Textskapande kan ses som ett viktigt redskap för elevers kunskapsutveckling i naturvetenskap. Textskapande i de naturorienterande ämnena är också ett av de sätt med vilket elever kan närma sig en scientific literacy. Scientific literacy handlar om att i de naturvetenskapliga ämnena uttrycks naturvetenskapens världsbild både genom själva innehållet och genom de språkliga aktiviteter som eleverna deltar i. Tidigare forskning inom området har främst varit inriktad på frågan huruvida skrivande kan leda till lärande inom naturvetenskap. Syftet med detta examensarbete är att fördjupa kunskapen om hur lärare i de naturorienterande ämnena i årskurs4–6 upplever att textskapande kan främja lärandet i naturvetenskap. Undersökningen genomfördes med hjälp av kvalitativa intervjuer med nio grundskollärare. Slutsatsen som dras är att det de facto är en konst att få till ett skrivande eller textskapande som främjar lärandet inaturvetenskap. För att få till ett skrivande eller textskapande som främjar elevernas lärande i naturvetenskap behöver många olika aspekter beaktas. Det handlar både om olika förutsättningar som behöver vara uppfyllda innan lärare och elever går in i klassrummet men även vilka aktiviteter lärare med fördel kan organisera i klassrummet i syfte att främja lärandet genom textskapande. Om dessa förutsättningar är uppfyllda visar undersökningen att lärarna upplever att skrivande eller textskapande kan främja olika typer av lärande, såsom vetenskapligt förhållningssätt och förmåga att läsa och skriva naturvetenskapligt innehåll. Orsaken till att skrivande eller textskapande främjar detta lärande hos eleverna upplever lärarna bland annat beror på att skrivande och textskapande befäster kunskap och ger eleverna möjlighet att reflektera över det naturvetenskapliga innehållet. I examensarbetet introduceras en modell av scientific literacy baserad på Norris och Phillips (2003) samt Yore och Treagust (2006). Denna modell modifieras sedan utifrån aspekter som kommit fram i undersökningen. Modellen gällande scientific literacy kan användas som vägledning av de lärare som vill arbeta medvetet med skrivande och textskapande inom naturvetenskap. / <p>Pedagogiskt arbete, inriktning NO-teknik</p>

I denna kunskapsöversikt sammanställs och kritiskt granskas forskning kring lärandematriser och hur de påverkar elevers textskapande. Forskningen breder ut sig mellan årskurserna 4-6 och anknyter specifikt till språkundervisning med fokus på skrift i svenska. Syftet med kunskapsöversikten är att granska lärandematriser som stödstruktur vid elevers textskapande och hur lärare kan använda lärandematriser för att utveckla elevers textskapande innan och under skrivprocessen. Den frågeställning som kommer att besvaras i denna rapport lyder:  Hur påverkar elevers användande av lärandematriser deras textskapande i svenskämnet i årskurs 4-6? Resultatet visar på att den tidigare forskning som utförts gällande lärandematriser och dess påverkan på elevers textskapande ej ger liknande svar som stödjer en gemensam slutsats. Därav kan vi inte med säkerhet ge en konkret och reliabel slutsats över hur elevers användande av lärandematriser påverkar deras textskapande. Det finns därför stora anledningar att fortsätta forska inom ämnet för att kunna se lärandematrisers effekt på sikt, inte bara under kortare perioder. Dock pekar forskning på att lärandematriser implementerade vid kamrat- och självbedömning främjar elevers utveckling vid textskapande.

I denna studie behandlas ämnet digitala verktyg i samband med textskapande. Studien avser att undersöka grundskollärares beskrivning av deras användning av digitala verktyg i samband med elevers textskapande. Frågeställningarna som följer är: Hur beskrivs begreppet textskapande i lärarnas undervisning? Vilka digitala verktyg beskriver lärarna att de och eleverna använder? Vilka möjligheter och utmaningar ser lärarna med digitala verktyg?  Studien tar sin utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet, av Lev Vygotskij som grundar sig i ett socialt lärande där kunskap utvecklas i samspel med andra. Studien baseras på semistrukturerade intervjuer med lärare i årskurs 1–3. Det insamlade materialet har analyserats, jämförts, sammanställts och satts i relation med tidigare forskning som hittats inom området. Det resultat som framkommit av studien visar att lärare i årskurs 1–3 regelbundet använder digitala verktyg vid textskapande. Textskapandet avser ett lärande där text och andra modaliteter kan kombineras. Digitala verktyg vid textskapande anses vara en stor tillgång. Dock krävs det lärarkompetens för att hantera de olika verktygen för att de ska kunna ses som resurser. Enligt lärarna är möjligheterna med verktygen för textskapande dominerande och utmaningarna är få.

Elever i dagens skola skriver allt mindre för hand i takt med att de digitala verktygen kommit in i undervisningen. Det råder delade meningar om huruvida det påverkar elevers utveckling. En del menar att ”det vi gör med kroppen fastnar i knoppen” och att barn lär sig läsa genom att skriva - traditionellt med penna och papper. Andra anser att de digitala verktygen öppnar fler dörrar för ett kreativt och gemensamt lärande. Syftet med denna kunskapsöversikt är att få en fördjupad förståelse för hur elevers tidiga skrivinlärning påverkas av vilket skrivsätt och metod som används i undervisningen. Genom att göra systematiska sökningar i tre databaser samt analysera sökresultaten identifierades studier som detta arbete baseras på. De valda artiklarna genererade i fyra teman och gav en bredare bild med olika perspektiv. Kunskapsöversikten ger en transparent bild av aktuell forskning inom området. Resultaten i kunskapsöversikten visar att elevers textskapande ser olika ut när de skriver för hand respektive med digitala verktyg. En mer individanpassad och jämställd undervisning med omedelbar respons erbjuds när eleverna gör digitala aktiviteter. Yngre elever, men inte alltför unga, lär sig lättare att memorera bokstäver när de skriver för hand. Elevernas kognitiva utveckling och intresse är centrala för vilken metod som lämpar sig bäst för den enskilda individen. Sammanfattningsvis tyder resultaten på att undervisning och metodval bör anpassas efter eleven och att en balanserad användning av skrivsätten bör tillämpas under barns literacyutveckling.

Syftet med detta arbete är att undersöka hur jag som sånglärare kan närma mig genren rap i sångundervisning på ett musikaliskt, kulturellt och socialt medvetet sätt. Undersökningen utgick ifrån två frågeställningar: (1) Vilka möjligheter och utmaningar finnsmed att undervisa i rap som sånglärare, och (2) Vilka hjälpmedel och verktyg kan man använda för att undervisa i rap i sångundervisning? Undersökningens metod baserades på tolkningen av rap som en akronym för “Rhythm andPoetry”, och bestod därför av två tillfällen där tillfälle 1 fokuserade på “Rhythm” vilket innebär rappens musikaliska och rösttekniska kännetecken, och tillfälle 2 fokuserade på “Poetry” som berörde rappens textskapande kännetecken. Undersökningen genomfördes med tre informanter där varje informant deltog individuellt. Undersökningen visar att användandet av olika pedagogiska verktyg skapade förutsättningar för informanterna att få en konkret väg in i rapgenren, vilket skapade förutsättningar för dem att utforska rap vidare. När innehållet fick internaliseras bit för bit så skapades en helhet som gjorde informanterna mer självsäkra. Det pedagogiska förhållningssättet och ett aktivt deltagande som pedagog skapade förutsättningar för eleverna att prova sig fram utan prestige, och genom att de fick prova sig fram så ökade deras intresse för att förstå och skapa rap. Det som var mest utmanande var att skriva text, där pedagogiska verktyg hjälpte informanterna att skriva meningar men verktygets ramar gav lite utrymme för personliga tankar och känslor. Att ha en bred representation av musik och låttexter främjade informanternas kunskap om rappens olika stilar samt gav utrymme för kunskap om rappens musikhistoria. I diskussionen lyfts ämnet kulturell appropriering och vad det kan innebära för sånglärare som vill undervisa i rap, och diskuterar hur begreppets fyra kategorier (cultural exchange, transculturation, cultural exploitation och cultural dominance) kan förstås och hanteras i en undervisningssituation.

Studiens syfte är att undersöka hur lärarna och eleverna upplever användningen avinternet i skrivundervisningen. Genom intervjuer med lärare undersöks hur lärareuppfattar att eleverna använder internet när de skriver texter och genom enkäter undersökselevernas inställning till lärprocessen vid skrivundervisning.Studiens teori grundas på ett sociokulturellt perspektiv. Studien är en kvalitativundersökning i två delar. I första delen redovisas intervjuer med sex behöriga ochverksamma lärare. I studiens andra del redovisas enkäter med hundra elever i årskurs nio.Resultatet har analyserats med hjälp av tematisk analys med fokus på tre framträdandeteman; begriplighet, bedömning och tidsbrist. Studiens resultat visar att flertalet lärareplanerar sin undervisning så att eleverna får skriva texter utan att använda internet,antingen i skrivbok eller i ett låst program, så att eleverna inte kan komma åt internet dåmånga elever i stor utsträckning lånar texter på internet. I studien framkommer också attlärarna ansåg att det är viktigt att eleverna skriver på lektionstid och att lärarna kan varamed dem i deras skrivande och leda dem på rätt väg då eleverna inte reflekterar över vadde har lärt sig av sitt skrivande. De är mer fokuserade på att få arbetet klart och få brabetyg och ofta lånar de texter från internet för att de känner tidsbrist.Slutsatsen av studien är att elever behöver lära sig förstå skrivprocessen. Detta leder till attlärarna måste följa eleverna i varje steg i deras skrivande för att vägleda dem. När elevernaförstår uppgiften och hur de ska göra känner de inte att de behöver låna text från internet.

Skolan präglas av det digitaliserade samhälle vi lever i idag. I och med det har digitala verktyg på senare år integrerats i undervisningen. De digitala verktygen möjliggör för multimodala arbetssätt vilket bidrar till en varierad undervisning. Litteraturstudien presenterar hur tidigare forskning belyser användandet av digitala verktyg i relation till multimodalt textskapande i årskurserna F-3. Studien har utifrån tidigare forskning lyft fram möjligheter och utmaningar med digitala verktyg i elevers skrivutveckling samt undersökt hur digitala verktyg påverkar elevers motivation och vilja att skapa texter. I bakgrunden beskrivs definitioner av de begrepp som behövs för att förstå studiens resultat och diskussion, där presenteras även ämnet med kopplingar till styrdokumenten.  Svenska och internationella vetenskapliga publikationer har hittats genom databassökningar och kedjesökningar. Analysen av de vetenskapliga publikationerna ingår i studiens metodavsnitt. Resultatet visar att det både finns möjligheter och utmaningar med digitala verktyg i elevers skrivutveckling. Tidigare forskning hävdar att elevers motivation och vilja till att skapa texter ökar med användandet av digitala verktyg. Studien belyser multimodalt textskapande där valet av olika modaliteter har visat sig ha en positiv påverkan på elevers engagemang och kreativitet. I litteraturstudiens diskussion presenteras reflektioner om studiens metod och resultat och hur det kan tillämpas i yrkesverksamheten. Vidare forskning inom området beskrivs i slutet av resultatdiskussionen.

Syftet med studien är att undersöka hur några förskollärare som undervisar i olika förskoleverksamheter beskriver att de främjar barns läs och skrivfärdigheter. Samtliga moment i studien tar sin utgångspunkt i Lukes &amp; Freebodys repertoarmodell (1999) vilken delar praktikers stödjande arbete i fyra olika kategorier. Den insamlade empirin består av fem olika förskollärares utsagor vid intervju kring deras arbete med läs och skrivarbete. Resultatet visar att man i stora drag arbetar på liknande sätt när det kommer till att utmana barn inom de tre första kategorierna i modellen, där man arbetar för att barn ska få möjlighet att knäcka koden för skrift och läsning, när det kommer till att utmana barn i eget textskapande och i att själva bruka texter på olika sätt. Däremot skiljer sig utsagorna kring den sista kategorin som innefattar att arbeta med att låta barn kritiskt granska texter.

I denna studie sammanställs och analyseras 12 intervjuer med sammanlagt 24 elever som informanter utifrån ett fenomenografiskt perspektiv. Eleverna som ingick i studien gick antingen i en fjärdeklass eller en femteklass. Studien syftade till att utifrån ett elevperspektiv undersöka användandet av lärandematriser som stöd för utveckling av deras textskapande. Intervjuerna har transkriberats för att sedan analyseras i relation till tidigare forskning. De frågeställningar som kommer att besvaras i denna studie lyder: Vilka uppfattningar har elever om användandet av lärandematriser i svenskundervisning? Hur uppfattar elever att lärandematriser påverkar deras egna utvecklinginom textskapande i svenskundervisning? Resultatet visar att majoriteten av de 24 elever uppfattade att deras användande av lärandematriser stöttade deras textskapande. Eleverna uppfattade även att lärandematrisen påverkade deras skriftliga utveckling positivt. Trots att majoriteten hade positiva uppfattningar om lärandematriser fanns det enstaka elever som uppfattade dem som överflödiga eller onödiga.

I föreliggande studie undersöks hur innehåll, form och funktion i lågstadieelevers skrivande framställs i klassrumssamtal om textskapande. Materialet består av sex inspelade samtal, vilka har analyserats och kategoriserats utifrån ett teoretiskt ramverk baserat på Ivaničs (2004) skrivdiskurser. Resultaten visar att färdighetsdiskursen med fokus på textens form där replikskiften om ordval, stavning, interpunktion, meningar och meningsbyggnad, verbböjning och bruk av versaler dominerar samtalen. Även processdiskursen med fokus på skribentbyte och samskrivning återfinns. Kreativitetsdiskursen kan skönjas i replikskiften om textens innehåll, och genrediskursen anas genom den textstruktur som står på tavlan och som eleverna följer när de skriver. Den sociala praktikdiskursen finns närvarande genom att de elevtexter som skrivs ska finnas med i en utställning på skolan. Det förekommer inga replikskiften som visar att en sociopolitisk diskurs, där skribenten förväntas utveckla en kritisk medvetenhet, finns närvarande i samtalen. Det är således textens form som står i fokus när lärare och elever samtalar i den undersökta skrivsituationen.