Den här uppsatsen beskriver de kommunikationsproblem som kan uppstå mellan speldesigner och ljuddesigner, under arbetet i ett spelprojekt. För att samla in relevant data har jag använt mig utav två olika metoder. Den största vikten läggs på kvalitativa intervjuer men uppsatsen innehåller även en autoetnografisk beskrivning. Intervjuerna har genomförts med flera företag inom den professionella spelbranschen och tar upp både speldesignern och ljuddesignerns perspektiv inom området. Den autoetnografiska beskrivningen handlar om mina egna erfarenheter som jag har samlat på mig under flertalet skolprojekt, där jag antingen har jobbat som kompositör eller ljuddesigner. Uppsatsen behandlar främst hur de olika parterna ser på kommunikationen i ett spelprojekt och eventuella problem som kan uppstå under arbetets gång, men tar även upp eventuella lösningar och sätt att arbeta runt problemet.

The informants say in the interviews that when it was finished with all the heavy daily duties and everyday things, the knitting was brougt out. That is perhaps what is the connection to today's knitting, that the everyday fades a little, one's monotonous work, one's state of health, whatever it is, maybe knitting frees us from it and gives us a new spirituality, a new liberating space where our creation achieves something free, without musts, a space where we can create as we want and feel free. A way to move from the thought to the hand, from thinking to doing, a way to rest from stressed minds. The knitting is concrete, something is created, perhaps something to be proud of, visible productivity, what remains.

Denna uppsats ämnar redovisa en kollaborativ autoetnografisk studie utifrån begreppen värdskap, sociologi, kommensalitet och främlingen. Studiens övergripande syfte är att skapa en förståelse kring hur måltidsevent anordnade i Umeå via mobil-applikationen Airdine upplevs ur värdens perspektiv. Studien bygger på tre event upprättade med aktionsforskning som grund, det vill säga en iscensättande och deltagande roll intas av oss som värdar. Metoden kollaborativ autoetnografi innebär i denna uppsats att två personer dokumenterar varsin uttömmande autoetnografi om sina innerliga tankar och reflektioner kring värdskapet, dessa reflektioner utgör studiens empiri. Studien har resulterat i djupa uttömmande reflektioner kring värdarna kopplat till det induktiva teoretiska ramverket. Slutsatsen pekar på aktionsforskning tillsammans med kollaborativ autoetnografi att kunna fungera som ett komplement till varandra och vara ett intressant nytt verktyg för framtida forskning inom hospitality-fältet. / This paper aims to account for a collaborative autoethnography study based on the concepts of hospitality, sociology, commensality and the stranger. The general purpose of the study is to create an understanding around how meal-events arranged in Umeå through the mobile-application Airdine are percieved from the perspective of the host. The study revolves around three events executed with action research as its base, in other words a staging and participatory roll is taken by us as hosts. In this paper collaborative autoethnograpy means that two people each document a complete and exhaustive field-journal regarding their innermost thoughts and reflections around their hospitality, these reflections will then make up the empirics of the study. The study has resulted in profound exhaustive reflections surrounding the hosts connected to the identified theoretical framework. The conclusion points at action research paired together with collaborative autoethnography to compliment each other and of being a possibly interesting tool for future research within the hospitality field.

Denna autoetnografiska studie handlar om genuskonstruktion i PC-spel. Studien bedrivs med feministisk ansats och syftet var att undersöka handlingsutrymmet gällande performativa och subversiva genushandlingar i fyra olika spel. Frågeställningen för denna studie är: Hur uttrycker spelare och spelkaraktärer traditionella och subversiva genushandlingar i relation till den förprogrammerade koden i spel? Fyra spel från olika genrer med enbart kvinnliga protagonister valdes ut; Tomb Raider, Child of Light, Life is Strange och Gone Home. Dessa spel analyserades med hjälp av Butlers teorier gällande genuskonstruktion, och Malabys teorier om spel som en performativ process. Tidigare forskning tar upp kvinnors underrepresentation i spel, spelsexismens utveckling, kvinnliga karaktärers utveckling och transgressive play i online-världen. Under analysen återberättades spelen och forskarens subjektiva upplevelse av dem för att sedan kunna analyseras. De faktorer som togs under beaktning vid analysen var; genusperformativa, subversiva genushandlingar och den heterosexuella matrisen. Resultatet visade att det fanns möjlighet till både genusperformativa och subversiva genushandlingar, samt att man antingen kunde understryka eller ifrågasätta den heterosexuella matrisen, vilket vi visar med hjälp av utvalda delar från spelen. Slutsatsen vi ankommer till är att trots att vi som spelare tillåts att utföra både performativa och subversiva genushandlingar begränsas vi av spelets kodning, och vissa genusuttryck är ofrånkomliga och utförs oberoende av spelaren. I diskussionen talar vi om sexism i spel på en mer allmän nivå, att homosexualitet i någon form förekommer i ¾ av vårt urval vilken kan vara ett bevis på mångfald eller en slump. Vi bemöter också våra egna fördomar gällande urvalet. Som vidare forskning föreslår vi liknande studier men med andra metoder än den autoetnografiska. Vi anser att denna studies samhällsrelevans ligger i hur vi belyser hur spel, som en växande medieform, både begränsar och möjliggör alternativa förståelser för genus. PC-spel är, liksom övrig media, inte immuna mot att reflektera skadliga normer som sexism och behöver därför ges tillbörlig akademisk tyngd.

Personer med en icke-binär könsidentitet, det vill säga de som inte har en könsidentitet som passar in ien binär uppdelning av kvinna och man, och penna-och-pappers-rollspelare är två kategorier som det finns väldigt lite studier om och kombinationen av dem ännu mindre. Uppsatsen syftar därför till att synliggöra icke-binära rollspelares förståelse av sig själva, hur deras olika identiteter samverkar och hur identiteterna kan uttryckas i deras vardag och deras rollspelande. Rollspelandets möjligheter till en frizon undersöks också. Med hjälp av intervjuer och autoetnografi har berättelser, upplevelser och erfarenheter samlats in från tre deltagare samt uppsatsförfattaren som själv är en icke-binär rollspelare. Materialet har sedan analyserats med bland annat Goffmans dramaturgiska perspektiv och begrepp från lajvforskningen. Resultatet är att deras icke-binära könsidentitet är tätt sammanflätad med deras andra queera identiteter och praktiker, såsom begär, relationspraktiker och autism, och att queer bör i det här fallet ses som ett brett begrepp för avvikande. Deras könsidentitet uttrycks reflexivt i vardagen främst genom tre olika typer av uttryck men de är också begränsade av risken att bli felkönad, sin kropp och andras reaktioner. I rollspel spelar de främst queera karaktärer som de har starka känslomässiga band till. För vissa är rollspel en möjlighet att uttrycka sig icke-binärt utan riskerna i vardagen. Dessa rollspel sker främst i små grupper med tydligt avståndstagande från queerfobi i spelvärldar där queerfobi aktivt tagits bort. Både spelvärldarna och spelgrupperna kan därmed fungera som frizoner och temporära autonoma zoner. Ett aktivt ställningstagande till normer och tankar om samtycke går igenom deltagarnas förståelse av sig själva, hur de interagerar med andra i vardagen och deras rollspelande. De praktiserar vad som kan kallas queert rollspelande som kännetecknas av ett aktivt och medvetet lekande med, utforskande, brytande och kritiserande av normer och strukturer.

How can you as a planner tackle messy realities without losing sight of possible problematic outcomes of what you put in practice? This study explores the value of everyday frictions as a resource for phronetic planning, i.e. the ability to make situated ethical judements of what is ’better’ or ’worse’ in a particular setting. The intent is to offer a situated gaze of frictions from the perspective of a civil servant of the well organised and innovative municipality of Botkyrka in the metropolitan area of Stockholm, Sweden. From this outset, an autoethnographical methodology from a poststructural approach, is used to explore the frictions that the author has experienced as a practicing planner. The study shows that frictions can be used as 'weak signals' to identify possible tricky consequences of the creation and the staging of planning 'simplifications'. Based on this insight a 'seismological' approach to planning is proposed. The argument is that planning practice should on the one hand utilize frictions when they arise and, on the other hand, actively challenge existing 'simplifications'. To achieve this, practical tools are offered to 'evoke', 'narrate' and 'diffract' on frictions and 'trickster-objects' within the constraints of the planner’s role as a municipal civil servant. / Denna avhandlings syfte är att utforska skavningars möjliga värde som resurs för praktisk klokhet inom svensk kommunal planeringspraktik. Med praktisk klokhet avses förmågan att göra situerade etiska bedömningar om 'bättre' och 'sämre' på ett reflexivt sätt i ett visst sammanhang. Studiens teoretiska ram utgörs av poststrukturell subjektteori och arbetet bygger på en metodologisk ansats grundad i autoetnografi. Avsikten är att erbjuda en situerad ’inifrån blick’ om vardagliga skavningar i planering i en svensk kommunal förvaltningskontext baserat på författarens egen yrkespraktik från en kommun. I analysen framkommer att skavningar ofta kan uppstå när planeraren ikläder sig i grunden motsatta sätt att uppträda som planerare; i studien identifierat som en central, entreprenöriell och kommunikativ persona. Det som då sker är att olika idéer om ‘hur saker funkar’, olika typer av praktiska tekniker för att uppnå uppsatta mål och olika etiska ramverk om vad som är 'rätt' införlivas och 'krockar' inom planeraren. En slutsats är att skavningar kan ses som ’svaga signaler’ för att förnimma eventuella problematiska konsekvenser av de 'förenklingar’ som av nödvändighet görs inom planeringspraktik. En medvetenhet om sådana signaler kan bidra till en beredskap om existerande konfliktytor som den kommunala organisationen kan adressera i sin planering och verksamhetsutveckling. Den typ av planerarroll som har bäst förutsättningar att inrymma skavningar är en central persona, men för att den möjligheten ska realiseras krävs att skavningar uppvärderas som en av flera komponenter för att stärka planerarens bedömningsförmåga. I ljuset av studiens lärdomar tecknas ett utkast till vad som benämns en ’seismologisk’ ansats till planering. Argumentet som förs fram är att planeringspraktik å ena sidan bör tillvarata skavningar när de väl uppstår, och å andra sidan aktivt utmana existerande 'förenklingar’. För att uppnå detta föreslås exempel på praktiska verktyg som planeraren och organisationen kan använda för att 'framkalla', '(åter)berätta' och 'diffraktera' kring skavningar inom gränserna för planerarens ansvar. / <p>QC 20171017</p>

This text narrates the experience of approaching education in a Swedish Upper Secondary School as a performance. In the interstices of pedagogy and art, it explores performative andrelational learning strategies. From a radical pedagogical perspective, it attempts to challenge and shift the inherent power asymmetries between teachers and students, by attempting to createa learning space with methods from a participatory art field. The text unfolds from an Action Research field study conducted by me, in collaboration with 23 students in a class I teach in “Estetisk kommunikation” [Aesthetical communication]. The students play the part of coresearchers, exploring what it would mean to them to approach their educational environment asa performance. With an autoethnographic method we explore the different voices in our space, and generate the study data through the act of Free Writing. We move through narratives ofspaces, bodies, principles, voices, the I and the other, and text, and dwell in the meaning of the unknown, critique, crises, togetherness, creativity and freedom. The results point to strategies of genuine presence, care and joy, and the necessity to resist and unlearn the pedagogical habits generated within the contemporary educational system of Sweden.

No description available.

The location-based social network (LBSN) Snapchat allows millions of users to share their locations to others through Snap Map: a digital map that updates their position each time they open the app. While social science studies have explored sentiments, behaviors and norms among Snap Map users, there is limited research on this type of location-based social network in the field of human-computer interaction (HCI), indicating a need for expanding the understanding of the roles that this technology and its design play in shaping the experiences and interactions among users. To address this need, this dialogical study applied a mixed-methods approach consisting of autoethnography and semi-structured interviews with two co-participants over the course of five weeks. The outcomes were analyzed using concepts from postphenomenology, introducing the main stabilities being seen and seeing others that were leveraged to nuance how Snap Map impacts e.g. communication, agency and what it means to act. The postphenomenological findings where then discussed from the lens of the spatial self to unpack how Snap Map mediates identity and performance. This combination of methods and lenses applied to a social media platform is a novel and fruitful approach in HCI, that led to discussions on how the design of Snap Map leads to concepts such as spatiotemporal ambiguity and the nexus of selves, shaping users’ relations to each other, themselves and their identity. / Miljontals användare på det platsbaserade sociala nätverket Snapchat delar sin plats med varandra via Snapkartan: en digital karta som automatiskt uppdaterar användarens position varje gång de öppnar appen. Studier inom samhällsvetenskapen har kartlagt känslor, beteenden och normer bland Snapkartans användare, men inom fältet människa-datainteraktion (MDI) finns det idag lite forskning tillägnad denna typ av teknologi, vilket indikerar ett behov av att utvidga förståelsen för de roller teknologin och dess design spelar i påverkan av dagliga upplevelser och interaktioner bland användarna. För att adressera detta använde denna dialogiska studie en blandad metod som bestod av autoetnografi och semi-strukturerade intervjuer med två deltagare under fem veckor. Resultaten analyserades med hjälp av begrepp från postfenomenologi, där de huvudsakliga stabiliteterna "att bli sedd" och "att se andra" introducerades och användes för att nyansera hur Snapkartan påverkar exempelvis kommunikation, agens och vad det innebär att agera. De postfenomenologiska resultaten diskuterades sedan utifrån perspektivet av den rumsmedvetna aspekten av ens identitet (the spatial self) för att bryta ned hur Snapkartan förmedlar identitet och performativa handlingar. Denna kombination av metoder och perspektiv som tillämpas på en social medieplattform är ett nytt och fruktbart tillvägagångssätt inom MDI, som ledde till en diskussion om hur Snapkartans design ger upphov till begrepp som rumslig och tidsmässig tvetydighet och sammankopplingen av flera självuppfattningar som formar användarnas relationer till varandra, sig själva och deras identitet.

I anslutning till det ökade vetenskapliga intresset för relationen djur – människa ämnar jag här undersöka varför många hästmänniskor söker sig informella kunskapsvägar, vägar som inte sällan står i strid med hegemoniska diskurser och maktstrukturer inom den svenska hästvärlden. Mina frågeställningar är följande: Hur ser den formella kunskapsvägen i Hästsverige ut och varför tycks det finnas ett motstånd mot denna? Hur ser motståndet ut? Vad är det man väljer bort? Vad söker man istället? Materialet består av intervjuer med människor som valt informella sätt att nå kunskap om hästar, författarens egna erfarenheter samt texter som behandlar den svenska hästvärlden i stort. Resultatet kan sammanfattas i att människor dras till de informella kunskapsvägarna därför att dessa i större utsträckning än de formella betraktar hästen som en individ vars vilja och agens förtjänar respekt och förståelse.