Syftet med min uppsats är att undersöka hur leken som ett arbetssätt i undervisning i scenografiskt arbete upplevs av deltagarna. För att undersöka detta används material från två empiriska studier. Material till studierna består av fokusgruppsamtal, deltagande observationer samt en skriftlig enkät. Med hjälp av teorier kring lek och lärande och litteraturstudier om lek i undervisning, analyseras materialet utifrån hermeneutikens syn på del och helhet samt en abduktiv förståelse och förklaringsansats. Analysen beskrivs med hjälp av teman som genererats utifrån livberättelseforskningens idéer om vida och snäva teman. Leken i ett specifikt undervisningsmoment ses som ett snävt tema medans det vida temat kan beskriver lekobjektets betydelse i ett specifikt lekfullt undervisningsmoment.Mitt arbete visar att studenter och deltagare i de två studierna, i olika grad lärt sig om scenografi med hjälp av lek. Detta gäller både det praktiska skissande i modell och rum samt mer teoretiskt, i form av en förståelse för scenografins påverkan och betydelse för helheten. De lekobjekt som har använts i undervisningen har på olika sätt hjälpt deltagarna att återupptäcka sina lekminnen och använda sin lekförmåga för sitt lärande. Det visar sig även att deltagarna i undervisningen har upplevt den som lustfylld, kreativ och prestigelös.

Institutionen för kultur och estetik, Konstvetenskap 106 91 Stockholms universitet 08-16 20 00 vx Handledare: Magdalena Holdar Titel och undertitel: Den svenska stumfilmens scenografi–exemplen Dunungen och Vingarne Författare: Laura Thulin Kontaktuppgifter till författaren: laura.thulin@gmail.com Uppsatsnivå: Kandidatnivå Ventileringstermin: Vt 2022 ABSTRACT: Denna uppsats avhandlar den svenska stumfilmens scenografi och studerar scenografin ifilmerna Vingarne (Mauritz Stiller, 1916) och Dunungen (Ivan Hedqvist, 1919). Syftet är att undersöka hur och vad scenografin berättar. Detta utförs utifrån narratologiska teorier och med metoder hämtade från konstvetenskapen, formal- och kontextanalys. Överlag kan man konstatera att naturens scenografi i båda filmer dels är mindre teatralisk och mer dynamisk än interiörerna, men också bidrar mer till filmernas narrativ, påverkar fabulan, förmedlar karaktärsdrag och understryker händelseförlopp. Naturen skildras i båda filmer med en betoning på dess skönhet och som en plats för njutning och rekreation. I Vingarne håller sig scenografin mycket i bakgrunden, det är framförallt en transparent realism, men med talande undantag som berättar mycket om huvudpersonernas karaktärer och styrker filmens tema om moral och omoral. I Dunungen driver scenografin på flera punkter framnarrativet, i synnerhet skildringen av gården Bohult. Filmens scenografiska helhet harmonierar med huvudrollen Anne-Marie och kan även sägas driva fram vad som kallats den svenska stumfilmens nationella prägel. I båda filmer finns exempel på rekvisita, som i samklang med karaktärerna, i mycket hög utsträckning driver narrativet. Ett förhållningssätttill de litterära förlagorna, att man använt sig av passager därifrån på ett sätt som kan liknasvid direkta scenografianvisningar, utmärker sig. Nyckelord: scenografi, stumfilm, filmscenografi, Axel Esbensen, Mauritz Stiller, Ivan Hedqvist, Dunungen (1919), Vingarne (1916)

I filmen Anna Karenina (Wright, 2012) används mise-en-scène för att skildra det sociala livet hos den ryska aristokratin i slutet av 1800-talet. Men på vilket sätt kan filmens narrativ förmedlas till publiken genom filmens visuella uttryck? Den här uppsatsen undersöker hur iscensättning kan använda symbolik för att skildra en films narrativ. Analysen utgår från sju scener ur Anna Karenina som tolkas efter dess scenografi, kostymering och ljussättning. Uppsatsen använder denotation och konnotation för att undersöka vilka tolkningar som kommer av filmens visuella uttryck. Analysen visar hur aristokraterna porträtteras i en teatral miljö för att skildra hur deras sociala interaktioner blir till ett framträdande, den teatrala miljön skildras genom både scenografi och ljussättning. Kostym tolkas bland annat utifrån färgsymbolik vilket kan ge flera olika tolkningar angående karaktärernas motiv och sinnesstämning. Undersökningens slutsats blir att filmens narrativ förstärks av dess scenografi, kostym och ljussättning men att det ofta finns flera möjliga tolkningar att göra gällande symboliken.

Shapes of Sounds is a publication that gathers reflections from and documentation of three sound art projects undertaken at Kungl. Konsthögskolan/Royal Institute of Art, by Ami Kohara, Johanna Mårtensson and Rossana Mercado-Rojas during 2018-2019.  The publication includes QR-codes that enable access to the sound works and other material via Vimeo.

This thesis investigates the communicative role of scenography in the performing arts for children, with an aim to make the readers understand the ways in which a set design can be optimized so that a young audience can be able to interpret the play and its message. The art of scenography is complex and includes many elements. The research questions can therefore be grouped into three clusters: one artistic oriented (How does the scenographic process work and what is its relation to the scenic piece at large? In which ways may scenography be used to support the desiderate interpretation?), one audience oriented (Which work processes enhances the chances of creating dramatic art that is perceived as meaningful to the audience? On what premises can the semiotics of theatre be used in the performing arts for a young audience?) and last a cluster that focuses on Den magiska cirkeln (The Magic Circle) by ung scen/öst (What is told in the show and how is this portrayed in the scenography? Who is in the target group, and does the audience get the feeling of the performance as intended?). Den magiska cirkeln is used as a case study in the thesis in order to reflect the theoretical material. Methods in the case study includes performance analysis, a survey completed by 178 people in the audience and an interview with scenographer Anna Dolata. 14 performing analyzes of Swedish children’s theatre shows have been made in addition to the case study. The thesis analyses and compares two work logics; the internal logic and the external logic, and it is shown that meaningful interpretations are likelier to happen with an external logical point of view. But the result is not unequivocal; a performance without any internal logic is likely to fall flat as the performance needs to be extracted from the creators’ full conviction. As shown in the thesis, scenography can be used to amplify the readings and intents with usage of the semiotics of theatre. It is important not to overlook the great potential of scenography in order to enhance the experience. The thesis also shows that the intentions that ung scen/öst had with Den magiska cirkeln went past many in the audience. Many felt that the show was confusing, and expressed frustration at not having solved the performance’s message. A high level of knowledge about the audience, and a willingness to listen and absorb its opinions, increases the chances of creating meaningful performances. Key words: scenography, stage design, set design, stage art, performing arts, theatre, children’s theatre, theatre semiotics, ung scen/öst / I denna uppsats studeras scenografi inom scenkonst för barn och unga. Syftet är att utreda vilken roll scenografin har för förmedlingen av det som berättas för publiken. Detta syftar i sin tur till att läsarna av denna uppsats ska förstå på vilka sätt en scenografi kan utformas på bästa sätt för att en ung publik ska kunna ta till sig föreställningen och dess budskap. Scenografi är en komplex konstart som innehåller många moment. För att uppnå syftet ställs frågeställningar som kan indelas i tre kluster; ett konstnärligt, scenografiskt orienterat (Hur ser den scenografiska arbetsprocessen ut och i vilken relation står den till det stora allkonstverket? Hur kan scenografi användas för att stödja och förstärka det som önskas förmedlas på scenen?), ett publikorienterat (Vilka arbetsmetoder ökar chansen för att skapa scenkonst som upplevs som meningsskapande av mottagaren? På vilka sätt kan teatersemiotiska överenskommelser användas i scenkonst för en ung publik?) och ett kluster som fokuserar på ung scen/östs föreställning Den magiska cirkeln (Vad berättas i föreställningen Den magiska cirkeln, och hur gestaltas detta i scenografin? Vem/vilka berättas det för, och får publiken den känsla av föreställningen som avsändaren har avsett?). Den magiska cirkeln används som fallstudie i uppsatsen med syfte att reflektera det teoretiska materialet mot ett verkligt studieobjekt. I fallstudien ingår föreställningsanalyser, en enkätundersökning med 178 personer i publiken samt en intervju med scenografen Anna Dolata. Förutom fallstudien har även föreställningsanalyser gjorts av 14 föreställningar som visats på Sveriges barnteaterscener 2012-2013. I uppsatsen analyseras och jämförs internlogisk arbetsmetod med externlogisk, och den visar att chansen för meningsskapande upplevelser hos publiken är större med externlogiska referenspunkter. Men det är inte helt svart eller vitt; utan internlogiska drag riskerar föreställningen att falla platt, eftersom det är viktigt att föreställningen utvinns ur upphovsmakarnas fulla övertygelse. Denna uppsats visar att scenografi kan användas för att förstärka bakomliggande läsart och intentioner med hjälp av teaterns semiotiska teckenvärld. Det är viktigt att inte förbise scenografins stora potential för att förstärka visuell och kroppslig erfarenhet av alla de teman som upphovsmakarna önskar förmedla. Uppsatsen visar även att ung scen/östs intentioner med Den magiska cirkeln gick många åskådare förbi. Flera ansåg att föreställningen var förvirrande, och uttryckte frustration över att inte ha knäckt föreställningens budskap. En hög kännedom om sin publik, samt en vilja att lyssna och ta till sig av dess åsikter, ökar chanserna för att skapa meningsfulla gestaltningar.

A TALK ABOUT ROLES IN A SETTING (2015) is a performative work by the artist Johan Lundin. A choreographed presentation is performed for 12 participants in a scenography describing public and private environments. The production process and performance of the work is describing how roles and circumstances change when an environment is observed through a perspective where fiction is allowed to be used as methodology to engineer new reality images. Through the terms role and setting this publication is focusing on describing how the visual image of the body and its movement has an influence on how identity and gender is constantly formed in relation to the place's historical, social and cultural contexts. / A TALK ABOUT ROLES IN A SETTING (2015) är ett performativt verk av konstnären Johan Lundin. En koreograferad presentation framförs för 12 deltagare i en scenografi som beskriver offentliga och privata miljöer. Verkets process och framförande skildrar hur roller och förutsättningar ändras när en miljö observeras genom ett perspektiv där fiktion tillåts användas som metodik för att iscensätta nya verklighetsbilder. Genom termerna roll och setting sätts i den här publikationen fokus vid att beskriva hur den visuella bilden av kroppen och dess rörelse har inflytande för hur identitet och genus ständigt formas i relation till platsers historiska, sociala och kulturella sammanhang. / <p>ISBN: 978-91-982605-0-2 (Print) ISBN: 978-91-982605-1-9 (Digital) Print / Tryck: Johan Lundin, Stockholm, 2015</p>

Jag fångades av dekorsnickeriets sinnrika konstruktioner och dess strävan att finna pragmatiska lösningar anpassade till teaterrummets särskilda krav på mångsidighet, flexibilitet och hanterbarhet. I mitt arbete redovisar och resonerar jag kring ett urval av grundläggande teknikeroch metoder. Samt vad som är kännetecknande för arbetet i ateljéverkstaden. Hur detta tillsammans skulle kunna tillämpas inom möbelkonstruktion och utformande av offentliga miljöer. Dessa egenskaper, tekniker och tillvägagångssätt skapar tillsammans med mina egna erfarenheter inom möbelsnickeri ett ramverk kring en undersökande formgivnings och tillverkningsprocess av en möbel. Jag ser detta arbete som en riktning i min utvecklingsprocess som konstruktör och möbelsnickare. Vidare ser jag ett ökat behov av flexibla och slitstarkamöbler för att möta framtida krav på ökad resurshushållning av våra gemensamma tillgångar. / I was caught up in the ingenious constructions of décor carpentry and its efforts to find pragmatic solutions adapted to the theatre room’s particular demands for versatility, flexibility and manageability. In my work, I present and discuss a selection of basic techniques and methods. And what is characteristic of the work in the studio workshop. How this could be applied together in furniture construction and the design of public environments.These characteristics, techniques and approaches, together with my own experience in furniture carpentry, create a framework for an investigative design and manufacturing process of a piece of furniture. I see this work as a direction in my development process as a designer and furniture carpenter. Furthermore, I see an increased need for flexible and durable furniture tomeet future demands for increased resource management of our common assets.

Utifrån ett posthumanistiskt synsätt, och tillsammans med Karen Barads teori kring agentiell realism och performativitet, vill vi i det här kandidatarbetet bjuda in vår omvärlds fysiska fenomen som medskapare i vår designprocess. Med hjälp av dessa fenomen vill vi utmana och ifrågasätta den antropocentriska designerrollen genom att belysa materialitetens performativa förmåga till kunskapsproduktion och meningsskapande i designprocessen. Vi undersöker hur designprocessen och dess involverade val och handlingar uppstår genom mötet av både mänskliga och icke-mänskliga aktörer; vi beviljas ett inifrånperspektiv som placerar oss mitt i vår världs trassel av intra-aktioner och blir därmed en del i dess tillblivelse. Genom att tillämpa detta förhållningssätt i experiment som utforskar relationen mellan den analoga världen och den digitala, undersöker vi hur dessa möten kan bidra till utformandet av en gestaltande ljudinstallation. / With a posthumanist approach and based on the theory of agential realism and performativity by Karen Barad, we want, in this Bachelor Thesis, to invite the physical phenomena of our surrounding world as co-creators of our design process. With help from these phenomena we would like to challenge and question the anthropocentric designer role by illustrating the performative ability of materiality for producing knowledge and creating meaning in the design process. We explore how the design process and its involved choices and actions emerge through the concurrence of both human and non-human actors; we are granted a from-within perspective that places us in the midst of the entanglement of our world’s intra-actions and therefore become a part of its genesis. By applying this approach to experiments which delve into the relationship between the analog world and the digital, we explore how these concurrences can contribute to the designing of a sound installation.

New spaces open up when you lose someone. A disappearance is the beginning of an emergence. This project is about mourning the loss of my nai nai (paternal grandmother in Mandarin) and the spaces that have opened up during the process. Through personal experience and by mapping my psychogeography of the place where I grew up with nai nai, Visättra, this project deals with the meaning of places, memories and objects. I have worked with the translation between immaterial and material things while reflecting on contemporary questions such as: attachment to places and objects, highlighting placeness that is entangled with culture, identity and politics, and situating a subjective experience in a larger narrative. What happens to the places that are attached to the memories of a person after their death? What kind of new places are born out of grief and loss? How are they manifested through different scales—from the personal to the universal and the psychological to the geographical? I have explored my questions intuitively along with theoretical frameworks followed by a process of tracing, collecting, translating and recreating carriers of memories, revealing scenes of a dichotomy between brokenness and wholeness—from then to now and from there to here.

Längst ut på piren i Värtahamnen har jag velat skapa Operastaden, en mikrostadsdel som är en egen värld helt uppbyggd kring opera. Hit skulle alla operarelaterade verksamheter flytta, såsom operahögskolan och baletthögskolan.  Mellan byggnaderna skulle folk springa i sina scenkläder, dekorer skulle lastas in och ut, och sångarna skulle värma upp sina stämmor på gården. Platsen skulle genomsyras av operaproduktion, och ta intryck av den dramatiska omgivande produktionsmiljön i hamnen. Inåt platsen skulle allt vara smyckat som dekorer, och scenografier och olika miljöer skulle vara uppbyggda för att vara experimentscener, där det blir oklart om vem som är besökare och vem som är skådespelare. Ta ett bad poolen i Mallis-miljö, eller picnica vid sjön bland tonerna från Verdi, operans förtrollade värld gör att du inte längre behöver bry dig om vad som är fantasi eller vad som är verklighet.  Opera är inte längre begränsat till om du har råd att betala en biljett, eller om du är för rastlös för att sitta i stolen genom alla tre akter.