Det har varit känt sedan 1800-talet att en god handhygien leder till en minskning av vårdrelaterade infektioner (VRI). Mer än 150 år senare brister fortfarande vårdhygienen och bara i Europa drabbas årligen omkring 3,2 miljoner människor av VRI. Ökade kostnader för hälso- och sjukvården blir följden av VRI men framförallt ett stort och onödigt lidande för patienten. Följsamheten till basala hygienrutiner och klädregler har i ett flertal studier visat sig vara en betydande åtgärd för att bekämpa VRI. Trots det finns det endast ett fåtal studier om följsamheten inom ambulanssjukvård och resultaten är varierande men genomgående påvisas låg följsamhet. Studiens syfte var att beskriva ambulanspersonalens följsamhet till de basala hygienrutinerna och klädreglerna. En deltagande observationsstudie genomfördes på tre olika ambulansstationer inom upptagningsområdet för Södra Älvsborgs Sjukhus. Totalt gjordes 32 observationer. Följande variabler studerades: desinfektion före och efter patientkontakt, användning av handskar och engångsförkläden, korrekt arbetsdräkt, inga ringar, armband eller klockor samt kort eller uppsatt hår. Resultatet visar att personalen desinfekterade händerna före och efter patientkontakt i 19 respektive 75 % av observationerna. Inga smycken observerades och personalen hade kort eller uppsatt hår. Även tidigare forskning visar låg följsamhet till handdesinfektion. Med tanke på att ambulanssjuksköterskor och all vårdpersonal enligt hälso- och sjukvårdslagen är skyldiga att ge vård av god kvalité med god hygienisk standard, visade även föreliggande studie på bristande följsamhet till hygienrutinerna. En möjlig orsak till bristande följsamhet kan vara den komplicerade kontext inom vilken ambulanspersonalen verkar.

Studiens syfte är att bidra med ökad förståelse för vad teaterlärares pedagogiska arbete med en teaterföreställning, utifrån ett mediespecifikt lärande, innebär inom kulturskolan. Utifrån syftet har följande frågor ställts: Hur kan teaterlärares arbete med en föreställning beskrivas? Hur kan teaterlärares roll i arbetet med en föreställning beskrivas? Ansatsen i studien är inspirerad av etnografi och fältforskning. Två teaterlärare inom kulturskolan följdes i arbetet med en teaterföreställning. Deltagande observation och intervjuer är de huvudsakliga datainsamlingsmetoderna. Vid observationerna fördes fältanteckningar. Intervjuerna spelades in och transkriberades därefter. Analys av datamaterialet gjordes genom att gruppera och sortera materialet i teman. Uppsatsen bidrar med en ökad förståelse för vad teaterlärares pedagogiska arbete med en teaterföreställning, utifrån ett mediespecifikt lärande, innebär inom kulturskolan genom att beskriva teaterlärares arbete och roll i det arbetet. I resultatet blir två riktningar tydliga i teaterlärares arbete med en teaterföreställning. Dels en riktning mot lärande och dels en mot skapande. I arbetet med elevers lärande och skapande i föreställningsarbetet är lärarna i sin roll både medskapande och intar en ledarfunktion. Lärarna arbetar i en teaterkonstnärlig tradition och detta genomsyrar det skapande arbetet. En röd tråd i lärarnas arbete med skapande är att driva föreställningsprocessen framåt och att samspela med eleverna. En framträdande roll har arbetet med att driva idéer och skapa helhet, regiarbete och arbete med en föreställnings olika uttryck. I resultatet framstår att arbetet med lärande har fokus på skådespelarpraktik, att det finns drag av både oförutsägbart och planerat lärande och konstnärliga val blir ett sätt att vidga elevers konstnärliga erfarenhet. Teaterlärarnas roll kan beskrivas som medkonstruktör som kännetecknas av att de är både medskapare och ledare i föreställningsarbetet. Rollen som medkonstruktör tar sig i uttryck i en arbetsledarroll med konstnärliga och pedagogiska dimensioner.

Introduktion: Trycksår är en vårdskada som kan uppstå i samband med kirurgiska ingrepp. Det medför ett stort lidande för patienten men även en kostnad för samhället. Alla patienter som opereras har en ökad risk att utveckla trycksår på grund av unika riskfaktorer som en operation medför. Därför har operationsteamet en särskild utmaning i att förebygga denna vårdskada.   Syfte: Syftet med studien var att undersöka vilka trycksårspreventiva åtgärder som operationsteamet använder.   Metod: Studien genomfördes som en observationsstudie med kvantitativ ansats. Operationsteam vid ett medelstort sjukhus i södra Sverige observerades.  Ett observationsprotokoll konstruerades för att fånga de åtgärder som operationsteamet använde. Totalt genomfördes 20 observationer.   Resultat: Operationsteamet tryckavlastade patientens hälar och bakhuvud. Patienten värmdes intraoperativt, personalen såg till att patienten inte låg med benen i kors eller låg på varmt underlag och anpassade  operationsbordet efter patientens behov. Flera möjliga trycksårsförebyggande metoder genomfördes inte alls eller i liten utsträckning. Operationsteamet repositionerade inte patienten varannan timme, instrument, personal och utrustning tilläts trycka på patienten och material fanns mellan patienten och den tryckavlastande madrassen.   Konklusion: Operationsteamet utnyttjade trycksårspreventiva åtgärder för att förhindra trycksår hos patienten. Dock fanns ett flertal trycksårsförebyggande åtgärder som sällan användes eller inte alls. / Introduction: Pressure ulcers are a common health problem that can be a complication in surgical procedures. It means a great suffering for the patient, but also a cost to society. The surgical team has a special challenge to prevent pressure ulcers that occur in the operating room. It´s because all patients who undergo surgery have an increased risk of developing pressure ulcers because of the unique risk factors that an operation means for the patient.   Aim: The purpose of this study was to investigate the methods that the surgical team use to prevent pressure ulcer in patients during surgery.   Method: The study was conducted as an observational study with quantitative approach. The study included 20 observations of surcial teams on a hospital in south Sweden. An observation protocol was created to capture the preventive methods the surgical team used.   Results: The surgical team depressurized the patients heels and occiput with pillows. The surgical team was warming the patient intraoperatively, made sure that the patient was not lying with legs crossed or laid on a warm surface. The staff adjusted the operating table to the patient's needs. Several possible methods to prevent pressure ulcers that was not used or rarely used, was also observed. The surgical team did not reposition the patient every two hours, equipment and staff were allowed to press against the patient and layers of material laid between the patient and the pressure ulcer preventing mattress.   Conclusion: The surgical team used pressure ulcer preventive methods to decrease the risks of pressure ulcer in the patients. However, there were a number of pressure ulcers prevention methods that were rarely used.

SAMMANFATTNING   Bakgrund: Tidigare studier visar att patienter påverkas både fysiskt och psykiskt vid överflyttning från en miljö till en annan. Att överflyttas från den specialiserade, högteknologiska intensivvårdsavdelningen till en vårdavdelning kan skapa upplevelser och känslor av stress, oro, ångest, osäkerhet, depression, sömnstörningar, minnesbortfall, mardrömmar med mera. Syfte: Att utforska hur miljöns utformning för vårdandet påverkar patientens välbefinnande efter överflyttning från intensivvårdsavdelning till kirurgisk vårdavdelning. Metod: Syftet besvarades med hjälp av upprepade observationer med informella intervjuer av tre patienter som hade vårdats på en intensivvårdsavdelning och hade överflyttats till en kirurgisk vårdavdelning. Deduktiv innehållsanalys användes och utgick från en tidigare skapad modell av begreppet miljö. Resultat: Patienternas välbefinnande påverkades av miljön efter överflytten till den kirurgiska vårdavdelningen. Resultatet presenteras efter modellens kategorier atmosfär, omvärld, omgivning, medelpunkt och förhållande. Slutsats: Att överflyttas till en lägre vårdnivå som en vårdavdelning är en stor omställning för patienterna både fysiskt och psykiskt. Resultatet stödjer att det finns en kunskapslucka som består av skillnader i miljön, skillnader i sjuksköterskors kompetens och skillnader i kommunikationen mellan intensivvårdsavdelningar och vårdavdelningar. Det är viktigt att tydliga rutiner finns kring hur en intensivvårdspatient ska tas emot och vårdas vid överflyttningen till en vårdavdelning. För att miljöombytet inte ska bli för omfattande för patienten kan överflyttning först ske till en intermediärvårdsavdelning innan vidare överflyttning till en vårdavdelning sker. / ABSTRACT Background: Previous studies showed that patients are affected both physically and mentally when they transferring from one environment to another. To be transferred from the specialized, high-tech intensive care to a ward can create experiences and feelings of stress, worry, anxiety, insecurity, depression, sleep disorders, memory loss, and nightmares with more. Aim: The aim of this study was to explore how environmental design for care affects the patient's well-being after transfer from intensive care to the surgical ward. Method: The aim was answered with help from repeated observations with informal interviews with three patients who had been treated in an intensive care unit and had been transferred to a surgical ward. Deductive content analysis was used and was based on a previously created model. Result: The patients' well-being was affected by the environment after transfer to the surgical ward. The results are presented according to the categories atmosphere, entourage, surroundings, midpoint and relationship. Conclusion: Be transferred to a lower level of care as a ward is a big change for the patients both physically and psychologically. The result supports that there is a knowledge gap which consist of differences in the environment, differences in nurses' skills and differences in communication between intensive care units and wards. It is important that there are clear procedures on how an intensive care patient to be received and cared for at the transfer to a ward. To move from one environment to another should not be too extensive for the patient can first be transfer place to an Intermediate Care Facility before further transfer to a ward occurs.

Background: Participation is a fundamental concept within healthcare. Specifically vulnerable are patients who are about to undergo surgical procedures. The environment and care within a surgical ward, which is of a highly technogical nature, puts large demands on efforts to create participation for the patient. Aim: The purpose of this research was to investigate how the staff created participation in the care of the patients from when they arrived at the surgery unit until general anesthesia was conducted. Methods: A qualitative observational study was chosen to investigate the aim of the study. A total of twelve observations were performed. Data was collected with field notes and analyzed with qualitative content analysis. Results: The results consisted of four main themes; Participation through information, participation through fellowship, participation through encouragement and unestablished or lacking participation. Information were given to make the care and circumstances meaningful and comprehensible. The staff confirmed the patients’ needs and feelings in order to establish a fellowship. Encouraging the patient to use their own knowledge, experiences and physical resources also helped them to participate in their care. Conclusions: Information and fellowship were the dominating factors behind creating participation for the patient in their stay at the surgery unit. More time for planning and preparation before the patient arrives at the surgery unit will help optimize the patients participation until general anesthesia has been conducted / Bakgrund: Delaktighet är ett grundläggande begrepp inom sjukvården. Särskilt utsatta är patienter som ska genomgå kirurgiska ingrepp. Vården och miljön på en operationsavdelning är av en i hög grad teknologisk natur, vilken sätter stora krav i arbetet med att skapa delaktighet för patienten. Syfte: Syftet var att undersöka hur vårdpersonalen skapade delaktighet i omvårdnaden av patienter från mottagandet på operationsavdelningen, tills generell anestesi inletts. Metod: En kvalitativ observationsstudie genomfördes för att svara på studiens syfte.Totalt genomfördes tolv observationer. Datainsamlingen gjordes med fältanteckningar och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet delades in i fyra huvudkategorier; delaktighet genom information, delaktighet genom gemenskap, delaktighet genom uppmuntran och utebliven delaktighet. Patienterna fick information för att göra vården och dess omständigheter meningsfull och förståelig. Vårdpersonalen bekräftade patienternas behov och känslor i syfte att skapa gemenskap. Patienterna uppmuntrades att använda sina egna kunskaper, erfarenheter och fysiska resurser vilket hjälpte dem att vara delaktiga i sin vård. Slutsats: Resultatet i studien visar hur delaktighet för patienten kan skapas på en operationsavdelning innan generell anestesi inletts. Information och gemenskap var de främsta faktorerna i att skapa delaktighet i en högteknologisk miljö som kan vara svår att begripa. För att förbättra patienternas delaktighet i det perioperativa skedet kan tid för förberedelser och planering utökas för att inte försätta vårdpersonalen i intern konflikt mellan olika lojaliteter.

På en intensivvårdsavdelning vårdas patienter som är kritiskt sjuka och är i behov av intensivvård. Forskning visar att det är värdefullt att närstående är inkluderade i vården då de bidrar med ett sammanhang, mening, styrka och stabilitet för patienten. Närstående tillför därigenom en viktig emotionell aspekt i vårdandet. Intensivvårdssjuksköterskan anser att närstående blivit en allt mer central del i deras arbete de senaste åren och det är en betydelsefull arbetsuppgift att ge närstående stöd, vägledning samt möjlighet till delaktighet i den intensivvård som bedrivs. Närstående beskriver att de bär på känslor av hopplöshet och sårbarhet. De uttrycker även en vilja att stödja patienten men att de inte alltid vet hur. Studiens syfte är att undersöka intensivvårdssjuksköterskans förmåga att stärka närståendes medverkan och patientstödjande funktion inom intensivvården. Datainsamlingen har skett genom en kvalitativ observationsstudie där intensivvårdssjuksköterskans interaktion med närstående inne på patientsalen har observerats. De renskrivna fältanteckningarna har sedan analyserats genom en kvalitativ innehållsanalys och genererade i fyra subkategorier och två kategorier. I resultatet framkommer det att intensivvårdssjuksköterskan stärker närståendes medverkan och stödjande funktion då hon i sin interaktion med närstående skapar delaktighet genom att ge närstående vägledning och efterfråga närståendes kännedom om patienten. Skapar samspel handlar om att intensivvårdssjuksköterskan skapar en plats för interaktion och värnar om och bekräfta närstående. Intensivvårdssjuksköterskans förmåga att få närstående att känna sig delaktiga i vården och uppleva ett samspel är en förutsättning för att skapa en god vårdrelation som stärker närståendes funktion. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot intensivvård

Intensivvårdspatientens utsatthet är väldokumenterad. Deras livsvärld präglas bland annat av stress, maktlöshet, brist på kunskap och kommunikation, sårbarhet och inre kaos. Patienter som vårdas på intensivvården befinner sig i ett rum där det finns mycket avancerad teknisk apparatur och många stimuli från omgivningen. Detta kan upplevas som en trygghet men också som skrämmande och livshotande. Vårdpersonalen har olika arbetsuppgifter och vad de gör i periferin uppmärksammas av patienten, därför är det av intresse att undersöka vad vårdpersonalen arbetar med inne på patientrummet vid icke patientnära kontakt samt hur de arbetar. Delvis deltagande, öppna observationer användes för att få svar på forskningsfrågan och sex observationer fördelat på förmiddag, kväll och nattpass gjordes. Det patientnära arbetet såsom beröring och kommunikation med patienten dvs. den patientnära kontakten observerades inte. Alla yrkeskategorier som arbetade på patientrummet inkluderades i studien. Materialet analyserades med en kvalitativ innehållsanalys och ur analysen framsteg sex olika kategorier som visar vad vårdpersonalen arbetar med vid icke patientnära kontakt. Dessa var; främjar patientsäkerhet, samarbetar, analyserar och observerar, utför rutinarbete, prioriterar och omprioriterar, aktivt reflekterar och agerar. Beroende på vad vårdpersonalen arbetar med inne på patientrummet samt hur de utför sitt arbete kan det innebära att de arbetar på ett patientorienterat sätt eller på ett icke patientorienterat sätt. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot intensivvård

Bristande kommunikation inom operationsteamet uppstår i genomsnitt vid 1/3 av alla operationer och är den vanligaste orsaken till att patienter kommer till skada. Eftersom det är många olika yrkeskategorier inom operationskontexten, med olika placering i hierarkin, är det av yttersta vikt att skapa en tillåtande kommunikationsmiljö för att göra det möjligt för alla teammedlemmar att kommunicera. Sättet att kommunicera på skiljer sig mellan yrkesgrupperna beroende på genus, hierarki, utbildning samt traditioner. För att relationen till patienten skall bli så bra som möjligt är det viktigt att teamets kommunikation är god. Har teamet en god kommunikation blir relationen till patienten automatiskt bättre. Genom att teamet får träna kommunikationen och samarbetet med hjälp av olika strukturerade kommunikationsprotokoll såsom CRM och SBAR ökar patientsäkerheten.Syftet med observationsstudien är att undersöka hur kommunikationen och samarbetet fungerar mellan de olika yrkeskategorierna på operationssalen.Kvalitativ metod har använts med semistrukturerade observationer. Nio operationer på två olika sjukhus har observerats. Till dataanalysen har kvalitativ innehållsanalys använts. Resultatet som framkom ur observationerna visar att medlemmarna i teamet i det stora hela var nöjda med kommunikationen, men att det finns brister främst från kirurgernas sida. Sjuksköterskor och kirurger har olika syn på kommunikationen där sjuksköterskorna i högre grad är missnöjda med kirurgernas kommunikation medan kirurgerna är fullt nöjda med kommunikationen. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot anestesisjukvård

Syftet med denna studie är att få kunskap om hur undersökande arbetssätt används inom utomhuspedagogiken i årskurs 1-3 i NO och vilka olika metoder som används för att eleverna ska ges möjlighet till lärande. För att besvara undersökningens frågeställningar har lärare i årskurs 1-3 som använder undersökande arbetssätt i NO utomhus intervjuats och observerats. Resultatet från undersökningen visar att majoriteten av lärarna inte använder sig av undersökande arbetssätt utomhus i den utsträckning de skulle vilja på grund av resursbrist av olika slag. När de använder sig av undersökande arbetssätt utomhus är det i naturen, på lekplatsen eller skolgården. Undersökningarna är ofta kopplade till NTA-lådor eller att utforska vad som finns i naturen. Elevernas kommunikation och samarbete är en viktig del i lärarnas arbete liksom att anpassa för alla elevers lärande. Eleverna ska även få arbeta utifrån sina intressen, erfarenheter och genom att använda sina sinnen i en kombination av teori och praktik.

<p>Resistenta bakterier är ett växande problem inom den svenska sjukvården. Extended spectrum ß-lactamases (ESBL) är bakterier som kan bilda enzymer som bryter ned antibiotika så att den på så sätt blir resistent. En av de stora anledningarna till spridning av resistenta bakterier är personalens brist på korrekt utförande av basala hygienrutiner. Syftet med studien var att undersöka hur sjukvårdspersonal på en infektionsavdelning tillämpar de riktlinjer för basala hygienrutiner som finns fastställda för personal inom hälso- och sjukvården. Data samlades in genom observationer på en infektionsavdelning på ett sjukhus i Mellansverige. Resultatet visade att följsamheten till basala hygienrutiner var mindre än hälften bland de två jämförda personalgrupperna. Resultatet visade hög följsamhet till handskanvändning vid vård av patienter som inte var ESBL-bärare, medan följsamheten var sämre vid vård av patienter med ESBL. Detta resultat visade på en signifikant skillnad, dvs. att personalen var bättre på att använda handskar vid vård av patienter som inte var bärare av ESBL. Resultatet visade att nära hälften av de observerade inte spritar händerna innan patientkontakt, vare sig det rör sig om en patient som är bärare av ESBL-bakterier eller inte. Det tyder på stora brister i följsamheten till hygienrutiner på den observerade infektionsavdelningen.</p> / <p>Resistant bacteria are an increasingly large problem within the Swedish health care system. Extended spectrum ß-lactamases (ESBL) are bacteria that produce enzymes capable of breaking down antibiotics, a characteristic which renders them resistant to antibiotics. One of the main causes for the spreading of resistant bacteria is low compliance to hand hygiene procedures.</p><p>The aim of this study was to examine how the health care workers of an infectious disease ward apply the hygiene guidelines that have been established for health care staff. Data was collected through observations in an infectious disease ward in Central Sweden. The results showed that compliance towards hand hygiene procedures was less than 50% within the two staff groups compared. It also showed good compliance to the guidelines for glove use when caring for patients not carrying ESBL, but less compliance when caring for patients with the infection. The difference was statistically significant, i.e. health care staff used gloves more often when caring for patients not carrying ESBL than they did with patients who were carriers. The results showed that that almost 50% of the observed health care workers did not use hand disinfection before contact with patients, whether these were ESBL carriers or not. This indicates that compliance to hand hygiene procedures is not as good as one could hope for.</p>