Studiens syfte är att synliggöra vilket innehåll gällande könsmönster, könsidentitet och sexualitet som finns i skönlitteratur för årskurs 1–3, för att lågstadielärare potentiellt ska kunna använda böckerna i ett högläsningssyfte i sin sex- och samlevnadsundervisning. Studiens teoretiska utgångspunkter är den didaktiska frågan vad, heteronormen, könsmönster, könsidentitet och sexualitet. Studien baseras därmed på tre forskningsfrågor angående vad i utvalda högläsningsböcker för årskurs 1–3 som är normavvikande och normativt inom könsmönster, könsidentitet och sexualitet. Detta undersöks genom en kvalitativ textanalys med analysfrågor formulerade utifrån studiens frågeställningar. De fyra böckerna som analyseras är följande: Prinsessan som inte tyckte om prinsar av Alice Brière-Haquet, Jösta och Johan av Anette Skåhlberg, Om jag bara inte råkat klippa taxfrisyr av Ingelin Angerborn och Brorsan är kung av Jenny Jägerfeld. Resultatet visar att majoriteten av karaktärerna beskrivs med både normavvikande och normativa könsmönster och att enstaka karaktärer är traditionellt normativa. Innehåll om könsidentitet påvisar att normativa könsidentiteter (cispersoner) är vanligast förekommande och att endast en karaktär identifierar sig med en normavvikande könsidentitet som transperson. Angående innehållet av sexualitet (sexuella läggningar) synliggörs normativ heterosexualitet i alla böcker och i två av böckerna synliggörs en normavvikande sexualitet, homosexualitet. Sammanfattningsvis visar resultatet att alla böckers innehåll genomsyras av normativa aspekter gällande könsmönster, könsidentitet och sexualitet, trots att de valts ut i ett normkritiskt perspektiv. Detta påvisar att heteronormen upprätthålls i samtliga böcker samtidigt som den utmanas av vissa karaktärer. Studien konstaterar därav att lärare bör vara medvetna i val av högläsningsbok samt vilket innehåll som förmedlas till eleverna, för att skolans sex- och samlevnadsundervisning ska normalisera det avvikande och därmed förmedla allas lika värde och rättigheter i likhet med skolans värdegrund.

Den här studien undersöker hur pojkar i klänning gestaltas i barnlitteratur. Syftet är att ur ett normkritiskt perspektiv synliggöra hur genusnormer bryts och upprätthålls. Studiens datainsamling består av kvalitativ text- och bildanalys av tre stycken barnböcker som riktar sig till barn i åldern 3–6 år.  Tidigare forskning redogör för att traditionella genusnormer gestaltas i berättelser för unga läsare, ett perspektiv som kan påverka barns möjligheter till att uttrycka sin könsidentitet. Enligt resultatet i den här studien bidrar karaktärer och innehåll till att både upprätthålla och bryta normer. Den traditionella genusordningen, som bland annat innebär att det maskulina värderas högre än det feminina, framträder i två av tre böcker. Samtidigt är pojkars handlingsutrymmen för att uttrycka sin könsidentitet snävare än flickors. / This study examines the portrayal of boys in dresses in children's literature. The purpose is to make visible from a norm-critical perspective how gender norms are broken and maintained. The study's data collection consists of qualitative text and image analysis of three children's books for children aged 3–6 years. Previous research reports that traditional gender norms are represented in literature for young readers, a perspective that may affect children's opportunities to make gender. The findings in this study show that characters and content contribute to both maintaining and breaking norms. The traditional gender order, meaning masculine is valued higher than feminine, appears in two out of the analyzed books. At the same time, masculine characters seem to have less possibilities of expressing their gender identity than the feminine ones.

Denna uppsats beskriver HBTQ+-personers gestaltning i barnlitteratur. Studien utgörs av karaktärs- och bildanalyser på sex olika HBTQ+-karaktärer från fyra olika barnböcker. Resultatet av denna uppsats visar att de flesta HBTQ+-personer i barnlitteratur framställs utifrån normer som vi förmedlar till barn, vilket kan ge positiva och negativa effekter på barns tankar om heteronormen.

Syftet med denna uppsats var att genom en innehållsanalys ta reda på hur läroböcker i samhällskunskap framställer HBTQ-personer och könsidentitet. I uppsatsen beskrivs en bakgrund till både genusteori och queerteori för att kunna få en förståelse för de teoretiska begreppen som ligger till grund för uppsatsen. Kodschemat i uppsatsen är konstruerat utifrån olika teoretiska begrepp. Denna uppsats ger en bakgrund till tidigare forskning inom området och materialet som studien genomförs på är totalt sex läroböcker i olika kurser för samhällskunskap på gymnasiet. Resultatet av analysen visar att HBTQ-personer och könsidentitet framställs olika i läroböckerna och genom fyra identifierade teman. Dessa teman är sexualitet och kärlek, lagstiftning och rättigheter, kön och könstillhörighet samt HBTQ som paraplybegrepp.  Resultatet visar att läroböckerna har ett heteronormativt perspektiv samt innehållet få normkritiska reflektioner. Resultatet visar även att i några läroböcker framställs inte HBTQ-personer eller könsidentitet alls. Resultatet visar även att läroböckerna inte definierar begreppen och att det i vissa fall inte stämmer överens med de vetenskapliga teoretiska begreppen. Uppsatsens resultat indikerar på konsekvenser för både lärare och elever. En avsaknad av HBTQ-personer och könsidentitet i läroböcker kan få konsekvenser för elevers utbildning. Slutsatsen är att lärare kan behöva komplettera läroböckerna i sin undervisning och ta ansvar för att ha kunskap om HBTQ-personer och könsidentitet för att inkludera och genomföra normkritiska reflektioner i sin undervisning. Förslag på vidare forskning kan vara att intervjua bokförlag om processen och innehållet i läroböckerna.

Den här undersökningen handlar om ord för att beskriva könsidentitet och könsuttryck, men också mer allmänt om språk i relation till den egna identiteten. Undersökningen bygger på en enkät som besvarades av 31 personer med olika erfarenheter av att röra sig bortom tvåköns­normen. Enkätsvaren kategoriseras utifrån återkom­mande teman, vilket be­lys­er mönster i materialet. Enskilda svar analyseras utifrån begreppen tvåkönande, ciskön­ande och kate­gorial­­­kön­ande, vilka är hämtade ur Hornscheidts genderismmodell, samt med hjälp av begreppen position­ering och benämnbarhet. De flesta respondenter benämner sig själva med ord som överensstämmer med den egna identiteten, men en del väljer istället sina ord i syfte att påverka omgivningen eller för att helt slippa kategoriseras utifrån kön. När respondenter byter ord handlar det oftast om att det nya ordet upplevs passa bättre, men bytet kan även handla om att den egna identiteten förändrats eller om att ett tidigare behov av att påverka omgivningen har upphört.  Även omgivningen positionerar respondenterna genom språkhandlingar – i många fall som tillhörande ett kön respondenten inte själv identifierar sig som. Respondenternas berättelser om att röra sig bortom tvåkönsnormen handlar om friktion mellan omgivningen och den egna köns­identiteten, negativa och positiva erfarenheter av sociala interaktioner, svårigheter att benämna den egna identiteten, att utforska sitt könsuttryck och att vara rädd för negativa konse­kvenser.  Sammantaget visar resultatet att personer som rör sig bortom tvåkönsnormen är en heterogen grupp med avseende på både livserfarenheter, relationen till den egna identiteten och inställ­ningen till olika språkliga uttryck.

Är vi okej?/All about them is a coming out-story about a 30 year old Ella/Ellan, who moves back to Sweden after a few years abroad to deal witha life-crisis - and to come out as non- binary. We follow Ella/Ellan during one tumultuous year as they explore and discover their identity and see how life and relationships change along the way. All about them is my master’s projectin Visual communication at Konstfack, 2023. My intention with this projectis to share my personal experience of coming out as a non-binary transperson. I wanted to visualise the difficulties with adapting to society’s narrow and limited identity-categories. My wish is that this novel will contribute with knowledge and understanding for the trans-experience, and also offer identification for anyone who struggles with questions about their place in this world.

In the Spring of 2018 the Swedish Government announced an intended new law on legal sex change, based on self-identification. The Government’s policy proposal did however, not make it to the parliament as a formal proposition, most likely due to critique from the Council of Legislation. In this thesis, the Swedish government’s problematization of gender identity is scrutinized. The empirical material consists of the Swedish Government Official Report Ändring av det kön som framgår av folkbokföringen Ds 2018:17. A poststructural approach to policy analysis is applied with a focus on how subjects and gender identities are made possible through subject positions identified in the report. By applying a poststructural perspective, this thesis highlights some of the paradoxes of identity-based rights and reflect on how governing takes place through the making of stable and responsible subjects.

Inom dans är det vanligt med stereotypiska könsmönster. Studiens syfte är att synliggöra och analysera lärarens förhållningssätt till genus inom dansundervisningen. Studien är kvalitativ och bygger på teorier om socialkonstruktionism, normer, genus och medieekologi. Metoder som används är semistrukturerade intervjuer med hjälp av stimulated recall. Tre deltagare, en man och två kvinnor från olika geografiska områden, har delat med sig av sina tankar kring genusarbeteinom dansundervisningen. Resultatet visar att samtliga danslärare arbetar med att integrera genusperspektiv i undervisningen genom olika pedagogiska metoder. Centrala aspekter är att bemöta eleverna varierat och utforska stereotypiska könsmönster. Vidare råder det delade meningar kring de maskulina aspekterna av dancehall, särskilt de som betonar våld, ska användas i dansundervisningen. Female dancehall ses som ett uttryck för styrka och självförtroende, men danslärarna anser att användningen av sexuellt kodade rörelser bör övervägas individuellt. Ytterligare resultat är att det krävs medvetenhet kringbarns exponeringar för sociala medier.  Slutsatsen är att danslärarna visar stor medvetenhet hur genusarbetet inom dansundervisningen kan genomföras. Eleverna tillåts att utforska och uttrycka olika könsmönster och hitta sin egen identitet.

Den här avhandlingen tar sin utgångspunkt i äldre lhbtq-personers livsberättelser för att undersöka erfarenheter och betydelser av att leva och åldras som lesbisk, homosexuell, bisexuell, transperson eller queer. Äldre lhbtq-personer har levt och åldrats i tider där könsidentiteter och sexualiteter som går på tvärs med heteronormativiteten har varit kriminaliserade, patologiserade och många gånger framstått som avvikande. Samtidigt är äldre lhbtq-personers erfarenheter förbisedda inom forskningen, då gerontologin ofta utgår från heteronormativa antaganden samtidigt som lhbtq-forskningen sällan fokuserar på åldrande eller hög ålder. Avhandlingen bygger på livsberättelseintervjuer med tjugo personer födda mellan 1922 och 1950 (62-88 år vid tiden för intervjuerna). Det empiriska materialet har analyserats och tolkats med tematisk analys som metod samt med ett teoretiskt ramverk bestående av kritisk gerontologi, feministisk teori samt queerteori. Analysen pekar mot hur personernas erfarenheter relaterar till tidsanda och rumsliga kontexter. Den visar hur kön, ålder och sexualitet flätas samman i heteronormativa föreställningar kring hur livet ska se ut. Att avvika från dessa normer genom att inte leva upp till binära könsnormer eller inte ingå i heterosexuella äktenskap och skaffa barn kan ge stora sociala och materiella konsekvenser under livet. Det kan handla om att behöva smyga, dölja, bli socialt förskjuten, diskriminerad eller utsatt för våld. Trots dessa förutsättningar visar analysen hur personerna orienterat sig mot andra sätt att leva där ens könsidentitet och sexualitet kan få plats. Berättelserna pekar mot de betydelser som relationer, sociala nätverk samt lhbtq-sammanhang haft, där grupper, föreningar och träffställen som skapats över tid gjort det möjligt att finna andra livsmöjligheter. Berättelserna om att åldras påminner i stor utsträckning om andras erfarenheter av åldrande, men blir i några avseenden specifika för lhbtq-personer. Det kan handla om att inse att en åldrande kropp sätter stopp för den transvård en önskar få, eller oro för att bli homo- eller transfobiskt bemött inom äldreomsorgen. Resultaten pekar mot vikten av att lyfta in kritiska förhållningssätt på kön och sexualitet i gerontologin och livsloppsstudier. De visar också vikten av att inkludera materialitet i förståelser av den åldrande kroppen. Avhandlingen bidrar till en historieskrivning av lhbtq-historia i en svensk kontext. Den utgör också en teoretisk brygga mellan gerontologi, feministisk teori samt queerteori och bidrar till mer komplexa förståelser av intersektioner mellan kön, åldrande och sexualitet inom dessa fält. / This study is based on life-course interviews with 20 LGBTQ-identified people, born between 1922 and 1950, 62-88 years old at the time of the interviews. Older LGBTQ-identified people have experienced tremendous changes in how gender identities and sexualities have been re-negotiated during their lifetimes. Even though there is a small but growing field of LGBTQ ageing studies, queer studies rarely problematizes age or ageing. At the same time, the gerontological field often assumes heterosexuality and cis-gender experiences. This dissertation uses a life course perspective and focuses on queer lines, life courses that move beyond the heteronormative expectations of how one should live one’s life in relation to gender identity and/or sexuality. The overarching aim of the study is to explore experiences and meanings of living and ageing as LGBTQ in a changing heteronormative world. Thematic analysis is used to analyse and interpret the empirical material. The theoretical framework in this study refers to critical gerontology, feminist theory and queer theory. The analysis points to how experiences of gender identity and sexuality relate to historical and geographical contexts, and change over time. It illustrates how gender, age and sexuality intersect with heteronormative expectations of what a life is supposed to be like. To not live up to these expectations by not adjusting to binary gender norms or not getting married and having children may have large social as well as material consequences. These include having to hide one’s gender identity or sexuality, being socially repudiated and discriminated against or being subject to physical violence. Despite these conditions, the interviewees have oriented toward other lines - other ways of living where there is room for their gender identities and sexualities. The interviews point to the significance of social relations, networks and LGBTQ communities. LGBTQ groups and meeting places that have been created over time have facilitated in finding these other lines. Most of the narratives on ageing are similar to those of other people the same age, but there are also narratives that are specific to LGBTQ experiences. For some the ageing body has ruled out the possibility of undergoing transgender-specific surgeries. Others are worried about encountering homophobic or transphobic treatment when in need of care. The results point to the importance of including critical approaches of gender and sexuality within gerontology and life course studies, and to including materiality when theorizing the ageing body. The dissertation also constitutes a theoretical bridge between gerontology, feminist theory and queer theory and contributes to more complex understandings of intersections between age, gender and sexuality to these fields.

The purpose of this study is to explore how well prepared educators at pre-schools are to receive children with another gender identity than their biological gender. The focus for the study lies on the discourses that exist in the pre-school regarding gender norms and how they become visible through the language educators use in the equal treatment plans, that are a part of the pre-schools value works, and in talks between educators. My research questions are: ·         How does pre-schools describe their work with children with another gender identity than their biological gender? ·         Which discourses regarding gender norms does the pre-schools equal treatment plans and group talks with educators show? To answer these questions, I have used the analyses of five equal treatment plans and two group talks. By analysing the equal treatment plans and the group talks with the four strategies for anti discrimatory education from Kumashiro, by letting the strategies make the discourses visible, I have come to the result that gender identity is made invisible in the pre-schools by the educators. The equal treatment plans contain descriptions of the discrimination grounds but not how the educators work with these in the daily workings with the children, and the educators describe gender instead of gender identity in the group talks. In my discussion and conclusion I reason about the causes for this in relation to previous research about norms around gender and gender identity in pre-schools.