The main ambition of this paper has been to examine the ways in which dual citizenships sometimes can become a problem in relation to obtaining human rights. More specifically, to delimit the work, the focus has been put on individuals with dual citizenships in the need of consular assistance. Even though consular assistance itself cannot claim to be a human right, it can help a state to maintain human rights to its citizens, even when abroad. It may be about assisting a citizen in a legal process and/or trying to ensure that things goes right in conjunction with a deprivation of liberty, for example. To further delimit the work two specific countries have been chosen for the study, namely Iran and Sweden.   When a person living in Sweden, for example, is visiting in Iran and at the same time have citizenships in both Sweden and Iran, and then comes in need of consular assistance from Sweden, problems may occur. Because of international law etc., Sweden cannot assist this individual in the same way as an individual with only a Swedish citizenship who also is in the need of consular assistance in Iran. Dual citizenship can instead in different ways result in serious consequences abroad, such as in the case of the Swedish-Iranian citizen Ahmadreza Djalali who currently, on vague grounds, is at risk of the death penalty in Iran.  The conclusions drawn in this paper is that an individual, because of dual citizenships, sometimes can lose fundamental human rights. To illustrate this even further, citizenship theories mainly by Hannah Arendt and Seyla Benhabib, has been used to exemplify how citizenship still may be significant when it comes to obtaining human rights, similar to Arendt’s well-known theories about how the lack of citizenship causes you to lose human rights. But instead how dual citizenship also, in some cases, causes you to lose human rights. The results implied that something needs to be done in this area but also that it is not an easy task to handle. Exactly how this can be solved is still unclear, but most likely something has to be done on a larger global level. The old frameworks that regulates both consular assistance and citizenship needs to be updated and adapted to our increasingly globalized world.

En kraftig våg av ökad gängkriminalitet och dödligt skjutvapenvåld har de senaste åren lett till omfattande debatter gällande kriminalpolitiska åtgärder för att minska brottsligheten i Sverige. Efter valet 2022 gjorde Kristdemokraterna, Liberalerna, Moderaterna, och Sverigedemokraterna en överenskommelse kallat Tidöavtalet, där partierna tillsammans har lagt fram sju samarbetsområden för mandatperioden 2022–2026, varav ett av områdena handlar om kriminalitet. Syftet är att undersöka hur den nuvarande regeringen motiverar de straffskärpande lagförslagen “Dubbla straff för gängkriminella”, “Skärpta straff för gängrelaterad brottslighet” och “Återfall ska straffas hårdare”, som anses kunna få bukt med problemet kring gängkriminalitet. Med hjälp av reflexiv tematisk innehållsanalys samt straffpopulism och symbolpolitik som teoretiska perspektiv, har vi analyserat en SOU och elva motioner. Vår analys visar att det finns symbolpolitiska och straffpopulistiska uttalanden i Kristdemokraternas, Liberalernas, Moderaternas, och Sverigedemokraternas motioner för de straffskärpande åtgärderna. Detta visas bland annat i hur de polariserat samhället mellan de kriminella nätverken och den hederliga medborgaren, hur trygghet blivit en symbol för välfärdsstaten, och genom den alarmistiska motiveringen som ligger bakom de straffskärpande åtgärderna. Vidare legitimeras åtgärderna med hjälp av valslogans om nolltolerans, att brottsoffren och de laglydiga i samhället ska prioriteras samt att åtgärden har en avskräckande effekt och har fungerat för Danmark. Forskningen visar generellt på att fängelsestraff inte har en effekt vad gäller avskräckning eller återfall, men indikerar på att det kan finnas en kriminogen effekt. Detta förstärker tanken om att regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna använder sig av symbolpolitik.

Elever som kombinerar sin gymnasietid med elitidrottande ställs inför ett flertal utmaningar som bland annat leder till ökad stress. För att de på bästa möjliga vis ska kunna ta sig an dessa utmaningar finns de anställda coacherna på riksidrottsgymnasierna till deras förfogande. Coacherna spenderar mycket tid med eleverna och planerar träningen, ger råd och bedömer dessa i ämnet specialidrott. Men hur ser egentligen elevernas relation med tränarna ut, och skiljer den sig åt beroende på kön, årskurs eller typ av idrott? Data samlades in på 61 elever med hjälp av CART-Q-enkäten samt med frågor som berörde just kön, årskurs och typ av idrott. Resultatet visar på att eleverna enligt CART-Q uppfattar relationen som god (m = 6,00). Inga signifikanta skillnader sågs mellan de olika bakgrundsvariablerna och coach-atletrelationen. Denna goda syn på relationen kan möjligtvis leda till goda eller förbättrade prestationer samt bidra till ett bättre mående utanför idrotten. Mer forskning behövs för att säkerställa hur coach-atletrelationen påverkar elever på riksidrottsgymnasier.

Syftet med den här uppsatsen är att redogöra för interaktionen mellan verbalt- respektive visuellt narrativ i serieromanen Zenobia. Mitt intresse för serieromaner vilket är en text som kombinerar ord och bild har sin grund i diskrepansen mellan den vardagliga- och vetenskapliga beskrivningen av begreppet text. De flesta av oss associerar text som det skrivna ordet medan vissa forskare förespråkar ett vidgad textbegrepp och hävdar att en text kan vara i princip allt som på något sätt kommunicerar med oss. Även i den svenska skolan har det skrivna ordet och det verbala språket prioriterats i förmån för det vidgade textbegreppet trots att lärare är medvetna om att en vidgat syn på text har positiv effekt på utveckling av elevers literacy. Literacy beskrivs som förmågan att läsa, förstå, tolka och resonera om olika sorters texter. Serieromanen är en multimodal text som kombinerar ord och bild vilket utvecklar läsarens verbala- och visuella literacy. Serieromaner skärper därför läsarens dubbla blick då fokus måste riktas mot både ord och bild som tillsammans uttrycker textens budskap. I den här uppsatsen analyserar jag i vilken omfattning interaktionen mellan verbalt- respektive visuellt narrativ är ordinriktat, alternerande, montage, parallellt eller bildinriktat i serieromanen Zenobia. Jag är intresserad av hur det verbala- och visuella berättandet integrerar i serieromanen för att gestalta narrativets protagonist, miljö och temporalitet och hur dessa aspekter av berättandet relaterar till karakteriseringen av serieromanens protagonist Amina. Analysen visar dels att serieromanen Zenobia innehåller en komplex variation av verbalt- och visuellt berättande för att gestalta narrativet, dels att lärare med fördel kan använda serieromanen Zenobia i undervisningen för att skärpa elevers dubbla blick vilket utvecklar elevernas verbala- och visuella literacy. / <p>Slutgiltigt godkännandedatum: 2023-06-01</p>

Syftet med denna studie har varit att undersöka hur mellanstadielärare upplever att elevers våld mot lärare och lärares utsatthet inverkar på deras yrkesutövande. En kvalitativ forskningsmetod i form av semistrukturerade intervjuer har använts för att besvara forskningsfrågorna. Fyra mellanstadielärare från tre olika skolor intervjuades och empirin analyserades genom en tematisk analys. De teoretiska utgångspunkterna i studien är hämtade från det didaktiska forskningsfältet och har använts för att analysera resultatet av den tematiska analysen ur ett didaktiskt perspektiv. Resultatet av studien visar att elevers våld mot lärare och lärares utsatthet kan medföra negativa konsekvenser för lärares välmående och lärares inställning till yrkesrollen och skapar sämre relationer med elever. Ur ett didaktiskt perspektiv riskerar konsekvenserna medföra försämrad undervisning och minskat lärande för elever. Studiens resultat visar också på hur lärare ser våldet som en del av ett större samhällsproblem. Det framstår som att det finns en samsyn kring detta i samhällsdebatten och hos myndigheter men att utmaningen och riskerna med elever våld mot lärare inte får den centrala ställningen i frågan om skolvåld som den kanske skulle behöva.

Begreppet markexploatering innefattar den omfattande process som rör förändring av den fysiska miljön och markanvändningen i någon mening. Processen innefattar allt ifrån en inledande idé tills det att genomförandet är klart och den nya bebyggelsen är uppförd. Inom ramen för kommunens specialkompetens ligger plan- och bygglagstiftningen och planarbetet. I PBL:s portalparagraf framgår att lagen reglerar planläggningen av mark, vatten och bebyggelse. När kommunen beslutar om antagande av detaljplan eller beviljande av bygglov görs detta i egenskap av planmyndighet med det kommunala planmonopolet i PBL som lagstöd. I de fall kommunen äger marken som ska exploateras agerar kommunen även som fastighetsägare. Under plangenomförandeprocessens gång kan kommunen alltså på ett sätt sägas inneha dubbla roller.  Som ett komplement till PBL tecknar kommunen ofta avtal med byggherren i syfte att utreda ansvars- och kostnadsfördelning under exploateringsprocessen. Dessa går under samlingsbegreppet genomförandeavtal. Vilken typ av avtal som träffas beror på vem som äger marken när exploateringen påbörjas. När byggherren äger marken som ska exploateras sätter legalitetsprincipen en yttersta gräns för vad kommunen får reglera med exploateringsavtalet. Denna avtalstyp är även reglerad i lag sedan 2015, och rättsläget får därmed anses någorlunda klarlagt. Inslaget av myndighetsutövning i exploateringsavtalen är så pass stort att det knappast torde råda några tveksamheter till vad kommunen får och inte får reglera med dessa avtal.  I Sverige har vi ett starkt, grundlagsfäst, egendomsskydd. Vad man som fastighetsägare kan avtala om ligger inom ramen för civilrättslig reglering, där lagar som avtalslagen och jordabalken sätter de yttersta begränsningarna. När marken som ska exploateras ägs av kommunen tecknas ett markanvisningsavtal. Dessa är inte reglerade i lag på samma sätt som exploateringsavtalen är. Detta i kombination med kommunens roll som fastighetsägare har bidragit till uppfattningen att kommunen har mer långtgående möjligheter att reglera avtalsinnehållet än i exploateringsavtalen.   Under själva genomförandefasen av en detaljplan kommer kommunen med andra ord i kontakt med båda dessa rättsområden, vilket i praktiken innebär att markanvisningsavtalen befinner sig någonstans i gränslandet mellan civilrätten och den offentliga rätten. Detta arbete syftar till att utreda det rättsliga dilemmat med markanvisningsavtalen och vilken lagstiftning som är tillämplig i vilka situationer.   Bevis för att även markanvisningsavtalen har stora inslag av myndighetsutövning återfinns bland annat i propositionen till den nya lagen om förbud mot kommunala byggnadstekniska särkrav. De nya förbuden träffar endast kommunen i de avtalssituationer som syftar till genomförandet av en detaljplan, och alltså inte i de fall där kommunen kan sägas agera huvudsakligen i egenskap av fastighetsägare. I samma proposition nämns även att förbudet får anses vara en precisering av legalitetsprincipen. Även om det nu är utrett att även markanvisningsavtalen utgör myndighetsutövning och kommunen har de offentligrättsliga reglerna att ta hänsyn till så finns inga hinder för en exploatör att åberopa avtalslagens ogiltighetsgrunder i otillbörliga avtalsförhållanden med kommunen. Problemet numer ligger snarare i efterlevnaden av lagen, då exploatören sällan torde överklaga avtalsinnehållet, med risk att samarbetet med kommunen uteblir.

Det finns en pågående debatt om hur förskollärarkroppen påfrestas i yrket och hur komplexiteten i förskolans dubbla uppdrag får förskollärarna att fundera hur länge kroppen kommer att hålla. Tidigare forskning problematiserar att förskolans dubbla uppdrag upplevs som en dikotomi, vilket får konsekvenser för förskollärare att finna balans mellan omsorg och lärande. I likhet med detta visar forskning som studerat förskollärares kroppsliga kunskap, att den är beroende av organisatoriska förutsättningar för att bibehålla kvalitén. Den aktuella studien syftar till att fördjupa förståelsen för förskollärares kroppsliga kunskap samt hur kroppen spelar in i yrkesvardagen. Studien tar avstamp i en kvalitativ ansats där åtta förskollärare intervjuades. Genom en reflexiv tematisk analys analyserades intervjuerna som resulterade i en djupare förståelse för kroppens betydelse för förskolläraryrket. Resultatet belyser den komplexitet som finns i förskolans dubbla uppdrag som problematiserar förskolläraryrket ur ett kvalitets- och hållbarhetsperspektiv. Studiens slutsats är att det behövs mer forskning som studerar förskollärares kroppslighet och vilken betydelse kroppen och kroppslig kunskap har för förskolans kvalitet.

Syftet med studien var att undersöka upplevelser av utmaningar och copingstrategier hos före detta RIG-studenter i Sverige. Deltagarna i studien utgjordes av sju personer, fyra kvinnor och tre män, i åldrarna 22–31 (M=25.1, SD=3.1). För att undersöka syftet tillämpades en semistrukturerad intervjuguide, med utgångspunkt i den holistiska karriärsutvecklingsmodellen (Wylleman, Reints &amp; De Knop, 2013). Frågor om idrott, skola, privatliv och kombination av alla tre faktorer var centrala. Resultatet i studien visade att den största utmaningen under det första året var att anpassa sig till en ny miljö, under det andra året var den övergripande utmaningen att hantera högre idrottslig och akademisk nivå och tidshantering och under det tredje året handlade utmaningen om att hantera ytterligare idrottslig nivåökning och vad deltagarna skulle göra i framtiden, efter gymnasiet. De viktigaste faktorerna som uppmärksammades av deltagarna var svårigheten att lägga ner tillräckligt med tid till idrotten, skolan och privatlivet, hantera skada samt att få tid till personliga aktiviteter och återhämtning. Resultatet visade även att den viktigaste copingstrategin var socialt stöd från familj, vänner och tränare, i form av instrumentellt och emotionellt stöd. Även personliga resurser, som till exempel självdisciplin, självreglering, planering och stresstålighet ansågs vara viktiga copingstrategier. Baserat på resultatet i föreliggande studie rekommenderas att tränare, lärare och föräldrar får bättre förståelse om livet som RIG-studenter så att dubbla karriärer normaliseras i samhället. / The purpose of the study was to investigate the experiences of challenges and coping strategies among former student-athletes who had studied at different RIG’s in Sweden. Seven participants, four women and three men, in the ages between 22–31 (M=25.1, SD=3.1) took part in the study. To investigate the purpose, a semi-structured interview guide was applied, based on the holistic athletic career model (Wylleman et al., 2013). Questions about sport, studies, private life and a combination of all three factors were central. The result showed that the biggest challenge during the first year was adapting to a new environment, the hardest challenge overall during the second year consisted of dealing with a higher athletic and academic level as well as time management and the most important challenge during the third year was dealing with even higher athletic levels and dealing with the future, what would happen after RIG. The factors that were mentioned the most were the difficulty to dedicate enough time to the sport, the studies and the private life, dealing with injuries, as well as making time for personal activities and recovery. The study also showed that the most important coping strategy consisted of social support from family, friends and coaches, in terms of instrumental and emotional support. Even personal resources, for example self-discipline, self-regulation, planning and stress management were important coping strategies. Based on the result of the present study, it is recommended that coaches, teachers and parents get a better understanding of the life as a RIG-student, in order to normalize the concept of dual careers in society.

<p>Revisorns oberoende är ett ämne som det har diskuterats mycket kring det senaste årtiondet och efter de senaste årens redovisningsskandaler har äm-net aktualiserats igen. Det är ett svårgripbart ämne och det är upp till revisorn själv att avgöra om han/hon är oberoende och när detta är hotat. Revisorns huvudsakliga uppgift är att granska företagens årsredovisning, bokföring samt dess förvaltning. Det här ska genomföras självständigt och oberoende från företaget och andra intressenter. Revisorns roll har utvecklats från att endast vara en renodlad kontrollant till att idag även agera som konsult, vilket medfört att revisorns oberoende ställning ifrågasatts allt oftare. För att förhindra det här har Revisorslagen (2001:883) utökats med analysmodellen som både prövar och kan säkerställa revisorns oberoende.</p><p>Syftet med uppsatsen är att beskriva vilka uppfattningar som föreligger vad avser revisorns oberoende och analysmodellen i små revisionsbyråer bland godkända revisorer, kreditgivare och Skatteverket samt förklara vad eventuella skillnader i uppfattningarna beror på.</p><p>Vi har valt att göra en kvalitativ undersökning där vi undersökt hur revisorerna själva samt hur olika intressenter förhåller sig till oberoendeproblematiken och analysmodellen. Personliga intervjuer har genomförts med två godkända revisorer, två kreditgivare och en representant från Skatteverket.</p><p>Studien visar på att oberoendeproblematiken inte är ett så stort problem som media uppmålar. Revisorerna anser sig själva som mycket oberoende, vilket även kreditgivarna och Skatteverket gör. Intressenterna har stort förtroende för revisorerna.</p><p>Revisorerna anser att analysmodellen är ett hjälpmedel för att säkerställa oberoendet. När de tillämpar modellen upptäcker de lättare olika omständigheter som kan hota oberoendet och kan då i ett tidigt stadie vidta motåt-gärder för att eliminera hoten så att revisorerna kan ta sig an uppdragen. Dock är övriga respondenter inte direkt medvetna och analysmodellen och dess effekter, vilket troligen beror på att modellen är ett internt verktyg för revisorsyrket. Revisorerna upprätthåller sitt oberoende genom att inte sätta sig i beslutande ställning, d.v.s. agera rådgivare i samband med granskningen. Det är enligt alla respondenter viktigt att skilja på revisionsrådgivning och fristående rådgivning för att revisorn inte ska få ett inflytande och beroendeförhållande till sina klienter.</p> / <p>Auditor independence is a subject that has been discussed a lot the last ten years and after the last years accounting scandals the subject is up for discussion again. It is a subject that is very difficult to grasp and it has been up to the auditor to judge when he/she is independent and when it is threatened. The auditor’s primary task is to control a company’s annual statement, book-keeping and how the company is managed and the auditor is supposed to do this independently. The role of auditing has developed from being a controlling function to a more consultant function and the results of this have been that the independence of the auditor has been questioned. To prevent this, a new Auditor Act (Revisorslagen 2001:883) has been added with the Analysis model. The auditor should test every new audit commission according to the model before accepting the mission.</p><p>The purpose in this thesis is to describe conceptions regarding auditor’s in-dependence and the Analysis model within small firms of auditors, according to auditors themselves, credit granters and Tax department. We will also explain what possible differences in the conceptions depends on.</p><p>We have used a qualitative method where we have investigated how auditors themselves and different participants’ remain to the problematic within audit independence and the Analysis model. We have carried out personal interviews with two auditors, two credit granters and one person from the Tax department.</p><p>This research shows that the problematic with audit independence is not that huge as media says. The auditors’ see their self as independent and the credit grantors and the Tax department also agree.</p><p>The auditors consider the Analysis model as a support to remain their independence. The model helps them to see obstacles with different audit commissions, but the model also helps them to eliminate these obstacles so that they can accept the mission. The other respondents are not conscious about the model and its effects. We believe this depends on the fact that the model is an internal support for the auditor professions. The auditor maintains their independence by not being a deciding part for the company, i.e. act as a consultant in connection to the controlling function. It is important to distinguish between the consulting part within the auditing and the non-audit services, in order for the auditor to not reach dependency to their clients.</p>

In todays society sports has become a major part in people’s life, with the emerging of professionalization it’s become a thriving business that generates big money. An outcome of this evolution of sports as meant that most athletes must put more time and energy in to their athletics to have a chance to reach their dreams of being a professional athlete. And if an athletes dream get cut short somehow, the process of moving out of sport has been shown to somtimes be a difficult process for athletes that don’t have anything to fall back on. That’s why it is important for athletes to have the option to be able to combine their athletics with academics. The purpose of this study was to examine how a duel career, support services and life skills help to balance out the negative outcomes of pursuing a professional career in sports while also working for a higher education. During this study eight men and two women that where playing ice hockey and studying at an NCAA division 1 university where interviewed about their perceptions being student-athletes in a high performance university that has high standards on academics and sports. The results showed that most of support services offered to the student athletes helped them in reducing stress and having a more balanced life between sports and studies. The results also showed that the student-athletes perceived that they prioritized hockey and studies highly and their free time to do other things suffered because of that. Another aspect in the result showed that community service, which was part of the student-athlete program, helped them with putting things in perspective and affected them in a positive way in being student-athletes.