Den rådande covid-19-pandemin har inneburit stora prövningar för bibliotek världen över; Sverige är inget undantag. Syftet med denna uppsats har varit att med hjälp av begreppet resiliens skapa fördjupad förståelse för hur folkbibliotek har anpassat sig till den pågående covid-19-pandemin, samt hur väl de har kunnat behålla sin struktur och funktion trots de förändrade omständigheterna som pandemin har inneburit. Materialet utgörs av fem transkriberade semi-strukturerade intervjuer med bibliotekspersonal på olika folkbibliotek i en och samma kommun i Sverige. Intervjuerna ägde rum i månadsskiftet november–december 2020, några veckor efter att en andra våg av covid-19-pandemin drabbat stora delar av Sverige. De transkriberade intervjuerna har analyserats med hjälp av teoretisk, semantisk, realistisk/essentialistisk tematisk analys. De huvudsakliga resultaten visar att folkbiblioteken i föreliggande studie har nyttjat ett flertal strategier och adaptiva resurser i sitt svar på covid-19-pandemin. Dessa syftar till att förhindra smittspridning på biblioteket, ställa om utåtriktad verksamhet, underlätta situationen för besökarna och främja folkhälsomedvetenhet. Olika faktorer har fungerat hämmande (t.ex. teknikovan personal, upphovsrätt och sekretess) respektive främjande (t.ex. tillgång till digitala verktyg och anpassningsbarhet hos bibliotek och personal) för folkbibliotekens anpassning av verksamheten. Pandemin har dessutom medfört olika utmaningar och möjligheter. Två utmaningar är att ge god och jämlik service och att ställa om till det digitala, medan möjligheter handlar om att personalen har fått mer tid till andra arbetsuppgifter. Under pandemin fyller folkbiblioteken flera roller, dock har rollen som mötesplats upphört. Slutligen har pandemin haft såväl negativa som positiva konsekvenser; de långsiktiga effekterna på folkbiblioteken är dock oklara. Troligtvis kommer det digitala att leva vidare i någon form. Folkbibliotekens hantering av covid-19-pandemin liknar till viss del hur bibliotek hanterade spanska sjukan 1918–1919, till exempel när det gäller att möblera om och begränsa antalet besökare på biblioteket. Skillnaden ligger framför allt i tillgången på digitala verktyg. Genom sina anpassningar kan folkbiblioteken sägas möta besökarnas behov och främja folkhälsomedvetenhet. Vidare har folkbiblioteken kunnat behålla sin struktur och vissa delar av sin funktion under pandemin, även om förbättringspotential finns. Därmed kan folkbiblioteken sägas vara relativt resilienta.

Termen resiliens definieras som förmågan att mentalt eller känslomässigt hantera och återhämta sig efter stressfyllda situationer. Tidigare forskning inom området tyder på att det finns en korrelation mellan särskilda personlighetsdrag i femfaktorteorin och den individuella graden av resiliens. Syftet med denna studie var att undersöka detta samband hos chefer inom äldreomsorgen, ett yrke som omfattar en tung arbetsbelastning inom en redan stressfylld sektor i arbetslivet. I studien undersöktes även relationen mellan tiden som chef inom äldreomsorgen och den individuella graden av resiliens. En enkätstudie utfördes med deltagare som besitter chefsroller inom den kommunala äldreomsorgen (n=58, Målder=48,77, SD=9,54). Data analyserades med två multipla regressionsanalyser, och korrelationen mellan faktorerna analyserades med Pearsons korrelationskoefficient. Efter Bonferroni-korrigering var de enda signifikanta faktorerna samvetsgrannhet och neuroticism. Resultatet av studien påvisar att samvetsgrannhet har en signifikant positiv korrelation och neuroticism har en signifikant negativ korrelation med resiliens. Angående sambandet mellan tiden som chef inom äldreomsorgen och resiliens, så påvisar undersökningen att det inte fanns någon signifikant korrelation. De starkaste personlighetsdragen för att predicera en hög grad av individuell resiliens hos chefer inom den kommunala äldreomsorgen var samvetsgrannhet och neuroticism. Antalet år som chef inom äldreomsorgen och dess påverkan på resiliens överensstämde inte med tidigare studier, där antalet år som chef borde ha ökat den individuella graden av resiliens. Kunskapen om personlighet och erfarenhets samband med resiliens kan potentiellt bidra till att öka resiliens inom den kommunala äldreomsorgen. / The term resilience is defined as the ability to mentally and emotionally cope from stressful events. Research has shown that there is a correlation between some of the personality traits in the five-factor model, and the individual level of resilience. The purpose of this study was to examine this relationship in nursing management, an occupation which involves heavy workloads in an already stressful sector. This study also examined the relationship between time spent as an eldercare manager and the individual level of resilience. A survey was conducted with participants who are in managerial positions in the municipal eldercare (n=58, Mage=48,77, SD=9,54). The data were analyzed using two multiple regressionanalyses, and the correlation between the factors was analyzed with the use of Pearson’s correlation coefficient. After Bonferroni-correction the only significant factors were conscientiousness and neuroticism. The result corresponds with current research, which proposes that conscientiousness has a significant positive correlation, and neuroticism has a significant negative correlation with resilience. Regarding the relationship between time spent as an eldercare manager and resilience, the results showed that there was no significant correlation. The traits conscientiousness and neuroticism were the strongest to predict a higher level of individual resilience amongst municipal eldercare managers. Time spent as an eldercare manager and its impact on resilience did not correspond with previous studies, were time spent as an eldercare manager should raise the individual level of resilience. Knowledge of the relationship between personality, experience and resilience might contribute to increased resilience in municipal eldercare.

Tidigare forskning visar att allt fler barn och unga rapporterar psykisk ohälsa. Trots detta har forskning kring en utökad och utvecklad elevhälsa fått lite utrymme och arbetsbelastningen hos skolpersonal ökat. Syftet med studien är att undersöka skolpersonals uppfattningar kring behovet av det skolsociala arbetets funktioner och eventuella behov av ytterligare eller utökade funktioner. Studien har använt sig av en kvalitativ design med kombinerad intervjumetod i form av enskilda, par- och fokusgruppsintervjuer. Fem intervjuer genomfördes med skolkuratorer, speciallärare och rektorer. Materialet analyserades med hjälp av en fenomenografisk analys. Resultatet visar att det finns ett behov av det skolsociala arbetets funktioner för att möta de utmaningar som finns i skolan, både hos den enskilda eleven och inom organisationen. Det finns även ett behov av utökade och ytterligare funktioner i form av mer kunskap och nya professioner såväl som samverkan.

Background: Over the past half-century, with globalization, global supply chains have been developed across the world. In the last three years, Sweden and the world have been affected by two distinctive crises: the corona pandemic and the war in Ukraine, which have caused disruptions and significant consequences for businesses and the economy. All companies have been impacted by these crises as disruptions have occurred within the supply chains. They have been forced to develop their risk management and strategic planning in resource allocation to mitigate the consequences of disruptions and survive in the market during crises. In this essay, the authors will further investigate whether this work can contribute to achieving a higher level of resilience and thus control and maintain profitability at a stable level.  Objective: The objective of this work is to describe and analyze how the development of risk management in times of crisis can contribute to resilience in the supply chain and impact profitability.  Research questions: ● How can the corona pandemic have affected risk management within individual companies and their supply chains? ● How can the war in Ukraine have affected risk management within individual companies and their supply chains? ● How can this development in risk management contribute to resilience and impact profitability? Method: This study is based on a qualitative research method where eleven respondents from different companies were interviewed. The interviews were divided into seven subject areas with a semi-structured approach. This essay has adopted an abductive approach with elements of deductive and inductive reasoning to create a broader understanding of the subject. Conclusion: The conclusions of this essay are based on the fact that the corona pandemic and the war in Ukraine have affected companies and their supply chains. During the pandemic, companies developed their risk management, which improved cooperation regarding communication and alternative solutions within the supply chain. This work also benefited companies during the outbreak of war as they were better prepared to handle disruptions that occurred. Through this work, companies created a good level of flexibility, robustness, and rapid response capability, which enhanced their resilience and reduced, among other things, the economic consequences of the disruptions that occurred. This indicates that a higher degree of resilience can lead to less negative impact on profitability.

Brownfields have the potential to be transformed to offer green infrastructure to cities and bottom up environmental stewardship approaches can be a creative and dynamic way of providing much needed ecosystem services to the urban environment. The following study explores how the transformation of a contaminated site to a community garden in Stockholm can contribute to providing ecosystem services and improving general resilience. Through aqualitative method including literature review, interviews and observations; the results showed elements contributing to resilience including an increase in the diversity of the urban landscape, the creation of a space for social connections, and a gateway to sharing knowledge and creating polycentricity in natural resource management. / Förorenade områden kan potentiellt omformas för att erbjuda grön infrastruktur till städer och miljöförvaltning kan vara ett kreativt och dynamiskt sätt att tillhandahålla välbehövliga ekosystemtjänster till stadsmiljön. Denna studie utforskar hur omvandlingen av ett förorenat område till en stadsodling i Stockholm kan bidra till att skapa ekosystemtjänster och ökan resiliens i samhället. Genom användningen av kvalitativa metoder – såsom en litteraturstudie, intervjuer och observationer – visar resultaten på en ökad resiliens genom ökad mångfald i landskapet, skapandet av plats för sociala förbindelser, ökad kunskap om ekosystemtjänster samt polycentricitet inom naturresurshantering.

Konsekvenserna av den stigande havsnivån är en av de största utmaningarna som den fysiska planeringen i skånska kustsamhällen står inför. De urbana rummen i den befintliga miljön kräver en klimatanpassning som kan möta den stigande havsnivån, men i dagsläget saknas verktyg och tillräckliga planerings- och kunskapsunderlag för att kunna klimatanpassa den redan bebyggda miljön. Utöver avsaknad av verktyg finns det även en dualism gällande lagstiftning och ansvarsfördelningen mellan stat, myndigheter och den enskilde. Trots det behöver den fysiska planeringen drastiskt planera för – och svara på – utmaningarna som det stigande havet skapar. Det kräver resilienta och adaptiva sätt att arbeta och tänka på. Begreppet resiliens inom den fysiska planeringen introducerar nya synsätt som alltmer betonas kunna bidra till en adaptiv, planering.  Ambitionen med denna studie var att göra ett kombinerat arbete som belyser kunskapsgapet gällande klimatanpassning inför den stigande havsnivån åt bebyggd miljö, samt att bidra med ett gestaltningsförslag innehållande  adaptiva lösningar mot havsnivåhöjningen, vilka implementeras i Simrishamns kommuns offentliga rum. Därför har studien analyserat hur Länsstyrelsen Skåne hanterar frågan om den stigande havsnivån för en resilient och adaptiv stadsplanering, samt vilka adaptiva åtgärder Kristianstad kommun, Trelleborg kommun och Ystad kommun arbetar med. Vidare har ett designförslag i Simrishamns hamn utformats, där adaptiva åtgärder för att hantera havsnivåhöjningen i stadens bebyggda hamnmiljö gestaltas. Studien grundas i ett teoretiskt perspektiv som bottnar i begreppen resiliens och adaption. Fokus i studien har varit hur de två begreppen tillsammans kan introducera nya synsätt i planeringen. Studien har varit av en utforskande karaktär, och genomförts genom att först inhämta kunskap kvalitativt för att sedan tillämpa den kunskapen i designarbetet. Vidare har studiens vetenskapliga bakgrund satt ramarna för den översättande designdelen, som också utgjort studiens översättande länk mellan analys och design. Utförandet erbjöd en möjlighet att se problemet ur ett holistiskt perspektiv och sammankoppla det vetenskapliga med det kreativt gestaltande.   Med hjälp av det teoretiska perspektivet och metoderna kvalitativ  textanalys och intervjuer har vi påvisat vilka fysiska aspekter som i dagsläget implementeras i den befintliga bebyggda miljön. Länsstyrelsen Skåne prioriterar frågan om den stigande havsnivån och arbetar med ett värsta tänkbart scenario, där de bland annat tagit fram klimatstrategier och klimatmål. Kristianstad kommun, Trelleborg kommun och Ystad kommun nyttjar flertalet adaptiva åtgärder för att skapa resilienta städer, såsom att bygga ny bebyggelse framför befintlig, flytta bebyggelse, höja upp mark eller bebyggelse, användning av sandfodring och pumpsystem eller gestaltning av flexibla kajlösningar, multifunktionella vallar och kustnära vegetation. Med grund i analysen i och forsknings- och kunskapsöversikten har vi kunnat identifiera viktiga aspekter som kan tas med till det fortsatta arbetet den översättande designdelen. Identifierade aspekter är: markhöjd på minst +3,5 m.ö.h., strandfodring, jordvallar, flexibla kajlösningar, bryggor, stenskoning, skyddsmurar och skyddsvallar och havsvallar. Tillsammans med observationer och design som metod utgjorde ovannämnda aspekterna grunden i den översättande designdelen som har testats i Simrishamns hamns offentliga rum. Gestaltningsförslaget har bidragit till ytterligare kunskap om och nya arbetssätt för resilienta och adaptiva klimatanpassningsåtgärder mot den stigande havsnivån och hur de kan implementeras och utvecklas i stadsplaneringen. Studien ger även en djupare förståelse för komplexiteten som föreligger i klimatanpassning vad gäller ansvar och implementering av åtgärder för kustkommuner. Studien har försett oss med ytterligare kunskap inom den fysiska planeringen rörande vilka åtgärder som används vid hantering av den stigande havsnivån och för att göra samhället mer redo inför nästa kris.

Stigande havsnivåer är en global utmaning som hotar världens kustlandskap och byggd miljö. Stigande havsnivåer är den konsekvens av klimatförändringarna som beräknas drabba samhället hårdast ekonomiskt. I Sverige finns det inga nationella riktlinjer för hur stigande havsnivåer ska hanteras. Ansvaret att klimatanpassa kustlandskapet ligger på kommunerna samtidigt som den privata fastighetsägaren har det yttersta ansvaret att klimatsäkra sin egendom. Syftet med masterarbetet var att undersöka vilka verktyg i den fysiska planeringen som kan användas för skydd mot översvämningar till följd av stigande havsnivåer. En fallstudie genomfördes i Kristianstads kommun och Trelleborgs kommun som är två av Sveriges mest utsatta kommuner för stigande havsnivåer. Arbetets teoretiska del låg till grund för hur ett resilient kustlandskap som skyddar byggd miljö från stigande havsnivåer kan gestaltas i Kivik. Resiliens utgör arbetets teoretiska ramverk bestående av komponenterna holistiskt perspektiv, strategier, långsiktigt perspektiv och samverkan. Ramverket användes som ett analysverktyg och utgjorde en målsättning i arbetets gestaltningsförslag.  Arbetets empiri samlades in genom en kvalitativ innehållsanalys av kommunala planhandlingar i Kristianstads kommun och Trelleborgs kommun som kompletterades med intervjuer. Resultatet av analysen visade att Kristianstads kommun saknar strategier för hur kustlandskapet ska skyddas från stigande havsnivåer utanför tätortens vallsystem. Analysen från Trelleborgs kommun visade att kommunen har ett brett planeringsunderlag för hur stigande havsnivåer kan hanteras men samspelar inte med kommunens agerande i praktiken. Båda kommunerna förespråkar stadsutveckling i kustområden med strategier för hur ny bebyggelse ska uppföras klimatsäkert. Stadsutveckling vid kusten prioriteras före skydd för befintlig bebyggelse i Kristianstads kommun och Trelleborgs kommun.  I arbetets slutsats presenterades verktyg och principer som låg till grund för arbetets gestaltningsförslag i Kivik. Verktygen som låg till grund för gestaltningen var ett  helhetsperspektiv i planeringen, multifunktionella lösningar, integrera  havet, anpassningsbara kustskydd, säkerhetsmarginaler, hybridlösningar och försvarsstrategi. Gestaltningsförslaget visar hur byggd miljö kan skyddas från stigande havsnivåer och samtidigt bidra med stadsutveckling vid kusten i ett helhetsperspektiv. Målsättning var att visa hur byggd miljö i Kiviks kustområde kan skyddas från stigande havsnivåer och bidra till ett resilient kustlandskap. I arbetet användes strategierna försvara byggd miljö, integrera havet och multifunktionella lösningar med tillhörande designverktyg. Designverktygen var anpassning, flexibilitet, säkerhetsmarginal och hybridlösningar som har en förankring i resiliens. Gestaltningsförslaget bidrar till forskningen genom att visa hur målsättningen resiliens kan avspeglas i två perspektiv. Det ena perspektivet är att uppföra kustskydd anpassat efter designverktygen och det andra perspektivet är att visa hur den fysiska miljön kan anpassas till klimatförändringarna genom att integrera havet i planeringen. Arbetets avslutande diskussion belyser vikten av en genomförbar planering, tydlig ansvarsfördelning, handlingskraft och ett helhetsperspektiv i planeringen.

Bakgrund: Klimatförändringar är något som har konstaterats och arbete för att minskapåverkan på klimatet är en nödvändighet för samhällen. Arbete med klimatförändringarbenämns generellt sett som hållbar utveckling, som syftar till att försöka att skapa en balans mellan sociala-, ekonomiska- och ekologiska dimensioner för att inte hindra framtida generationers möjlighet till utveckling. I detta har det även blivit viktigt att arbeta för att minska samhällets sårbarhet mot effekterna av klimatförändringar och främja resiliens. Inte minst i urbana miljöer som ofta är pådrivande till ökad sårbarhet och påverkan på klimatet.Klimatanpassning och hållbarhet är beroende av varandra, både för att värna om framtida generationer och att minska sårbarheter. Trots detta är det inte självklart hur klimatanpassning ska ske i svenska kommuner eller vem som har ansvaret. Metod: Uppsatsen följer en fallstudiedesign av två svenska kommuner för att undersöka hur klimatanpassning kommer i uttryck, hur de främjar resiliens samt hållbarhet men även vilka utmaningar som finns. För att kunna undersöka detta har två datainsamlingsmetoder använts, vilka är intervjuer med både kommun och länsstyrelse. Men även dokument som har haft en relevans för en samhällsplanerarkontext och klimatanpassning. De dokument som användes var översiktsplan, detaljplaneprogram, detaljplan och vardera kommuns motsvarighet tillklimatanpassningsplaner. För att analysera data har en kvalitativ innehållsanalys tillämpats påbåde intervjuerna och dokumenten. Resultat: Något som kan konstateras är att båda kommunerna har lyckats att integrera klimatanpassning i sina översiktsplaner, detaljplaneprogram och detaljplaner. Kommunerna har även dokument som direkt berör klimatanpassning, i form av en handlingsplan (Huddingekommun) och riktlinjer för klimatanpassning (Norrköpings kommun). Kommunernas angreppsätt för att arbeta med klimatanpassning är på en övergripande nivå inriktad på mångfunktionella lösningar, som kan komma i uttryck i form av parker, gröna tak eller hybridlösningar (teknisk lösning i samband med naturbaserad lösning). En underliggande anledning till detta är att de har en övergripande inriktning med att vara hållbara, både med de planeringsideal de har och den klimatanpassning som sker. Även om klimatanpassning sker finns fortfarande utmaningar, exempelvis ansvarsproblematik, juridisk tvetydighet, osäkerhet och till vilken mån en anpassning ska ske. Konklusion: Kommunerna har kommit en bit med sin klimatanpassning, i jämförelse med tidigare evidens och forskning inom området. Det existerar en medvetenhet inom båda kommunerna om sårbarheterna de har gentemot klimatförändringar och att de måste arbeta med klimatanpassning för att främja ett resilient och hållbart samhälle. Resiliensen uppnås via att skapa en robusthet som är uppbyggd på flexibilitet och mångfunktionella lösningar. Vidareforskning inom området rekommenderas, då det fortfarande inte är självklart hur klimatanpassning ska ske. Samhällsrelevans: Hållbar utveckling är en nödvändighet om det mänskliga samhället ska kunna existera och utvecklas på lång sikt. Samtidigt som detta inte kommer vara möjligt om en anpassning av samhället utefter nya klimatförhållanden sker. Sker inte en anpassning kommer förluster till följd av naturkatastrofer att ske, som hotar möjligheten till hållbarutveckling. Detta samtidigt som sidoeffekter av klimatanpassningen måste beaktas, då även de kan påverka möjligheten till hållbarhet.

While modern air power theory stresses the importance of operational tempo, self-sufficiency, and the ability to sustain operations, few studies highlight the role of military pilots. Though the profession represents high risk and high stress even in peacetime, during wartime pilots are expected to continuously operate their aircraft, even if returning after being shot down.  Using a qualitative method, this thesis examines the lived experiences of Swe- dish military pilots who have returned to flying duty after mishaps, ejections, and/or crashes. It reflects their experiences as they happened, their process of reintegration, and the effect those experiences has had on their continued pro- fessional career.  The results show that pilots demonstrate resilience in the face of adversity while relying on their squadron colleagues for support and motivation. Even though the questioned pilots indicate post-accident growth, the reintegration process takes time which implies consequences for both operational planning and existing air power theory.

Till följd av urbanisering och klimatförändringar ställs världens städer inför stora utmaningar. För att arbeta mot en resilient stadsplanering där staden utvecklas i en hållbar riktning pekas urbana ekosystemtjänster ut som en av flera viktiga aspekter att ta hänsyn till. Urbana ekosystemtjänster definieras som de förmåner naturen ger människan, vilka samspelar med varandra och bidrar till vårt fysiska och psykiska välmående. Trots ekosystemtjänsternas betydelse för en hållbar stadsplanering tenderar grönytor i städer att minska. Den bakomliggande anledningen till denna problematik är att allt fler människor flyttar till urbana miljöer, vilket skapar ett ökat bostadsbehov som i sin tur leder till förtätning.  Genom ett kombinerat vetenskapligt och gestaltande arbete har denna studie syftat till att belysa urbana ekosystemtjänsters värde vid förtätning av städer. Hur konflikten mellan förtätning och hantering av urbana ekosystemtjänster ser ut i den svenska fysiska planeringen har undersökts genom en fallstudie på Norra Djurgårdsstaden och Albano. Studiens teoretiska del har vidare använts som ett kunskapsunderlag för arbetets gestaltande del, där olika strategier har definierats och legat till grund för ett gestaltningsförslag. Planområdet för gestaltningsförslaget har utgjorts av den södra delen av Saltö i Karlskrona. Gestaltningsförslaget har syftat till att undersöka hur detta område skulle kunna förtätas och gestaltas med avseende på urbana ekosystemtjänster. Genom att översätta studiens teoretiska del och applicera detta i ett eget projekt gavs möjligheten att se och hantera problemet ur ett holistiskt perspektiv. Studien har grundats i ett teoretiskt ramverk som utgjorts av begreppen social-ekologisk urbanism och stadsodling. Med hjälp av det teoretiska ramverket och metoderna kvalitativ textanalys, intervju och urbanmorfologisk analys har Norra Djurgårdsstaden och Albanos hantering av urbana ekosystemtjänster kunnat synliggöras. Resultatet visade att projekten haft en tydlig intention att bevara, utveckla och integrera nya ekosystemtjänster, både inom de aktuella planområdena och rörande den omgivande miljön. Vidare visade resultatet att den ekonomiska faktorn spelat en stor roll, samt att tvärsektoriella samarbeten har bidragit med värdefull kunskap. Dessa samarbeten har dock främst förekommit i början av planprocessen. Vad gäller den översättande designdelen har platsanalys använts som metod, vilken tillsammans med tidigare metoder utgjort ett kunskapsunderlag för studiens gestaltningsförslag. Gestaltningsförslaget har formats mot bakgrund av de strategier som påvisats i studiens teoretiska ramverk, forsknings- och kunskapsöversikt samt resultat- och analysdel. De identifierade strategierna är: samspel med naturen, multifunktionella lösningar, stärkta gröna samband och offentliga mellanrum performativa byggnader.