Hur Svenska kyrkans gudstjänstliv presenteras i sex olika läroböcker från 1973, 1980, 1997, 2001, 2014 och 2017. Resultatet jämförs med gällande läroplan och Grace Daies teori om sekularisering.

Studiens syfte är att synliggöra diskurser kring begreppet integritet samt integritet i relation till förskolepedagogers dokumentationsuppdrag. Studien svarar på två frågeställningar: Hur samtalar pedagoger om begreppet integritet? Hur samtalar pedagoger om barns integritet i relation till dokumentationsuppdraget? En kvalitativ metod utfördes i form fokusgruppsamtal bestående av totalt 12 deltagare som alla var verksamma i existerande arbetslag på olika förskolor. Samtalen analyserades genom en diskursanalys. Studien utgår från ett socialkonstruktionistiskt perspektiv. Resultatet visar på tre framträdande diskurser: Föränderlighetsdiskursen, Motståndsdiskursen samt Orosdiskursen. Pedagogerna samtalade kring hur integritet som begrepp förändrats i förskoleverksamheten och hur större fokus läggs på medgivande till att deltaga i dokumentationer. Om barn som visade motstånd till att dels medverka i dokumentationer dels rörande den personliga och kroppsliga integriteten. En oro beskrevs också fram, hur situationer kan misstolkas trots att inget otillbörligt skett.

Geografi är ett aktualitetsämne, ett ämne som ständigt utvecklas i takt med förändringarna i den värld vi lever i. Det är därför naturligt att skolämnet undergår förändringar vid varje revidering av gymnasieskolans läroplan, precis som många andra aktualitetsämnen, till exempel samhällskunskap. Dock verkar de flesta förändringar i de senare läroplanerna främst vara kvantitativa snarare än kvalitativa såtillvida att det inte är innehållet som utvecklas och förändras utan snarare skolämnets omfattning på gymnasiets olika program. Geografiämnets plats i den svenska gymnasieskolan framstår som instabil och starkt skiftande över tiden. Tidvis har ämnet helt tagits bort från gymnasieundervisningen för att därefter återinföras i senare läroplaner i olika omfattning och skepnad. Är denna ambivalenta inställning till geografiämnet något specifikt för Sverige och dess skolpolitik eller förekommer liknande förhållningssätt gentemot geografiskolämnet även i andra länder? Syftet med denna uppsats är att genom en komparativ studie utröna i vilken mån likheter och olikheter föreligger olika länder emellan med avseende på geografiämnets plats i gymnasieskolans undervisning och tillhörande läroplan samt att jämföra gymnasieskolämnet geografi i de olika länderna med avseende på omfattning och utformning. Metoden i arbetet utgörs av en jämförande kvalitativ studie mellan olika länders läroplaner för gymnasiet med avseende på skolämnet geografi och dess ställning i respektive lands läroplan. Arbetets frågeställningar operationaliseras i en undersökningsmodell där resultatet kategoriseras och indexeras, vilket möjliggör en inbördes rangordning av de i studien deltagande länderna med avseende på geografiämnets ställning. Studiens resultat visar att stor diskrepans råder mellan studiens olika länder med avseende på geografiämnets utformning och omfattning i respektive läroplan. En tendens att reducera geografi som sammanhållet obligatoriskt gymnasieämne kan dock utläsas i undersökningens resultat. Studien visar att Finland är det land i studien där geografiämnet har den starkaste ställningen i gymnasieskolans läroplan. Undersökningen visar också att geografiämnet i svenska gymnasieläroplanen fortfarande har en relativt stark ställning jämfört med många andra länder i studien.

Det övergripande syftet med föreliggande studie är att bidra med empirisk data till ettområde som förefaller sakna sådan: lärarnas syn på kunskap i sin yrkesutövning. Ytterligareett syfte är att nyansera den skoldebatt som förts kring reformerna 2011. Metoden somanvänds är kvalitativ och studien består av öppna intervjuer med fem lärare.Kunskapsanspråket är subjektivt och tolkande i syfte att utveckla förståelse för lärarnasämnesdidaktiska val. Frågeställningarna som diskuteras är vilka förmågor och kunskapersom lärarna anser är viktigast att utveckla inom ämnet samt hur dessa bedöms, hurämnesdidaktiken ser ut under planering och lektioner och slutligen vilka ämnesdidaktiskaambitioner som kan utläsas ur intervjuerna.Studien finner att den ämnesdidaktik som beskrivs av lärarna inte faller in i den tydligapolarisering som kan utläsas av skoldebatten. Undervisningen består varken av“faktaspäckad förmedlingspedagogik” eller “postmodernistisk kulturrelativism”. Det ärfakta som är den centrala kunskapsdimensionen, men fokus ligger på att förstå och användafakta, inte att minnas och återge. Undervisningen följer ämnesplanen på varierande sätt;kurserna kan anta en ytlig allmänbildande eller djupare tematisk karaktär, men studienfinner inte några klara gränser i didaktiken, exempelvis mellan tematisk och kronologiskstruktur. Studien finner att lärarna undervisar om och i historia, men att det inte läggs fokuspå att lära sig av historia. Studien avslutas med att behandla lärarnas ambitioner och föreslåratt en gemensam begreppsapparat samt ett forum för att diskutera ämnesdidaktiska frågoretableras. / <p>Betygsdatum 2019-01-18</p>

BakgrundI bakgrunden beskrivs erfarenhetsbaserad litteratur från förskolans verksamhet som bygger på erfarenheter och kunskaper om portfolion och dess användning. Inom förskolan kan portfolion vara en pärm som synliggör barnets lärande och utveckling i form av olika alster. Portfoliometodik är ett arbetssätt som handlar om kunskapssyn, barnsyn och förhållningssätt. I arbetet med portfolion observerar och dokumenterar pedagoger barnets lärande och utveckling. Portfoliometodiken utgår även från läroplanen i förskolan och skolan. Barnets portfolio är ett viktigt underlag för att samverkan med föräldrarna och skolan ska fördjupas.SyfteSyftet med studien är att undersöka pedagogers uppfattningar om portfolio och portfoliometodik i förskolans verksamhet. Samt att undersöka svårigheter som kan påverka arbetet med portfolion.MetodUndersökningen är kvalitativ. Verktyget som användes var kvalitativ intervju. Fem intervjuer är genomförda med pedagoger från två olika förskolor från två kommuner i västra Sverige.ResultatResultatet visar på att pedagogers olika synsätt påverkar arbetet med portfolion. Det gäller urvalet av dokumentationer samt portfolions syfte i verksamheten. Det framkommer även att de båda förskolorna har kommit olika långt med sin portfolio. Portfolions dokumentationer kan därför spegla både läroprocesser och utveckling hos barnet eller endast steg i utveckling. / Program: Lärarutbildningen

I den här studien undersöks det om när och hur fritidspedagoger väljer att använda IKT på fritidshemmet samt vad fritidspedagogerna anser att IKT kan ha för betydelse för elevernas lärande. Metoden som valdes för studien var en kvalitativ undersökning. Fem utbildade fritidspedagoger från olika skolor i en gemensam kommun har intervjuats. Teorin som valdes att utgå efter grundar sig på ett sociokulturellt perspektiv. Det material som framkom genom intervjuerna har sedan analyserats. Därefter har kärnteman och subteman kodats fram via tematisk analys. Vad som kunde utläsas från studien var att de ekonomiska förutsättningarna var en av många avgörande faktorer för när och hur mycket pedagogerna använde IKT i verksamheten. Respondenterna lyfte fram olika lärandemiljöer där digitala verktyg kunde användas och att styrdokumenten var något fritidspedagogerna arbetar utefter. Fokuset låg bland annat på att eleverna skulle förbättra sitt sociala samspel med andra elever på fritidshemmet med digital utrustning i centrum. Resultatet visar även att majoriteten av respondenterna ser framväxten av digitala verktyg som något positivt men att resurserna på skolan begränsar möjligheten till användandet. Därutöver lyfts det fram genom tidigare forskning om att kompetensen ytterligare är en viktig faktor att ta med. Den bristande kunskap hos fritidspedagogen speglar hur användandet av digitala artefakter i fritidshemmet tillämpas. Det är avgörande för om det används för att främja lärandet eller endast som ett tidsfördrivande medel.

Sammanfattning Denna studie syftade till att undersöka pedagogers och föräldrars uppfattningar om musik som ett stöd för barns språkutveckling i förskolans verksamhet. Då vårat syfte med studien var att undersöka uppfattningar bestämde vi oss för att använda det fenomenografiska perspektivet som utgår från människors erfarenheter och uppfattningar. Studien genomfördes genom två delstudier, där Viktoria Nygren ansvarade för den ena innehållande kvalitativa intervjuer av fem förskollärare bosatta i olika delar av Sverige. Den andra delstudien, som Elida Berglin ansvarade för, består av en kvalitativ samt en kvantitativ webbaserad enkät där föräldrars uppfattningar om ämnet undersöktes. Genom dessa studier framkom respondenternas uppfattningar om att det finns ett samband mellan musik och språk samt att det finns en medvetenhet hos respondenterna om att musik kan påverka barns språkutveckling. Även om inte respondenterna säger det ordagrant tolkar vi det mellan raderna i deras svar på undersökningarna. Dessa resultat analyserades sedan utifrån den fenomenografiska analysmodell bestående av sju steg som beskriver hur analysen ska genomföras, detta går då i linje med vår teoretiska utgångspunkt. Genom denna studie kan det, som ovan nämnts, utläsas att det råder ett samband mellan musik och barns språkutveckling. Det kan även utläsas att både pedagoger och föräldrar ser musik som en viktig pedagogisk resurs och den forskning vi tagit del av visar att musik kan vara betydelsefull för barns språkutveckling. Enligt den nya läroplanen som börjar gälla i juli 2019 kan det utläsas att ett mer medvetet arbetssätt kring undervisning krävs, och att pedagogerna ska ge barnen möjlighet att utvecklas. I forskningen och hos respondenternas svar syns en medvetenhet kring musik som ett stöd för barns språkutveckling, dock krävs det nya metoder för ett undervisande arbetssätt i enlighet med nya läroplanen.

Denna studie belyser barns språkutveckling och hur läroplanen implementeras i verksamheten. Syftet med studien är att belysa hur några förskollärare beskriver vad språkutveckling är för dem samt hur de säger att de implementerar läroplanen i verksamheten. Studiens frågeställningar är: Hur beskriver förskollärarna vad språkutveckling är? och Hur beskriver förskollärarna processen att implementera läroplanen i sin verksamhet? Utifrån studiens syfte och frågeställningar har en kvalitativ studie genomförts med semistrukturerade intervjuer av sex förskollärare. Pedagogerna beskriver språkutveckling som barnens förmåga till ”kommunikation” och ”benämning” och att detta sker genom att utveckla ett ordförråd. ”Dialog” beskrivs som både ett medel och ett mål för språkutveckling. Flera pedagoger ser språkutveckling som en naturlig, konstant pågående process i förskolans vardag som sker under hela dagen: den är ”allt”. Implementering av läroplanen beskrivs främst som en fråga om planering av verksamhetens innehåll; vissa arbetar med den som ett ”levande dokument” att tolka medan andra förlitar sig till sitt minne av den då de planerar aktiviteter utifrån läroplanens mål. Resultatet visar att pedagoger arbetar utifrån en pliktkänsla eller önskan att använda läroplanen vid planeringen av språkutvecklande aktiviteter, även då de ser språkutveckling som naturligt pågående i alla aktiviteter.

Denna studies syfte är att, utifrån ett ramfaktorteoretiskt tänkande, undersöka hur lärare upplever att läroplanen och elevgruppen påverkar geografiundervisningen som behandlar Sverige, Norden och Europa i årskurs 4-6. Studien behandlar vilka tillgångar och hinder lärare upplever att läroplanen utgör i geografiundervisningen, samt vilka anpassningar lärare upplever att de gör utifrån elevernas bakgrund och erfarenheter.   Studien är baserad på analys från fyra verksamma lärare i årskurs 4-6. Två lärare är verksamma i mångkulturella klassrum och två lärare i homogena klassrum, detta för att jämföra lärares anpassningar utifrån elevgrupp.   Samtliga lärare i studien anser det vara en tillgång att centrala innehållet behandlar Sverige, Norden och Europa i geografiundervisningen i årskurs 4-6 på det sätt att man börjar i närområdet och utvidgar ämnesinnehållet därifrån. Liknande menar lärarna att en mångkulturell elevgrupp utgör en tillgång i geografiundervisningen då eleverna kan bidra med perspektiv från olika delar av världen Däremot upplever lärarna att läroplanen kan utgöra ett hinder då det blir svårt att följa upp elevernas intressen som ofta kan ligga utanför Europa. I analysen framkommer det att elevernas intressen påverkas av elevgruppens härkomst, tidigare erfarenheter av ämnet, medieanvändning samt resor eleverna gjort. Utifrån dessa intressen hävdar lärarna att de gör anpassningar på olika sätt. Ytterligare en aspekt som framkom av denna studie är att lärare kan utveckla sin interkulturella kompetens vidare för att vara verksamma i de rådande klassrummens geografiundervisning i årskurs 4-6. Studien visar inga stora skillnader kring lärarnas åsikter hos de verksamma i multikulturella kontra homogena klassrum.

Studiens syfte är att undersöka bildlärares beskrivningar av bildämnets möjligheter och begränsningar i att vara en del i elevers identitetsskapande process. Elever verkar i skolan under betingelser som påverkas av styrning, samspel och olika identitetsprocesser och deras förutsättningar, vilka även sträcker sig utanför skolan. Utifrån detta ställs följande forskningsfråga: Hur beskriver bildlärare sin upplevelse av styrning, samspel och elevernas individuella förutsättningar i skolan i relation till identitetsskapande processer? Använd metod har varit kvalitativ metod med fenomenografisk ansats och det empiriska materialet har hämtats in i form av intervjuer med bildlärare i grundskolan. Resultatet har tagits fram genom kategorisering och analys av skillnader och likheter i beskrivningar av fenomen. För att ge en tydlighet i studien har tre fokusområden skrivits fram; styrning, samspel och individ, dessa löper som en röd tråd genom teori och tidigare forskning, resultat och diskussion. Resultatet visar likt Skolverkets (2015) rapport att det inte går att göra en automatisk koppling mellan elevers identitetsskapande process och bildämnet. Bildlärarnas beskrivningar visar istället på en komplicerad väv av olika faktorer som påverkar vilka erfarenheter och förmågor eleverna får med sig från grundskolans bildundervisning. / <p>Bild</p>