Expropriation är ett betydelsefullt verktyg för att lösa markåtkomstfrågan i syfte att tillgodose samhällsutveckling på allmän nivå. Bestämmelserna kring åtgärden återfinns i expropriationslagen (1972:719), ExL. I ExL anges processen för ianspråktagandet, för vilka ändamål expropriation får ske och regler om vilken ersättning som ska utgå. I Sverige är äganderätten till viss del skyddad med bestämmelser i både regeringsformen (1974:152), RF, och art. 1 i tilläggsprotokollet till konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Det framkommer bland annat att expropriation enbart får ske för ett i samhället angeläget allmänt intresse.  Den här uppsatsen har haft för avsikt att besvara frågor kring hur ofta expropriationsärenden löses i domstol under en viss period om 15 år och för vilka ändamål dessa gäller. Uppsatsen ämnar även att undersöka om det går att se några trender i resultatet över tid samt jämföra resultatet med äldre statistik på området. Vidare har en allmän frågeställning kring expropriation och dess motiv varit en närvarade sak att ifrågasätta då åtgärden är något av ett kontroversiellt ämne i samhället. Till hjälp har doktrin inom markjuridiskt område, lagtext, förarbeten och praxis studerats. Den större delen av arbetet har avsett arkivstudier och insamling av beslutsunderlag från staten, myndigheter och kommuner. Samtliga källor och underlag har bidragit till den sammanställning som har besvarat och fullföljt uppsatsens syfte.  De slutsatser som kunnat dras är att antalet expropriationsärenden som tagits upp i domstol under perioden som undersökningen avsåg var få. Jämfört med vad äldre utredningar av liknande frågeställning har angett följer uppsatsens resultat den generella nedåtgående trenden som kan observeras. Det ändamål som domstolsärenden främst har gällt är tätbebyggelse, som över tiden också varit det mest vanligt förekommande. Anledningen till det resultat vi har funnit är att i de allra flesta fall löses expropriationsärenden före domstolens inblandning genom frivilliga överenskommelser. Det går också att konstatera att det finns alternativ lagstiftning att tillgripa i många av de situationer som återfinns bland de uppräknade ändamålen som expropriation kan sökas för, och som premieras före exproprinella åtgärder. Trots att antalet expropriationsärenden är få, fyller åtgärden ändå en viktig funktion för samhället i stort. Expropriation som en sista utväg gynnar effektiv hantering av samhällets resurser samtidigt som det för den enskilde individen skapar förutsättningar för trygga investeringar i fastigheter. / Expropriation, or compulsary purchase, is a meaningful tool when in need to solve land access for a public purpose in our society. The legislation of expropriation is in the swedish law Expropriationslagen (1972:719), ExL. ExL regulates the process for access, for what use and which compensation should be paid. The ownership of property rights are in Sweden partly protected by both The Constitution of Sweden (1974:152), RF, and art. 1 Protocol to the Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms. It appears, among else within these terms, that expropriation can only be used entirely alone for a matter of a pressing public interest.  The aim of this thesis is to answer questions about how often during a period of 15 years an expropriation case is being settled in court, for what purposes, and if there are any similarities over time or in comparison to eldery statistics in the field. A general question about the motives for exproprinational use has been a pressing topic to handle since expropriation itself is a controversial element in our society. Doctrine in the land legal field, legislation, legislative work and praxis has all been used to answer this thesis questions. The main part of the work has been dedicated to archive studies and collecting informed decisions from the swedish government, authorities and local municipal authorities. Our result constitutes a combining of all of the sources, which have answered and fulfilled the aim of this thesis.  The conclusion that has been drawn from our results is that expropriation cases solved in court during the chosen period of time were few. In comparison to what eldery investigations in the matter had shown, the own observed result is following the same declining trend. The foremost occuring use of expropriation was for urban agglomeration development, which is also in line with the previous statistics. The reason behind our findings is that most expropriation cases are, before involving the juridical system, able to reach a non-compulsory settlement. It is also possible to state that there are alternative legislation to resort for many situations among the possible usages of expropriation, that are to premier before use of expropriation measures. Even though the usage of expropriation has been limited to a small number of occasions, the existence of the action fills an important social function in our society. Expropriation as a final resort for land access favors both effective handling of resources and creates safe property investments for the individual.

Siktröjning är en viltolycksförebyggande åtgärd som används för att skapa bättre siktförhållanden för trafikanter och djur genom att gallra träd och röja sly längs vägkanten. Förutom ökad sikt medför även åtgärden att vägen torkar upp snabbare eftersom att solstrålarna når vägen bättre när skymmande träd avlägsnas. En siktröjning kan utformas som en total avverkning eller en utglesning av skogen i vägkanten och bedöms minska risken för viltolyckor med ca 23%. Riksväg 25 går mellan Kalmar och Halmstad och mellan orterna Eriksmåla och Lessebo i Kalmar och Kronobergs län har väg 25 en standard som inte betraktas vara god i förhållande till trafikeringen som råder på vägen. I framtiden förväntas därför vägsträckan breddas och byggas om till en mötesseparerad väg. Eftersom detta beräknas ske längre fram i tiden spekuleras det kring om en tillfällig säkerhetshöjande åtgärd kan genomföras fram till ombyggnationen. Syftet med denna studie var att utreda om och hur en siktröjning hade kunnat genomföras på den här sträckan samtidigt som det skulle göras en avvägning mellan andra viltolycksförebyggande alternativ som främst inriktades på viltstängsel.I undersökningen skulle det utredas vilka förutsättningar som råder och hänsyn till ekonomiska och tidsmässiga perspektiv skulle tas. En relevant aspekt var hur markåtkomst kunde erhållas för att gallra träd och röja sly längs vägen. I studien användes juridisk metod, analys av litteratur samt semi-strukturerade intervjuer där ett flertal sakkunniga som besitter god kunskap beträffande viltolycksförebyggande åtgärder och förutsättningarna som råder på vägsträckan deltog. Utöver det intervjuades även sakkunniga inom markåtkomst, viltfrågor, fastighetsvärdering och skogliga åtgärder. Resultatet visar att markåtkomst för siktröjning kan erhållas med både nyttjanderätt enligt jordabalken och vägrätt enligt väglagen, men att markåtkomst mest sannolikt behöver ske genom frivilliga överenskommelser. Siktröjning kan utformas som en successiv utglesning och stamkvistning av skogen längs vägen där en total avverkning sker cirka tio meter ifrån vägkanten och en gallring sker ytterligare tio meter in. Denna utformning skapar ett mindre omfattande underhåll och mildrar konsekvenserna av singelolyckor. Det går inte med säkerhet går att fastställa vilken viltolycksförebyggande åtgärd som är mest fördelaktig på den här vägsträckan utan för det krävs mer omfattande utredningar. / Removal of trees along the road is a measure used to reduce the risk of wildlife accidents. It is used to create better view for motorists and animals by reducing the amount of trees and bushes along the roadside. Except better view the mesure will also entail faster drying of the road since removal of obscuring trees and vegetation will let the sunbeams reach the road to a greater extent. The measure can be formed as a total removal of trees or a thinning of the forest and may reduce the risk of wildlife accidents by 23 %. Highway 25 runs between the cities Kalmar and Halmstad and between the villages Eriksmåla and Lessebo, where the road section is regarded as a poor standard relative to the amount of traffic. In the future there is an expected reconstruction of the road by broaden it to a 2+1 road including a median barrier. Since this may accure further into the future there are speculations around a temporary measure that raises security on the road. The purpose of this study was to investigate if and how a removal of trees along the road could be performed on this road section and at the same time there would be a comparison with alternative measures, especially wildlife fencing. The study would investigate which are the conditions on this road section and take economic and time-consuming perspectives into account. One important aspect was to investigate how to obtain land access to be able to remove trees along the road. In the study qualitative methods were used, which included legal method, analysis of literature and semi-structured interviews, where several persons who possesses good knowledge concerning measures that reduces wildlife accidents and the conditions of this road section attended. Beyond this experts in land access, wildlife issues, property valuation and forest issues were interviewed. The results show that land access can be obtained in two different types of access rights in the Swedish legislation and that the most realistic is that it should happen in voluntary agreements with land-owners. Removal of trees can be performed as a successive thinning and branch pruning of the forest along the road where a total removal of trees is performed ten meters from the roadside and an additional area of ten meters is thinned out. This configuration can be maintained less often and makes the consequences of single vehicle accidents less severe by broadening the safety zone. It can not be determined which measure to reduce wildlife accidents that is most suitable on this road section and further investigations must be performed for this purpose.

Även om allemansrätten är grundlagsskyddad genom regeringsformen är dess innehåll inte definierat i lag, upprätthållandet baseras istället primärt på sedvana. En av frågorna det inte finns något tydligt svar på är om, och i sådana fall till vilken grad ett skidspår kan utsläcka allemansrätten när spårhållare begränsar tillgången till allemansrättslig mark genom en spåravgift. Nya samhällstrender och de senaste årens allt kortare vintrar, med högre temperaturer och mindre snö, har tvingat vissa spårhållare att ta betalt för att täcka ökade kostnader för konstsnö, skötsel och underhåll. Då det handlar om mark som täcker större områden involverar avgiften mark som i grunden är menad att vara allemansrättsligt tillgänglig. Studiens syfte är att undersöka: den juridiska definitionen av ”anläggning” och under vilka omständigheter en anläggning uppstår som kan begränsa tillgängligheten till mark som är till för allmänheten, och om en spårhållare, genom att erbjuda spårunderhåll, på rättsliga grunder kan kräva betalt för marken som från början varit menad för allmänheten. Samt hur en avgift påverkar möjligheten att nå Sveriges friluftspolitiska mål, att allemansrätten ska värnas och att naturen ska vara tillgänglig för alla. Den (sparsamma) lagstiftningen, sedvanerätt och rättsliga avgöranden studerades med hjälp av en kvalitativ metod där semistrukturerade intervjuer varvades med genomgång av material såsom lagtext, propositioner, förarbeten, myndighetsrapporter och organisationshandlingar. Studiens resultat visade att tolkningen av begreppet anläggning och huruvida en tvingande avgift är legitim varierar och att eventuella förändringar i allemansrätten bör sättas i ett större sammanhang. Förvaltningsdomstolarna tar flera faktorer i beaktning när en avvägning ska göras mellan allemansrätten och möjligheten att ta ut en avgift. Såsom anläggningens fysiska avgränsning, grad av underhåll och nedlagda kostnader. Allemansrätten har breda gråzoner och är i ett rättsligt avseende så pass tunt beskriven att det är svårt att utifrån lagstiftningen definiera vad en anläggning är. Fler studier behövs på området och situationen för ett berättigat avgiftsuttag verkar osäker till dess att det finns en mer precis rättslig definition av vad en anläggning är. / Although granted by the Swedish constitution, the right of public access is not well-defined by the law and its enforcement has therefore been based primarily on customary law. One of the questions that remains to be answered is if, and if so to what extent, the competing right of charging a fee for a facility, can be used by ski-track suppliers to limit the right of public access on public areas. The effects of climate change and new behaviors have forced some ski-track suppliers to charge an “access and use” fee in order to cover their costs of providing artificial snow and the resulting maintenance. Due to the large area covered the access and use fee involves land belonging to the public. This study aims to explore: the legal concept of a “facility” and under what circumstances the owner of a facility can limit public access to a land property, if a ski-track supplier, by providing track maintenance, can claim to be a facility owner with sufficient legal grounds for limiting public access to it, and how fees for nature-based activities affect political goals. The methods used are interpretation of the (sparse) legislation, customary law and legal precedence through case law. Semi-structured interviews and interpretation of legal texts, government bills, preambles, authorities’ reports and organizations’ reports.  The results show that: there are different ways of understanding the concept of a “facility” and thus if a compulsory fee is legal, and  that when decisions are made to change the right of public access, their effects must be considered in a wider context. The examination shows that the Administrative Courts are looking at several variables when weighing the right of public access against the right to charge a fee for a facility, such as its physical boundary, its costs and maintenance. The right of public access contains grey areas and is too vaguely described in the law in order to give a precise definition of what a facility is. Follow-up studies are required, and the situation seems to be uncertain until there is a legal definition of the concept of “facility”.

Markåtkomst för nybebyggelse av allmänna ledningar sker på flera olika sätt. Användning av markområdet kan säkerställs genom ett tvångsvis ägobyte med expropriation enligt expropriationslag. Främst används dock ledningsrätt via en lantmäteriförrättning eller frivilliga överenskommelser som grundas i upplåtelseformerna avtalsservitut eller nyttjanderätt. Markupplåtelse innebär att ledningsägaren har rätt att nyttja marken inom avtalets ramar. Innan byggstart är det nödvändigt att det projekterade underlaget prövas och att tillstånd meddelas av tillsynsansvarig. När de obligatoriska villkoren är uppfyllda är det möjligt att påbörja anordnandet. Arbetet är avgränsat till fyra olika ledningstyper, elektroniska kommunikations-ledningar, elledningar, VA-ledningar och fjärrvärmeledningar. Var och en representerar en av de totalt fyra kategorierna för vilka allmännyttiga ledningar kan upplåts med ledningsrätt (ledningsrättslagen 2 § 1 st.). För att få en uppfattning om förfarandet i praktiken intervjuas åtta personer som har hand om markåtkomsten för olika ledningsägare. Utredningen innehåller en jämförelse av tillvägagångssättet för större ledningar som förstärker nätet med en lång sträckning. Gentemot ledningar inom ett lokalnät, båda i tätorter och utanför, som ansluts direkt till kunden. Jämförelsen utförs med avseende på ledningstyp. Utifrån det samlade underlaget är det tydligt att ledningsägarna vill träffa frivilliga överenskommelse med fastighetsägaren i alla situationer. Ledningstyp har en viss påverkan, i synnerhet gällande ledningar som omfattas av linjekoncession. Fiberbolag (elektronisk kommunikation) använder sig nästintill uteslutet av nyttjanderätt. Markåtkomstprocessen för VA-ledningar, fjärrvärmeledningar och elledningar är slående lika. Bolagen för all tre ledningstyperna använder markavtal på kommunalägd mark. En skillnad är att VA-anläggningar är kommunalägda eller styrda av kommunala bolag. Därför är samarbetet starkare med kommunen. För lokalnät vill ledningsägarna helst använda sig av avtalsservitut (markupplåtelseavtal) för privata fastighetsägare samt standardiserade markavtal för kommun och större fastighetsägare. Gällande större distributionsledningar strävar ledningsägarna efter att träffa frivilliga överenskommelse först som sedan omvandlas till ledningsrätt. Fjärrvärmeledningar och elledningar upprättar sina avtal med hjälp av branchorganisationen Energiföretagen Sveriges standardmallar. / For new construction of public utility lines, land can get claimed in different ways. Use of the land area can be secured through a forced change of ownership with expropriation according to the Expropriation Act. Primarily, utility easements are used with a land surveying procedure or voluntary agreements that are based on the grant forms contractual easements or usufruct. With a land grant, the utility line owner gets the right to use the land according to the agreement. Prior to the construction of the utility line, it is necessary that the projected basis is tested and permission issued. When the mandatory conditions are met, it is possible to start the construction. This paper is limited to four different line types, electricity lines, VA lines, district heating lines and electronic communication lines. Each one represents one of the totals of four categories for which utility lines are granted according to the Utility Easement Act. To get an idea of the procedure in practice, eight people who are in charge of land access for utility line owners are interviewed. The purpose is to investigate the approach when it comes to larger regional lines that reinforce the network and have a long coverage that does not branch out too much. Compared to lines within a local network both in built-up and outside built-up areas, that connect direct to the customers. Based on the collected information, it is clear that the utility line owner wants to reach a voluntary agreement with the property owner. Utility line type has a certain influence, in particular for line concession lines. Fiber lines (electronic communication) are used almost exclusively with usufruct. VA lines, district heating lines and power lines ground access process is strikingly similar. One difference is that VA facilities are municipally owned or managed by municipal companies. Therefore, the collaboration is stronger with the municipality, however, all public utility lines owners strive to form land agreements on municipally owned land. For local networks, the managers prefer to use contractual easement for private property owners and special land agreements (usufruct) for municipalities and larger property owners. Regarding larger distribution lines, they strive to reach voluntary agreements which are then converted into utility easements. District heating lines and power lines companies draw up their agreements with the help of the branch organization Energiföretagen Sverige's standard templates.

Linbana som kollektivt transportmedel i tätbebyggt område är i Sverige ett nytt fenomen. Med hänsyn till samhällets urbanisering och ambition att tillgodose bostadsbehovet genom förtätning, framstår linbana som ett lämpligt komplement till att förstärka befintlig infrastruktur. Framförallt på grund av det marginella "fotavtryck" anläggningen utgör på miljön. Linbanor är energieffektiva och miljövänliga transportalternativ som även ger framkomlighet i miljöer där andra transportsätt är för svåra eller för dyra att anlägga. I studien har frågor kring ersättning av markintrång och störningar som en linbana kan medföra granskats. Studien redogör för de generella ersättnings- och värderingsprinciper som berör detta område, samt hur dessa kan appliceras på linbanor i tätbebyggt område. Studien har genomförts med en juridisk metod, som innebär en fördjupning i lagtext, förarbeten och doktrin. För att kunna bedöma inverkan av störningarna har även vägledande rättsfall och praxis använts. Intervjuer har gjorts med en förrättningslantmätare samt ett tekniskt råd på avdelning 6, Svea hovrätt (mark- och miljööverdomstolen) för att vidga studiens referensramar av de tolkningar som gjorts. Av studien framgår att regler för intrångsersättning i expropriationslagen ska tillämpas, oavsett vilket lagrum som används för markåtkomsten. Avgörande där är den marknadsvärdeförändring intrånget medför. Effekten på marknadsvärdet av markintrång som utgörs av enbart vajer mellan stationer och pelarstöd, är svårare att bedöma än det intrång som görs för stationer och pelarstöd. Svårigheten ligger i bedömningen av hur marknadsvärdet förändras när fastigheten "urholkas" för linbanan. En linbana kan anläggas på höga höjder, vilket innebär att fastighetens möjlighet att nyttja utrymmet under vajern i de fallen inte begränsas i någon större utsträckning. Bedömning måste dock göras i det enskilda fallet. Gällande störningar framkommer problem kring hur olika störningar kan uppfattas samt hur dess sammantagna effekt ska bedömas. Då linbana som kollektivt transportmedel i tätbebyggt område är nytt inom Sverige har ännu inga rättsfall kring markintrång eller störningar prövats. För att kunna göra en bedömning av störningar har en rättsfallsanalys gjorts av rättsfall med verksamheter vars störning liknar de som kan uppkomma från linbanor. Resultatet visar att ämnet är svårbedömt. Att pröva linbanan i detaljplan kan därför vara en nödvändig åtgärd. Linbanan blir då prövad i sin helhet, och inom ramen för detaljplan främjas en bra dialog med berörda sakägare och medborgare i allmänhet. / A gondola lift as a means of public transportation system is a new phenomenon in Sweden. In view of the urbanization and society’s ambition to accommodate the urgent need of housing through a concentration of the city, a gondola lift stands out as a suitable compliment for the existing infrastructure. Above all because of the small "footprint" the structure makes on the environment. As a transportation system, gondola lifts are energy efficient, environmentally friendly and provides accessibility where other transportation systems are too difficult or too expensive to build. The study has looked at questions of compensation for the property encroachments and environmental disturbances a gondola lift might cause. The study gives further details about the general principles of compensation and valuation regarding this area, and also how these principles can be applied to gondola lifts in urban areas. The study has been done using a legal methodology, which involves a deeper understanding of the law, government bills and doctrine. Guiding- and precedent court cases has been analyzed in order to make an assessment about the influence of the environmental disturbances. Interviews has been done with a cadastral surveyor at the Gothenburg municipality office and with a technical adviser at the environmental court of appeal, in order to broaden the perspectives of the interpretations made in the study. The study infers that the compensation rules of encroachment in the law of expropriation should be applied, no matter which law is used to expropriate for the gondola lift. Decisive when determining the compensation is the change in market value caused by the encroachment. It´s harder to estimate the effect on market value caused by encroachment of the cable only, than for encroachment of the station buildings and pillars. The difficulty lies in the estimation of the change in market value when the expropriated property is "hollowed" in favor of the gondola cable. A gondola lift can be built very high, which means that a property in those cases aren´t restricted in any large extent regarding the use of the property directly below the cable. Although, assessments must be done for each individual case. Regarding the different disturbances, problems occur around the way they are perceived and how the overall effect of different disturbances should be assessed. Because gondola lifts as a public transportation is so new, there hasn´t been any legal cases tried about its encroachment or disturbances. In order to make an assessment about disturbances, a court case analysis has been done using cases about activities which disturbances are comparably similar to the once caused by a gondola lift. The result of the study shows that this assessment is hard to do. A necessary proceeding might be to try out the gondola lift in a detailed zoning plan. The gondola lift is then tested as a whole, including the effects of disturbances and encroachment. The framework of a detailed zoning plan also promotes the dialog with the parties concerned as well as with the other citizens.

Allemansrätten finns inte definierad i svensk lag, utan är baserad på sedvänja och gamla traditioner som kan dateras ända tillbaka till medeltiden. Allemansrätten är dock omnämnd i lagtexten, i regeringsformen 2 kap. 15 § 4 st. samt i miljöbalken 7 kap. 1 §. Det finns lagar som definierar de allra yttersta gränserna av allemansrätten, såsom brottsbalkens bestämmelser om bland annat åverkan, hemfridsbrott, tagande av olovlig väg och egenmäktigt förfarande. Allemansrätten är dock inte sådan att allt som inte är olagligt är tillåtet, utan allemansrätten kräver att hänsyn visas för att allemansrätten ska kunna åberopas. Även miljöbalkens 2 kap. allmänna hänsynsregler sätter gränser för vad alla som bedriver verksamhet i naturen måste följa. Exakt vad allemansrätten faktiskt tillåter är dock svårtolkat i och med avsaknaden av definition. När det gäller organiserat friluftsliv, vilket orientering klassas som, är allemansrätten än mer komplex. Alla deltagare vid ett arrangemang kan hålla sig inom allemansrättens ramar, men det betyder inte med säkerhet att arrangemanget som sådant kan arrangeras endast med stöd av allemansrätten. Studien avser att undersöka vad som krävs för att ett orienteringsarrangemang ska kunna bedrivas med stöd av allemansrätten, hur arrangörer idag säkrar åtkomst till mark för deras verksamhet samt hur kunskapsnivån angående allemansrätt och gällande lagstiftning ser ut bland arrangörer ser ut idag. En enkät skickades ut till 87 stycken föreningar i sydvästra Sverige för att undersöka hur föreningar säkrade åtkomst till mark i samband med deras verksamhet och arrangemang, vilka lagar, riktlinjer och policys som föreningar använder i samband med deras verksamhet samt om utbildning inom allemansrätten sker i föreningen. Enkäten visade att kunskapsnivån inom vissa avseenden är låg bland föreningarna. Föreningarna är bra på att genomföra samråd före arrangemang, men långt ifrån alla föreningar genomför samråd med markägare, nyttjanderättshavare och jakträttsinnehavare innan nyritning eller revidering av orienteringskartor, samt att endast åtta procent av föreningarna undervisar medlemmar i allemansrätten. Kontakt togs med myndigheter och förbund för att höra hur de ser på organiserat friluftsliv. De som kontaktades var Svenska Orienteringsförbundet, Naturvårdsverket, Länsstyrelsen i Västra Götaland samt Lantbrukarnas Riksförbund, LRF. Resultaten som erhölls från detta visade att det finns lite olika tolkningar på hur allemansrätten ska tillämpas. Svenska Orienteringsförbundet hävdar att allemansrätten är tillämplig vid tävlings- och träningsverksamhet och att inget formellt tillstånd krävs från markägaren, förutom för områdena som krävs för parkering, mål, start etc. Samråd ska dock ske med markägare, nyttjanderättshavare och jakträttsinnehavare före kartritning och arrangemang. LRF säger i princip samma sak, alla arrangemang kräver samråd med markägaren och andra nyttjanderättshavare, men de säger också att denne kan säga nej till ett arrangemang om det riskerar att skada naturen eller störa markägarens intressen. Naturvårdsverket sade att det inte går att generalisera allemansrätten, utan att enskilda bedömningar vid varje tillfälle måste göras. Slutsatsen som kan dras sett ur detta är att allemansrätten är tämligen komplex och att dra konkreta gränser för när allemansrätten gäller och inte gäller i samband med orienteringsverksamhet är svårt. Olika marktyper påverkas i olika grad när människor passerar, och vad som kan vara tillåten påverkan på en viss marktyp kan vara otillåten på en annan. Markägaren får inte eller åsamkas påtaglig skada eller olägenhet för att arrangemanget ska omfattas av allemansrätten, och vad som är påtaglig skada är även det svårdefinierat. / The right of public access is not defined in Swedish law but is based on custom and ancient traditions dating back to the Middle Ages. However, the right of access is mentioned in the legal text, in RF 2 chapter 15 § 4 pcs. as well as in MB 7 chapter 1 §. There are laws that define the utmost limits of the right of public access, such as the rules of brottsbalken such as åverkan, hemfridsbrott, tagande av olovlig väg and egenmäktigt förfarande. However, the right of public access does not define that everything that is not illegal is permitted, and the right of public access requires that respect is shown. Chapter 2 of miljöbalken, Allmänna hänsynsregler m.m. set limits for what all those engaged in activities in nature must follow. In terms of organized outdoor activities, which orienteering is classed as, the right of public access is even more complex. All participants in an event can be within the limits of the right of public access, but it does not mean that the entire event can be held solely based on the right of public access if the damage or disturbance done by all participants is too high. The study intends to investigate what is required for an orienteering event to be conducted based on the right of public access, how organizers today secure access to land for their events and how the level of knowledge regarding the right of public access and current law is today. A survey was sent to 87 associations in southwestern Sweden to investigate how associations secured access to land in connection with their activities and arrangements, which laws, guidelines and policies used by associations in connection with their activities as well as on education in the right of public access are in the association. The survey showed that the level of knowledge in some respects is low among the associations. The associations are good at conducting consultations prior to arrangements, but far from all associations contacted landowners, usufructuaries and owners of hunting rights prior to the making of orienteering maps. Also, only 8% of the associations teach members in right of public access. Contact was taken with authorities and federations to hear how they look at organized outdoor activities. Those who were contacted were the Swedish Orienteering Association, the Swedish Environmental Protection Agency, the County Administrative Board and the Federation of Swedish Farmers. The results obtained from this showed that there are several interpretations on how the right of public access is applied. The Swedish Orienteering Association claims that the right of public access is applicable to all events and that no formal permission is required from the landowner, but consultation with the landowner, any usufructuaries and gamekeeper should always be held. The Federation of Swedish Farmers also says that consultation with the landowner, any usufructuaries and owners of hunting rights always is necessary and that they can deny access if the event has any risk of damaging or disturbing either the nature or the landowner’s interests. The Swedish Environmental Protection Agency in their assessment said that it is not possible to generalize when the right of public access is applicable, without individual assessments at every individual situation. The conclusion that can be drawn from this is that the right to public access is quite complex and to lay down concrete limits for when the right of public access applies and not applicable in connection with orienteering events is difficult. Different land types are affected to a different extent when people pass, and what may be allowed impact in one area may not be allowed on another. Landowners shall not receive or incur material injury or inconvenience for the event to be covered by the right of public access, and what is material injury is also difficult to define.

Syftet med detta arbete är att undersöka vilken rättighetsupplåtelse olika bredbandsutbyggare föredrar att använda för att ordna markåtkomst för bredband via fiber. Mer specifikt undersöks i arbetet om valet av rättighetsupplåtelse skiljer mellan olika typer av bredbandsutbyggare och/eller i områden inom och utanför detaljplan. Med tanke på att bredbandsutbyggnad framför allt behöver ske utanför tätort för att det slutliga bredbandsmålet ska nås år 2025, undersöks särskilt hur bredbandsutbyggare tycker att markåtkomst i område för allmän väg fungerar. Detta då lokalisering av fiberkablar i allmän väg är ett särskilt viktigt alternativ utanför tätort. Vidare undersöks vilka huvudsakliga problem bredbandsutbyggare upplever i samband med markåtkomst. För att uppfylla syftet har kommunägda- och kommersiella bolag samt fiberföreningar intervjuats. Totalt har åtta intervjuer utförts. Alla med personer som är ansvariga för fiberutbyggnad från respektive bolag/förening. Urval har skett utifrån ledningsägare i tre kommuner, alla belägna i Stockholms län. Utöver detta har rättsfall analyserats för att illustrera delar av den problematik som föreligger vid markåtkomst för bredband via fiber. Resultatet från intervjuerna visar att markavtal, som är en nyttjanderättsform, är det alternativ som föredras av alla tre typer av bredbandsutbyggare. Detta gäller både i områden inom och utanför detaljplan. Vidare är både kommunägda- och kommersiella aktörer samt fiberföreningar restriktiva i användningen av ledningsrätt, främst för att underlätta för framtida relationer och med respekt för markägare men också på grund av hög kostnad och lång tid för upplåtelse. Intervjuerna visar att bredbandsutbyggare tenderar att värdera en relation med markägare högre än att markåtkomst ska ske på ett snabbt sätt. Någon större skillnad i val av markåtkomst mellan olika typer av aktörer eller i områden inom eller utanför detaljplan kunde ej urskiljas. Studien indikerar att det snarare handlar om den enskilde markägarens inställning till att upplåta mark. De upplevda problemen kring markåtkomst för bredband uppstår främst då fiberetablering i område för allmän väg sker, detta har framför allt att göra med samarbetssvårigheter med den statliga väghållaren. Ett annat förekommande problem i samband med markåtkomst är gemensamt ägd mark, sådan mark gör att processen med att ordna markåtkomst ofta drar ut på tiden. / This study aims to investigate what legal right different broadband developers prefer to use to get access to the land they want to establish fiber. More specifically, it investigates if the type of developer or the area's planning influences the choice of land access. For the final broadband goal to be reached in 2025, broadband expansion needs to occur mainly outside urban areas. According to this, special consideration has been given to how broadband developers experience land access in areas for public roads. This is because locating fiber cables in public roads is an essential alternative outside urban areas. To fulfill the purpose, municipal-owned and commercial companies and fiber associations have been interviewed. A total of eight persons responsible for fiber expansion from the respective company/association have been conducted. The selection has been made by asking different actors in three municipalities located in Stockholm County.Moreover, court cases have been analyzed to create a picture of the different problems that can arise when getting land access for this purpose. The interviews show that usufruct agreements are exclusively the alternative used in the first place, both within and outside the detailed plan. The results from the interviews show that usufruct agreements are used by all the different types of broadband developers. Furthermore, the actors in this study are restrictive in the use of utility easement. This in order to facilitate future relationships and to show respect for landowners. The usufruct agreements thus appear to be a better alternative from the perspective of active actors. The relationship with the landowners tends to have a higher value than the time aspect to get land access.Moreover, no distinction between whether the choice of land access between different types of broadband developers or the area's planning could be distinguished in the study. It has somewhat to do with the landowner's attitude to leasing land. The perceived problems regarding land access for broadband arise mainly when fiber establishments in public roads are made, and this has to do with the Swedish Transport Administration's cooperation. Another problem arises when access to land on joint-owned land is required, this often leads to an extended process in time.

Markåtkomst för nybebyggelse av allmänna ledningar sker på flera olika sätt. Användning av markområdet kan säkerställs genom ett tvångsvis ägobyte med expropriation enligt expropriationslag. Främst används dock ledningsrätt via en lantmäteriförrättning eller frivilliga överenskommelser som grundas i upplåtelseformerna avtalsservitut eller nyttjanderätt. Markupplåtelse innebär att ledningsägaren har rätt att nyttja marken inom avtalets ramar. Innan byggstart är det nödvändigt att det projekterade underlaget prövas och att tillstånd meddelas av tillsynsansvarig. När de obligatoriska villkoren är uppfyllda är det möjligt att påbörja anordnandet. Arbetet är avgränsat till fyra olika ledningstyper, elektroniska kommunikations-ledningar, elledningar, VA-ledningar och fjärrvärmeledningar. Var och en representerar en av de totalt fyra kategorierna för vilka allmännyttiga ledningar kan upplåts med ledningsrätt (ledningsrättslagen 2 § 1 st.). För att få en uppfattning om förfarandet i praktiken intervjuas åtta personer som har hand om markåtkomsten för olika ledningsägare. Utredningen innehåller en jämförelse av tillvägagångssättet för större ledningar som förstärker nätet med en lång sträckning. Gentemot ledningar inom ett lokalnät, båda i tätorter och utanför, som ansluts direkt till kunden. Jämförelsen utförs med avseende på ledningstyp. Utifrån det samlade underlaget är det tydligt att ledningsägarna vill träffa frivilliga överenskommelse med fastighetsägaren i alla situationer. Ledningstyp har en viss påverkan, i synnerhet gällande ledningar som omfattas av linjekoncession. Fiberbolag (elektronisk kommunikation) använder sig nästintill uteslutet av nyttjanderätt. Markåtkomstprocessen för VA-ledningar, fjärrvärmeledningar och elledningar är slående lika. Bolagen för all tre ledningstyperna använder markavtal på kommunalägd mark. En skillnad är att VA-anläggningar är kommunalägda eller styrda av kommunala bolag. Därför är samarbetet starkare med kommunen. För lokalnät vill ledningsägarna helst använda sig av avtalsservitut (markupplåtelseavtal) för privata fastighetsägare samt standardiserade markavtal för kommun och större fastighetsägare. Gällande större distributionsledningar strävar ledningsägarna efter att träffa frivilliga överenskommelse först som sedan omvandlas till ledningsrätt. Fjärrvärmeledningar och elledningar upprättar sina avtal med hjälp av branchorganisationen Energiföretagen Sveriges standardmallar. / Land access for new construction of public utility lines happens in several different ways. The use of the land area can be secured through a forced change of ownership with expropriation according to the Expropriation Act. Mainly, however, right of way is used via a land surveyor's office or voluntary agreements based on the grant forms contractual easement or right of use agreement. A land grant means that the utility line owner has the right to use the land within the framework of the agreement. Before the start of construction, it is necessary that the projected basis is tested and that permission is given by the supervisor. When the mandatory conditions are met, it is possible to start the construction. The work is limited to four different line types, electronic communication lines, electricity lines, WS lines and district heating lines. Each one represents one of the total of four categories for which public utility lines can be granted with management rights (Management Rights Act, section 2, paragraph 1). To get an idea of the procedure in practice, eight people who are in charge of land access for various utility line companies are interviewed. The purpose is to investigate how the approach for larger regional lines that reinforce the network and have a long coverage that does not branch out too much. Compared from lines within a local network, both in urban areas and outside, which are connected directly to the customer. These two parameters are compared between the respective line types. Based on the collected information, it is clear that managers want to reach voluntary agreements with the property owner in all situations. Fiber companies (electronic communication) make use almost exclusively of rights of use. The ground access process for WS lines, district heating lines and power lines is strikingly similar. The companies for all three utility line types use land agreement on municipally owned land. One difference is that WS authorities are municipally owned or managed by municipal companies. Therefore, the cooperation with the municipality is stronger. For local networks, the managers prefer to use contractual servitudes (land lease agreements) for private property owners and standardized land agreements for municipalities and larger property owners. Regarding larger distribution lines, the managers strive to reach voluntary agreements first, which are then converted into management rights. District heating lines and electricity lines draw up their contracts with the help of the industry organization Energiföretagen Sverige's standard templates.

I takt med att klimatet förändras ökar frekvensen av extrema väderhändelser. I Sverige har den ökade årsmedeltemperaturen och nederbörden förhöjt risken för översvämningar. Översvämningar är inget nytt fenomen och har i Sverige orsakat stor skada på privat och offentlig egendom, kritisk infrastruktur och samhället i stort. Med tanke på översvämningarnas breda definition avgränsas denna studie till översvämningar som härleds från havet, sjöar eller vattendrag.  För att skydda samhället mot översvämningar och mildra de sociala, ekologiska och ekonomiska skador som uppstår, implementerar kommuner och privata fastighetsägare olika typer av skyddsåtgärder, såsom skyddsvallar och dammar. Syftet med denna rapport är att undersöka vilka skyddsåtgärder som tillämpas, om privat mark tas i anspråk för att etablera översvämningsskydd och vilka ersättningsprinciper som används.  För att besvara uppsatsens frågeställningar tillämpas en kvalitativ metodansats, inkluderande fallstudier, litteraturstudier och semistrukturerade intervjuer, för att samla in data. Fallstudier från tio kommuner med kända översvämningsrisker utgör grunden för de erhållna resultaten och ger insikt i hur dessa frågor hanteras i kommunerna. Intervjuerna, som har genomförts digitalt, utgör den primära datakällan för fallstudierna och har kompletterats med relevant litteratur. Eftersom resultatet baseras på den data som erhållits från intervjuer styrs resultatet av den kompetens och kunskap respondenterna har samt hur insatta de är i ämnet.  I den teoretiska bakgrunden ges en översyn över de juridiska förutsättningar som kommuner har för att skydda egendom, infrastruktur och samhället mot översvämningar. Denna bakgrund tillhandahåller nödvändig information för att nyansera och kontextualisera resultatet.  I rapportens resultatdel presenteras fallstudier utförda på följande kommuner: Arvika, Göteborg, Halmstad, Kalmar, Karlstad, Kristianstad, Lomma, Trelleborg, Vellinge och Värnamo. Varje fallstudie analyserar och beskriver kommunens översvämningsrisker, genomförda skyddsåtgärder, processer för markåtkomst och ersättningsmodeller. Dessa studier illustrerar hur olika kommuner anpassar sina strategier utifrån förutsättningar och de juridiska verktyg som finns till hands. Kommuner som Kristianstad, Vellinge, Arvika och Karlstad har tagit privat mark i anspråk för att upprätta översvämningsskydd. I dessa kommuner har även ersättning utgått till fastighetsägarna för intrång i äganderätten. Ambitionen är att lösa förvärven via frivilliga överenskommelser, där befintlig lagstiftning underlättar förhandlingarna. Ersättningen baseras vanligtvis på en oberoende värdering av marknadsvärdet plus ett påslag på 25 % för att ge en skälig ersättning för skadan. I Vellinge har ersättningsfrågan varit särskilt omdiskuterad, och efter ett domstolsbeslut i Mark- och miljööverdomstolen fastställdes den intrångsersättning som utgick till fastighetsägarna.  I Göteborg och Trelleborg uppförs skydden inom ramen för detaljplaneprocessen. I de fall där kommunen inte äger mark, vilket dessa kommuner gör i stor utsträckning, har förvärvet av marken säkerställts inom ramen för de civilrättsliga avtal som upprättas när detaljplanerna realiseras. I Värnamo, Lomma och Halmstad har översvämningsskydden upprättats på kommunal mark, vilket innebär att ingen ersättning har utgått till privata fastighetsägare.  Från resultatet framgår tydligt att kommunernas unika förutsättningar styr de strategier som implementeras. I vissa kommuner tas privat mark i anspråk för säkra samhället mot översvämningar, vilket förefaller bero på vikten av att säkerställa kompletta skydd och de rådande markägoförhållandena. Majoriteten av förvärven har säkerställts med frivilliga överenskommelser, där lagstiftningen utgör grunden för förhandlingarna. Att skydda samhällen mot översvämningar är avgörande för att skapa socialt och ekonomiskt hållbara samhällen för medborgarna. Ett koordinerat kommunalt arbete med goda förutsättningar att upprätta skydd och stödja privata fastighetsägare kan bidra till säkrare och bättre rustade samhällen för att hantera de risker och skador som härleds till översvämningar. / As the climate changes, the frequency of extreme weather events increases. In Sweden, the rising annual average temperature and precipitation have heightened the risk of flooding. Flooding is not a new phenomenon and has caused significant damage to private and public property, critical infrastructure, and society at large in Sweden. Given the broad definition of flooding, this study is limited to floods originating from the sea, lakes or rivers.  To protect society against flooding and mitigate the social, ecological, and economic damages that occur, municipalities and private property owners implement various protective measures, such as levees and dams. The purpose of this report is to investigate the protective measures that are applied, whether private land is appropriated for establishing flood defenses, and the compensation principles used. This thesis employs a qualitative methodological approach, including case studies, literature reviews, and semi-structured interviews, to gather data. Case studies from ten municipalities with known flood risks form the basis of the results and provide insight into how these issues are managed locally. The interviews, conducted digitally, serve as the primary data source for the case studies and have been supplemented with relevant literature. Since the results are based on data obtained from interviews, they are influenced by the competence and knowledge of the respondents and their familiarity with the subject. The theoretical background provides an overview of the legal frameworks available to municipalities to protect property, infrastructure, and society against flooding. This background provides essential information to nuance and contextualize the results. The results section presents case studies conducted in the following municipalities: Arvika, Gothenburg, Halmstad, Kalmar, Karlstad, Kristianstad, Lomma, Trelleborg, Vellinge, and Värnamo. Each case study analyzes and describes the municipality's flood risks, implemented protective measures, land acquisition processes, and compensation models. These studies illustrate how different municipalities adapt their strategies based on conditions and available legal tools. Municipalities such as Kristianstad, Vellinge, Arvika, and Karlstad have appropriated private land to establish flood defenses. In these municipalities, compensation has also been awarded to property owners for infringements on property rights. The goal is to resolve acquisitions through voluntary agreements, where existing legislation facilitates negotiations. Compensation is usually based on an independent valuation of the market value plus an additional 25% to provide fair compensation for the damage. In Vellinge, the issue of compensation has been particularly contentious, and after a court ruling in the Swedish equivalent to Land and Environment Court of Appeal, the compensation awarded to property owners was established. In Gothenburg and Trelleborg, the defenses are constructed within the framework of the detailed planning process. In cases where the municipality does not own the land, which is often the case in these municipalities, the acquisition of land has been secured within the framework of the civil law agreements established as the detailed plans are realized. In Värnamo, Lomma, and Halmstad, the flood defenses have been established on municipal land, meaning that no compensation has been paid to private property owners. The results clearly show that the unique conditions of the municipalities dictate the strategies implemented. In some municipalities, private land is appropriated to secure the community against flooding, which appears to depend on the importance of ensuring complete protections and the prevailing land ownership conditions. The majority of acquisitions have been secured through voluntary agreements, where legislation forms the basis of the negotiations. Protecting communities from flooding is crucial for creating socially and economically sustainable communities for citizens. Coordinated municipal efforts with good conditions for establishing defenses and supporting private property owners can contribute to safer and better-prepared communities to manage the risks and damages associated with flooding.

Ropeways and cable cars are a means of transportation in the air, which is best known for transporting goods and people across natural obstacles such as lakes, mountains and valleys. Ropeways are tightly associated with alpine areas, but in recent years, a new use has emerged for ropeways. Ropeways have evolved into a personal transport in urban environments and are used to bind together neighborhoods that are separated by urban obstacles such as highways, railways and ports. Urban ropeways have been highlighted both as a way to make efficient use of land space and as an ecologically sustainable transport. Urban cableways are common in South America but has also increased in popularity in Europe. Today we can find urban ropeways in cities such as London, Coblenz and Ankara, and now urban ropeways are also planned for in Sweden. The municipality of Sollentuna and the city of Gothenburg are investigating the possibility of integrating urban ropeway in the public transport system. In conjunction with a new transport system in the air in urban environments, many real estate legal issues that need to be addressed. The aim of the master thesis was to investigate the possible and appropriate approach to acquire rights to the air space in urban environments for ropeways. The study has been carried out as a legal study which has its basis in a groundwork study. In addition to this a supplementary interviews with experts in the field, case studies, studies of cadastral documents and case studies of the planned ropeways in Sweden were conducted. A comparison has been made with other types of ropeways which already exists in Sweden, and with other types of public transport in Sweden. This thesis has been able to show that the three-dimensional property is possible for some urban ropeways. The study shows that there is no special legislation is possible to apply to urban ropeways, but that the Expropriation Act and the Real Property Act are applicable. Easements and three-dimensional spaces are shown to be appropriate rights to the aerial space for ropeways, and there is the possibility of forcible land acquisition. Finally, the thesis gives suggestions on how land access for urban ropeways (and other transport systems in the air) should be done continuously. / Linbanor är ett transportmedel i luften som är mest känt för att kunna transportera gods och människor över hinder som sjöar, berg och dalar. Linbanor är tätt förknippat med alpina områden, men under de senaste åren har ett nytt användningsområde växt fram för linbanor. Linbanor har utvecklats till ett persontransportmedel i urbana miljöer och använts för att binda ihop stadsdelar som skiljs åt av urbana hinder såsom motorvägar, järnvägar och hamnar. Urbana linbanor har lyfts fram som ett sätt att effektivt utnyttja markutrymmet och som ett ekologiskt hållbart transportsystem. Urbana linbanor finns till stor del i Sydamerika, men har ökat i popularitet även i Europa. Idag finns urbana linbanor i städer såsom London, Koblenz och Ankara och nu planeras även urbana linbanor i Sverige. Sollentuna kommun och Göteborgs stad utreder möjligheten att integrera urbana linbanor i kollektivtrafiken. I samband med att ett nytt transportsystem kan komma att använda luftutrymmet i urbana miljöer uppstår många fastighetsrättsliga frågor som behöver besvaras. Det här arbetet syftar till att utreda möjliga och lämpliga tillvägagångssätt för att få nyttja luftutrymmet i urbana miljöer för linbanor. Examensarbetet har genomförts som en rättsdogmatisk studie med empiriskt rättshistoriska och rättssociologiska inslag som har sin grund i en förarbetesstudie. Utöver förarbetesstudien har kompletterande intervjuer med sakkunniga inom området, rättsfallsstudier, förrättningsaktsstudier samt fallstudier av planerade linbanor i Sverige genomförts. En jämförelse har gjorts med linbanor för andra ändamål samt andra kollektivtrafikslag i Sverige. Examensarbetet har kunnat visa på att tredimensionell fastighetsbildning är möjligt för vissa urbana linbanor. Studien visar på att det inte finns någon speciallagstiftning som är möjlig att tillämpa på urbana linbanor, men att expropriationslagen och fastighetsbildningslagen är tillämpliga. De rättighetsupplåtelser som är möjliga att tillskapa är servitut och tredimensionella utrymmen, och det finns möjlighet till tvångsvisa markförvärv. Slutligen ger examensarbetet förslag på hur markåtkomst för urbana linbanor (och andra transportsystem i luften) bör ske fortsättningsvis.