This theoretical project will examine and describe the close relationship between Piaget'stheory of cognitive development, in particular the formal-operational stage, the topic ofcritical thinking and Anton Lawson's theory of scientific reasoning. Previous researchsuggests that the so-called scientific abilities are crucial for academic success in general andplay a key role in science related careers. The purpose of this study is to create an overview ofthe above described field of study and contribute to the research on to middle- and highschool student's ability to utilize scientific reasoning and how these skills relate to thesyllabus for physics in the Swedish education system at middle- and high school level. Inaddition, I briefly describe a research-based education approach that supports students'development of the ability to think scientifically, the Investigative Science LearningEnvironment (ISLE). Furthermore this project includes an English to Swedish translation ofLawson's Classroom Test Of Scientific Reasoning (CTSR) which is a test developed tomeasure students' ability to apply concrete- and formal-operational reasoning.

Syftet med examensarbetet är att undersöka hur lärare resonerar kring skönlitteratur och skönlitterär läsning, samt att utifrån resonemangen synliggöra deras ämnesambitioner. Studien genomfördes via kvalitativa intervjuer med fyra verksamma svensklärare på gymnasiet. Efter analys av det empiriska materialet, utifrån Molloys ämnesdidaktiska triangelmodell, identifierades fem framträdande teman; möjligheter, välja rätt, arbetssätt, inspiration samt utmaningar och begränsningar. Resultatet visar att det finns variationer i lärarnas resonemang, men också en hel del likheter. Samtliga lärare lyfter att skönlitteratur är en viktig del av svenskämnesundervisningen och att arbete med litteratur kan bidra med såväl diskussioner som språkutveckling. Analysen av lärarnas resonemang synliggör också lärarnas ambitioner med läsningen av skönlitteratur. Tre av Svedners sju ämnesambitioner blir särskilt framträdande i deras beskrivningar: färdighetsambitionen, medvetenhetsambitionen och attitydambitionen. Flera slutsatser kan dras, bland annat att det är en komplex uppgift att välja skönlitteratur och att eleven många gånger är central i lärarnas ämnesdidaktiska val.

Studiens syfte är att undersöka hur elever vid gymnasieålder kommunicerar muntligt respektive skriftligt sitt matematiska tänkande och jämföra om det kan urskiljas distinktion mellan dessa kommunikationssätt. Det undersöktes vilka semiotiska representationer elever väljer att använda och vad dessa används för. Vidare studerades om det finns skillnader i elevers strategival vid de ovannämnda kommunikationssätten och i så fall vilka. I studien deltog fem elever på åk 2 från tre olika program, från två olika gymnasieskolor. Genom en multimodal analys kunde det konstateras att elever använder bilder, naturligt språk, matematiska symboler, layout och pekningar i sin kommunikation. Resultatet tyder på att elever använder olika semiotiska representationer för att redogöra förhållande och sammanhang samt för att illustrera, förklara och organisera lösningen. Dessa används även för att formulera svar på matematiska problem samt motivera svarets rimlighet. Resultatet indikerar att elevers förmåga att kommunicera sitt matematisk tänkande är baserat på deras förmåga att använda de olika semiotiska representationerna. Mångfalden av resultatet tyder också på att det finns variation i hur eleverna tänker kring vad som är viktigt att presentera i sina lösningar. Analysen med hjälp av Lithners ramverk för matematiska resonemang visar tecken på att elever gör liknande strategival oavsett om de kommunicerar skriftligt eller muntligt, men inga generella slutsatser kunde dras.

Hur elever utvecklar algebraiska resonemang är inte så välförstått, vilket i kombination med svenska elevers låga resultat vid algebraiska uppgifter på internationella mätningar utgör en problematik. Denna problematik syftar studien att minska genom att undersöka förstaklasselevers kollektiva algebraiska resonemang om funktioner, för att identifiera vilka typer av algebraiskt tänkande som ges uttryck. För att undersöka detta observerades nio grupper av förstaklasselever i deras möte med tre uppgifter om funktioner som sedan kodades efter resonemang, argument, algebraiska aspekter, generalisering, och funktionellt tänkande. Resultatet visar att förstaklasselever är kapabla att resonera kring algebra och närma sig intern säkerhet på sina svar. Elevernas resonemang visade också tecken på alla algebraiska aspekter, relaterande och sökande men inte utökande generaliseringar, och alla kategorier av funktionellt tänkande. Den rekursiva kategorin av funktionellt tänkande kopplades endast till den första uppgiften, vilken var av en dynamisk karaktär vilket är intressant för verksamma lärare då det har implikationen att introducera funktioner med två objekt som variabler.

Detta arbete utgår från det didaktiska problemområdet matematisk problemlösning i matematikundervisningen och riktar sig främst till verksamma lärare och lärarstuderande. Aktuella styrdokument betonar att problemlösning i matematikundervisningen är ett centralt innehåll och en förmåga som elever ska utveckla. Matematisk problemlösning ska som mål och medel stimulera utvecklingen av övriga matematikförmågor och det ömsesidiga samspelet mellan förmågorna och det centrala innehållet bidrar till en komplex och oftast en krävande lärandeprocess för elever och andra matematikstuderande. Genom kvalitativa och kvantitativa forskningsmetoder samt korresponderande analysmetoder syftar denna projektstudie till att undersöka huruvida matematisk problemlösning i grupp kan bidra till skapandet av olika lösningsstrategier. Med utgång i tidigare forskning och teoretiska ramverk har adekvata analysverktyg utarbetats i syfte att studera spåren av deltagargruppernas matematiska problemlösningsförmåga samt spåren av de kommunikativa processer som synliggörs då deltagarna arbetar med problembladen i grupp. Analys av det sammanställda resultatet från deltagargruppernas bidrag tyder på att framgångar i matematisk problemlösning i grupp tycks innebära att matematikbegreppen kommuniceras med flera olika uttrycksformer. Arbetet mynnar slutligen ut i förslag på tänkbara undersökningar som skulle kunna fungera som ett komplement till detta arbetes resultat och slutsatser. / This report is based on the didactic problem area mathematical problem solving in mathematics teaching and is targeted primarily at active teachers and teacher students.Current curriculum and syllabus emphasize that problem solving in mathematics teaching is a central content and an ability that students are to develop. As a goal and a means mathematical problem solving is to stimulate the development of other mathematical abilities and the mutual interaction between the abilities and the central content contributes to a complex and usually a demanding learning process for mathematics students. Through qualitative and quantitative research methods and corresponding analytical methods, this project study aims at investigating whether mathematical problem solving in groups can contribute to the creation of different solution strategies. Based on previous research and theoretical frameworks, adequate analysis tools have been developed to study the traces of the participants' mathematical problem solving abilities and the traces of the communicative processes that are visualized when the participants work with the problem sheets in groups.Analysis of the compiled result from the contribution of the participant groups indicates that successes in mathematical problem solving in groups seem to mean that mathematical concepts are communicated with several different forms of expressions. The report finally ends in proposals for possible studies that could serve as a complement to the results and conclusions of this report.

Detta examensarbete baseras på förskolepersonals resonemang kring sexuella läggningar och vilka språkliga mönster samt förhållningssätt som är utmärkande i diskurserna. Utifrån forskning finns en osäkerhet kring begreppet sexuella läggningar bland förskolepersonal. Syftet med denna studie var att bidra med fördjupad kunskap om vilka resonemang som uppstår i ett samtal om sexuella läggningar med förskolepersonal. Föreliggande studies forskningsfrågor är följande: Vilka språkliga mönster uppträder när förskolepersonal samtalar om sexuella läggningar? Vilka diskurser skapas utifrån förskolepersonals förhållningssätt gentemot begreppet sexuella läggningar? Examensarbetet har utgått ifrån socialkonstruktionism då förskolepersonalens resonemang genom språket analyserades. Den kvalitativa studien genomfördes på två olika förskolor, där sammanlagt sju förskolepersonal, från båda förskolor, medverkade i form av fokusgruppssamtal. Resultatet visar på flera diskurser som förskolepersonal konstruerade under ett samtal kring olika sexualiteter. En diskurs som tillåtande, en diskurs om att inte överdriva diskursen, en diskurs som ett problematiserande förhållningssätt samt en diskurs som ett dilemma. Den sammantagna slutsatsen som föreliggande studie därför har kommit fram till blir att oavsett vilka verktyg förskolepersonalen använder för att skapa en tillåtande diskurs eller på vilket sätt deras förhållningssätt synliggörs utifrån deras resonemang, finns ändå ordet sexualitet som ett dilemma inom verksamheten.

Sammanfattning Syftet: Syftet med studien var att beskriva arbetsterapeuters kliniska resonemang vid hemrehabilitering av personer med stroke. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ ansats för att beskriva subjektiva upplevelser. Nio semistrukturerade intervjuer genomfördes med arbetsterapeuter verksamma i hemsjukvården och analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i fem kategorier: Personcentrerat förhållningssätt, Arbetsterapi i samverkan, Miljöns betydelse, Etiskt förhållningssätt och Resurser. Resultatet redovisar att arbetsterapeuterna i studien resonerar kring de kliniska resonemangen men har inte alltid de resurser som krävs för att kunna nyttja hela sin kompetens. Ett huvudfynd i studien var arbetsterapeuternas resonerande och beaktande av personcentrering vid hemrehabilitering. Personcentreringen ansågs vara det centrala fokuset och utgångspunkt för en lyckad rehabilitering. Resultatet visade även att erfarenhet är något som arbetsterapeuterna utvecklar över tid och att resonemanget varierar beroende på den erfarenhet som arbetsterapeuten har. Slutsats: Den slutsats som författarna kom fram till är att arbetsterapeuter behöver få tid för att kunna arbeta personcentrerat och nyttja hela sin kompetens. Studien har bidragit till en ökad förståelse för hur arbetsterapeuter resonerar utifrån det kliniska resonemanget och hur det leder till praktiskt professionsutövande. Författarna ser dock behovet av ytterligare studier för att öka kunskapen om arbetsterapeuters kliniska resonemang. / Abstract  Purpose: The purpose of the study was to describe occupational therapists' clinical reasoning in home rehabilitation of people with stroke. Method: The study was conducted with a qualitative approach to describe subjective experiences. Nine semi-structured interviews were conducted with occupational therapists active in home health care and analyzed based on qualitative content analysis. Results: The analysis resulted in five categories: Person-centred approach, Occupational therapy in collaboration, Importance of the environment, Ethical approach and Resources. The results show that the occupational therapists in the study reason around the clinical reasoning but do not always have the resources required to be able to use their full competence. A main finding in the study was the occupational therapists' reasoning and consideration of person-centredness in home rehabilitation. Person-centredness was considered to be the central focus and starting point for successful rehabilitation. The results also showed that experience is something that occupational therapists develop over time and that the reasoning varies depending on the experience that the occupational therapist has. Conclusion: The conclusion that the authors reached is that occupational therapists need to be given time to be able to work person-centredly and use their full competence. The study has contributed to an increased understanding of how occupational therapists reason based on clinical reasoning and how this leads to practical professional practice. However, the authors see the need for further studies to increase knowledge of occupational therapists' clinical reasoning.

This systematic literature review aimed to investigate what previous research showed regarding cooperative learning methods on students' performance and reasoning skills in mathematics. This is because international surveys such as the Program for International Student Assessment (PISA) and Trends In International Mathematics and Science Study (TIMSS) have shown low results. Through cooperative learning, students work together to achieve group goals that cannot be achieved individually or through competition. Students in a cooperative classroom discuss the subject, help each other learn, and provide encouragement to the students in the group. Hence, it is of the utmost relevance to find out what the research says about whether a cooperative working method can contribute to increasing students' performance and reasoning skills in mathematics. To find out what the research shows, the following research question was chosen: What effects does cooperative learning have on students' reasoning and achievement in mathematics during the early years of elementary school? Based on thematic analysis, the results of this study showed that the cooperative learning showed positive effects on students' reasoning ability, motivation and achievements in mathematics in comparison to traditional learning methods, this independent of students' prior knowledge. In order for cooperative learning to benefit students' performance and reasoning skills in mathematics, tasks must be open and teaching must be based on the five key elements; positive interdependence, individual responsibility, collaborative skills, equal participation and supportive interaction, feedback and reflection. / Denna systematiska litteraturöversikt syftade till att undersöka vad tidigare forskning visade när det gällde kooperativa inlärningsmetoder på elevers prestationer och resonemangsförmåga i matematik. Detta genom att internationella undersökningar som Programme For International Student Assessment (PISA) och Trends In International Mathematics and Science Study (TIMSS) har visat på låga resultat. Genom kooperativt lärande arbetar elever tillsammans för att uppnå gruppmål som inte kan uppnås individuellt eller genom konkurrens. Elever i ett kooperativt klassrum diskuterar ämnet, hjälper varandra att lära och ger uppmuntran till eleverna i gruppen. Därav är det av relevans att ta reda på vad forskningen säger om huruvida ett kooperativt arbetssätt kan bidra till att öka elevers prestationer och resonemangsförmåga i matematik.  För att ta reda på vad forskningen visar, valdes följande forskningsfråga: Vilka effekter har kooperativt lärande på elevers resonemang och prestationer i matematik under grundskolans tidiga år?  Utifrån tematisk analys visade resultatet av denna studie att det kooperativa lärandet visat positiva effekter på elevers resonemangsförmåga, motivation och prestationer i matematik i jämförelse med traditionella inlärningsmetoder, detta oberoende på elevers förkunskaper. För att det kooperativa lärandet skulle gynna elevers prestationer och resonemangsförmåga i matematik ska uppgifter vara öppna och undervisningen ska bygga på de fem nyckelelementen; positivt ömsesidigt beroende, individuellt ansvar, samarbetsfärdigheter, lika delaktighet och stödjande interaktion, återkoppling och reflektion.

Matematik har ett stort utrymme i förskolans läroplan. Samhället håller på att bli alltmer mångkulturellt, vilket även leder till mångkulturella förskolor. Vi har i vår studie valt att utgå från matematikundervisningen i förskolan eftersom vi tycker att det är en viktig del i barns utbildning. Vi vill upptäcka hur de arbetar med matematikundervisning i förskolan och hur eller om beskrivningen av matematikundervisningen skiljer sig åt mellan olika förskollärare i en mångkulturell förskola. Dessutom vill vi ta reda på om Alan Bishops sex matematiska aktiviteter kan ses i deras matematikundervisning. Syftet med arbetet är att se hur några förskollärare på mångkulturella förskolor resonerar kring och beskriver matematikundervisning. Self-report är den metod som vi har använt oss av i denna studie. Self-reporten består av öppna frågor där vi har försökt att få svar på förskollärares resonemang kring matematikundervisning, deras arbetssätt, hinder och svårigheter samt deras förekommande matematikområde i deras undervisning.  Resultaten av studien visar att grunden i de responderande förskollärarnas resonemang kring matematikundervisning är liknande men att de beskriver sitt arbete på olika sätt. Likaså framgår det att alla av Alan Bishops aktiviteter kan utläsas i större delar av deras undervisning

Algebra är ett grundläggande nyckelområde inom matematiken och tillsammans med matematisk resonemangsförmåga essentiellt inom skolan för elevers utveckling av matematisk färdighet. Studien analyserar gymnasieelevers kollektiva algebraiska resonemang vid algebraisk uppgiftslösning med avseende på resonemangsargumentens förankring i matematiska egenskaper, samt det algebraiska tänkande som indikeras av dessa. Resultatet visar att eleverna över lag för resonemang utifrån matematisk grund, med undantag av slutsatsernas utvärdering, och att även om uppgiftens matematiska innehåll är relevant för stimulerande av matematiskt grundat resonemang kan argumentationen indikera olika aspekter på algebraiskt tänkande beroende på elevernas lösningskonstruktion. Studien särskiljer sig gentemot tidigare forskning vilken företrädelsevis har inriktat sig på karaktärisering av individuellt resonemang i olika typer och vid studier av kollektivt resonemang har man fokuserat på yngre elever. Det studien också bidrar med är en beskrivning av hur elever kan skapa resonemang tillsammans, och identifierar en ny typ av argument, konventionella argument, kopplade till frågor om notation. Diskussionen berör bland annat vikten av förståelse för den matematik på vilken elever grundar sitt resonemang, som en aspekt att anpassa undervisning efter.