The purpose of this essay is to examine the way the flouting of the Gricean maxims is used to portray a fictional character with Autism Spectrum Disorder (ASD). This study analyzes a character named Sam Gardner from the television series Atypical. The study is based on written transcripts from six episodes of the TV series and was carried out qualitatively and quantitatively. The methodology of the study involved transcribing, counting, and analyzing the flouts used by Sam in these six episodes. The results suggest that Sam flouts all the maxims but flouts the maxim of relation most, with a total of 22 flouts, which can cause a problem in communication. Sam does not follow the maxim of relation as he tends to abruptly change the conversational topic to something else. In many cases, he changes the topic to something he is interested in, which is Antarctica and penguins. The second most dominant maxim in all six episodes to be flouted was the maxim of quantity, with a total of 15 flouts, as he gave either too much or too little information to the listener. The results of Sam’s limited pragmatic abilities fall into agreement with Fein’s (2010) claim that ASD individuals have pragmatic language deficits as they struggle to stay on topic and incorporate irrelevant details in conversations. This study further discusses how analyzing neurodivergent characters’ speech patterns can benefit teachers and students in a pedagogical setting.

A goal in conservation is that cultural heritage should be for everyone and therefore should be experienced by everyone. With ramps, lifts, Braille exhibitions, sign language interpreted tours, tours for the visually impaired, etc., adaptions are made for people with physical disabilities. The purpose of this paper is to highlight how the Nordic Museum works to reach people with neuropsychiatric disorders along with the specific needs and disabilities which may need to be met by the museum. The case study will aim to highlight problems and opportunities in pedagogy of exhibitions focused on neuropsychiatric disorders. Moreover, it provides an indication of how the works with these issues at the museums are implemented, etc., which can create a greater awareness for the various professions in museums and conservations. This has been examined by the means of interviews, with the unions that advocate groups of neuropsychiatric disorders, and observations of selected exhibitions and shows, museum space, some audioguide-tours and part of the museum's website. In addition, other interviews are made with a museum educator with experience in the subject and a museum educator and head of the department of hosts and shops from the Nordic Museum. The materials which are used are mainly written public reports, as for example the Nordic museum Annual 2015. The museum caterers mostly focus on physical disability. They have also focused on reading disabilities and dementia, in addition to the physical functional limitations. The museum does its best and have a desire to improve themselves, which is shown at their website. The educational tools and approaches, etc. is well thought through, but the focus here is primarily on children and not adults. Something that may be because they have more impressions for children than for adults, if one example is taken. Some of the unions advocate “design for all” and more focus on a different view from the society, as well as personal attitudes to face persons with neuropsychiatric disabilities. They believe this will also affect the museum's education in general. Also, the use of different types of media and interactions in the exhibitions, as well as peace in the museum hall will make an impact in the pedagogy of the museum. The conclusions are that it probably always will be development potential in the pedagogy of the museum. The Nordic Museum has come a long way in the use of several media, but the design could in some cases be fine-tuned. Awareness of neuropsychiatric disorders could also be developed, both in society and in museums. / Ett mål inom kulturvård är att kulturarvet ska finnas till för alla och därmed ska kunna upplevas av alla. Anpassningar till personer med fysiska funktionsnedsättningar görs till exempel med ramper, hissar, blindskrift på utställningar, teckentolkade visningar, visningar för personer med nedsatt syn etc. Syftet med uppsatsen är att belysa hur Nordiska museet riktar sig till personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, vilka åtgärder som görs och kan göras för att tillgängliggöra museet för dessa personer samt vad för behov som kan behöva tillmötesgås hos dessa personer. I sammanhanget får fallstudien syftet att belysa problem och möjligheter med utställningspedagogik inriktad mot neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Detta kan dessutom ge en indikation på hur arbetet med dessa frågor på museer ser ut etc., vilket kan skapa en större medvetenhet hos olika museala professioner samt inom kulturvårdens andra professioner. Detta har granskats med hjälp av intervjuer och korrespondens med förbund som representerar olika grupper inom neuropsykiatriska funktionsnedsättningar samt observationer av utvalda utställningar och visningar, museets lokaler, vissa audioguiderundor och delar av museets hemsida. Utöver detta har intervjuer gjorts med en museipedagog med erfarenhet i ämnet och en museipedagog samt sektionschefen för bl.a. museivärdar vid Nordiska museet. De material som har används är främst offentliga skriftliga källor, som exempelvis museets årsredovisning 2015. Museet riktar i första hand sitt tillgänglighetsarbete mot fysiska funktionsnedsättningar. För neuropsykiatriskt funktionsnedsatta fokuserar de i första hand på lässvårigheter samt demenssjukdomar. Museet gör sitt bästa och har en vilja att förbättras, vilket märks på exempelvis hemsidan. De pedagogiska verktygen och angreppssätten etc. är väl uttänkta, men fokusen ligger här främst på barn. Detta kan bero på att de har fler visningar för barn än för vuxna. En del av förbunden förespråkar design för alla samt mer fokus på en annan samhällssyn, samt personliga attityder emot personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Detta är något som de tror kommer att påverka museets pedagogik i stort. I övrigt, gällande hela museets pedagogik, lägger de störst vikt på tydlighet, användning av olika typer av medier och interaktioner i utställningar samt försöka få fram ett lugn i lokalerna. Slutsatserna blir här att det troligen alltid kommer finnas utvecklingspotential inom museers pedagogik. På Nordiska museet har de kommit långt i användandet av flertalet medier, men utformningen skulle i vissa fall kunna finputsas. Medvetenheten kring neuropsykiatriska funktionsnedsättningar behöver och kan också utvecklas både i samhället och på museer.

This essay investigates the attitudes of social work students’ from Stockholm University, Sweden, towards people with autism and ADHD. The students participated in focus groups, where they discussed their thoughts and potential actions in the meeting with people with autism and ADHD. Through a thematic analysis, we identified the four following themes: perceptions; ignorance and its consequences; adaptation and actions tendencies; and needs of change. The results were then analyzed with a classic attitude theory. The results show that social work students mostly have positive attitudes towards people with autism and ADHD and that it is important to consider them like anybody else and to have knowledge about the disabilities, which leads to a helping and supporting preparedness towards them. Social work student has a strong will to help people with autism and ADHD but sometimes feel that society and organizations prevent them from doing so. In conclusion, social work students have a caring attitude, wants more knowledge about diagnoses and wants to help and do more for people with autism and ADHD.

Attetion Deficit Hyperactivity Disorder, ADHD, är den vanligaste barnpsykiatriska diagnosen.Syftet med denna studie var att beskriva hur skolsköterskan erfar skolsituationen för elevermed ADHD-diagnos. Fyra till sex procent av alla elever i skolan har denna diagnos (ADHD).Skolsköterskan har i sin dagliga kontakt med elever möjlighet att tidigt upptäcka och även tillviss del förhindra utvecklandet av komplikationer. Orsaken till ADHD består främst avgenetiska anlag men sociala faktorer finns och de påverkar hur svår utvecklingen blir.Metoden var en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats beskriven av Lundman ochHällgren Graneheim. Datainsamlingen gjordes genom intervjuer med sex skolsköterskor. Urdatamaterialet framträdde temat Att förväntas vara som andra, men inte kunna med treunderteman. Resultaten kan användas till att öka förståelsen för elever med ADHD och derasskolsituation. Förhoppningsvis kan insikten om problemets svårighetsgrad öka motivationenatt förbättra situationen i skolan för alla elever och vuxna. Det finns många saker sompåverkar situationen för elever med ADHD, med rätt resurser och förutsättningar gesmöjlighet att påverka elevens utveckling i positiv riktning. / Attention Deficit Hyperactivity Disorder, ADHD, is today the most common psychiatricdiagnosis among children. The purpose of this study was to describe school nurses̛experiences of the school situation of pupils with ADHD. Four to six percent of all schoolpupils have been diagnosed with this illness. Due to her daily contact with school children,the school nurse has the opportunity to assist in early detection of ADHD, and can to someextent even prevent the development of possible complications. Genetic predisposition is theprimary cause of ADHD but social factors affect the severity of its development. The methodin this study was qualitative content analysis with an inductive approach described byLundman och Hällgren Graneheim. The data collection was made through interviews with sixschool nurses. Based on the analysis, the theme; Expected to be like the others, but also notbeing able, emerged with three subthemes. The results can be used to increase theunderstanding of pupils with ADHD in their school situation. Hopefully, awareness of theproblem severity increases motivation to improve the situation in schools for all studentsand adults. There are many things that affect the situation for children with ADHD. With theright resources and conditions the opportunity to influence students' development in apositive direction occurs.

The aim of this scientific essay is to illuminate perceptions and interpretations about children's deviant behavior and how it affects the educators attitudes towards these children. The starting point for the essay is two different self-perceived situations where I experienced that "deviant" behavior and behaviors that causes trouble, referred to as “trouble-making” behaviors, quickly and carelessly identifies as consequences of the neuropsychiatric disability ADHD. The “diagnosis-label” creates a feeling of uncertainty for me because I know from experience that it provides more support and understanding of children's behaviors. At the same time, the instant association to ADHD leads to disregarding of other factors that generate "trouble-making" behaviors. The "problems" are not always connected to a disability, but a diagnosis of a disability provides, in reality, faster, more structured and well-designed support for the child compared to a child who shows "trouble-making" behaviors without a diagnosis. Therefore, it is interesting to investigate other circumstances that can create "trouble-making" behaviors and question function of the diagnosis as a creator of greater understanding of these behaviors. I would like to highlight different perspectives of behaviors that are perceived as deviating and negative, to create opportunities for educators to provide children support without the need of a disability to explain the reason why the child needs support. Greater knowledge of children's "trouble-making" behaviors can lead to more personalized support actions for the child, and to an understanding of how interpretations and prejudices influence children's ability to develop advantageous strategies for managing individual difficulties. The survey is based on the questions: What is “abnormal behavior” in preschool children? Can there be other causes of "trouble-making" behaviors than consequences of a neuropsychiatric disfunction? What significance does a formal diagnosis have for preschool children? / Syftet med denna vetenskapliga essä är att synliggöra föreställningar och tolkningar kring barns avvikande beteenden i förskolan och hur de påverkar pedagogers förhållningssätt gentemot dessa barn. Utgångspunkten för uppsatsen är två olika självupplevda situationer där jag fått känslan av att ”avvikande” och ”problemskapande” beteenden snabbt och ovarsamt identifieras som följder av den neuropsykiatriska funktionsnedsättningen ADHD. Jag själv känner en viss osäkerhet beträffande ”diagnos-stämpeln” eftersom jag av erfarenhet vet att en diagnos ger mer stöd och förståelse för barns beteenden, samtidigt som den hastiga kopplingen till ADHD resulterar i att andra faktorer som genererar ”problemskapande” beteenden negligeras. ”Problemen” är inte alltid är orsakade av en funktionsnedsättning men en diagnos ger, i realiteten, snabbare, mer strukturerade och välutformade stödinsatser för barnet jämfört med ett barn som uppvisar ”problemskapande” beteenden utan en diagnos. Därför är det intressant att undersöka andra omständigheter som kan ge upphov till ”problemskapande beteenden” och ifrågasätta diagnosens funktion som skapare av större förståelse för dessa beteenden. Jag vill synliggöra olika perspektiv på beteenden som uppfattas som avvikande och negativa för att på så sätt skapa möjligheter för pedagoger att ge barn stöd utan att orsaken till att barnet är i behov av stöd måste vara en funktionsnedsättning. Bredare kunskap om barns ”problemskapande” beteenden kan dels leda till mer anpassade stödinsatser för barnet, dels till förståelse för hur tolkningar och fördomar påverkar barns möjligheter att utveckla strategier som är mest fördelaktiga för att hantera individuella svårigheter. Undersökningen utgår från frågorna: Vad är ett avvikande beteende i förskolan? Finns det andra orsaker till ”problemskapande beteenden” som inte har med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar att göra? Vad har en formell diagnos för betydelse för barn i förskolan?

I denna uppsats intervjuas fem unga kvinnor om sina erfarenheter av att delta i separatistiska grupper av och för kvinnor och icke-binära med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF). Studiens syfte är att bidra med kunskap om vad unga kvinnor med NPF kan få ut av att delta i en separatistisk samtalsgrupp, för att på så sätt synliggöra deras erfarenheter samt öka kunskapen om målgruppens möjligheter att förbättra sin livskvalité genom att stärka sig själva. Forskningsfrågan handlar därmed om vilka funktioner deltagandet i en separatistisk grupp kan fylla för kvinnor med NPF, givet deras livssituationer samt den position de befinner sig i som kvinnor med icke-normativa funktionssätt. Studien bygger på fem halvstrukturerade intervjuer som analyserats enligt tematisk analysmetod. Det teoretiska ramverket byggs upp kring utgångspunkter och begrepp inom fälten intersektionalitet och empowerment. Resultatet visar att informanterna har delat känslor av utanförskap och avvikelse; både i relation till sina könsroller och i relation till sina funktionssätt, vilket också kan förstås som maktlöshet. Denna maktlöshet förklaras genom intersektionalitet som att informanterna, i egenskap av att vara kvinnor med NPF, tillhör sociala kategorier som underordnas i jämförelse med andra sociala kategorier, vilket också tycks få en negativ inverkan på deras liv. Mot denna bakgrund har informanterna därför sökt sig till separatistiska grupper med en förhoppning om att finna en förstående gemenskap samt öka kunskapen om sina livssituationer. Informanternas deltagande i grupperna kan även förstås ur ett empowermentperspektiv. Dels som empowerment i egenskap av motmakt och dels empowerment som emotionellt stärkande process. Vad denna studie visar är således att deltagandet i en separatistisk grupp kan fylla olika stärkande funktioner. Dels möjliggörs, genom deltagandet, empowerment i form av motmakt - då den separatistiska gruppen blir en arena för reflektion, lärande och handling samt en trygg och stärkande gemenskap och samhörighet. Dels möjliggörs emotionell empowerment, genom att samhörigheten bidrar till ett ökat engagemang för målgruppen, till förbättrad självbild, till ökat mod samt till en lust att fortsätta engagera sig - det vill säga till en högre nivå av emotionell energi. / In this paper, five young women are being interviewed about their experiences of participating in separatist groups for women and non-binary with neuropsychiatric disabilities (NPF). The purpose of this study is to contribute with knowledge of what young women with NPF can gain from participating in a separatist conversation group; thus to visualizing their experiences and raising awareness of the target group's ability to strengthen themselves. The research question is about addressing the functions of participating in a separatist group, given the target group’s life situations and their social position as women with a non-normative way of functioning. The study is based upon five semi-structured interviews, analyzed according to the thematic method of analysis. The theoretical framework is built around terms and perspectives in the fields of intersectionality and empowerment. The result shows that the informers have shared feelings of exclusion and deviation; both in relation to their gender roles and in relation to their ways of functioning, which can also be understood as powerlessness. This powerlessness, explained through intersectionality, points out that the informers, as in being women with NPF, belong to social categories that subordinate to other social categories, which also seems to have a negative impact on their lives. Against this background, the informers have searched for separatist groups, in hope to find an understanding community and to increase knowledge about their life situations. To participate in these groups can also be understood from an empowerment perspective. Partly as empowerment in the meaning of counter-power, and partly as empowerment as an emotionally strengthening process. What this study shows is therefore that participation in a separatist group can fill different strengthening functions. Through participating in a group, empowerment in the form of counter-power is made possible; thus the separatist group becomes an arena for reflection, learning and action as well as a safe and strengthening community and togetherness. Secondly, emotional empowerment is made possible by the fact that the togetherness contributes to increased commitment, to improved self-image, to increased courage and to a desire to continue to engage - in other words; to a higher level of emotional energy.

This study aims to investigate how pedagogical picture books intended for inclusion represents children with neuropsychiatric disabilities. This is investigated through in-depth analysis of four books dealing with the subject from different approaches, recommended by state libraries and the specialised educational authority. The study also aims to pay attention to the available material and to highlight what kind of image of divergent children that is beeing communicated to pre-school children and what consequences this may have. The results of the analysis may be useful in the selection of inclusion material and how the books can be practised in a norm-critical and socio-cultural approach.

There are various health promotion and preventive measures that can be done in schools. Creating accessible learning environments is such a way. In this qualitative study interviews are made with professionals in School Health Teams on what they think is important in the process of creating accessible learning environments for pupils with neuropsychiatric disorders. The results show that the different perspectives as well as the way in which the different professionals work in Student Health Teams affect the orientation of the work in Student Health Teams. It affects whether the efforts become general or individual and whether they become promotion, prevention or remedial action. The Lundin model - the pyramid of change (2017) that describes a possible way of running an accessibility work has proved to be partly in line with the informants' percep-tions. I have revised the model to include the National Agency for Education's definition of ac-cessible learning environments that also include socially and educationally accessible learning environment. The results show the need to raise the level of knowledge of the staff and the need to work with their core values because they affect the way the teachers treat pupils, and the op-portunities to make the school more accessible physically, pedagogically and socially. The study also shows practical examples of ways of making the learning environment accessible and that efforts that are good for students with neuropsychiatric disorders are good for all students. Suc-cessful perspectives for the work with accessible learning environments have proven to be a re-lational perspective and a salutogenic perspective. What all occupational groups emphasized was the importance of relationships and creating structure and comprehensibility for students with neuropsychiatric disorders, as well as for all other pupils. The empirical material is grouped under three themes: Awareness and approach, Accessible learning environments - in practice and Di-lemmas and governance. These themes also show that the revised model also needs to include dynamic aspects of change work as well as dilemmas and governance. The result also shows the need to obtain views from more types of informants such as pupils, teachers, principals and other staff.

Syftet med denna studie har varit att undersöka hur grundskollärare uppfattar sin egen förmåga att ge stöd till elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Det har genomförts sju stycken semistrukturerade intervjuer med sju stycken grundskollärare och materialet har haft en tematisk bearbetning. Det har analyserats utifrån kritisk teori samt Specialpedagogiska skolmyndighetens tillgänglighetsmodell. Studien pekar på att lärare uppfattar att deras förmåga att möta elevernas behov inte är problemet, utan att det har tid att göra. Studien pekar också på att lärare önskar att de hade mer förberedelse under utbildningstiden. Denna förberedelse förklaras både kan vara i teoretisk benämning i form av kunskap kring neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, men framförallt i praktisk benämning i form av verksamhetsförlagt utbildning. / The purpose of this study has been to investigate how primary school teachers perceive their own ability to provide support to students with neuropsychiatric disabilities. Seven semi-structured interviews have been conducted with seven primary school teachers and the material has been thematically processed. It has been analyzed on the basis of critical theory and the Specialpedagogiska skolmyndighetens accessibility model (tillgänglighetsmodellen). The study indicates that teachers perceive that their ability to meet students' needs is not the problem, but that the lack of time does. The study also indicates that teachers wish they had more preparation during the educational period. This preparation is explained both to be in a theoretical designation in the form of knowledge about neuropsychiatric disabilities, but above all in a practical designation in the form of work-based education.

I den här uppsatsen har tre kvinnor med högfungerande autism intervjuats, två representanter från intresseorganisationer inriktade på autism och neuropsykiatriska funktionsvariationer samt en föredetta arbetskonsulent på Arbetsförmedlingen. Syftet med studien var att öka förståelsen för intervjupersonernas upplevda hinder och förbättringsmöjligheter för kvinnor med autism att etablera sig på arbetsmarknaden. Forskningsfrågorna handlade om hinder och förbättringar och besvarades genom semistrukturerade kvalitativa intervjuer. Resultatet och svaret på intervjupersonernas upplevda hinder mynnade ut i ett antal teman som rör sig om hur kvinnor får sina diagnoser för sent, okunskap i omgivningen och strukturella svårigheter inom arbetslivet. Förbättringsåtgärder som presenterades var förebyggande stöd, ökad kunskap hos myndigheter, skola, vård och arbetsgivare samt kollektiv organisering i syfte att stärka den gemensamma identiteten. Resultatet analyserades och bearbetades utifrån studiens teoretiska ramverk som utgjordes av stigma-teorin av Erwing Goffman och Empowerment. / In this essay, three women with high-functioning autism were interviewed, two representatives from interest-groups focused on autism and neuropsychiatric disabilities, and a former work consultant atthe Swedish Public Employment Service. The purpose of the study was to increase the understanding of the interviewees' perceived obstacles and opportunities for improvement for women with autism to establish themselves on the labor market. The research questions focused on obstacles and improvements and were answered through semi-structured qualitative interviews. The response to the interviewees' perceived obstacles has resulted in a number of themes: i) how women receive their diagnoses too late, ii) ignorance of the environment and iii) structural obstacles on the labor market. Improvements that were presented were i) preventive support, ii) increased knowledge in authorities, schools, healthcare and employers and iii) collective organization in order to strengthen the common identity. The results were analyzed and processed based on the study's theoretical framework, which consisted of the stigma theory of Erwing Goffman and the concept of Empowerment.