Studiens syfte är att undersöka hur fritidspedagoger resonerar om sin yrkesidentitet idag och sitt samarbete med lärare. Fritidspedagogens yrkesidentitet kan vara både tydlig och otydlig. Detta beror på vilken yrkesbefattning pedagogen har på den verksamma skolan. Fritidspedagoger har under åren fått ombilda sin yrkesidentitet eftersom barngrupperna ökat, utbildningen ändrats, policydokument uppdaterats och många fritidspedagoger har fått allt fler arbetsuppgifter (Dahl & Karlsudd, 2015). Metoden som använts är semistrukturerade intervjuer på tre skolor. Sammanlagt har 8 fritidspedagoger blivit intervjuade. Analytiska begrepp som använts i arbetet är yrkesidentitet, kunskapsbas och samarbete. Resultatet visar att beroende på vilken skola fritidspedagogen idag arbetar på och vilket samarbete pedagogen har med läraren, så är läraren med och påverkar i vilken riktning fritidspedagogens yrkesidentitet går. Samarbetet mellan lärare och fritidspedagog har en inverkan på fritidspedagogens arbete. Empirin visar att det finns stora skillnader mellan fritidspedagoger när det gäller innehållet i deras arbetsuppgifter. Studien vilar på fritidspedagogers upplevelse av sin yrkesidentitet idag och en historisk utveckling av yrket samt deras samarbete med lärare ur ett fenomenologiskt perspektiv (Denscombe 2009).

AbstractDetta examensarbete handlar om fritidspedagogernas upplevelser och förväntningar på det egna yrket och hur de förhåller sig till de olika förväntningar som riktas mot deras yrke, och om dessa förväntningar har motsvarats när de väl började arbeta, samt om hur de ser på framtiden gällande yrket som fritidspedagog. Vi ville i likhet med andra tidigare studier men även utifrån våra egna upplevda erfarenheter, ta reda på varför fritidspedagoger upplever svårigheter med att tolka sina arbetsuppgifter under skoltid, men även varför detta fenomen hindrar dem från att hävda sin profession. Utöver detta ville vi också ta reda på varför fritidspedagoger upplever att deras kompetens inte tas tillvara som de hade velat. För att kunna utforska detta fenomen har vi intervjuat sex fritidspedagoger på tre olika skolor i Skåne. Vidare har vi i studien använt oss utav av professionsteoretiska perspektiv, rollteorier, maktteorier samt Wengers sociala lärandeteori. Dessa teoretiska perspektiv har hjälpt oss att analysera vårt empiriska material, för att ta reda på hur fritidspedagogerna förhåller sig till professionen och de olika roller som de ställs inför i det dagliga arbetet, samt hur de förhåller sig till maktfördelningen i organisationen. Det har även hjälpt oss att lyfta fram den pedagogiska dimensionen, genom att bland annat synliggöra fritidspedagogernas syn på lärande. Utifrån vårt empiriska material och den tidigare forskningen framgår det att fritidspedagoger än idag upplever att det finns en oklarhet kring deras arbetsuppgifter under skoltid och att de fortfarande upplever att deras kompetens inte tas tillvara som de hade velat. Vi har därför kommit fram till att fritidspedagogernas förväntningar har motsvarats till viss del men att det finns en del utmaningar kvar för att de ska kunna hävda sin profession. Samverkan mellan klasslärare och fritidspedagoger behöver bli bättre och samtidigt behöver rektorer, bildningsförvaltningen och högskolorna arbeta mer långsiktigt och hitta olika strategier för att fritidspedagoger ska få bättre förutsättningar att hävda sin profession i likhet med andra lärarkategorier. Nyckelord: Fritidspedagog, profession, yrkesroll, uppdrag, yrkesidentitet, fritidshem

Den här uppsatsen studerar hur lärandet av att hålla svåra samtal sker hos professionella, samt hur detta kan förstås relatera till formandet av en yrkesidentitet. Kunskap i ämnet har genererats genom analys av berättelser från personal på ungdomsmottagningen, baserat på deras erfarenheter av att hålla samtal om våld med unga människor. Berättelserna synliggör viktiga lärdomar från och utmaningar med att hålla dessa samtal, samt även olika identitetsaspekter kopplade till dessa erfarenheter. Det erfarenhetsbaserade lärandet har i tidigare forskning haft sitt främsta fokus på utbildning medan denna uppsats fokuserar på arbetsplatsens mer informella lärandesituationer. Tidigare forskning har studerat professionellas upplevelser av svåra samtal men inte i lika hög grad fokuserat på lärandesituationen. På liknande vis har identiteter studerats utifrån professionellas egna åsikter snarare än deras berättelser om levd erfarenhet. Denna studie använder konceptet “learning by doing” som en teoretisk ingång och kombinerar det med en livsberättelseansats som fokuserar på hur lärande, meningsskapande och identiteter framkommer i människors berättelser. Analysen har baserats på kortare utdrag ur de professionellas berättelser om deras första, senaste och svåraste samtal om våld med en ungdom. Resultaten visar att de professionella ger uttryck för att deras erfarenheter har genererat fördjupade kunskaper i aktivt lyssnande, samt nya sätt att hantera de ungas upplevelser och sina egna känslor. I denna lärandeprocess har de lärt sig genom att söka hjälp av mer erfarna kollegor, samt av arbetsplatsens påtryckningar. I de professionellas berättelser framkommer även viktiga identitetskomponenter som att vara bekräftande, igenkännande, inlyssnande och icke-dömande. Deras yrkesidentiteter framträder för det mesta som stabila men det framkommer även motstridiga identitetsanspråk i berättelserna.

Varje år placeras cirka 1000 barn och ungdomar på något av (SiS) Statensinstitutionsstyrelse särskilda ungdomshem. Merparten av ungdomarna har en problematisk skolbakgrund och deras framtid är oklar. Forskning visar att framgång i skolan har en skyddande effekt, speciellt för socialt utsatta ungdomar. Tillgången tillstudie- och yrkesvägledning är en förutsättning för hur väl eleverna utvecklar förmågan att samla, analysera och organisera information relaterad till sina studie- och yrkesmässiga livsövergångar. Den tidigare forskningen belyser även vikten av en god relationen mellan behandlare och placerade ungdomar. Det kan dock vara en utmaning för studie- och yrkesvägledaren att bygga en relation till ungdomar som präglas av svek från vuxenvärlden. Vägledande insatser kan därav vara avgörande för hur deras framtidformas. Syftet med examensarbetet är bidra till en ökad förståelse för hur det vägledningsinrktade arbetet med placerade barn och ungdomar inom (SiS) Statensinstitutionsstyrelse särskilda ungdomshem ser ut, genom att använda följande frågeställning: Vad och hur berättar yrkesverksamma studie- och yrkesvägledarna om sitt arbete inom (SiS) Statens institutionsstyrelse särskilda ungdomshem? Vägledarnas berättelser lyfter hur arbetet påverkas av hur länge ungdomen är placerad, och hur samtalen påverkas av ungdomens bakgrund med hänvisningar till missbruk och kriminalitet. Genom att synliggöra studie- och yrkesvägledarnas livsvärld igenomberättelser, och samtidigt belysa den tidigare forskningen så skapas en tydligare bild av utvecklingsområden inom vägledningsarbetet med placerade ungdomar. Examensarbetet kan därav användas som en kartläggande grund för fortsatt forskning inom vägledningsarbetet med institutionaliserad barn och unga.

Detta arbete är en studie som syftar till att ta reda på om, och i så fall hur, medvetenheten om fritidshemmens uppdrag kan kopplas till personalens eventuella utbildning. I studien utgår uppdragen från Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (2011) och Kvalitet i fritidshem: allmänna råd och kommentarer (2007). Vi har genomfört fyra semistrukturerade kvalitativa intervjuer. Birgit Andersson (2013) uppmärksammar att det är av största vikt att ha en pedagogisk utbildning för att som verksam i skolan kunna nå de uppsatta målen i uppdragen. Skolverket (2012) skriver i sin rapport Personal i fritidshem att riksgenomsnittet i antalet årsarbetare som är utbildade fritidspedagoger i samtliga kommuners fritidshemsverksamheter är 27 procent, år 2012 (Skolverket 2012a). Studien vilar på en teoretisk grund som används vid analysen av respondenternas svar tillsammans med tidigare forskning och ovan nämnda styrdokument. Vi har genom vår studie dragit slutsatsen att utbildning är viktigt för arbete inom fritidshemsverksamheten. Den högskoleutbildade personalen kan ha en större förmåga att tolka uppdragen än den outbildade personalen. Detta gör att den outbildade personalen klarar sitt arbete genom fritidspedagogers kompetens och hjälp. Samtidigt är vi medvetna om att en lång arbetserfarenhet kan göra en person säker i sin yrkesroll oavsett utbildning.

Syftet med studien var, att utifrån tanken att människan är en social varelse som utvecklas i samspel med andra, undersöka hur förskollärare och grundskollärare talar om sin yrkesidentitet. Detta är relevant på grund av att deras respektive verksamheter är viktiga, samverkande delar i det svenska utbildningssystemet. För att uppnå detta syfte har jag utgått ifrån två frågeställningar:•Hur resonerar förskollärare respektive grundskollärare kring sin yrkesidentitet?•Finns det något som skiljer dessa båda grupper åt identitetsmässigt och i så fall vad?För att få svar på dessa frågor har åtta lärare kontaktats och intervjuats med hjälp av metoden kvalitativ intervju. Uppsatsen är indelad i tre huvuddelar. I den första behandlas tidigare forskning och annan relevant litteratur på området. Här finns även en tillbakablick på förskolans och grundskolans historia. I den andra delen beskrivs metod, genomförande och forskningsetiska principer. I den tredje delen presenteras, analyseras och diskuteras slutligen den empiri som ligger till grund för undersökningen. Empirin har indelats i fem olika teman som utkristalliserats genom informanternas tal om sina yrkesidentiteter.Studien ger en bild av två yrkesgrupper som rymmer både likheter och olikheter. Förskollärarna i studien kan liknas vid ett kollektiv som tycks utveckla och definiera sin yrkesidentitet i samarbetet med andra pedagoger. Grundskollärarna framstår mer som individualister vars yrkesidentitet verkar kopplas till kontakten med eleverna. Detta torde ge de båda grupperna olika förutsättningar när det gäller att skapa en yrkesgemensam identitet.

Syftet med examensarbetet är att undersöka vad lärarna tror sig veta om professionen studie- och yrkesvägledare. Studien undersöker vilken betydelse verksamma lärare lägger i titeln studie- och yrkesvägledare samt att, utifrån ett lärarperspektiv, undersöka om studie- och yrkesvägledare är en relevant titel för uppdraget. Det är både en kvantitativ och kvalitativ studie som är avgränsad till en kommun i södra Sverige. Lärarna i kommunen, som har en studie- och yrkesvägledare på sin arbetsplats, har besvarat ett formulär, en ostrukturerad intervju. Lärarna har besvarat frågor om hur de uppfattar titeln studie- och yrkesvägledare och dennes arbetsområden och kompetens. Den teori som använts i studien är den fenomenologiska teorin. Genom teorin försöker jag lyfta fram vad lärarna vet om studie- och yrkesvägledarens kunskaper och kompetens. Detta försöker jag sedan att koppla till vad som lärarna tror sig veta om titeln studie- och yrkesvägledare och dennes arbetsområde. Sammanfattningsvis är titeln studie- och yrkesvägledare mycket starkt förknippad med att arbeta inom skolväsendet. När lärarna ser en studie- och yrkesvägledare ser de samtidigt dennes persons arbetsområden och arbetsuppgifter. Lärarna anser att titeln är bra eftersom den talar om vad professionen handlar om.

Syftet med detta arbete är att genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer undersöka hur fem lärare i samhällskunskap på två gymnasieskolor med väldigt olika karaktär, en lågstatusskola med yrkesutbildningar och en högstatusskola med enbart studieförberedande utbildningar, upplever att deras arbetsplats påverkar deras läraridentitet, samt hur arbetsplatsen villkorar deras lärarroll.Resultatet av intervjuerna har sedan analyserats och tolkats utifrån tidigare forskning och teorier, däribland George Herbert Meads teori om socialisation, Andy Hargreaves forskning kring lärarkulturer och Eva Rhöses forskning kring läraridentitet och lärarroller. Resultatet visar att med olika sorters elevsammansättning kommer olika utmaningar, vilket beroende på skola, formar lärarrollen och läraridentiteten åt olika håll. Medan lärare på en lågstatusskola som en konsekvens av eleverna på skolan skapar en organisk samarbetskultur där deras privata personligheter kommer mer fram upplever lärarna på en högstatusskola att deras individuella frihet är större. Dessa upplevde samtidigt att de stod relativt ensamma, utan stöd. Vilket å ena sidan skulle kunna begränsa den individuella utvecklingen, då våra identiteter formas utifrån kommunikationen med andra, men å andra sidan ger större möjlighet till egen reflektion och mer självständig utveckling.I slutdiskussionen påpekar jag att en optimal situation för mina informanters individuella utveckling och välbefinnande troligtvis skulle vara en skola med mindre segregation och bredare elevsammansättning.

ABSTRAKTGullberg, Linda (2009). Arbetsledning av personliga assistenter. (Supervision of personal assistants). Skolutveckling och ledarskap, Specialpedagogik, Lärarutbildningen, Malmö högskola.Syftet med uppsatsen är att beskriva och analysera hur delar av arbetsgivarnas ansvar för personliga assistenters arbetssituation ser ut samt hur det påverkar specialpedagogers arbete. Fokus ligger på hur det fungerar för assistenter som arbetar med brukaren i skolan. En kvalitativ undersökning har gjorts med inslag av hermeneutik och grounded theory. Efter intervjuer med arbetsgivare till personliga assistenter samt specialpedagoger har svaren kategoriserats och tolkats.Sammanfattningsvis har undersökningen visat att det finns brister i synliggörandet av personliga assistenters kompetens och utbildning, vilket får konsekvenser för assistenternas yrkesidentitet. Brister finns även i samverkan mellan olika organisationer kring den assistansberättigade individen. Konsekvensen blir en bristande helhetssyn av den assistansberättigade och ett flertal individuella planer, tillvägagångssätt och målsättningar.Nyckelord: LSS, arbetsledning, personlig assistent, yrkesidentitet, värdegrund

Dagens ungdomar ställs inför många val som kommer att ha inverkan på deras liv. Gymnasievalet är bara ett av alla dessa val, men också ett bland de största. Från skolors och myndigheters sida gör vi ingen skillnad på de sökande. Det förutsätts att alla hanterar valet på samma förnuftiga sätt. Psykologin visar dock att det finns stora skillnader på individers sätt att hantera val beroende på hur vår mognad ser ut.Syftet med mitt arbete var att försöka finna de faktorer som ligger bakom elevernas val av gymnasieprogram. Jag ville även se om det går att finna spår av Erik H. Eriksons teori om livscykelns faser i ungdomarnas svar. Jag utgick ifrån en frågeställning där jag sökte svar på hur ungdomar inhämtar information. Detta jämförs med hur de upplever att de blivit kontaktade av skolor i marknadsföringssyfte. Vidare sökte jag också svar på om ungdomarna känner sig nöjda med det val de gjort.Genom en kvantitativ ansats har jag genomfört en enkätundersökning och samlat in svar från hundratalet ungdomar för att kunna skapa en nyanserad bild kring hur de ser på framtiden, sitt utbildningsval och många fler frågor.Resultatet visar att elever i påfallande grad är osäkra på vad de vill bli i framtiden, vilket speglar den diversifiering som enligt Erik H. Erikson finns i vår mognad.