Föredömet Sverige i korthet År 1930 kunde Sverige för första gången klassas som ett invandrarland. Allt sedan dess har den demografiska sammansättningen varit under stor förändring. I samma tidsperiod började de mänskliga rättigheterna sitt intåg på den internationella scenen. "Allas likhet i värde och rättigheter" tydliggjordes i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, som mynnade ut i flertalet konventioner, vilka Sverige inte varit sena på att ratificera. Trots att Sverige har undertecknat och ratificerat konventionerna som förkunnade allas lika värde, var det ändock tveksamt om alla behandlades lika i landet. Sverige blundade länge för förekomsten av diskriminering, åtminstone på grund av etnicitet och religion. Men i takt med en allt mer förändrad befolkningssammansättning och internationellt ställda krav på lagstiftning mot diskriminering, antog Sverige på 80-talet slutligen lagstiftning mot etnisk diskriminering. En nationell handlingsplan för de mänskliga rättigheterna inrättades också på senare år. Vartefter internationell rätt ändrades och utvidgades, genomfördes så även förändringar och tillägg i den nationella rätten, för att fylla igen de luckor som uppstod. Innan dagens aktuella enade diskrimineringslag, hade vi sammanlagt sju stycken samtida lagar reglerandes olika diskrimineringsgrunder och olika samhällsområden. Det mest framträdande området som skyddats mot diskriminering är arbetslivet. Arbetslivets perspektiv är något som genomsyrat de styrdokument som legat till grund för arbetet mot diskriminering, oavsett vilken del av den offentliga verksamheten man ser till. Staten besitter det yttersta ansvaret för säkerställandet av de mänskliga rättigheterna, framförallt allas lika värde. För att skyddet mot diskriminering fullt ut skall fungera måste den samlade offentliga verksamheten i sin myndighetsutövning ha respekt för allas lika värde. Diskrimineringslagen ålägger alla myndigheter att som arbetsplats upprätta jämställdhetsplaner, som ämnar motverka diskriminering och trakasserier bland annat på grund av kön, etnisk tillhörighet och religion. Vidare är de länsregionala och kommunala myndigheternas styrdokument i form av antidiskrimineringsstrategier och jämställdhets- och mångfaldsplaner/policyer till stor del författade ur ett arbetsgivarperspektiv. Verksamhetsperspektivet, som beskriver utformningen av och åtgärder i myndighetsutövningen gentemot brukarna av förvaltningarnas tjänster och dylikt, kommer i mindre mån till uttryck i dessa dokument. Kravet på jämställdhetsplaner, önskan om inrättandet av mångfaldsplaner, övergripande policyer, dokument som innehållsmässigt hänvisar till upphävd lagstiftning, integrationsplaner, otaliga påbud och andra övergripande dokument har gjort att frågan om vad som bör inrättas av de olika förvaltningarna blivit påtaglig. Trots att vi internationellt sett är ett föredöme finns klara brister i strukturen. Hur ser egentligen kedjan av ansvar för skyddet mot diskriminering ut i Sverige?

Abstract This essay has as its purpose to discuss the current legal regulation of the concept of humanitarian intervention. The inconsistencies in the debate over the legal status of this concept, and the legal uncertainty it brings to the acts of states and the lives of their nationals is a motivating factor for the writing of this essay. However, it has been clear from the outset that the concept of humanitarian intervention is intricately connected to political and moral ideas and values. Thus, the attitude taken towards this doctrine will be highly dependent on the perspectives of the state, government or single author representing it. Following this starting point, the aim of this essay is not to present a single answer as to whether humanitarian intervention is, or is not, legal, but to research, compare and analyze the different arguments put forward in this subject in international law today. Hopefully, this will provide the reader of this essay with some insight into the sources of international law of today and how the principles of state sovereignty, non-intervention, the prohibition of force and the protection of human rights relate to the concept of humanitarian intervention. A frank overview of the UN Charter does not support use of force except in the case of self-defence or without a Security Council mandate. Because of the unique character of the Charter and the UN system itself, any interpretation of the Charter will have to consider not only the letter of the Charter but its founding purposes and principles, as well as its function and tasks in international society today. Taking into account this wider perception of the Charter, there have been propositions to interpret the key articles and principles on the use of force in the Charter in such a way that the concept of humanitarian intervention completely circumvents the prohibition on the use of force and the principle of non-intervention. This interpretation, however, has been rejected by the currently most authoritative writers in international law and has received a, to say the least, mixed support among the community of states. The main reason for this is that such an interpretation of the Charter overlooks the travaux preparatoires of the Charter as well as the purposes and functions of the UN, and would produce a result contrary to the peace-building aims of the UN. As regards the state practice connected to the relevant regulations of the UN Charter, this essay has shown that the consistency, generality and uniformity of this practise is not sufficient to conclude that a new interpretative regime has been accepted by the states that would allow for humanitarian intervention beyond what is provided for today by the explicit support of the UN Charter. Neither has the claims of a customary rule allowing humanitarian intervention, independent of the rules of the UN Charter, been proved to exist as a result of consistent state practice and an accompanying opinio juris. Still, states have been seen to resort to the use of force claiming a right to humanitarian intervention, and there is recognition of such a doctrine in the writing of several authors. This perception may partly be a consequence of the American dominance in the writing on the subject, and the selectivity that such a limited perspective brings to the overview of the legal position of humanitarian intervention. However, there is proof in the practice of the UN and the instruments concluded by states within the UN system of a new perspective of the state and its responsibility towards its own citizens. Coupled with the emergence of human rights instruments within the UN, there is a possibility that this perspective will bring changes in the values and workings of the UN system and the community of states as a whole. This change may perhaps in the future allow for a doctrine of humanitarian intervention in cases of extreme humanitarian distress. However, the risks of misuse of such a new right, as well as the difficulties of formulating a set of criteria for this doctrine that would encompass the will and interests of all states demand that such a development, however mindful of the urgency of the human suffering necessary to counter with such a doctrine, will have to take its time and be conducted with great care to produce a sustainable result.

Sammanfattning Vi som gjort denna studie vet inte vad lärarna och skolan gör för att inkludera elever ”i läs och skrivsvårigheter” i ”en skola för alla” inom klassens ram. Vi skall ta reda på vad lärarna i svenska, matematik och engelska samt eleverna ”I läs och skrivsvårigheter” säger att lärarna och skolan gör. Föreliggande studie görs i form av kvalitativa intervjuer av elever ”i läs- och skrivsvårigheter” samt deras lärare i svenska, matematik och engelska. Studien genomförs på två skolor, en friskola och ett kommunalt naturbruksgymnasium. Eleverna intervjuas med öppna frågor där de får berätta hur de upplever sin skolsituation, på vilket sätt de får det stöd de behöver av lärare och skola. Även lärarna intervjuas med öppna frågor och de får berätta om vad de gör för att stödja elever ”i läs- och skrivsvårigheter”. Vi redogör för relevant forskning. Studien riktar sig till gymnasiet men den mesta forskningen är baserad på grundskolan. Vårt arbete följer etiska regler. Alla svar behandlas konfidentiellt och att materialet används endast i vår studie. Denna studie har kommit fram till att det är kommunikation, stöd, delaktighet, social närvaro inom klassens ram som ger eleverna en känsla av inkludering. Studien visar att de anpassningar som görs av lärarna inte fullt ut är vad eleverna efterfrågar. Elevernas önskan att arbeta i mindre grupp kan ha uppenbara risker. Eleverna kan utveckla mindre önskvärda normer och få försämrade möjligheter till utveckling av andra väl så viktiga kompetenser i liten grupp. Föreliggande studie kan vara intressant att ta del av för de som jobbar i klassrummet med elever i svårigheter, såväl som i arbetet med ”en skola för alla”. Men vi hoppas också att skolledning såväl som politikerna vill ta del av studien.

Syftet med föreliggande projekt är att kartlägga vilka förutsättningar unga erhålls i Södertälje kommun i förhållande till mänskliga rättigheter. Med detta söka nå en förklaring till de motsättningar som föreligger kommunen för att på sikt minska dem, genom att arbeta konkret med implementering av mänskliga rättigheter och eventuella resurser. Metoden för detta antagande har varit av kvalitativ karaktär, med djupintervjuer av 15 informanter. Urvalsgruppen är rektorer, lärare och elever av blandad ålder, etnicitet, kön och funktionsnedsättning. Resultatet har visat att mänskliga rättigheter inte förekommer konkret i undervisningen bland skolorna i Södertälje, dock är de ofta integrerad i undervisningen över lag. Lärare upplever att resurserna är av bristfällig natur, vilket påverkar arbetet med att tillgodose gedigen utbildning. Elever råder bristande kunskaper gällande mänskliga rättigheter och efterfrågar ökad kunskap och acceptans från lärare och andra institutioner så som kommunala verksamheter. Förutsättning för lärare att arbeta efter mänskliga rättigheter kritiseras, dels på grund av resursbrist, men även på grund av kunskapsluckor i ämnet. Kommunen bör ålägga större insatser och resurser för att se till att rättigheterna följs och implementeras i skolverksamheterna. Det råder olika kunskapsnivåer bland eleverna i kommunen, liksom hot och diskriminering, vilka ej tillgodoses i den mån som krävs, därav efterlevs inte mänskliga rättigheter i kommunen. / The purpose of this project is to identify what conditions young people receive in Södertälje municipality in relation to human rights. With that seek an explanation for the differences, the municipality in order to eventually reduce them, by working specifically with the implementation of human rights and possible resources. The method of this assumption has been qualitative in nature, in-depth interviews of 15 informants. Selection group are principals, teachers and pupils of mixed ages, ethnicity, gender and disability. The results have shown that human rights do not exist concretely in education among schools in Södertälje, however, they are often integrated in the teaching of law. Teachers feel that the resources of poor nature, affecting efforts to meet the decent education. Students lack of awareness regarding human rights and demand greater knowledge and acceptance from teachers and other institutions. Prerequisite for teachers to work for human rights criticism, partly because of lack of resources, but also because of gaps in knowledge on the subject. The municipality should require more effort and resources to ensure that rights are respected and implemented in school activities. There are varying levels of knowledge among students in the municipality, as well as threats and discrimination, which is not satisfied to the extent required, hence not observed human rights in the municipality.

The present paper is part of a project carried on by the Swedish Section of the International Commission of Jurists. Sweden has ratified several major international human rights instruments. Most of the rights are covered by national law, and only in exception is there a discrepancy between national and international law. Such a discrepancy is found in the UN Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination, in which the State parties agree on penalizing and prohibiting the founding of and participation in racist organizations. Sweden is not complying with this statute, despite the fact that the government has ratified the convention. The Swedish government states that national laws prohibit the activities of these organizations, and therefore it is not necessary to reform the legislation. The National Council for Crime Prevention (Brottsförebyggande rådet) presents an annual report on hate crime in Sweden. Between the years 2005 and 2009 the number of reported hate crimes almost doubled. To some point the increase can be explained by a widened definition of hate crime, but the reports have increased in real terms as well. The Swedish government is combating human rights violations, and the long term objective is to ensure full respect for human rights. Critique raised against Sweden in international reviewing institutions indicates that Sweden has some ground to cover before reaching such an objective. Most of the presented critique concerns the non-existing ban of racist organizations, increased reports of hate crime as well as racist influences within Swedish politics and society as such. Prohibiting racist organizations constitutes limitations in the freedom of expression and the freedom of association. Ever since Sweden incorporated the European convention for the Protection of Human Rights, freedom of expression has been given a unique position within the national legal system. This position is strengthened even further through different judgments in the Swedish Supreme Court, in cases on agitation. The questions raised in this paper are consequently: Is it possible to ensure full respect for human rights, or can you only come near such an ensuring? Does Sweden live up to its international obligations? How does the Swedish government weigh the different rights against each other? Should the rights be differently balanced? The purpose of this paper is, therefore, to establish Sweden’s international obligations, to highlight the possibility of limitations in the freedom of expression and to look at the occurrence of and legislations against hate crime. / Uppsatsen utgör en del av projektet "Implementering av kritik i internationella organ mot Sverige och Rätten till kompensation" som drivs av Internationella Juristkommissionen - Svenska avdelningen. / Implementering av kritik i internationella organ mot Sverige och Rätten till kompensation

Informationsplattformen Internet har blivit som en självklarhet för många. Dock har den tekniska utvecklingen medfört omfattande upphovsrättsintrång på Internet och utmaningen att komma till rätta med problemet utgör främst fall där Internetleverantörer eller så kallade mellanhänder av teknikens hjälp endast tillhandahåller uppkoppling till nätet. Med anledning av att Internetleverantörers tjänster utnyttjas av kunder för att begå intrång kan det diskuteras huruvida det är möjligt och eftersträvbart att ålägga dessa leverantörer en blockeringsskyldighet för att begränsa åtkomsten av Internet. Vitesförbudsbestämmelsen 53 b § i upphovsrättslagen och även annan reglering ger begränsat utrymme för att meddela förelägganden mot mellanhänder i den utsträckning som torde vara önskvärd utifrån den olagliga verksamhet som förekommer på Internet. Med stöd av 53 b § har Internetleverantörer förbjudits att tillhandahålla uppkoppling till tjänster som används på ett sätt som innebär upphovsrättsintrång. Domstolen är uppenbart medveten om att ”förbjuda uppkoppling” respektive ”blockera” endast innebär en hårfin skillnad. Även i den situation när tjänsten kommer ifrån ett land utanför EU och torde vara laglig i det landet verkar heller inte påverka svaret på frågan. Det kan anses att EU-rätten talar för en mer generös tolkning med hänsyn till exempelvis ett nyligen avgjort mål från Storbritannien. Dock framgår det av EU-rättspraxis att nationell domstol inte tillåts att i förebyggande syfte och utan utredning om intrång framtvinga blockering eller införande av filtreringssystem. En annan frågeställning som aktualiseras är om en möjlig censur av Internet kan anses förenlig med censurförbudet i grundlagarna och om ett åläggande kan anses förenligt med förbudet för medlemstaterna att ålägga en allmän övervakningsskyldighet för tjänsteleverantörer. / Internet as a platform for information has become as obvious to many. However, technological developments have resulted in widespread copyright infringement on the Internet and the challenge to deal with the problem are mostly cases where Internet service providers (ISPs) or known as intermediaries by using technology only provides connectivity to the Internet. As a result of those ISPs whose services are utilized by customers to infringe, it may be arguable whether it is possible and pursued to impose these suppliers a blockage obligation to limit access of the Internet. The rule of injunction § 53 b of the copyright law and other regulations provide limited scope for injunctions against intermediaries to the extent as would be desirable from the illegal activities on the Internet. According to § 53 b, the ISPs are banned from providing access to services that are used in a way that constitutes copyright infringement. The Court is obviously aware of the subtle difference between “prohibit access” and “block”. Even in the situation when the service comes from a country outside the EU and could probably be legal there does not seem to affect the response to the question. It may be considered that EU law could points out a more generous interpretation regarding, for example, a recently determined case from the UK. However, it appears from the EU law that national courts are not allowed to force blocking or introduction of filtering system only in order to prevent a future infringe and without investigation of such an infringe. Another question that arises is whether a possible censorship of the Internet can be considered as consistent with the censorship ban in the constitutions and whether an injunction may be considered compatible with the prohibition for Member States to impose a general monitoring obligation on service providers.

A big dilemma in the international politics is how the human rights can be combined with the states’ sovereignty. It has been a problem for a long time for the UN to know how to react when human rights are being violated and when to be able to use a military intervention. The government of Canada established a commission named ICISS to find a solution to this dilemma. The commission presented a report in the end of 2001 called Responsibility to Protect which was accepted as a norm of UN in 2005. The rapport offers solutions for the Security Council in cases of violations of human rights in foreign states. This thesis studies what this report means and examines if it is plausible and desirable from the perspectives of realism, constructivism and liberalism. To test the plausibility and the desirability is it also reviewed if the report can be understood in different ways. It turns out that realism finds the report mostly unplausible and not desirable. The liberalism regards the report as both plausible and desirable but finds that it is failing in some parts. The constructivism reckons the report as plausible but not necessarily desirable. It is also shown that the report can be understood in different ways which reduce its plausibility and desirability. However, the report offers possible solutions to a difficult dilemma and is a serious contribution to the conflict between the state and the individual.

<p>A big dilemma in the international politics is how the human rights can be combined with the states’ sovereignty. It has been a problem for a long time for the UN to know how to react when human rights are being violated and when to be able to use a military intervention.</p><p>The government of Canada established a commission named ICISS to find a solution to this dilemma. The commission presented a report in the end of 2001 called Responsibility to Protect which was accepted as a norm of UN in 2005. The rapport offers solutions for the Security Council in cases of violations of human rights in foreign states.</p><p>This thesis studies what this report means and examines if it is plausible and desirable from the perspectives of realism, constructivism and liberalism. To test the plausibility and the desirability is it also reviewed if the report can be understood in different ways.</p><p>It turns out that realism finds the report mostly unplausible and not desirable. The liberalism regards the report as both plausible and desirable but finds that it is failing in some parts. The constructivism reckons the report as plausible but not necessarily desirable. It is also shown that the report can be understood in different ways which reduce its plausibility and desirability.</p><p>However, the report offers possible solutions to a difficult dilemma and is a serious contribution to the conflict between the state and the individual.</p>

Colombia has been characterized by an internal armed conflict since the 1960s where several violations of the human rights have followed. Threats and violence against human rights defenders is one example and this is directed toward both men and women in an attempt to deter these brave individuals from continuing their work. This thesis focuses on the commitment of women’s human rights defenders in Colombia. Numerous international human rights organizations and institutions claim that women are a particularly vulnerable group, which is why I choose to focus on this group. Starting from different feminist theories and with regard to intersectional perspectives, I want to find out: What motivates women in Colombia to defend women’s human rights? Do they pursue any specifically important issues? How do they handle the obstacles they face in their work? These questions are posed in order to find out how these women’s human rights defenders work with human rights in relation to the obstacles that they face. I want to find out what strategies they use to handle the obstacles that they are faced with. The material of the thesis mostly consists of semi-structured interviews with women from domestic women’s human rights organizations in the capital of Colombia, Bogotá. The results show that women’s human rights defenders incentive is individual and cannot be too generalized. According to the common components in the women’s answers they are motivated by the need to fight injustices, mainly social- and political injustices in relation to being a woman and violations within the armed conflict. They are empowered to continue their work through each other, through the processes and the determination to not give up. There are many specifically important issues, for example land rights, gender-based violence and rights of the ethnic minorities. Some of these rights are even said to be today’s biggest challenge for the country. The women’s human right defenders handle the obstacles to their work through not giving up until the injustices are fought and through giving each other hope. They refuse to let the perpetrators win. / Colombia har präglats av en intern väpnad konflikt sedan 1960-talet där en rad kränkningar av de mänskliga rättigheterna har följt. Hot och våld mot människorättsförsvarare är ett exempel och detta riktas både mot kvinnor och män i ett försök att avskräcka dessa modiga människor från att fortsätta med sitt arbete. Den här uppsatsen fokuserar på kvinnorättsförsvarares engagemang i Colombia. Att fokus läggs på kvinnor beror på att flera internationella människorättsorganisationer och institutioner hävdar att kvinnor är en särskilt sårbar grupp. Med utgångspunkt i olika feministiska teorier och med hänsyn till intersektionella perspektiv ställer jag mig frågorna: Vad är det som motiverar kvinnor i Colombia att försvara kvinnors mänskliga rättigheter? Driver de några särskilt viktiga rättighetsfrågor? Hur hanterar de hindren som de möter i sitt arbete? Dessa frågor ställs för att ta reda på hur dessa kvinnorättsförsvarare arbetar med mänskliga rättigheter i förhållande till de hinder som de möter. Jag vill ta reda på vilka strategier de använder för att hantera dessa hinder. Uppsatsens material består till största del av semistrukturerade intervjuer med kvinnor från nationella kvinnorättsorganisationer i Colombias huvudstad, Bogotá. Uppsatsens resultat visar att kvinnorättsförsvarares motiv är individuellt och kan inte generaliseras för mycket. Enligt de gemensamma komponenterna i kvinnornas svar motiveras dessa kvinnor av behovet att bekämpa orättvisor, främst sociala- och politiska orättvisor i förhållande till att vara kvinna och kränkningar som den väpnade konflikten för med sig. De stärks i att fortsätta sitt arbete genom varandra och genom de förda processerna samt beslutsamheten att inte ge upp. Det finns flera särskilt viktiga frågor som drivs, exempelvis markrättigheter, könsbaserat våld och de etniska minoriteternas rättigheter. Några av dessa frågor anges dessutom vara dagens största utmaningar för landet. Kvinnorättsförsvararna hanterar hindren i sitt arbete genom att inte ge upp förrän orättvisorna har bekämpats och genom att ge varandra hopp. De vägrar att låta förövarna vinna.

Den här uppsatsen är baserad på en enkätundersökning samt intervjuer med gymnasielever angående deras tankar kring djurförsök. Jag har intervjuat studenter från två olika naturbruksgymnasier. Båda har inriktningen djurvård men det är endast en av dem som ger en specialiseringskurs inom forskningsdjur. Min frågeställning är att undersöka om elever som läser kursen i försöksdjurskunskap har en annan inställning än de elever som endast läser djursjukvård. Som resultaten visar så är de eleverna som läser specialiseringskursen mer positiva till både djurförsök och att jobba med försöksdjur. De har också en mer korrekt bild och större vetskap om hur verkligheten ser ut för försöksdjuren. Detta beror till stor del på att de har lärare som är utbildade försöksdjurstekniker och har arbetat länge med försöksdjur inom forskningsvärlden. De elever på gymnasiet där specialiseringskursen inte finns är negativt inställda till djurförsök och anser att djuren torteras och lever under hemska förhållanden. Då de inte ges någon undervisning om forskningsdjur så har deras uppfattning formats genom media, vilket har framgått i enkäterna, till exempel tidningen Djurens rätt. Andra elever ”bara vet” hur verkligheten ser ut för försöksdjuren. De har heller inga kunskaper om regelverket kring forskning och den etiska nämndens uppgift. I uppsatsen ingår även en stor del historia om djurförsök förr i tiden. Det är viktigt att ha kunskap om historien eftersom det ger en bild av hur människans förhållningssätt till djuren har formats och förändrats över tid. / This essay is based on a survey and interviews with high school students regarding their thoughts about animal testing. I have interviewed students from two different high schools inSweden; both are agricultural high schools but only one have got laboratory animal science as a special orientation in the education. The issue on which this essay is based on is whether or not the students who are studying laboratory animal science have a different view on lab animals than students only reading animal healthcare have. As the results show, the students who are studying laboratory animal science are more positive towards both animal testing and also working with lab animals. They also have a more correct view and understanding of the reality of lab animals since they are given an up-to-date education from teachers who has been working in labs and with lab animals. Students not given this special orientation in the subject has a view of animal testing as a very negative thing where animals are tortured and held under cruel circumstances. There negative view of laboratory animal and animal testing is an understanding mostly caused by media, but some of the students “just know” how the reality is for the lab animals. Moreover, the students lack knowledge about the strict regulation that surrounds scientific studies on animals and they do not know about the ethic counsel and its purpose. A large part of history about animal testing in the early days is also included in this essay. I think it is important to have knowledge about our history in order to understand how our relationship towards animals have changed over time.