Studien har syftet att undersöka hur barnen använder sig av byggmaterialet på en förskola samt hur det blir en del av barnens subjektskapande. Studien använder sig av feministisk poststrukturalism som teori, en annan del av teorin är begreppet diskurs där ”det kompetenta barnet” dyker upp i mina observationer. Genom observationer av en grupp barn i åldern tre till fyra år på en förskola under sammanlagt fem timmar har jag analyserat om det finns eller inte finns vissa skillnader mellan hur pojkar och flickor använder sig av byggmaterial. Det framkom ganska snabbt att det finns vissa skillnader mellan hur pojkar och flickor förhåller sig till byggmaterial samt hur de väljer att bygga med byggmaterial. Pedagogerna har en stor påverkan vad gäller hur barnen använder sig av material eftersom det är de som bestämmer vad som skall erbjudas barnen.

Syftet med studien är att undersöka hur pedagogernas resonerar kring genuspedagogik utifrån kategorierna könsneutral, könsstereotypisk och könsöverskridande. Studiens frågeställning som använts för att uppfylla studiens syfte är: Vilka konstruktioner framträder i pedagogers berättelser om hur de arbetar med pojkar och flickor?Studien utgår ifrån den vetenskapliga teorin feministisk poststrukturalism med diskursanalys som metod och konstruktion som analysverktyg. Studien grundar sig på fyra enskilda intervjuer med förskollärare som är verksamma inom förskola och förskoleklass. Studiens resultat presenteras i de tre förutbestämda kategorierna könsneutral, könsstereotypisk och könsöverskridande. Resultatet visar att pedagogerna konstruerar alla tre av de förutbestämda kategorierna i sina resonemang och att de verkar vara någonstans emellan dessa. Slutsatsen är att pedagogerna behöver vara medvetna om sina konstruktioner kring genus och kön för det har en stor påverkan på verksamheten.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka vilka bilder av män och maskulinitetbarn möter i bilderböcker. Detta har undersökts genom en analys av 11 utvaldabilderböcker. Bilderböckerna har valts ut via ett urval där kriterierna har varit attböckerna skulle vara vällästa av barn samt att där skulle finnas med vuxnamän/manskaraktärer.Studien utgår från ett poststrukturalistiskt synsätt, med fokus på genusteorier och kritiskmansforskning.Resultatet visar att männen i böckerna har fått ett flertal olika positioner och bär på enmängd olika egenskaper. Vissa gemensamma mönster har funnits att hitta. Många avmännen har porträtterats på ett stereotypiskt manligt vis, med ett fysiskt ochutåtagerande uttryck med mycket aggressivitet. Men det har även gått att finna en deltraditionellt kvinnligt kodade egenskaper hos männen. Det är väldigt få av männen istudien som enbart visar upp stereotypiskt manliga egenskaper, och i de fallen handlardet om bifigurer som endast finns med kort i böckerna. Illustrationerna i böckerna harvisat sig bidra till det stereotypiskt manliga, och i stort sett alla männen i studien harfått manligt kodade utseende och kläder. I illustrationerna har en del manligt kodadesysslor synts, som samtidigt inte nämnts i texten.

Tidigare forskning och myndighetsrapporter visar att förskollärare upplever ett stort tolkningsutrymme och oklarhet i arbetet med förskolans jämställdhetsuppdrag. Studiens syfte är att bidra med kunskap om förskollärares syn på förskolans jämställdhetsuppdrag i relation till begränsande könsmönster samt vilka strategier de använder i arbetet med att motverka begränsande könsmönster. Undersökningsinstrumentet som används i studien är intervjuer med förskollärare. Intervjuer användes för att kunna analysera förskollärares egna perspektiv på ämnet. Analysen genomfördes utifrån ett teoretiskt perspektiv i form av feministisk poststrukturalism för att problematisera förskollärarnas svar utifrån ett synsätt där kön och könsmönster ses som socialt konstruerat.    Studiens resultat påvisar att samtliga förskollärare uttrycker att jämställdhetsuppdraget handlar om att ge flickor respektive pojkar samma förutsättningar och möjligheter till utveckling, lärande och val. Däremot framgick det att hälften av förskollärarna ser barnen som enskilda individer och att de därför bör bemötas därefter, medan resterande förskollärare menar att de behöver bemöta barnen utifrån om de är pojkar och flickor. De olika synsätten tog sig i uttryck i olika strategier för att bidra till jämställdhet och minimera begränsande könsmönster i utbildningen. Strategierna formade tre olika diskurser: den kompensatoriska diskursen, den könsneutrala diskursen samt vad vi identifierat som den pedagogiska diskursen. Det är diskurser vilka samtliga förskollärare visade sig altererade emellan i arbetet. Resultatet visade även att det finns en oenighet om könsmönsters existens i förskolan och vem som är att klandra för att begränsande könsmönster förekommer.   Studiens resultat kan ses bidra till verksamhetsutveckling inom förskolekontexten genom att verksamma inom förskolan får ta del av exempel på olika strategier som kan användas för att motverka begränsande könsmönster. Studiens resultat skapar även möjlighet att förmedla kunskap till beslutsfattare och rektorer inom utbildningssystemet om behovet av kompetensutveckling för att förskollärare ska utveckla en trygghet i arbetet med begränsande könsmönster.

Terrorattentat verkar bli allt vanligare i Europa. I år antogs en ny strategi mot våldsbejakande extremism. Det är den tredje strategin mot våldsbejakande extremism, varav alla har skrivits under de senaste 13 åren. Den här studiens syfte är att undersöka hur två olika regeringar arbetar för att motverka våldsbejakande extremism och att se hur de skiljer sig åt, samt vilka eventuella effekter deras respektive policy mot våldsbejakande extremism kan leda till. Detta görs genom att använda Carol Bacchis poststrukturalistiska What’s the problem represented to be? (WPR)-ansats. Trots en del överlappande åtgärdsförslag så visar studien att de två regeringarnas syn på hur man bör bemöta radikalisering och våldsbejakande extremism skiljer sig åt. Den moderatledda regeringens huvudsakliga fokus är på utökade befogenheter för rättsväsendet och lagstiftande åtgärder, medan den socialdemokratiskt ledda regeringen främst fokuserar på utbildande åtgärder. De mest anmärkningsvärda effekterna av policyerna är subjektifieringseffekten av utlänningar och unga män.

Syftet med denna studie är att ta reda på om det finns lekar som förskollärare upplever som problematiska, icke önskvärda eller rent av förbjuder i sin verksamhet, vilka regler som finns för lek i deras verksamhet, samt vilka diskurser kring lek i förskolan som ligger till grund för dessa uppfattningar. Vi vill även undersöka hur förskollärarna själva ser på hur faktorer som genus och egna lekerfarenheter i barndomen har påverkat deras synsätt. Metoden för studien är enskilda intervjuer av semistrukturerad karaktär, samt analys av respondenternas utsagor utifrån ett poststrukturalistiskt perspektiv. Studiens resultat visar att det bland de intervjuade förskollärarna finns föreställningar om lek som bygger på diskurser om lek som lärande, utveckling och bearbetning. När det gäller reglering av lek så ges här uttryck för ståndpunkter som vilar på diskurser om att leken ska vara säker och bygga på samtycke och ömsesidighet mellan de som leker och att ingen får bli kränkt. En slutsats av studien är att det inom svensk förskoleverksamhet både existerar förhållningssätt om totalförbud mot vissa typer av lekar, till exempel vapenlek, men även förhållningssätt som accepterar sådana lekar. En annan slutsats är att pedagoger i förskolan kan uppleva att den pedagogiska miljön begränsar deras möjligheter att tillåta vissa typer av lekar.

Detta är en observationsstudie vars syfte är att undersöka pedagogers språkliga bemötande i förskolans praktik utifrån ett genusperspektiv. Syftet besvaras utifrån följande frågeställningar: Hur ser pedagogernas språkliga bemötande med barnen ut i förskolans praktik? Vilka skillnader kan utläsas i hur pedagogerna bemöter flickor respektive pojkar? Denna studie utgår ifrån en feministisk poststrukturalistisk teori som ses som ett genusperspektiv då det grundar sig på att könsuppdelningen och tudelningen kvinnligt och manligt är socialt konstruerat och behöver ifrågasättas och överskridas för att generera att människan får fler sätt att vara på (Lenz Taguchi, 2004). Observationerna genomfördes på två förskolor och tio observationstillfällen verkställdes. För att besvara syftets frågeställningar har både kvalitativa och kvantitativa metoder tillämpats då fältanteckningar och observationsschema utgjorde datainsamlingen. Analysverktygen för studien är begreppen positionering och subjektivitet som är centrala begrepp inom feministisk poststrukturalism och möjliggör en läsning av resultatet i förhållande till könets betydelse i en språklig kontext. De områden som presenteras i resultatet för den första frågeställningen är: Pedagogernas språkliga bemötande vid tillrättavisning och pedagogernas språkliga bemötande i dialog med barnen. Andra frågeställningens resultat utgår ifrån kategorier som skapades utifrån tidigare forskning. Dessa kategorier är: Komplimang av egenskap, uppmanas att hjälpa till, slutna frågor, öppna frågor, namn i positiv bemärkelse och namn i negativ bemärkelse. Resultatet visar att flickor och pojkar positioneras, det vill säga placeras på olika sätt via pedagogernas språk beroende på deras biologiska kön under de observerade tillfällena.

Med tiden har den regionala planeringen fått en mer tongivande roll inom den svenska planeringen. Bredare planerings- och utvecklingsfrågor på kommunal nivå kräver allt mer gränsöverskridande samarbeten och behoven att kunna söka en konsensus kring gemensamma utvecklingsintressen inom regionen blir allt tydligare. Landstingen/regionorganet, som har det formella ansvaret för den regionala planeringen, hamnar här i en central position att kunna sammanfläta de kommunala planerings- och utvecklingsfrågorna för att driva den regionala utvecklingen. Processen fram till en konsensus över regionens intressen saknar dock formella ramar och det blir i någon mening upp till regionorganet och kommunerna att konstruera processen. Givet detta visar statliga utredningar att förhandling är, och kan bli, ett allt mer vanligare inslag inom den regionala planeringen, och i juli 2014 tog förhandling som en ”legitim konsensusprocess” ett första avstamp genom vad vi idag kallar Sverigeförhandlingen. Men hur förhandlas en konsensus fram i en region där stora kommuner ställs mot små, där vissa går på knäna i utvecklingen medan andra frodas? En region är en pluralistisk geografi där kommunala intressen står mot varandra och olika delar av regionen har varierande synsätt på ”vad som är bäst” för den regionala utvecklingen. Ska förhandlingsprocessen konstrueras efter de kommunikativa idealen och likställa allas talan för att nå en konsensus på ett mer ”demokratiskt och rättvist sätt”? Eller konstrueras det efter mer pragmatiskt ideal där resultatorientering som ekonomisk vinning och konkurrens får prägla konsensusen? Hur processen konstrueras kan påverka konsensusen och i slutändan den regionala utvecklingen, och utan en formell ställning att påverka kommunernas planarbeten och ambitioner är det inte säkert att regionorganet kan kontrollera och säkerhetsställa utvecklingsriktningen i förhandlingen. Med utgångspunkt i detta har den här studien med hjälp av en diskursanalys, gjort en fallstudie på en regional förhandling med syfte att få en mer djupgående förståelse över makten inom den regionala utvecklingen. Valet av fall är Skånebilden, en framförhandlad konsensus över ett antal planerings- och utvecklingspunkter som var viktiga ”för hela Skåne” i Sverigeförhandlingen. Studien visar att bakom den framförhandlade konsensusen finns en process, präglad av makt, som (om)formar förhandlingsprocessen och konsensusen. Det tenderar att finnas en maktordning bland kommunerna i regionen som formas efter bland annat historien, epistemologier och ontologier, där makten ”döljs” i vad vi kallar ”sanningar”. Samtidigt får pragmatiska ideal genomsyra förhandlingsprocessen som tillsynes gynnar vissa kommuner i regionens maktordning mer än andra. Om förhandling ska bli en ”legitim konensusprocess” inom den regionala planeringen behöver därför maktperspektivet belysas och beaktas.

Defining the concept of information has long been the subject of debate within Information Science (IS) and new challenges are constantly presented by new scientific discoveries and new theoretical positions. It is, nevertheless, of key importance for any academic discipline to find definitions on which there is a consensus. The paper therefore aims to clarify the relevance of one of these new theoretical approaches for IS, namely poststructuralism. It does so by describing the theories found in the writings of poststructuralists Mark C. Taylor, Jacques Derrida and Michel Foucault, and discussing their relevance for the three definitions of information suggested by Michael Buckland (Information-as-knowledge, Information-as thing and Information-as-process), thereby answering the following questions: What relevance does Mark C. Taylor's theory have for defining information-as-knowledge? What relevance does Jacques Derrida's theory of différance have for defining information-as-thing? What relevance does Michel Foucault's discourse theory have for defining information-as-process? The method used in the paper is a qualitative ideology analysis focused on identifying key dimensions in Buckland's definitions and then describing the poststructuralist theories in relation to these dimensions. The paper argues that, from a poststructuralist perspective, Information-as-knowledge should be defined as something radically relational and characterized by the theory of a passive subject; the definition of Information-as-thing should be characterized by the ongoing interplay of differences between signs; and Information-as-process should be defined by the disciplinary forces of society.

Syftet med denna studie är att studera hur barn i förskolan ges möjligheter eller begränsas att agera gränsöverskridande (avseende genus/HBTQ) i den fria inomhusleken. Genom observationer och intervjuer har vi studerat hur den fysiska miljön och det pedagogiska lekmaterialet kan komma att påverka barnen utifrån ett normkritiskt perspektiv med en inblick på genus/kön och HBTQ. I denna studie utgick vi från ett normkritiskt perspektiv och feministisk poststrukturalism för att se vilka normer som råder på fyra förskolor i Uppsala kommun. Vi utförde fyra kvalitativa intervjuer och hade fyra observationstillfällen, med fem olika pedagoger och fyra olika barngrupper. Genom studiens gång har vi fått en inblick i hur pedagoger ser på den normkritiska pedagogiken och hur det avspeglas på barngruppen. De resultat vi har kunnat se är att pedagoger inte uttrycker någon skillnad i arbetet mellan genus och HBTQ. Alla intervjuade pedagoger tyckte att miljön hade en betydelse för barns gränsöverskridande och observationerna visar att olika förskolor ger olika möjligheter till gränsöverskridande i den fria inomhusleken.