Syftet med denna studie var att undersöka om nyttjandet av flexibel arbetstid predicerar inrearbetsmotivation. En webbaserad enkätundersökning innehållande 28 frågor skickades ut till152 tjänstemän i en offentlig organisation, totalt deltog 80 respondenter i undersökningen. Föratt mäta inre arbetsmotivation användes Basic Psychological Need Satisfaction at Work (BPNS-W) skalan som mäter autonomi, kompetens och samhörighet och är baserad på self-determination theory (SDT). Resultatet visade att nyttjandet av flexibel arbetstid signifikant predicerar dimensionerna autonomi, kompetens och samhörighet som leder till inrearbetsmotivation. Studiens slutsats vara att nyttjandet av flexibel arbetstid kan predicera inrearbetsmotivation i viss grad. / The purpose of this study was to investigate whether the use of flexible working hourspredicts intrinsic work motivation. A web-based survey containing 28 questions was sent to152 officials in a public organization, a total of 80 respondents participated in the survey. Tomeasure intrinsic work motivation, the Basic Psychological Need Satisfaction at Work(BPNS-W) scale was used. It contains measures of autonomy, competence and relatednessand is based on self-determination theory (SDT). The results showed that the use of flexibleworking hours significantly predicts the dimensions of autonomy, competence and relatednessthat lead to intrinsic work motivation. The conclusion of the study was that the use of flexibleworking hours can predict intrinsic work motivation to some extent.

Principals within the Swedish school system have a rather extensive mission, where they lead the inner work of the school, including the organization of how the school work with special needs education. With that said, principals play a very important part when it comes to creating communities of practice, a practice where the pedagogues can participate according to culture standards and within special activities in relation to the special needs education.  In a community of practice focusing on special needs education, one can build a practice based view on how education should be organized and that in turn is a mean for development. There could be some challenges in this work though – challenges regarding visions about special needs education and differences in visions created by principals compared to visions created by SENCOs (special educational needs coordinators). Who’s in charge of special needs education practice when visions differs? It becomes a question in relation to autonomy and autonomous processes within the special needs education practice.  Using a sociology perspective, focusing mainly on social practice, social systems and social facts, but also professional autonomy, this study uses a qualitative method to give more knowledge about principals’ organization of the special needs education practice. The study uses thematically opened interviews of principals in Swedish compulsory schools to collect empirical data and the analytical method uses codes, themes and conclusions related to the central concepts of the study: communities of practice, organizational culture and autonomy.  The results of the study shows that the principals actively work with the creation of communities of practice within the special needs education practice but the result also shows problematic aspects of implementation of special needs education visions in ordinary education and everyday work. The results also show that principals consider themselves to have the outmost responsibility for the decisionmaking in special needs education practice. The results show signs of difficulty in delegation even though the principals show explicit trust in SENCOs.  The conclusion of the study is that there are difficulties in the transfer of visions within a special needs community of practice while organizational conditions play a part in limiting autonomous work. The principals participating in the study face similar problems with student health care not being seen as a part of the regular education work, and there seem to be problems with teachers expressing issues concerning adjustments in the classroom in order to care for the need of each pupil in school.

Denna studie gjordes för att undersöka om samtalsmetoden Livsspelet, som vuxit fram ur klinisk verksamhet, har kopplingar till motivationsteorin Self-determination theory (SDT). Ett framträdande drag hos denna teori är framhävandet av tre psykologiska behov som antas ha betydelse för människors motivation och utveckling: Kompetens, autonomi (självbestämmande) och samhörighet. För att uppnå syftet konstruerades ett analysinstrument, avsett att undersöka om och hur samtalsledarens yttranden kunde kopplas till uppfyllandet av de tre grundbehoven. Tio inspelade samtal med en klient transkriberades. Samtalsledarens samtliga yttranden kodades enligt analysinstrumentet och placerades in i en av 18 kategorier, under fem olika teman. Därefter räknades antalet yttranden i de olika kategorierna för att undersöka hur stor del av samtalsledarens yttranden som kunde kopplas till de tre grundbehoven. Resultatet av undersökningen visade att en majoritet av samtalsledarens yttranden kunde kopplas till de tre grundbehoven kompetens, autonomi och samhörighet.

Bakgrund: Psykiatrisk tvångsvård är per definition en motsättning till upplevd autonomi då valet att vårdas inte tas av patienten. Alla patienter har enligt lag rätt till god och säker vård på lika villkor oavsett vårdform. För att kunna stärka autonomi och främja delaktighet hos psykiatriskt tvångsvårdade patienter behöver hälso-och sjukvårdspersonal inneha kunskap om vad som upplevs som delaktighet enligt denna patientgrupp.   Syfte: Studiens syfte var att belysa patienters erfarenhet av delaktighet under sluten psykiatrisk tvångsvård. Metod: Studien genomfördes som en kvalitativ litteraturstudie och är baserad på åtta artiklar som svarade upp mot studiens syfte. Litteraturstudien genomfördes i tre databaser: PubMed, CINAHL och PsycINFO. Resultat: Patienter upplevde psykiatrisk tvångsvård som traumatisk vilket står i vägen för delaktighet. För att uppleva delaktighet behöver patienten ha tillgång till valmöjligheter och information. Patientens psykiska ohälsa kan stå i vägen för upplevd autonomi och delaktighet. Bemötandet från hälso-och sjukvårdspersonal är även det en avgörande faktor som antingen kan skapa möjlighet för delaktighet eller fungera som ett hinder. Konklusion: Att känna sig autonom trots psykiatrisk tvångsvård skapar möjlighet för delaktighet. Detta möjliggörs av flexibelt och tillitsfullt bemötande av vårdpersonal som tillgängliggör information och valmöjligheter.

Bakgrund: Sjuksköterskans åtagande är att vårda patienten med hänsyn till dennes autonomi och rätt att vara delaktig. Vid psykisk ohälsa kan situationer uppstå där beslut behöver fattas utan patientens medgivande. Psykiatrisk tvångsvård innebär att patienten vårdas mot sin vilja då hen utgör en fara för sig själv eller andra.  Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelser av psykiatrisk tvångsvård.  Metod: Den valda metoden var en litteraturöversikt som sammanfattar det aktuella forskningsläget. Denna litteraturöversikt utgår ifrån totalt tio kvalitativa vetenskapliga artiklar som därefter analyserats för att generera gemensamma teman.  Resultat: Patienters upplevelser av psykiatrisk tvångsvård var starkt kopplade till hur de upplevt bemötandet från vårdpersonal. Det var också viktigt för patienterna få information om sin vård och att få känna sig delaktiga i sin behandling.  Slutsats: Patienter som vårdas inom psykiatrisk tvångsvård är i en mycket utsatt situation. För att upplevelsen ska bli så bra som möjligt för patienten är det viktigt att personalen är kunnig, ger ett gott bemötande och adekvat information. / Background: The undertaking of the nurse is to care for the patient with regard to its autonomy and right to participate. In the case of mental illness, situations may arise where decisions need to be made for the patient. Compulsory psychiatric care means that the patient is cared for against his/her will as he/she poses a danger to herself or others.  Aim: The aim was to describe patients' experiences of psychiatric involuntary treatment.  Method: The method used was a literature review which summarizes the current research field. This literature review was based on ten qualitative articles which were analysed to generate common themes.  Results: The patients’ experiences of compulsory psychiatric care were strongly connected to how they had experienced the personal treatment by the care personnel. The patients also valued being informed about their care and involved in their treatment.  Conclusion: Patients in involuntary psychiatric care are in a highly exposed situation. To make their experience as good as possible it is important that care personnel are knowledgeable, gives a good personal treatment and provides the patient with adequate information.

Typ 1-diabetes mellitus är en kronisk sjukdom som orsakas av en försämrad insulinproduktion som på sikt leder till total insulinbrist och kräver därmed livslång behandling med insulin. Typ 1-diabetes mellitus debuterar främst under barn- eller tonåren. Att leva med sjukdomen kräver att individen ska själv kunna hantera och utföra egenvården. Övergången från barn till tonåring kan därmed vara en svår period då ansvaret för egenvården förflyttas från föräldrarna till tonåringen, samtidigt som fysiologiska, psykologiska samt sociala förändringar sker. / Type 1-diabetes mellitus is a chronic disease caused by impaired insulin production which eventually leads to insulin deficiency and thus requires lifelong treatment with insulin. Type 1-diabetes mellitus debuts mainly during childhood or adolescence. Living with the disease requires the individual to be able to manage and perform self-care. The transition from child to adolescent can thus be a difficult period when the responsibility for self-care is transferred from the parents to the adolescent. While at the same time physiological, psychological and social changes take place.

Bakgrund: Demenssjukdom är en växande folksjukdom som ställer höga krav på sjuksköterskekåren att kunna erbjuda adekvat omvårdnad. Däribland ingår personcentrerad omvårdnad som bland annat syftar till att bejaka patientens rätt till autonomi. Detta trots att demenssjukdom är en sjukdom som innebär kognitiv nedsättning vilket försvårar möjligheten att delta i beslutsfattande kring den egna omvårdnaden för personer med demenssjukdom.Syfte: Syftet med denna studie är att sammanställa litteratur om sjuksköterskors erfarenheter av autonomi hos personer med demenssjukdom.Metod: En litteratursökning gjordes på databaser. Materialet bearbetades enligt Danielssons innehållsanalys.Resultat: Resultatet i denna litteraturstudie baseras på tio vetenskapliga kvalitativa studier. Analysen av dessa tio studier visade följande gemensamma ämnen relevanta för frågeställningen; Lära känna personen och Att främja personens delaktighet samt tillhörande underkategorier.Konklusion: Det är av vikt för sjuksköterskor att lära känna personen bakom demenssjukdomen samt behärska kommunikation med och tolkning av personer med demenssjukdom, samt kunna samverka med andra yrkesgrupper och anhöriga i en effektiv organisation för att bevara och främja autonomi hos personer med demenssjukdom.

Det råder en viss otydlighet vad professionen lärare i fritidshem innebär. Därför har jag i denna studie valt att undersöka rektorers och fritidshemslärares tolkningar av vad professionen lärare i fritidshem innebär och hur professionen används i respektive verksamhet. Semistrukturerade intervjuer med tre fritidshemslärare och tre rektorer har legat till grund för insamling av empiri. Empirin har sedan analyserats kvalitativt och presenteras i resultatet utifrån teman med olika underteman. Resultatet visar att professionen lärare i fritidshem uppfattas ha många olika uppdrag under skoltid och fritidshemstid vilka också varierar från skola till skola. I resultatet beskrivs vidare hur verksamhetens behov, rektorns roll och en fungerande samverkan med övriga yrkesgrupper i skolans organisation har för professionen. Vidare resultatet beskrivs möjligheter och utmaningar för fritidshemslärare att ha en fot i två verksamheter kommer och hur fritidshemslärare själva hade velat att verksamheten skulle se ut med en bättre status och mer frihet att bedriva fritidspedagogik under skoltid. För att lyckas med detta ansåg informanterna att samverkan behöver stärkas där skolans olika professioner ses som en helhet som kompletterar varandra för att ge eleven bästa möjliga förutsättningar.

This essay is comparing the different perspectives of the debate on surrogacy in two Swedish Newspapers. The purpose of this study is to contribute with knowledge about the different perspectives of the debate about surrogacy in relation to women's autonomy. The theory is defined by decisional autonomy and practical autonomy, which is written by Jonathan Pugh. Through an idea analysis, the material of the essay is analyzed through an analysis tool created with Pugh’s theory. The delimitation of material is selected from articles from Dagens Nyheter and Svenska Dagbladet between 2010 and 2020. The result shows that 12 of the arguments in the articles are based on the decisional autonomy perspective, where six of them are based on both decisional and practical autonomy in their arguments. Practical autonomy is the main argument in four of them. The conclusion is that the side of the debate that is against surrogacy argues that the woman does not have enough autonomy to decide to be a surrogacy mother, without pressure or manipulation. The other side of the debate, that is for the altruistic model argues that she has enough autonomy to make her own decision. Another conclusion in this essay is that most of the arguments, even regarding practical autonomy, are based on decisional autonomy, since practical autonomy is mostly a tool for protecting women or helping them to implement their wishes. That's why decisional autonomy is most frequently used in the debate of surrogacy.

Utvecklingen av smartphones har gjort att det uppkommit flera applikationer som ska hjälpa människor att mäta deras hälsa. Egenmätnings-applikationer som t.ex. kaloriräknare har däremot visat sig vara problematiska då de används av personer med ätstörningsbeteende. För att människor ska känna välmående måste de uppleva autonomi. För att uppleva autonomi måste människor känna sig motiverade och att de är i kontroll över deras egna val. Studien undersöker hur kaloriräknare kan designas för att främja autonomi hos människor med ätstörningsbeteende. Studien har genomfört en litteraturstudie för att identifiera designutmaningar. Designutmaningarna har därefter försökt hanteras i två prototyper. Prototyperna har hanterat designutmaningarna på olika sätt för att bättre förstå vad som stöttar autonomi. Prototyperna har sedan utvärderats och diskuterats i fokusgrupper.  Resultatet från fokusgrupperna utvärderades utifrån autonomi, och analysen resulterade i tio teman, indelade i två kategorier. Dessa teman diskuterades sedan och bidrog till lärdomar om hur kaloriräknare kan designas för att stötta autonomi hos människor med ätstörningsbeteende. / The development of smartphones has led to the emergence of several applications that will help people measure their health. Self-tracking applications such as calorie counters, on the other hand, have proven to be problematic because they are used by people with eating disorders. People must experience autonomy to be able to accomplish well-being. To experience autonomy, people must feel motivated and in control of their own choices. The study examines how calorie counters can be designed to promote autonomy for people with eating disorders. The study has conducted a literature review to identify design challenges. The design challenges resulted in two prototypes. The prototypes handled the design challenges in different ways to better understand what supports autonomy. The prototypes were then evaluated and discussed in focus groups.  The results from the focus groups were evaluated on the basis of autonomy, and the analysis resulted in ten themes, divided into two categories. These themes were then discussed and contributed to lessons learned on how calorie counters can be designed to support autonomy for people with eating disorder behaviors.