Syftet med arbetet är att studera min läroprocess och hur specifika övningar påverkar tekniska spelfärdigheter på instrumentet altviolin. Under en period på sex veckor har jag genomfört övningstillfällen fem gånger i veckan, 15-20 minuterspass. Jag har vidare  genomfört videoinspelningar en till tre gånger i veckan. I bakgrunden presenteras litteratur och forskning om övning, spelteknik och designteoretiskt perspektiv. I metodkapitlet presenteras valt material och dokumentation. I resultatkapitlet beskrivs hur designandet av mitt lärande har gått till samt dess påverkan i min utveckling av mitt altviolinspel. Dessa bygger på mina transkiberingar av valda videoinspelningar. Resultatet visar att undersökningen har lett till framsteg i finmotorik, ergonomiskt spel, bättre intonation och färre misstag i spelet. I diskussionsdelen diskuteras resurserna samt resultat som bottnar i presenterad litteratur, tidigare forsknig och det designteoretiska perspektivet. / The purpose of this study is to investigate my learning process and how specific exercises affect the technical playing skills of the instrument viola. For a period of six weeks I have practiced technical skills on viola five times a week, 15- 20 minutes each time and recorded 1-3 of these practice sessions with a video camera. Chapter two presents literature and research on exercise, playing technique and design theory perspective. Chapter three presents selected materials and documentation. The result is described in chapter four where I explain how the design of this project has effected my technical development in violaplaying.The recordings have been transcribed by me. Results reveal that this study has given myself success in terms of ergonomic playing, better intonation and less mistakes in my playing. The recources and results are discussed in relation to previous research and relevant literature.

Abstract This dissertation focuses on young children’s emotion and behaviour regulation in educational settings. The purpose is to explore its emergence in socio-emotionally challenging academic and social activities in order to understand the contributing individual and interactional factors. The dissertation consists of three studies conducted in two contexts, a classroom and an open day-care. The results are reported in three empirical articles. Study I explored children’s strategic activities and success in regulating emotions in challenging classroom situations. Studies II and III were performed in a day-care context. Study II focused on teachers’ perspectives and investigated their use of co-regulation strategies in challenging situations and their awareness of their strategy use. Finally, Study III investigated children’s use of emotion and behaviour regulation strategies in these same situations and the composition of children’s strategic activities in interaction with teachers and peers. Data were collected using video observations, video-stimulated recall interviews and the questionnaire assessing children’s social competence. The results indicate that the children use various emotion and behaviour regulation strategies in socio-emotionally challenging situations. In the day-care context, their strategies were mostly focused on regulating the environment, whereas in the classroom context, their strategies, especially among the more socially skilled children, were focused on regulating themselves. As well, the teachers’ co-regulation strategies were focused more on children’s activities than their emotions. Moreover, the study indicates that children’s regulatory interactions are affected not only by their different skill levels but also by peer interactions and teachers’ involvement. The study results contribute to the understanding of young children’s processes and abilities to regulate emotions in everyday challenges in educational settings and, thus, increase awareness of how teachers can support these regulatory processes. / Tiivistelmä Tässä väitöstutkimuksessa tutkitaan päiväkoti- ja peruskouluikäisten lasten tunteiden ja käyttäytymisen säätelyä koulussa ja avoimessa päiväkodissa. Tavoitteena on selvittää erityisesti, miten lasten tunteiden ja käyttäytymisen säätely ilmenee oppimiseen tai sosiaalisiin tilanteisiin liittyvissä sosio-emotionaalisissa haasteissa ja ymmärtää lasten tunteiden ja käyttäytymisen säätelyyn vaikuttavia yksilöllisiä ja vuorovaikutuksellisia tekijöitä. Tutkimus toteutettiin kahdessa kontekstissa: peruskoulussa ja avoimessa päiväkodissa. Se koostuu kolmesta empiirisestä osatutkimuksesta, joiden tulokset on raportoitu kolmessa artikkelissa. Osatutkimuksessa I selvitettiin millaisia sosio-emotionaalisia haasteita lapset kokivat peruskoulun luokkahuonetilanteissa ja miten he käyttivät tunnesäätelystrategioita näissä tilanteissa. Osatutkimus II tutki, miten opettajat säätelivät lasten tunteita ja käyttäytymistä haasteellisissa tilanteissa avoimessa päiväkodissa ja miten tietoisia he olivat käyttämistään strategioista. Osatutkimus III selvitti puolestaan, millaisia säätelystrategioita lapset käyttivät samoissa sosio-emotionaalisesti haastavissa tilanteissa. Osatutkimus selvitti myös, miten lasten käyttämät strategiat olivat yhteydessä vuorovaikutukseen opettajan ja ikätoverien kanssa. Tutkimuksen aineistona käytettiin video-taltiointeja autenttisista koulu- ja päiväkotitilanteista, opettajille järjestettyjä videostimuloituja haastatteluja ja lasten sosiaalista kompetenssia arvioivaa kyselyä. Tutkimustulokset osoittavat, että lapset käyttävät monenlaisia tunne- ja käyttäytymisen säätelystrategioita haasteellisissa tilanteissa. Päiväkoti-ikäisten lasten säätelystrategiat pyrkivät enimmäkseen vaikuttamaan muiden toimintaan, kun taas kouluikäiset, erityisesti sosiaalisesti taitavat lapset, säätelevät haasteellisissa tilanteissa enemmän itseään kuin ympäristöä. Tulosten mukaan opettajat kohdistavat säätelystrategiansa haasteellisissa tilanteissa enemmän lasten toimintaan kuin heidän tunteisiinsa. Kaiken kaikkiaan tulokset osoittavat, että lasten säätelystrategioihin vaikuttavat sekä heidän omat taitonsa että opettajien aktiivinen puuttuminen ja vuorovaikutus ikätoverien kanssa. Tutkimus korostaa opettajan tuen merkitystä lasten tunteiden säätelyprosesseissa lasten koulun ja varhaiskasvatuksen arjessa.

Studiens syfte är att få en inblick i hur det går att lära ut och arbeta metodiskt med musikpro- duktion. I bakgrundskapitlet presenteras facklitteratur om området samt tidigare forskning inom musikproduktionsmetodik. Det valda teoretiska perspektivet är designteori, vilket är en teori som utgår från att individer designar kommunikation och lärsituationer med hjälp av olika teckenskapande resurser. Arbetet baseras på kvalitativa videoobservationer som metod. Fyra lärare inom musikproduktion har videoobserverats, varpå det inspelade materialet har transkriberats och analyserats med fokus på vilka olika resurser som lärarna använder i sin undervisning. I resultatet framkommer att lärarna använder ett brett spektrum av resurser: tal, gestik, bilder, onomatopoetiska ord, ljudhärmande läten samt digital teknik för att undervisa i musikproduktion. I diskussionen berörs bland annat lärarens tecken, datorn och digitala pro- gramvaror i relation till tidigare forskning, facklitteratur och designteori. / The purpose of the study is to gain an insight into how to learn and work methodically with music production . The background chapter presents literature about the area and previous research in music production methodology. The chosen theoretical perspective is design theory, which is a theory that relates to how individuals design communication and learning situations using different signatory resources. The work is based on qualitative video observations as a method. Four teachers in music production have been video documented. The data material have been transcribed and analyzed with focus on the different resources that teachers used in their teaching. The result show that the teachers use a wide range of resources: speech, gesture, images, onomatopoetic words, sound-mimicking, and digital technology in order to teach music production. The discussion is, among other things, about the teachers use of resources, the computer and digital software in relation to the design theory.

The purpose of this study has been to investigate how pedagogues talk and act with and to children and how this is related to norms and beliefs about sex and gender. As well ass to relate the pedagogues use of language and actions to the preschool´s assignment to counteract stereotypical gender norm. This study processes how pedagogues talk to children in preschool in relation to the children's biological sex, how pedagogues act towards the children from a gender perspective and in what ways pedagogues maintain, or break down heteronormative discourses and open up for gender diversities? The method used to collect empirical material for the study has been qualitative observations. This to be able to capture the pedagogues interactions whit the children in an authentic environment. The theoretical framework that has been used for the analytical work of this study is Feminist Poststructuralism. This, because that method provides good tools to investigate how language, communication and actions contribute to shaping children and their perception of male and female; and also to review the language the pedagogues used whit the children at the four different teams and preschools where I have conducted the observations. The results of the study show that pedagogues acted in a way that reinforces traditional gender patterns where the girls need to adapt to the boys. Thus, the male is positioned superior to the female.

Syftet med studien var att undersöka hur barns inflytande och delaktighet kan se ut i praktiken i relation till förskolans planerade morgon samling. Vi formulerade två frågor i relation till syftet: På vilka sätt skapas inflytande och delaktighet i förskolans samling för en yngre barngrupp (1–2 år)? På vilka sätt skapas inflytande och delaktighet i förskolans samling för en äldre barngrupp (3–5 år)? Den metod som användes för att besvara frågorna var observationer med hjälp av filminspelning. Det studieobjekt som observerades var barns uttryck och reaktioner med pedagogerna under samlingarna. Analysen av den insamlade empirin gjordes med hjälp av barndomssociologisk teori samt Shiers modell. Resultaten visade att barnens engagemang påverkades av olika faktorer såsom ålder, miljö och innehållet i samlingen. Språket visade sig vara avgörande för att möjliggöra delaktighet och inflytande, och pedagogerna hade en aktiv roll i att främja kommunikationen, både verbalt och med kroppsspråk. Enligt Shiers modell ligger inflytande och delaktighet på nivå ett, två och tre, där barn ges möjlighet att delta genom att pedagogerna bjuder in dem att uttrycka sina tankar och åsikter, vilket ligger i linje med artikel 12 i FN-konventionen.

Detta arbete syftar till att utforska hur övning på fiol kan designas för att den ska kännas meningsfull och effektiv. Studiens forskningsfråga är: Vilka semiotiska resurser använder jag mig av när jag övar terser på fiol? För att undersöka detta har jag under ett år gjort tekniska övningar med hjälp av olika övningsstrategier för att se progressionen i min utvecklingsprocess. Studiens metod är videoobservation och loggboksskrivande och arbetet utgår från ett designteoretiskt perspektiv. Resultatet presenteras i två teman: Semiotiska resurser för dokumentation och Semiotiska resurser för motivation och progression. I diskussionen problematiserar, belyser och jämför jag studiens slutsatser med forskning och litteratur inom området. / The purpose of this study is to explore how practice can be designed in a meaningful and effective way. The research question is: What kind of semiotic resources do I use during practice thirds on the violin? The study is based on technical exercises used over a period of one year, the used method is video observations and logbook notes and the perspective is design theoretical. Two themes are presented as result: Semiotic resources for documentation and Semiotic resources for motivation and progression. In the last chapter, I discuss, problematize and compare the result with literature and research in the field.

Previous research studies have shown that in their address and behaviour towards girls and boys, pre-school staff apply stereotyped gender concepts, thus reinforcing rather than challenging stereotypes. The present thesis therefore focuses on which of children’s positions that are accepted or that face resistance from the staff. In this way, children’s gender-based "identity-formation" can be critically analyzed based on different possible descriptions of how it is to be a girl or a boy, and what unaware assumptions about gender representations that in this way may be made in different ways by both children and adults. The theoretical point of departure is feminist poststructuralism; and the analysis focuses on variations found between the groups of girls and boys, as well as within these groups, and within individuals. The empirical data consists of video-taped sessions from two teams working with children aged 3-5, and focus groups interviews with the adult. Then different "readings" of the empirical material have been conducted based on different assumptions (discourses); i.e. assuming that girls and boys "really" are different or equal, different behaviours will appear as more or less obvious and natural. By showing that several different discourses are present at the same time, gender-based "identity-formation" is described as a very complex process. The analyzed situations show that girls and boys in pre-school are defined and treated in stereotyped ways, however, there is a large hidden variation of how different girls and different boys positions themselves in different contexts. Pre-school teachers thus work actively to distinguish between girls and boys based on how they are being perceived as either girls or boys. Teachers’ expectations then become decisive of how different children are addressed and treated in different situations. To conclude, the pedagogical consequences of this are discussed with regard to gender equality work in which also alternative discourses are formulated. / Studier har visat att förskolans personal bemöter flickor och pojkar utifrån stereotypa föreställningar om kön och snarare förstärker än utmanar dessa. Därför är fokus i denna avhandling att se vilka positioner hos flickor och pojkar som accepteras och vilka som möter motstånd i förskolan. På så sätt analyseras barns könsmässiga "identitetsskapande" kritiskt utifrån på vilka olika sätt det är möjligt att vara flicka och pojke och vilka omedvetna antaganden om kön och genus som görs av barn och vuxna. Den teoretiska utgångspunkten är feministisk poststrukturalism och i analysen är variationen mellan grupperna flickor och pojkar, variationen inom grupperna samt variationen inom individer i fokus. Utifrån empirin, som består av videoinspelade sekvenser från två arbetslag med barn i åldrarna 3-5 år och fokusgruppssamtal med de vuxna, görs olika "läsningar" utifrån olika antaganden (diskurser): Beroende på om antagandet är att flickor och pojkar "egentligen" är olika eller lika, kommer olika bemötanden att framstå som mer eller mindre självklara. Genom att visa att flera olika diskurser är verksamma samtidigt beskrivs det könsmässiga "identitetsskapandet" som mycket komplext. De analyserade situationerna visar att flickor och pojkar i förskolan definieras och bemöts stereotypt men att detta döljer en stor variation av hur olika flickor och olika pojkar positionerar sig i olika sammanhang. Förskollärarna arbetar på detta sätt aktivt med att skilja på flickor och pojkar utifrån att de betraktas som antingen flickor eller pojkar. Förväntningarna blir sedan avgörande för hur olika barn bemöts i olika situationer. En diskussion förs avslutningsvis kring vad detta kan ge för pedagogiska konsekvenser för ett jämställdhetsarbete, där även alternativa diskurser och handlingsmönster skrivs fram.

Syftet med denna studie är att utforska mitt egna lärande i processen med att appropriera den ornamentik som är en central del i den irländska folkmusikkulturen. Syftet stärks med följande forskningsfrågor: Med vilka redskap tillägnar jag som lärling mig ornament från den irländska folkmusiktraditionen? samt I vilken utsträckning har jag approprierat irländsk ornamentik efter en period på tio veckor? Arbetet är baserat på ett sociokulturellt perspektiv med stark betoning på mästarläran. Detta ingår i bakgrundskapitlet tillsammans med relevant litteratur med inslag av tidigare forskning på området. Exempel på vad som tas upp är förklaringar om specifika ornament samt en översiktlig beskrivning av den irländska folkmusiktraditionen. Studien baseras på videoobservation av mig själv samt genom egna loggboksanteckningar. Resultatet presenteras med hjälp av olika rubriker; exempelvis olika redskap under enskilda fiollektioner, tillägnande av yrkesidentitet samt jag och min mästare. Avslutningsvis diskuteras resultatet i förhållande till litteraturen samt tidigare forskning där bland annat min etniska tillhörighet och outtalade regler vid sessions nämns. Här diskuteras även variation och improvisation samt vilka redskap som tillfört mest till min lärandeprocess. / The purpose of this thesis is to explore my own learning in the process of appropriating the kind of ornamentation that is a central part of the Irish trad music culture. The purpose is supported with these following reserch questions: Which tools do I use as an apprentice to appropriate the ornaments from the Irish traditional music culture? and To what degree have I appropriated the Irish ornamentation after a period of ten weeks? The thesis is based on a sociocultural perspective with a strong emphasism on master – apprentice teaching. This is included in the background chapter together with relevant litterature and earlier studies on this area. Explanations about specific ornaments and a brief description about the Irish trad culture are examples of what is brought up in the background chapter. The thesis is based on video observations of myself and by a written journal. The result is presented with several themes, for example different tools during individual fiddle lessons, adopting of professional identity and me and my master. In the conclution the results are discussed compared to the litterature and earlier research where my ethnical background and unspoken rules during sessions are mentioned. The discussion also include variation and improvisation together with which tools that have contributed the most to my process of learning.

Dance figure skating – A comparison between a score executed on ice and on floor This work derives from a curiosity of how figure skating and contemporary dance as two different art formscould work together. In what ways can different techniques within the fields of contemporary dance and figureskating inspire and develop each other? Video analysis together with introspection are used as methods. A scorewith different techniques from each field is recorded on the ice and on the floor. This material together with awritten introspection contains the base for the analysis and discussion together with relevant literature from thetwo fields. There are both similarities and clashes when analysing the results of the scores. Gliding and being onedges are fundamentals in figure skating and they are not transferable to floor. Falling and catching the fall issomething that turns out to be restricted to the floor since the skates makes edges while leaning and glidinginstead of falling. There are more explorations to be done when it comes to merging the two art forms together,hopefully this essay will give some inspiration to further work within contemporary skating.

L’observation d’un modèle pratiquant une habileté motrice promeut l’apprentissage de l’habileté en question. Toutefois, peu de chercheurs se sont attardés à étudier les caractéristiques d’un bon modèle et à mettre en évidence les conditions d’observation pouvant optimiser l’apprentissage. Dans les trois études composant cette thèse, nous avons examiné les effets du niveau d’habileté du modèle, de la latéralité du modèle, du point de vue auquel l’observateur est placé, et du mode de présentation de l’information sur l’apprentissage d’une tâche de timing séquentielle composée de quatre segments. Dans la première expérience de la première étude, les participants observaient soit un novice, soit un expert, soit un novice et un expert. Les résultats des tests de rétention et de transfert ont révélé que l’observation d’un novice était moins bénéfique pour l’apprentissage que le fait d’observer un expert ou une combinaison des deux (condition mixte). Par ailleurs, il semblerait que l’observation combinée de modèles novice et expert induise un mouvement plus stable et une meilleure généralisation du timing relatif imposé comparativement aux deux autres conditions. Dans la seconde expérience, nous voulions déterminer si un certain type de performance chez un novice (très variable, avec ou sans amélioration de la performance) dans l’observation d’une condition mixte amenait un meilleur apprentissage de la tâche. Aucune différence significative n’a été observée entre les différents types de modèle novices employés dans l’observation de la condition mixte. Ces résultats suggèrent qu’une observation mixte fournit une représentation précise de ce qu’il faut faire (modèle expert) et que l’apprentissage est d’autant plus amélioré lorsque l’apprenant peut contraster cela avec la performance de modèles ayant moins de succès. Dans notre seconde étude, des participants droitiers devaient observer un modèle à la première ou à la troisième personne. L’observation d’un modèle utilisant la même main préférentielle que soi induit un meilleur apprentissage de la tâche que l’observation d’un modèle dont la dominance latérale est opposée à la sienne, et ce, quel que soit l’angle d’observation. Ce résultat suggère que le réseau d’observation de l’action (AON) est plus sensible à la latéralité du modèle qu’à l’angle de vue de l’observateur. Ainsi, le réseau d’observation de l’action semble lié à des régions sensorimotrices du cerveau qui simulent la programmation motrice comme si le mouvement observé était réalisé par sa propre main dominante. Pour finir, dans la troisième étude, nous nous sommes intéressés à déterminer si le mode de présentation (en direct ou en vidéo) influait sur l’apprentissage par observation et si cet effet est modulé par le point de vue de l’observateur (première ou troisième personne). Pour cela, les participants observaient soit un modèle en direct soit une présentation vidéo du modèle et ceci avec une vue soit à la première soit à la troisième personne. Nos résultats ont révélé que l’observation ne diffère pas significativement selon le type de présentation utilisée ou le point de vue auquel l’observateur est placé. Ces résultats sont contraires aux prédictions découlant des études d’imagerie cérébrale ayant montré une activation plus importante du cortex sensorimoteur lors d’une observation en direct comparée à une observation vidéo et de la première personne comparée à la troisième personne. Dans l’ensemble, nos résultats indiquent que le niveau d’habileté du modèle et sa latéralité sont des déterminants importants de l’apprentissage par observation alors que le point de vue de l’observateur et le moyen de présentation n’ont pas d’effets significatifs sur l’apprentissage d’une tâche motrice. De plus, nos résultats suggèrent que la plus grande activation du réseau d’observation de l’action révélée par les études en imagerie mentale durant l’observation d’une action n’induit pas nécessairement un meilleur apprentissage de la tâche. / Observation of a model practicing a motor skill has been shown to promote the learning of that skill. However, relatively little is known regarding the attributes of a good model and the conditions of observation that can optimize learning. In the three studies reported in this thesis, we investigated the effects of the model’s skill level, the model’s handedness, the observation perspective, and the medium of presentation on the learning of a sequential, four-segmented timing task. In the first experiment of the first study, we had participants observe a novice, an expert, or a combination of both novice and expert models (i.e., mixed model). The results of the retention/transfer tests revealed that observation of the novice model was not as effective for the learning of the task as observation of the expert and mixed models. Importantly, a mixed schedule of novice and expert observation resulted in more stable movement time and better generalization of the imposed relative timing pattern than observation of either a novice or an expert model. In the second experiment, we wanted to determine whether a certain type of novice performance (highly variable, with or without performance improvement) in a mixed observation schedule results in better learning of the task. No significant differences were revealed with respect to the type of novice model used in a mixed schedule of observation. These results suggest that mixed observation provides an accurate template of what to do (expert observation), which is enhanced when it can be contrasted with the performance of less successful models. In our second study, right-handed participants were asked to observe, from a first-person or a third-person perspective, a right-handed (i.e., same-handed) or left-handed (i.e., opposite-handed) model performing the experimental task. Observation of the same-handed model resulted in better learning of the task than did observation of the opposite-handed model, regardless of the observation perspective. This suggests that the action observation network (AON) is more sensitive to the model’s handedness than to the observer’s viewpoint. Thus, the AON seems to be linked to sensorimotor regions of the brain that simulate motor programming as though the observed movement was performed with one’s own dominant hand. Finally, in the third study, we were interested to determine whether the medium of presentation (live vs. video) affects observational learning and whether this effect would be mediated by the observer’s viewpoint (1st vs. 3rd person). In that regard, participants observed a live model or a video presentation of the model from a first- or third-person perspective. Our results revealed that observation did not differ significantly as a function of the media or the perspective of observation. These results are inconsistent with the predictions of brain imaging studies that show a larger activation of the sensorimotor cortex during live observation compared with video observation and from a first-person compared with the third-person perspective. Taken together, our results indicate that the model’s skill level and handedness are important determinants of observational learning, whereas the observer’s viewpoint and the medium of observation had no significant impact on motor task learning. In addition, our results suggest that the larger activation of AON revealed in brain imaging studies during action observation does not necessarily result in or indicate better learning of the task.