Att kunna skriva för hand sammankopplas tätt med lärande men eftersom samhället och skolan kommit att digitaliseras är det inte ovanligt att pennan som lärandemedel får stå i skymundan i klassrummet. Tidigare forskning har belyst att pennan helt riskerar att helt ersättas med digitala redskap som surfplattor. Arbetet syftar därmed analysera hur lärare i årskurs 4-6 uppfattar att skrivinlärningen ser ut beroende på om elever skriver för hand eller på surfplatta. Arbetet utgår från sociokulturellt lärande som teoretiskt perspektiv. För att uppfylla studiens syfte används kvalitativa metoder med tonvikt på semistrukturerade intervjuer som tillvägagångssätt för insamling av data. Resultatet visar att det råder en delad mening bland lärare som varit verksamma sedan 1990-talet kontra lärare som varit verksamma sedan sent 2000-tal kringvilken typ av skrivinlärning som fungerar bäst. Lärare som varit verksamma sedan 2000-talet förordar läsplattan som verktyg och ser inga direkta fördelar med analoga skrivsätt. De andra lärarna förespråkar en slags blandning av digitala och analoga skrivsätt där de menar att det analoga sättet skall användas som en slags bas innan digitala redskap används. Avslutningsvis råder viss oenighet mellan de olika lärarna gällande de två undervisningssätten där eleven skall stå i fokus. / <p>Inriktning svenska</p>

Denna kunskapsöversikt har som syfte att sammanställa och undersöka studier med fokus på teknikens betydelse för läs- och skrivundervisning i de lägre åldrarna och hur digitala verktyg kan användas för att främja den tidiga läs- och skrivundervisningen. För att kunna besvara denna frågeställning har en systematisk litteratursökning gjorts via databaserna ERIC och SwePub. Utifrån dessa databaser har nio vetenskapliga artiklar och en doktorsavhandling valts ut och analyserats utifrån en tematisk analys. I majoriteten av dessa studier framkom det att digitala verktyg kan vara en framgångsfaktor i elevers läs- och skrivundervisning, men några visar en tveksamhet om digitala verktyg kan kompensera för en traditionell läs- och skrivundervisning där penna och papper används. Resultatet visar att digitala verktyg kan skapa nya möjligheter till lärande och öka motivation i skolarbetet samtidigt som tekniken kan medföra problem som sämre resultat i läs- och skrivförmågan. Det är inte det digitala verktyget i sig som är avgörande för lärande, det är snarare de specifika metoderna för hur verktyget används och lärarens kompetens som skapar förutsättningar för elevers lärande och utveckling.

Syftet med föreliggande kunskapsöversikt är att utifrån forskning sammanställa faktorer och möjligheter för att skapa en likvärdig undervisning med fokus på elever med läs- och skrivsvårigheter. För att nå detta syfte utgår översikten från frågeställningen: vilka fram-gångsfaktorer möjliggör en likvärdig undervisning för elever med läs- och skrivsvårigheter i årskurs F-3? En systematisk sökprocess för att hitta adekvata artiklar till valt ämnesom-råde påbörjades. Artiklarna som valdes ut granskades utifrån den formulerade frågeställ-ningen. Från forskningsresultaten framställdes framgångsfaktorer och möjligheter för att skapa en likvärdig undervisning med fokus på elever med läs- och skrivsvårigheter. Materi-alets resultat visar att klassrumsklimat, lärarens kompetens och undervisningens struktur är olika komponenter som påverkar en likvärdig undervisning för elever med svårigheter inom läsning och skrivning. Därefter diskuteras tematiseringarna kopplat till vår framtida profession. Kunskapsöversikten avslutas med förslag om vidare forskning.

Abstract Bengtsson Sjöström, Anneli & Björkholtz, Kristina, (2018). En fallstudie av läs- och skrivarbetet i grundsärskolan. Speciallärarprogrammet språk-, skriv- och läsutveckling, Institution för skolutveckling och ledarskap, Fakulteten för lärande och samhälle, Malmö Universitet, 90 hp Förväntat kunskapsbidrag Studien förväntas ge oss större kunskap kring läs- och skrivundervisning i grundsärskolan och hur vi vidare kan använda oss av denna kunskap i grundskolan. Syfte och frågeställningar Studiens syfte är att undersöka hur läs- och skrivundervisning ser ut i grundsärskolan, vilka metoder som används och hur man arbetar praktiskt med läs- och skrivinlärning. Frågeställningarna som belyses är: •Vilka arbetssätt och metoder i läs- och skrivundervisning används i den utvalda grundsärskolan? •Vilka är framgångsfaktorerna, enligt specialpedagogerna i den utvalda grundsärskolans läs- och skrivundervisning? •Vilka arbetssätt och metoder kan vara relevanta även för grundskolans läs-och skrivundervisning? Teori Forskning kring lärandet tar ofta sin utgångspunkt i sociokulturell teori. Därför har vi valt att utgå från denna eftersom vår studie handlar om vilka arbetssätt och metoder som används i läs- och skrivundervisningen i en utvald grundsärskola. Metod Som metod har vi valt att använda oss av en fallstudie. Intervjuer, observationer och läromedelsgenomgång har använts för att belysa och få kunskap om arbetet kring läs- och skrivundervisningen. Eftersom studien inte är så omfattande har vi valt att utgå från metodtriangulering. Detta ger ett mer kompletterande underlag till studien, belyser problemet från olika infallsvinklar och ger en vidare bild. Resultat Det går inte att dra några generella slutsatser då underlaget och studien är liten. Resultatet pekar dock på att lärarnas kompetens, förhållningssätt och bemötandet är mycket betydelsefullt och är i fokus när det gäller elevernas läs-och skrivundervisning. Vidare visar resultatet att artefakter är av stor betydelse i undervisningen. Specialpedagogiska implikationer Elever i behov av stöd är beroende av en omgivning i skolan som bland annat är tydlig, flexibel och lugn. Elevens svårigheter är allas angelägenhet i skolan, där arbetslag och speciallärare har ett särskilt ansvar. Elevens svårigheter uppstår i relationen mellan eleven och omgivningens krav och förväntningar. För specialläraren blir det en viktig uppgift att finna pedagogiska lärsituationer och aktiviteter som gynnar eleven. Nyckelord Framgångsfaktorer, grundsärskola, individualisering, lärares förhållningssätt, läs- och skrivundervisning, sociokulturell teori

Kravet på skrivförmåga har ökat och förändrats successivt under åren, både i skola och samhälle, med en risk för fler elever i skrivsvårigheter. Detta tillsammans med sviktande resultat i olika mätningar har i förlängningen gjort att skrivningen fått mer uppmärksamhet, där även bedömningsmaterial och tidiga insatser initierats. Skolans och lärares uppdrag att möta alla elevers behov i skrivutvecklingen har i sammanhanget blivit ännu viktigare. I studien undersöktes skrivundervisning och specialpedagogiska insatser för elever i skrivsvårigheter i årskurs 1-6, vilket utfördes genom e-postenkäter och intervjuer med verksamma lärare, speciallärare och specialpedagoger. Resultatet visade vikten av kartläggning för att följa upp elevers skrivutveckling över tid. Även lärares, speciallärares och specialpedagogers kunskaper och erfarenheter om skrivsvårigheter och vad pedagogerna ansåg att svårigheterna berodde på, uppmärksammades som grund för utformningen av elevers stöd i skrivutvecklingen. Studien visade att stödet till största del var förebyggande undervisning eller särskilt stöd inom klassens ram, men att det även gavs i mindre grupp och enskilt. Explicit tydliggörande undervisning inom skrivning och skrivprocess visade sig i resultatet som stöttande, färdighetstränande och kompenserande undervisning, vilket skedde i interaktion och samspel med klasslärare, övriga elever och ibland speciallärare. I studien blev det tydligt att kompenserande assisterande teknik kunde hjälpa elever, men att det förutsatte tillgång till tekniken och utbildning att hantera den. Slutligen framkom att utökad tid till skrivning och skrivprocessen sågs som en viktig aspekt och innefattade både tillräckligt med tid för att slutföra uppgifter samt till time on task.

Syftet med den här studien är att ge en överblick av den forskning som gjorts om digitala verktyg i anknytning till skrivundervisning i mellanstadiet. Studien är en systematisk litteraturstudie som undersöker vilka digitala verktyg som inkluderas i skrivundervisning och vilka fördelar och nackdelar dessa har. Multimodala digitala verktyg är vanligt att inkludera i undervisningen enligt forskningen men även traditionella skrivprogram med inbyggd rättstavning. De multimodala digitala verktygen motiverar elever till att skriva och gör det möjligt för dem att knyta skrivprocessen till sina egna intressen. Rättstavningsprogrammen hjälper elever i skrivprocessen genom att stava rätt till svåra ord. På så sätt flyter skrivandet på lättare utan att elever fastnar vid stavningen. Rättstavningen kan även bli ett hinder i elevers skrivutveckling. Ibland sker felrättningar av ord som kan skapa förvirring. Digitala verktyg kan ibland bli ett hinder för elever i skolan då datorspel och sociala medier är mer intressant för dem än skolarbetet. Det är därför viktigt att inkludera digitala verktyg på ett eller annat sätt i undervisningen för att motivera eleverna. Digitala verktyg som påminner om datorspel eller sociala medier som elever håller på med på fritiden visar forskningen är motiverande för eleverna. Detta påverkar deras skrivutveckling till det bättre. Det viktigaste enligt forskningen är däremot att lärare besitter den digitala kompetens som krävs för att undervisa med hjälp av digitala verktyg.

Syfte: Att identifiera den faktiska fördelningen i skrivundervisningen bland elever i årskurs 3 utifrån hur många som väljer att skriva sina texter på dator respektive för hand när valet står fritt samt att identifiera eventuella faktorer till varför. Metod: En kvantitativ enkätstudie utfördes med sammanlagt 86 deltagare. Resultat: Resultatet visade att en klar majoritet av eleverna väljer att skriva svenska texter på digitala skrivmedel framför penna. I studien framkom det att det inte finns något signifikant samband mellan elevers val av skrivmedel och flerspråkighet. Det fanns däremot ett visst samband mellan elevers val av skrivmedel och intresse, självupplevd kompetens samt egen tillgång till dator i hemmet.

Syftet med studien är att undersöka transspråkande i svenskämnets skrivundervisning i årskurs 4–6 utifrån ett lärarperspektiv. För att besvara studiens syfte och frågeställningar har systematiska observationer och semistrukturerade intervjuer genomförts. Observationerna genomfördes i fyra olika klassrum där transspråkande tillämpades i skrivundervisningen och sedan genomfördes fyra intervjuer med undervisande lärare. Studien utgår från den sociokulturella teorin i samband med teorin om transspråkande och de teorispecifika begreppen mediering och proximal utvecklingszon. Studiens resultat visar bland annat att framgångsrika arbetssätt med transspråkande i skrivandet är muntliga, textbaserade samt visuella arbetssätt. De medverkande lärarnas uppfattningar om transspråkande i skrivundervisningen är att det verkar som identitetsstärkande för flerspråkiga elever och att det ökar elevernas förståelse för det svenska språket. Lärarna anser dock att tidsbristen och känslan av otillräcklighet är de största problemen med ämnet.

Kreativt skrivande kan främja elevers kunskapsinhämtning samt utveckla elevers tankevärld och ge möjlighet till att använda sin fantasi. Olika former av skrivande utvecklar elevers språkkompetenser och möjligheter att anpassa skrivandet efter syfte och mottagare, vilket kan bidra till en välutvecklad kommunikationsförmåga. Ett viktigt inslag i den kreativa skrivprocessen är att elever får möjlighet till vägledning av läraren för att främja det kreativa skrivandet. Syftet med denna studie är att undersöka lärares syn på skolans övergripande mål med skrivundervisningen och synen på kreativt skrivande, samt hur lärare arbetar med och bedömer elevers kreativa skrivförmåga i ämnet svenska. Studien har även som syfte att undersöka potentiella utmaningar och motivatorer kopplat till kreativt skrivande.Denna studies teoretiska utgångspunkt och analysverktyg är Ivanič (2004) ramverk förskrivdiskurser. Datainsamlingen har skett via semistrukturerad intervjumetod där deltagarna består av fem svensklärare som har behörighet att undervisa i årskurs 4–6 i ämnet svenska.Resultatet visar att lärares syn på det övergripande målet med skolans skrivundervisning är att elever ska kunna uttrycka sig i text på olika sätt samt lära sig att skriva olika texttyper, där lärarnas utsagor härleds till Ivanič (2004) genrediskurs, kreativitetsdiskurs, färdighetsdiskurs och den socialpraktiska diskursen. Vidare visar resultatet att lärares definitioner av begreppet kreativt skrivande är att kunna skriva berättelser med hjälp av sin fantasi. I resultatet åskådliggörs även att multimodala och digitala inslag i undervisningen kan stödja elever i framställandet av texter och även hjälpa elever att skapa uttrycksfulla texter. Gällande mål och bedömning av kreativa texter visar resultatet att en del lärare bedömer hur väl eleverna kan strukturera och bygga upp en text, språkriktighet och språkliga drag, medan andra lägger större vikt vid textens innehåll samt att eleverna ska kunna tillämpa sin fantasi i textframställandet. Resultatet visar även att det är av stor betydelse hur lärare själva tänker kring skrivandet för att kunna nå eleverna. Vidare framkommer det i lärarnas tolkningar av läroplanen i relation till kreativt skrivande att elever ska lära sig skriva olika texttyper, i synnerhet berättande texter. Vidare visar resultatet på att det finns utmaningar inom det kreativa skrivandet, däribland att barn idag läser färre böcker, elever har olika förutsättningar samt brist på fantasi. Skrivande som sker gentemot en verklig kontext kan fungera som motivator för elever i skrivprocessen. I resultatet varierar det i vilka av Ivanič (2004) skrivdiskurser som återses samt i vilken grad. I lärarnas utsagor är genrediskusrsen, kreativitetsdiskursen samt den socialpraktiska diskursen, de diskurser som förekommer mest och tar störst plats i lärarnas kreativa skrivundervisning. Slutligen diskuteras hur lärarnas utsagor förhåller sig till tidigare forskning, Ivanič (2004) skrivdiskurser, hur lärare kan förhålla sig till skrivdiskurserna i undervisningen samt nya fynd i form av verkliga mottagare som motivator i skrivandet.

Syftet med denna studie var att öka kunskapen kring speciallärares uppfattning om och erfarenheter av samverkan mellan speciallärare och lärare i läs- och skrivundervisningen samt identifiera påverkningsfaktorer för samverkan. Studien hade en kvalitativ forskningsansats med semistrukturerade intervjuer där tio speciallärare verksamma på olika grundskolor i två olika kommuner deltog. Resultaten analyserades tematisk med stöd av det teoretiska ramverk som bestod av: samverkan och relationer i arbetet, specialpedagogiska perspektiv, samt teorier om läs- och skrivinlärning. Resultatet visade att faktorer som tillgänglighet, speciallärarnas organisation av specialundervisningen, relationer och yrkesrollen påverkade samverkan med lärare kring läs- och skrivundervisning. De slutsatser vi drar utifrån denna studie är att speciallärarens fysiska placering på skolan, tid för strukturerade samtal samt en tydlig rollfördelning kan möjliggöra att samverkan sker mellan speciallärare och lärare, samtidigt som det behöver finnas en flexibilitet och lyhördhet för varandras yrkesroller.