervisning mot antisemitism. Studien kan däremot peka lärare i rätt riktning i att både känna igen antisemitism i skolan och vad som kan undervisas om för att motverka den. Men även med de svårigheter som kan uppstå, och den komplexitet som läraren kan uppleva, i undervisningssi-tuationen. Studien kan utöver detta ge indikationer på vidare forskning inom ämnet.

Vår målgrupp för denna studie har varit muslimska nyanlända gymnasieelever. Vi har velat utforska vilken roll religionen upplevs ha i den sociala inkluderingen på skolan. Vårt syfte har varit att utifrån elevernas upplevelser och beskrivningar kunna diskutera och formulera praktiska lösningar för att hantera problem som eleverna upplever.  Studien är en kvalitativ studie med enskilda intervjuer som insamlingsmetod. Vi har intervjuat 2-3 elever på fyra olika skolor samt en lärare på två av dessa skolor för att få ett ytterligare perspektiv i empirin. Studien görs utifrån grundad teori vars syfte är att formulera praktiskt användbara teorier utifrån empiriskt material.  Resultatet för vår studie är att det finns ett motstridigt förhållande till religionens roll i sociala samspel. Det finns en inställning som alla eleverna delar att religion inte ska spela någon roll, men samtidigt beskrivs hur religionen trots denna önskan tar plats och både sätter hinder och skapar möjligheter för eleverna socialt. Vi har utifrån empirin skapat en modell som visar på två sidor av elevernas beskrivelser, en mer personlig och en strukturell.  Utifrån våra resultat för vi en diskussion kring sekularitetsnormen i Sverige, interkulturell pedagogik samt hur förändring måste ske organisatoriskt för att synas för eleverna. I resultatet syntes att den svenska sekularitetsnormen kunde vara en faktor som skapade en tydlig barriär för eleverna att skapa sociala kontakter med det svenska majoritetssamhället, detta blev således en problemformulering där vi i diskussionen reflekterar kring vad det betyder och hur man kan lösa problemet. Utifrån elevers beskrivningar av det önskvärda skolklimatet, som genomsyras av en ömsesidig respekt, för vi en diskussion kring interkulturell pedagogik och hur denna kan användas för att skapa det som sågs som eftersträvansvärt hos elever och lärare. Då dessa två diskussioner är något som berör hela samhället på en nationell nivå för vi också en diskussion kring hur förändring behöver ske organisatoriskt och inte i separata klassrum eller inom religionsämnet.

Detta är en kvalitativ analys där syftet är att undersöka några utvalda kapitel från två religionsdidaktiska böcker, Interkulturell religionsdidaktik – Utmaningar och möjligheter och Religionsdidaktik – mångfald, livsfrågor och etik i skolan. Fokus kommer läggas på ett jämförande. Hur litteraturen framställer att pedagoger ska arbeta för att skapa en bra lärmiljö i de multikulturella klassrummen utifrån ett interkulturellt pedagogiskt förhållningssätt. Arbetet fokuserar också på den problematik och de svårigheter pedagoger ställs inför i det multikulturella klassrummet. Idén till uppsatsämnet kommer från egna uppfattningar och erfarenheter som yrkesverksamma inom skolan. Skolvärlden i sin tur påverkas av det svenska samhället som numera består av en ökad kulturell mångfald. Resultat visar att viljan generellt finns hos pedagoger i arbetet med den interkulturella pedagogiken men att de vetenskapligt prövade metoderna och verktygen saknas. Den valda litteraturen är rekommenderad av Skolverket att vända sig till gällande denna fråga och ses därför som ett relevant val av litteratur till uppsatsens utgångspunkt. Resultatet av arbetets kvalitativa analys visar att pedagoger utifrån bästa förmåga söker efter fungerande verktyg och modeller gentemot det interkulturella pedagogiska tänkandet. Avsaknad av säkerställd forskning är ett faktum, vilket försvårar pedagogers uppdrag då tydliga riktlinjer saknas.

Syftet med denna studie är att utifrån ett lärarperspektiv undersöka hur den ökande mångfalden i samhället och skolan påverkar ämnet religionskunskap. Studien utgår från tre frågeställningar som handlar om lärarnas uppfattningar om hur mångfalden påverkar undervisningen, de utmaningar som lärarna anser finns med mångfalden i klassrummet samt huruvida interkulturell pedagogik är det bästa sättet att ta itu med mångfalden i klassrummet. I denna beskrivande studie intervjuades fem legitimerade lärare som undervisar på högstadiet och gymnasiet på olika skolor i Sverige och lärarnas utsagor analyserades i relation till interkulturell pedagogik och diskurspsykologi. Resultateten visar att lärarnas uppfattningar av mångfalden och dess utmaningar i klassrummet är subjektiva och relateras till lärarnas etnicitet och kultur; mångfalden anses vara främst en fråga om svenskhet eller icke-svenskhet. Detta kan vidare förklaras med uppfattningen om gruppidentitet och hur människor kategoriserar sig själva som gruppmedlemmar i relation till andra grupper i samhället. Mot denna bakgrund kan även konstateras att ett interkulturellt förhållningssätt i undervisningen kan vara det bästa sättet att ta itu med mångfalden men detta gäller för vissa lärare och vissa klassrumssituationer och inte för alla. Vidare visar studien att segregering och ojämlika maktförhållanden i samhället påverkar även lärarnas arbete med ämnet Religionskunskap i skolan.

Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att undersöka idrottslärare på gymnasienivå, som arbetar på olika skolor lokaliserade i områden med varierande grad av kulturell mångfald, gällande deras erfarenheter kring religiösa utmaningar inom ämnet idrott- och hälsa. Studiens frågeställningar är: - Vilka religiösa utmaningar upplever lärarna existerar, i relation till ämnet idrott och hälsa? - Hur hanteras dessa religiösa utmaningar? - Vilka kompetenser anser lärarna vara viktigt vid hanterandet av utmaningar som kan uppstå, och hur kan man se på det utifrån det interkulturella perspektivet?   Metod En kvalitativ metod användes i studien, 4 idrottslärare från 3 olika kommuner intervjuades digitalt. De digitala intervjuerna spelades in och transkriberades, sedan gjordes en innehållsanalys för att få fram resultat. Det interkulturella perspektivet användes som ett teoretiskt perspektiv för att tolka resultaten.   Resultat Resultatet av studien var att de elever som upplever och påverkas av religiösa utmaningar var främst muslimer, mer specifikt muslimska flickor. De undervisningssituationer som anses vara utmanande eller ett hinder för religiösa elever är simning och dans, samt när muslimska elever fastar under den islamiska månaden Ramadan. Lärarna hanterade utmaningarna på liknande sätt, resurser och förutsättningar spelade en roll i alternativen som kunde erbjudas till eleverna som lösningar. Graden av interkulturell pedagogisk kompetens varierade mellan lärarna men det som framkom var att kommunikation, förståelse och kunskap var nyckeln till hanterandet av utmaningarna, dock framkom några spår av etnocentriska tankesätt bland lärarna.   Slutsats  Svenska skolor och lärare är medvetna om religiösa elevers behov och är till viss mån villiga att anpassa undervisningen för att skapa förutsättningar för elever, dock finns det begränsningar som påverkas av lärarens förmåga att uppskatta elevers behov, interkulturell pedagogisk kompetens och även resurser som skolan har eller är villiga att använda. Religiösa elevers upplevelser och utmaningar i den svenska skolan behöver studeras vidare och fler studier behöver göras, för att inkludera fler elever som kan bli andrafierade.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka om det interkulturella förhållningssättet har någon betydelse för religionsundervisningen och för elevernas syn på religioner och religionsundervisningen. Studien omfattar grundskolans tidigare år och har genomförts med hjälp av innehållsanalys, där insamlingsmetoden bestod av både databassökningar och manuella sökningar. Resultatet visar att det interkulturella förhållningssättet har en stor betydelse i klassrummet, och kan bidra till ett mer accepterande klimat och färre fördomar. Läraren bör vara självmedveten och uppmärksam på att vederbörandes egen - religiösa eller icke-religiösa - övertygelse kan påverka elevernas inställning till varierande religiösa identiteter. När läraren är självkritisk minskar risken för att hen medverkar till religionsbaserat förtryck utan att vara medveten om det. Resultatet visar också att eleverna ser religionsämnet som ett ämne i mängden, och har svårt att göra en koppling mellan religionen och sina egna liv. Eleverna upplever själva att de har goda kunskaper om religion, men forskningsresultaten visar något annat. De har svårt att greppa religionen som företeelse, och saknar ofta kännedom om andra religioner än sina egna. Begränsad kunskap kan i sin tur leda till bristande acceptans för andra elevers religiösa eller icke-religiösa övertygelser.

Gymnasieskolans sex- och samlevnadsundervisning har sedan 2011 kommit att få ett större fokus genom att det bland annat integrerats i skolans ämnes- och kursplaner. I historieämnet syftar sex- och samlevnadsintegreringen till att skapa historisk medvetenhet om hur synen på kön, sexualitet och relationer har sett ut och förändrats genom tiderna. Trots att sex- och samlevnadsundervisningen numera är tydligare framskriven i skolans styrdokument visar en granskning från Skolinspektionen från 2018 att många skolor brister i sitt arbete med sex- och samlevnad. Även om ämnesintegreringen förbättrats upplever många lärare en osäkerhet kring hur detta kunskapsområde berör dem.  Syftet med vårt arbete är att undersöka historielärares förståelse av och arbete med sex- och samlevnadsundervisning. Utifrån teorier om historiemedvetande, interkulturell historisk kompetens, genus och hbtqi har vi analyserat och tolkat insamlat material bestående av intervjuer med historielärare. Undersökningsmetoden bestod av semistrukturerade intervjuer med fyra verksamma historielärare. Genom en teoriprövande ansats att koppla samman ett ramverk om interkulturell historisk kompetens med en socialkonstruktivistisk syn på kultur, där kultur innefattar perspektiv som genus och hbtqi, har vi närmare studerat hur historielärares sex- och samlevnadsundervisning kan se ut.  Resultatet av analysen visade att lärarnas förståelse av sex- och samlevnad i historieämnet till stor del inkluderar hbtqi- och genusperspektiv och relaterar både till värdegrundsarbetet, det centrala innehållet i historia och utifrån ett elevperspektiv. I lärarnas arbete med sex- och samlevnad visar resultatet att deras undervisning innehåller flera olika berättelser om genus och hbtqi. Med hjälp av vårt teoriprövande ramverk har vi analyserat dessa berättelser och således kunnat identifiera vilka historiska innehållskunskaper som kan främja att elever utvecklar en sociokulturell syn på interkulturell historisk kompetens.

Syftet med detta examensarbete har varit att påvisa vilken roll lokalhistoria kan spela i historieundervisningen utifrån en samtid präglad av globalisering och mångkulturalitet. Utifrån detta har vi genom intervjuer med behöriga gymnasielärare i historia undersökt vilka didaktiska fördelar de upplever att lokalhistoria kan medföra, samt vilken verkan lärares synsätt på lokalhistoria har i relation till inkludering och exkludering. Den didaktiska frågan varför stod i fokus igenom forskningsprocessen. Vi utgick från två övergripande definitioner kring lokalhistoria. Den ena bygger på en traditionell definition där studier av det geografiska närområdet ligger i fokus. Den andra utgår ifrån eleven och dess narrativ som det lokala i lärandesituationen. Denna definition står Alison Hales bakom och benämner som “the child as the local”. Lärarna lyfte fördelar såsom konkretion, relevans, levandegörande, identitetsfrämjande & bidragande till utveckling av historisk empati med mera. Vad gäller inkludering och exkludering visar våra resultat på att enligt de tillfrågade lärarna kan båda definitionerna bidra till en större grad av inkludering i historieundervisningen. Utifrån en geografisk definition kan en känsla av ett gemensamt vi skapas, medan utifrån “the child as the local” blir elevernas narrativ representerade i undervisningen. En fördel med sistnämnda är att den kan främja interkulturell kompetens då eleverna får ta del av varandras historia och möjligen bidra till ökad respekt och tolerans gentemot varandra. Lärare bör använda båda definitionerna för att dra så positiva fördelar som möjligt utifrån ett arbete med lokalhistoria, i syfte att utveckla elevers historiemedvetande.