I denna uppsats har det grundläggande ämnet varit risk och krishantering som teoretiska begrepp och även hur krishantering ser ut inom företaget Fritidsresor och inom Utrikesdepartementet. Denna granskning har även gjorts utifrån Tsunamikatastrofen som inträffade den 26 december 2004. Risk och krishantering fungerar som en mindre verksamhet inom det egna företaget som ska planera, kalkylera och komma upp med åtgärder som ska tas om en kris skulle inträffa. När tiderna förändrades genom modernitetens följder under 1900-talet fick människan friare tyglar att förflytta sig och de sociala relationerna splittrades och blev flyktigare. Människans starka släktband och vänskapsband utvidgades och var inte lika starka som tidigare och därför utvecklades tilliten från de sociala relationerna till de såkallade abstrakta systemen. De abstrakta systemen kom att utvecklas på en global skala under moderniteten och fick sin funktion som myndigheter eller sociala ordningar för vardaglig trygghet i våra samhällen. Tilliten som människor idag känner till de abstrakta systemen har att göra med deras expertis och kunskap inom områden som människan själv inte är så kunnig inom. De abstrakta systemen har kunskapen till att kalkylera och beräkna vinster och risker som kan ske och där igenom vinner de förtroende från människor. Detta blir även fallet för risk hantering och kris hantering inom företag. Det gäller att på något sätt beräkna och förutse vad som kan tänkas gå fel och hur man ska kunna arbeta för att reducera eller förhindra en situation. Samarbetet mellan resebolagen och Utrikesdepartementet har stärkts och idag arbetar de tillsammans för att säkra resandet för alla resenärer. Utrikesdepartementet fungerar som ett abstrakt system dit människor känner tillit då de lämnar Sverige. Då man genom både Utrikesdepartementet och Fritidsresor kan finna en krishantering bidrar det mer till förtroende hos det svenska folket. Under tiden av Tsunamin minskade däremot förtroendet hos Utrikesdepartementet tack vare allt prat om deras försenade beredskap. Deras krishantering kom inte igång i tid och detta sägs ha berott på bland annat en svårhanterlig katastrof som hade inblandade från hela världen. Utrikesdepartementet var inte beredda och hade svårt att se hur omfattande situationen var, lika så resebolagen. Men däremot ansågs resebolagen komma undan all kritik väldigt lindrigt. Utrikesdepartement, den thailändska regeringen, Fritidsresor, media och enskilt drabbade är olika intressenter som diskuterar eller fått kritik kring denna händelse och därför är åsikterna olika.

Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur Utrikesdepartementet förhåller sig till UDbloggen i samband med kriskommunikation.   Teori: Teorier som används i studien utgår från tre övergripande teoretiska områden: strategisk kommunikation, kriskommunikation samt sociala medier, med tyngdpunkt på företagsbloggen.   Metod och material: Sex stycken kvalitativa samtalsintervjuer har genomförts med medarbetare från tre enheter på Utrikesdepartementet i Stockholm, samt vid den svenska ambassaden i Kairo. Detta för att dessa ingår i ett samarbete då det kommer till krishantering och kriskommunikation. En övergripande kvalitativ innehållsanalys har också genomförts av 20 utvalda blogginlägg från UDbloggen.   Huvudresultat: Studiens resultat visar att UD anser att en kris präglas av informationsbrist hos allmänheten och att kommunikation spelar en stor roll i dess krisarbete. Därför var man positiv till UDbloggen och dess förmåga att snabbt nå ut med information för att fylla det informationsbehov som uppstår vid en kris. Däremot har UD inte kommit lika långt i planeringen av kriskommunikationen då det inte finns någon kommunikationsplan med mål, definierade målgrupper eller någon budskapsstrategi. Ett strategiskt tankesätt kunde däremot urskiljas då studiens respondenter har en gemensam bild om dessa olika delar, vilket också bekräftades genom innehållsanalysen. Men detta innebär inte att denna bild ser ut på samma sätt inom hela departementet. Innehållet på UDbloggen är anpassat efter målgruppen och både öppenhet, snabbhet och tydlighet var distinkta drag i bloggen. UD såg också interaktion som viktig vid krissituationer, ändå finns en skild mening mellan PIK (press, information- och kommunikationsenheten) och studiens övriga respondenter kring bloggens för- och nackdelar. Dels kring att bloggens interaktiva karaktärsdrag kräver mycket resurser, vilket PIK anser bör vara prioriterat, medan det finns en osäkerhet bland övriga kring var resurserna ska läggas vid en kris.

<p>I denna uppsats har det grundläggande ämnet varit risk och krishantering som teoretiska begrepp och även hur krishantering ser ut inom företaget Fritidsresor och inom Utrikesdepartementet. Denna granskning har även gjorts utifrån Tsunamikatastrofen som inträffade den 26 december 2004.</p><p>Risk och krishantering fungerar som en mindre verksamhet inom det egna företaget som ska planera, kalkylera och komma upp med åtgärder som ska tas om en kris skulle inträffa.</p><p>När tiderna förändrades genom modernitetens följder under 1900-talet fick människan friare tyglar att förflytta sig och de sociala relationerna splittrades och blev flyktigare. Människans starka släktband och vänskapsband utvidgades och var inte lika starka som tidigare och därför utvecklades tilliten från de sociala relationerna till de såkallade abstrakta systemen. De abstrakta systemen kom att utvecklas på en global skala under moderniteten och fick sin funktion som myndigheter eller sociala ordningar för vardaglig trygghet i våra samhällen. Tilliten som människor idag känner till de abstrakta systemen har att göra med deras expertis och kunskap inom områden som människan själv inte är så kunnig inom. De abstrakta systemen har kunskapen till att kalkylera och beräkna vinster och risker som kan ske och där igenom vinner de förtroende från människor. Detta blir även fallet för risk hantering och kris hantering inom företag. Det gäller att på något sätt beräkna och förutse vad som kan tänkas gå fel och hur man ska kunna arbeta för att reducera eller förhindra en situation.</p><p>Samarbetet mellan resebolagen och Utrikesdepartementet har stärkts och idag arbetar de tillsammans för att säkra resandet för alla resenärer. Utrikesdepartementet fungerar som ett abstrakt system dit människor känner tillit då de lämnar Sverige. Då man genom både Utrikesdepartementet och Fritidsresor kan finna en krishantering bidrar det mer till förtroende hos det svenska folket.</p><p>Under tiden av Tsunamin minskade däremot förtroendet hos Utrikesdepartementet tack vare allt prat om deras försenade beredskap. Deras krishantering kom inte igång i tid och detta sägs ha berott på bland annat en svårhanterlig katastrof som hade inblandade från hela världen. Utrikesdepartementet var inte beredda och hade svårt att se hur omfattande situationen var, lika så resebolagen. Men däremot ansågs resebolagen komma undan all kritik väldigt lindrigt. Utrikesdepartement, den thailändska regeringen, Fritidsresor, media och enskilt drabbade är olika intressenter som diskuterar eller fått kritik kring denna händelse och därför är åsikterna olika.</p>

No description available.

Through an older study auspices, awakened an interest to study how the statesmen manage the world order. The answer has its starting point in diplomacy. This paper will focus on the most criticized and controversial branch of diplomacy: the quiet diplomacy. The quiet diplomacy is a deemed confidential and flexible method that is adopted for particularly sensitive conflict resolutions, which takes place at an intergovernmental level. The main purpose of this paper is to examine the diplomatic process in three journalistic cases. Although, these cases are different in one significant standing, one resemblance may be noticed. All cases encompass a quiet diplomacy. Have the quiet diplomacy developed opportunities or obstacles in the various mediation activities? Theories in the form of analysis dimensions serve as the framework in this paper and are tasked to derive the concept through the respective cases.

Den här uppsatsen behandlar ämnet varför vissa utbrytarstater kan uppnå ett internationellt erkännande medan andra inte gör det, mer specifikt om varför Sverige har erkänt Palestina men inte Kurdistan. Syftet med uppsatsen är att försöka avgöra vilka motiv som ligger bakom besluten utifrån ett deklaratoriskt och konstitutivt perspektiv, alltså teorier som behandlar internationellt erkännande av stater.     För att kunna diskutera och få en tydligare bild av hur Sveriges utrikesdepartement arbetar med erkännanden av stater behövs en översiktlig redogörelse för vad som faktiskt är en stat. Den gängse meningen brukar vara att Montevideokonventionen från 1933 innehåller de kriterier som är grundläggande för att erkännas som en självständig stat. För att bli internationellt erkänd krävs oftast en överenskommelse med moderstaten. Här har de två olika teorierna olika kriterier för att ge rätt till ett erkännande.     Metoden som har tillämpats är en motivanalys där ett analysschema ställdes upp utifrån båda teorierna. Studiens resultat visar att den konstitutiva teorin har ett starkare förklaringsvärde i att förklara motiven bakom beslutet att erkänna Palestina men inte Kurdistan.

No description available.

Den första januari 1997 blev Regeringskansliets alla 15 myndigheter en enda och statsministern, för tillfället Göran Persson, blev dess chef. Denna reform, ofta kallad Ett RK-reformen, var frukten av en lång debatt gestaltad i offentliga utredningar, kansliinterna rapporter, konsultuppdrag med mera. Alla syftade till att på något sätt råda bot på de problem man såg i Regeringskansliets interna arbete, inte minst den ökande sektoriseringen av departementen. Genom att förena departementen till en myndighet och öka personalrörligheten hoppades man kunna skapa en mer samarbetsvänlig och flexibel arbetskultur. Vad den tillsynes genomgripande reformen egentligen lyckades åstadkomma är inte självklart. Den efterföljande debatten får klassas som knapp och misslyckades prestera något entydigt svar på frågan om reformens konsekvenser. Denna undersökning syftar till att bidra med kunskap om reformens effekter och på så vis komma närmare ett svar på frågan om dessa endast var symboliska, eller om reformen lyckades i sin ambition att skapa en mer samarbets- och förhandlingsvänlig kultur i Regeringskansliet. Detta är inte endast endast intressant per se, utan bidrar även till den mer inomvetenskapliga debatten om presidentialiseringen av västeuropeiska parlamentariska styrelseskick i allmänhet, och det svenska styrelseskicket i synnerhet. Ett RK-reformen tycks intuitivt utgöra ett exempel på hur vårt parlamentariska styrelseskick mycket riktigt presidentialiseras; istället för att varje departement utgör sin egen myndighet med sin egen chef, blir plötsligt statsministern chef över alla departement. Detta var emellertid inte reformens syfte; sammanslagningen syftade snarare till att öka de enskilda departementens samarbete och flexibilitet. Genom att bidra till förståelsen för Ett RK-reformens effekter kommer denna undersökning förhoppningsvis även kunna bidra till förståelsen för parlamentarismen i Sverige, och dess variationer.

Ambassaden som institution har en lång tradition bakom sig och associeras med hög prestige. En fråga som måste ställas är hur den traditionen fungerar i dagens samhälle? Är det dags att uppdatera formen för hur en ambassad förhåller sig till sin omgivning, och rentav i grunden ifrågasätta ambassadens roll? Vilka problem möter svenska och nordiska ambassader idag, och hur kan arkitekturen hjälpa till att handskas med dem? Vilken roll kommer ambassaden att spela de kommande decennierna, och hur kan arkitekturen bidra till dess utveckling? Ökande samarbete och rörlighet mellan västländer och framförallt EU-länder innebär att ambassaderna får allt ett större kulturellt och identitetsskapande uppdrag, i och med att de konsulära uppgifterna minskar. I en värld med mer och mer informellt utbyte mellan länder i form av turism, affärskontakter, utbytes-studier m.m. får den officiella diplomatin en något förändrad roll. Hur skall en modern svensk ambassad se ut och fungera och därigenom på bästa sätt representera Sverige? I den frågan ingår en lång rad aspekter som t.ex. hållbarhet (material, byggteknik, transporter, energianvändning), och arkitektonisk gestaltning. Sverige har de senaste åren allt oftare börjat samarbeta med i första hand de andra nordiska länderna i och kring ambassadverksamheten i olika länder. Dessa samarbeten sker dock endast från fall till fall och det finns ingen övergripande generell strategi för hur verksamheter kan kombineras. Tätare samverkan mellan de nordiska länderna kan vara ett effektivt sätt uppnå ett större internationellt inflytande; de fem nordiska länderna (Sverige, Norge, Danmark, Finland och Island) har en sammanlagd befolkning på 25 miljoner människor och skulle tillsammans utgöra världens tionde största ekonomi. Ett närmare samarbete inom det diplomatiska området är därför rimligt att tänka sig, och en naturlig utgångspunkt för ett sådant samarbete är ambassadernas arkitektur. Tiden då ambassader var och agerade som solitärer är förbi. Sverige har numera varken kapaciteten eller behovet att placera alla sina ambassader i fristående palats, svåråtkomliga och avskilda från staden. Även om det fortfarande kan vara aktuellt för Sverige att på vissa platser att bygga enskilda hus ämnade enbart åt ambassaden, t.ex. House of Sweden i Washington D.C., så ser verkligheten väldigt annorlunda ut för de allra flesta beskickningar i utlandet. I Budapest t.ex. hyr ambassaden idag lokaler i ett anonymt kontorshus. Om Sverige däremot går ihop med andra länder av liknande storlek, företrädelsevis de nordiska, kan man spara både resurser och ekonomi. Närheten till de respektive exportråden, med vilka ett nära samarbete sker redan idag, ger ytterligare synergieffekter. Den samlade storleken gör en egen gemensam byggnad möjlig och ger en större attraktionskraft än om de enskilda länderna agerar separat. Svaret på frågan “Hur ska svenska ambassader fungera i framtiden, och hur kan svenska ambassader fungera bättre i samarbete med andra länder?” är alltså att Sverige skall samarbeta med andra länder i liknande storlek för att spara resurser och kunna dra nytta av samverkan mellan länderna; underlätta nära samarbete med de respektive exportråden; i de fall man väljer att bygga nytt se till att byggnaden i framtiden kan komma att användas av andra än ambassaderna själva; bygga hållbart; om möjligt ta tillvara på lokal kunskap och byggtradition; samt ge något tillbaka till staden och dess invånare.

By research and interpretation of official documents published by the Swedish Ministery for Foreign Affairs and the Swedish International Development Cooperation Agency (Sida), this thesis aims to understand and shine a light on the symbols that shape the Swedish public aid culture and how these symbols function in a narrative of what Swedish aid to the Democratic Republic of Congo is and is not. The theoretic framework leans on both the symbolic/interpretative anthropology of Edward Bruner, Clifford Geertz and Sherry Ortner; Omar Lizardo's more contemporary writing on the power of symbols; and Jerome Bruner's psychological perspective on symbols. The conclusion is that Swedish public aid appears to use a set of symbols and a narrative anchored in arbitrary parts of Sweden's and Congo's mutual history to conjure up the image of a dark and dangerous Congo in contrast to the knowledgable and good Sweden.