Syftet med studien var att beskriva icke farmakologiska metoder för att reducera barns rädsla och smärta inför cancerrelaterade behandlingar och undersökningar. Studien genomfördes som en litteraturstudie med beskrivande design. 21 vetenskapliga artiklar inkluderades, analyserades och lades som grund för resultatet. Resultatet visade att distraktion var den vanligaste förekommande icke farmakologiska omvårdnadsåtgärden för att minska barns rädsla och smärta inför smärtsamma cancerrelaterade behandlingar och undersökningar. Distraktion i form av kommunikation, beröring och hjälpmedel distraherar, lugnar, ökar smärttoleransen, förbättrar vårdresultatet och ger positiva vårderfarenheter. Barn som själva fick välja distraktionsmedel visade mindre rädsla, smärta och obehag vid smärtsamma behandlingar och undersökningar. Som distraktion används kommunikation, beröring, elektroniska leksaker, såpbubblor, clowner, virtuell verklighet, filmer, musik och kalejdoskop. Kognitiv beteendeterapi (KBT) visade sig vara bra för att hjälpa barn att hantera rädslan inför provtagningar. Hypnos visade sig vara användbart till rädda och oroliga barn med tidigare vårderfarenhet för att inge trygghet och förebygga ångest. Slutsatsen är att kommunikation, åldersadekvata distraktionsmedel och mänsklig närvaro är ett billigt och effektivt komplement för sjuksköterskan att reducera barns smärta och rädsla under smärtsamma procedurer. Vidare forskning inom området behövs för att utvärdera sjuksköterskornas kunskaper om kommunikation och distraktion. / The aim with the study was to describe non pharmacologic methods in order to reduce children's dread and pain before cancer related treatments and surveys. The study was implemented as a literature study with descriptive design. In the study 21 scientific articles was analyzed for the result. The result showed that distraction was the most common non pharmacologic method in order to decrease children's dread and pain before painful cancer related treatments and surveys. Distraction in the form of communication, touch and accessibility distract, reassuring, increases pain tolerance, improve care results and provides positive care experience. Children who elect distracters funds showed less fear, pain and discomfort at painful treatments and surveys. As distraction was communication, contact, electronic toys, soft soap bubbles, clowns, virtual reality, films, musical and kaleidoscope used. Cognitive behavior therapy (KBT) was found to help children to handle the dread before treatments. Hypnos showed to be useful to cautious and anxious children with earlier care experience stem to submit safety and to prevent anxiety. The authors drew the conclusion that communication, age adequate distraction and human presence is a cheap and effective complements for the nurse to reduce children's pain and dread during painful procedures. Further research within the area is needed in order to evaluate the nurses' knowledge about communication and distraction.

<p>Under de senaste åren har olika former av kognitiv distraktion, till exempel att tala i mobiltelefon med handsfree, relaterats till en betydande mängd olyckor i trafiken. Av den anledning finns det ett stort intresse i att ta fram olika tekniska system för att upptäcka förare som är distraherade. Målet med denna studie var att ta ett steg tillbaka och undersöka människors förmåga och metoder för att avgöra distraktion hos andra. Då det saknas tidigare forskning är upplägget en explorativ förstudie bestående av två delar. Under den första delen samlades material in på distraherade bilförare i simulerad förarmiljö. Distraktionen bestod av olika uppgifter designade för att skapa kognitiv distraktion. Förarnas arbetsbelastning mättes med Peripheral Detection Task (PDT). Resultaten visar att de mer komplexa kognitiva uppgifterna försämrar prestationen på PDT, men ingen skillnad dem sinsemellan observerades. I den andra delen testades hur ett antal bedömares uppskattning av distraktion hos förarna stämde överens med prestationen på PDT. Resultaten kan inte påvisa en förmåga att upptäcka distraktion hos andra, men ett antal svagheter i metoden diskuteras vilket kan ge vägledning för metoddesign i framtida studier.</p>

Inledning: För barn kan sjukhusvistelser och allt vad de innebär av undersökningar och behandlingar ofta uppfattas som hotfulla och obehagliga. Insättning av perifer venkateter och venös provtagning tillhör de ingrepp som barn uppfattar som mest stressfulla och smärtsamma. Det finns i dagsläget gott om evidensbaserade metoder för att lindra barns oro och smärta i samband dessa ingrepp men det är oklart i hur stor utsträckning dessa metoder tillämpas. Syfte: Syftet är att undersöka sjuksköterskans tillvägagångssätt vid venös provtagning och insättning av perifer venkateter. Utgångspunkten för studien är undersöka sjuksköterskans förberedelser av barnet, hur sjuksköterskan arbetar för att främja barnets självbestämmande, användning av distraktioner, farmakologisk smärtlindring samt hur barn och föräldrar bemöts av sjuksköterskan inför och under provtagning eller insättning av perifer venkateter. Metod: Venös provtagning och insättning av perifer venkateter observerades och registrerades efter ett egenutformat observationsschema. Observationerna gjordes på avdelningar och mottagningar på ett barnsjukhus. Resultat: 18 sjuksköterskor observerades i 25 situationer. Observationerna genomfördes på både avdelningar och mottagningar på ett större barnsjukhus. Alla sjuksköterskorna använde sig av distraktioner och hade ett individuellt anpassat bemötande. Alla barn fick någon form av farmakologisk smärtlindring. I 17 av situationerna förberedde sjuksköterskan barnet genom att gå igenom hur proceduren gick till och i 22 situationer fick barnet vara med och bestämma. Slutsats: Slutsatsen är att sjuksköterskor på det barnsjukhus där studien genomfördes arbetar evidensbaserat i sitt tillvägagångssätt vid venös provtagning och insättning av en perifer venkateter. Vidare forskning skulle behövas för att undersöka hur sjuksköterskor på andra vårdinstanser som exempelvis barnspeciallistmottagningar arbetar. / Introduction: For children, hospitalization and all the means of examinations and treatments are often perceived as threatening and unpleasant. Venepunctures and peripheral catheterization belong to the procedures considered the most stressful and painful. There are plenty of evidence-based methods to alleviate children's distress and pain during these procedures, but it is unclear to what extent these methods are applied. Purpose: The purpose of this study is to examine the nurse´s approach to venepuncture and peripheral catheterization. The starting point of this study is to examine the nurse´s preparation of the child, how the nurse encourages the child´s autonomy, using of distractions and pharmacological analgesia and also how the child and its parents are cared for during the procedure. Method: Venepunctures and peripheral catheterization were observed and registered in a observational chart made for this study. The observations were performed at wards and clinics at achildren´s hospital. Results: 25 observations were performed on 18 different nurses. The observations were performed at both wards and clinics at a children´s hospital. All of the nurses used distractions and treated the children individually. All of the children received some form of pharmacological pain relief. In 17 of the situations the nurse explained the procedure to the child beforehand.In 22 of the situations the child was given the opportunity to participate and decide how the procedure was to be executed. Conclusion: The conclusion of this study is that nurses at the Hospitalare working with an evidence-based approach to venepuncture and peripheral catheterization. Further research is required to determine if nurses inother health facilitiesare working evidence-based or not.

Syftet med studien är att undersöka om interaktion som innebär kommunikation isyfte att lösa gemensamma problem, distraktioner tillika störande ljud, identitetsom avser hur individen ser på sig själv i förhållande till kontexten, har ett sambandmed det upplevda, dagliga lärandet. Studien har kvantitativ design och detinstrument som används är en webbenkät. Enkäten består av påståenden medfärdigställda svarsalternativ och skickades ut till medarbetare i fem organisationer.Respondenterna arbetar i medelstora öppna kontorslandskap i södra Sverige, därantalet medarbetare är mellan 10-24 i varje landskap. Svar från 33 respondenteranvänds i resultatet. Resultaten pekar på att det finns ett positivt samband mellaninteraktion och lärande samt identitet och lärande. Studien kan inte visa någotsamband mellan distraktioner och lärande. Studiens resultat indikerar attrespondenterna upplever ett lärande på arbetsplatsen. I slutsatsen framkommer detatt fler faktorer behöver undersökas för att fastställa att ett lärande sker.

ABSTRACT Background For children it’s common to be scared of medical procedures. Pain and anxiety are a sensory feeling of discomfort that are strongly related to one another. There are non-pharmacological alternatives for reducing pain and anxiety in children one example is distraction. Distraction is used to divert the child’s focus from the pain and anxiety during the medical procedure.    Aim To investigate the effect of distraction as a non-pharmacological alternative to reduce children’s procedural pain and anxiety. Method Literature review with descriptive design, the databases used to select articles was PubMed and Cinahl. The result is based on 12 original article that have a quantitative approach. Results The result shows that distraction is an effective alternative of non-pharmacological pain relief. Distraction reduces the procedure-related pain and anxiety in children between the ages of two and thirteen who undergo a needle-related procedure. The result of the most effective distraction method vary between the different studies. No distraction method caused children more pain and anxiety. Conclusion Distraction (both active and passive) are effective methods for the nurse to use in the care to reduce the procedural pain and anxiety in children. It's difficult to draw any conclusions on which distraction method that are the most effective. The results describe different distraction methods and their effect, which can help nurses get better knowledge to use in their clinical work to reduce children's procedural pain and anxiety in needle-related procedures.

Bakgrund: 50–75% av barnen som ska genomgå en operation drabbas avpreoperativ oro. Oron kan ge sig uttryck genom gråt, skrik eller att vilja gömma sig.Ett barn som känner oro tenderar dessutom att ej vilja samarbeta vid induktion.Syfte: Att undersöka tillgängliga interventioner och deras effekt på barnspreoperativa oro. Metod: Litteraturöversikt med 29 kvantitativa originalartiklar fråndatabaserna PubMed, Cinahl och PsycINFO har kvalitetsgranskats och analyseratssystematiskt. Resultat: Litteraturöversikten visar att det finns varieradeinterventioner med varierande effekt på barns preoperativa oro. Interventioner meddistraktion i form av video eller spel via mobil eller surfplatta visade reduceradenivåer av oro. Vidare visade okontextuell lek med barnet inför och vid induktionockså på minskade nivåer av oro. Även information visade sig kunna reducera oro,dock ej konsekvent. Föräldrarnärvaro vid induktion reducerade inte oronkonsekvent. Att utföra interventioner i nära anslutning till själva induktionen gavvarierande effekt på orosnivåerna. Slutsats: Flera olika interventioner lyckadesreducera barns preoperativa oro. Varierande distraktioner, okontextuell lek och vissinformation gav mest lovande resultat. Vidare forskning motiveras för att ytterligarekunna påvisa specifika interventioners effekt, men också hur dessa potentiellt kankombineras med andra interventioner.

Syftet med studien var att undersöka vilka åsikter lärare på en skola har om iPad i undervisningen och hur det påverkade eleverna. I denna studie användes en kombination av intervjuer och observationer för att få tillgång till den data som var nödvändig. Semistrukturerade intervjuer med tio lärare utfördes och flertal observationer under lektionstid genomfördes. Studien grundade sig på tre teman: inlärning, distraktion och mående. Resultaten visade att lärarna var överens om att iPaden distraherade eleverna men var oense i frågor om hur iPaden påverkade elevers inlärning och mående. De som tyckte att iPaden bland annat bidrog till kreativitet, hade det svårare att se sambandet mellan psykisk ohälsa och iPaden. Andra lärare ansåg att iPaden bidrog till att fler elever blev isolerade och att inlärningen hämmades eftersom eleverna inte behövde anstränga sig som förr för att söka information. Resultaten diskuteras i ljuset av iPadens vara eller icke-vara som läromedel i klassrummet / The purpose of the study was to investigate what opinions teachers at a school had about the iPad in teaching and how it affected students. This study used a combination of interviews and observations to access the data that was necessary. Semi-structured interviews with ten teachers were conducted and several observations were made during lesson time. The study was based on three themes: learning, distraction, and mood. The results showed that the teachers did agree that the iPad did distract the students but disagreed on questions about how the iPad affected students' learning and mood. Those who were in favor thought that the iPad, among other things, contributed to creativity and found it more difficult to see a connection between mental illness and the iPad. Other teachers considered that the iPad contributed to more students being isolated and that learning was hampered because the students did not have to make an effort as before to seek information. The results are discussed in the light of the iPad's being or non-being as a teaching aid in the classroom.

Bakgrund: Det är vanligt att barn upplever smärta och ångest i samband med venösa stick. Virtuell verklighet, VR, kan användas som en distraktionsmetod under omvårdnadsprocedurer för att reducera smärta och ångest. Att få en samlad och ökad kunskap om användning av VR under venösa stick kan bidra till att minska barns lidande under proceduren. Syfte: Att undersöka användandet av VR som distraktion för att minska smärta och ångest hos barn som får venösa stick.  Metod: Artikelsökningar har gjorts i databaserna Cinahl och PubMed. I studien inkluderades 10 empiriska kvantitativa artiklar som har kvalitetsgranskats, analyserats och sammanställts. Resultat: VR som distraktionsmetod i samband med venösa stick kan minska barns upplevda smärta och ångest. Av de 10 studierna kunde 8 identifiera en signifikant lägre nivå av upplevd smärta. Även barnens upplevda ångest under proceduren minskade. Konklusion: Oavsett vilken typ av VR som använts eller i vilken vårdmiljö det venösa sticket skett har VR haft positiva effekter för barn mellan 4–18 år. Vidare forskning på ämnet är nödvändigt för att visa hur VR kan användas som distraktionsmetod i praktiken. / Background: It is normal for children to experience pain and anxiety during venipuncture. Virtual Reality, VR can be used to distract children from pain and anxiety during caring procedures. Summarizing these studies and increased knowledge of how VR can be used during venipuncture could help relieve children from the experience of pain and anxiety. Aim: To examine the use of VR as a distraction from pain and anxiety during venipuncture. Methods: The article search was conducted in the databases Cinahl and PubMed. 10 quantitative empirical studies were quality controlled, analysed and compiled. Result: VR as a distraction during venipuncture can relieve children of experienced pain and anxiety. 8 out of 10 studies showed a significant decrease in pain. Children’s experienced anxiety were also significantly decreased. Conclusion: Positive effects for children ages 4-18 can be seen in all studied care environments and with all studied types of VR. More research is needed to show how VR can be used in a practical setting.

Syftet med studien var att undersöka sambandet mellan arbetsminneskapacitet och mental ansträngning respektive prestation (poäng och tid det tar att utföra uppgiften) vid utförandet av en fotbollsrelaterad uppgift utförd både med och utan distraktion. Totalt deltog 22 deltagare varav 11 kvinnor och 11 män. Alla deltagare var aktiva fotbollsspelare. Studien genomfördes i form av ett experiment med två delar. Den första delen bestod av att deltagarna skulle dribbla mellan fem koner för att sedan slå en passning på 16,5 meter in i ett litet mål sju gånger för att sedan mäta mental ansträngning genom Rating Scale Mental Effort (RSME). Deltagarna gjorde även detta sju gånger med en distraktion i form av att räkna baklänges från 300 med trehopp (300, 297, 294 och så vidare) och därefter mättes deltagarnas mentala ansträngning igen. Experimentets andra del bestod av att deltagarna fick genomföra ett test med digit span forward och digit span backward för att mäta deras arbetsminneskapacitet. Det förekom inget signifikant samband mellan arbetsminneskapacitet, poäng, tid för utförandet av fotbollsuppgiften och mental ansträngning med och utan distraktionen. Det framkom dock en signifikant skillnad i mental ansträngning med och utan distraktion, men ingen signifikant skillnad i vare sig poäng eller tid med och utan distraktion. Resultatet visar på att irrelevanta tankar (i from av en räkneuppgift) går att kompensera för via en högre mental ansträngning och därför kan idrottaren ha en fortsatt bra kvalité på prestationen. Dock tyder resultaten på att arbetsminneskapaciteten inte är relaterat till hur idrottarens prestation påverkas av distraktionen. / The aim of the study was to investigate the association between working memory capacity and mental effort and performance (points and time it takes to complete the football task) when executing a football related task performed with and without a distraction. A total of 22 participants participated in the study, 11 women and 11 men. All participants were active football players. The study used an experimental design consisting of two parts. The first part consisted of a football task where the participants had to dribble a ball between five cones and then pass the ball, at a distance of 16,5 meters, into a small goal seven times and afterwards mental effort was measured with Rating Scale Mental Effort (RSME); the participants also had to do this seven times with a distraction and then mental effort was measured once again. The distraction was that they had to count from 300 backwards with three steps (300, 297, 294 and so on). The second part of the experiment consisted of measuring the participants working memory capacity using digit span forward and digit span backward tests. The result showed no significant association between working memory capacity and points, time, or mental effort with and without distraction. However, the result showed a significant difference in mental effort with and without distraction, but no significant difference in time or points with and without distraction. The results show that the athlete can compensate for irrelevant thoughts (in the form of a counting task) by using a higher mental effort and therefore maintain a good quality in the athletic performance. The results also indicate that working memory capacity is not related to how the athlete's performance is affected by the distraction.

Syftet med denna studie var att undersöka hur gymnasieelever upplever att sociala medier inverkar på deras koncentration samt deras relation till och användning av sociala medier. För att undersöka detta tillämpades fokuserade intervjuer med sex gymnasieelever från årskurs 2 varav fyra var kvinnor och två var män. Data analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats vilket resulterade i att sex övergripande teman kunde identifieras; Distraktioner, Strategier, Den sociala sidan, Relation till sociala medier, Elevens motivation, Verktyg. Resultatet visade på att gymnasieelever upplever att sociala medier har en viss negativ effekt på deras koncentration vid studier men att deras användande över lag är under kontroll trots att ett återkommande samtalsämne var det behov att hålla sig uppdaterade på nyhetsflöde och meddelanden deltagarna rapporterade. Framtida studier kan fokusera på hur användningen av sociala medier kan implementeras i skolan och elevers relation till sociala medier.