Under året 2020 så kom ett av de första rättsfallen inom tredimensionell fastighetsbildning. Detta ledde till reaktioner bland de som jobbar med fastighetsbildning. Efter att en konsultfirma genomförde ett seminarium på rättsfallet så framkom det att de som jobbar med fastighetsbildning inte var nöjda med 3 kap 1a§ andra stycket i fastighetsbildningslagen även kallad finnanseringsvillkoret. De tyckte att en förändring av finansieringsvillkoret behövdes eller att finansieringsvillkoret ska tas bort helt. Detta leder till syftet med denna studie: att undersöka hur prövningen/hanteringen av finansieringsvillkoret har genomförts för att få en uppfattning om hur villkoret har hanterats fram tills nu. Studien ska även gå in djupare på varför förrättningslantmätarna som arbetar med fastighetsbildning tycker att villkoret kräver en förändring. I denna studie så har en enkätundersökning, intervjuer och studie av förrättningsakter genomförts för att besvara studiens frågeställningar. Resultatet visar att förrättningsakterna är svåra att utläsa med avseende på hur finansieringsvillkoret har hanterats eller hur djupt en prövning vid en förrättning går. Från enkäterna och intervjuerna så har ett bättre resultat funnits som visar att prövningen har varit delvis bristfällig men också att det finns flertalet situationer där förrättningslantmätaren anser att villkoret är uppfyllda utan att de prövat villkoret. Enkäten och intervjuerna har uppvisat liknande resultat som seminariet, det vill säga att de som arbetar med fastighetsbildning anser att finansieringsvillkoret behöver en förändring. Slutsatsen är att prövningen/ hanteringen av finansieringsvillkoret inte har varit helt enligt propositionen men att en förändring har skett och att prövning är mer lik propositionen idag. Samtidigt ser vi att finansieringsvillkoret troligen har varit uppfyllt i många av de förrättningar som genomförts oavsett om en utförlig prövning eller ej genomförts. Slutsatsen gällande förrättningslantmätarnas åsikt om att finnanseringsvillkortet behöver en förändring är att det som propositionen ville hindra inte varit ett problem och att det finns andra problem med tredimensionella fastigheter som bildas innan anläggning är uppförd. Så en förändring av finansieringsvillkoret kan anser de vara av vikt att titta på. / During the year 2020, one of the first lawsuits in three-dimensional property formation came. This led to reactions among those who work with property development. After a consulting firm conducted a seminar on the case, it emerged that those who work with property development were not satisfied with the first paragraph in Chapter 3. 1a§, second paragraph of the Property Development Act, also called the financing condition. They felt that a change in the financing condition was needed or that the financing condition should be removed completely. This leads to the purpose of this study: to examine how the examination / handling of the financing condition has been carried out to get an idea of ​​how the condition has been handled until now. The study will also go deeper into why the business surveyors who work with property formation think that the condition requires a change. In this study, a questionnaire survey, interviews and a study of administrative acts were conducted to answer the study's questions. The results show that the administrative documents are difficult to read with regard to how the financing condition has been handled or how deep an examination at a procedure goes. From the surveys and interviews, there has been a better result which shows that the trial has been partly deficient but also that there are several situations where the surveyor considers that the condition is met without having tried the condition. The survey and the interviews have shown similar results as the seminar, that is, those who work with property development believe that the financing condition needs a change. The conclusion is that the examination / handling of the financing condition has not been entirely in accordance with the bill, but that a change has taken place and that the examination is more similar to the proposition today. At the same time, we see that the financing condition has probably been met in many of the procedures that have been carried out, regardless of whether a detailed examination has been carried out or not. The conclusion regarding the business surveyors' opinion that the financing condition needs a change is that those whom proposition wanted to prevent have not been a problem and that there are other problems with three-dimensional property that are formed before the facility is built. So a change in the condition somehow they consider important.

Fastighetsreglering enligt fastighetsbildningslagen syftar till att uppnå en förbättring av fastighetsbeståndet. För att en fastighetsreglering ska tillåtas genomföras krävs det att ett antal villkor till skydd för enskilda intressen är uppfyllda, nämligen 5 kap. 4–8 §§ FBL. Ett av dessa villkor är fastighetsskyddet, som reglerar hur stora ingrepp som får göras mot en fastighetsägares vilja. Villkoret fungerar som ett hinder mot att olägenheter uppstår till följd av en reglering. Vidare innebär fastighetsskyddet att en fastighet inte får bli mindre lämpad för sitt ändamål till följd av regleringen och att en fastighets graderingsvärde inte får ökas eller minskas väsentligt så att olägenheter uppkommer. Det här kandidatexamensarbetet syftar till att undersöka fastighetsskyddets relevans och tillämplighet, samt bakgrunden till införandet av lagen. Genom litteraturstudier och rättsfallsanalyser har arbetets frågeställningar besvarats, och resultatet visar att lagen tillämpas annorlunda än vad som var tänkt vid dess införande. I stället för att tillämpas vid större omarrondering, som var ursprungsidén, används lagen vid tvångsförfaranden och mindre markregleringsåtgärder. Rättsfallsanalysen visar att en fastighet blir mindre lämpad för sitt ändamål i fall då en fastighet belastas av betungande servitut eller sådana regleringsåtgärder som medför fara. Vad gäller storleksförändringar anses inte en minskning i graderingsvärdet vara väsentlig vid minskningar om 12 respektive 25 %. Vidare har fastighetsskyddet möjliggjort ersättning i pengar, vilken idag är den vanligaste förekommande ersättningsformen vid fastighetsreglering. Resultatet visar att villkoret fortfarande är högst relevant i dagens samhälle, då fastighetsägare fortfarande behöver skyddas mot stora ändringar i graderingsvärdet och fastighetens ändamål. Slutligen har det kunnat konstaterats att lagen är viktig för samhällsutvecklingen och för att uppnå bästa möjliga fastighetsindelning. Att studera flera rättsfall från lantmäteriet, men även covid-19-pandemins påverkan på Sveriges försörjning av råvaror och hur försörjningen i framtiden kan försäkras genom effektiv lagstiftning, skulle vara intressant att studera vidare. / The tool of reallotment, according to the Real Property Formation Act, is to achieve an improvement of the property stock. In 5:4-8 FBL there are several conditions, protecting individual interests, that must be performed before the reallotment can be carried through against a property owner's will. One of these terms is the value depreciation condition, which regulates the permitted resizing, hindering regulations that would carry out a far too greatinconvenience. Furthermore, the condition stipulates that a property cannot undergo a regulation that makes it less suited for its purpose, and that its grading value may not increase or decrease substantially. This bachelor’s thesis aims to analyze the value depreciation condition’s relevance and applicability today, as well as the origin of the law. The thesis has been answered through literature and case studies, and the results show that the practice of the law differs from the initial idea. Instead of using the tool of reallotment when reparcelling, which was the original idea, it is used in cases of forced reallotment and smaller reallotment measures. The case studyshowed that the purpose, which the property is suited for, is affected by burdensome easements or such regulating measures that carries danger, and therefore makes it less suited for that purpose. Concerning size changes, a 12 respective 25 percent change isn’t considered to be a significant depreciation of the grading value. Furthermore, the value depreciation condition has made it possible for compensation in money, which today is the most common form of compensation when regulating a property. The result shows that the law is still highly relevant, since property owners still must be protected against significant changes in the grading value, and such changes that makes it less suited for its purpose. Finally, it has been established that the Real Property Formation Act is important for societal development and in achieving the best possible property subdivision. It would be interesting to further study cases from the cadastral authority, and the COVID-19 pandemic’s impact on the Swedish supply of raw products and how it could be secured in the future through efficient legislation.

Under de senaste åren har ett behov av ökad differentiering av den svenska strandskyddslagstiftningen ansetts uppkommit. Flertalet reformer har genomförts, med målet att ökad hänsyn ska tas till att tillgången på stränder, befolkningstryck och exploateringsgrad runt om i landet varierar, samtidigt som strandskyddet förstärks i högexploaterade områden. Från politiskt håll har det ansetts att tidigare reformer inte lyckats uppnå detta mål, och mot bakgrund av detta har en ny lagstiftningsprocess påbörjats med syfte att föreslå ytterligare reformer på området. En låg acceptansnivå för regelverket samt ett ökat behov av landsbygdsutveckling utgör viktiga faktorer bakom det identifierade behovet av ytterligare differentiering. Syftet med denna studie är att undersöka vilken inverkan den föreslagna propositionens förslag skulle ha för lantmäteriets verksamhet och för framtida fastighetsbildningsärenden. Studien ska även undersöka vilka problem som riskerar att kvarstå efter lagförslagets eventuella implementering samt vilka ytterligare reformer som skulle behöva genomföras ur lantmäterisynpunkt. Studiens första del använder sig av en litteraturstudie av nuvarande rättsläge och lagstiftning. Därefter tar en empirisk studie vid, genom en enkätstudie för att kartlägga problem ur lantmäterisynpunkt, samt genom en djupintervju för att kartlägga möjliga lösningar. En majoritet av respondenterna inom enkätstudien angav att acceptansgraden hos de sakägare som berörs av strandskyddslagstiftningen inom lantmäteriärenden är låg. Därutöver har studien visat på att ytterligare utredningar behövs för att klargöra regelverket angående bostadsfastigheter med kombinerade ändamål inom strandskyddade områden och särskilt inom de nya strandnära utvecklingsområdena. Såväl enkät som intervju visar tydligt på att dagens samrådsförfarande är ineffektivt och leder till onödiga överklaganden av beslutade lantmäteriförrättningar. Studien visar även på att propositionens förslag i huvudsak har liten inverkan på lantmäteriets verksamhet, och att propositionens förslag utgör en förbättring jämfört med utredningen sett enbart ur lantmäterisynpunkt. / During the last few years a need for increased differentiation of the Swedish shoreline protection legislation has been identified. Several reforms have been introduced, with the goal being that increased consideration should be given to the fact that access to the shoreline, population density and the degree of exploitation varies across different regions of the country, while shoreline protection should be strengthened in highly exploited areas. From a political point of view it has been asserted that earlier reforms have not achieved the desired results, and in view of this new legislation has been prepared with the purpose of suggesting further reforms in this area. A low level of acceptance for current regulations as well as an increased need for rural development constitute important factors behind the need for further differentiation. The purpose of this study is to examine what impact the contents of the proposed legislation would have on the operations of the Swedish mapping, cadastral and land registration authority and on future property formation matters. The study shall also examine what kind of problems that will remain after the implementation of the legislative proposals as well as what kind of further reforms that are necessary from the point of view of the authority. The first part of the study consists of a literature study of current case law and legislation on the subject area. Thereafter an empirical study is conducted, through a survey study to assess the problem from a land surveying point of view, as well as through an in-depth interview to examine possible solutions. A majority of the respondents within the survey study indicated a low degree of acceptance among those affected by the current legislation on shoreline protection within a land surveying matter. Furthermore the study has shown that further inquiries are needed to clarify the current regulations concerning residential properties for combined purposes within areas affected by shoreline protection and especially within the new coastal development areas. Both the survey study and the interview clearly show that the current procedures for consultation are ineffective and lead to unnecessary appeals being made of already decided cases. The study also shows that the legislative proposals will have little impact on the operations of the authority, and that the legislative proposals constitute an overall improvement compared to the preceding inquiry.

Genom anläggningslagen och fastighetsbildningslagen kan servitut för väg upplåtas. Lagstiftaren klargör att servitut för väg enligt anläggningslagen ska tillämpas när det är fråga om en fristående åtgärd där en fastighet har behov av väg för transport till och ifrån fastigheten och att fastighetsbildningslagens bestämmelser ska tillämpas när vägfrågan ska lösas i samband med en fastighetsreglering. Någon begränsning att tillämpa anläggningslagen i samband med fastighetsreglering finns dock inte uttryckligen i lagen. Denna studies syfte är att utreda hur prövningsförfarandet sker i respektive lagstiftning för att på så vis utreda eventuella likheter och skillnader. För att uppnå studiens syfte studeras lagtext, förarbeten och rättsfall för att klargöra hur lagstiftaren har tänkt att lagstiftningen ska tillämpas. Dessutom studeras förrättningsakter och förrättningslantmätare intervjuas. Intervjuernas syfte är att klargöra hur en förrättningslantmätare arbetar i den här typen av frågor. Studien omfattar endast officialservitut. För att besvara studiens frågeställningar har tre olika metoder tillämpats. kvalitativ-, kvantitativ- och juridisk metod. De akter som har genomgåtts och de intervjuer som har genomförts har avgränsats till Västra Götaland framförallt för att underlätta att genomföra intervjuerna på plats för ett personligt möte. Efter analys av genomgången lagtext och förarbeten kom studien fram till att rekvisitet väsentlig betydelse i anläggningslagen är dispositivt. Av 47 granskade anläggningsakter framgick att 31 grundades på en överenskommelse. I 20 av dessa 31 akter hade väsentlig betydelse motiverats, något som enligt studiens slutsats av lagstiftningen egentligen inte behövs. I resterande 16 anläggningsakter motiverades väsentlig betydelse i samtliga fall. 50 fastighetsregleringsakter granskades och av dessa motiverades väsentlig betydelse i 27av akterna. Vilket egentligen ska ha motiverats i samtliga fall. Intervjuerna visade att samtliga intervjupersoner var av åsikten att väsentlig betydelse alltid ska prövas oavsett vilken lagstiftning som servitutet upplåts genom. Sammanfattningsvis tyder studien på att det finns en skillnad mellan lagstiftningarna för upplåtelse av servitut men trots detta tillämpas de i princip likadant av förrättningslantmätare. Generellt tycks inte någon skillnad göras mellan de två lagstiftningarna vid prövningen av rekvisitet väsentlig betydelse. / Through the Joint Facility Act and the Property Formation Act easement for road can be granted. The legislature makes clear that the easement road according to the Joint Facility Act would apply in the case of an independent action for which a property in need of a road for transport to and from the property, and the Property Formation Act would apply when the easement would be granted in connection with a property realloment. There is no explicit restriction to apply the Joint Facility Act in connection with a property reallotment. The aim of this study is to investigate how the review procedure is conducted in the individual laws in order to thereby investigate possible similarities and differences. In order to achieve the aim of the study, the legal text, preparatory work and court cases is examined. In order to interpret what the legislature intended and when the laws should be applied. Thereafter the cadastral files where reviewed and interviews with cadastral surveyors were conducted. This in order to compare how the laws are meant to be applied and how they are applied by cadastral surveyors. To answer the study questions three different methods has been applied. The applied methods are qualitative -, quantitative- and legal method. The files have been reviewed and the interviews that have been conducted have been limited to Västra Götaland, primarily to facilitate conduction of the interviews in person. After completing the analysis of the legal text and its legislative history the study came to the conclusion that the condition "essential importance" in the Joint Facility Act is an optional provision. The study shows that of 47 joint facility files, 31 were are based on an agreement and "essential importance" was motivated in 20 of these 31 acts. This is not really needed according to the conclusion of the legal text. In all the remaining 16 joint facility files "essential meaning" is motivated. Of the 50 property reallotment files that was reviewed "essential meaning" was motivated in 27 files. The interviews showed that all the respondents were of the opinion that "essential importance" is always to be tried regardless of the legislation and is to be viewed as the same condition. In summary, the study indicates that there is a difference between how the two acts should be applied and how it is actually applied by the cadastral surveyors. The application of the two laws by the cadastral surveyors is very similar.

Kommuner har planmonopol i Sverige vilket innebär att de har ensamrätt att ta fram och anta detaljplaner. En detaljplan reglerar hur kommunens mark- och vattenområden ska användas och upplåtas. I planen regleras vilken mark som ska utgöra allmän plats och kvartersmark. Allmän plats är sådan mark som parker, natur, torg eller vägar som är till för allmänhetens behov. Upplåtelser av allmän plats får i regel inte ske för enskilt ändamål, då den allmänna platsen är till och upplåten för allmänna intressen. Platsens användning ska redovisas i plankartan med tillhörande planbestämmelser som är juridiskt bindande. Således ska den allmänna platsen bland annat vara tillgänglig för utryckningsfordon. Fastighetsbildning ska ske i överenstämmelse med gällande detaljplan. Vid beslut om en fastighetsbildningsåtgärd kan kommunen i sitt planerande bedöma en åtgärd som en mindre avvikelse enligt fastighetsbildningslagen 3:2 om det inte motverkar syftet med planen. Det har ifrågasatts om det är tillåtet att upplåta allmän plats för enskilt ändamål. Vissa kommuner menar att syftet med den allmänna platsen försvinner om den upplåts för ett enskilt intresse. Andra menar att det finns behov. Skälen som har använts är mindre avvikelse från detaljplan, att syftet med detaljplanen inte motverkas samt att den allmänna platsens tillgänglighet för allmänheten inte påverkas i större mån. I studien framgår att tillfälliga upplåtelser regleras i ordningslagen och upplåts med ett polistillstånd. Permanenta upplåtelser regleras i jordabalken samt i fastighetsbildningslagen och kan upplåtas via nyttjanderättsavtal eller servitut. I denna studie avser den allmänna platsen den som anges i plan- och bygglagen samt motsvarande definition av offentlig plats i ordningslagen. Syftet med denna studie är att beskriva rättsläget kring upplåtelse av allmän plats för enskilt ändamål. Studien ska även ge svar på hur utvalda kommuner och lantmäterimyndigheter förhåller sig till frågan. Vidare avser den att belysa de bakomliggande motiv som de utvalda myndigheterna har för sina beslut. Studien har avgränsats till att endast behandla upplåtelser i form av nyttjanderätter och servitut. Efter genomförd studie kan vi konstatera att enskilda upplåtelser förekommer på allmänplats. Kommuner upplåter den allmänna platsen främst med motiveringen som en mindre avvikelse från detaljplan och att syftet med platsen inte motverkas. Vidare konstaterar studien att det råder delade meningar om lagstiftningen bör förtydligas eller ändras. I dagsläget kan författarna till denna studie se att frågan om upplåtelser av allmän plats bör hanteras tidigt i planprocessen. Genom att få in frågan tidigt kan myndigheterna undvika en tidskrävande och dyr planändring. Vi ser även att det finns ett behov av att ändra eller förtydliga lagstiftningen. / Municipalities have the plan monopoly which means that they have the exclusive right to produce and adopt detailed plans. A detailed development plan regulates how land and water areas should be used and granted. The plan regulates which land that should constitute a land for public space and an area for building sites. Public space is for example land as parks, nature, squares or roads that are made for the public's needs. Public spaces are usually not allowed to be leased for private interests as they are made for public interests. The use of the site's must be reported in the map for the detailed plan, with associated plan regulations that both are legally conclusive. The public spaces should, among other things, also be available for emergency vehicles. Property formations should compliance with the current detailed plan. Minor deviations from the detailed plan can be made if the deviations are compatible with the purpose of the plan, according to the Real Property Formation Act 3:2. It has been questioned if it´s allowed to lease public spaces for private interests. Certain municipalities mean that the purpose with the public spaces disappears if it is leased for a private interest, but other municipalities think that there is a need. The selected authorities' reasons for the leases are minor deviation from the detailed plan, that the purpose of the detailed plan is not counteracted and that the public place's accessibility to the public is not affected that much. This thesis clear that land which is leased temporary regulates in the Order Act of Sweden and is leased with a police license. Permanent leases regulate in the Code of Land Laws forms part of the Statute Book of Sweden as well as in the Property Formation Act and make the leases with a use agreement or an easement. In this thesis public spaces definition that specifies in the Planning and Building Act and the corresponding definition in the Order Act of Sweden. The purpose of the thesis is to describe the legal situation concerning private leases on public places. The study is supposed to describe how four municipalities and two land survey authorities deal with the issue. The study also intends to clarify the underlying motives that the selected authorities have for their decisions. There are several rights to apply for private interests in public spaces. The authors of this thesis have defined to only investigate whether it is possible to grant land for private interests through easements or rights of user. After completing the study, we can conclude that there are shared opinions about whether the legislation should be clarified or changed. The authors of this study can see that the issue of granting public space should be dealt with early in the planning process. To start setting the issue up early, the authorities can avoid a time-consuming and expensive change of plan. We also can see that there is a need to change or clarify the legislation.

Servitut som inte uppfyller något ändamål eller inte använts under väldigt lång tid kallas onyttiga servitut. Ett onyttigt servitut försvinner inte automatiskt från Fastighetsregistret utan kvarstår och skapar en onödig belastning. Syftet med examensarbetet är att utreda hur hanteringen av servitut kan förbättras för att minska antalet onyttiga servitut i Fastighetsregistret. De metoder som används är en litteraturstudie och en intervjustudie. I litteraturstudien undersöks svensk lagstiftning och juridisk litteratur. Utdrag ur Fastighetsregistret och förrättningsakt visas för att ge praktiska exempel. I intervjustudien intervjuas en jurist och tre förrättningslantmätare. Litteraturstudien visar att Fastighetsregistret belastas av många onyttiga servitut. Det rör sig främst om kraftledningsservitut, villaservitut och servitut för skogsfång och mulbete. Förrättningslantmätarnas arbete påverkas av dessa då de fördröjer och fördyrar förrättningar. Olika förslag har lagts fram för att förbättra hanteringen och minska uppkomsten av onyttiga servitut. I februari 2013 överlämnade regeringen en proposition till riksdagen. Propositionen innebär flera olika lagförändringar som tillsammans syftar till att minska antalet onyttiga servitut i Fastighetsregistret. I intervjustudien framkommer att onyttiga servitut påverkar lantmätarnas arbete negativt. Förrättningar fördröjs och fördyras. Intervjudeltagarna tror att lagen om preklusion kommer ge störst effekt. Samtidigt finns en oro för ökad rättsförlust då servitut som inte är inskrivna kan förfalla vid överlåtelse. Denna studie visar att det finns ett stort behov av nya möjligheter att hantera onyttiga servitut. Det är viktigt att Fastighetsregistret är pålitligt då myndigheter, företag och privatpersoner använder uppgifter därifrån. Färre onyttiga servitut i Fastighetsregistret skulle minska lantmätarnas utredningstid och därmed ge lägre förrättningskostnader för sakägarna. / Easements that no longer fulfill a purpose or have not been used for a very long period of time are called useless easements. Useless easement are not automatically removed from the Real Property Register, they remain and creates an unnecessary load. The purpose of this thesis is to investigate how to improve the handling of easements in order to reduce the number of useless easements in the Real Property Register.  The methods used are literature study and interview study. The literature study investigates Swedish law text and legal literature. Extracts from the Real Property Register and cadastral dossier are presented to give practical examples. Three cadastral surveyors and one lawyer were interviewed in the study. The literature study shows that the Real Property Register contains a large number of useless easements. It mainly concerns power line easements, villa easements and easements for clearing forest. Useless easements cause delays and higher cadastral procedure costs. During the last couple of years various propositions have been presented to improve the handling of easements and decrease the number of useless easements. In February 2013 the Swedish Government presented a proposal of change of legislations to the parliament. The proposal presents a variety of changes which together aim to reduce the number of useless easements in the Real Property Register. The interview study shows that useless easements affect surveyors work in a negative way and generate higher costs for interested parties. Interview participants thinks that the proposed law to remove not renewed easements from the register will give the best effect to decrease the number of useless easements in the Real Property. At the same time they fear an increased legal loss. This study shows that there is a large need of new ways of handling useless easements. A reliable Real Property Register is very important for the users. A more reliable register would help the cadastral surveyors work and lead to lower costs for the interested parties.

Sometimes obstacles arise in cadastral procedures that make it impossible to carry out the party's claim. An obstacle may be that property formation does not meet the conditions in chapter 3. or 5 chap. property formation (SFS 1970: 988). According to a press release issued by the Government Chancellor on January 19, 2017 (Regeringskansliet, 2017), the average processing time for an cadastral procedures is approximately 47.1 weeks at the Swedish mapping, cadastral and land registration authority (based on the last five years). The Swedish mapping, cadastral and land registration authority was commissioned to work towards shorten cases queues. By detecting obstacles in cadastral proceedings earlier, those cases that are not possible to be implemented can be removed from the case queue and help shorten the processing time. By examin cases that have been canceled due to a material barrier, a basis has been provided for reasons of resignation. During the period from 1 January to 31 december 2017, 74 cadastral procedurs were canceled in Gävleborg, Dalarna and Jämtland on due to material barriers. In view of the outcome of Klang (Klang, 2010) and the result of this work it can be concluded that the section of the law that most often cause barriers to cadastral procedurs are found in chapter 3 of the Property Formation Act. An examination of the property formation at an earlier stage would facilitate the work of the establishment. If obvious defects of appropriateness and conditions that are significantly contrary to the applicable land rules are discovered and can be resolved already at the first examination of the application, it could help reduce the processing time for that case. If not, the case would even be considered impracticable already there. However, in order to be able to make such an assessment at first examination, there is a certain kind of competence that is already lacking today. / Ibland uppkommer hinder i förrättningar som omöjliggör ett genomförande av sakägarens yrkande. Ett hinder kan vara att fastighetsbildningen inte uppfyller villkoren i 3 kap. eller 5 kap. fastighetsbildningslagen (SFS 1970:988). Enligt ett pressmeddelande från Regeringskansliet den 19 januari 2017 (Regeringskansliet, 2017) är den genomsnittliga handläggningstiden för ett förrättningsärende ca 47,1 veckor hos det Statliga Lantmäteriet (baserat på de senaste fem åren). Lantmäteriet fick i uppdrag att jobba för att korta ner ärendekön. Genom att upptäcka hinder i förrättningsärenden tidigare kan dessa ärenden som inte är möjliga att genomföra tas ur ärendekön och bidra till att korta handläggningstiden. Genom att kvalitativt granska förrättningar som har blivit inställda på grund av ett materiellt hinder har ett underlag tagits fram för orsaker till inställande. Under tidsperioden 2013-01-01 till 2017-12-31 inställdes 74 stycken förrättningar i Gävleborg, Dalarna och Jämtlands län på grund av materiella hinder. Med tanke på resultatet som Klang (Klang, 2010) fick fram gällande förrättningar enligt fastighetsbildningslagen och resultatet i detta arbete kan slutsatsen dras att de lagrum som oftast orsakar hinder för att genomföra förrättningar finns i fastighetsbildningslagens 3 kapitel. En prövning av fastighetsbildningslagen i ett tidigare skede skulle underlätta arbetet med förrättningen. Om uppenbara lämplighetsbrister och förhållanden som påtagligt strider emot gällande markbestämmelser upptäckts och kan åtgärdas redan vid första granskning av ansökan skulle det kunna bidra till att handläggningstiden för det ärendet kortades ned. Om inte ärendet till och med skulle anses vara ogenomförbart redan där. För att kunna göra en sådan bedömning vid första granskning krävs det dock en viss typ av kompetens som det idag redan är brist på.

The purpose of this thesis is to describe property definition and special boundary demarcation and to analyze the differences between the two cadastral procedures. Property boundaries, especially unlawfully determined boundaries created through unofficial parcelling, can create conflicts between landowners and make it diffi-cult to know which land that a property contains of. It is possible to clarify the boundary conditions through a property definition or through a special boundary demarcation re-establish boundary marks. The methods used are: (1) A literature review to collect background information, (2) A case study to summarize court cases and (3) A questionnaire study to collect opinions from cadastral surveyors. The result is summarized in two comparisons. Firstly between restoration of landmark and special boundary demarcation (which replaced restoration of landmark in a legislative change in 2010), which demonstrated that the change in the law is considered positive because special boundary demarcation gives a legal effect on the boundaries. Secondly between property definition and special boundary demarcation which demonstrated that the two procedures are similar to each other. One difference between the procedures is that special boundary demarcation only can be used when there are no uncertainties concerning the boundary. It also demonstrated that the cadastral procedure costs only can be distributed during property definition. The legal effect on the boundaries contributes with a certainty for the property owners and is also considered positive for the community development. No exact definition of what a legal uncertainty is, was found using the three methods. A definition should make it easier to know which cadastral procedure that should be used. A question to examine in future studies is the possibilities to distribute cadastral procedure costs even during special boundary demarcation. / Syftet med uppsatsen är att beskriva fastighetsbestämning och särskild gräns-utmärkning samt att analysera skillnaderna mellan de olika förrättningsåtgärderna. Fastighetsgränser, speciellt olagligen bestämda gränser som tillkommit genom exempelvis sämjedelning, kan skapa konflikter mellan markägare. Det kan exem-pelvis vara svårt att veta vilken mark som hör till vilken fastighet. För att klargöra gränsförhållanden finns det möjlighet att avgöra fastighetsgränsers sträckning med fastighetsbestämning eller återutsätta gränsmärken med särskild gränsutmärkning. Metoderna som använts för att kunna uppfylla syftet är: (1) En litteraturstudie där bakgrundsinformation samlats in, (2) en fallstudie där rättsfall sammanfattats och (3) en enkätstudie där tio frågor besvarats av förrättningslantmätare. Resultatet av metoderna sammanfattas i två jämförelser. En mellan återställande av gränsmärke och särskild gränsutmärkning (som ersatte återställande av gräns-märke vid en lagändring år 2010) som bland annat visar att lagändringen anses vara positiv eftersom gränser nu får rättskraft. Den andra jämförelsen, mellan fastighetsbestämning och särskild gränsutmärkning visar att åtgärderna till stor del liknar varandra, men att särskild gränsutmärkning endast får ske när en gräns är juridiskt klar. Den visar också att fördelning av förrättningskostnader endast är möjlig vid fastighetsbestämning. Att gränser får rättskraft innebär en säkerhet för markägare och anses även vara bra exempelvis ur samhällsutvecklingssynpunkt. Med studien har det inte gått att hitta någon exakt definition av vad en juridisk oklarhet är, vilket borde finnas för att undvika svårigheter att välja förrättningsåtgärd. Att endast den sökande måste svara för kostnaden vid särskild gränsutmärkning anses vara orättvisst, eftersom motparten kan ha orsakat behovet av åtgärden. Möjlighet att förändra detta skulle kunna vara en intressant fråga att undersöka i framtida studier.

Ropeways and cable cars are a means of transportation in the air, which is best known for transporting goods and people across natural obstacles such as lakes, mountains and valleys. Ropeways are tightly associated with alpine areas, but in recent years, a new use has emerged for ropeways. Ropeways have evolved into a personal transport in urban environments and are used to bind together neighborhoods that are separated by urban obstacles such as highways, railways and ports. Urban ropeways have been highlighted both as a way to make efficient use of land space and as an ecologically sustainable transport. Urban cableways are common in South America but has also increased in popularity in Europe. Today we can find urban ropeways in cities such as London, Coblenz and Ankara, and now urban ropeways are also planned for in Sweden. The municipality of Sollentuna and the city of Gothenburg are investigating the possibility of integrating urban ropeway in the public transport system. In conjunction with a new transport system in the air in urban environments, many real estate legal issues that need to be addressed. The aim of the master thesis was to investigate the possible and appropriate approach to acquire rights to the air space in urban environments for ropeways. The study has been carried out as a legal study which has its basis in a groundwork study. In addition to this a supplementary interviews with experts in the field, case studies, studies of cadastral documents and case studies of the planned ropeways in Sweden were conducted. A comparison has been made with other types of ropeways which already exists in Sweden, and with other types of public transport in Sweden. This thesis has been able to show that the three-dimensional property is possible for some urban ropeways. The study shows that there is no special legislation is possible to apply to urban ropeways, but that the Expropriation Act and the Real Property Act are applicable. Easements and three-dimensional spaces are shown to be appropriate rights to the aerial space for ropeways, and there is the possibility of forcible land acquisition. Finally, the thesis gives suggestions on how land access for urban ropeways (and other transport systems in the air) should be done continuously. / Linbanor är ett transportmedel i luften som är mest känt för att kunna transportera gods och människor över hinder som sjöar, berg och dalar. Linbanor är tätt förknippat med alpina områden, men under de senaste åren har ett nytt användningsområde växt fram för linbanor. Linbanor har utvecklats till ett persontransportmedel i urbana miljöer och använts för att binda ihop stadsdelar som skiljs åt av urbana hinder såsom motorvägar, järnvägar och hamnar. Urbana linbanor har lyfts fram som ett sätt att effektivt utnyttja markutrymmet och som ett ekologiskt hållbart transportsystem. Urbana linbanor finns till stor del i Sydamerika, men har ökat i popularitet även i Europa. Idag finns urbana linbanor i städer såsom London, Koblenz och Ankara och nu planeras även urbana linbanor i Sverige. Sollentuna kommun och Göteborgs stad utreder möjligheten att integrera urbana linbanor i kollektivtrafiken. I samband med att ett nytt transportsystem kan komma att använda luftutrymmet i urbana miljöer uppstår många fastighetsrättsliga frågor som behöver besvaras. Det här arbetet syftar till att utreda möjliga och lämpliga tillvägagångssätt för att få nyttja luftutrymmet i urbana miljöer för linbanor. Examensarbetet har genomförts som en rättsdogmatisk studie med empiriskt rättshistoriska och rättssociologiska inslag som har sin grund i en förarbetesstudie. Utöver förarbetesstudien har kompletterande intervjuer med sakkunniga inom området, rättsfallsstudier, förrättningsaktsstudier samt fallstudier av planerade linbanor i Sverige genomförts. En jämförelse har gjorts med linbanor för andra ändamål samt andra kollektivtrafikslag i Sverige. Examensarbetet har kunnat visa på att tredimensionell fastighetsbildning är möjligt för vissa urbana linbanor. Studien visar på att det inte finns någon speciallagstiftning som är möjlig att tillämpa på urbana linbanor, men att expropriationslagen och fastighetsbildningslagen är tillämpliga. De rättighetsupplåtelser som är möjliga att tillskapa är servitut och tredimensionella utrymmen, och det finns möjlighet till tvångsvisa markförvärv. Slutligen ger examensarbetet förslag på hur markåtkomst för urbana linbanor (och andra transportsystem i luften) bör ske fortsättningsvis.

Under en längre tid har handläggningstider avseende fastighetsbildning varit en utmaning för lantmäterimyndigheterna. I Förvaltningslagen anges att ärenden skall hanteras så enkelt, snabbt och kostnadseffektivt som möjligt. Med den pågående urbaniseringen har detta dock varit svårt att upprätthålla. Lantmäteriet skall på uppdrag av regeringen prioritera samhällsviktiga ärenden vilket ofta innefattar nybyggnation av bostäder, infrastruktur och anläggningar. Jord- och skogsbruk tillhör ofta den kategori som får stå tillbaka i denna process och därmed ej prioriteras.Examensarbetets syfte är att undersöka hur det statliga och de kommunala lantmäterimyndigheternas ärendehantering påverkar landsbygdsutvecklingen. Studien utfördes med flera metoder för att erhålla information lämplig till att besvara studiens frågeställningar. Genom en litteraturöversikt har ett antal informationskällor behandlats, dessa uppmärksammar handläggningstider för fastighetsbildningsärenden samt landsbygdens roll och utmaningar i samhället. Inom studien genomfördes det två enkätstudier och två intervjustudier. Genom dessa metoder inhämtades uppgifter kring fastighetsägares personliga upplevelser kring hur långa handläggningstider påverkat dem. Även erhölls information och yrkesmässiga erfarenheter från en lantbruksmäklare, en skoglig affärsrådgivare samt flertalet förrättningslantmätare.Resultatet visar att en stor del av fastighetsägarna anser sig bli negativt påverkade. Även de yrkesverksamma stödjer att denna påverkan kan uppstå vid långa handläggningstider. Därmed visar studiens slutsats att det problem som främst kan uppstå för ägare sker genom försvårade fastighetsaffärer somdessutom kan vara en faktor som bidrar till påverkan på landsbygdsutvecklingen genom att den hämmas. / During a long time period, processing times considering property formation have been a challenge for the cadastral authorities. It is specified in the Administrative Procedure Act that an errand shall be handled as simply, quickly and cost-effectively as possible. Due to the ongoing urbanisation this has been difficult to maintain. The Swedish mapping, cadastral and land registration authority has an assignment from the government to prioritize errands that are important to the society which often includes newbuildt households, infrastructure and facilities. Agricultural and forestry property units belong to the category which often has to stand back in this process and therefore do not get prioritized. The aim of the thesis is to examine how the state cadastral authorities and the municipal cadastral authorities management of errands affects rural development. The thesis was performed through several methods to receive appropriate data information to answer the thesis research focuses. Through a literature review, public documents have been processed containing information about processing times for property formation errands and rural areas' role and challenges in society. The thesis also used two surveys and two interviews. These methods received data from property owners with their own experiences of processing times. Also information and work related experiences was received from a rural real estate agent, forestry businessman and from several cadastral surveyors.The result showed that a lot of property owners get negatively affected. Also the professionals agree that there is an effect due to long processing times. Therefore the thesis conclusion shows that the problems that can occur mainly indicates that property sales get more difficult which also can have a negative effect on rural development.