Uppsatsen analyserar tre kinesiska science fiction-böcker: Hao Jingfangs Peking-den hopfällbara staden (2012), Chen Qiufans Waste Tide (2013) och Liu Cixins The Three-Body Problem (2008). Syftet med studien är att undersöka vilken typ av samhällskritik som finns i verken. Uppsatsen syfte har besvarats genom att tolka verken utifrån en litteratursociologisk textanalys i kombination med begrepp från klassteori och narratologi. Resultatet visar attPeking-den hopfällbara staden och Waste Tide ger uttryck för kritik mot social ojämlikhet irelation till klassamhället. I Waste Tide finns även kritik mot miljöförstöring i relation till teknologisk framväxt. I The Three-Body Problem finns det en humanistisk kritik mot hur människor fick lida under kulturrevolutionen i Kina.

Denna uppsats syftar till att studera filmmediets retorik i Kae Tempest musikvideo till låten Europe is Lost. Den retoriska situationen närmas genom att studera hur Tempest använder sig av filmklipp från nyhetsmedia och populärkultur som semiotiska tecken. I detta analyseras även Tempest användning av satir och humor. Resultatet visar att Tempest visuella retorik lägger tyngd vid en känslostyrande argumentationsteknik. Det visar sig även att artisten använder sig av videons strukturella form för att anpassa visuella och verbala semiotiska tecken. För att understryka realismen och stärka ett inbyggt ethos använder Tempest sig av ett dokumentärt filmspråk och ett svartvitt fotografi.

I denna uppsats undersöks två dystopiska romaners samhällskritiska funktion och didaktiska potential för gymnasieklassrummet. Materialet som analyseras är Margaret Atwoods Tjänarinnans berättelse (2017) (originaltitel The Handmaid’s Tale 1985) och Kazuo Ishiguros Never Let Me Go (2005) (originaltitel Never Let Me Go 2005). Utifrån ett ekokritiskt och litteratursociologiskt perspektiv analyseras bland annat de olika typerna av samhällsfrågor som: förtryck, hållbarhet och teknologisk utveckling, också i relation till tidigare forskning inom området. Utifrån analysen hålls också en diskussion om huruvida romanerna innehåller material som bör och kan förvaltas i ett gymnasieklassrum. Analysen visar bland annat att det skulle gå att arbeta parallellt med romanerna i ett klassrum då de tar upp liknande ämnen på olika sätt. Både förtryck och miljöetiska frågor är centrala ämnen som behandlas i båda romanerna och olika faktorer som påverkar karaktärernas status i de samhällen de lever i behandlas. Analysen visa också att dessa romaner, trots att de är utgivna för en vuxen publik, är lämpliga att använda sig av i arbetet med skönlitteratur i gymnasieklassrummet.

No description available.

Jane Austen har blivit en av den engelskspråkiga litteraturens klassiska författare med sina romaner som handlar om unga kvinnor under det sena sjuttonhundratalet och det tidiga artonhundratalet. En av hennes första romaner, Northanger Abbey (1818) är ett av hennes mest humoristiska och ironiska verk. Den är inte en av hennes mest omtalade eller kändaste romaner men det är, med mina egna ord, en av de mest underskattade av hennes romaner. I Northanger Abbey reflekteras de faktiska klasskillnader, könsroller och könsförväntningar som fanns i Englands samhälle under hennes samtid. Med hjälp av genusteori med en biografisk förankring undersöker denna uppsats hur Austen använder satir för att kritisera samhället. Genom en djupgående analys av romanen finner uppsatsen att samhällskritik kan skönjas, där kvinnans förutsättningar, roll och ställning, sociala konventioner, patriarkatet och samtidens populära genre gotiken kritiseras. Uppsatsen kommer fram till att Austen använder humor, ironi och parodi som ett verktyg för att kunna säga vad som var offentligt otillåtet och romanen kritiserar därmed samhällsnormerna. Austen har skrivit en roman som innefattar ett flertal budskap och visar feministiska förtecken då hon tar ståndpunkt för kvinnors rättigheter och ställning. Genom dess rika omfång visar sig Northanger Abbey vara ett lämpligt material att använda i skolan för att främja elevernas utveckling och lärande, i muntlig likväl som skriftlig form. / Jane Austen novels deals with young women in the late eighteenth century and early twentieth century and have made her one of the classical writers of the English literature. Northanger Abbey (1818), one of her first novels, is also one of her most humoristic and ironic productions. Although, it is not her most mentioned or most famous novels but it is, in my own words, one of her most underestimated novels. In Northanger Abbey, the actual class differences, gender roles and gender expectations that existed in England during her time are reflected. This paper uses gender theory with a biographic foundation to examine how Austen uses satire to criticize society. Through an analyze of the novel, social criticism can be distinguished where women’s conditions, their role and position as well as social conventions, the patriarchy and the popular gothic genre are criticized. The essay concludes that Austen uses humor, irony and parody as tools to be able to say what was publicly forbidden to say and the novel thereby criticizes the social norms. Austen has written a novel that includes a number of messages and shows feministic signs as she takes a stand for women’s rights and status. Through Northanger Abbey’s rich content it proves to be a suitable material to use in the school to promote the students’ development and learning, in oral as well as written form.

Den här uppsatsen undersöker punken och några aspekter av dess visuella identitet. Genom att söka några av dess konsthistoriska rötter finner man att situationism och dadaism ofta nämns som konströrelser med ett uttryck som punken bygger vidare på. Det kan förklaras genom bland annat att Malcom McClaren och Jamie Reid, som låg bakom lanseringen av Sex Pistols, hade en situationistisk bakgrund. Reids arbete med till exempel skivomslag åt Pistols har också lagt grunden för föreställningen om vad punkestetik är. Med analyser av God Save The Queen 1977 och Nowhere Buses 1972 har jag sökt att ge en förklaring till hur de bilderna kan tänkas fungera utifrån en mottagarkontext av frustrerade, arbetslösa ungdomar i slutet av 70-talet. Säkerhetsnålen som en symbol inom punken kan förstås som en kritik av konsumtionssamhället. Den tvetydiga användningen av svastikan på kläder och flygblad är mer svårtolkad, den kan ses utifrån sitt rent provocerande värde eller som att den tillhör en gammal värld och därför är utan betydelse. Från detta har jag följt punkens förgreningar mot en politiskt medveten subkultur där aktivism, anarkistisk teori och D.I.Y.-filosofi är rådande. D.I.Y. (Do It Yourself) är en viktig aspekt av punkens utveckling. Punken påverkar även andra konstnärliga uttryck som syns hos till exempel den samhällskritiske konstnären Banksy. Det går också att se ett kulturhistoriskt intresse för den ursprungliga punken, som nu blivit en del av kulturarvet. Utifrån bland annat den ideologiska förförståelsen som framträder i min undersökning har jag analyserar två verk av den svenska konstnären, och punkmusikern, Ella Tillema. På verket Mitt Hjärta Är En Bomb 2009 har jag lagt en feministisk blick och Den Postapokalyptiska Skapelseberättelsen (Partyt är Över) 2011 har analyserats utifrån en mottagarkontext med förståelse för anarkistisk aktivism, djurrättsfrågor och dess symboler. Punken som subkultur kan förstås som en motkultur och punkestetik som en motestetik. En slutsats som min undersökning leder till är att punkestetik kan ses både som förhållningssätt och som stil, D.I.Y.-aspekten är betydelsefull i båda avseenden. Som förhållningssätt handlar det bland annat om att inte vara en passiv konsument, utan vara delaktig och det blir i sin praktik till en slags samhällskritik. Identitet och tillhörighet är en viktig del av för att förstå punkestetik som stil. Stilen skapas dels utifrån bilder som haft stort genomslag inom subkulturen, till exempel Reids. Dels utifrån en teknisk amatörism, i vissa fall skenbar, som markerar D.I.Y.-praktiken där alla har möjlighet att vara delaktiga. Det är dock min mening att stil och förhållningssätt inte kan särskiljas om man vill förstå vad punkestetik är.

Syntheiströrelsen (The Syntheist Movement) kan förstås som en konsekvens av individualismens framfart, kommersialism, globalisering och framväxten av IT-samhället. Syntheiströrelsen strävar efter att återupprätta en kollektiv gemenskap de upplever gått förlorad genom att själva skapa ny religion relevant för samtiden och framtiden. Benämningen deriveras från grekiska – syntheos, den skapade guden. Med avstamp i Den mediterande dalahästen: Religion på nya arenor i samtidens Sverige (Frisk & Åkerbäck 2013) för uppsatsen ett resonemang kring hur Syntheiströrelsen kan förstås utifrån teorier om samtida religion och religiositet. Syntheiströrelsen förklaras mot bakgrund av en mindre intervjustudie med tongivande medlemmar i stockholmsförsamlingen samt undersökning av näraliggande material.

Föremålet för min undersökning är Karin Boyes roman Kris och intentionen har varit att finna en nytolkning av den ofta biografiskt lästa texten. Syftet var att redogöra för hur romanen synliggör samtidens patriarkala maktordning som genomsyrar samhällets auktoriteter och reducerar det kvinnliga subjektet. Undersökningen har också innefattat hur huvudpersonen Malin tar sig ur krisen genom att återupprätta egenviljan och erkänna driften som en naturlig del av jaget.      Med utgångspunkt i textens litterära kvaliteter och med ett kritiskt feministiskt perspektiv har jag analyserat framställningen av romanens kritiska tendens som ett uttryck för kvinnlig frigörelse. Malin genomgår en värdemässig identitetskris vilket är romanens centrala tema och samtidigt en möjlig allegori över samtidens sociala omvälvningar. Krisen utgörs av en inre splittring där uppbrottet från traditionella och religiösa förordningar är den enda räddningen undan självutplåning. Utöver ramberättelsen om Malins kris finns inslag av varierande textkaraktär som brev, dikter och dialoger som splittrar huvudberättelsen. Formens experimentella utförande polemiserar på detta sätt mot den traditionella romankonsten och förstärker temats kritiska tendens. Därav samverkar form och innehåll i ett ifrågasättande av samtidens förtryckande normer, reaktionära auktoriteter och traditionens “absoluta sanningar”.

Denna uppsats undersöker Ferdinand Tollins kritik mot Karl XIV Johan mellan 1840-1844. Samhällskritikern Tollin publicerade karikatyrer och artiklar som kritiserade den svenska kungamakten. Uppsatsen fokuserar därmed på Tollins kritik utifrån en analys av tre karikatyrer föreställande Karl XIV Johan, vilka kompletteras med läsning av de liberala tidningarna Nyaste Freja och Den konstitutionelle, där Tollin var verksam skribent. Uppsatsen lyfter också samband mellan karikatyrens framväxt och den framväxande liberalismen i Sverige.

This study examines Swedish prison priests in the early 20th century, more specifically the years 1900-1909 and 1925-1932. Prison chaplains arose in the early 1800s as a result of reforms to Sweden's penal code in the 1840s. Sweden adopted the so-called Philadelphiasystem which meant that the prisons placed prisoners in complete isolation and only had access to the "morally good" staff, such as the prison chaplains. In theory, the aim was to talk with prisoners and "rehabilitate" them, so they could return to society. The priests' main method of establishing rehabilitation attempts was achieved through constant observation and dialogue with prisoners. Unlike other prison studies, which are often associated with analyzing the typical power dynamics between "superior" and "subordinate", this study will investigate and present, through the prison chaplains' annual reports and books, what they believed and considered to be cause of crime, the right way to rehabilitate prisoner and what problems they could face after their time in prison. The study will focus on comparing their relationships and interpretations of prisoners and how this was linked to similar discussions related to Sweden's social problems and solutions such as alcoholism, prostitution, modern city life, industrial workculture, parenting and neglectful households.