Det finns idag en brist på grundutbildade sjuksköterskor, samtidigt som behovet ständigt ökar. Sjuksköterskeutbildningen ska ge förberedande kunskaper som sedan ska omvandlas i praktiken. Sjuksköterskeyrket kan beskrivas som “spindeln i nätet” och arbetsuppgifterna att utföra under ett arbetspass är många. Gapet mellan teori och praktik vid övergången från student till yrkesverksam sjuksköterska har under många år varit en utmaning, men genom rätt handledning och med hjälp av introduktionsprogram kan övergången bli en positiv upplevelse. Syfte var att belysa den nyutexaminerade sjuksköterskans upplevelser under övergången från studier till yrkesverksam sjuksköterska. Som metod för att svara på syftet användes en litteraturöversikt med kvalitativ inriktning, vilket grundade sig i att författarna önskade förmedla sjuksköterskans känslor och upplevelser kring ämnet. Resultatet baserades utifrån nio vårdvetenskapliga artiklar och presenterade den nyutexaminerade sjuksköterskans upplevelse i fem olika huvudteman; Känslor vid övergången, Betydelsen av kunskap för övergången, Ansvar, Organisationen samt Support. Totalt 13 underteman skapades där både positiva och negativa upplevelser vid övergången lyfts. I resultatet framkom det att de nyutexaminerade sjuksköterskorna upplevde att övergången består av många utmaningar, men ett stöttande arbetsteam med en god sammanhållning har en stärkande inverkan på hur den första tiden i yrket upplevs. En känsla av trygghet verkar positivt för kompetensutvecklingen. Diskussionen lyfter fram den gemensamma bilden av bristande kvalitet gällande introduktionsprocessen och många av sjuksköterskorna belyser vikten av ett tryggt arbetsklimat. Slutsatsen är att med fortsatt utveckling av introduktionsprogram främjas sjuksköterskans övergångsprocess positivt, samt att det bidrar till att den hållbara utvecklingen säkerställer både patientsäkerheten och sjuksköterskans hälsa, trygghet och välmående.

Det finns en problematik i att samtidigt som nyanlända elever ska slussas ut från introduktionsprogram så fort som möjligt så ska de även ha tillräckligt goda kunskaper i skolämnena och i undervisningsspråket för att kunna tillägna sig undervisningen på ett nationellt gymnasieprogram. Syftet med denna studie är att skapa förståelse för hur elever upplever matematikundervisningen både på ett språkintroduktionsprogram och på ett nationellt gymnasieprogram. Det empiriska materialet bygger på sju semistrukturerade intervjuer där totalt tio elever deltagit. Eleverna gick alla på ett språkintroduktionsprogram förra läsåret men går nu första året på ett nationellt gymnasieprogram. Resultatet visar bland annat att matematikundervisningen på språkintroduktionsprogrammet kännetecknas av att elever får ta mycket eget ansvar; det finns en uttryckt önskan bland eleverna att matematikundervisningen på språkintroduktionsprogrammet ska påminna mer om densamma på det nationella gymnasieprogrammet i form av bland annat hårdare krav. Dessutom verkar elever uppleva en stress över att de inte avancerar rent kunskapsmässigt om de går på språkintroduktionsprogrammet i mer än ett år. Slutligen visar resultatet även att elevers relation till läraren och klasskamraterna spelar en stor roll för upplevelsen av matematikundervisningen på ett nationellt gymnasieprogram. Sammanfattningsvis verkar det vara viktigt att göra matematikundervisningen på språkintroduktionsprogrammet värdefull och lärorik för eleverna oavsett hur många år de går på programmet. Dessutom är det av största vikt att stötta de elever som avancerat till ett nationellt gymnasieprogram och inte lägga för mycket ansvar på dem, de må vara integrerade i det ordinarie skolsystemet men de är fortfarande nyanlända.

Övergången från grundskolan till gymnasieskolans introduktionsprogram är viktigt både för eleven och lärarna på den mottagande skolan. I studien har lärarnas upplevelse av överlämningar och den information som lämnas till mottagande skola studerats. Genom att säkerställa att information om elevens behov av stöd, eventuella diagnoser och elevens kunskapsnivå i ämnena överlämnas kan läraren skapa en lärandesituation för eleven som upplevs som stöttande och bidragande till ökad måluppfyllelse för eleven.   Studien syftar till att undersöka hur lärare upplever att överlämningsinformationen kan användas för att skapa en skolsituation där eleven får stöd att lyckas i sina studier på introduktionsprogrammet. Vidare syftar studien till att analysera vilken information som lärarna upplever är relevant att få om sina nya elever.   Det är en kvalitativ studie där fem semistrukturerade intervjuer med lärare på gymnasieskolans introduktionsprogram bildar underlag för analysen. För att undersöka lärarnas upplevelser har en fenomenologisk analysmetod använts. Tidigare forskning tillsammans med empiriskt underlag från intervjuer med lärare analyseras ur en fenomenologisk ansats med stöd av ekologisk systemteori.   Att få med all relevant information vid en överlämning från grundskolan till gymnasieskolans introduktionsprogram är inte något som ska betraktas som enkelt. Studien visar att lärarna upplever att den information som överlämnas är viktig för att kunna ge eleven stöd från början på introduktionsprogrammet. Även om det förekommer att lärarna upplever att informationen inte alltid är relevant för elevens lärande och måluppfyllelse. Konklusionen i studien är att hur dokumentationen utformas och vilken information som den innehåller är viktigt att diskutera mellan skolformerna och inom skolorna. Det är viktigt att det finns en samverkan mellan lärare, elevhälsa och skolledning i de olika skolformerna för att information som är relevant ska kunna överlämnas. Introduktionsprogrammets lärare och elevhälsa behöver även ta del av samma information om eleven.

Allt fler elever lämnar grundskolan utan behörighet till gymnasiet vilket har ökat söktrycket på de fem introduktionsprogrammen. Ett utav dessa är yrkesintroduktion som presenteras som ett alternativ för de elever som har ett specifikt yrke i sikte och vill in på motsvarande yrkesprogram eller direkt ut i arbete. Dock visar forskning att det finns en diskrepans mellan hur yrkesintroduktion presenteras och vad eleverna i verkligheten får. Med detta som bakgrund är syftet med denna studie att beskriva och analysera elevers upplevelser av introduktionsprogrammet yrkesintroduktion. För att få en helhetsförståelse för elevernas upplevelse presenteras och analyseras anledningar till varför programmet valdes, vilka förväntningar eleverna hade på programmet och hur dessa införlivades samt vad ungdomarna har för utsikter efter programmet. Då elevernas upplevelser är centrala, alltså mjuk data, har en kvalitativ metod använts där intervju-personerna bestod av två män och nio kvinnor från fyra olika yrkesintroduktionsinriktningar. Intervjumaterialet har analyserats genom innehållsanalys med stöd i begreppen handlingshorisont, habitus, fält, aktörer, kapital, brytpunkt, rutin samt self-efficacy. Studiens resultat visar att obehörighet gjort att ungdomarna valt yrkesintroduktion som ett sätt att nå behörighet till motsvarande yrkesprogram. Avsaknaden av grundskolebetygen upplevdes i sin tur orsakats av bristande kommunikation med lärare, bortprioritering av studier, diagnoser som påverkat prestationen samt mobbning. Den information som ungdomarna fick gällande yrkesintroduktion vid valet motsvarade inte verkligheten de mötte på programmet. Trots detta ansåg sig ungdomarna haft en bra och utvecklande tid på utbildningen då den genom att ge dem möjlighet att nå godkänt i kärnämnena från grundskolan, i kombination med praktiskt lärande, bidragit till att de känner sig trygga i sitt val av inriktning och har en tro på att gå vidare till nationellt program.

Det är ett växande problem med att alltfler elever som lämnar grundskolan utan behörig till gymnasieskolan. Obehörigheten innebär att elevernas önskade val till ett nationellt program begränsas, men en möjlighet är att komplettera sin behörighet via introduktionsprogrammen [IM]. Tidigare forskning visar att obehöriga elever befinner sig i en utsatt situation med risk att hamna i utanförskap på arbetsmarknaden. Syftet med denna studie är att ur ett elevperspektiv undersöka hur introduktionselever resonerar kring deras övergång till gymnasieutbildning, vilka tankar de har om sin framtida karriärval samt upplevelser av studie- och yrkesvägledning som de har fått. Studiens teoretiska utgångspunkter är Hodkinson & Sparkes teori om Careership och Gottfredsons teori om självbild, begräsning och kompromiss.Resultatet i denna studie visar att de ofullständiga betygen gör att informanter kompromissar med sina val mot åtkomliga och nåbara alternativ på IM. Övergången till IM beskrivs som en bättre studiemiljö, där informanternas studier har förbättrats genom individuellt stöd och hjälp från lärarna. Vidare visar resultatet att flera av informanter har en optimistisk syn på arbetsmarknaden, och det finns en tilltro att det kommer lösa sig i framtiden. Det framkommer att en fullständigt gymnasieutbildningen ansågs som betydelsefullt, men inte helt avgörande för hur deras framtid kommer att bli. Sammantaget upplever flera av informanterna att studie- och yrkesvägledare [SYV] på gymnasieskolan har väglett dem i rätt riktning och betydelsefull för dem. Medan en del av dem önskar en tidigare förberedelser vid gymnasievalet, exempelvis information om IM och framtida möjligheter med de olika gymnasieprogrammen efter gymnasieskolan av SYV på grundskolan.

Ett bra introduktionsprogram är grundläggande för en lång framgångsrik karriär och gör det lättare för den nyexaminerade att lära sig, då övergången från studier till att börja arbeta som en legitimerad röntgensjuksköterska kan vara en stressig period. Syftet med denna studie var att undersöka nyexaminerade röntgensjuksköterskors upplevelse av introduktionen på en ny arbetsplats. Data samlades in till denna studie genom att intervjua nio röntgensjuksköterskor som tagit examen sommaren 2014. Dessa röntgensjuksköterskor arbetar på röntgenkliniker i mellan- och södra Sverige. All insamlad data analyserades med hjälp av innehållsanalys och det resulterade i tre kategorier: Introduktionsprogrammet, Handledarnas kunskap och egenskaper och Sociala relationers betydelse och påverkan. De nyexaminerade röntgensjuksköterskorna upplevde att introduktionen var tillräcklig och bra. Det fanns vissa delar som var mindre bra, till exempel att de blev räknade som en av den ordinarie personalen medan de hade introduktion. Alla informanter ansåg att det blir bäst ifall de har en specifik handledare i början av introduktionen, då det lätt kan bli förvirrande med flera handledare. / A good introduction program is essential for a long successful career and makes it easier for new graduates to learn. As the transition from studies to beginning working as a licensed radiographer can be a stressful period. The purpose of this study was to investigate the new graduate radiographers experience of the introduction at a new workplace. Data was collected for this study by interviewing nine new graduate radiographers who graduated in the summer of 2014. These radiographers are working on radiology departments in central and southern Sweden. All collected data was analyzed using content analysis and it resulted in three categories: Introduction program, The preceptors knowledge and qualities and Social relationships importance and impact. The new graduate radiographers felt that the introduction was sufficient and good. There were some parts that were less good, for example, they were counted as one of the regular staff while they still had the introduction. All the informants believed that it will be best if they have a specific preceptor in the beginning of the introduction, as it can easily become confusing with several preceptors.

Syftet med studien är att ta del av erfarenheterna bland några elever på introduktionsprogrammet som inte nått målen för årskurs 9 i svenska i grundskolan. Studien skulle ge svar på bland annat hur eleverna upplevt skolans försök att hjälpa dem nå målen. Andra frågor som skulle besvaras var om eleverna hade egna funderingar kring vad skolan kunde ha gjort för att främja lärandet, om de känt sig inkluderade och delaktiga samt om de hade övriga erfarenheter från grundskoletiden som har varit av betydelse för dem. En kvalitativ metod användes och genom livsberättelser framkom de vuxna informanternas erfarenheter. Två intervjuer genomfördes med de tre deltagarna. Resultatet visar att trots skolans insatser så nåddes inte målen. Informanterna anser att skolan hade kunnat göra mera genom att ge dem bekräftelse, lyssna på dem, ge dem mera hjälp och att inte alla elever med olika behov av stöd ska sitta i samma grupp. De berättar om rädsla att framstå som dumma och att de känt ett utanförskap. Slutligen så kan det konstateras att ur informanternas perspektiv så har skolan inte levt upp till sina åtaganden enligt skollagen, Salamancadeklarationen och Barnkonventionen genom att inte anpassa den ordinarie skolmiljön, inte låta eleverna vara delaktiga och framförallt genom att inte upprätta åtgärdsprogram. / The aim of this study is to examine a few adult students’ experiences from compulsory school where they did not achieve the goals in Swedish. The study was also supposed to point out if the students had any thoughts about how the school could have supported their learning, if they felt included and involved and if they had other experiences from compulsory school. Two interviews were made with the three respondents. A qualitative method was used and the data is collected from their life stories. The result shows that despite the school’s efforts, the respondents did not achieve the goals. The respondents talk about their need of corroboration, that the teachers should have listened to them, given them more help and the unsuitability to put all the students with learning difficulties in the same room. The respondents talk about fear of looking stupid and a feeling of exclusion. From the respondents’ perspective it is obviously that the school did not undertake its responsibility according to the Swedish school law, the Salamanca Declaration and Convention on the Rights of the Child by adjusting the ordinary environment in the classroom, letting the respondents be involved and most of all, by ignoring their duty to write åtgärdsprogram, i.e. individual programmes for higher achievement.

Syftet med denna studie är att utreda hur inkludering, socialt och pedagogiskt, upplevs av nyanlända elever efter övergången från Språkintroduktionsprogrammet (Sprint) till ett nationellt gymnasieprogram samt vilka framgångsfaktorer för inkludering som lyfts av lärare inom en gymnasieskolas verksamhet. En kvalitativ undersökningsmetod har använts genom semistrukturerade intervjuer där tre elever och tre lärare har intervjuats. Resultaten visar att eleverna, två och tre år efter övergången till sitt gymnasieprogram, i huvudsak fortfarande umgås med elever med liknande bakgrund och samma modersmål, trots att de gärna vill ha mer kontakt med svenskfödda elever. Studiens resultat visar även att eleverna upplever sig ha svårigheter med svenska språket och särskilt med ämnestypiska ord och begrepp, vilket leder till att eleverna upplever stress i skolarbetet. Lärarna arbetar aktivt för att främja de nyanlända elevernas inkludering, vilket uppskattas av eleverna. Både lärare och elever uttrycker önskemål om fler insatser från skolledningens sida, bl.a. i form av flerspråkigt studiestöd och språkstugor. Slutsatsen som kan härledas utifrån studien är att de nyanlända eleverna önskar bli mer inkluderade i den svenska elevgruppen, att svenska språket utgör en utmaning för den pedagogiska inkluderingen samt att eleverna uttrycker behov av fler åtgärder och stöd från skolledningens sida.

Syftet med denna studie är att ta reda på hur några SVA-lärare går tillväga med att individanpassa undervisningen för att främja elevens andraspråk på språkintroduktionsprogrammet. Detta har undersökts med hjälp av lärarintervjuer. I resultaten framkommer det att det är svårt att alltid lyckas med att individanpassa undervisningen, men att det är viktigt att läraren hela tiden arbetar med det. Slutsatsen är att läraren ska använda sig av olika arbetssätt och undervisningsmetoder för att på bästa fram nå fram till eleven, ha en bra lärar- elevrelation och slutligen att läraren hela tiden följer upp elevens språkutveckling.

No description available.