No description available.

Arbetet handlar om hur musik kan påverka människans känslor och fantasier och hur man kan skapa musik för att väcka en specifik känsla hos lyssnaren. Syftet med arbetet är att försöka förstå varför man blir påverkad på ett visst sätt av olika sorters musik och framför allt om det går att förmedla specifika känslor till den generella lyssnaren. Arbetet består dels av själva uppsatsen, men även skapandet av sju olika musikstycken som 128 försökspersoner har fått lyssna på. Styckena är från olika genrer: drama, komedi, kärlek, skräck, action, fantasy samt slutligen äventyr. Personerna har fått lyssna på musiken för att sedan försöka hitta rätt genre. Intervjuer har också skett med nio personer, alla med bakgrund inom filmbranschen. Detta för att få veta hur de ser på skapandet av filmmusik. Efter att ha tagit del av försökspersonernas svar kan man konstatera att det går att förmedla olika känslor med musik, även om det inte lyckades fullt ut. Många gånger gavs svar som var i linje med mina egna tankar. I andra fall fanns det en fascinerande nästan exakt koppling till mina tankar kring musikstyckena. / The work is about how music can affect the feelings and fantasies of people listening to it and how music can awaken a specific emotion for the listener. The purpose of the work is to understand why different kind of music can affect people in a certain way, and above all, if it is possible to convey specific emotions to the general listener. The work is made up of the essay itself but also the creation of seven music pieces that 128 subjects have listened to. The music pieces are from different genres: drama, comedy, romance, horror, action, fantasy and finally adventure. The people first got to listen to the music and then try to figure out the right genre to every song. There have also been interviews with nine people, all with a background within the film industry. The reason for this was to get to know how they look at the creation of movie soundtrack. After having examined the subjects’ answers it can be seen that it is possible to convey a specific emotion to a specific song, although not fully succeeded. A lot of the time answers were given that were in line with my own thoughts. In other cases there were a fascinating, almost precise connection to my own thoughts and feelings around the music pieces.

Denna uppsats syftar till att undersöka hur fyra uttryckningspoliser i Värmland upplever den emotionella intelligensens betydelse i deras vardagliga arbete. Poliser utsätts dagligen för si-tuationer, där de konfronteras av både sina egna och andras känslor. Polis är ett högriskyrke, därför är det viktigt att förebyggande åtgärder är i fokus. Vi anser att det är intressant att un-dersöka hur poliser uppfattar och värderar betydelsen av känslor i arbetet. Vår undersökning är en kvalitativ studie baserad på intervjuer. Resultatet kan i korthet sammanfattas med att de intervjuade upplever att det är mycket viktigt att vara medveten om sina känslor och att kunna styra dem, i arbetet som polis. Att läsa av, och skapa förståelse, för andras beteende och käns-lor har stor betydelse i polisernas arbete. Vi ser att det sociala stödet är av stor vikt för att kla-ra av att hantera känslor som följer efter svåra situationer. Stödet och kommunikationen från kollegor beskrivs som det mest betydelsefulla för våra intervjupersoner. Att vara medveten om sina känslor och att bearbeta påfrestande händelser är mycket viktigt. Samtliga poliser menar att de ständigt reflekterar över sina känslor, vilket leder till utveckling och förståelse.

AbstractMeningsskiljaktigheter och konflikter är en del av vardagen i förskolan. Vårt syfte med denna rapport är att få en insikt i fyra-femåriga barns tankar och känslor kring eventuella konflikter på förskolan samt deras hantering av dessa. I vårt intresse finns även ett visst genusperspektiv; som här innefattas av att eventuellt upptäcka skillnader i flickors respektive pojkars konflikthanteringsmetoder.Rapporten består av en forskningsbakgrund där författare och forskare, specialiserade inom området, ger sin uppfattning kring ämnet. Med tanke på betydelsen av sampel mellan barn och fokus på barns känslor och tankar i denna rapport, är det sociokulturella perspektivet lämpligt som utgångspunkt. Vi tar i forskningsbakgrunden bland annat upp barns utveckling av den empatiska förmågan, förmåga till samspel samt konflikter och utanförskap. Forskningsbakgrunden innehåller även olika metoder kring hantering av konflikter utifrån barns perspektiv.I den empiriska delen ges ett sammanfattande resultat av våra barnintervjuer och barnobservationer, där urvalet består av tio förskolebarn i åldern fyra-fem år. De enskilda intervjuerna har varit utav kvalitativ karaktär. Frågeställningar som är i fokus i denna empiriska del är: hur en bra kompis är, barns känslor vid konflikter samt barns olika konflikthanteringsmetoder.I resultatet redovisas det bland annat att en bra kompis ska vara snäll och bra på att leka, att barn blir ledsna då de inte får vara med i leken och att det går att lösa konflikter genom att ”göra förlåt” istället för att bara verbalt uttrycka det.I samband med arbetet kring denna rapport har vi fått större insikt i känslornas betydelse vid samspel och konflikter samt vikten av att bejaka och bearbeta dessa.

Stämmer det att ju högre resilience (återhämtningsförmåga) en individ har och ju mera av positiva känslor, desto större livsmening har hon också? Resilience är att vid psykologisk stress tillfälligt kunna gå ifrån sin vanliga nivå för självkontroll och när stressmomentet försvunnit återgå dit igen. En enkätundersökning har gjorts med 39 deltagare där variablerna resilience, positiva känslor och livsmening undersökts. Resultatet visar att både resilience och positiva känslor är positivt relaterade till livsmening. Full mediering visas för positiva känslor vilket innebär att de är en av flera möjliga mekanismer i processen mellan resilience och livsmening. Fler tänkbara mekanismer att undersöka skulle kunna vara hopp och mänskligt stöd och frågeställningen skulle även kunna testas i experiment.

Bakgrund: Diabetes typ 1 är en kronisk sjukdom som varit känd under mycket lång tid, sjukdomen uppstår när bukspottkörteln inte producerar tillräckligt med insulin. Diabetes typ 1 har de senaste åren ökat bland barn. När ett barn insjuknar i diabetes påverkas föräldrarna. Sjukvården har då en viktig roll i att stödja föräldrarna och ge dem information. Syfte: Syftet med studien var att belysa föräldrars upplevelser av att leva med ett barn som har diabetes typ 1. Metod: Litteraturstudie baserad på nio vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Artiklarna analyserades enligt Graneheim och Lundmans (2004) kvalitativa manifesta innehållsanalys. Resultat: Fyra huvudkategorier och fem underkategorier framkom i resultatet. De viktigaste fynden som gjordes var att föräldrarna upplevde många känslor i samband med fastställande av diagnos. Föräldrarna anpassade sig till sjukdomen och upplevde att de fick planera mer i vardagen. Stöd och information från sjukvården var viktigt för föräldrarna. Det var en känslomässig tid när barnen blev äldre och själva skulle börja sköta sin sjukdom. Slutsats: Litteraturstudiens resultat visar att stöd och information från sjukvården är viktigt för föräldrarna. Med detta som underlag understryker författarna vikten av att sjuksköterskor är i behov av kunskap och förståelse för föräldrarnas upplevelser.

Studiens syfte var att se om känslan glädje leder till att man uppmärksammar en viss typ av information i större utsträckning än annan. I detta fall för positivt belönande ord respektive positivt icke belönande ord. Denna studie är en replikering av Tamir & Robinsons (2007) studie som fick belägg för detta. Deltagarna delades in i två grupper där experimentgruppen som bestod av 9 deltagare fick i uppgift att skriva ner en händelse som gjort och fortfarande gör dem glada för att väcka ett tillstånd av glädje. Kontrollgruppen som bestod av 10 deltagare fick istället i uppgift att minnas och skriva ner hur deras sovrum ser ut för att hamna i ett neutralt tillstånd. Deltagarna slumpades in i respektive grupper och fick 5 minuter på sig att göra denna uppgift. Efter uppgiften fick deltagarna fylla i ett formulär som mäter aktuellt känsloläge, och här skilde sig grupperna signifikant från varandra.Glädje var den känslan som skiljde sig signifikant mellan grupperna. Dot probe task användes för att mäta uppmärksamhetsbias men inga signifikanta skillnader mellan grupperna visades. Detta innebär att glädje i denna studie inte styrde uppmärksamheten mot generellt belönande information. E-prime 2.0 användes som verktyg för att bygga och utföra experimentet.

Syfte. Att undersöka sjuksköterskans upplevelse av mötet med patienter i behov av palliativ vård och/eller patienter i behov av vård vid livets slutskede. Metod. En deskriptiv design användes till den kvalitativa studien. Semistrukturerade intervjuer utfördes med sju sjuksköterskor som valdes ut genom ett bekvämlighetsurval. Alla deltagare arbetade nära patienter i behov av palliativ vård och/eller patienter i behov av vård vid livets slutskede. Data som samlades in granskades med hjälp av manifest kvalitativ innehållsanalys. Huvudresultat. Innehållsanalysen resulterade i två kategorier; ”Vård nära patient och närstående” samt ”Bearbetandeprocessen”. Det visade sig att arbetet upplevdes tillfredsställande. De tyckte att det var positivt att få möjligheten att skapa en så bra sista tid i livet som möjligt för patienten. Det framkom dock att arbetet med dessa patienter kan vara psykiskt påfrestande. Av denna anledning ansågs det viktigt att bearbeta sina känslor, antingen med hjälp av arbetskollegor eller via professionell handledning. Slutsatser. Trots psykisk påfrestning upplevs mötet med patienter i behov av palliativ vård och/eller patienter vid livets slutskede som någonting tillfredsställande. Dock behövs bearbetning och handledning av svåra situationer. Då detta erhålls kan den psykiska påfrestningen minska.

I Sverige levde år 2005 ca 142 200 personer med en demenssjukdom. När vuxna barn valde att hjälpa och stödja en förälder i samband med en demenssjukdom uppstod en relationsförändring där många vuxna barn upplevde att de blev förälder till sin förälder. Syftet med denna litteraturstudie var att söka kunskap och få förståelse för vuxna barns erfarenheter av att en förälder hade en demenssjukdom. Litteraturstudie valdes som metod och tre olika databaser har använts där 13 artiklar valdes ut till granskning. Två granskningsmallar, en för kvantitativa studier och en för kvalitativa studier, har modifierats för att poängsätta de utvalda artiklarna. När granskningen var genomförd analyserades artiklarna och fyra teman framkom: Stress; känslor; relationer; stöd och hjälp. Författarnas slutsats var att de vuxna barnens livskvalitet, huvudsakligen, påverkades negativt av de erfarenheter de vuxna barnen fick av att deras föräldrar hade en demenssjukdom. De vuxna barnen bar på flera känslor inom sig som tillsammans orsakade kaos. Resultaten visade att sjukvården bör bli medveten om detta eftersom de som hjälpte och stöttade sina föräldrar lätt blev osynliga för vården. Det visade sig viktigt att hjälp och stöd kunde erbjudas och att vi som sjuksköterskor kunde se och därmed fånga upp de som behövde hjälp och stöd från samhället.

Syftet med litteraturstudien var att belysa vuxna barns erfarenheter av att vara anhörigvårdare till en förälder med demenssjukdom. I databaserna Cinahl och PubMed söktes tolv artiklar fram. Tio av dessa inkluderades och kvalitetsbedömdes. Artiklarnas resultat analyserades utifrån syfte och frågeställningar och sammanfördes till teman. Sex teman framstod: Känslor och förändrade roller, Förlust, Plikt, Vårdande tillfredställelse, Stöd och Stöd från sjuksköterska. Olika känslor som vuxna barn uttryckte om förälderns personlighetsförändring var ledsamhet, rädsla, frustration, oro, förlust och skam. Skyldighet och pliktkänslor upplevde anhörigvårdarna inför vårdandet samt känslor av otillräcklighet, frustration och obekvämhet. Psykologiskt välmående handlade om att ha mening med livet och känna tillfredsställelse över sin situation. Anhörigvårdarna hade svårt att prata om demenssjukdomen med närstående, men ville ha praktisk hjälp. Män ville ha mer information omkring vårdandet medan kvinnor mer ville prata känslor. Att som sjuksköterska fokusera anhörigvårdarens positiva erfarenheter och känslor kunde stärka och stödja dennes självkänsla och självförtroende. Slutsatsen blev att negativa känslor var framstående hos vuxna barn till en förälder med demenssjukdom. Att anhörigvårdaren hade behov av praktiskt stöd och samtal. Gruppundervisning och stärkande samtal med en sjuksköterska var omvårdnadsåtgärder som kunde stärka vuxna barn i vårdandet.