Uppsatsen syftar till att undersöka hur grundskoleutbildning främjar ett barns livskvalitet. Det uppnås genom att dels besvara en frågeställning gällande hur grundskolelärare tolkar att grundskoleutbildning främjar ett barns livskvalitet och dels en frågeställning gällande hur dessa tolkningar kan ses stå i relation till Martha Nussbaums teori om Förmågemodellen och till barnets rätt till utbildning. Arbetets metodologi bygger på en samhällsvetenskaplig metod, vilken består av en teoretisk grund i Martha Nussbaums utvecklingsteori om mänskliga förmågor, Förmågemodellen, och en kvalitativ forskningsprocess bestående av semistrukturerade intervjuer med lärare vid en grundskola. I och med intervjustudien kan teori kompletteras med en inblick i praktiken och därmed får såväl forskare som läsare möjlighet att inhämta och skapa sig en bred helhetsbild av forskningsämnet. I studien framkommer att de i intervjustudien medverkande grundskolelärarna är av den gemensamma uppfattningen att grundskoleutbildning är av väsentligt värde och främjar ett barns livskvalitet. Utsagorna kan många gånger relateras till Nussbaums teori om Förmågemodellen, vilken även den påvisar att utbildning i stor utsträckning påverkar och har en positiv inverkan på ett barns möjlighet att nå livskvalitet. Sett till barnets rätt till utbildning verkar denna ur ett rättighetsperspektiv för att varje barn ska åtnjuta utbildningsmöjligheter och kan även sägas understödja både grundskolelärarnas tolkning och Förmågemodellens uppmärksammande av utbildningens främjande av ett barns livskvalitet.

Bakgrund: Våld mot barn är ett pågående samhällsproblem, som kan leda till fysiska, psykiska och sociala besvär. Inom vården är det sjuksköterskans ansvar att identifiera och stödja barn som har blivit utsatta för våld.Syfte: Syftet var att belysa allmänsjuksköterskors upplevelser vid identifiering och stöttning av barn som blivit utsatta för våld i hemmet. Metod: Metoden var en kvalitativ litteraturstudie av tio vetenskapliga originalartiklar. Artiklarna genomgick kvalitetsgranskning för att därefter analyseras genom Evans analysmetod.Resultat: Hur allmänsjuksköterskan kan identifiera och stötta barn som blivit utsatta för våld i hemmet kunde sammanställas under två kategorier; Att agera professionellt och Påverkan på sjuksköterskans helhetssyn. Fem subkategorier kom fram vid analysen; Med fokus på barnet, Med fokus på familjen, Känsla av sammanhang på arbetsplatsen, Bemästra sin egen rädsla och inte låta känslorna komma i vägen samt Kunskap och utbildning. Slutsats: Att kunna identifiera och stötta barn som blivit utsatta för våld är en utmaning för sjuksköterskan utifrån olika aspekter, där fokus på barnet är första prioritet. Dock förekommer också kunskapsbrist, brist av stöd från kollegor och rädsla för orosanmälan vilket i sin tur leder till färre anmälningar. Ytterligare insatser i form av utbildning, träning samt stöttning från kollegor behövs för att kunna stärka sjuksköterskans arbete.

<p>Mitt syfte är att undersöka TV som barnkulturellt medium; var det befinner sig på det barnkulturella fältet, vilka emotionella responser det förmår väcka hos sin publik och hur både diskurser om barn och barndom och existentiella frågor formuleras i TV-dramatik för barn. Jag har analyserat fem TV-serier (<em>Vi på Saltkråkan (1964), <em>Ebba och Didrik (1990), <em>Barnens detektivbyrå (1991), <em>Du måste förstå att jag älskar Fantomen (1981) samt <em>Rädda Joppe – död eller levande (1985)) med fokus på just barndomsdiskurser och existentiella frågor. </em></em></em></em></em></p><p>Mina teoretiska utgångspunkter har varit flera då jag försökt hitta en tvärvetenskaplig ingång till mitt ämne. Teorier om kultur och populärkultur, kultursociologisk teori och diskursteori är utgångspunkter, som jag kombinerat med mer specifika teorier om TV, barns TV-tittande och receptionsteori. Min forskningsöversikt presenterar forskning dels kring barns existentiella frågor, dels kring barn som TV-publik och deras emotionella responser på mediet.</p><p>I mina egna analyser har jag kommit fram till att barnet i TV-dramatiken har många ansikten; flera diskurser om barn och barndom samexisterar. Existentiella frågor tas upp och problematiseras på flera sätt; döden, rädslor, kärleken, vänskap och separation är några teman som präglar TV-serierna. Barns rätt till sina känslor inför dessa frågor, och barns rätt att vara just barn och bli tagna på allvar som sådana, är budskap jag tycker mig kunna se i TV-dramatiken. Dessutom skildras barn som kompletta och komplexa människor, med samma breda psykologiska och känslomässiga spektrum som vuxna.</p><p> </p>

Mitt syfte är att undersöka TV som barnkulturellt medium; var det befinner sig på det barnkulturella fältet, vilka emotionella responser det förmår väcka hos sin publik och hur både diskurser om barn och barndom och existentiella frågor formuleras i TV-dramatik för barn. Jag har analyserat fem TV-serier (Vi på Saltkråkan (1964), Ebba och Didrik (1990), Barnens detektivbyrå (1991), Du måste förstå att jag älskar Fantomen (1981) samt Rädda Joppe – död eller levande (1985)) med fokus på just barndomsdiskurser och existentiella frågor. Mina teoretiska utgångspunkter har varit flera då jag försökt hitta en tvärvetenskaplig ingång till mitt ämne. Teorier om kultur och populärkultur, kultursociologisk teori och diskursteori är utgångspunkter, som jag kombinerat med mer specifika teorier om TV, barns TV-tittande och receptionsteori. Min forskningsöversikt presenterar forskning dels kring barns existentiella frågor, dels kring barn som TV-publik och deras emotionella responser på mediet. I mina egna analyser har jag kommit fram till att barnet i TV-dramatiken har många ansikten; flera diskurser om barn och barndom samexisterar. Existentiella frågor tas upp och problematiseras på flera sätt; döden, rädslor, kärleken, vänskap och separation är några teman som präglar TV-serierna. Barns rätt till sina känslor inför dessa frågor, och barns rätt att vara just barn och bli tagna på allvar som sådana, är budskap jag tycker mig kunna se i TV-dramatiken. Dessutom skildras barn som kompletta och komplexa människor, med samma breda psykologiska och känslomässiga spektrum som vuxna.

In this study, the Japanese animated film My Neighbor Totoro was analyzed with regards to what childhood discourses can be found in it, and why these discourses in particular appear. To do this, discourse theory was used as the main theoretical basis, and certain aspects of hermeneutics were also used, such as combining the hermeneutic spiral with basic film analysis as a method. The childhood discourses that are discussed are the natural child, adult children and child adults, the competent child, the vulnerable child, postmodern childhood, the lonely/psychological child, and gender discourses. First, the life context of Hayao Miyazaki was examined to see what childhood discourses that might have influenced him. The natural child seems to be the most prominent discourse throughout Miyazaki’s life and his previous work, and the discourse appears in My Neighbor Totoro as well. However, so do all the other discourses. The results are that the view of childhood expressed in the film is that children develop the best in proximity to nature and the divine. Children should aspire to become competent adults, but adults should also come closer to childhood and nature. Postmodernity is dismissed as bad for children, and the natural childhood is deemed to be in need of saving. Children are also according to the film beings capable of complex thoughts and feelings relating to fears, death and family relations. These difficult thoughts are dealt with by their imagination – an imagination that is non-separable from their reality. This could indicate another childhood discourse: the imaginative child. Apart from all this, ways to use films like this one in education are also briefly discussed through film pedagogy. / <p>Slutgiltigt godkännandedatum: 2022-01-14</p>

Ur ett barndomssociologiskt perspektiv studeras i denna uppsats tre riktningar i forskningen om barns läslärande samt de metoder som bygger på denna. De tre riktningarna är: Traditionell pedagogisk och psykologisk forskning om barns läslärande; Emergent literacy/Early literacy samt Literacy from infancy. I första hand studeras skrifter av tre svenska forskare: Ingvar Lundberg, Caroline Liberg och Ragnhild Söderbergh. Syftet är att undersöka vilka barndomsdiskurser och vilka sätt att se på begreppen barn och barndom som speglas. I Lundbergs forskning ser jag diskursen om Barnet som kultur- och kunskapsåterskapare – ett förhållningssätt som säkrar makthierarkin mellan barn och vuxen. Barnet tränas under strukturerade former under ledning av en vuxen och syftet är att ge en stadig grund inför den senare läsundervisningen i skolan, undervisning som i första hand bygger på syntetiska metoder med bokstavsinlärning och ljudning. I Libergs forskning syns diskursen Barnet som aktiv kultur och kunskapsåterskapare. Förhållningssättet liknar det som beskrivs av Lundberg men man hyser en större tilltro till barnets kompetens och förmåga att dra egna slutsatser. Utifrån barnets frågor och intresse stöttar den vuxne genom att visa på bokstävers betydelse och ljudningens principer. En alternativ väg visar Söderbergh på. Hennes metod bygger på att en vuxen aktivt försöker väcka det lilla barnets intresse för skriftspråket genom att fokusera på skrivna ords betydelse, innehåll och funktion snarare än på form och avkodningsteknik. När intresset finns lämnas lärandet helt över till barnet och den vuxnes roll blir att stimulera på rätt nivå. Här syns diskursen om det kompetenta barnet och även ett ifrågasättande av makthierarkin mellan barn och vuxen. Inom Lundbergs och Libergs forskningstraditioner rör man sig inom ramen för den diskurs som jag valt att benämna Skolan som läsandets arena t ex på så sätt att aktiviteterna utgår ifrån de enskilda bokstäverna och ljudningen och därmed initierar det man tänker sig att skolan senare kommer att ta över. Söderberghs forskning innebär ett ifrågasättande av denna diskurs då den handlar om läslärande vid en avsevärt mycket tidigare ålder och dessutom med en helt annan metod. Forskningen/metoden blir därtill problematisk då den både hamnar inom ramen för den vedertagna diskursen om Det naturliga barnet och inom diskursen om Det kompetenta barnet, i meningen läskunnigt. Den ifrågasätter därmed både lärarens roll och kanske också skolsystemet i stort. Anledningen till att hennes metod inte får större genomslag kanske i sin tur kan förklaras som en rädsla för Det kompetenta, läskunniga lilla barnet.

Nyfödda barn som är kroniskt eller tillfälligt sjuka upplever multipla invasiva och vävnadsskadande procedurer på akutmottagningar och intensivvårdsavdelningar. Smärtsamma procedurer är en risk för hjärnskador hos den nyfödde. Den här litteraturstudien hade som syfte att beskriva den smärtlindrande effekten av sockerlösning i samband med smärtsamma procedurer hos nyfödda samt att beskriva möjliga komplement till administrering av sockerlösning. Vidare var syftet att beskriva de valda artiklarnas design. Artiklarna hämtades från databasen PubMed genom sökord i olika kombinationer. Undersökningsgruppen var tillfälligt sjuka samt friska nyfödda barn. Artiklarna bearbetades noggrant genom att läsas igenom med fokus på resultatdelen. Resultatet av de granskade artiklarna visar att sockerlösningen har en god effekt på smärta hos nyfödda när den jämförs med placebo eller sterilt vatten. I studier som jämfört sockerlösningen med metoder som att den nyfödda fick suga, fick värme eller hud mot hud så har sockerlösningen en sämre effekt på smärta hos nyfödda. Ett resultat talade helt emot att använda sig av sockerlösning till nyfödda i smärtlindrande syfte. Komplement till sockerlösning i smärtlindrande syfte, som t ex att den nyfödda fick värme, hud mot hud eller fick suga tillsammans med sockerlösning gav bättre effekter än att ge endast sockerlösning. Resultatet visade även att bröstmjölk (inte genom amning) har en sämre effekt jämfört med sockerlösning avseende smärta, men när den nyfödda fick amma visades det motsatta. Författarens tredje frågeställning beskriver ett resultat där de flesta studier har en liknande design, dock ser strukturen för hur man presenterat sin design olika ut mellan de olika studierna. / Newborn babies who are chronically or temporarily ill are experiencing multiple invasive and noxious procedures in emergency rooms and intensive care units. Painful procedures are a risk of brain damage in newborn. This literature review aims to describe the analgesic effect of the sugar solution during painful procedures in neonates and to describe possible complement to the administration of sugar solution. A further aim was to describe the selected articles design. Studies retrieved from the database PubMed by keywords in various combinations. The study group was temporarily ill and healthy babies. Articles were processed carefully by being read with a focus on results section. The results of the reviewed articles show that the sugar solution has a good effect on pain in newborns when compared with placebo or sterile water. In studies that compared the sugar solution with methods that newborn babies were sucking, got heat or skin to skin so the sugar has a worse effect on pain in neonates. One result speaks totally against the use of sugar solution to newborn for pain-relieving. Complement to the sugar solution in purpose of pain relief, such as the newborn got warmth, skin to skin or got sucking in combination with sugar solution provides better effects than giving only the sugar solution. A result also show that breast milk (not through breastfeeding) has a worse effect than sugar solution in pain, but when the newborn babies were breast-feeds the opposite was shown. The author`s third question describes a performance were most studies has a similar design, but the structure of how it has been presented differs between the different studies.

Studiens syfte är att undersöka hur förskollärare beskriver arbetet med att ge alla barn i förskolan möjlighet att stärkas i sin identitet.  Frågeställningarna som arbetats fram utifrån studiens syfte är: Hur reflekterar förskollärare kring sitt arbete med barns identitetsutveckling i förskolan? Hur beskriver förskollärare sitt arbete med att lyfta fram alla barns kompetenser? För att besvara studiens frågeställningar har en kvalitativ metod med enskilda semistrukturerade intervjuer tillämpats. Det insamlade materialet har analyserats i tre steg, sortera, reducera och argumentera. Analysen baseras på det valda teoretiska ramverket, det sociokulturella perspektivet. Resultatet visar på fem arbetssätt som förskollärarna beskriver att de tillämpar för att stärka barns identitet. Det första arbetssättet, synliggörande av barns kompetenser, innebär att förskollärarna lyfter fram varje barns kompetenser och intressen för de resterande i barngruppen. I arbetssättet skapa tillfällen för samtal och lyssnande, arbetar förskollärarna med att ge barn uppmärksamhet och utrymme. Utmana barn att våga prova något nytt gör förskollärarna genom att förmå barnen att testa på sådant de inte alltid är bekväma med. Hjälpa till med rollfördelning i lek innebär att förskollärarna vill vara närvarande i barns lek för att förhindra att barn fastnar i ofrivilliga roller. Det sista arbetssättet, bemöta barn med tilltro, innebär att förskollärarna vill bemöta barn med tilltro och öppenhet, där de använder ord som styrker barnet.

No description available.

Den här studien syftar till att undersöka hur barn i förskolan självständigt har tillgång till pedagogiskt material och hur förskollärare resonerar kring detta. I vår undersökning har vi observerat placering och tillgänglighet av pennor, lim, saxar, pärlor, lego, byggklossar, pussel, spel och böcker i miljön på fem förskolor. Genom att observera miljön och intervjua en förskollärare från varje besökt förskola har vi fått en inblick i hur det kan se ut i arbetet med den fysiska miljön inne på avdelningarna. Många förskollärare i undersökningsgruppen hade på sin avdelning det mesta av materialet tillgängligt på barnens nivå och några i gruppen förvarade mycket av det pedagogiska materialet på högre hyllor och i stängda skåp. Resultatet i studien visar att de faktorer som avgjorde det pedagogiska materialets tillgänglighet var barnens ålder eller hur långt de hade kommit i sitt lärande. De intervjuade förskollärarna påpekade även att säkerhetsfrågan var avgörande för vilket pedagogiskt material som fanns tillgängligt för barnen. I vår avslutande reflektion lyfter vi tankar och funderingar som uppstod under undersökningen och vad som skulle kunna forskas vidare om i ämnet.