Syftet med studien är att få kunskap om hur förskollärarna strävar mot att skapa trygghet i sina respektive småbarnsavdelningar. Fyra förskollärare som arbetar på småbarnsavdelningar observerades under sitt samspel med barnen för att få en uppfattning på hur de resonerar om begreppet ”trygghet” i sin interaktion med barnen. Förskollärare intervjuades också för att få en förståelse på hur de tolkar begreppet ”trygghet” i skapandet av en trygg verksamhet för de yngsta barnen. Genom att använda stimulated recall som observationsmetod och fenomenografi som forskningsansats kunde deras uppfattningar och reflektioner framställas. Studiens resultat påvisar att förskollärares uppfattning om begreppet ”trygghet” i sin interaktion med barnen relateras till närhet, bemötande, samverkan och ett bra samspel i arbetslaget. De tog även upp miljön, rutin och barngruppsstorleks betydelse i skapandet av en trygg verksamhet för de yngsta barnen. Förskollärares uppfattningar om trygghet kan ha en påverkan på hur de organisera, bemöta och resonera om arbetet mot trygghet.

Syftet med vår fallstudie är att undersöka hur kommunikationen mellan förskollärare och de yngsta barnen ser ut vid måltidssituationen i förskolan. Vi har genom intervjuer med två förskollärare och observation av två måltidssituationer vid två olika förskolor tagit del av vilka metoder förskolläraren använder för att möjliggöra kommunikationen för de yngsta barnen. Observationerna har även bidragit med material till vår empiri då vi genom dem kunnat urskilja de yngsta barnens strategier för att kommunicera. Genomgående visar resultatet på ett sociokulturellt förhållningssätt hos förskollärarna då vi i resultatet kan se hur de stöttar, vägleder och skapar förutsättningar för barnen att lyckas inom den proximala utvecklingszonen. Förskollärarna visar även på ett multimodalt förhållningssätt genom att de använder, accepterar och besvarar olika medierande språkliga redskap i kommunikationen med barnen.  Resultatet visar även att förutsättningarna för kommunikation för de yngsta barnen är stora men att det i vår studie kan ha påverkats av antalet barn vid observationstillfällena. Genom att vi har tagit del av tidigare forskning och analyserat studiens resultat  kan vi se att med färre barn i gruppen interagerade förskollärarna mer med barnen. Slutsatsen är att antalet barn i grupperna och förskollärarens förhållningssätt påverkar de yngsta barnens möjligheter till kommunikation Vi ser måltidsituationen som en återkommande stund där antalet barn har didaktisk betydelse samt att förskollärarnas förhållningssätt och didaktiska mål med måltidsituationen i enligthet med förskolans styrdokument bör riktas lika mycket åt lärande som åt omsorg.

Syfte med denna studie är att undersöka hur estetiska uttryckssätt används för att främja och utveckla de yngsta förskolebarnens (1–3 år) kommunikativa förmåga i samspel med andra. För att få svar på detta använde vi kvalitativ metod i form av fokusgrupper och deltagande observationer. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv med fokus på den sociala kontext som förskolan erbjuder med ett multimodalt perspektiv på hur barns icke-verbala kommunikation kan ses som multimodal. Resultaten som visas lyfter hur estetiska uttryckssätt kan fungera som utgångspunkt för barns gemensamma meningsskapande. Estetiska uttryck som dans, sång, drama och bild, skapar en gemensam utgångspunkt som underlättar för barns samspel och kommunikation i den fria leken. Pedagogen skapar förutsättningar i miljön och dess artefakter för att bjuda in barnen till att utforska, samspela och kommunicera genom estetiska uttryck. Pedagogens didaktiska förhållningssätt lyfts som viktig i att se, stötta och utmana barnen vidare i sina lärprocesser. Pedagogen deltar inte alltid aktiv i barns fria lek men då är det viktigt att miljön och dess artefakter möjliggör och bjuder in barnen till att utforska, samspela och kommunicera. Den sociala kontexten byggs upp genom estetiska uttryck och på det sättet kan barnen även samspela i den fria leken och skapa meningsfulla sammanhang.

No description available.

Studiens syfte är att bidra till kunskapande om hur arbetslag beskriver att de arbetar för att främja de yngsta barnens kommunikation i samspel med andra. Studien har utgått ifrån följande frågeställningar: Hur beskriver arbetslag att de arbetar för att ge de yngsta barnen möjligheter att kommunicera? Hur resonerar arbetslag kring vad kommunikationen har för betydelse för yngsta barns samspel? Studiens teoretiska utgångspunkt är relationell pedagogik där lärandet sker utifrån relationer mellan människor och kommunikation får en betydande roll. Studien har utgått ifrån en kvalitativ metod med fokusgrupper i två arbetslag på två olika förskolor. För att synliggöra teman i det insamlade empiriska materialet tillämpades tematisk analys. Resultatet är uppdelat i fyra teman som utgör rubrikerna för att få svar på studiens frågeställningar. I resultatet framgår det att arbetslagen förklarar att de yngsta barnen kommunicerar genom olika kommunikationsformer. Det synliggörs att arbetslagets närvaro har en påverkan på de yngsta barnens utveckling av kommunikation och samspel. Det framkommer också att relationsskapandet mellan pedagoger och de yngsta barnen är fördelaktigt för kommunikationen samt att det finns gemensamma strategier i arbetslagen för hur pedagoger arbetar med de yngsta barnens kommunikation i samspel.

Grundidén för projektet är att skapa en förskola anpassad efter barnens skala, genom att forma miljöer som barnen lättare kan relatera till och använda i sin utveckling. För att barnen lättare ska få en kroppslig relation till skolan är den uppbruten i sex olika volymer. Volymerna är indelade i tre olika funktionsområden; avdelningar, gemensamhetsytor och funktioner. De olika volymerna är sedan gestaltade som separata hus och har en variation av fasadmaterial och vridning för att särskiljas från varandra samt för att skapa en lekfullhet i den yttre upplevelsen. För att även skapa en småskalig upplevelse i den interiöra miljön kompletteras grundfunktionerna med interiöra tillägg som rum i rummen, fönsternischer, en variation av öppningar mellan rum och hängande tyger. De dubbeltjocka väggarna som skapas när de olika huskropparna möter varandra ger möjlighet för förvaring, gömställen och en variation av rörelser mellan olika rum. Förskolan är tänkt att skapa rum för fri lek och undvika en allt för hård programmering. Genom att ge enkla geometriska redskap är tanken att barnen ska uppmanas till att använda sin egen kreativitet för att bestämma föremålets ändamål för stunden. Att exempelvis ge en rektangulär form istället för en spis gör att redskapet både kan användas som spis samt en mängd andra saker, det är fantasin som sätter gränserna. / The basic idea of ​​the project is to create a preschool adapted to the children's scale, by shapeing environments that they easely can relate to and use in their developement. To make it easier for the children to gain a physical relationship with the school it is divided into six built volumes. The volumes are divided into three different functional areas; departments, common areas and functions. The different volumes are then portrayed as separate houses and has a variety of facade materials and orientation to be distinguished from each other as well as to create a playfulness in the outer experience. To create a small-scale experience in the interior environment the basic functions are complemented with interior supplements like room in the rooms, window niches, a variety of openings between rooms and hanging fabrics. The double-thick walls that are created when the various bodies of the buildings face each other enable storing, hiding places and a variety of movements between rooms. The preschool is meant to create rooms for free play and avoiding too hard programming. By providing simple geometric tools the idea is to encourage the children to use their own creativity to determine the object's purpose for the moment. For example, by providing a rectangular shape instead of a stove it creates opportunity for the tool to be used both as a stove and a variety of other things, the childrens imagination sets the limit.

Denna studie baseras på sex förskollärares beskrivningar av sin teknikundervisning tillsammans med de yngsta barnen i förskolan. För att uppfylla studiens syfte som är att, med hjälp av förskollärares beskrivningar, bidra med kunskap om vilka innehåll och undervisningsstrategier förskollärarna använder i sin teknikundervisning med de yngsta barnen, användes följande två frågeställningar. Vilka teknikinnehåll beskriver förskollärarna att de undervisar inom med de yngsta barnen i förskolan? Vilka olika undervisningsstrategier framkommer i förskollärarnas beskrivningar av hur teknikundervisningen genomförs? Studien har en kvalitativ ansats, och det empiriska materialet samlades in med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Studiens empiri har bearbetats och tolkats med stöd av den utvecklingspedagogiska teorin och de grundläggande begreppen lärandets objekt, vad frågan, och lärandets akt, hur-frågan. Resultatet har analyserats deduktivt med hjälp av kategorier som är empiriskt grundade i tidigare forskning. Sundqvists (2016) innehållskategorier för teknikundervisning, samt utvecklingspedagogikens tre undervisningsstrategier så som de beskrivs av Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson (2008) används. Resultatet visar att förskollärarna beskriver en bred och innehållsrik teknikundervisning med de yngsta barnen på förskolan. Det framkommer tre teman som beskriver, lärandets objekt i teknikundervisningen. Dessa är artefakter och system i barns närmiljö, skapandeprocessen samt att lära sig vad teknik är. Vidare visar resultatet att förskollärarna beskriver hur de använder sig av samtliga tre undervisningsstrategier i undervisningen med de yngsta barnen. Samtliga förskollärare beskriver hur de utgår från barnens perspektiv och erfarenheter i både planerad och spontan undervisning, vilken är den första av de tre undervisningsstrategierna. Den andra undervisningsstrategin behandlar urskiljning, variation och samtidighet, och det framkommer att förskollärarna i hög grad beskriver hur de använder sig av variation som en strategi i undervisningen. Slutligen framträder metakognitiva dialoger som den tredje undervisningsstrategin. Sammanfattningsvis visar studien att förskollärarna beskriver en bred teknikundervisning, både vad gäller innehåll och undervisningsstrategier, med de yngsta barnen.

Att kommunicera är en viktig del i förskolans utbildning och undervisning. De yngsta barnen, ett till två år, kommunicerar främst genom kroppsspråk, gester och mimik. Därför har denna studie fokuserat på att genom förskollärarnas livsvärldar undersöka hur förskollärare förstår och upplever de yngsta barnens kommunikation under utformningen av planerad undervisning. Studien utgår från två frågeställningar: Vilka upplevelser har förskollärare av att tolka de yngsta barnens olika sätt att kommunicera? Vilka erfarenheter och upplevelser har förskollärare av att ta tillvara på de yngsta barnens kommunikation för att utforma planerad undervisning utifrån barnens intressen? Frågeställningarna är formulerade utifrån studiens teoretiska utgångspunkt, fenomenologi med fokus på livsvärldsbegreppet. Metoden som använts är semistrukturerade intervjuer och genomfördes med sex legitimerade förskollärare som arbetar eller har arbetat med de yngsta barnen i förskolan. Studien har analyserats med en fenomenologisk analysmodell som innebär att empirin har sammanställts med utgångspunkt ur studiens frågeställningar och syfte. Resultatet visar hur förskollärare upplever, tolkar och förstår de yngsta barnens kommunikation samt hur förskollärarna utgår från denna kommunikation i sin planerade undervisning. Studien visar också att förskollärare anser att det är svårt att arbeta utifrån läroplanen med de yngsta barnen vilket leder till att förskollärarna till största del utformar undervisningen efter barnens intressen i stunden. Förskollärares förmåga att vara flexibel är något som betonas i studien men det leder också till att den planerade undervisningen beskrivs övergå i spontan undervisning.

Syftet med studien är att bidra med förståelse om hur de yngsta barnen i förskolan samspelar genom den levda kroppen. Frågeställningarna som har besvarats är: Hur bjuder de yngsta barnen in varandra till samspel genom kroppen? Vilka kroppsliga uttryck karaktäriserar de yngsta barnens samspel med varandra? Studien har utgått från en kvalitativ metod med semistrukturerade observationer av de yngsta barnen på förskolan på en småbarnsavdelning. Den teoretiska utgångspunkten för studien är fenomenologi och livsvärldsteorin med ett riktat fokus på begreppet om den levda kroppen.  Resultatet visar att den levda kroppen är en central del i de yngsta barnens samspel och kommunikation i förskolan. De yngsta barnen förmedlar tydligt olika budskap och visar att de vill dela upplevelser med andra genom att aktivt söka kontakt och bjuda in till samspel. De kroppsliga uttrycken har visat sig vara en viktig del i barnens gemenskap och samhörighet där de förstår varandra och samspelar på ett kroppsligt plan som blir meningsfullt för dem. De kroppsliga uttrycken som utmärker sig är att barnen använder kropparnas närhet, beröring och fysisk koppling för att samspela med varandra. De uttrycker sig också genom energiska och stora kroppsrörelser samt genom överdrivna rörelser och dramatiska uttryck. Resultatet visar också hur barnen använder kroppen för att söka uppmärksamhet och imitera för att bjuda in till samspel.

Idag är 50% av alla ettåringar inskrivna i förskolan och 94% av alla treåringar. Detta innebär att en stor andel barn i förskolan är tre år eller yngre. Alla barn i förskolan omfattas av läroplanen vilket också innebär att de yngsta barnen har rätt till undervisning. Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare förhåller sig till och beskriver att de bedriver undervisning för förskolebarn i åldern ett till tre år. Vi har valt att använda oss av kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer för att få svar på vårt syfte. Den teoretiska utgångspunkten är sociokulturellt perspektiv vilket kännetecknas av att undervisning och lärande är kontextbundet och sker i samspel med omgivningen. Resultatet visar att en stor del av de yngsta barnens undervisning sker spontant under hela dagen på förskolan. Förskollärarna beskriver hur den spontana undervisningen med de yngsta barnen också ofta utgår från de vardagliga situationerna på förskolan som exempelvis ett toalettbesök och matsituationer. Enligt förskollärarna tar den spontana undervisningen sin utgångspunkt i ett medvetet förhållningssätt. De beskriver hur de genom ett medvetet förhållningssätt utgår från barnens intresse för att möjliggöra undervisning. De utmaningar förskollärare beskriver handlar om att fånga alla barnens intresse vid undervisningstillfället, att verksamheten är skör vid personalbortfall vilket försvårar möjligheterna till att bedriva undervisning samt att utvärdera vilket lärande undervisningen lett till